KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den C(2018) 4379 final KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/438 vad gäller förvaringsinstituts förvaringsuppgifter (Text av betydelse för EES) SV SV

2 MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN Motiv och syfte med förslaget I kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/438 1, som kompletterar direktiv 2009/65/EG 2 i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2014/91/EU 3, specificeras närmare förvaringsinstitutens uppgifter när det gäller förvaring av fondföretagskunders tillgångar. Om förvaringsinstitutet delegerar förvaringsfunktioner till tredje part (depåhållare), måste tillgångarna enligt artikel 22a.3 c i direktiv 2009/65/EG även hos den tredje parten hållas åtskilda från de egna tillgångarna. I artikel 16 i förordning (EU) 2016/438 föreskrivs närmare hur denna skyldighet ska uppfyllas. Erfarenheterna med tillämpningen sedan den 13 oktober 2016 har visat att det behövs ytterligare klargöranden av kraven i artikel 22a.3 c i direktiv 2009/65/EG. Europeiska kommissionen konstaterar att värdepappers- och insolvenslagstiftningen inte är harmoniserad på europeisk nivå. Att ha gemensamma regler är dock mycket viktigt för att säkerställa skydd av tillgångar som förvaras av förvaringsinstitut eller depåhållare för kunders räkning. Sådana regler bör göra det möjligt att tydligt identifiera vilka tillgångar som tillhör ett visst fondföretag och skydda tillgångarna i händelse av insolvens hos förvaringsinstitutet eller depåhållaren. De särskilda bestämmelserna i direktiv 2009/65/EG och förordning (EU) 2016/438 har fastställts för att uppfylla dessa mål. Förvaringsinstitutens skyldigheter när det gäller förvaring av fondföretags tillgångar tillämpas dock på olika sätt av nationella behöriga myndigheter och marknadsaktörer vilket riskerar att undergräva de mål som eftersträvas genom de ovannämnda EU-rättsakterna. Kommissionen föreslår därför ändringar av förordning (EU) 2016/438 för att förtydliga dessa regler så att det blir lättare att tolka dem på ett enhetligt sätt. Detta förslag följer upp yttrandet om åtskillnad av tillgångar 4 från Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten (Esma). Esma identifierade ett antal punkter där de berörda parterna hade olika tolkningar, och uppmanade kommissionen att klargöra vissa krav på förvaringsinstitut när de delegerar förvaringsuppgifter till en tredje part. Esma föreslår att kravet på åtskillnad av tillgångar definieras bättre och kompletteras med ytterligare skyddsåtgärder, särskilt krav på att genom avtal säkerställa ett tillräckligt informationsflöde mellan förvaringsinstitut och depåhållare eller underdepåhållare. Esma föreslår även ett strängare krav på att ha korrekt dokumentation och korrekta avstämningssystem, inklusive kalibrering av hur ofta avstämningarna ska göras i förhållande till handelsfrekvensen för av alla tillgångar som kan förvaras på ett samlingskonto. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/438 av den 17 december 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller krav avseende förvaringsinstitut (EUT L 78, , s. 11). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, , s. 32). Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner (EUT L 257, , s. 186). Esmas yttrande, , SV 1 SV

