LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND LRFs kommungrupp i Härnösand Hemab Svar på samråd Vattenskyddsområde Bondsjön Vi har tagit del av Hemabs samrådsmaterial om vattenskyddsområde Bondsjön och avger följande svar. Inledning LRF i Härnösand samlar 500 medlemmar med företagande inom 57 olika näringar. Norrskog har drygt 500 medlemmar inom kommunen. De gröna näringarna har basen i företagandet i jorden och skogen. Det gör att vi alltid kommer att finnas här i Härnösand. Medan andra näringar kommer och går består de gröna näringarna och skapar jobb på landsbygden. Inte bara i jordoch skogsbruket, utan också inom förädlingsindustrin och inom företag som levererar varor och tjänster till de gröna näringarna. Våra näringar har alla förutsättningar att växa och skapa mer sysselsättning på landsbygden, men det förutsätter att vi också får politisk draghjälp. Det gör att vi är mycket oroade över de konsekvenserna som vattenskyddsområdet i Bondsjön får för de gröna näringarna i Härnösand. Alla berörda parter är överens om betydelsen av ett bra skydd för vårt dricksvatten. Det är dock viktigt att vattenskyddet tar hänsyn till de faktiska förhållandena och att restriktionerna upplevs som väl avvägda och rimliga av de berörda parterna. Detta är av största betydelse för allmänhetens och verksamhetsutövarnas förtroende för såväl vattenskyddsprocessen i sig som för vattenförvaltningen och myndighetsutövningen i stort. Idag bedrivs ett aktivt jord- och skogsbruk i området. Vi kan konstatera att nuvarande markanvändning inte orsakat några problem med vattnet. Det kan inte påvisas bakterier från stallgödsel eller problem med rester av bekämpningsmedel. Det är ett faktum som borde vara en utgångspunkt i framtagandet av restriktionerna. Om inte det jord- och skogsbruk som bedrivits i området i hundratals år har förorenat tidigare, så finns det inget som talar för att det ska ske framöver heller. Varje företag med jorden och skogen som bas har redan ett stort miljöåtagande och omgärdas av en rad föreskrifter som vi följer. Av mätresultaten i VISS ser vi att nuvarande regler och lagstiftning räcker för att hålla en god status på vattnet. Det är något som Hemab borde ha som utgångspunkt i sina föreskrifter. Det är ett omfattande material som Sweco tagit fram på Hemabs uppdrag. Trots det saknas en konsekvensanalys över de merkostnader och merarbeten som markägare, företagare och boende drabbas av. Vi anser det vara ett anständighetskrav att från Hemabs, och indirekt kommunens, sida genomföra LRF VÄSTERNORRLAND LRF Västernorrland Limstagatan 9 872 30 Kramfors lrfvasternorrland@lrf.se Tel 0612-77 18 00 Växel 0612-77 18 00
2(8) en sådan analys och att det borde ligga i uppdraget till Sweco. Det åligger ett stort ansvar på berörda att själva ta fram underlag och räkna fram de konsekvenser som föreskrifterna får, och det är inte rimligt att lägga den bördan på enskilda. Nuvarande förslag till skyddsföreskrifter riskerar att begränsa utvecklingsmöjligheterna på jord- och skogsbruksfastigheterna. Vi anser att det är viktigt att skydda dricksvattentillgången, men att nuvarande förslag kraftigt skjuter över målet. Vi ser det som angeläget att den konsekvensanalys som vi vill ska genomföras också ska bedöma förslagets konsekvenser för landsbygdsutveckling, företagsutveckling och andra miljömål. Att som fastighetsägare hamna inom vattenskyddsområde kan innebära långtgående inskränkningar, ökad byråkrati, lägre arrendeintäkt, sämre möjligheter till avstyckning av tomter, värdeminskning av företaget och en sänkning av fastighetsvärdet framförallt på lantbruksfastigheter. Det är därför av största vikt att skyddsområdet med tillhörande föreskrifter står i rimlig proportion till de risker som bedöms finnas inom skyddsområdet. I samrådsmaterialet hänvisas vid upprepade tillfällen till tillståndsmyndigheten. Där behöver myndighetens namn skrivas ut för att vi ska kunna göra bedömningen hur det påverkar oss i