JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET Promemoria Bilaga 1 Fiskeriråd Risto Lampinen Konsultativ tjänsteman Orian Bondestam

Relevanta dokument
Promemoria: Utkast till statsrådets förordning om kvotsystem för kommersiellt fiske (förordningen ska på remiss hösten 2016)

Statsrådets förordning om ett kvotsystem för det kommersiella fisket

Denna begäran om utlätande bar sänts endast elektroniskt. Utlätanden kan ges även av andra instanser än de som nämns i sändlistan.

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLING

Jord- och skogsbruksministeriet i Finland

Statsrådets förordning

RP 85/2018 rd. Lagen avses träda i kraft den 1 november 2018.

Regeringskansliet Faktapromemoria 2016/17:FPM5. Förordning om fiskemöjligheter i Östersjön Dokumentbeteckning.

B RÅDETS FÖRORDNING (EU)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön

Bevarande, restaurering och hållbar förvaltning av laxbestånd. Jens Persson, utredare enheten för fiskereglering (Fr)

Utkast Huvudsakligt innehåll. Fiskereglering

Nationell lax- och havsöringsstrategi för Östersjöområdet 2020

Uttalande från Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige om fritidsfiske efter torsk

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den

Europeiska unionens råd Bryssel den 30 augusti 2016 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr / av den om upprättande av en utkastplan i Östersjön

Lag. om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. 1 kap. Allmänna bestämmelser. Tillämpningsområde

Östersjöns och Torneälvens lax- och öringbestånd. Johan Dannewitz & Stefan Palm Sötvattenslaboratoriet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

RP 37/2016 rd. Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt.

Förslag till RÅDETS BESLUT

BILAGOR. till. förslaget till rådets beslut

Förslag till RÅDETS BESLUT

U 41/2014 rd. Jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM2. Förordning om fiskemöjligheter i Östersjön Dokumentbeteckning.

Östersjölaxälvar i Samverkan

STATSRÅDETS FÖRORDNING OM UNDERSTÖD FÖR KOSTNADERNA FÖR AVLÄGSNANDE AV GRÅSÄLAR SOM ORSAKAR SKADOR FÖR KOMMERSIELLT FISKE OCH FISKODLING

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av förordning (EU) 2016/72 vad gäller vissa fiskemöjligheter

Förslag till RÅDETS BESLUT

RP 130/2015 rd. I denna proposition föreslås att lagen om punktskatt på flytande bränslen ändras.

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN. Följedokument till

RP 136/2004 rd. I denna proposition föreslås att sjöarbetstidslagens

2 a kap. Särskilda föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde. 1 I detta kapitel finns föreskrifter om fisket i

Plenarhandling ADDENDUM. till betänkandet. Fiskeriutskottet. Föredragande: Alain Cadec A8-0149/2018

Europeiska unionens officiella tidning. (Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

LAGFÖRSLAG. 3 Europeiska unionens lagstiftning

Regelrådets ställningstagande. Innehållet i förslaget. Skälen för Regelrådets ställningstagande. Bakgrund och syfte med förslaget

Markus Lundgren. med underlag från

- Upprätthålla funktionsdugliga reproduktions- och uppväxtområden - Säkerställa livskraftiga bestånd i havet - Främja ett hållbart fiske på kusten

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av rådets förordning (EU) nr 43/2014 vad gäller vissa fångstbegränsningar

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

15186/14 ADD 1 ch/ms 1 DG B

Havs- och vattenmyndigheten. Box Göteborg

Förslag till RÅDETS BESLUT

Regeringskansliet Faktapromemoria 2014/15:FPM9. Förordning om flerartsplan för Östersjön. Dokumentbeteckning. Sammanfattning.

Till jord- och skogsbruksutskottet

1 Förslaget. 1.1 Ärendets bakgrund. 1.2 Förslagets innehåll 2018/19:FPM15

B C1 RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 811/2004 av den 21 april 2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet (EUT L 150, , s.

Svensk förvaltning av lax och öring - redovisning av ett regeringsuppdrag. Anders Skarstedt

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLING

***I FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

*** FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om fastställande för 2019 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön

Statsrådets förordning om fisket i sidovattendragen till Tana älvs vattendrag

Förslag till RÅDETS BESLUT

15 regler matchar din sökning

B RÅDETS FÖRORDNING (EU)

RP 103/2016 rd. Lagarna avses träda i kraft den 1 november 2016.

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Europeiska unionens officiella tidning. (Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

Förslag till. EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr / av den [ ]

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU)

RP 50/ / /2016 rd

Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

Rådspromemoria. Jordbruksdepartementet. Rådets möte (jordbruk och fiske) den oktober Dagordningspunkt 3.

