Den framtida användningen av frekvensområdet 470-862 MHz

Den framtida användningen av frekvensområdet 470-862 MHz 2000-04-07

Sammanfattning Uppdraget Enligt direktiven skall Post- och telestyrelsen (PTS) i samråd med berörda myndigheter utreda den framtida användningen av frekvensområde 470-862 MHz för digital marksänd television och andra tjänster. I rapporten har PTS försökt ge underlag för de politiska överväganden som kan erfordras vad gäller frekvensfördelning i framtiden. Den nuvarande regleringen m.m. Rapporten inleds med en beskrivning av de olika bestämmelser som på internationell eller nationell nivå styr frekvenstilldelningen. De därpå följande avsnitten innehåller en redogörelse för den lagstiftning, EG-rättsliga och nationella som är tillämplig på marksänd television respektive televerksamhet samt de förarbeten eller rapporter som är relevanta för verksamheterna. I efterföljande avsnitt redovisas den användning frekvensområde 470-862 MHz är avsatt för i Sverige jämte den nuvarande användningen. I den internationella utblicken presenteras användningen av frekvensområdet av några länder i Europa nämligen UK, Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike, Nederländerna samt våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge. Därefter redovisas användningen och planerna för frekvensbandet i USA och Japan. Behovet av översyn I avsnitt 7 redovisas de överväganden utredningens uppdrag lett fram till. Inledningsvis konstateras att all frekvensfördelning ytterst är en politisk fråga. Frekvensbandet 470-862 MHz som i första hand är avsatt för rundradiosändningar är samtidigt mycket väl lämpat för mobila teletjänster. Redan i dag finns de tekniska förutsättningarna för att tillhandahålla allt från utsändning av radio- och TV-program till teletjänster som mobil telefoni och annan individbaserad kommunikation integrerat i en och samma sändning. Enligt PTS mening har konvergensutvecklingen redan lett till inkonsekvenser i lagstiftningen. Begreppet utsändning till allmänheten Video-on-demand är en tjänst som vanligen uppfattas som teletjänst. Samtidigt är det en av de tjänster som tekniskt sett kan tillhandahållas i det digitala marknätet och diskuteras i samband med sådana utsändningar. Med anledning härav tas frågan upp om en förändrad betydelse av begreppet utsändning till allmänheten. Det framhålls att en förändrad betydelse kan få till följd att tjänster som exempelvis UMTS kan komma att omfattas av krav på tillstånd från regeringen. En förändring av begreppet får inte leda till att den svenska lagstiftningen kommer i strid med gemenskapsrätten. Fördelningsprinciper Utvecklingen innebär att frekvenser som tilldelats för en tjänst kan komma att utnyttjas för annat ändamål. I de digitala TV-sändningarna respektive UMTS avses individuella tjänster integreras i sändningar till allmänheten och vice versa. Lagstiftningen ger inte svar på frågan 2

hur sådan blandad frekvensanvändning skall behandlas vid tillståndsgivningen. PTS föreslår därför att bedömningsgrunderna för frekvensfördelning i lagen om radiokommunikation ses över. Frågan väcks om det finns anledning att ge kommersiella sändningar av radio- och TVprogram samma särbehandling som public service sändningar. Konkurrensaspekter När det gäller konkurrensaspekter diskuteras fördelningen av tillstånd för digitala TVsändningar. PTS konstaterar att det är bra att alternativ teknik och alternativa transmissionssätt utnyttjas för att skärpa konkurrensen inom teleområdet men framhåller det väsentliga i att lagstiftningen, såväl den EG-rättsliga som den svenska iakttas vid fördelning av de tillstånd som krävs. Eftersom all tillgänglig kapacitet har fördelats mellan programföretagen saknas möjlighet att följa bestämmelserna i lagen om radiokommunikation respektive telelagen. PTS kan därför inte fullgöra sina ålagda uppgifter. Myndigheten föreslår därför att lagstiftningen som berör tillståndsgivningen för de markbundna digitala TV-sändningar ses över. Övergången från analog till digital sändningsteknik får inte innebära att konkurrensen snedvrids mellan de olika transmissionssätten. Ur konkurrenssynpunkt tas även upp frågan om Teracom AB:s roll. Enligt PTS mening innebär den nuvarande utvecklingen, mot bakgrund av Teracoms dominans på marknaden, en risk för ett de facto monopol för televerksamhet i rundradiobanden. 1999 års kommunikationsöversyn m.m. I 1999 års kommunikationsöversyn föreslås ett enda regelverk för kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster. Förslag till nya direktiv är aviserade till juni 2000. Mot denna bakgrund och för att inte förstärka Teracoms dominans vad gäller tillhandahållande av infrastruktur för TV-sändningar menar PTS att beslut om fortsatt utbyggnad av digital TV bör avvakta. Frekvenseffektivitet Den digitala tekniken innebär att frekvensutrymmet kan användas på ett mer effektivt sätt genom att sändningarna dels kan komprimeras dels användas för olika ändamål. Eftersom det kommer att råda frekvensbrist inom överskådlig framtid menar PTS att det är viktigt att säkerställa att användningen blir effektiv och att frekvenser används på ett sätt som kommer hela befolkningen till godo. För närvarande bedrivs både analoga och digitala TV-sändningar i frekvensområdet. PTS menar därför att det är angeläget att Sverige så snart som möjligt tar ställning för en tidig avveckling av de analoga markbundna sändningarna. En kort redogörelse ges för arbetet med att revidera Stockholm 61 planen och ersätta denna med en digital plan. Avslutande synpunkter Enligt PTS mening är det ur användarsynpunkt önskvärt att televerksamhet kan tillhandahållas integrerat med de digitala TV-sändningarna. För att under konkurrensneutrala former kun- 3

na bedriva sådan integrerad verksamhet krävs emellertid en ändrad lagstiftning. PTS föreslår att en sådan ändrad lagstiftning utreds snarast. Om det inte är möjligt att åstadkomma en sådan konkurrensneutral reglering måste en prioritering göras för vilket ändamål utrymmet skall användas. PTS menar att verksamheter som mobil telekommunikation har stor betydelse för landets ekonomi och blir allt viktigare för sysselsättningen. PTS föreslår därför att regeringen uttalar att delar av frekvensområde 470-862 MHz i framtiden bör avsättas för mobila teletjänster. Bilagor I bilaga till rapporten återfinns inhämtade yttranden från tekniska attachéer. I efterföljande bilaga återfinns en konsultrapport, innehållande dels en redogörelse för olika operatörers inställning till den framtida användningen av frekvensområde 470-862 MHz, dels tre olika scenarier vad gäller användningen av frekvensområdet i fråga. 4