vardagen, menas samma myndighet som redan hanterar tillstånd och anmälan idag eller är det någon/några andra. Vi upplever samrådsmaterialet undermåligt och otydligt. När det gäller tillstånd, avgifter och dispensansökningar för att driva företag inom vattenskyddsområdet har Hemab inte kunnat ge en fullständig bild i samrådsmaterialet. För att tydliggöra vad som är nya föreskrifter och vilka nya tillstånd som Hemab kommer att kräva vill vi att föreskrifterna synkroniseras med den lagstiftning och de kontroller inom miljö, skogsbruk, lantbruk, markoch vattenförvaltning, hälsa och djurskydd som redan görs idag. Istället för att anmäla dispens eller ansöka om tillstånd ska den berörda kunna göra en kostnadsfri anmälan och anmälan ska gälla över längre tid, förslagsvis 10 år. Vid samrådsmöte som arrangerades i februari hänvisade Hemab vid upprepade tillfällen till möjligheten att söka dispens. Vi vill vara tydliga med att vi ser överhuvudtaget inte intrångsersättningar, dispensansökningar och tillståndsprövningar som någon lösning, eftersom de är förknippade med merkostnader och merarbeten för företagarna. Det är snarare så att Hemab ska ersätta de ökade kostnaderna fullt ut. Nivåerna på intrångsersättningar presenteras inte i materialet, men vår erfarenhet är att ersättningarna inte brukar vara i nivå med inkomstbortfallet. Det får i sammanhanget inte glömmas att det finns en ordinarie tillsyn vars tillsynsnivå kommer att höjas av det faktum att ett vattenskyddsområde inrättas.
3(8) De verksamhetsutövare som råkar ha sin verksamhet inom ett kommunalt vattenskyddsområde får ta på sig ett stort åtagande jämfört med andra verksamhetsutövare som inte råkar ha sin verksamhet inom vattenskyddsområde. Här måste man också ta i beaktande att genom att försvåra driften och utvecklingen av företag i området bidrar Hemab till att minska den odlade åkerarealen och öka igenväxningen, vilket gör att det öppna landskapet påverkas. Detta påverkar också livsmedelsproduktionens möjligheter att växa, samt bilden av vårt landskap vilket inverkar negativt på besöksnäringen. Återigen begränsas landsbygdens möjligheter på bekostnad av stadens tillväxt. Vi skulle gärna se andra alternativ till vattenförsörjning i kommunen, till exempel ansluta till andra kommuners vattennät eller en egen grundvattentäkt. Vi föreslår att frågan om Bondsjöns vattentäkt skulle räcka som reservvattentäkt prövas. Vattenskyddsområdets storlek Skyddsområdet är alltför väl tilltaget. Vi anser inte att den tertiära zonen har en egentlig funktion för att skydda vattnet. Samrådsmaterialet är också otydlig med vilka föreskrifter som gäller för tertiära zonen. I stället skapas stor och onödig administration. I naturvårdverkets handbok anges att vid stora ytvattentäkter är det inte nödvändigt att hela tillrinningsområdet blir skyddsområde. Vi anser att den tertiära zonen ska strykas. Vi menar att det finns andra sätt att skydda vattentäkten än det sätt som nu föreslagits. Till exempel kan avtal upprättas mellan Hemab och berörda verksamhetsutövare som reglar hur verksamheten sköts och eventuella ersättningar för inskränkningar. Denna modell är vanligt förekommande i andra EU länder. Att inrätta skyddet med tre skyddszoner är heller ingen lag och det finns ett flertal exempel på annan utformning av skyddszoner. Vi ser i materialet att mätpunkterna är gjorda i samband med höga vattenflöden. Under den tiden så har vi inte djur på bete och vi gödslar heller inte eftersom det är så mycket vatten i markerna. Petroleumprodukter Hanteringen av petroleumprodukter väcker en del frågor. Är det ok med drivmedel i tanken på arbetsfordon men det är inte tillåtet att tanka fordonet? Risken för läckage är störst när arbetsmaskiner är i arbete och inte när de står still. Föreskriften är allt för långtgående eftersom den krånglar till och försvårar ett brukande av jord och skog. Exempelvis kan man inte tanka men man kan använda motorsåg och röjsåg i primär zon.
