Lyckebyån Strågeryds kvarn, hjulaxel och hjulhus Närheten till Karlskrona har bidragit till många industriers framväxt längs Lyckebyån. Kronokvarnen är idag byggnadsminne, men den mest representativa miljön för hur vattenkraften nyttjats i vardagslivet är området Kättilsmåla-Strågeryd. Lyckeåborgs bruk och rännan vid Mariefors, samt utdikningsprojektet längs norra delen av ån, är andra intressanta områden. Strömsbergs snickerifabrik är mycket intressant för en mer omfattande dokumentation. 136
Lyckebyån, Bulte Qvarn/Furs kvarn? Det ska ha funnits kvarnar här sedan medeltid. Lyckebyån gick på var sin sida om Kvarnön och det var tvister om svensk eller dansk tillhörighet. Bulte betyder eventuellt en tidig stamp. Den senaste anläggningen var en hjulkvarn. omrört i området, vilket kan bero på grustäkten. Någon har grillat i kvarngrunden och platsen verkar även användas som lekplats. Träd i anläggningen bör tas bort snarast. På Blekingesidan finns rester efter dammvall, ränna, kvarngrund och eventuellt en grund till bostadshus (med spisröse). Anläggningen var i bruk fram till tidigt 1900-tal. Den är registrerad på Kalmarsidan, men inte i Blekinge (FMIS Vissefjärda 153:1). Dammvallen är kraftig och går över till Kalmarsidan. Stora stenar, på upp till en meter, ligger längs kanten. Vissa har borrspår. Det är delvis 137
Lyckebyån, Flaken, Ledja och Långemåla Linsnugga Galten Äldre vägsträckning Ängslada kj Plats för tidigare skvaltkvarn Ängslada Ängslada kj Namn med kvarnkoppling Tidigare mindre kvarnplats Ängslada Namn med kvarnkoppling Ängslada kj Långemåla kvarn, äldre vägsträckning, ålsump och källare 138
Lyckebyån, Flaken, Ledja och Långemåla Bron vid Flaken Väg Norr om bron vid Flaken Linsnugga Galten Stenen Galten användes som vattenståndsmätare. När stenen syntes över vattenytan var det tillräckligt torrt på madena för att slå. I stenen sitter dessutom en järnbult. Denna användes för att fästa maskinerna i när Lyckebyån dikades ut. Stenen sägs även enligt obekräftade uppgifter ha fungerat som en medeltida gränssten mellan Sverige och Danmark. Linsnugga 139
Lyckebyån, Flaken, Ledja och Långemåla I området ligger flera ängslador s.k. madhus för förvaring av hö. Historiskt sett har ängslador varit knutna till mer eller mindre avlägset belägna våtmarker, mossar och mader intill sjöar och vattendrag. Den största orsaken till att de anlades där, verkar vara avståndet till gårdarna och de besvärliga transporterna dit. Höet förvarades tillfälligt i ladan och transporterades vidare när marken frusit. Under arbetet med vattendragen har jag sett dessa på få andra platser. Många av dem har delvis byggts om, men det finns några som det skulle vara värt att titta närmare på. Den bäst och mest ursprungligt bevarade är troligen ängsladan på Kvarnön. Där finns även stengärdesgårdar och röjningsrösen för en helhetsbild av användningsområdet. Det ligger lättillgängligt. 140
Lyckebyån, Långemåla kvarn Långemåla kvarn ska ha omnämnts på 1600-talet och revs 1911. Den nya bron byggdes 1923 och då försvann de sista resterna efter kvarnen. En kvarnplan är utmärkt på Laga skifteskarta från 1852 och utdikningen av denna del av ån påbörjades 1939. Intill bron ligger en källare som troligen använts för dynamitförvaring när nya bron byggdes. Stenen som är inmurad kan ha använts sekundärt. En ålsump finns vid sidan om källaren. Nedströms bron på östra sidan finns rester efter den äldre vägsträckningen. Äldre väg Ålsump 141