Innehållsförteckning 1 UPPDRAGET...6 2 INTERNATIONELL REGLERING...6 2.1 ITU... 7 2.2 CEPT... 7 3 GÄLLANDE RÄTT...8 3.1 EG:S DIREKTIV M.M. PÅ MEDIEOMRÅDET... 8 3.2 EG:S DIREKTIV PÅ TELETJÄNSTOMRÅDET... 9 3.3 NATIONELL REGLERING... 10 3.3.1 Yttrandefrihetsgrundlagen...10 3.3.2 Regeringsformen...13 3.3.3 Lagen om radiokommunikation...13 3.3.4 Telelagen...14 3.3.5 Radio- och TV-lagen m.fl...16 4 TIDIGARE ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG M.M....17 4.1 UTVECKLINGEN AV MARKNADEN FÖR DIGITAL TELEVISION I EUROPEISKA UNIONEN... 17 4.2 MEDDELANDET OM RADIOSPEKTRUM... 19 4.3 1999 ÅRS KOMMUNIKATIONSÖVERSYN... 20 4.4 PRINCIPER OCH RIKTLINJER FÖR GEMENSKAPENS AUDIOVISUELLA POLITIK I DEN DIGITALA ERAN... 21 4.5 SVENSKA FÖRARBETEN... 22 4.5.1 Från Massmedia till Multimedia att digitalisera svensk television, SOU 1996:25...22 4.5.2 Proposition 1996/97:67 Digitala TV-sändningar...23 4.5.3 Konvergensutredningen, SOU 1999:55...23 5 DEN NUVARANDE ANVÄNDNINGEN AV FREKVENSOMRÅDE 470-862 MHZ...24 6 EN INTERNATIONELL UTBLICK...26 6.1 FÖRENANDE KONUNGARIKET (UK)... 27 6.2 TYSKLAND... 28 6.3 ITALIEN... 28 6.4 SPANIEN... 29 6.5 FRANKRIKE... 29 6.6 NEDERLÄNDERNA... 30 6.7 VÅRA NORDISKA GRANNLÄNDER... 30 6.8 USA... 31 6.9 JAPAN... 32 7 ÖVERVÄGANDEN...32 7.1 BEHOVET AV ÖVERSYN AV DEN NUVARANDE LAGSTIFTNINGEN... 32 7.1.1 Begreppet utsändning till allmänheten...33 7.2 FÖRDELNINGSPRINCIPER... 35 7.2.1 Bör kommersiella sändningar särskiljas från public service-sändningar?...36 7.3 KONKURRENSASPEKTER... 37 7.3.1 Fördelning av tillstånd för digital TV...37 7.3.2 Övergången från analog till digital TV...38 7.3.3 Särskilt om Teracom...39 7.4 1999 ÅRS KOMMUNIKATIONSÖVERSYN M.M... 40 7.5 FREKVENSEFFEKTIVITET... 40 7.5.1 Avveckling av de analoga sändningarna...41 7.6 AVSLUTANDE SYNPUNKTER... 42 Bilaga 1 Yttranden från Sveriges Tekniska Attachéer, Tyskland Italien Bilaga 2 Stelacons rapport 5

1 Uppdraget Enligt direktiven skall PTS i samråd med berörda myndigheter utreda den framtida användningen av frekvensområdet 470-862 MHz för digital marksänd television och andra tjänster. Som PTS uppfattat uppdraget har detta sin grund den pågående konvergensutvecklingen. I band 470 862 MHz återfinns kanalerna 21-39 (UHV band IV) samt kanalerna 40-69 (UHF band V). Rent teoretiskt finns det möjlighet att, när de analoga sändningarna väl avvecklats, sända ca 200-240 olika program samtidigt om frekvensbandet endast används för enbart för rundradiosändningar. Den tekniska utvecklingen medför emellertid att infrastrukturer, tjänster och apparater smälter samman (konvergerar). Med nätkonvergens avses att olika och traditionellt skilda infrastrukturer för distribution av olika typer av tjänster kan integreras och bära varandras tjänster. Exempel på sådan konvergens är möjligheten att använda infrastruktur avsedd för enkelriktad förmedling till allmänheten (ljudradio och television) för privat kommunikation. Med tjänstekonvergens avses att olika typer av tjänster kan smälta samman. Det handlar i huvudsak dels om kommunikationstjänster som förmedlar information mellan användare (t.ex. telefoni), dels om innehållstjänster där någon tillhandahåller/förmedlar ett visst innehåll för andra att ta del av (t.ex. ljudradio och television). En av de rättsliga konsekvenserna av konvergensen är att det blir allt svårare att skilja mellan de tidigare relativt klart avgränsade marknaderna för televerksamhet och rundradioverksamhet. En och samma tjänst kan t.ex. omfattas av olika, eventuellt flera regelverk beroende på viltet medium eller vilken kommunikationskanal som används för dess förmedling till mottagaren eller på vilket sätt mottagare tar del av tjänsten. En konsekvens som redan påpekats av PTS är den möjlighet som i radio- och TVlagstiftningen öppnats att bedriva televerksamhet i utrymme som avsatts för rundradiosändningar och med stöd av tillstånd som fördelats för att bedriva digital programverksamhet. Tillståndshavarna har således, utan konkurrens, givits möjlighet att utnyttja kapaciteten för annan verksamhet som under andra förhållanden är konkurrensutsatt. Den nuvarande ordningen är enligt PTS mening inte tillfredsställande och inte bara mot den svenska lagstiftningen utan även gemenskapslagstiftningen. Mot denna bakgrund söker PTS att i rapporten ge ett underlag för de politiska överväganden som kan erfordras vad gäller frekvensfördelning i framtiden. 2 Internationell reglering Den internationella regleringen av användning av frekvensband sker inom ramen för verksamheten i Internationella teleunionen (ITU 1 ) och, inom Europa, i den europeiska post- och 1 FN:s fackorgan för telekommunikation 6