4(8) Lagring av drivmedel är idag reglerad av NFS 2003:24, räddningsverkets regelverk SÄIFS 1995:3, 1997:9 och 2000:2 och dessutom lagen och förordningen om brandfarliga och explosiva varor 1988:868 resp. 1988:1145. Lagring av drivmedel är således grundligt reglerad i befintlig lagstiftning. Lagstiftningen har sin grund i att skydda kringliggande miljö vid hantering av drivmedel, även inom vattenskyddsområde. Det är lagkrav på att cisternen ska besiktigas vart sjätte år, dessutom inspekteras den av kommunens miljöinspektör vart femte år. Att inkräva ytterligare tillstånd för hantering av petroleumprodukter tillför ingen ytterligare säkerhet för att skydda vattnet utan skapar bara onödig byråkrati. Det är myndighetens ansvar, i det här fallet kommunen, att se till att inte skapa onödig byråkrati för verksamhetsutövarna i enlighet med regeringens mål om att minska den administrativa bördan för landets företagare. Bekämpningsmedel, växtnäringsämnen, djurhållning och vattenbruk Det finns redan befintlig lagstiftning som anger att lagringsutrymmen av gödsel ska vara täta så att yt- eller grundvatten inte förorenas (SFS 1998:915). Lagringsutrymmenas kondition kontrolleras av kommunens miljöinspektör. Att lagringsutrymmena är täta ingår även i de tvärvillkor som gäller för de lantbrukare som söker EU-stöd. En stor del av den gödsel som sprids har varit lagrat under en längre tid och en viss avdödning har skett. Med det regelverk som redan finns med 2 meters avstånd till vattendrag och spridningsförbud vid lutning mer än 10 procent, så finns goda marginaler för att skydda vattentäkten. Hemab motiverar inte sitt förslag med annat än att det står i Naturvårdsverkets allmänna råd. Vi anser att tillståndsprövningen för spridning av växtnäring därför ska strykas. Vattenreningsverket borde vara väl försett vad gäller reningssteg och därmed ha goda barriärer för om vattnet skulle vara kontaminerat. Vad gäller till exempel campylobacter och cryptosporidium så finns det smittbärare även bland vilda djur. Det borde därför vara samhällsekonomiskt vettigare att satsa på bra barriärer i reningsverket än att förlägga långtgående restriktioner på andra verksamhetsutövare. Dessa krav kostar inget för huvudmannen men konsekvenserna kan bli långtgående då vi får svårare att klara andra miljömål som biologisk mångfald och ett rikt odlingslandskap. När det gäller djurbete i området så måste man också se till det totala betestrycket i området. Med tanke på att det är så få betesdjur i detta stora avrinningsområde så är det föga troligt att dessa skulle kunna bidra negativt. Betesdjur är tvärtom positivt för minskat närsaltläckage eftersom markanvändningen då utgörs av vall som är det mest lågläckande av kväve och fosfor. Vad gäller spridningen av Cryptosporidium Parvum till människa genom kalvbete så menar vi att den risken är obefintlig. Tillståndsprövning för
5(8) bete ska därför strykas. Menar Hemab något annat så vill vi också se den forskning som ligger till grund för Hemabs bedömning. Förbud vid lagring av ensilage vid ytvattentäkt är något nytt för oss, brukar endast förekomma vid grundvattentäkt. Eventuell pressaft från lagring av ensilage i tornsilo eller plansilo leds idag till gödselbrunn. Balar har sådan TShalt att de inte avger någon pressaft. Vilka patogena mikroorganismer i ensilage menar Hemab skulle påverka vattenkvaliten och hur skulle de i så fall hamna i vattnet? Skrivningen har ingen verkan och ska strykas. Vattenbruk omgärdas redan idag av en rad bestämmelser med tillståndsprövning, tillståndsprövningen ska därför strykas Det kan konstateras att vattenskyddsområdet, genom Naturvårdsverkets föreskrift och allmänna råd, kommer att ge stor inverkan på många gårdar och medföra betydande praktiska och ekonomiska konsekvenser för hela de fält som till någon del är berörd av området. Konsekvenserna kan bli