Lyckebyån, Forsa konstsvarveri och slöjdfabrik År 1911 fanns en snickerifabrik på platsen. Bostadshuset uppfördes 1924 och verkstaden 1932. Den moderniserades 1943 och drevs då inte med vattenkraft. Svarvar, sågar, hyvlar och fräsar fanns i maskinparken. Enbart exteriör besiktning under dokumentationen, så det är osäkert om maskinparken finns kvar. Tidigare fanns kvarn och vattenfall här, men fallet grävdes bort vid utdikningen 1939. Enligt Fabriksberättelsen var kvarnen kvar fram till 1925 och sågen fram till början av 1980-talet. 142
Lyckebyån, Utdikning från Forsafallet till Fursjön Under 1800-talet var det vanligt att utdikningar genomfördes för att utöka jordbruksmarken. Kärr och sankmarker som har varit möjliga att torrlägga har blivit utdikade. Odlingarna gick att bruka i några årtionden innan marken åter blev vattensjuk. Fallhöjden från Bånga damm vid Forsafallet till Fursjön är tre meter på ungefär två mil. På de övriga två milen ned till Östersjön är fallhöjden ca 100 m. År 1819 kartlades mader och kärr runt Lyckebyån som skulle kunna göras odlingsbara. Om Långemåla kvarn köptes och togs bort, skulle ca 2000 tunnland kunna torrläggas. Detta diskuterades i omgångar fram till början av 1900-talet. Då blev Långemåla kvarn till salu på exekutiv auktion. Bönderna enades och köpte kvarnen tillsammans. År 1939 sattes arbetet igång. Det kom att bli ett av de största utdikningsprojekten i Blekinge. Sträckningen blev från Fursjön ner till ca 200 m nedanför Forsa vattenverk, totalt en sträckning på omkring 17 km. Av dessa var det ca fem km sjöbotten som muddrades. Där ån var starkt slingrande skulle dess lopp rätas ut. Bottenbredden på ån skulle vara 18 m. 67 km bikanaler grävdes för att avvattna områden runt om. Åldammarna i ån mellan Ledja och Flaken tappade sin funktion och uppe i skogarna kan rester efter dessa hittas. Äldre boende i området kommer ihåg var dammarna varit, men de skulle idag lätt kunna tolkas som stengärdesgårdar. På sjöbottnarna hittades rester efter fiske och stockbåtar, samt myrmalm. Norr om bron vid Forsa Norr om bron vid Flaken Utdikningen har medfört stora ingrepp i landskapet. Spåren efter utdikningen ser olika ut längs ån. Norr om Flakens bro har ån rätats ut och fått karaktären av en motorväg. De massor som grävts upp längs andra delar av ån har i vissa fall bara dumpats längs åkanterna. Norr om bron vid Långemåla Klart är att oavsett om det är fult, förkastligt eller om vattendragen helst skulle återställas, så är utdikning en kulturhistorisk lämning som haft en stor ekonomisk påverkan för många människor. 143
Lyckebyån, Kvarnplats vid Krogsmåla Kvarnplatsen är utmärkt på Generalstabskartorna från 1870-1880-talet. Dammvallen finns kvar, men det är osäkert om det finns någon grund. Östra åsidan är inte besiktad. 144
Lyckebyån, Gustaf W Wass Filhuggerifabrik Verkstadsbyggnad, dammvall och ränna finns bevarad. Tilloppsrännan verkar inte vara i bruk idag. Enbart exteriör besiktning, så det är oklart om det finns inventarier kvar. 145