telesammanslutningen Conférence Européenne des Postes et Télécommunications (CEPT 2 ). I dessa sammanhang har EU observatörsstatus och rådgivande roll. 2.1 ITU Den globalt internationella planeringen av frekvensband är beroende av de beslut som antas vid världsradiokonferenser (WRC 3 ). Dessa arrangeras av ITU med en periodicitet av för närvarande ungefär två och ett halvt år. WRC:s uppgift är att, efter förslag från ITU:s medlemsländer träffa överenskommelse om revidering av ITU:s Radioreglemente (RR) så att utveckling av radiosystem kan tillmötesgås. Radioreglementet är det mest betydelsefulla regelverket avseende radio. Det kompletterar den internationella telekonventionen (ITC) med tillämpningsföreskrifter. Sverige har ratificerat ITC och är därför förpliktat att följa bestämmelserna i konventionen och i RR. RR är det instrument som internationellt reglerar användningen av radiospektrum genom att ange allokering och villkor för olika radiotjänster. Det innehåller dock ingen detaljerad reglering på systemnivå förutom i några enstaka fall gällande användning av nödfrekvenser. En huvuddel i RR är den s.k. frekvensallokeringstabell som återfinns i artikel S 5. Av denna tabell, som omfattar alla i dag tekniskt användbara radiofrekvenser, framgår för vilket eller vilka slag av radioanvändning som frekvenser inom olika frekvensområden normalt är upplåtna. All praktisk tillämpning och därmed också all tillståndsgivning bygger i princip på vad som genom internationellt samarbete fastställs i reglementet. RR medger annan typ av användning än den som anges i artikel S 5, under förutsättning att den alternativa användningen inte orsakar störningar. 2.2 CEPT Under CEPT återfinns European Radiocommunications Committee (ERC) inom vilken det europeiska harmoniseringsarbetet bedrivs. Huvudinstrument för europeisk harmonisering av frekvensanvändningen är särskilda ERC-beslut (ERC Decisions). Dessa anger tämligen detaljerat hur ett visst frekvensband skall användas och oftast viken teknisk standard som gäller för ifrågavarande utrustning. Efter att ett ERC Decision har antagits, skall medlemsstaterna meddela ERC:s kansli European Radiocommunications Office (ERO) att man förbinder sig att tillämpa beslutet i sin nationella reglering. Detta sker dock på frivillig basis. På uppdrag av ERC bedriver ERO en s.k. Detailed Spectrum Investigation (DSI), vilket syftar till en framtida gemensam frekvensplan för Europa. På det sättet är det tänkt att industrin skall få tidiga underlag för sin planering. Arbetet med DSI utförs genom inhämtande av synpunkter från industri och användare om hur vissa delar av spektrum borde användas. Därefter utvärde- 2 CEPT består av följande 43 europeiska (inbegripet alla 15 EU-) länder: Albanien, Andorra, Belgien, Bosnien- Hercegovina, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Monaco, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, San Marino, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Vatikanstaten, Österrike. 3 Före 1993 kallades dessa konferenser World Administrative Radio Conferences (WARC). I detta dokument används dock endast termen World Radiocommunications Conferences (WRC) vilket inte gör någon skillnad i sak. 7

ras dessa tillsammans med medlemsstaternas regleringsmyndigheter och den gemensamma europeiska frekvensplanen uppdateras. Målsättningen är att en sådan gemensam frekvensplan skall vara införd i medlemsstaterna år 2008. Det europeiska förberedelsearbetet inför WRC utförs i ERC:s arbetsgrupp Conference Preparatory Group (CPG), som utarbetar och antar s.k. gemensamma europeiska förslag (ECP) och upprättar ställningstaganden med bifogade referat och förslag till ståndpunkter (de s.k. CEPT-briefarna). På så vis säkerställes europeisk samordning vid konferenserna. Europeiska gemenskapen representeras i CPG av kommissionen, som har status som rådgivare. Europeiska gemenskapens åtgärder inom radioområdet har hittills varit begränsade. De rättsakter som antagits omfattar bl.a. rådsdirektiven 87/372/EEG om mobiltelefonisystemet GSM 4, 90/544/EEG om personsökningssystemet ERMES 5, 91/287/EEG om det digitala trådlösa telefonisystemet DECT 6 och direktivet 96/2/EG om mobila teletjänster 7. Vidare finns ett rådsbeslut avseende UMTS - den tredje generationens mobiltelesystem 8 och om personliga satellitkommunikationstjänster - SPCS. 9 De två sistnämnda akterna innehåller bestämmelser som möjliggör för kommissionen att ge uppdrag till CEPT/ERC att harmonisera frekvensband. Kommissionen kan besluta att resultatet av CEPT/ERC:s arbete skall göras tillämpligt inom gemenskapen. 3 Gällande rätt 3.1 EG:s direktiv m.m. på medieområdet EG-fördraget saknar uttryckliga befogenheter för gemenskapen på medieområdet. Domstolen har emellertid slagit fast att televisionsutsändningar faller under EG-fördragets tillämpningsområde, exempelvis Romfördragets (nuvarande EG-fördragets) artikel 49 som förbjuder inskränkning i den fria rörligheten för tjänster inom EU. När det gäller public service-sändningar finns bestämmelser i protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst fogat till Amsterdamfördraget. Bestämmelsen anger att Amsterdamfördraget inte skall påverka medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst i den utsträckning som denna finansiering beviljas radiooch TV-organisationerna för att de skall utföra det uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats dem, utformats och organiserats av varje medlemsstat och i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkor och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas.. Att bestämmelserna i EG-fördraget inte skall påverka medlemsstaternas behörighet att under angivna förutsättningar svara för finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst har 4 EGT L 196, 7.7.1987, s. 85. 5 EGT L 310, 9.11.1990, s. 28. 6 EGT L 144, 8.6.1991, s. 45. 7 EGT L 20, 26.1.1998, s. 59. 8 EGT L 17, 22.1.1999, s. 1. 9 EGT L 105, 23.4.1997, s. 4. 8