följande: - Förbud mot all användning av bekämpningsmedel i min odling av potatis/ rotsaker/grönsaker/frukt/bär/prydnadsväxter. - Förbud mot en lång rad preparat som används i min odling av spannmål, lin, oljeväxter och vall, vilket innebär att dyrare ersättningspreparat kommer att behöva användas och i många fall i högre doser. - Därtill ökar problem med resistenta ogräs. På vissa fält och i vissa grödor kommer det att vara svårt att över huvud taget klara av att göra en fullgod bekämpning av ogräs och skadegörare, vilket ger reducerad avkastning. Användandet av bekämpningsmedel omgärdas redan av ett omfattande regelverk där till exempel sprutföraren måste ha ett tillstånd som ska förnyas vart femte år. De bestämmelserna gäller inte för privatpersoner, och privatpersoner är också undantagna i föreskrifterna. Avloppsanläggningar Avloppsutsläpp från privata brunnar i ett avrinningsområde utgör en större risk än utsläpp från lantbruk då dessa till skillnad från gödsel kan innehålla humanspecifika stammar av Campylobacter och Cryptosporidium samt tarmvirus med låg infektionsdos. Vidare sker utsläpp av tusentals organismer per liter direkt i vattenmiljön. Här har Hemab valt en betydligt öppnare och mer tillåtande skrivning än för lantbruk, vilket vi tycker är bra Upplag och deponier Skrivningen om att upplag bark, flis, spån, rundtimmer och energisortiment får finnas i upp till tre månader är viktig att behålla. Vi noterar att grotlagring inte är möjlig inom den tidsramen.
6(8) Vägar, väghållning, trafik med mera Med tanke på hur långtgående bestämmelser som utformas i området är det märkligt att väg 718 behålls med nuvarande sträckning, något som vi noterar men naturligtvis är positiva till. För att kunna bedriva skogsbruk så behöver det vara möjligt att åka över fruset vatten. Det gäller till exempel skotning över bäckar/ basvägar över blöta områden. Trampade myrvägar, om avverkningen är på en, samt vid avverkning av skog på blöta marker. När det gäller friluftslivet så gör Hemab en rimlighetsbedömning i samrådsmaterialet, samma utgångspunkt behöver man ha när det gäller följderna för företagarna i området. Täktverksamheter och andra markarbeten Dikning av åkermark och öppenmark omgärdas redan idag av lagstiftning och kräver tillstånd. Gäller föreskriften även för nybrytning av mark, samt att återta mark ur träda? Här behövs i hela avsnittet en genomgång gentemot befintlig lagstiftning, tillståndsprövningar och anmälningsplikter. Energianläggningar och anläggningar för utvinning av vatten I sammanhanget är det viktigt att konstatera att kommunalt vatten inte finns att tillgå i merparten av området, utan här har de boende och företagare själva investerat i sin vattenförsörjning. Det gör det också mer orimligt att boende och företagare drabbas av merkostnader för att säkra vattenförsörjningen i andra delar av kommunen. Nya energianläggningar kräver tillstånd skriver Hemab, är det andra tillstånd än de som redan idag krävs och hur ser villkoren i så fall ur för dem? Hur tänker Hemab kring nyetableringar av företag, nybyggda privatbostäder som behöver nya brunnar och avloppsanläggningarna? Kommer det att vara möjligt att bygga nya fastigheter i området? Övrig verksamhet Föreskriften säger att det är förbjudet att etablera verksamhet som kan påerka vattnet negativt. Hur ska den bedömningen göras och vem ska göra den? Skogsbruket nämns under denna rubrik. Vattenskyddsområdet omfattar totalt 66,53 km 2 (6653 ha). Av detta utgörs 4756 ha av skogsmark (Enligt rapport från SWECO: Bondsjöns Vattentäkt). Den absoluta merparten av denna skogsmark nyttjas, och har under lång tid nyttjats, för skogsbruk. Skogsbruket i området är således att betrakta som pågående markanvändning. Den årliga tillväxten i området uppskattas till i storleksordningen 20 000 m 3 sk. Avverkning av den årliga tillväxten motsvarar således ca 17 000 m 3 fub. Detta