Förslag till RÅDETS BESLUT

BILAGA. till. om konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan avtal: unionens samordnade strategi

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av förordning (EU) nr 43/2014 vad gäller vissa fiskemöjligheter

Protokoll fört vid enskild föredragning Näringsavdelningen Fiskeribyrån, N30

Lag. om genomförande av Nagoyaprotokollet till konventionen om biologisk mångfald. Lagens syfte

EUROPAPARLAMENTET. Fiskeriutskottet. 30 april 2003 PE /1-23 ÄNDRINGSFÖRSLAG 1-23

Varför övervakas fisket?

Lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program

RP 307/2010 rd. I denna proposition föreslås att det stiftas en ny lag om förfarandet vid tilldelning av EU-miljömärke. Genom den föreslagna lagen

Tillfällig fortsatt giltighet för körkort utfärdade i Förenade kungariket efter ett avtalslöst utträde ur EU

Förslag till RÅDETS BESLUT

Sikens värde som ekosystemtjänst

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Förslag till RÅDETS BESLUT

En ljusare framtid för fisk och fiskare

RP 353/2014 rd. I denna proposition föreslås det ändringar i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg

Havs- och vattenmyndighetens författningssamling

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av förordning (EU) 2019/124 vad gäller vissa fiskemöjligheter

RP 204/2017 rd. Lagen avses träda i kraft den 1 maj 2018.

Svensk förvaltning av lax och öring - redovisning av ett regeringsuppdrag. Håkan Carlstrand

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

*** FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

RP 181/2016 rd. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 4 och 57 i järnvägslagen

Plan för anpassning av fiskeflottan: torskfiske i Östersjön

Lag. RIKSDAGENS SVAR 15/2011 rd. Regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av avfallslagen och vissa andra lagar.

Yttrande över Havs- och vattenmyndighetens förslag till ändrade bestämmelser för fiske med garn och trål

BESLUT OM FÖRDELNING AV FINLANDS FISKEKVOTER FÖR ÄR 2018 MELUAN FASTSLANDSFINLAND OCH LANDSKAPET ÄLAND

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

Myndigheternas roll i förvaltningen av enskilda fiskevatten

Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön

Transkript:

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET Promemoria Bilaga 1 Fiskeriråd Risto Lampinen 31.1.2017 Konsultativ tjänsteman Orian Bondestam STATSRÅDETS FÖRORDNINGAR OM BEGRÄNSNINGAR AV LAXFISKET I BOTTNISKA VIKEN OCH SIMO ÄLV SAMT INOM HAVSOMRÅDET UTANFÖR TORNE ÄLV Förslag och grunderna för dem Det föreslås att statsrådet utfärdar en förordning som ersätter statsrådets förordning om begränsningar av laxfisket i Bottniska viken och Simo älv (347/2016) och en förordning som ändrar statsrådets förordning om tillämpning av nationella fiskebestämmelser inom Torneälvens fiskeområde (436/2011). Avsikten är att genom de föreslagna förordningarna reglera laxfisket i centrala Östersjön, i Bottniska viken, inom havsområdet utanför Torne älv (tillämpningsområdet för gränsälvsöverenskommelsen) och i Simo älv. Genom regleringen säkerställs att fisket efter vildlax är hållbart och att vildlaxbestånden utnyttjas på ett sätt som främjar deras mångfald. Laxfiske i Finland bedrivs huvudsakligen vid kustområdena i Bottniska viken. Inom detta område bedriver kommersiella fiskare laxfiske främst med storryssjor. Det fiske med storryssjor som bedrivs av kommersiella fiskare ska regleras så att fisket fördelas jämnare än i nuläget mellan de olika vildlaxbestånd som under fiskesäsongen vandrar i Bottniska viken. Detta regleringssystem är mer hållbart än det nuvarande laxfisket som inleds på en gång, eftersom fisket då fördelas jämnare mellan alla laxbestånd och inte enbart riktas på sent vandrande laxbestånd. Samtidigt säkerställs det att tidigt vandrande vildlaxbestånd och värdefulla storvuxna honfiskar utsätts för fiske bara i ringa utsträckning. Det nya regleringssystemet grundar sig på att antalet fiskeredskap per kommersiell fiskare gradvis ökar, så att man i början av den fiskesäsong som inleds i och med den föreslagna regleringen får använda bara en storryssja per kommersiell fiskare. Antalet fiskeredskap får ökas i takt med att fiskesäsongen framskrider. Utöver antalet fiskeredskap begränsas fångstmängden så att en kommersiell fiskare i början av säsongen får fånga högst 25 procent av sin aktörsspecifika fiskekvot. Detta tillsammans med märkning av fångsten säkerställer att fångsten i början av säsongen förblir begränsad och att man på ett kontrollerat sätt kan följa vilken inverkan det ändrade regleringssystemet har på vildlaxbestånden och förutsättningarna för kommersiellt fiske. Det föreslagna regleringssystemet är förenligt med statsrådets lax- och havsöringsstrategi. Enligt strategin reformeras laxförordningen så att den kompletterar övergången till fiskarvisa kvoter, höjer värdet av yrkesfiskarnas fångster och säkerställer laxbeståndens mångfald samt fritidsfisket och fisketurismen genom att fördela fisket över hela fiskesäsongen. Enligt strategin ska reformen beakta en minskning av det icke selektiva fisket efter blandbestånd.

