FORNMINNES- Information till fornminnesintresserade medlemmar i Täby Hembygdsförening NYTT Nr 1 Årgång 2 Februari 2010 Text layout: lgronwall@tele2.se Ansvarig utgivare: Jan Rosenberg 070-6949988 jan-rosenberg@telia.com Vikingatida begravningar i Täby centrum (Rapport från en rapport)
Vikingatida begravningar vid Täby Centrum. På uppdrag av Täby Kommun grävde Arkeologikonsult i november 2008 ut delar av gravfält RAÄ 136 inför förlängningen av Östra Banvägen. Gravfältet är beläget alldeles öster om Järnvägsöverfarten och det som är kvar av gravfältet idag är bl a den största högen, i ett litet grönområde. I höstas publicerade Arkeologikonsult rapporten Ett vikingatida gravfält i Tibble, Täby Centrum (2009:2164). Anna Hed Jakobsson som skrivit rapporten, har generöst låtit mig fritt få låna material till Fornminnesnytt. Här följer ett försök till sammanfattning av en mycket intressant och välskriven rapport. Det som är kvar av RAÄ136. Tibble gård låg förr på Täby centrums parkering t.h. i bilden Foto: Anna Hed Jakobsson Tibble by på vikingatiden I en bördig dalgång med ängs- och åkermarker låg Tibble by med havsutsikt åt sydost, där Näsbyviken nådde ända fram. Ungefär där galoppbanan ligger nu låg en liten grund insjö eller ett träsk. Längst in på den smala havsvikens östra sida och på en avsats i nordvästsluttningen av en moränoch bergshöjd låg (delvis kvar) ett av gårdens gravfält RAÄ 136. Där Täby Centrum-bebyggelsen idag breder ut sig fanns låglänta lermarker med enstaka uppstickande moränholmar. Lermarkerna användes för bete, ängsslåtter och åkrar medan de steniga moränholmarna fick hysa bebyggelse och gravar. Gravfältet RAÄ 136 ligger inom bebyggelseenheten Tibble. Tibble gård eller by är känd från år 1344 i formen thigbile. Förleden thig är en fornsvensk motsvarighet till tjock och namnet lär ha innebörden den tätt bebyggda, kanske för att gårdarna Ensta och Åkerby låg alldeles i närheten, (ett centrum redan då). Tibble har legat på samma plats åtminstone sedan början av 1600-talet, och gårdsläget har möjligen kontinuitet tillbaka till järnåldern. Ytterligare fyra gravfält har funnits inom samma äga. Tre av dessa (RAÄ 126, 130 och 166) är helt undersökta och borttagna. Gravfälten visade sig vara anlagda under olika perioder. RAÄ 130 var det äldsta, anlagt under en kortare period i slutet av romersk järnålder/tidig folkvandringstid. Kvar idag finns utöver delar av RAÄ 136, endast RAÄ 135, Dessa två gravfält verkar helt eller delvis samtida d v s vikingatid. 2
3
Varför då två olika men samtida gravfält? Kanske kan den stora iögonfallande högen i krönläge, som ännu ligger kvar på RAÄ 136, vara en indikation på att det under loppet av den äldre vikingatiden etablerades ytterligare en gård inom Tibble-enheten som manifesterades i ett nytt gravfält. Livet på gården, hur dom tänkte, kände, vad de trodde på, kan vi bara spekulera om. Vad som däremot, tack vare våra duktiga arkeologer, kan beskrivas, är på vilket sätt man begravde några av gårdens innevånare. De fakta och troliga händelseförlopp som då framkommer lämnar avgrundsdjupa luckor i händelsekedjan från det att någon avlidit till gravläggning samt hur man bevarade minnet av denne. Massor av varför och hur snurrar i mitt huvud när jag läser den välskrivna rapporten. Hur tänkte dom? Vad kände dom inför döden? Vad trodde dom på? Troligen är det just därför som de spår vi ser i landskapet samt det som synliggörs av arkeologerna fascinerar oss så mycket. Vi vill så gärna försöka lära känna och förstå de som levde då. Ett kan vi i alla fall nog vara ganska säkra på: Inget gjordes av slumpen, planering och noggrant följda ritualer genomfördes vid varje begravning. Men varför och vilka fick en viss sorts begravning? Olika gravsättningar Trots det ringa antalet undersökta gravar var variationen i yttre gravskick stor. Den största var högen (Grav 1A), som var ca 10 meter i diameter och 0,9-1 m hög. Till den runda högen hörde också en flack rektangulär stensättning, en s k sydvästport (Grav 1B) Den anslöt till och var inbyggd genom högens kantkedja och innehöll ytterligare en begravning. 4
