Boplatslämningar väster om Tallgården

UV SYD RAPPORT 2002:22 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Boplatslämningar väster om Tallgården Skåne, Västra Karaby socken, Karaby 2:154 Nathalie Becker Boplatslämningar väster om Tallgården 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2002 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:22 ISSN 1104-7526 Layout Anita Espingb Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2002 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Inledning 5 Förundersökningens förutsättningar 5 Metod och genomförande 7 Resultat 8 Utvärdering 8 Sammanfattning och förslag till åtgärd 8 Referenser 11 Administrativa uppgifter 12

Fig. 1. Utsnitt ur GSD Röda kartan, Skåne län, med platsen för utredningen markerad med en cirkel. Skala 1:250 000 4 Boplatslämningar väster om Tallgården

Boplatslämningar väster om Tallgården Nathalie Becker Inledning En arkeologisk förundersökning har genomförts inom fastigheten Karaby 2:154 i Västra Karaby socken, belägen strax väster om Dösjebro samhälle (fig. 1). Anledningen till åtgärden var att området planerades bebyggas med bostäder, där en tidigare utredning visat på förekomst av under mark dold fornlämning. Förundersökningsresultatet visade på en låg frekvens anläggningar. Anläggningstätheten var gles och inga strukturer kunde påvisas. De förhistoriska anläggningarna får härmed förmodas utgöra utkanten av en boplats, eventuellt till den tidigare undersökta delen av RAÄ 35 som ligger ca 150 m sydväst om den nu undersökta ytan. Dessa boplatslämningar daterades från senneolitikum fram till folkvandringstid. Förundersökningen genomfördes under fyra dagar i juni månad år 2002 av Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län och bekostades av Kävlinge kommun. Förundersökningens förutsättningar Förundersökningsområdet som är beläget i västra utkanten av samhället Dösjebro, i Västra Karaby socken, ligger i dag på ett närmast flackt ängsparti intill Saxåns åbrink. Avståndet mellan utredningsytans norra begränsning och Saxån är ca. 80 meter. Ingen registrerad fornlämning finns inom den eventuella exploateringsytan men den närliggande fornlämningsbilden är mycket förtätad (fig. 2). Dels finns ett flertal boplatser registrerade (RAÄ 7, 17, 35, 101, 105, 103,118 och RAÄ 11 i Annelöv sn), samt fyndplatser/områden och fyndsamlingar (RAÄ 18, 36, 96,102 103, 112, 116), dels gravar (RAÄ 3 7, 8, 25, 27, 100, 113 114, 118 och RAÄ 1 2, 4, 25, 35). Boplatserna har en kronologisk spännvidd från tidigneolitikum och framåt. Gravarna representeras främst av bronsåldershögar, belägna både inne i Dösjebro samhälle men främst på de välexponerade höjderna Dagstorpsåsen och Karaby backar, och neolitiska flatmarksgravar samt en gånggrift. En eventuell skeppssättning finns också registrerad. På Skånska rekognosceringskartan (från 1812 1820) ser man fortfarande tydligt Ålstorps mosse som under förhistorisk tid förmodligen varit en öppen sjö. I Ålstorps mosse har det påträffats ackumulerade enkelfynd och människoben, sannolikt härrörande från neolitikum (Karsten 1994, s. 230 f). Boplatslämningar väster om Tallgården 5

6 Boplatslämningar väster om Tallgården Fig. 2. Utdrag ur GSD Ekonomiska kartans blad 2C 8e och 2C 8f med utredningsområdet och den kringliggande fornlämningssituationen markerad. Skala 1:10 000