bekräftats i resolution 10. Vidare anges att i enlighet med medlemsstaternas utformning av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst fyller radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst en viktig funktion genom att ge allmänheten möjlighet att dra nytta av fördelarna med de nya audiovisuella tjänsterna, informationstjänsterna och den nya tekniken samt att förmågan hos radio- och TV-programföretag i allmänhetens tjänst att erbjuda allmänheten program och tjänster av hög kvalitet måste bibehållas och förbättras, bland annat genom utveckling och diversifiering av verksamheten i den digitala tidsåldern. De i detta sammanhang relevanta rättsakterna på medieområdet är rådets direktiv (97/36/EG) om ändring av rådets direktiv (89/552/EEG) om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (TV utan gränser) samt direktiv 95/47/EG om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler (TV-standarddirektivet). Direktivet TV utan gränser syftar till att garantera fri rörlighet av TV-sändningar och att harmonisera regler om innehållet i TV-sändningar inom gemenskapen. I direktivet ingår i begreppet TV-sändning den ursprungliga överföringen av TV-program avsedda för mottagning av allmänheten, per tråd eller genom luften inklusive överföring via satellit, i kodad eller inte kodad form. Överföring av program mellan företag för vidaresändning till allmänheten täcks också av begreppet, däremot inte individuella kommunikationstjänster. I direktivet betraktas televisionssändningar som en tjänst. Bl.a. för att stärka den europeiska programproduktionen anger direktivet att bortsett från nyheter, sport, tävlingar, reklam, teletexttjänster och text-tv, skall medlemsstaterna, där så är praktiskt möjligt, säkerställa att programföretagen reserverar en övervägande del av sin sändningstid för europeiska produktioner. Där så är möjligt skall 10 procent av sändningstiden eller 10 procent av programföretagets budget, bestå av europeiska program av fristående producenter 11. Syftet med TV-standarddirektivet är att fastställa standarder för TV-sändningar, främja en snabbare utveckling av avancerade TV-tjänster och underlätta överföringen av befintlig bredbilds-tv till digitala överföringsnät som är öppna för allmänheten. Direktivet skall vidare underlätta anslutningen av tillbehör till TV-mottagare, bl.a. avkodare, genom fastställande av ett standardiserat gränssnitt mellan TV-mottagaren och avkodaren. Direktivet skall vidare skapa ett enhetligt regelverk för operatörer av digitala betal-tv-tjänster. 3.2 EG:s direktiv på teletjänstområdet De övergripande rättsakterna på teletjänstområdet är kommissionens direktiv 90/388/EEG om konkurrens på marknaden för teletjänster (tjänstedirektivet) och rådets direktiv 90/387/EEG om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät (ONP-direktivet). Härtill kommer rådets direktiv 97/13/EG om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet (tillståndsdirektivet) som uttömmande anger de villkor som kan knytas till en auktorisation eller ett tillstånd. Tjänstedirektivet ålägger medlemsstaterna bl.a. att undanröja exklusiva rättigheter för tillhandahållande av teletjänster. Efter ändringar omfattas numera även taltelefoni, mobil telefoni, 10 Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 25 januari 1999 om radio och TV i allmänhetens tjänst, EGT nr C 30, 5.2.1999, s. 1. 11 Direktivet, art. 4 och 5. 9

personsökning och satellittjänster 12. Krav på tillstånd för att tillhandahålla teletjänster får bibehållas men tillståndsförfarandet måste vara objektivt, icke diskriminerande och ge möjlighet till insyn. Avslag för tillstånd skall vara motiverade och det skall vidare finnas utrymme för att få ett avslag omprövat av högre instans. Teletjänster definieras i tjänstedirektivet som tjänster vars tillhandahållande helt eller delvis består av sändning och fördelning av signaler i ett allmänt tillgängligt telenät med hjälp av telekommunikationsprocesser med undantag av rundradiosändning och television. ONP-direktivet (90/387/EEG) är ett ramdirektiv och har till syfte att främja ett fullständigt genomförande av en marknad för teletjänster genom harmoniserade principer och villkor för att tillhandahålla öppna nät. Direktivet syftar bl.a. till att upprätta ett gemensamt telesystem och en gemensam infrastruktur för hela gemenskapsmarknaden och på så sätt verka för att nya operatörer skall kunna ta sig in på marknaden och att samtrafik mellan olika nätverk möjliggörs. I direktivet anges de villkor som teleoperatörer får ställa för tillhandahållande av öppna nät. Det är framförallt fråga om villkor om tekniska gränssnitt, användningsförhållanden och principer för taxor. Direktivet anger att villkoren skall grundas på objektivet, öppenhet och icke-diskriminering. Efter ändring omfattar numera villkoren bl.a. tillgång till frekvenser 13. Tillståndsdirektivet 97/13/EG om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet gäller förfaranden i samband med beviljande av auktoris a- tion i syfte att tillhandahålla teletjänster, inbegripet auktorisation för att etablera och/eller driva de telenät som krävs för att tillhandahålla tjänsterna och de villkor som är knutna till sådan auktorisation. En auktorisation får endast innehålla de villkor som upptas i bilaga till direktivet (artikel 3 punkt 2). Dessutom skall sådana villkor vara sakligt motiverade, icke-diskriminerande, proportionerliga och öppna (genomblickbara). Om en medlemsstat har för avsikt att bevilja individuella tillstånd skall detta ske genom öppna, icke-diskriminerande och genomblickbara förfaranden och medlemsstaten skall i detta syfte behandla alla sökande lika, utom när det finns sakliga skäl för olika behandling (artikel 9 punkt 2). Direktivet ger viss möjlighet att begränsa antalet individuella tillstånd. Detta kan ske bl.a. om det är nödvändigt för att säkerställa att radiofrekvenserna utnyttjas effektivt (artikel 10 punkt 1). Enligt artikel 10 punkt 3 skall individuella tillstånd beviljas på grundval av urvalskriterier som skall vara objektiva, icke-diskriminerande, specificerade, genomblickbara och proportionerliga. 3.3 Nationell reglering 3.3.1 Yttrandefrihetsgrundlagen Enligt 1 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt fil- 12 Satellitkommunikationsdirektivet 94/46/EG, kabel-tv-direktivet 95/41/EG, mobilkommunikationsdirektivet 96/2/EG och direktivet 96/19/EG om full konkurrens på marknaderna för teletjänster. 13 Direktiv 97/51/EG av den 6 oktober 1997 om ändringen av rådets direktiv 90/387/EEG och 92/44/EEG för anpassning till en konkurrensutsatt miljö på telekommunikationsområdet. 10

mer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Enligt andra stycket har yttrandefriheten till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av yttrandefrihetsgrundlagen. Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Enligt 1 kap. 6 första stycket är lagen tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Uttrycket program syftar på innehållet i en sändning. Även s.k. enkla meddelanden om tid väderlek nyheter eller dylikt omfattas av begreppet program. Att programmet skall vara riktat till allmänheten innebär att den sändande utan särskild begäran från mottagaren riktar sändningen till vem som helst som önskar ta emot den 14. Det gemensamma för de sändningar som faller under bestämmelsen är att de ligger ute hela den tid som de kan tas emot och inte startas eller aktiveras på beställning 15. Sändningen initieras av den sändande, mottagaren varken kan eller behöver vara mer aktiv än att slå på eller av den mottagande utrustningen för att ta del av innehållet som förmedlas. Syftet med avgränsningen är att skilja massmedier från medier avsedda för individuell kommunikation. 16 Vidare torde avgränsningen vara en förutsättning för föreskriften om ensamansvar för utgivaren. Ensamansvaret förutsätter att den ansvarige har en tillräcklig kontroll över innehållet i sändningen och att detta innehåll kan konstateras i efterhand. Interaktiv kommunikation där sändningarna startas av mottagaren på dennes initiativ faller således inte inom lagens tillämpningsområde (jfr dock den s.k. databasregeln YGL 1:9). Vissa typer av s.k. interaktivitet medför emellertid inte att en sändningsverksamhet undantas från YGL:s tillämpningsområde. Om publiken i större eller mindre grad kan bestämma innehållet i ett program som sänds ut till en obestämd krets av personer är programmet inte endast avsett för den person som påverkar innehållet. Det kan gälla om enskilda direkt genom sin knapptelefon kan föra in annonser i text-tv eller bestämma vilken musikvideo som skall visas genom att använda telefonen. I sådana fall är det ändå den för sändningen ansvarige som sätter samman programmen. Det är nämligen denne som genom det sätt på vilket verksamheten är ordnad bestämmer att programinnehåll kan föras in på detta sätt. 17 Att sändningen tillhandahålls mot abonnemang eller endast kan uppfattas av den som har en dekoder medför inte att sändningen inte är riktad till allmänheten om möjligheten att teckna abonnemang och köpa dekoder står öppen för envar. 18 Kravet på att sändningarna skall vara avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel medför att tex. användning av högtalaranläggningar på idrottsarenor eller TV-monitorer för att ett 14 Prop. 1986/87:151 s. 164 f. 15 Wennberg m.fl. Yttrandefrihetsgrundlagen, andra uppl. s.38 16 Jfr prop. 1990/91:64 s 64 f. 17 SOU 1994:105 s. 238. 18 SOU 1997:49 s. 174. 11