Övriga gravar utgjordes samtliga av flacka stensättningar och syntes knappt före avtorvning. Alla hade kantkedjor och stenpackningar eller spår av stenpackningar. Stenpackningarna låg i ett eller två skikt. De två runda stensättningarna var 2,6 (grav 8) resp 2,9 (Grav 9) meter i diameter, båda påtagligt vällagda med utvalt stenmaterial. De runda gravarna hade även mittmarkeringar beståenda av fyra resp fem ytligt placerade större stenar. Grav 9 hade inre synliga kantkedjor närmast placerade i spiralform kring den centrala gravgömman. Två gravar var ovala skeppsformiga (grav 5 och 6) och grav fem hade stävstenar. De bägge skeppsformiga gravarna hade brandlager i den östra delen vilket avgränsades av en inre kantkedja. Gravfältet innehöll även en treudd (ej grav) med insvängda sidor och ett stolphål i mitten. Tänkbara begravningsförlopp och kronologi Om man antar att den outgrävda storhögen på gravplatsens högsta punkt är den äldsta begravningen så tyder treuddens närhet till storhögen på att den och gravarna 8 och 9 är de äldsta utgrävda. Beskrivningen av de olika begravningarna från gravfältet görs nedan i en hypotetisk kronologi. Gravfältet fotograferat i juni 2007. Centralt syns den stora gravhög som fortfarande ligger kvar, Täby centrum i bakgrunden. Foto: Anna Hed Jakobsson Härdar mellan storhögen och grav 1. De ligger kvar oundersökta eftersom de ligger utanför grävområdet för vägen. Foto: Anna Hed Jakobsson 5 Treudd nr 10 (Ingen synbar begravning) Föreslagen datering 800-tal. Norr om den kvarvarande storhögen framkom efter avtorvningen en välbevarad treudd med inåtsvängda sidor 10,7-10,9 m långa. Den låg i en sluttning och den nordöstra armen låg därför lägre än de andra två. Uddarnas ändar, vilka låg i NV, NÖ och S markerades av tre större stenar 4 6,5 dm stora, av röd bergart. Ett par tre meter in från uddarnas spetsar hade lagts glesa stenpackningar. I centrum av treudden hade rests en stolpe ca 3 dm i diameter. Inga rester av stolpen fanns kvar men stolphålet hade en stenskoning. Över hela treudden har sedan en jordfyllning lagts ca 1-1,5 dm tjock. 5
Treudden samt ttill höger grav 8 och 9 Foto mot ÖSÖ. Foto: Mikael Isaksson Som arkeologerna tolkar det har senare stolpen lyfts bort varvid en sten från stenskoningen följt med upp samt jord fallit ned och till hälften fyllt hålet. I hålet har placerats en kruka, Krukan var välbränd ljusbrun-rödaktig och ställvis brunsvärtad (särskilt på insidan) Den var 11,5 cm hög, hade en bukdiameter på ca 16-19 cm, svagt inåtböjd mynning och flat botten med utkragad fot. Krukan innehöll bara jord som analyserades tillsammans med krukdelar med invändig beläggning. Indikationer på spår efter vegetabiliska fetter, kanske honung eller något annat sockerrikt, kanske mjölk framkom. I jorden hittades några obrända hallonkärnor, lite kol, men inga förkolnade frön. En beståndsdel i kärlet var upphettad björknäver, vilket är ett inslag som har observerats tidigare i ceremoniella sammanhang från järnålder. Stolphålet med den krossade krukan Foto: Mikael Isaksson