2 Inom havsområdet utanför Torne älv tillämpas den fiskestadga som ingår i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige. Enligt fiskestadgan inleds laxfiske med storryssjor tidigast den 17 juni kl. 12.00. Med tanke på likabehandling av de kommersiella fiskare som är verksamma inom detta område och inom övriga havsområden i Bottniska viken är det nödvändigt att tillåta användningen av två storryssjor per kommersiell fiskare i stället för en efter att fiskesäsongen inom området har inletts. Ändringen gör det också möjligt för kommersiella fiskare i Finland att inleda laxfisket samtidigt med de kommersiella fiskare som är verksamma inom samma regleringsområde på andra sidan riksgränsen i Sverige. Om hela säsongen öppnas leder det till att man vid överläggningar enligt fiskestadgan borde avtala om att öppna fiskesäsongen även när det gäller kommersiella fiskare i Sverige. Detta kan leda till att de svenska fiskarna under hela lekvandringen fiskar lax med storryssjor utanför Torne älvs mynning och med ett relativt stort antal fiskeredskap. Torne älvs mynningsområden finns i Sverige, och antalet kommersiella fiskare och fiskeredskap är större i Sverige än i Finland. Därför är det en mer hållbar lösning att tillåta att laxfisket i Finland inleds i enlighet med fiskestadgan samtidigt som det har gjorts i Sverige. Det nya regleringssystemet gör det möjligt att avsevärt höja värdet på den lilla fiskekvoten i centrala Östersjön och Bottniska viken i Finland. Kommersiella fiskare kan inleda fisket med en storryssja och sälja sin laxfångst så snart isarna smält. Under denna tid är priset på lax avsevärt högre än det tidigare har varit efter midsommar. Det nya systemet kommer att ge bättre förutsättningar för en genomsnittlig höjning av producentpriserna även därför att perioden med utbud av lax förlängs. Förordningarna avses träda i kraft den 1 april 2017. Rättslig grund för begränsning av laxfisket Enligt 52 i lagen om fiske (379/2015) får det i fråga om ett vattenområde där det förekommer en fiskart eller ett fiskbestånd vars livskraft eller avkastning är försvagad eller riskerar att försvagas, eller i fråga om ett vattenområde som är viktigt för en fiskarts eller ett fiskbestånds förökning genom förordning av statsrådet utfärdas 1) förbud eller begränsning som gäller fiske med ett visst fångstredskap eller en viss fiskemetod, 2) förbud eller begränsning som gäller fiske under en viss tidpunkt, 3) begränsning av antalet fångstredskap som får användas, 4) förbud mot behållande av fångst som överstiger en viss mängd, 5) förbud mot behållande av fångade fiskar av ett visst kön eller en viss storleksklass eller fångade fiskar som inte har märkts på det sätt som föreskrivs med stöd av 75, samt 6) närmare bestämmelser om fångstredskapens konstruktion.

