EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 12.6.2017 C(2017) 3890 final KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den 12.6.2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 vad gäller undantaget från kraven på transparens före och efter handel för vissa tredjeländers centralbanker när de bedriver sin penningpolitik, valutapolitik och politik för finansiell stabilitet (Text av betydelse för EES) SV SV
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN 1.1. Allmän bakgrund och syfte Förordning (EU) nr 600/2014 1 (även kallad Mifir) ska börja tillämpas den 3 januari 2018 och kommer tillsammans med direktiv 2014/65/EU 2 (även kallat Mifid II) att ersätta direktiv 2004/39/EG 3 (även kallat Mifid I). Genom Mifir och Mifid II skapas en uppdaterad harmoniserad rättslig ram som bl.a. innehåller krav som ska tillämpas på värdepappersföretag, handelsplatser, leverantörer av datarapporteringstjänster och tredjelandsföretag som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet inom unionen. Syftet med Mifir och Mifid II är att förbättra de finansiella marknadernas effektivitet, motståndskraft och integritet, framför allt genom att öka transparensen genom införande av en ordning för transparens före och efter handel med andra instrument än aktier samt förstärka och utvidga den befintliga ordningen för genomlysning av handeln med aktier, få mer handel att ske på reglerade handelsplatser genom att skapa en ny kategori plattformar för handel med derivat och obligationer s.k. organiserade handelsplattformar och göra det obligatoriskt att handla med aktier på reglerade handelsplatser, fullgöra unionens G20-åtaganden när det gäller derivat genom att göra det obligatoriskt att handla med derivat på reglerade handelsplatser, införa positionslimiter och rapporteringskrav för råvaruderivat samt bredda definitionen av värdepappersföretag så att den även omfattar företag som handlar med råvaruderivat som en ekonomisk verksamhet, underlätta tillgången till kapital för små och medelstora företag genom att införa beteckningen tillväxtmarknad för små och medelstora företag, stärka investerarskyddet genom att skärpa bestämmelserna om incitament, förbjuda incitament i samband med oberoende rådgivning samt införa nya produktstyrningskrav, hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen genom att reglera högfrekvenshandel (HFT) med hjälp av krav som måste uppfyllas av handelsplatser och företag som använder HFT, införa bestämmelser om icke-diskriminerande tillgång till tjänster vid och efter handel med finansiella instrument, framför allt när det gäller börshandlade derivat, skärpa och harmonisera sanktioner och se till att relevanta behöriga myndigheterna samarbetar effektivt. 1 2 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84). Europaparlamentets och rådets direktiv 65/2014/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014). Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1). SV 2 SV
Det övergripande målet med lagstiftningspaketet Mifid II-Mifir är slutligen att säkerställa lika spelregler på finansmarknaderna, så att dessa marknader kan fungera till stöd för ekonomin och främja sysselsättning och tillväxt. Syftet med denna kommissionens delegerade förordning är att upprätta en förteckning över centralbanker i tredjeländer vars motparter, när centralbanken bedriver sin penningpolitik, valutapolitik och politik för finansiell stabilitet, är undantagna från kraven på transparens före och efter handel med andra instrument än aktier. 1.2. Rättslig bakgrund och rättsliga aspekter Kommissionen har befogenhet att specificera kraven i Mifir genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUFfördraget) och i dessa fastställa vissa närmare aspekter som medlagstiftarna ansåg det vara nödvändigt att överlåta åt Europeiska kommissionen gällande undantaget från Mifir-kraven på transparens före och efter handel för centralbanker i tredjeländer i fråga om transaktioner som görs inom ramen för penningpolitiken, valutapolitiken eller förvaltningen av statsskulden. 2. SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN Europeiska kommissionen baserade sina slutsatser på den externa studie som gjorts av Centre for European Policy Studies (CEPS) och universitetet i Bologna (Exemptions for thirdcountry central banks and other entities under the Market Abuse Regulation (MAR) and the market in Financial Instrument Regulation (MiFIR)). Studien bygger på en enkät som gjordes genom att ett frågeformulär skickades till centralbanker i tredjelandsjurisdiktioner. Den innehåller en analys av hur centralbanker i dessa tredjeländer behandlar transparens före och efter handel i lagstiftningen, hur transparenta deras styrsystem är och storleken på handelsaktiviteten inom unionen. Utkastet till den delegerade akten publicerades för en fyra veckor lång samrådsperiod, som avslutades den 4 maj 2017. Inga synpunkter inkom i samband med det offentliga samrådet. 3. DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER Artikel 1.6 i förordning (EU) nr 600/2014 innehåller ett undantag från kraven på transparens före och efter handel för transaktioner där motparten är medlem av Europeiska centralbankssystemet (ECBS), och där transaktionen görs inom ramen för den penningpolitik, valutapolitik eller politik för finansiell stabilitet som denna medlem i ECBS har laglig rätt att bedriva och där medlemmen på förhand har informerat motparten om att transaktionen i fråga ska undantas. I enlighet med artikel 1.9 i förordning (EU) nr 600/2014 har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att utvidga detta undantag till att omfatta vissa tredjeländers centralbanker. Genom denna delegerade förordning utövar kommissionen sin befogenhet enligt förordning (EU) nr 600/2014 att specificera vilka tredjeländers centralbanker som omfattas av undantaget för medlemmar i ECBS enligt artikel 1.6 i förordning (EU) nr 600/2014. SV 3 SV
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den 12.6.2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 vad gäller undantaget från kraven på transparens före och efter handel för vissa tredjeländers centralbanker när de bedriver sin penningpolitik, valutapolitik och politik för finansiell stabilitet (Text av betydelse för EES) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 4, särskilt artikel 1.9, och av följande skäl: (1) Transaktioner där medlemmar av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) är motparter undantas i enlighet med artikel 1.6 i förordning (EU) nr 600/2014 från kraven på transparens om transaktionerna sker inom ramen för deras penningpolitik, valutapolitik och politik för finansiell stabilitet. (2) Ett sådant undantag från förordning (EU) nr 600/2014 får i enlighet med artikel 1.9 i den förordningen och förutsatt att de uppfyller relevanta krav beviljas tredjeländers centralbanker och Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), som för tillämpning av detta undantag ska betraktas som likvärdig med ett tredjelands centralbank med stöd av artikel 1.9 i förordning (EU) nr 600/2014. Kommissionen har för detta ändamål upprättat och överlämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av hur tredjeländers centralbanker behandlas internationellt. I rapporten analyseras hur centralbanker, inbegripet medlemmar av ECBS, behandlas inom tredjeländers rättsliga ram och vilken inverkan EU:s regulatoriska krav på offentliggörande potentiellt kan ha på transaktioner som genomförs av tredjeländers centralbanker. Analysen i rapporten utmynnar i slutsatsen att det är nödvändigt att undanta ett antal tredjeländers centralbanker från kraven på transparens i förordning (EU) nr 600/2014 och att undantaget således bör utvidgas till att även omfatta dessa tredjeländers centralbanker. (3) Förteckningen i denna förordning över centralbanker i tredjeländer som omfattas av undantaget bör när det bedöms vara nödvändigt ses över, bland annat för att i förekommande fall utvidga undantaget till andra centralbanker i tredjeländer som ännu inte har tagits upp i förteckningen eller för att stryka sådana offentliga organ från förteckningen. (4) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommitténs expertgrupp. 4 EUT L 173, 12.6.2014, s. 84. SV 4 SV
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Undantag för tredjeländers centralbanker (artikel 1.9 i förordning (EU) nr 600/2014) Artikel 1.6 och 1.7 i förordning (EU) nr 600/2014 ska tillämpas på Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) och de centralbanker i tredjeländer som förtecknas i bilaga 1 till denna förordning. Artikel 2 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdat i Bryssel den 12.6.2017 På kommissionens vägnar Ordförande Jean-Claude JUNCKER SV 5 SV