Treuddens läge på gravfältet, tämligen högt och inte långt från storhögen på gravfältets krön, antyder att anläggningen är en av de äldre på gravfältet. Treuddar med insvängda sidor och hörnmarkeringar anses som yngre än treuddar med raka sidor och har oftast daterats till vikingatid. En fingervisning om åldern ger också att grav 8 och 9 ligger inom en meter från treudden som närmast omfamnar dessa. Grav 8, troligen 800-tal med två individer från olika gravbål. Grav 8 efter rensning. Foto: Anna Hed Jakobsson Direkt på moränjorden har anlagts en yttre rund stenkrets 2,6 m i diameter. Innanför stenkretsen fylldes denna med ett jord/brandlager. I gravens östligaste del nedsattes en urna alldeles innanför kantstenarna. Urnan hade en diameter på 18-20 cm med inåtböjd mynningskant. I urnan fanns 0,2 liter benfragment mest av skalltak från en individ 30-50 år gammal, fragment av höna, glaspärlor samt förkolnat bröd. I brandlagret utanför urnan hittades 0,4 liter ben från ytterligare en individ, trolig tonåring. Sotigheten på dessa ben avvek från människobenen i urnan. De hade således bränts på olika bål, bara den äldre fick en urna. Pärlorna i grav 8 Foto: Erik von Dardel Järnten med ögla Foto: Erik von Dardel Urnan i grav 8 Foto: Mikael Isaksson 7
Den största brödbiten bredd ca 7cm sedd från sidan I brandlagret hittades ytterligare bröd av samma sort, en hund, ben av höns, (ev) frambogen av ett tamsvin, små kamfragment, spikar, nubb, järnfragment samt en järnten med ögla och fem glaspärlor. En tät stenpackning hade sedan lagts över brandlagret och överst fyra större stenar som en mittmarkering. Ovanpå stenpackningen hittades ett helt obränt strålben av en fullvuxen häst. Brödet i urnan och brandlagret var av samma sort, ett tunnbröd på minst tre sädesslag: korn, havre och vete. Vändstekt i stekpanna. Bröd som innehåller tre sädesslag uppträder på 700-talet och fram till 900. Inga gravar yngre än 900-tal har påträffats med bröd. Människobenen daterades till 770-890, pärltyperna daterades till 790-860. Grav 9 Tidigt 800-tal Grav 9 efter rensning Foto: Anna Hed Jakobsson Graven var inte synlig före avtorvningen. När vegetationslagret avlägsnats framkom en rund flack stensättning med en tät välsatt kantkedja på 2,9 m i diameter. Först har den yttre kantkedjan byggts. I gravens centrum har spridits ett lager med brända ben och i gravens mitt nedsatts en urna med brända kraniefragment av en individ 30-50 år. Man har sedan lagt en något oval inre stenkrets på lagret med brända ben och ännu längre in ytterligare en inre oval stenkrets som bildat en spiral in mot centrum och runt den nedsatta urnan.
Precis som i grav 8 saknades ett egentligt brandlager utan gravgömman bestod av ett ca 1 dm lager med grus och sand blandat med bålrester. En större sten har placerats som locksten över urnan och större stenar har ställts på högkant på lika avstånd till lockstenen i norr, söder och öster. Kamfragment samt ben från en mindre hund fanns i jordlagret. Sist i handlingskedjan har stenpackningen placerats ut mellan och över stenkretsar, kantkedja och centrummarkering. Datering: Sannolikt tidigt 800-tal. Kamfragmenten från grav 9 Foto: Erik von Dardel utan bestod av ett ca 1 dm lager med grus, sand blandat med 9
Grav 5 ca 900-tal Någon gång under perioden 800-1050 avled en vuxen individ. Ett sedvanligt gravbål anlades. Med sig i bålet fick hon/han ett mindre däggdjur och en torshammarring. På gårdens gravplats, i en västsluttning, rensades en plats från torv och ytjord samt anlades en oval, närmast skeppsformad kantkedja av stenar ca 6,5 meter lång, med större 0,5-1 meter stora stävstenar i öst och väst. Skeppet fylldes inte men i dess östra ände anlades en rund inre kantkedja, 2,65-3,35m i diameter. Lodfoto Grav 5. Foto: Mikael Isaksson 10 I den inre stencirkelns södra del placerades en urna botten diameter 12 cm, innehållande skalltaksfragment samt den hårt brända sönderbrutna torshammarsringen. Över hela den inre kantkedjan spreds sedan rester från gravbålet, bl a rikligt med förkolnat trä. Totalt hittades endast 17 gram benfragment. Brandlagret på denna grav hittades direkt under avtorvningen men eftersom graven var delvis skadad, har troligen en stenpackning täckt den inre cirkeln samt ett tunnare jordlager.