3 Detaljmotivering Enligt 4 mom. får de skyldigheter som följer av dessa förordningar fastställas olika för olika grupper av kommersiella fiskare. I 5 1 mom. i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016) föreskrivs det att det kommersiella fisket ska ordnas så att det inte föreligger någon risk för att Finlands fiskekvoter inte är tillräckliga och inte kan användas, att fiskbestånden inte bevaras och sköts, det regionala fisketrycket inte regleras och de kommersiella fiskarna inte har jämlika möjligheter till fiske. Enligt 8 1 mom. får i det syfte som avses i 5 1 mom. genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om tidsbegränsat fiskeförbud för ett visst havsområde och om begränsningar i fråga om tid, territorium eller kvantitet för användning av fiskeredskap som används för fångst av fiskbestånd som i Europeiska unionen är kvoterade eller på annat sätt reglerade. I 25 2 mom. ingår ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet föreskriva om förfaranden för märkningen av den fångst som gäller de aktörsspecifika fiskekvoterna. Enligt 4 1 mom. i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, om tillämpning av överenskommelsen och om upphävande av vissa lagar (722/2010) får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om tillåtna fisketider för fasta redskap som avses i 11 sjätte stycket i fiskestadgan, om antalet redskap och om andra redskapsbegränsningar. Bestämmelser om tillåtna fisketider eller om redskapsbegränsningar ska utfärdas med beaktande av strävan att uppnå ett hållbart fiske och likabehandling av fiskare på den finska sidan av Bottniska vikens kustområde. Kommersiella fiskare enligt lagen om fiske får då prioriteras framför personer som fiskar på någon annan grund. Statsrådets förordning om begränsningar av laxfisket 1 Tillämpningsområde. I 1 mom. föreskrivs det om tillämpningsområdet för den föreslagna förordningen. Tillämpningsområdet omfattar centrala Östersjön, Bottniska viken och Simo älv. Centrala Östersjön utgörs av södra, mellersta och norra Östersjön. Finska viken ingår inte i centrala Östersjön, utan Europeiska unionens råd fastställer en separat laxkvot för den. Bottniska viken består av Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken. Simo älv ingår i förordningens tillämpningsområde, eftersom den är den enda älven i Finland med ett vildlaxbestånd och som i sin helhet finns inom landets gränser. I Bottniska viken vandrar laxar från älvar och utplanteringar i Finland och Sverige för att söka föda och leka. Förordningen tillämpas endast på kommersiellt laxfiske som bedrivs från fiskefartyg som är registrerade i Finland. Laxfiske som bedrivs av övriga EU-medlemsstater får i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken begränsas endast av särskilda skäl och efter samråd med övriga medlemsstater i Östersjön och Europeiska kommissionen. Bara

4 kommersiella fiskare från Finland och Sverige bedriver laxfiske i Bottniska viken, båda på var sin sida om viken. Fiske bedrivs nästan uteslutande i territorialvatten nära kusten under lekvandringen. Fiskefartyg från andra medlemsstater i Östersjön har inte tillträde till dessa kustområden. Under EU-medlemskapstiden har fiskefartyg från andra medlemsstater inte fiskat lax i Bottniska viken. Därför föreslås det att bestämmelsen bara gäller finländska fiskefartyg. Förordningen gäller också sådant fritidsfiske efter lax som bedrivs av sådana andra länders medborgare som avses i 8 1 mom. i lagen om fiske. På detta sätt säkerställs det att bestämmelserna inte bara gäller finländska fritidsfiskare, utan också sådant fritidsfiske efter lax som medborgare i de andra nordiska länderna och i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bedriver inom området. I 2 mom. hänvisas det till statsrådets förordning om tillämpning av nationella fiskebestämmelser inom Torneälvens fiskeområde, inom vars tillämpningsområde denna föreslagna förordning, med undantag av 8 och 9, inte gäller. Bestämmelser om det som föreskrivs i dessa paragrafer (om förbud mot selektion och om märkning av lax) finns inte i gränsälvsöverenskommelsen eller dess fiskestadga, och således inte heller i förordningen om det nationella genomförandet av dem (436/2011). 2 Allmänna förbud mot laxfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken. I 1 mom. fastställs ett förbud mot laxfiske med drivrev och nät i centrala Östersjön söder om 59 26 N latitud och väster om 23 00 E longitud. De flesta vildlaxbestånd vandrar till detta område för att söka föda och bland dem finns också svaga laxbestånd. Laxfisket inom detta område är inte hållbart, och enligt Internationella havsforskningsrådet ICES är fisket skadligt för de svaga vildlaxbestånden. Därför har Finland förbjudit laxfisket från sina egna fiskefartyg i centrala Östersjön, och det föreslås att detta förbud förblir oförändrat. Däremot bedriver främst kommersiella fiskare och fritidsfiskare från Danmark, Polen, Sverige och Tyskland laxfiske inom området. I 2 mom. ska ingå tidpunkterna och områdena för det allmänna förbudet mot laxfiske. Dessa föreslås förbli oförändrade så att de på samma sätt som för närvarande säkrar vildlaxarnas lekvandring i Bottniska viken. Det ska finnas fyra områden för allmänt förbud i Bottniska viken. Ju längre norrut området finns, desto senare upphör begränsningarna. Det allmänna förbudet mot att fiska lax med rev eller nät ska gälla alla. När det råder allmänt förbud är det inte nödvändigt förbjuda annat fiske än det som kommersiella fiskare bedriver med storryssjor, eftersom ett sådant förbud redan ingår i 13 i statsrådets förordning om fiske (1360/2015). Bestämmelser om laxfiske som kommersiella fiskare bedriver med storryssjor finns i 3 8. De allmänna förbuden har bidragit till att stärka de finländska vildlaxbestånden i Torne älv och Simo älv. Det är därmed förenligt med riktlinjerna i den nationella laxoch havsöringsstrategi som fastställdes som statsrådets principbeslut 16.10.2014 att de allmänna förbuden bevaras. 3 Laxfiske med storryssja i Bottenhavet. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om reglering av det fiske som kommersiella fiskare bedriver med storryssjor i Bottenhavet. Enligt momentet får en kommersiell fiskare i grupp 1 från och med ingången av april till och med den 9 juni fiska lax samtidigt med högst en storryssja.