scenframträdande skall kunna följas av publik också utanför det rum där framträdandet äger rum inte omfattas av grundlagsskyddet för sändningar. Dessa sändningar är nämligen inte avsedda att tas emot av var och en med egna tekniska hjälpmedel och faller därför utanför tillämpningsområdet för 1 kap 6 19. Den s.k. databasregeln återfinns i 1 kap. 9. I bestämmelsen anges att grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpas också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar och eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling. Det gäller dock inte om den mottagande kan ändra innehållet i registret. Paragrafen gör det möjligt för massmedieföretag att i yttrandefrihetsrättsligt skyddade former erbjuda allmänheten informationsservice också genom andra moderna medier än de som mera direkt liknar de traditionella rundradiosändningarna. Vad som åsyftas är videotex och andra likande medier som kan användas för informationsförmedling i former som gör det möjligt för en ensam ansvarig utgivare att råda över innehållet på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för tryckta skrifter 20. Beställvideo från ett traditionellt massmedieföretag faller under databasregeln. Är det ett företag som enbart sysslar med att tillhandahålla beställvideo, omfattas det alltså inte av yttrandefrihetsgrundlagen eftersom förutsättningarna i paragrafen inte är uppfyllda såvitt gäller kravet på vem som skall stå för verksamheten 21. Enligt 3 kap. 1 har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Denna rätt hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på bl.a. hets mot folkgrupp. 3 kap. 2 första stycket anger att sändningar av radioprogram som sker på annat sätt än genom tråd kan regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Eftersom utrymmet för radiosändningar i etern är begränsat har det ansetts omöjligt att vidhålla etableringsfriheten, en av de tryckfrihetsrättsliga grundsatserna. Bestämmelsen medger att närmare regler om rätten att sända radioprogram meddelas i villkor och avtal. 22 Det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. 2 andra stycket). Bestämmelsen syftar inte till att begränsa användningen av radiofrekvenser för andra ändamål än programverksamhet eller att mera i detalj styra hur radiofrekvensspektrum tas i anspråk för programverksamhet. Hänsyn kan tas till behovet av frekvenser för kommunikationsradio, annan trafik från person till person eller användning av radio för räddningstjänst m.m. samt för andra sådana användningar av tekniken för radiosändningar som inte är av egentlig betydelse från yttrandeoch informationsfrihetssynpunkt 23. 3 kap 3 hänvisar till 2 kap 12 andra femte styckena och 13 regeringsformen när det gäller sådana begränsningar i sändningsrätten som avses i 3 kap. 1 och 2 YGL. 19 Wennberg m.fl. Yttrandefrihetsgrundlagen, andra uppl. s 84. 20 Prop. 1990/91:64 s. 112. 21 Wennberg m.fl. Yttrandefrihetsgrundlagen, andra uppl. s. 84. 22 Prop. 1990/91:64 s. 80 ff. 23 Prop. 1990/91:64 s. 116. 12

3.3.2 Regeringsformen I regeringsformen (RF) 2 kap. 12 andra och femte styckena och 13 anges under vilka förutsättningar de grundläggande fri- och rättigheterna får begränsas. De nu nämnda bestämmelserna i RF innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och att begränsningen i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. 3.3.3 Lagen om radiokommunikation Eftersom tillgången på frekvenser är begränsad och radiovågorna inte stannar vid de nationella gränserna har staten ett övergripande ansvar för frekvensanvändningen nationellt såväl som internationellt. Lagen, som syftar till att främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor, innehåller bestämmelser om innehav och användning av radiovågor för kommunikation m.m. Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt (1 tredje stycket). Detta innebär enligt föredragande statsråd att sådana radioanvändningar som har särskild betydelse från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt skall ha visst företräde vid konkurrens med andra radioanvändningar 24. Regleringen bygger på tillståndsplikt beträffande innehav och användande av tekniska anordningar för sändning. Post- och telestyrelsen är tillståndsmyndighet och ansvarar även för den nationella frekvensplaneringen. Enligt 9 första stycket skall tillstånd beviljas under vissa där angivna förutsättningar, bl.a. om det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen. Tillstånd att inneha och använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden eller någon annan som sökanden utför sändningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast om sådant medgivande föreligger (9 tredje stycket). Denna dubbla tillståndsplikt innebär att eftersom markbundna radio- och TV-sändningar kräver tillstånd från regeringen eller Radiooch TV-verket får tillstånd att inneha och använda radiosändare för sådana utsändningar (tekniskt tillstånd) beviljas först efter det att programtillstånd meddelats. Det tekniska tillståndet kan beviljas en fristående operatör som tillhandahåller tekniken för programföretagets sändningar. När det uppkommer fråga att meddela tillstånd att inneha och använda radiosändare för nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan verksamhet skall, enligt 9 a prövning ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss radioanvändning utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas. Några undantag finns, bl.a. utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen. 24 Prop. 1992/93:200 s. 316. 13

Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall avse en viss radioanvändning (11 första stycket). Enligt 11 andra stycket skall det tekniska tillståndet, i den mån det behövs, förenas med villkor angående t.ex. den frekvens sökanden tilldelats, det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare får användas, om frekvensutrymmet skall delas med någon annan samt annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande. Enligt 12 första stycket gäller ett meddelat tillstånd för bestämd tid. Vid bestämmande av tillståndstiden skall särskilt beaktas den framtida förändringen i radioanvändningen, den tekniska utveckling som kan väntas m.m. (12 andra stycket). I 13 och 14 anges de villkor som gäller för återkallelse av tillstånd. Ett tillstånd skall återkallas tex. om radiosändaren har använts i strid med tillståndsvillkoren och avvikelsen inte kan anses vara av mindre betydelse eller om förändringar inom radiotekniken eller ändringar i radioanvändningen i utlandet på grund av internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till medfört att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna meddelas. Återkallelse av tillstånd eller ändring av frekvenstilldelning eller andra tillståndsvillkor på grund av förändringar inom radiotekniken får beslutas endast om det, med hänsyn till intresset av en effektiv användning av radiofrekvenser finns synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Därvid skall beaktas i vilken utsträckning rimligt ekonomiskt utbyte av utrustningen uppnåtts, effekterna på tillståndshavarens verksamhet av en återkallelse eller förändring av tillståndsvillkoren samt omständigheterna i övrigt. Ändring av frekvenstilldelning för rundradiosändning får beslutas, om det är nödvändigt för att nya användare skall få möjlighet att bedriva sådan verksamhet. Lagen ger inte Post- och telestyrelsen rätt att ta initiativ för att införa digital teknik, men möjliggör en hantering av frågor kring tekniken när den väl införts. 3.3.4 Telelagen Bestämmelser om televerksamhet finns i telelagen. Lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. 25 Med televerksamhet avses förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av nätkapacitet. Telemeddelande definieras i lagen som ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare. Med teletjänst avses förmedling av telemeddelande för någon annan och mobil teletjänst, teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via radio i en mobil nätanslutningspunkt. Nätkapacitet definieras som överföringskapacitet i telenät eller del därav. Utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 tredje stycket första meningen (YGL) är uttryckligen undantaget från telelagens tillämpningsområ- 25 2 första stycket telelagen 14

de. 26 Sändningar av radio och TV-program omfattas således inte av telelagen under förutsättning att de faller under begreppet utsändning till allmänheten. Det är oklart om kravet på att sändningarna skall vara riktade till allmänheten medför att sändningar som enbart tillhandahålls allmänheten helt ut omfattas av telelagstiftningen. 27 Sådana sändningar som uppfyller de i databasregeln ställda kraven omfattas dock av YGL. Vid en konflikt mellan telelagen och YGL har den sistnämnda företräde i egenskap av grundlag. Sändningar som inte är att anse som utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 tredje stycket första meningen YGL är således televerksamhet. I lagen används begreppet allmänt tillgängliga nät. Enligt uttalande i förarbeten är det karakteristiska för ett allmänt tillgängligt nät att det står till allmänhetens förfogande och att det står öppet för en vid krets av användare att ansluta sig till nätet. Om en teleoperatör aktivt värvar kunder på marknaden och erbjuder anslutning på bestämda villkor skulle detta leda till att det nät som då skapas blev att anse som allmänt tillgängligt. Ett annat exempel på vad som i detta sammanhang bör förstås med allmänt tillgängligt är att alla inom ett visst geografiskt avgränsat område kan ansluta sig till ett nät. Vidare kan ett telenät anses allmänt tillgängligt om anslutningsmöjlighet i praktiken erbjuds för verksamheter med funktionell gemenskap, t.ex. olika företag inom en viss bransch eller samarbetspartners. Begreppet allmänheten i här avsedd bemärkelse behöver således inte motsvara alla och envar. Det bör således enligt min mening vara tillräckligt att redan en på visst sätt avgränsad användarkategori kan använda nätet för att detta skall betraktas som allmänt tillgängligt. 28 När en tillhandahållare av nätkapacitet endast tillhandahåller nätkapacitet till en eller möjligtvis två tjänstetillhandahållare, t.ex. till ett närstående bolag, har detta hittills inte betraktats som ett tillhandahållande inom ett allmänt tillgängligt telenät enligt det synsätt PTS anlagt på begreppet. 29 Mobil teletjänst och nätkapacitet är några av de tjänster som får tillhandahållas inom ett allmänt tillgängligt telenät först efter anmälan till tillsynsmyndighet. 30 En anmälan bör innehålla information om vilken verksamhet som avses bedrivas. Någon särskild prövning på förhand av verksamheten skall inte ske. Regeringen eller tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsplikten. Förutom anmälan krävs bl.a. tillstånd om verksamheten har en omfattning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande. 31 Det är den samlade bedömningen av samtliga angivna omständigheter som är avgörande för om det föreligger tillståndsplikt. Föredragande statsråd menade att marknadsandelar omkring 10-15 procent i allmänhet torde kunna betraktas som betydande. Om andelen inom relevant marknad understiger fem procent får det däremot anses tveksamt om tillståndsplikt annat än undantagsvis bör bli aktuell. Sett till omsättningen hos den som driver televerksamhet kan bl.a. mindre marknadsandelar inom olika delmarknader sammantaget innebära att verksamheten kan anses som betydande. 32 26 1 tredje stycket telelagen. 27 SOU 1994:105 s. 229. 28 Telelagspropositionen s. 90. 29 PTS skrivelse till Näringsdepartementet 1999-03-02, ref. 99-4243 30 5 telelagen 31 7 telelagen 32 Prop. 1992/93:200 s. 92. 15

Tillståndsmyndigheten kan i enskilda fall medge undantag från tillståndsplikten om det finns särskilda skäl. 33 När fråga uppkommer om att meddela tillstånd att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla nya eller väsentligt ändrade mobila teletjänster och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan enligt 14 telelagen. Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en mobil teletjänst utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att pågående användning begränsas. Inbjudningsförfarandet skall då avse endast det frekvensutrymme som härigenom blivit tillgängligt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövning enligt denna paragraf (14 ). Sådant uppdrag har givits i förordnande. Eftersom de system som ligger till grund för dessa tjänster kan vara av varierande slag har föreskrifter vanligen utformas mot bakgrund av det system som avses. Föreskrifterna kan innehålla hur många operatörer som skall finnas, vilka krav på täckningsgrad som skall gälla, vilka grundtjänster som skall tillhandahållas samt vad som i övrigt skall ha betydelse vid utseende av tillståndshavare 34. Regeringen har, efter förslag från PTS, föreslagit att bestämmelsen om allmän inbjudan även skall omfatta den som tillhandahåller nätkapacitet för mobila teletjänster 35. Enligt 15 får tillstånd att driva televerksamhet förenas med villkor bl.a. om skyldighet för tillståndshavare att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet, tillgänglighet och kvalitet, så att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas. 3.3.5 Radio- och TV-lagen m.fl. Föreskrifter om sändningar av ljudradio och TV- program riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel återfinns bl.a. i Radio- och TV-lagen (1996:844). Radio- och TV-lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen nås av fler än 100 bostäder (för att kabeloperatörer skall vara skyldiga att vidaresända vissa program i kabelnätet räcker det dock med en täckning på mer än tio bostäder). Lagen omfattar också bl.a. sådana satellitsända TV-program som tidigare reglerats i den s.k. satellitlagen. Principen om etableringsfrihet avspeglas i lagen. Tillstånd krävs endast för sändningar från marksändare på frekvenser under 3 gigahertz (2 kap. 1 ), sändningar via satellit och kabel är däremot tillståndsfria. Även sändningar av sökbar text-tv och sändningar till syn- och hörselskadade är tillståndsfria under vissa omständigheter. I stället för tillstånd ställs vissa krav på att den som bedriver verksamhet skall anmäla detta till Radio- och TV-verket för att det skall kunna fastställas vem som är ansvarig för viss verksamhet. Även satellitoperatörer är anmälningsskyldiga för sin verksamhet. 33 10 telelagen 34 Telelagstiftningen s. 112. 35 Prop. 1999/2000:57. 16