Grav 6 trolig 900-tal Troligen någon gång på 900-talet avled en individ 20-40 år gammal. På sitt gravbål fick denne med sig delar av en yngre häst (kranium, hals, svanskota och extremiteter), en tamkatt och en höna. Lodfoto mot N Foto: Mikael Isaksson På gravfältets nordligaste del på en avsats ovanför en brant nordslänt rensades en plats samt anlades en oval kantkedja i öst-väst ca 6 meter lång och 2,7 m bred. I den östra delen av kantkedjan spreds rester av brandbålet ca 2 m i diameter och i centrum av detta nedsattes en urna med benfragment, brända och krossade, samt en hårt bränd torshammarsring. Urnan, av ljusbrun, grovmagrad, dåligt bränd keramik hade flat rak botten och utåtböjd mynning. Benmaterialet uppgick till 0,27 liter. Torshammarringen efter konservering Foto: Erik von Dardel Urnan in situ. Foto: Fedir Androsjtjuk 11
Brandlagret innehöll rikligt med nubb, nitar med rombiskt huvud, spikar, järnkrampor och några små fragment av kam. På brandlagret lades sedan ett jordlager och till sist troligen en stenpackning (graven var skadad). Gravhögen 1A och 1B Ett tänkbart begravningsförlopp Tre personer, kremerades någon gång under senare delen av 900-talet eller tidigt 1000-tal i Tibble. På en avsats på gravplatsens nedre del har det yttre torv och jordlagret tagits bort och en mäktig, hårt packad lerhög anlagts. Runt lerhögen lades en kantkedja av stenar och innanför denna ett bräm med en bredd av ca 1 meter av packade mindre stenar runt hela högen. Yttermått på högen ca 10 meter i diameter. I lerhögens mitt lades en rad med fem stenar, samt placerades en keramikurna. Brända utvalda kranieben från en trolig man 30-60 år, en bränd torshammarring samt svanskotan från en häst fanns i keramikurnan. Över urnan lades en grönaktig flat locksten. Ytterligare en urna med ben från troligen samma man verkar sedan ha krossats med avsikt mot den flata lockstenen och resterna från bålet har spritts ut över stenar och urnan. 12 Gravgömman Foto: Anna Hed Jakobsson
De rester från brandlagret som spreds över ytan innehöll eldslagningsflinta, några bronsbeslag, järnfragment, spikar, nitar, nitbrickor, fem glaspärlor, människoben, delar av en häst, en större hund och en tamkatt. Torshammarringen i urnan Foto: Anna Hed Jakobsson Pärlorna från brandlagret Foto: Erik von Dardel Gravhögen när undersökningen har påbörjats. I kanten, paralellt med vägen syns hur gravhögen har grävts sönder och återuppbyggts av omrörda massor. Foto: Anna Hed Jakobsson Lite högre upp i högens mitt lades en stencirkel om ca 1 meter i diameter. I denna nedlades ytterligare en keramikurna med ben efter en oidentifierad individ, benfragment av häst samt en bränd torshammarsring. En sten som precis passade i krukans öppning fungerade som locksten. Rester av bålet spreds på ytan som sedan täcktes med lera. Lockstenen över den övre gravgömman. Foto: Anna Hed Jakobsson Urnan med torshammarsringen. Foto: Anna Hed Jakobsson Några stenar med en rest spetsig mittsten markerade krönet på högen som till sist täcktes av en jordmantel. Benfragmenten i hela högen uppgick till endast 0,7 liter. Normalt uppgår mängden för en vuxen individ till ca 2-3,5 liter. 13
Grav 1B Sydvästport Ytterligare en man eller kvinna i medelåldern har gravlagts i utkanten av högen i en sk sydvästport, en närmast fyrsidig stenpackning om 4,8x2,5 m som har byggts ovanpå stenbrämet.. Över stenpackningen fanns keramikrester och människoben efter en vuxen person. Dessutom fanns ben från häst (kranium, hals svans och fötter), en obränd hästtand, en hund och en höna, 17 nitar med rombisk nitbricka, spikar, nubb, järnten och ett kamfragment med nithål. Sydvästporten med den bevarade delan av kantkedjan Foto: Ludvig Papmehi-Dufay Rekonstruktion av hur markeringen på krönet kan ha sett ut. I nederkanten vid skärslevens spets, syns den översta gravgömman. Foto: Anna Hed Jakobsson 14
