Leder utredning av sjukskrivna till ökad återgång i arbete?

isfinspektionen FÖR SOCIALFÖRSÄKRINGEN Rapport 2014:21 Leder utredning av sjukskrivna till ökad återgång i arbete? sf

Rapport 2014:21 Leder utredning av sjukskrivna till ökad återgång i arbete? En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen Stockholm 2014

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. Systemtillsyn innebär att granska om regelverket tillämpas korrekt och enhetligt. Effektivitetsgranskning innebär att granska om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet. Rapporten kan beställas från Inspektionen för socialförsäkringen. Beställningsadress: Inspektionen för socialförsäkringen Box 202 101 24 Stockholm Telefon: 08-58 00 15 00 E-post: registrator@inspsf.se Rapporten kan laddas ner från www.inspsf.se Inspektionen för socialförsäkringen Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2014

Innehåll Generaldirektörens förord... 5 Sammanfattning... 7 Summary... 11 1 Inledning... 15 2 Sjukskrivningsprocessen... 17 3 Analytiskt tillvägagångssätt, urval och data... 21 3.1 Urval och data... 21 3.2 Analytiskt tillvägagångssätt... 22 3.3 Beskrivning av studiepopulationen... 23 4 Analys... 31 4.1 Sambandet mellan attityd och genomförandet av utredningen... 31 4.2 Huvudresultat... 32 4.3 Analys av resultatens tillförlitlighet... 38 4.4 Effekter för olika grupper av sjukskrivna... 45 5 Slutdiskussion... 49 Referenser... 53 Bilaga 1... 55 Bilaga 2... 57 Bilaga 3... 59

Generaldirektörens förord Ett övergripande syfte med Försäkringskassans utredningar är att möjliggöra en snabb och varaktig återgång i arbete för de sjukskrivna. I föreliggande rapport analyseras effekterna av två av Försäkringskassans mest använda utredningsformer, Sassam och avstämningsmöte, på de sjukskrivnas återgång i arbete. I analysen har utnyttjats det faktum att handläggare har olika attityder till nyttan av utredningar som en hjälp för sjukskrivna att återvända till arbetslivet och därför använder dem i varierande grad. Handläggarattityder och deras effekter på sjukskrivning har analyserats i två tidigare rapporter från ISF (2013:9 och 2014:1). Huvudresultatet i rapporten är att Försäkringskassans utredningar inte förkortar sjukskrivningarna och ökar återgången i arbete. Tvärtom minskar återgången i arbete efter ett genomfört avstämningsmöte. Resultaten tyder på att också Sassam reducerar återgången i arbete, åtminstone om utredningen erbjuds tidigt under sjukskrivningsperioden. En möjlig förklaring till de negativa effekterna av framför allt avstämningsmöte är att utredningarna inte klarlägger vilka som kan bli hjälpta av en efterföljande rehabiliteringsinsats. Sjukskrivna som utan rehabilitering skulle återgå i arbete blir i stället kvar i sjukskrivning. Om inte de positiva effekterna att fler som behöver insatser också får hjälp tidigare under sjukskrivningen överstiger de negativa, ökar sjukfrånvaron. Risken för att en sådan situation uppstår är större ju mindre verkan rehabiliteringsinsatserna har. De negativa effekterna av utredningarna avtar å andra sidan ju senare i sjukfallet de genomförs. Allmänna slutsatser av analysen är att Försäkringskassan bör vara återhållsam med att utreda behovet av rehabilitering under de första månaderna av sjukskrivningen och att man dessutom bör pröva om 5

avstämningsmöte är en lämplig utredningsform. Det är också angeläget att söka utveckla metoder för att identifiera vilka sjukskrivna som blir hjälpta av rehabiliteringsinsatser för att återgå i arbetslivet. Rapporten har skrivits av Pathric Hägglund. Värdefulla bidrag till rapporten har lämnats av Nina Granqvist, Stina Simonsson, Per Johansson, Helena Persson Schill, Anne Wahlfridsson och Erica Lindahl. Stockholm i november 2014 Per Molander 6