7(8) innebär att det årligen, i genomsnitt, genomförs ett femtiotal avverkningsuppdrag i det berörda området. För att transportera virket till väg krävs i storleksordningen 1300 skotartransporter. För att transportera ut virket ur området krävs i storleksordningen 400 lastbilstransporter. I skogsbruket genomförs årligen även snöplogning, markberedning, vägbyggnation, rustning/underhåll av vägar och diken, byten av vägtrummor och en rad andra åtgärder som kan komma att påverkas av de föreslagna restriktionerna. Det är av största vikt att föreskrifterna anpassas så att skogsbruket inte drabbas av omfattande krav på byråkrati såsom anmälningsplikter/samråd och liknande som med hänsyn till markanvändningens omfattning riskerar att bli betungande för markägarna eller de organisationer som ska utföra arbetet. Det framkommer inte i texten vem som ska ha ansökan om tillstånd. Vi förutsätter att det är Skogsstyrelsen och att detta sker inom de ordinarie rutiner som finns. Åtgärder som redan idag är tillstånds- eller anmälningspliktiga till Skogsstyrelsen ska till exempel inte behöva anmälas till ytterligare en instans. Skogstyrelsen har sektorsansvar och kompetens i skogsbruksfrågor. Det faller sig därför naturligt att vid avverkningsanmälan att skogsstyrelsen ger anvisningar till skogsägaren vid avverkningen. Det saknas tex helt nytta att skicka en anmälan till kommunen då det sannolikt saknas skoglig kompetens på kommunen. Hanteringen ökar bara den administrativa bördan för verksamhetsutövare och kommun. Norrskog sköter i stor utsträckning skogsbruksåtgärder och myndighetskontakter på uppdrag av skogsägarna inom vattenskyddsområdet. Norrskogs verksamhet är bland annat certifierad enligt ISO 14001, och de entreprenörer som utför det praktiska arbetet är samtliga certifierade enligt PEFC. För att minimera byråkratin föreslår vi att Norrskog ek för. Org nr 788400-1335 ges ett generellt tillstånd att, på uppdrag av markägare inom vattenskyddsområdet, bedriva skogsbruk enligt de föreskrifter som beslutas, utan kravet på att göra anmälningar eller söka tillstånd utöver vad som föreskrivs för normalt skogsbruk på annan plats. Det är också av största vikt att föreskrifterna i övrigt inte utformas på ett sådant sätt att markägarens möjlighet att bruka sin skog på ett normalt, rationellt sätt inskränks. Vi utgår från att inskränkningar i markägarens pågående markanvändning till följd av inrättandet av ett vattenskyddsområde ska ersättas på samma sätt som vid intrång av annat slag. Frågan om ersättning gäller även för merkostnader som uppstår till följd av föreskrifterna för verksamhet i vattenskyddsområdet. Exempel på sådana merkostnader kan vara lagring av bränsle och tankning av skogsmaskiner. Om detta ej kan göras inom vattenskyddsområdet, eller kräver
8(8) extra åtgärder, uppstår kostnader som ej ska drabba markägaren. Det är viktigt att det klarläggs att så är fallet, och vilken myndighet som ansvarar för handläggningen av sådana ärenden. Det är även viktigt att klarlägga om vattenskyddsområdets föreskrifter kan komma i konflikt med andra bestämmelser som reglerar skogsbruket. Ett sådant exempel är kravet på att det ska finnas personalutrymmen på alla arbetsplatser. Om föreskrifterna gör att normal uppställning av personalvagnar inte är möjlig, uppstår sannolikt merkostnader som måste hanteras enligt ovan. Frågor Kommer användningen av maskindiskmedel i en mjölkanläggning vara tillåtet? Vad kommer att gälla för skogsgödsling utöver befintlig lagstiftning? I det berörda området finns företag som har tillstånd enligt miljöbalken för jordbruksdrift. Kommer det tillståndet att fortsätta gälla eller behöver det prövas igen? Gäller föreskrifterna alla vattendrag eller bara när det är vatten i dem? Vi tänker framförallt på diken och bäckar. LRFs Kommungrupp i Härnösand Norrskogs SBO-råd i Härnösand