Enligt 2 kap. 2 meddelar regeringen tillstånd att sända ljudradio till hela landet och lokala digitala ljudradiosändningar. Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen och närradio. De sändningstillstånd som regeringen meddelar får förenas med villkor. Dessa villkor kan bl.a. avse skyldighet att sända program till hela landet eller till en viss del av landet under en viss minsta tid, att använda viss sändningsteknik och viss radiosändare, att regionalt sända och producera program (3 kap. 1 och 2 ). Med text-tv avses särskild textinformation som förmedlas med TV-signalen. Exempel på text-tv är programtextning eller textade informationssidor som fungerar som fristående innehållstjänster. I de fall tittaren kan bläddra fram önskad information är det fråga om sökbar text-tv. I regel används outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet, men även hela kanaler eller delar därav kan tas i anspråk för tjänsten. Sådan text-tv som består av informationssidor sänds cykliskt med kontinuerlig uppdatering. För att kunna ta emot sökbar text-tv behövs TV-mottagare med minnesenhet och avkodare. Den sida tittaren har valt att se lagras vid mottagningen och visas på bildskärmen. Sändningar av text-tv kräver inte särskilt tillstånd om sändningen sker från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen eller lokalradiolagen (2 kap. 1 andra stycket). Tillståndsplikten har här ersatts med registreringsplikt. Orsaken härtill är att det inte finns något behov av att styra frekvensanvändningen eftersom sändningen använder det outnyttjade bildsläckningsintervallet vilket annars inte utnyttjas. Tillstånd kan återkallas bl.a. om tillståndshavaren väsentligen brutit mot villkor som förenats med tillståndet om det inte framstår som alltför ingripande. När det gäller utsändningar med digital teknik finns kompletterande bestämmelser i förordningen (1997:849) om marksänd digital TV samt förordningen (1995:1020) om digitala ljudradiosändningar. 4 Tidigare överväganden och förslag m.m. 4.1 Utvecklingen av marknaden för digital television i Europeiska Unionen. I Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (KOM 1999) 540 (Rapport mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG av den 24 oktober 1995 om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler) analyseras hur medlemsstaterna införlivat direktivet. Avsikten är att ta upp de frågor som påverkar marknadsvillkor och regelverket för digital television mot bakgrund av konvergensfenomenet. Syftet är att främja det samrådsförfarande 1999 års kommunikationsöversyn gett upphov till. I meddelandet anges att marksänd digital-tv gör det möjligt för marksändande TV-företag att bevara den nuvarande marknadsstrukturen. Eftersom det alltid kommer att råda brist på mark- 17

frekvenser jämfört med satellit och kabelnät måste regleringar fortsätta att ha företräde framför konkurrens 36. Risken för inkonsekvenser om olika regler skulle tillämpas för de aktörer som erbjuder mobila multimedia tjänster genom marksänd digital-tv respektive UMTS påtalas. Styrningen av marksänd digital-tv utgör en kontrast mot den avreglerade telemarknaden. Dessa två marknader kommer i allt högre grad att stå i konflikt med varandra. Om konvergens på utbudssidan blir en realitet kommer den ena sidan att tendera att underminera den andra. En av de politiska nyckelmålsättningarna anges vara att säkerställa att övergången från analog till digital television inte påverkar uppdrag i allmänhetens tjänst negativt samt att flytten av befintliga tjänster till en digital miljö garanteras. Konsekvenserna av en lagstadgad övergång till digital-tv kommer sannolikt att bli störst för marksänd mottagning. Det är uppenbarligen viktigt att myndigheterna säkerställer att övergången inte gynnar ett viss distributionsmedium på bekostnad av ett annat på ett sätt som strider mot principen om en neutral reglering eller mot konkurrenslagstiftningen. En viktig fråga i sammanhanget är om det finns möjligheter att samordna övergången på EU-nivå mot bakgrund av planeringen av markfrekvenser. Tilldelningen av återvunnet frekvensutrymme till TV-företag eller andra marknadsaktörer är i detta sammanhang av särskilt intresse. De slutsatser som dras i meddelandet är bl.a. behovet av en mer övergripande strategi i fråga om infrastrukturer, överföring och tillgång. Det slås fast att övergången till digital-tv måste genomföras på ett konkurrensneutralt sätt. För att tillvarata konsumenternas intressen krävs en ny strategi. Direktivet anges ha understött rättssäkerheten på mogna betal-tv-marknader. När det gäller tjänsteutbudet har detta mycket snabbt utvecklats mot affärstjänster och andra innovativa tjänster, inklusive Internet och banktjänster i hemmet. I marknader där betal-tv inte är så väl etablerad har konkurrenslagstiftningen spelat en viktig roll. Det inbördes förhållandet mellan reglering och konkurrenslagstiftning måste hela tiden ses över för att garantera rättssäkerheten. Förhållandet mellan konkurrens på infrastrukturnivå respektive tjänstenivå är också viktigt, och en nyckelfråga är hur långt lagstiftaren bör betona konkurrens på infrastrukturnivå redan från inledningsskedet eller i vilken mån detta i stället bör vara föremål för de enskilda aktörernas investeringsbeslut. Behovet av en mer övergripande strategi i fråga om infrastrukturer, överföring och tillgång diskuteras. När det gäller övergången från analog till digital television uttalas i meddelandet att denna innebär en positiv utveckling i forma av en effektivare användning av frekvensutrymme. Denna process får dock inte påverka konsumenternas val med tanke på att den innebär att de måste köpa ny mottagningsutrustning. Övergången måste också ske på ett sätt som är helt förenligt med konkurrenslagstiftningen. Framför allt får den inte innebära att konkurrensen snedvrids till förmån för marksänd television på bekostnad av satellit- och kabel-tv. Slutli- 36 Regleringarna kan delas i ekonomiska regleringar baserade på incitament, vilka tas upp i rapporten och regleringar i det allmännas intresse. Svårigheten är att göra en klar distinktion mellan dessa två i praktiken med tanke på att det också är förenat med en kostnad att uppfylla en reglering i det allmännas intresse. 18