Lyckebyån, Mästaremåla kvarn och såg Mästaremåla kvarn har en lång kontinuitet som kvarnplats. Den nuvarande kvarnen är från slutet av 1800-talet och byggdes om 1924 och byggdes till 1931. Nytt kvarnverk installerades 1938 och omfattade två par stenar. Även skal- och siktmaskin, samt kross sattes in. Vattenfallet på 2,4 meter lämnade drivkraft hela året. Kvarnverket drevs av två turbiner om tillsammans 55 hkr. El till belysning kom från eget kraftverk. om 21 hkr och där fanns kapsåg, cirkelsåg, rikthyvel, bandsåg, fräs och borrstämmaskin. Dammen är i bra skick och kraftverket verkar vara igång fortfarande. Rännan är välbevarad. Kvarn- och sågverksbyggnaderna är i behov av renovering. Sträckan är populär bland kanotpaddlare, så en skylt om vattenkraftens nyttjande skulle kunna finnas. Sågen och snickeriverkstaden uppfördes 1941. Den huvudsakliga tillverkningen var redskapssnickerier. Sågen drevs av en turbin Sågbänk Utloppsränna 146
Lyckebyån, Mästaremåla kvarn och såg 147
Lyckebyån, Strömsbergs snickerifabrik AB Sedan 1600-talet har här funnits en bykvarn, som övergick i enskild ägo 1850. Den ingår delvis i den nuvarande anläggningen och kvarnstenar finns vid tvättstugan. I början av 1900-talet anlades ett snickeri. Snickeriet blev den viktigaste inkomstkällan under 1920-talet och kvarnen lades ner på 1930-talet. De flesta byggnaderna tillkom under denna tid och större delen av maskinerna införskaffades. Det var 63 anställda på 1940- talet och huvudsakligen tillverkades byggnadssnickerier och inredningar. Den första turbinen sattes troligen in i samband med att boningshuset byggdes 1904 och den ersatte då kvarnhjulet. Den andra turbinen sattes in 1923, eventuellt till kvarnsågen, för att få mer kraft. Sågen var placerad utanför byggnaderna. Den tredje turbinen sattes in 1947 och moderniserades 1990. Den används fortfarande. En ångmaskin användes tidigare när det inte fanns tillräckligt med vatten i dammen för att driva turbinerna. Ångpannan finns kvar idag. Axelledningar finns kvar men inte på plats. Produktion fanns i fabriken fram till 1980-talet, men vattenkraften nyttjas fortfarande för elproduktion. År 2005 fanns de tre turbinerna kvar, maskiner från snickeriverkstaden, skyltar på väggarna, perstorpsskivor, dokument, köksluckor under tillverkning, spikar m.m. Ägaren hade då börjat att rensa ut delar av detta. Området är mycket intressant, men det behövs omedelbara åtgärder om det ska gå att bevara byggnaderna. Det är både lokalt- och teknikhistoriskt värdefullt att bevara anläggningen i Strömsberg. Detta gör att en undersökning av verksamheten och byggnaderna brådskar. D C 148
Lyckebyån, Strömsbergs snickerifabrik AB H G I F A B J K D E L C Byggnad A: Boningshus som byggdes 1904. Ägaren bor där idag. Byggnad B: Skjul som tidigare innehållit tvättstuga, utedass och vedbod. Uppfört ca 1900. Delar av en kvarnsten används som trappsteg. Byggnad C: Virkestork. Troligen från 1940-talet. Byggnad D: Snickerifabrik som byggdes 1939. Förråd idag. Maskinell utrustning och inventarier kvar. Byggnad E: Grunden gamla kvarnen. Turbinerna finns kvar idag. Har varit en del av snickeriverkstaden. Tre våningar med vind. Maskiner, virke och dokument kvar. Byggnad F: Hyvleri. På 1930-talet byggdes en vinkel till på den gamla ladugården från slutet av 1800-talet. Rester av denna finns i nuvarande byggnad. Stall på baksidan. En ny byggnad håller på att uppföras bredvid den gamla ladugården. Byggnad G: Virkesskjul Byggnad H: Tidigare virkesskjul. Rivet. Byggnad I: Tidigare fanns ett garage på platsen. Rivet. Byggnad J: Tidigare fanns ett virkesskjul på platsen. Rivet. Byggnad K: Tidigare fanns en spånsilo på platsen. Rivet. Byggnad L: Cykelställ för arbetarna på snickerifabriken. Tidigare gick en axelledning från E för att F skulle få kraft till hyvleriet. Troligen 1960-tal. Okänd fotograf. Privat ägo. Perstorpsskivor 149