5 Detta lättar på regleringen av fisket så att det blir möjligt att fiska lax under hela fiskesäsongen, så som det har fastställts i lax- och havsöringsstrategin. Det gradvis ökande antalet storryssjor är ett mer hållbart regleringssystem än det nuvarande systemet med laxfiske som inleds på en gång, eftersom fisket då fördelas jämnare mellan alla laxbestånd och inte enbart riktas på sent vandrande laxbestånd. Samtidigt säkerställs det att tidigt vandrande vildlaxbestånd och värdefulla honfiskar utsätts för fiske bara i ringa utsträckning. Detta har också beaktats genom att det tidigarelagda fisket bara blir tillåtet för kommersiella fiskare i grupp 1, för vilka fisket är av större betydelse med tanke på inkomstbildningen. I takt med att fiskesäsongen framskrider får antalet fiskeredskap först ökas till två storryssjor under den gällande veckolånga period som i Bottenhavet börjar den 10 juni och slutar den 16 juni. I detta fiske får såväl kommersiella fiskare i grupp 1 som kommersiella fiskare i grupp 2 delta, och antalet fiskeredskap ska motsvara det nuvarande antalet. Därefter är det största tillåtna antalet storryssjor fyra per kommersiell fiskare, vilket jämfört med nuläget innebär en minskning på en storryssja. På detta sätt minskas fisket även i slutskedet av fiskesäsongen, vilket jämnar ut hur fisket riktas på de olika laxbestånden med olika vandringstider och säkerställer att fisket fortsätter fram till slutskedet av fisksäsongen och riktas på de laxbestånd som vandrar då. Utöver antalet fiskeredskap begränsas i 2 mom. även fångstmängden så att en kommersiell fiskare i början av säsongen, det vill säga under tiden före laxfisket i nuläget inleds, får fånga högst 25 procent av sin aktörsspecifika fiskekvot. Dessa fiskekvoter är i enlighet med lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik fördelade till kommersiella fiskare av strömming, vassbuk och lax. Genom att begränsa fångsten till en fjärdedel säkerställs det att fångsten i början av säsongen förblir begränsad och att man på ett kontrollerat sätt kan följa vilken inverkan det ändrade regleringssystemet har på vildlaxbestånden och förutsättningarna för kommersiellt fiske. 4 Laxfiske med storryssja i Kvarken. I fråga om Kvarken ingår i denna paragraf motsvarande bestämmelser på samma grunder som det i fråga om Bottenhavet föreslås i 3. I Kvarken är fiske med en storryssja tillåtet från och med den 1 april till och med den 14 juni, fiske med två storryssjor från och med den 15 juni till och med den 21 juni och fiske med fyra storryssjor från och med den 22 juni. 5 Laxfiske med storryssja i Bottenviken. I fråga om Bottenviken ingår i 1 och 2 mom. motsvarande bestämmelser på samma grunder som det i fråga om Bottenhavet och Kvarken föreslås i 3 och 4. I Bottenviken är fiske med en storryssja tillåtet från och med den 1 april till och med den 19 juni, fiske med två storryssjor från och med den 20 juni till och med den 26 juni och fiske med fyra storryssjor från och med den 27 juni. I 3 mom. ingår en bestämmelse om att kommersiella fiskare inom havsområdet utanför Ule älv med avvikelse från 1 mom. 1 och 2 punkten får bedriva laxfiske med högst tre storryssjor per kommersiell fiskare samt med avvikelse från 2 mom. får fånga lax till högst 50 procent av sin aktörsspecifika fiskekvot för lax. På detta sätt beaktas de före detta områdena för terminalfiske utanför Ule älv och Ijo älv. Avsikten med dessa områden är att möjliggöra att de laxar som utplanteras inom