Något om gravritualer ( saxat i sin helhet ur raporten ) Samtliga handlingar som utförs när en grav anläggs bör i någon mening vara rituella, men några sedvänjor utkristalliserar sig extra tydligt som återkommande gravritualer. Två traditioner som har en stark koppling till det vikingatida brandgravskicket och som tycks vara särskilt omhuldade i sydöstra Uppland, är dels bruket att lägga torshammarringar i gravarna, dels seden att att utrusta gravarna med bröd. Tidsmässigt sammanfaller inte dessa traditioner helt, då seden med bröd förekommer något tidigare, men de har samma geografiska förankring. Gravfältet är en god representant för detta mönster. Det var bara i en grav som bröd påträffades, Grav 8. Enligt Liselotte Bergström som studerat fenomenet med bröd i gravar är det vanligt att bröd bara påträffas i någon enstaka eller ett fåtal gravar på ett gravfält. Graven har en trolig datering till äldre vikingatid vilket stärker bilden av gravfältet som komponerat eller framvuxet i enlighet med ett vedertaget mönster. Torshammarringarna framkom i urnor som fungerat som benbehållare. Båda torshammarringarna i Grav 1A låg ungefär mitt i urnan, medan den i Grav 6 låg ytligare, ovanpå benen. I Grav 5 var urnan för trasig för att placeringen skulle kunna avgöras säkert, men ringen låg inte i botten av urnan utan ett stycke upp i den, och liksom i de övriga gravarna delvis över de brända benen. Torshammarringarna var brända, särskilt tydligt i gravhögen, vilket inte brukar vara fallet. Enligt (Andersson 2005:67) var t ex samtliga torshammarringar som hittades på gravfälten i Skälby och Valsta obrända. Han menar därför att ringarna har placerats i graven som en del av ritualen men att de inte har funnits med på gravbålet. Man skulle kunna uttrycka det som att torshammarringarna därmed skulle varit kopplade till en viss (bestämd) sekvens i den långa rad av handlingar som en begravning utgjorde. Eftersom torshammarringarna i Tibble till skillnad från de exempel Andersson anför var hårt brända, skulle begravningsritualen här ha sett aningen annorlunda ut. Därmed inte sagt att torshammarringarna har burits i levande livet. Oavsett om de varit med på bålet eller inte kan de ha varit specifikt framställda för gravsammanhanget, och gravfältet kan vara ett exempel på ännu en lokal variation av det regionala temat. Ytterligare två exempel på möjliga ritualer på RAÄ 136 ska ges, det första en eventuell avsiktlig keramikkrossning, det andra, tänkbara spår av hästoffer. I gravhögen påträffades utöver gravurnorna ytterligare ett lerkärl. Kärlet låg utspritt över och intill lockstenen över den äldsta urnan. Skärvorna låg huller om buller och vissa av kärlets bottendelar låg med undersidan uppåt. Det såg ut som om kärlet med avsikt hade släppts eller kastats ned på stenen och splittrats. En alternativ tolkning är att kärlet har krossats, medvetet eller omedvetet, i samband med att den (något) yngre urnan placerats i högen.l I samtliga gravar som innehöll brända ben efter häst (Grav 1A, 1B och Grav 6) var det de köttfattiga delarna av djuret som hade deponerats: huvud, hals, svans och ben. Det tyder på att man har tagit vara på hästköttet för att konsumera det, antingen i ett profant eller i ett rituellt sammanhang. I Grav 1B hittades även delar av en obränd hästtand högt uppe i stenpackningen. Ovanpå stenpackningen i Grav 8, en grav som i övrigt inte innehöll hästben, påträffades ett helt obränt strålben av häst. Möjligen är de obrända hästbenen, även i dessa fall från de köttfattiga delarna av djuret, spår av rituella handlingar. 15
Även om platsen för den vikingatida gården ersatts av McDonalds och gravplatsen av en väg händer det att min hjärna börjar spola bakåt i tiden när jag från bil eller tågfönstret upptäcker de gravkullar som återstår. Att ta sig de få stegen från affärscentrum, upp på de kvarvarande gravkullarna, blicka ut över den en gång bördiga dalgången, är läkemedel både för själ och fantasi. Stort TACK till Arkeologikonsult som låtit mig fritt låna ur materialet och särskilt tack till Anna Hed Jakobsson som skrivit den fina rapporten. Hela rapporten med referenser och analyser, 130 sidor, kan läsas och fritt laddas ner på: www.arkeologikonsult.se Du missar väl inte! Fram till mitten av februari finns åtta silvermynt som hittades under 2008-års grävningar vid Broby bro utställda på Stockholms läns museum. Läs om mynten på: www.stockholmslansmuseum.se. Den 14 februari berättar Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet om vikingatida runristares verk och våra tidigaste skriftmiljöer under rubriken Personnamnen och släkterna på våra runstenar. Plats: Ytterbystugan Roslags Näsby tid kl 19.00 Arr: Sektionen för släkt- och hembygdsforskning Den 24 februari öppnar Stockholms läns museum en utställning om vår egen Estrid med titeln ESTRID - EN RIKTIG VIKING. Ett måste för alla täbybor med någon form av historieintresse. Läs mer om utställningen på: http//www.stockholmslansmuseum.se/utstallningar/estrid-en-riktig-viking/ 16