Sammanfattning Ett övergripande syfte med Försäkringskassans utredningar är att möjliggöra en snabb och varaktig återgång i arbete för de sjukskrivna. Den nya sjukskrivningsprocessen med prövningar av rätten till ersättning vid bestämda tidsgränser och med lagstadgade krav om tidig utredning i syfte att reda ut behovet av rehabilitering, ställer högre krav på att dessa utredningar fungerar så som det är tänkt. Rapporten studerar effekterna av två av Försäkringskassans viktigaste och mest förekommande utredningar, Sassam och avstämningsmöte, med avseende på de sjukskrivnas återgång i arbete. 1 En Sassam innebär att den sjukskrivne träffar Försäkringskassans handläggare för att diskutera möjligheter och hinder för en återgång i arbetslivet. Syftet är att utreda rätten till ersättning och behovet av rehabiliteringsinsatser. På ett avstämningsmöte deltar förutom handläggaren och den sjukskrivne också en tredje part, i typfallet arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen, och/eller sjukskrivande läkare. Syftet med mötet är att klarlägga den befintliga arbetsförmågan och identifiera eventuella rehabiliteringsbehov. För att analysera effekterna av utredningarna har använts det naturliga experiment som uppstår när sjukskrivna tilldelas handläggare med olika attityder till i vilken utsträckning utredningar bidrar till att hjälpa sjukskrivna tillbaka i arbetslivet. Handläggare som är positivt inställda till utredning kommer att genomföra flera utredningar, vilket innebär att jämförbara individer som tilldelas olika handläggare slumpmässigt kommer att bli, respektive inte bli, föremål för utredning. Detta används som utgångspunkt för att analysera effekterna av Sassam respektive avstämningsmöte. Urvalet består av cirka 70 000 anställda som påbörjade en sjukskrivning under 2010 och där handläggarna deltog i en landsomfattande enkätundersökning under 2012. 1 Sassam är en förkortning för Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallshantering och SAMordnad rehabilitering. 7

I enkäten fick handläggarna ge sin syn på bland annat gällande regelverk, utrednings- och rehabiliteringsinsatser, samt svara på hur säkra de kände sig på vanliga begrepp i sjukskrivningsprocessen. Huvudresultatet i rapporten är att Försäkringskassans utredningar inte förkortar sjukskrivningarna och ökar återgången i arbete. Tvärtom minskar återgången i arbete efter ett genomfört avstämningsmöte. Resultaten tyder också på att Sassam reducerar återgången i arbete, åtminstone om utredningen erbjuds innan fyra månaders sjukskrivning. En möjlig förklaring till de negativa effekterna av framför allt avstämningsmöte är att utredningarna inte hjälper handläggarna att reda ut vilka som kan bli hjälpta av en efterföljande rehabiliteringsinsats. I rapporten konstateras att sjukskrivna som deltog i ett avstämningsmöte också blev föremål för arbetslivsinriktad rehabilitering i högre utsträckning. Sjukskrivna som i frånvaro av rehabilitering hade återgått i arbete, blev i stället kvar i sjukskrivning. Denna tolkning av resultaten har också stöd i tidigare forskning och uppföljning som har konstaterat att avstämningsmöten genomförs i alltför hög utsträckning och alltför ofta leder till att rehabiliteringsinsatser sätts in. För att en strategi med fler och tidigare insatser ska bli framgångsrik fordras att rätt individ får rätt insats. Eftersom det av olika anledningar kan vara svårt att bedöma en persons arbetsförmåga och förväntade sjukskrivningstid, kommer fler och tidigare utredningar att leda till att fler individer felaktigt identifieras som att de är i behov av insatser. Om inte de positiva effekterna (att fler som behöver insatser också får hjälp tidigare under sjukskrivningen) överstiger dessa negativa effekter kommer sjukfrånvaron att öka. Risken för att en sådan situation uppstår är större ju mindre verkningsfulla de befintliga rehabiliteringsinsatserna är. I en översikt av Johansson med flera (2012) konstateras att stödet för att arbetslivsinriktad rehabilitering skulle öka återgången i arbete är svagt. Ett annat resultat i rapporten är att de negativa effekterna av utredningarna tenderar att avta ju senare i sjukfallet de genomförs. Det beror sannolikt på att de negativa konsekvenserna av utredningarna minskar när de ges till sjukskrivna som har en längre förväntad sjukskrivningstid. Engström med flera (2012) konstaterade att ett tidigareläggande av utredningar i sjukskrivningsprocessen ökade risken för efterföljande sjukskrivning och mottagande av sjuk- och 8

aktivitetsersättning, och att detta sannolikt var resultatet av handläggarnas svårigheter att skilja mellan sjukskrivna som behövde rehabiliteringsinsatser för att kunna återgå i arbetslivet från dem som kunde återgå i alla fall. En första slutsats som baseras på resultaten i denna och tidigare studier är att Försäkringskassan bör se över avstämningsmöte som utredningsform. Den leder i alltför hög grad till att sjukskrivna som annars hade återgått i arbete blir kvar i sjukskrivning, sannolikt på grund av att rehabiliteringsinsatser sätts in i onödan. En andra slutsats är att Försäkringskassan bör bli mer återhållsam med att utreda behovet av rehabilitering under de första månaderna av sjukskrivningen. Under denna period bör fokus ligga på att säkerställa om den sjukskrivne har rätt till ersättning. Att storleken på effekterna avtar med sjukskrivningstiden antyder att utredningarna ger mer negativa effekter ju tidigare i sjukskrivningen de ges. Försäkringskassan bör därför utveckla utredningar och analysverktyg som är konstaterat effektiva när det gäller att identifiera sjukskrivna som behöver rehabiliteringsinsatser för att kunna återgå i arbetslivet. 9