3 Detta förslag kompletterar direktiv 2009/65/EG, ändrat genom direktiv 2014/91/EU. Det ändrar delegerad förordning (EU) 2016/438. Artikel 16 i den förordningen har av somliga tolkats som att det krävs att separata konton per förvaringsinstitut och per typ av fond skapas på varje nivå i depåförvaringskedjan. Förslaget syftar emellertid till att klargöra att fondföretags, AIF-fonders och andra kunders tillgångar kan blandas på nivån för den första depåhållaren, förutsatt att de ursprungligen hålls av ett och samma förvaringsinstitut (eller ursprungligen hålls av en och samma depåhållare om denna vidaredelegerar förvaringen av tillgångar i depåförvaringskedjan). Kommissionens anser i) att man har samlat på sig tillräcklig erfarenhet sedan den 13 oktober 2016 för att sluta sig till att förvaringsinstitutens skyldigheter enligt artikel 22a.3 c i direktiv 2009/65/EG behöver förtydligas, ii) att Esmas yttrande är grundat på en noggrann teknisk bedömning av bestämmelserna om förvaringsfunktionen, och iii) att det finns ett brådskande behov av att klargöra bestämmelserna om åtskillnad av tillgångar för att garantera en enhetlig tillämpning i hela EU. 2. SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN Inför utarbetandet av sitt yttrande genomförde Esma två offentliga samråd: 1 december januari 2015 och 21 juni 23 september Esma fick in 38 respektive 44 ståndpunktsdokument som svar på de två samrådsdokumenten och förfogade därmed över ingående information om olika intressenters ståndpunkter i frågan. Kommissionen har grundat sitt arbete på Esmas yttrande av den 20 juli 2017 och har därför inte genomfört något ytterligare offentligt samråd för utarbetandet av detta förslag. Kommissionen genomförde ett öppet offentligt samråd den 29 maj 26 juni I detta förslag har branschens återkommande önskemål om att senarelägga första tillämpningsdagen med arton månader tagits med. Dessutom har kommissionen tagit hänsyn till kommentarer som generellt förbättrade lagtextens tydlighet. 3. DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER Förslaget omfattar följande ändringar av delegerad förordning (EU) 2016/438: Artikel 13.1 c ändras så att den anger de faktorer som bör ligga till grund för fastställande av hur ofta förvaringsinstitutets interna uppgifter och konton för finansiella värdepapper ska stämmas av mot motsvarande uppgifter för tredje parter till vilka förvaringsfunktioner har delegerats. Förvaringsinstitutets fondföretagkunds handelsfrekvens måste beaktas, och även handel som utförs av andra kunder vars tillgångar hålls på samma samlingskonto. Artikel 13.2 ändras så att det införs krav på att förvaringsinstitutet har uppgifter på det konto för finansiella instrument som det har öppnat i en fondföretagskunds namn, eller i förvaltningsbolagets namn för fondföretagets räkning, som visar att de tillgångar som depåförvaras av en tredje part tillhör en viss fondföretagskund. Förvaringsinstitutet måste alltid ha full överblick över fondföretagskundens tillgångar om depåförvaringen av tillgångar har delegerats till en tredje part. I artikel 15 läggs punkt 2a till för att ange minimikraven för uppgifter som ska ingå i avtalet mellan förvaringsinstitutet och den tredje parten om delegering av depåförvaring av förvaringsinstitutets fondföretagskunders tillgångar. Förvaringsinstitutet måste kunna identifiera alla enheter i depåförvaringskedjan och säkerställa tillgång till all relevant information som den tredje parten förfogar över, så att det kan kontrollera kvantiteten av finansiella instrument, identifierade genom en ISIN-kod eller motsvarande identifieringskod, som depåförvaras av den tredje parten. Om den tredje parten behöver delegera SV 2 SV

4 depåförvaringsfunktionen till en annan tredje part föreskriver den föreslagna bestämmelsen att den delegerande tredje parten via avtal ska säkerställa att den åtnjuter likvärdiga rättigheter från den andra tredje parten som den själv har gett till förvaringsinstitutet. Artikel 16 ändras för att klargöra de krav på att hålla tillgångar åtskilda som ställs på tredje part (depåhållare) till vilken depåförvaringen av fondföretags tillgångar har anförtrotts. En depåhållare kan hålla tillgångar som tillhör fondföretagskunder, AIF-fondkunder och andra kunder hos ett förvaringsinstitut på ett och samma samlingskonto, förutsatt att dess egna tillgångar, förvaringsinstitutets egna tillgångar och tillgångar som tillhör andra kunder hos den tredje parten hålls åtskilda på separata konton för finansiella instrument. För att ge ett bättre skydd för tillgångarna och för att underlätta förvaringsinstitutets skyldighet att utöva tillsyn över de anförtrodda tillgångarna, måste depåhållare lämna en rapport till förvaringsinstituten närhelst en ändring som rör de förvarade tillgångarna inträffar. Detta kan underlättas betydligt genom användning av nya tekniska lösningar. Faktorerna för att fastställa hur ofta avstämning ska göras speglar de faktorer som anges i ändringen av artikel 13.1 c i den delegerade förordningen. Artikel 17.2 d, 17.2.e och 17.3 utgår, eftersom det föreslås att införliva dem i artikel 16.1 i den delegerade förordningen vad gäller skyldigheter rörande dokumentation och överföring till förvaringsinstituten av relevant information som påverkar statusen hos de tillgångar som förvaras för fondföretags räkning. Detta är relevant för förvaringsinstitutens övervakning av tillgångar som förvaras av en tredje part som har anförtrotts denna uppgift, oberoende av om den tredje parten är belägen inom eller utanför EU. Artikel 22.3 ersätts för att rätta till ett redaktionellt fel i delegerad förordning (EU) 2016/438 i stället för att hänvisa till styrkande handlingar som avses i punkt 1 i artikel 22 bör bestämmelsen hänvisa till styrkande handlingar som avses i punkt 2. SV 3 SV