Förundersökningsytan ligger omkring 12 14 meters nivån över havet och omfattar en yta på ca. 18 500 m 2 där jordarten består av isälvssediment. Flera arkeologiska undersökningar har utförts i närheten av området. Knappt 150 m åt sydväst undersöktes delar av RAÄ 35 1991. På platsen kunde omfattande boplatslämningar, från senneolitikum fram till folkvandringstid dokumenteras, vilka bl.a. innehöll mycket välbevarade hus och gårdar (Pettersson 2000). På andra sidan Saxån, 300 m norr ut respektive 700 m åt nordväst, undersöktes i samband med utbyggnaden av Västkustbanan ytterligare ett par boplatser daterade till bronsålder (Lindahl Jensen & Thörn Pihl 2000) respektive romersk järnålder vikingatid (Ericson 2000). Nordost och öster om Dösjebro samhälle undersöktes ytterligare lokaler med varierade förhistoriska aktiviteter i samband med Västkustbanans utbyggnad. Förutom boplatser och flatmarksgravar har en unik mellanneolitisk palissadanläggning påträffats och delvis undersökts samt ett par yxtillverkningsplatser från samma tid (Andersson m.fl. 2000, Månsson & Pihl 2000, Svensson 2002). Dessutom har ett härläger, eventuellt krog, från slutet av 1500-talet undersökts intill bron i Dösjebro, en plats som tidigt varit ett strategiskt viktigt vadställe som satt sina spår i historien, bl.a. beskriver Saxo slaget vid Dösjebro år 1181, mellan å ena sidan ärkebiskop Absalon och Kung Valdemar, å andra sidan den skånska allmogen (Thomasson m.fl. 2000). Omkring 1 km väster ut har ytterligare boplatslämningar från sten- och bronsålder och en förmodad flatmarksgrav från stridsyxekultur undersökts (Aspeborg 1997). Saxåns dalgång har en mycket förtätad fornlämningsbild som tidsmässigt sträcker sig över samtliga förhistoriska perioder. Området ligger i en central stenåldersbygd, därtill i nära anslutning till de större högstråken vid Karaby backar och Dagstorpsåsen. Närheten till större farbar kommunikationsled, Saxån, betyder att platsen har haft bra kontakt med kusten. Resultatet från den tidigare utförda utredningen, som genomfördes i form av en sökschaktsgrävning, visade på förekomst av förhistoriska anläggningar spridda över hela det eventuella exploateringsområdet. På grund av anläggningarnas karaktär och sammansättning samt den närliggande fornlämningsbilden antydde resultatet preliminärt att det skulle röra sig om en järnåldersbolats där inslag från senneolitikum inte kunde uteslutas (Becker 2002). Metod och genomförande Avsikten med den arkeologiska förundersökningen var att klargöra fornlämningens komplexitet, vetenskapliga potential och datering. Men även utreda omfattningen av en eventuell slutundersökning. Samt att om möjligt peka ut väsentliga kärnområden inom fornlämningen. Resultatet låg till grund för länsstyrelsens beslut om eventuella vidare åtgärder. Eftersom utredningen hade gett indikationer på en under mark dold fornlämning, där boplatsanläggningar låg spridda över hela undersökningsytan, så riktade förundersökningen in sig på att öppna upp några större sammanhängande ytor. Dessa ytor kom företrädesvis att upptas i anslutning till de utredningsschakt där stolphålstätheten var som störst i syfte att om möjligt påvisa huskonstruktioner. Alla anläggningar dokumenterades i plan och ett urval av anläggningarna undersöktes. Påträffat fyndmaterial samlades in för Boplatslämningar väster om Tallgården 7

att kunna vara vägledande i samband med datering och bedömning av lämningarnas karaktär. Träkol insamlades för analys för att datera anläggningarna inom förundersökningsområdet. En extensiv metalldetektering utfördes i samband med den skiktvisa matjordsavbaningen. Detta för att ha möjlighet att bedöma upplöjningseffekt av en eventuell metallhantering på platsen inför en eventuell slutundersökning. Bilddokumentation utfördes medelst digital fotografering. Sektionsdokumentationen, för de undersökta anläggningarna, gjordes för hand i skala 1:20. Plandokumentationen genomfördes med hjälp av totalstation och den digitala dokumentationen samt registrering av fynd och anläggningar har gjorts i dokumentationsprogrammet Intrasis. Resultat Vid förundersökningen avbanades ca 1100 m 2 (6%) av den totala undersökningsytan. Dessa fördelade sig på tre spridda ytor. Sammanlagt påträffades 79 anläggningar vilka utgjordes av 42 stolphål, 34 gropar och 3 rännor (fig. 3). Av dessa undersöktes 15 stycken. Tre av anläggningarna (A1235, 1360 & 1428) utgjorde förmodligen äldre rotsystem/rotvältor efter träd vars rötter dragit med sig kulturpåverkad jord ned i alven. Dessa anläggningar hade en mycket oregelbunden utformning både i ytan men framför allt i utbredningen ned i alven. Ett par kolprover kommer att analyseras för att datera anläggningarna. Vad gäller fyndmaterial så har inga fynd påträffats vid undersökningen av anläggningarna. Då matjordstäcket i samband med avbaningen avsöktes med metalldetektor anträffades inga fynd med förhistorisk härkomst. Matjordsskiktet innehöll dessutom endast enstaka förekomster av bearbetad flinta. Sammantaget var anläggningstätheten relativt gles. Utvärdering Förundersökningsresultatet visade på färre anläggningar och fynd än vad man förmodat efter utredningen. Efter utredningen ansågs möjligheten att påträffa huskonstruktioner som gynnsam och möjligheten att denna yta utgjorde en fortsättning på RAÄ 35, ansåg som mycket stor. Alternativt kunde denna del av fastighet, Karaby 2:154, utgöra en yngre kringflyttad del/fas, av samma boplats som då skulle ha rört sig något geografiskt, men fortfarande hållit sig inom samma resursområde. I de nu förundersökta ytorna kunde inga strukturer påvisas. Vissa av anläggningarna utgjorde dessutom förmodade rotvältor. Anläggningarna får därmed förmodas utgöra utkanten av en boplats, eventuellt tillhörande den tidigare undersökta delen av RAÄ 35, 150 m sydväst om den nu undersökta ytan. Dessa boplatslämningar daterades från senneolitikum fram till folkvandringstid. De kommande 14 C-proverna kommer sannolikt att datera anläggningarna och utreda eventuellt samband mellan de båda områdena. Sammanfattning och förslag till åtgärd Inför en eventuell planläggning av fastigheter för bostadsändamål i västra utkanten av samhället Dösjebro, Västra Karaby sn, utfördes 8 Boplatslämningar väster om Tallgården