gen måste det frekvensutrymme som frigörs fördelas på grundval av öppna och ickediskriminerande regler. Slutligen framhålls att när det gäller framtiden för direktiv 95/47/EG måste motiven för att behålla branschspecifika regler när det gäller digital-tv-sändningar övervägas med tanke på konvergensfenomenet. 4.2 Meddelandet om radiospektrum Kommissionens meddelande Next Steps in Radio Spectrum Policy COM(1999)538 har till syfte att bidraga till att skapa ett ramverk för policyfrågor för radiospektrum i gemenskapen. I meddelandet slås fast att den tekniska, marknadsmässiga och legala utvecklingen har en stor inverkan på policyn för radiospektrum. Nya radiobaserade tjänster medför att fördelningen av radiospektrum blir svårare eftersom behovet av frekvensutrymme för nya kommersiella användningar respektive icke-kommersiell användning måste balanseras. I meddelandet redogörs för de viktigaste punkterna som remissomgången över grönboken om radiospektrum resulterade i. Dessa kan sammanfattas enligt följande. Det finns ett behov av att diskutera vissa policyfrågor för radiospektrum på gemenskapsnivå. En vägledning om gemenskapens policy skulle kunna utgöra stöd åt CEPT vid den tekniska harmoniseringen av radiospektrum. När det gäller radiospektrum torde initiativ på gemenskapsnivå vara av godo om det togs med ett tydligt legalt ramverk som grund. Ett sådant ramverk skulle säkerställa att gemensamma regler för fördelning av radiospektrum tillämpas oavsett vilket ändamål spektrumet används för. Politiskt stöd erfordras för att underlätta att gemenskapens mål uppnås i World Radiocommunications Conferences (WRC) i ITU. Detta är nödvändigt för att säkerställa att målen för gemenskapens policy får tillräckligt stöd på internationell nivå. Av remissvaren framgick ett antal områden där åtgärder från gemenskapen bedöms nödvänd i- ga för att säkerställa att gemenskapens policys efterföljs när det gäller radiospektrum. En mer uttalad policydimension bör införas i arbetet med spektrumfrågor. Detta skall inbegripa en expert grupp (SPEG) med uppgift att stödja kommissionen vid beslut om prioriteringar när det gäller harmonisering av användningen av radiospektrum. En gemensam ram för radiospektrum policy bör fastställas för att säkerställa att användningen av radiospektrum harmoniseras där så är nödvändigt för att implementera geme n- skapens policy i frågor som rör telekommunikationer, rundradiosändningar, transport och R&D (research and development). För att få bättre gehör för gemenskapens ståndpunkt i förhandlingar i WRC kommer meddelanden att utarbetas rörande målen för gemenskapens policy på skilda frågor som finns på WRC:s agenda. Kommissionen har för avsikt att under år 2000 lägga fram ett förslag till rådsbeslut rörande harmonisering av användningen av radiospektrum i ljuset av gemenskapens policys. 19

4.3 1999 års kommunikationsöversyn I Kommissionens meddelande KOM(1999)539 Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster - 1999 års kommunikationsöversyn, (dnr N1999/11911/ITFoU) meddelandet presenteras en översyn av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet. Meddelandet innehåller också förslag till huvudpunkter i ett nytt rege l- verk för kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster. Den nuvarande lagstiftningen utarbetades huvudsakligen för att förvalta övergången till fri konkurrens och är därför inriktad på skapandet av en konkurrensutsatt marknad och nya operatörers rättigheter. I det nya politiska regelverket strävar man efter att förstärka konkurrensen i alla marknadssegment, i synnerhet på det lokala planet. Regleringen kommer gradvis att begränsas till de områden där politiska mål inte kan uppnås enbart genom konkurrens. De politiska mål som det nuvarande regelverket bygger på och som kommer att utryckas tydligt i det nya regelverket anges vara följande. Att främja och upprätthålla en öppen och konkurrensutsatt europeisk marknad för kommunikationstjänster, att gynna de europeiska medborgarna samt att befästa den inre marknaden i en konvergerande omgivning. Det nya regelverket bygger på fem principer som kommer att styra regleringsåtgärderna på gemenskapsnivå och nationell nivå. Enligt dessa principer skall den framtida regleringen bygga på tydligt fastställda politiska mål, vara så begränsad som möjligt för att dessa mål skall kunna uppfyllas, medföra en förbättrad rättssäkerhet på en dynamisk marknad, i största möjliga utsträckning var tekniskt neutral samt tillämpas så nära den reglerade verksamheten som är praktiskt möjligt. Principen om teknisk neutralitet innebär att regelverket inte bör gynna eller missgynna en särskild typ av teknik, utan garantera att samma tjänst regleras på samma sätt, oavsett hur den levereras. Det nya regelverket föreslås struktureras efter följande riktlinjer. Sektorspecifik lagstiftning för gemenskapen, tillhörande icke-bindande åtgärder samt konkurrensregler. Ett enda regelverk för kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster föreslås. För nä r- varande tillämpas olika regler för olika typer av kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster. Men konvergensen innebär att samma tjänster kan överföras via alla nät, vare sig de är fasta nät eller mobilnät, telenät eller kabel-tv-nät, via satellit eller markbundna. Enskilda regelverk för olika typer av kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster skulle troligen bli inkonsekventa och därför leda till snedvridning av konkurrensen. Det nya regelverket föreslås omfatta all kommunikationsinfrastruktur och alla tillhörande tjänster så att likvärdiga regler tillämpas på dessa nät. I praktiken innebär detta att det nya regelverket skulle tillämpas dels på telenät (fasta nät eller mobilnät) satellitnät, kabel-tv-nät, nät för markbundna radio- och TV-sändningar, dels på sådana resurser som API, genom vilket tilltång till tjänster kontrolleras. Dessa regler föreslås givetvis inte påverka de regleringsskyldigheter (vare sig på EU-nivå eller nationell nivå) som tillämpas på innehållet i radio- och TV-sändningar eller andra IT-tjänster. Tjänster för Internetöverföring föreslås behandlas på samma sätt som andra överföringstjänster. 20