5 KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/438 vad gäller förvaringsinstituts förvaringsuppgifter (Text av betydelse för EES) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) 1, särskilt artikel 26b, och av följande skäl: (1) Till följd av olika nationella regler för värdepapper och insolvens, som inte är harmoniserade på unionsnivå, finns det skillnader i nivån på skyddet mot risken för insolvens för finansiella instrument som depåförvaras för kunder som är företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). För att säkerställa ett högt skydd för kunders tillgångar i enlighet med direktiv 2009/65/EG, och samtidigt ge utrymme för strängare nationella krav på de områden som inte är harmoniserade, är det nödvändigt att klargöra de skyldigheter avseende förvaring av tillgångar som fastställs i direktiv 2009/65/EG. (2) För närvarande tillämpar behöriga myndigheter och branschen åtskillnadskravet i delegerad förordning (EU) 2016/438 på olika sätt. Förvaringsinstitut, som utgör den första nivån i depåförvaringskedjan, är skyldiga att ha enskilda konton för att hålla finansiella instrument för varje fondföretagskund, men det är nödvändigt att klargöra att om förvaringsfunktionen delegeras till en tredje part bör denna kunna hålla de tillgångar som tillhör ett förvaringsinstituts kunder, inbegripet tillgångar som tillhör fondföretag och alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), på ett samlingskonto. Samlingskontot bör alltid utesluta förvaringsinstitutets och den tredje partens egna tillgångar samt även tillgångar som tillhör andra kunder till den tredje parten. På motsvarande sätt bör en underdepåhållare, om förvaringsfunktionen delegeras vidare, kunna hålla den delegerande depåhållarens kunders tillgångar på ett samlingskonto. Detta samlingskonto bör alltid utesluta underdepåhållarens och den delegerande depåhållarens egna tillgångar samt även tillgångar som tillhör andra kunder till underdepåhållaren. Detta krävs för att uppnå en god balans mellan marknadseffektivitet och investerarskydd. (3) För att minimera risken för förlust av tillgångar på samlingskonton för finansiella instrument som tillhandahålls av en tredje part till vilken förvaringsfunktionen har delegerats, bör överföring i god tid av relevant information till förvaringsinstitutet säkerställas genom att man med lämpliga mellanrum gör avstämningar mellan kontona för finansiella värdepapper och uppgifterna hos en fondföretagskunds 1 EUT L 302, , s. 32. SV 4 SV

6 förvaringsinstitut och den tredje parten, eller mellan de tredje parterna om förvaringsfunktionen har delegerats längre ned i kedjan. Hur ofta avstämningar görs bör dessutom bero på varje händelse på samlingskontot, inbegripet transaktioner som rör tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets andra kunder och som hålls på samma samlingskonto som fondföretagets tillgångar. (4) Förvaringsinstitutet bör kunna fortsätta att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt när depåförvaring av fondföretagskunders tillgångar delegeras till en tredje part. Det är därför nödvändigt att kräva att förvaringsinstitutet har uppgifter på det konto för finansiella instrument som det har öppnat i fondföretagskundens namn, eller i förvaltningsbolagets namn för fondföretagets räkning, som visar att de tillgångar som depåförvaras av en tredje part tillhör just det fondföretaget. (5) För att stärka förvaringsinstitutens ställning gentemot tredje part till vilken depåförvaringen av tillgångar delegeras bör detta förhållande dokumenteras genom ett skriftligt avtal. Avtalet bör göra det möjligt för förvaringsinstitutet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillgångar som depåförvaras är tillräckligt skyddade och att den tredje parten vid alla tidpunkter uppfyller delegeringsavtalet och kraven i direktiv 2009/65/EG och delegerad förordning (EU) 2016/ Dessutom bör förvaringsinstitutet och den tredje parten formellt enas om huruvida den tredje parten har rätt att vidaredelegera förvaringsfunktionerna. I detta fall bör avtalet mellan den delegerande tredje parten och den tredje part till vilken förvaringsfunktionerna vidaredelegeras omfattas av rättigheter och skyldigheter som är likvärdiga med dem som upprättats mellan förvaringsinstitutet och den delegerande tredje parten. (6) För att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att fullgöra sina uppgifter är det nödvändigt att stärka förvaringsinstituts tillsyn över tredje parter, oberoende av om de är belägna inom eller utanför unionen. Förvaringsinstitut bör vara skyldiga att kontrollera om fondföretags finansiella instrument registreras korrekt i bokföringen hos en tredje part. De uppgifter som den tredje parten registrerar bör vara tillräckligt exakta för att göra det möjligt att identifiera tillgångarnas typ, lokalisering och ägandeskap. För att förvaringsinstituten lättare ska kunna fullgöra dessa uppgifter bör tredje parter tillhandahålla en rapport som redogör för varje ändring som rör de tillgångar som depåförvaras för förvaringsinstitutens fondföretagskunders räkning. (7) För att öka rättssäkerheten och göra delegerad förordning (EU) 2016/438 tydligare är det nödvändigt att ändra vissa felaktiga hänvisningar. Delegerad förordning (EU) 2016/438 bör därför ändras i enlighet med detta. (8) För att ge förvaringsinstitut tid att anpassa sig till dessa nya krav bör den första tillämpningsdagen skjutas upp till arton månader efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. (9) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten 3. (10) De åtgärder som införs genom denna förordning är förenliga med yttrandet från expertgruppen för europeiska värdepapperskommittén. (11) Delegerad förordning (EU) 2016/438 bör därför ändras i enlighet med detta. 2 3 Delegerad förordning (EU) 2016/438 av den 17 december 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller krav avseende förvaringsinstitut (EUT L 78, , s. 11). Esmas yttrande, , SV 5 SV