Fig. 3. Översikt av de öppnade förundersökningsytorna med de påträffade anläggningarna inom undersökningsområdet. Skala 1:1 400 Boplatslämningar väster om Tallgården 9

10 Boplatslämningar väster om Tallgården i mitten av juni månad 2002 en arkeologisk förundersökning. Det berörda området låg i ett närmast flackt ängsparti intill Saxåns åbrink, ca 13 m. ö.h. och omfattade 18 500 m 2. Resultatet från förundersökningen visade endast på glest liggande anläggningar i form av stolphål och gropar vilket indikerar att området snarast utgör periferin av en boplats. Sannolikt kan aktiviteterna härledas till järnålder. Området representerar förmodligen ett ytterområde till tidigare undersökta RAÄ 35. Mot bakgrund av förundersökningsresultatet anser Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd att inga vidare antikvariska åtgärder är nödvändiga inom den nu ansökta och förundersökta området av fastigheten Karaby 2:154.

Referenser Andersson, M., Grønnegaard, T J. & Svensson, M. 2000. Mellanneolitisk palissadinhägnad och folkvandringstida boplats. Skåne, Västra Karaby sn, Västra Karaby 28:5, Dagstorp 17:12, VKB SU 19. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:101 Artursson, M. 2000. Stångby stationssamhälle. Boplats- och bebyggelselämningar från senneolitikum till yngre järnålder. Skåne, Vallkärra sn, väg 930. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, Uv Syd Rapport 2000:79 Aspeborg, H. 1997. Fyra hus och en begravning? Lämningar från neolitikum och bronsålder. Arkeologisk förundersökning. Skåne, Västra Karaby socken, Ålstorp 2:1. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1997:75 Becker, N. 2002. Boplatslämningar vid Dösjebro. Skåne, Västra Karaby socken, Karaby 2:154. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 2002:1 Ericson, T. 2000. Järnåldersbebyggelse vid Annelöv. Skåne, Annelöv sn, Annelöv 38:1, VKB SU 14:V. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:107 Karsten, P. 1994. Att kasta yxan i sjön. En studie över rituell tradition och förändring utifrån skånska neolitiska offerfynd. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8º, Nº. 23. Lund Lindahl Jensen, B. & Thörn Pihl, A. 2000. Boplats från bronsålder och en mellanneolitisk brunn. Skåne, Annelöv sn, Annelöv 6:4, SU 14Ö. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:103 Månsson, S. & Pihl, H. 2000. Gravar, yxtillverkning och hus från mellanneolitikum. Skåne, Dagstorp sn, Särslöv 3:6 m.fl., VKB SU 17. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:198 Pettersson, C. 2000. I skuggan av Karaby backar. Boplatslämningar från senneolitikum till folkvandringstid. Skåne, Västra Karaby sn, RAÄ 35, Västra Karaby 2:21. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 2000:103 Svensson, M. 2002. Palisade Enclosures The Second Generation of Enclosed Sites in the Neolithic of Northern Europe. In: Gibson, A. (ed.). Behind Wooden Walls: Neolithic Palisaded Enclosures in Europé. BAR International Series 1013. Oxford Thomasson, J., Cardell, A. & Olsson, M. 2000...en kronan tillhörig ödegrund. Ett härläger eller en krog från slutet av 1500-talet intill bron vid Dysiæ. Riksantikvarieämbetet avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Rapport 1999:91 Boplatslämningar väster om Tallgården 11

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 422-161-2002. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-726-02, 2002-03-14. Projektnummer: 1420434. Undersökningstid: 11 14 juni 2002. Projektgrupp: Nathalie Becker. Underkonsulter: Sydschakt ekonomisk förening. Byggnadsmaskiner AB, Ångströmlaboratoriet Avd för jonfysik vid Uppsala universitet. Exploateringsyta: 18 500 m 2. Undersökt yta: 1093 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 8e, 2C 8f, edition 1 1970, x 6191380 y 1325307. Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning i skala 1:20. Digitalt dokumentationsmaterial som förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd i Lund: Itrasisprojekt S 2002:48. Fynd: tillvaratogs ej. 12 Boplatslämningar väster om Tallgården