10

Summary Does Assessment of Those Reported Sick Increase Return to Work? The Swedish Social Insurance Inspectorate (Inspektionen för socialförsäkringen, ISF) is an independent supervisory agency for the Swedish social insurance system. The objectives of the agency are to strengthen compliance with legislation and other statutes, and to improve the efficiency of the social insurance system through system supervision and efficiency analysis and evaluation. The ISF s work is mainly conducted on a project basis and is commissioned by the Government or initiated autonomously by the agency. This report has been initiated by the agency. An important purpose of the investigations and assessments performed by the Sickness Insurance Agency (SIA) is to make possible a rapid and durable return to work. The new Swedish sick leave process, with time limits for assessments of benefit eligibility and legislation concerning early assessment of the need for rehabilitation measures, has enhanced the demand for these investigations to be effective. The purpose of this report is to study the effects of two of the most important investigations in the sick-leave process, Sassam och avstämningsmöte (AM), on return to work. Sassam is a face-to-face meeting at which the individual on sick leave and the SIA have a structured discussion concerning the situation. This structured discussion concerns questions dealing with benefit eligibility, i.e. medical diagnoses, ability to work and work tasks. It also involves questions not directly associated with the right to benefits, for instance social status and work motivation. The results of the assessment are used to determine eligibility and to understand how the sick leave will progress. AM is a formalized meeting between the 11

individual on sick leave, the SIA and at least one additional party, usually the doctor, employer and/or a representative from the employment agency. The purpose of the meeting is to evaluate the person s capacity to work and the possibility of returning to the current position or finding alternative work tasks in the workplace. If necessary, appropriate vocational rehabilitation measures are determined. The purpose of AM is to reduce the length of sick leave and increase the possibility of a return to work. To analyse the impact of the investigations, a natural experiment is used in which individuals are assigned caseworkers with different attitudes towards the effectiveness of the investigations and caseworker discretion. Caseworkers who are more positive towards the investigations take more investigative initiatives, meaning that individuals with the same expected sickness absence duration have different probabilities in terms of outcomes from participating in these investigations depending on which caseworker they are assigned. The sample of the study contains almost 70,000 employed individuals who started a sickness episode in 2010 and were assigned a caseworker participating in a large survey among caseworkers in 2012. In the survey, the caseworkers were asked questions about their attitudes towards the rules of sickness insurance and the effectiveness of different investigation methods and rehabilitation measures. The main result of the report is that the SIA investigation methods do not increase return to work among the individuals on sick leave. Indeed, AM reduces return to work. There is also some indication of Sassam prolonging sickness absence, at least if it is performed up to four months into the period of sickness absence. The results show that those participating in AM more often become subject to rehabilitation measures afterwards. It thus seems that the negative effects are the result of individuals being locked into rehabilitation measures rather than returning to work. Previous research, which has shown that AM often leads to decisions about rehabilitation rather than return to work, supports this interpretation of the results. Another finding in the report is that the impacts of the investigations are more negative when performed relatively early in the sick spell. This could be due to effects of the investigations; what follows is more positive when offered those with relatively worse health. It is more plausible, however, that the negative impact of the investigations is lower when offered to individuals with longer expected sickness absence remaining. 12

One conclusion of the paper is that the SIA should reconsider using AM as an investigation method in the sick leave process as it prolongs sickness absence, probably due to the rehabilitation measures being initiated among individuals who otherwise would have returned to work. Another conclusion is that the SIA should be more cautious in investigating the need for rehabilitation in the first months of sickness absence. This period should instead be devoted to assessments of the entitlement to SI benefits to a greater extent. The SIA should also develop investigation methods effective in identifying those in need of rehabilitation measures. 13