Lyckebyån, Ömaden söder om Blekingeleden Dammvall och ränna. Vid storskiftet 1808 fanns en bykvarn som var gemensam för de sex gårdarna i byn. En väg genom Kvarnahagen användes för att köra säden till malning, som var och en själva svarade för. 150
Lyckebyån, Stubbelycke kvarn och såg Kvarnen låg tidigare uppströms, men flyttades till sin nuvarande plats 1905. Från början var det bara mjölkvarn, men utökades snart med såg. Mjöl maldes till 1940-talet och sågverksamheten bedrevs fram till 1980-talet. Kvarnbyggnaden är i bra skick, men sågbyggnaden revs troligen 2005. Rännan är delvis kvar i ursprungligt skick. Vid den gamla kvarnplatsen finns ränna och grund kvar. 151
Lyckebyån, Wide Qvarn (Viökvarn) Wide Qvarn finns på en karta från 1814, samt på Häradsekonomiska kartan från 1915-19. År 1910 var kvarnen förfallen och användes bara till husbehovsmalning. Relativt välbevarad kvarngrund, ränna och dammfäste. En gjuten kvarnsten, i dåligt skick, ligger på östra sidan. Eventuellt ska det även finnas en anläggning längre nedströms vid Gutafallen. 152
Lyckebyån, Åfors/Verner Eriksson Konstsvarveri och Slöjdfabrik Norr om svarveriet låg tidigare Björsmåla kvarn och såg, men inget finns bevarat. Byggnaden var förfallen och kvarnen var inte enligt Fabriksberättelsen, igång 1920. Svarveriets byggnader uppfördes 1939-40 och samtidigt revs kvarnen och dammen byggdes. Den huvudsakliga inriktningen var handsvarvade varor och husgerådsartiklar. Rörelsen startade 1899, men flyttades 1939 till den nuvarande platsen. I byggnaden fanns även smedja, svarveri och såg. Byggnaderna behöver renoveras. Turbinen var sönder 2005 och har reparerats sedan dess. 153
Lyckebyån, Mörtsjöåsen Tidigare plats för skvaltkvarn. Denna är, enligt muntliga uppgifter, flyttad till Vämöparken i Karlskrona. Rännan finns kvar. Skvaltkvarn i Vämöparken som, enligt muntliga uppgifter, ska vara kvarnen från Mörtsjöåsen. 154
Lyckebyån, Stora Havsjön Sentida fördämning för reglering av vatten. 155
Lyckebyån, Kättilsmåla/Mariefröjds mjöl- och sågkvarn Kvarnmiljön i Kättilmåla-Strågeryd har ett stort kulturhistoriskt värde som exempel på den tidigare industriella verksamheten vid Lyckebyåns forsar. Byggnaderna och kvarnrännorna är i dåligt skick och skulle behöva en omfattande och omgående upprustning för att kunna bevaras för framtiden. Sedan besöket 2005, har rännan och resterna efter vattenhjulet raserats ännu mer. Platsen har ett pedagogiskt värde för hur vattenkraften nyttjats på olika sätt. I stort sett hela maskinparken och verktyg finns kvar i både kvarnen och sågen. En mer ingående inventering av dessa, samt de dokument och andra föremål som finns kvar, skulle kunna visa en tillgänglig del av vår industrihistoria. Hur levde människorna vid ån? Kättilsmåla-Strågeryd är omnämnt i kulturminnesvårdsprogrammet som miljö av särskilt intresse för kulturminnesvården i Blekinge. Motiveringen lyder; ett belysande exempel på en mindre by i dalbygden med tidigt utnyttjande av Lyckebyåns vattenkraft. Mariefröjds lumppappersbruk tillkom 1808. Bruket tillverkade skriv- och tryckpapper samt kardus. Råmaterialet bestod av lump som sönderdelades och omvandlades till fibermassa genom jäsning och bearbetning. Driften lades ned på 