7 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Delegerad förordning (EU) 2016/438 ska ändras på följande sätt: (1) Artikel 13 ska ändras på följande sätt: (a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led c ska ersättas med följande: c) så ofta som det behövs stämmer av sina interna räkenskaper och uppgifter mot motsvarande uppgifter för den tredje part till vilken förvaringsfunktioner delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG, ii) Följande stycke ska läggas till som andra stycke: Vid tillämpning av led c i första stycket ska följande användas som grund för att fastställa hur ofta avstämningar ska göras: (b) (a) (b) (c) Fondföretagets normala handelsverksamhet. Handel som sker utanför den normala handelsverksamheten. Handel som sker på uppdrag av någon annan kund vars tillgångar hålls av den tredje parten på samma konto för finansiella instrument som fondföretagets tillgångar. Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. Ett förvaringsinstitut som har delegerat förvaringsfunktionerna för tillgångar som depåförvaras till en tredje part i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG ska fortfarande omfattas av kraven i punkt 1 a e. Förvaringsinstitutet ska också se till att den tredje parten uppfyller kraven i punkt 1 b g. (2) I artikel 15 ska följande punkt införas som punkt 2a: 2a. Ett avtal genom vilket förvaringsinstitutet utser en tredje part till att depåförvara förvaringsinstitutets fondföretagskunders tillgångar ska minst innehålla följande: (a) En garanti för förvaringsinstitutets rätt till information, inspektion och tillgång till relevanta uppgifter och konton för finansiella instrument hos den tredje part som depåförvarar tillgångarna, för att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att utöva sina skyldigheter avseende tillsyn och vederbörlig aktsamhet, och i synnerhet för att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att i) identifiera alla enheter i depåförvaringskedjan, ii) kontrollera att kvantiteten av identifierade finansiella instrument som registrerats på det konto för finansiella instrument som öppnats i förvaringsinstitutets bokföring i fondföretagets namn eller i förvaltningsbolagets namn för fondföretagets räkning, motsvarar SV 6 SV