6 områdena utnyttjas effektivt. De nuvarande bestämmelserna möjliggör att laxfisket inom dessa områden inte begränsas i fråga om fiskeredskap eller tid, och därför har vissa kommersiella fiskare investerat i fisket just inom dessa områden. På dessa grunder är det nödvändigt att fastställa lindrigare begränsningar än inom andra havsområden. 6 Laxfiske med storryssja i den innersta delen av Bottenviken. I fråga om den innersta delen av Bottenviken ingår i 1 och 2 mom. likadana bestämmelser på samma grunder som det i fråga om Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken föreslås i 3, 4 och 5. I den innersta delen av Bottenviken är fiske med en storryssja tillåtet från och med den 1 april till och med den 24 juni, fiske med två storryssjor från och med den 25 juni till och med den 1 juli och fiske med fyra storryssjor från och med den 2 juli. I 3 mom. ingår en bestämmelse om havsområdet utanför Kemi älv på samma sätt och på samma grunder som det i fråga om Ule älv och Ijo älv föreslås i 5. 7 Utsättning av storryssja för fångst. I 1 mom. föreslås det en bestämmelse om att en anmälan om positionerna för de storryssjor som sätts ut för fångst ska göras senast en vecka innan det laxfiske som avses i 3 6 inleds. Anmälan ska lämnas till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland, som är den behöriga regionala fiskerimyndigheten. Uppgifterna om positionerna för storryssjorna är viktiga för att säkerställa effektiv övervakning av laxfisket. I 2 mom. ska det föreskrivas att sådana delar av storryssjor som inte fiskar lax får sättas i havet före de datum enligt 3 6 som anger antalet storryssjor. Detta möjliggör att laxfisket inleds vid de föreskrivna datumen. Att sätta en storryssja i havet är en tidskrävande åtgärd som påverkas av väderförhållandena och sjögången, och det är nödvändigt att åtgärden möjliggörs utan begränsningar. Enligt förslaget ska 3 mom. innehålla en bestämmelse om att när de i 3 6 2 mom. samt i 5 och 6 3 mom. avsedda maximala mängderna laxfångst har uppnåtts, ska innehavaren av en aktörsspecifik fiskekvot för lax med hjälp av ett förhindrande nät eller någon annan fångstteknisk lösning hindra laxarna från att fångas i storryssjan tills 3 6 1 mom. 2 punkten, det vill säga bestämmelserna om användning av två storryssjor, gäller på begränsningsområdet. Det är möjligt att hindra laxar från att simma in i den fångande delen av en storryssja med ett förhindrande nät och på så sätt säkerställa att de föreskrivna maximala mängderna på 25 och 50 procent av den aktörsspecifika fiskekvoten inte överskrids. Skyldigheten att använda förhindrande nät är en praktisk åtgärd i jämförelse med att avlägsna de fångande delarna av storryssjorna från havet. Som ett alternativ till ett förhindrande nät kan också någon annan fångstteknisk lösning som effektivt hindrar laxar från att bli fångade tillåtas. En sådan lösning kan exempelvis innebära att man låter pontonryssjor flyta på ytan. 8 Förbud mot selektion. I paragrafen föreslås en bestämmelse enligt vilken alla de laxar, med undantag av laxar under minimimåtten eller laxar som skadats av en säl eller storskarv, som i laxfisket enligt 3 6 har fångats i en storryssja osovrat ska tas som fångst. Syftet med förbudet mot selektion är att hindra fiskarna från att släppa tillbaka mindre laxar från storryssjorna och enbart fånga större laxar. Selektivt fiske skulle stå i strid med det mål som eftersträvas genom förordningen, det vill säga