1860-talet. På platsen anlades sedan Kättilsmåla mjölkvarn som kompletterades med såg i början av 1900-talet. Sågbyggnaden finns kvar närmast dammen. Från sågen leddes vattnet i en träränna ned till mjölkvarnen. Alla kvarnhjul var av trä, men en turbin installerades i Kättilsmåla sågkvarn som ansågs vara för klen. Den räckte inte till för att såga stora stockar vid lite vatten i ån. Alla dimensioner sågades och den var utrustad med stocksåg, cirkelsåg och spånhyvel. År 1940 lämnade Lyckebyån drivkraft hela året och kvarnverket bestod av två par stenar. Rörelsen upphörde 1968. På 1980-talet avleddes en del av vattnet från sin huvudfåra i samband med en ombyggnad av kraftverket i Biskopsberg, som ligger några kilometer nedströms. Strömfåran är delvis torrlagd. 156
Lyckebyån, Kättilsmåla såg (Mariefröjd) Sågutrustning och inventarier finns bevarade. 157
Lyckebyån, Kättilsmåla/Mariefröjds kvarn Mycket välbevarad kvarn med kvarnverk och inventarier bevarade. Sikt Rensmaskin 158
Lyckebyån, Kättilsmåla/Mariefröjds kvarn 159
Lyckebyån, Strågeryds kvarn Strågeryds kvarn uppfördes i början av 1800-talet i två våningar och 1920-1925 byggdes en tredje våning till. Från början tillhörde den ett byalag, men övergick sedan i enskild ägo. Mjölkvarnen kompletterades 1915 med sågverk. Vattenfallet på 2,20 meter lämnade drivkraft under tio månader. Det fanns två vattenhjul som drev mjölkvarnens tre par stenar, en spetsmaskin, ett siktverk samt en havrekross, samt sågens hyvel och cirkelsåg. Senare sattes turbiner in och kvarnen fick elektrisk belysning från eget kraftverk. Kvarnen lades ner 1958. Rester efter hjulhus Exteriört är byggnaden ganska välbevarad med rester efter rännor och hjulhus. 160
Lyckebyån, Klippkvarnen/von Dahns kvarn Ytterligare en kvarn fanns tidigare i Strågeryd, den s.k. Klippkvarnen. Den låg nedströms Strågeryds kvarn och har även kallats von Dahns kvarn. Anläggningen lades ner 1915. Där finns enbart en grund och kvarnstenar kvar. Möjligen att det finns rester efter rännor som kan ses när dammen till Biskopsbergs kraftstation är tömd. 161
Lyckebyån, Biskopsbergs kraftstation och kvarnlämning Kvarnlämning vid den gamla åfåran. Lämningarna är övervuxna, men grund, kvarnstenar och eventuellt ränna finns kvar. Kvarnplan och kvarn är utmärkt på Enskifteskartan från 1825 och Generalstabskartan från 1880-talet, men det finns ingen markering 1915. Biskopsbergs kraftstation och dammen byggdes på 1920-talet. Troligen var kvarnen borta redan då. Vattenflödet genom Kättilsmåla reglerades och kvarnarna där förlorade sin funktion. Bostadshuset byggdes 1952 för att tillsyningsmannen skulle bo i närheten av kraftstationen. Kraftstationen revs och 1987 påbörjades en ny anläggning. Den nya kraftstationen togs i bruk året efter. Vattnet leddes genom en delvis ny väg och fallhöjden blev 22 meter. 162
Lyckebyån, Biskopsbergs kraftstation Dammen från 1920-talet och tuben är från hösten 2003. Ålyngelledare. Ny kraftstation från 1988 163