8 iii) kvantiteten av de identifierade finansiella instrument som depåförvaras av tredje part för detta fondföretag enligt vad som registrerats på det konto för finansiella instrument som öppnats i den tredje partens bokföring, kontrollera att kvantiteten av identifierade finansiella instrument som är registrerade och hålls på ett konto för finansiella instrument som öppnats vid emittentens värdepapperscentral, eller dess ombud, i den tredje partens namn för dess kunders räkning, motsvarar kvantiteten av identifierade finansiella instrument som registrerats på de konton för finansiella instrument som öppnats i förvaringsinstitutets bokföring i var och en av dess fondföretagskunders namn eller i det förvaltningsbolags namn som agerar för fondföretagets räkning. (b) Uppgifter om likvärdiga rättigheter och skyldigheter som överenskommits mellan den tredje parten och en annan tredje part, i händelse av vidare delegering av depåförvaringsfunktioner. (3) Artikel 16.1 ska ersättas med följande: 1. Om förvaringsfunktioner helt eller delvis har delegerats till en tredje part, ska förvaringsinstitutet säkerställa att den tredje part till vilken förvaringen av tillgångar har delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG fullgör skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda enligt artikel 22a.3 c i det direktivet genom att säkerställa och kontrollera att den tredje parten gör följande: (a) (b) (c) (d) Korrekt registrerar alla identifierade finansiella instrument på kontot för finansiella instrument, som öppnats i den tredje partens bokföring för att depåförvara finansiella instrument för förvaringsinstitutets kunder, vilket utesluter förvaringsinstitutets och den tredje partens egna finansiella instrument och finansiella instrument som tillhör den tredje partens andra kunder, för att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att stämma av kvantiteten av de identifierade finansiella instrument som registrerats på konton som öppnats i förvaringsinstitutets bokföring i var och en av dess fondföretagskunders namn eller i det förvaltningsbolags namn som agerar för fondföretagets räkning. Har alla nödvändiga uppgifter och konton för finansiella instrument för att förvaringsinstitutet när som helst och utan dröjsmål ska kunna särskilja förvaringsinstitutets kunders tillgångar från den tredje parten egna tillgångar, den tredje partens andra kunders tillgångar och tillgångar som hålls för förvaringsinstitutet för dess egen räkning. Upprätthåller uppgifter och konton för finansiella värdepapper på ett sådant sätt att det säkerställs att de är korrekta, och särskilt att de överensstämmer med de tillgångar som förvaras för förvaringsinstitutets fondföretagskunders räkning och är sådana att förvaringsinstitutet när som helst kan fastställa exakt typ, lokalisering och ägandeskap för tillgångarna. Regelbundet, och vid varje ändring av något förhållande, lämnar en rapport till förvaringsinstitutet, med en redogörelse för de tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets fondföretagskunder. SV 7 SV

9 (e) (f) (g) Gör avstämningar mellan sina egna konton för finansiella instrument och interna uppgifter och motsvarande uppgifter för den tredje part till vilken det har delegerat depåförvaringsfunktioner i enlighet med artikel 22a.3 c i direktiv 2009/65/EG, så ofta som det behövs. Hur ofta avstämningen ska göras ska fastställas i enlighet med artikel Inför lämpliga organisatoriska åtgärder för att minimera riskerna för förlust eller värdeminskning av finansiella instrument eller av rättigheter som är förenade med dessa instrument, till följd av missbruk av instrumenten, bedrägerier, bristfällig förvaltning, bristande dokumentation eller försumlighet. Innehar fondföretagets kontanter på ett konto eller konton i en centralbank i ett tredjeland eller ett kreditinstitut som auktoriserats i ett tredjeland, förutsatt att de tillsyns- och regleringskrav som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet av de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat betraktas som minst motsvarande de krav som tillämpas i unionen, i enlighet med artikel 22.4 c i direktiv 2009/65/EG. (4) Artikel 17 ska ändras på följande sätt: (a) I punkt 2 ska led a ersättas med följande: Inhämtar juridisk rådgivning från en oberoende fysisk eller juridisk person som bekräftar att den tillämpliga insolvenslagstiftningen erkänner åtskillnad av de tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets kunder från den tredje partens egna tillgångar, från den tredje partens andra kunders tillgångar och från tillgångar som den tredje parten innehar för förvaringsinstitutets egen räkning, och att de tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets fondföretagskunder inte ingår i den tredje partens egendom i fall av obestånd och inte är tillgängliga för utdelning bland, eller realisering till förmån för, fordringsägarna till den tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG. (b) (c) I punkt 2 ska leden d och e utgå. Punkt 3 ska utgå. (5) Artikel 22.3 ska ersättas med följande: Förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget ska styrka för den behöriga myndigheten i fondföretagets hemmedlemsstat att de godtar förvaringsinstitutets utnämning och att utnämningen uteslutande är i fondföretagets och fondföretagets investerares intresse. Förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget ska tillhandahålla de styrkande handlingar som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i fondföretagets hemmedlemsstat. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den [datum införs av Publikationsbyrån första dagen i den artonde månaden efter offentliggörandet]. SV 8 SV

10 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På kommissionens vägnar Ordförande Jean-Claude JUNCKER SV 9 SV