7 hållbart laxfiske, eftersom större laxar ofta är honfiskar som är mest värdefulla med tanke på fortplantning. 9 Märkning av laxfångst. Enligt 25 1 mom. i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik ska innehavaren av en aktörsspecifik fiskekvot för lax märka de laxar som ska säljas med den identifieringsbeteckning som fås från närings-, trafik- och miljöcentralen på så sätt att innehavaren av den aktörsspecifika fiskekvot från vilken laxen härstammar kan identifieras. I 25 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning om förfaranden för märkning. I enlighet med detta föreslås det i 1 mom. en bestämmelse om att närings-, trafik- och miljöcentralen ger innehavarna av en aktörsspecifik fiskekvot för lax identifieringsbeteckningar till ett antal som bestäms utifrån den aktörsspecifika fiskekvoten för lax. I identifieringsbeteckningarna ska anges namnet på innehavaren, den kommersiella fiskarens registreringsnummer och ett löpande nummer som är specifikt för varje beteckning och som motsvarar mängden aktörsspecifik fiskekvot för lax. I fråga om de aktörspecifika fiskekvoter som ingår i Finska vikens laxkvot ska identifieringsbeteckningen dessutom markeras med bokstaven S. I 2 mom. ska det föreskrivas om att den fångade laxen i samband med fångsten ska märkas med en i 1 mom. avsedd identifieringsbeteckning i ordning enligt löpande nummer. Därtill ska identifieringsbeteckningen vara fäst vid laxen under hela den tid som laxen hålls på fiskefartyget från och med tidpunkten för fångsten, samt i fråga om lax som säljs hel under hela lagringstiden och förstaförsäljningen. Förslaget gör det möjligt att bättre övervaka laxfisket och iaktta de aktörspecifika fiskekvoterna från fångsten fram till förstaförsäljningen. Märkningsskyldigheten omfattar därmed inte tiden efter förstaförsäljningen och de delar av lax som fås när den rensade laxen fileas eller styckas. Att omfatta märkningsskyldigheten till tiden efter förstaförsäljningen är en fråga som övervägs om man lyckas utveckla märkningsmetoder som är lämpliga för ändamålet. I 3 mom. föreslås det en bestämmelse om att en sådan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot för lax som i enlighet med 22 i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik överför aktörsspecifik fiskekvot för lax till en annan kommersiell fiskare samtidigt ska ge mottagaren av överföringen ett motsvarande antal identifieringsbeteckningar enligt denna paragraf. På detta sätt har mottagaren av överföringen tillgång till lika många identifieringsbeteckningar som aktörsspecifika fiskekvoter. Övervakningen av de identifieringsbeteckningar som är försedda med en annan kommersiell fiskares namn medför inga problem eftersom fiskerimyndigheten har underrättats om hur stor andel av den aktörsspecifika fiskekvoten har överförts och av vem. 10 Laxfiske i Simo älv och dess mynningsområde. Paragrafen innehåller de tidigare bestämmelserna om striktare begränsningar av laxfisket inom havsområdet utanför Simo älv. Syftet med begränsningarna är att skydda laxbestånden i Simo älv. Det förbud mot laxfiske med redskap av garn som gäller från ingången av maj till utgången av november utvidgas från utloppet för sjön Portimojärvi till utloppet för sjön Simojärvi. Vildlaxbeståndet i Simo älv har utvecklats i positiv riktning under de

8 senaste åren. I denna situation är det nödvändigt att säkra skyddet av fiskar som vandrar upp längre fram i älven. 11 Ikraftträdande. I paragrafen föreslås det en bestämmelse om förordningens ikraftträdande, som ska ske den 1 april 2017. Det är nödvändigt att förordningen träder i kraft så tidigt som möjligt, eftersom laxarna vandrar till Bottniska viken för att leka i maj och de kommersiella fiskarna måste planera den kommande fiskesäsongen och få bekräftelse på de fiskebestämmelser som gäller under fiskesäsongen. Genom 2 mom. upphävs den gällande statsrådsförordningen om begränsningar av laxfisket i Bottniska viken och Simo älv (347/2016). Statsrådets förordning om ändring av 1 i statsrådets förordning om tillämpning av nationella fiskebestämmelser inom Torneälvens fiskeområde 1 Den gällande paragrafen ändras i fråga om 1 mom. så att kommersiella fiskare i grupp 1 enligt lagen om fiske får fiska lax med två fasta redskap (storryssjor) i enlighet med den tidpunkt som anges i 11 sjätte stycket i fiskestadgan för Torneälvens fiskeområde, det vill säga från och med den 17 juni kl. 12.00. Därefter får de använda högst fyra storryssjor per kommersiell fiskare. Fisket jämnas ut över hela fiskesäsongen också genom att man inte längre får använda åtta storryssjor och senare ett obegränsat antal storryssjor i slutet av säsongen. I praktiken har ett större antal ryssjor inte använts i någon nämnvärd grad. På den finska sidan av det område som överenskommelsen gäller ska således tillämpas samma tidpunkt för när fisket inleds som på den svenska sidan av området har tillämpats sedan fiskesäsongen 2011 när den nya gränsälvsöverenskommelsen trädde i kraft. Kommersiella fiskare ska få börja använda två storryssjor nästan åtta dygn tidigare än i nuläget. Användningen av två storryssjor tillåts eftersom det inom detta havsområde på grund av fiskestadgan för Torneälvens fiskeområde inte är möjligt att tillåta användningen av storryssjor så snart isarna har smält. Det måste avtalas separat med Sverige om fiske som inleds före den 17 juni, vilket innebär att fisket ska inledas samtidigt även i Sverige där effektivt fiske bedrivs utanför Torne älvs mynning. Genom att tillåta att laxfisket inleds den 17 juni likställer man de kommersiella fiskare som är verksamma i Finland med de kommersiella fiskare som är verksamma i Sverige. Därmed får de finländska fiskarna också börja sälja sin fångst under den viktiga marknadstiden före midsommar och samtidigt med sina svenska kolleger. Inom havsområdet utanför Torne älv gäller därmed ett liknande regleringssystem för att jämna ut fångsten som gäller i fråga om övrigt laxfiske vid den finska kusten i Bottniska viken. Ändringen bidrar till att de olika delbestånden som vandrar upp i Torne älv utnyttjas på ett jämnare sätt, och därmed främjar den också mångfalden hos älvens laxbestånd. Genom 2 mom. preciseras att kommersiella fiskare i grupp 2 får fiska lax i enlighet med 1 mom. 2 punkten.