Lyckebyån, Lyckeåborgs bruk Lyckåborg är med sin äldre bruksmiljö av stort kulturhistoriskt intresse och ger en bild av den tidiga industrialismen. Flera av byggnaderna har ett kulturhistoriskt egenvärde. En del nybyggnationer har gjorts. Området har betecknats som A-miljö i byggnadsinventeringen 1969. År 1759 fick handelsmannen Magnus Båth i Karlskrona privilegier på en kopparhammare vid nuvarande Lyckeåborg. År 1782 tillkom ett järnmanufakturverk, vars privilegier övertogs 1847 av två danskar, C A Rames och J F Hansen. Ett plåtvalsverk, som senare kompletterat med tillverkning av klippspik anlades. Enligt en tidigare inventering är dammen byggd år 1850. År 1855 inköptes de första spikmaskinerna och 1862 fanns det 38 spik- och stiftmaskiner. 28 av dem drevs med vattenkraft och tio med ångkraft. Förr smiddes spiken av erfarna hantverkare, men vid klippspikstillverkningen behövdes inte samma erfarenhet. Efterhand utvecklades maskiner som även klarade av att stuka spikhuvudena. Ju större spik, ju tyngre arbete. Männen jobbade vid maskiner för större spik och kvinnorna vid de mindre. År 1861 förstördes anläggningen av brand, men huvudbyggnaden och en arbetarbostad räddades. Fabriksbebyggelsen återuppfördes i sten och nya arbetarbostäder i timmer byggdes. År 1959 upphörde valsverksdriften och på 1980-talet upphörde spiktillverkningen. Bruket finns kvar idag, men producerar brandsäkra kraftgenomföringar. I matsalen har de en utställning med gamla maskiner, skrivbord, spik och foton. De har bevarat delar av matsalens tidigare interiör. Dammen är ombyggd och har en fisktrappa. Utloppsrännan är mycket välbevarad. 164
Lyckebyån, Lyckeåborgs bruk 165
Lyckebyån, Holmens kvarn/johansfors såg Kvarnen är från början av 1800-talet och användes till början av 1900-talet. Sågen var verksam fram till 1970- eller 1980-talet. Alla olika typer av byggnadsvirke sågades. Kvar finns grunder, ränna, kvarnstenar, rester efter damm med lucka, samt virkeslada. Ett förråd och en spelanordning som troligen öppnade dammluckorna, finns på östra sidan. 166
Lyckebyån, Pappersbruk/linoljeslageri På samma plats har det funnits ett pappersbruk och senare ett linoljeslageri. Grunder, trappa och ränna är synliga, samt rester efter tidigare dammvall. 167
Lyckebyån, Mariefors pappersbruk/mariefors bruk AB Inom området har det skett olika industriell verksamhet. Mellan 1805 och 1852 fanns här ett pappersbruk med inriktning på skriv och tryckpapper av lump. Efter det har det varit hattfabrik, tvålfabrik, oljeslageri och gjuteri. Idag finns det välbevarade rännor på båda sidor av ån. Byggnaderna är till stor del borta. 168
Lyckebyån, Augerums gård Sågmarkering på Häradsekonomiska kartan från 1915-19. Det finns lite rester efter en dammvall och en liten grund. Vissa trärester och tegelpannor finns kvar, samt kokkärl(?). Det kan eventuellt ha varit en tvättstuga. Det är tveksamt om en utfyllnad har använts till sågen. Enligt en annan karta har sågen legat längre från ån. 169
Lyckebyån, Mölletorps kvarn Kvarn på 1800-tals kartor, men den är inte utmärkt på Häradsekonomiska kartan från 1915. Sveriges bebyggelse IV anger att kvarndriften var nedlagd och att den användes som lagerlokal. Dammen från 1905, är fortfarande i bruk och används till kraftverket i Augerums kvarn. Kvarnbyggnaderna och bron visar betydelsen av vattenkraft och kommunikation. 170
Lyckebyån, Augerums kvarn Bostadshuset är från 1800-talet och det innefattade även kontor. Nuvarande kvarnen är från 1914-16 och moderniserades 1939 med bl.a. delvis nya maskiner. De hade åtta anställda och en kapacitet på 15 ton spannmål per dygn. drevs av ett eget kraftverk med två turbiner om respektive 60 och 100 hkr, samt ett vattenhjul om 20 hkr. Kvarnen på andra sidan bron användes som magasin. Kvarnverket omfattade sju valsstolar, ett stenpar, skal och spetsmaskin samt kärnputs. Det 171
Lyckebyån, Lyckeby bro och Kronosmedja Kronokvarnen och Lyckebybron är idag byggnadsminnen. Inget av områdena omfattar dammen och områdena norr om bron, vilka också har ett högt kulturhistoriskt värde eftersom de är en omistlig del av kvarnanläggningen. Miljön visar en helhetsbild av den industriella verksamhet som bedrivits vid Lyckebyån under flera hundra år. Lyckebybron uppfördes på 1780-talet i anslutning till de industrier längs ån som Amiralitetskollegium drev för flottans försörjning. Bron stod färdig år 1790. Den är uppbyggd på två små och ett stort spann och konstruerades av Daniel af Thunberg. Brons bägge sidospann är konstruerade och avsedda för industriernas kraftverksförsörjning. Flera renoveringar har utförts. Trots detta är bron välbevarad sedan byggnadstiden. Bron blev byggnadsminne år 1995. På nordöstra sidan av dammen byggdes en kronosmedja under 1700-talet. Det fanns ett överskott på vattenkraft vid fallet och örlogsvarvet behövde en större smedja. Smedjan hade sex härdar och två stångjärnshammare. Vid smedjan uppfördes år 1794 ett manufakturverk för förädling av gjutstål, järn och andra metaller. Verksamheten i smedjan upphörde omkring år 1840 och byggnaden revs. Manufakturverket användes som stampverk i en färgerirörelse. Senare verksamheter har varit stensliperi och hattfabrik. Byggnaderna brann ner år 1905 och platsen har varit utan verksamhet sedan dess. Det finns murade rester längs östra sidan av tomten. Åkanten är stenskodd. Mot dammen finns en sten med urfasning och bultar. Det finns minst tre rester av härdar med tegel. 172
Lyckebyån, Lyckeby Kronokvarn Kronokvarnen uppfördes på 1710-talet och stod färdig 1721. Fortifikationsmurarmästare Sterner i Karlskrona svarade för byggandet, kvarnbyggaren Peter Metsky för inredningen och kommersrådet Christoffer Polhem medverkade och konstruerade dammbyggnaden på 1710-talet. Kvarnen byggdes huvudsakligen för att försörja de två kronobagerierna på Trossö och Stumholmen i Karlskrona och var därmed en viktig del för flottans försörjning. Tidigare hade mjöl fått hämtas från bl.a. kronokvarnarna i Stockholm. Kronokvarnen var byggd av sten och hade fyra par kvarnstenar. De kunde förmala 100 tunnor säd per dygn. Vid flera tillfällen har kvarnen byggts om och moderniserats. Kronokvarnen och kvarndammen byggdes om under åren 1773-1773, efter en plan upprättad av af Thunberg. Kvarnen försågs då med åtta par stenar och ett engelskt grynverk. Hela anläggningen drevs med sju vattenhjul. Dricksvattnet till Karlskronas befolkning och flottan hämtades till största delen via pråmar och vattenskutor, från Lyckeby. På 1860-talet anlades Karlskrona vattenverk i Lyckeby och i kvarnbyggnadens södra del installerades ångmaskiner för drift av vattenledningar och vattenverk. Vattenledningen in till staden togs i bruk år 1863. Detta var Sveriges tredje vattenverk efter Stockholm och Göteborg. Vattenverket övertogs av Karlskrona stad från kronan vid årsskiftet 1898/99. Anläggningen kompletterades med nya byggnader söder om Kronokvarnen år 1929, 1947 och 1988. Kronokvarnen blev byggnadsminne år 1995, men anmärkningsvärt är att dammen inte ingår i beslutet. Anläggningen ingår också i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona. Källa: Krigsarkivet, Marinens ritningar, serie A XVIII. 173
Lyckebyån, Lyckeby Kronokvarn Byggnaden är nu riven. 174