9 Förslagens konsekvenser Även denna förordning ska träda i kraft den 1 april 2017. Förslaget har ekologiska konsekvenser för laxbestånden samt ekonomiska konsekvenser för de fiskare som bedriver kommersiellt laxfiske och för den handel med lax som bedrivs i Östersjön. Det finns cirka 30 vildlaxbestånd i Östersjöområdet. Vildlaxbestånden i Östersjön har utvecklats i positiv riktning, i synnerhet laxbestånden i de älvar som utmynnar i Bottenviken. Laxbestånden i centrala Östersjön är svaga, dels också laxbestånden i Finska viken. I Finska viken har dock utvecklingen av laxbestånden varit positivare än tidigare. I Finland finns det två ursprungliga vildlaxbestånd som fortplantar sig på naturlig väg: laxbestånden i Torne älv och Simo älv. Båda bestånden har stärkts i betydande grad. Enligt senaste uppgifter ligger laxbeståndet i Torne älv nära målnivån eller har till och med uppnått målnivån, medan laxbeståndet i Simo älv ligger nära målnivån. I Finland bedrivs kommersiellt fiske huvudsakligen med storryssjor, nära kusten och under laxens lekvandring på sommaren. Fisket med storryssjor i Bottniska viken har sedan 1990-talet reglerats så att tidpunkten för när fisket inleds har begränsats inom olika områden. Genom detta har man strävat efter att säkra att början av lekvandringen kan framskrida utan att den utsätts för fiske. Undersökningar har visat att vildlaxbestånden i vissa älvar också har delbestånd. Med tanke på mångfald är det viktigt att försöka ordna kommersiellt laxfiske så att det inte enbart riktas på vissa bestånd, exempelvis sent vandrande delbestånd. Fisket har minst konsekvenser för laxbeståndens mångfald om det fördelas jämnt och i hållbar utsträckning över hela det vandrande laxbeståndet. I utkastet till förordning är den viktigaste ändringen i förhållande till nuläget det ovan beskrivna iakttagandet av laxbeståndens mångfald genom att jämna ut det kommersiella fisket över alla vildlaxbestånd som vandrar under fiskesäsongen och inte enbart rikta fisket på sent vandrande laxbestånd. Det nya regleringssystemet främjar mångfald och är mer hållbart än laxfisket i nuläget. Som helhet betraktat kan den ändring som gäller regleringen av kommersiellt fiske anses vara försiktig, och det föreslagna regleringssystemet bedöms inte ha negativa konsekvenser för livskraften hos vildlaxbestånden i Östersjön. Med tanke på fiskerinäringen medför den ovan beskrivna ändringen en möjlighet att inleda laxfisket redan på våren och tidsmässigt förlänga utbudet på lax. Det bedöms också att priset på lax stiger i och med att en större del av fångsten kan säljas före midsommar när priset är högre och det nya systemet hjälper att undvika att fångsten och utbudet toppar inom olika havsområden på grund av att fisket inleds på samma gång. Tillsammans med systemet för aktörsspecifika fiskekvoter kan fångstperioden för lax förlängas även utanför perioden för lekvandring, exempelvis till lax som vandrar till Bottenhavet för att söka föda. Också märkningen av laxen ger kommersiella fiskare

10 Utlåtanden om förslagen möjlighet att marknadsföra lax som fångats i Östersjön och som härstammar från en hållbart dimensionerad laxkvot. Konsumenten kan utifrån märkningen konstatera vilka hela laxar vid förstaförsäljningen härstammar från Finlands laxkvoter. Utlåtanden om förslagen begärdes av