14

1 Inledning Den nya sjukskrivningsprocessen med prövningar av rätten till ersättning vid bestämda tidsgränser och med lagstadgade krav om tidig utredning i syfte att reda ut behovet av rehabilitering, ställer högre krav på att Försäkringskassans utredningsmetoder fungerar så som det är tänkt. De två mest förekommande utredningarna är Sassam och avstämningsmöte. 2 En Sassam innebär att den sjukskrivne träffar Försäkringskassans handläggare för att diskutera möjligheter och hinder för återgång i arbetslivet. Syftet är att både utreda rätten till ersättning och behovet av rehabiliteringsinsatser. På ett avstämningsmöte deltar förutom handläggaren och den sjukskrivne också en tredje part, i typfallet arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen och/eller sjukskrivande läkare. Syftet med mötet är att klarlägga den befintliga arbetsförmågan och identifiera eventuella rehabiliteringsbehov. Ett övergripande syfte med Sassam och avstämningsmöte är att främja en snabb och varaktig återgång i arbetslivet, men några studier av utredningarnas effekter i dessa avseenden har inte genomförts. Syftet med denna rapport är därför att analysera effekterna av Sassam respektive avstämningsmöte på återgången i arbete. För att undvika problemet med jämförbarhet mellan dem som genomgick respektive inte genomgick Sassam och avstämningsmöte, används information om handläggarnas attityder till utredningarna. Handläggare som är mer välvilligt inställda tar fler utredningsinitiativ i sina ärenden än andra. Detta skapar en experimentliknande situation där jämförbara individer som tilldelas olika handläggare slumpmässigt blir respektive inte blir föremål för olika utredningar. Med detta som utgångspunkt analyseras sedan effekterna av utredningarna på återgången i arbete. 2 Sassam är en förkortning för Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallshantering och SAMordnad rehabilitering. 15

Följande kapitel redogör för de huvudsakliga dragen i sjukskrivningsprocessen och handläggarnas arbete. I kapitel 3 beskrivs det urval som studeras och det analytiska angreppssätt som används för att mäta effekterna av utredningarna. I kapitel 4 redovisas huvudresultaten, test av resultatens trovärdighet, samt resultaten för olika grupper av sjukskrivna. Kapitel 5 sammanfattar resultaten och vilka slutsatser som är rimliga att dra på basis av dem. 16

2 Sjukskrivningsprocessen Försäkringskassan har till uppgift att samordna alla resurser för att hjälpa den sjukskrivne att så snabbt som möjligt kunna återgå i arbetslivet. Vid tidpunkten som analysen avser (2010/2011) fanns det två uppdelningar inom Försäkringskassan: tidig bedömning, där den första bedömningen av ett sjukpenningärende gjordes, samt fortsatt bedömning och samordning där ärenden som inte väntades bli avslutade inom ungefär två veckor från den första bedömningen av rätten till sjukpenning hamnade. Det är dessa lite längre ärenden som är i fokus i denna rapport. Försäkringskassan ska tillsammans med individen se till att behovet av rehabilitering klarläggs och att de åtgärder som är nödvändiga för en effektiv rehabilitering i sjukfallet tas så snabbt som möjligt. 3 För detta ändamål har Försäkringskassan utvecklat Sassam, eller Sassamkartläggning, en utredningsmetod som syftar till att både bedöma rätten till vidare ersättning och utreda behovet av rehabilitering. Handläggaren och individen resonerar kring vilka hinder och möjligheter som inverkar på en återgång i arbetslivet. Som underlag används den så kallade Sassamkartan som ger struktur till samtalet och som ska resultera i ett ställningstagande om hur ärendet ska fortskrida. 4 Handläggaren kan också kalla till ett avstämningsmöte där inte bara individen och handläggaren, utan också läkaren och arbetsgivaren, alternativt Arbetsförmedlingen, kan delta. 5 Avstämningsmötet ska klarlägga vilket arbete individen kan respektive inte kan utföra så att den befintliga arbetsförmågan tas till vara i möjligaste mån, samt 3 30 kap. 9 socialförsäkringsbalken. 4 Försäkringskassan (2004), s. 116ff. 5 110 kap.14 socialförsäkringsbalken och prop. 2002/03:89, s. 28. 17

reda ut vilka insatser som måste till för att individen ska kunna återgå i sysselsättning. Om det exempelvis anses nödvändigt med rehabiliteringsinsatser förs en diskussion kring vilka insatser som är möjliga och lämpliga. 6 Försäkringskassan har också en skyldighet att löpande pröva individens rätt till ersättning under sjukfallet. Den så kallade rehabiliteringskedjan innebär att bedömningsgrunden för rätten till sjukpenning förändras vid fasta tidpunkter i sjukfallet. Upp till och med dag 90 i sjukfallet ska arbetsförmågan och rätten till sjukpenning prövas gentemot individens möjligheter att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter, eller andra tillfälliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som bedöms lämpliga. Därefter, mellan dag 91 och 180 i sjukfallet, avser prövningen av rätten till sjukpenning individens förmåga att utföra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren efter omplacering. Från och med dag 181 och framåt gäller bedömningen individens förmåga att utföra arbete på den reguljära arbetsmarknaden 7 eller annat arbete som bedöms lämpligt. Detta gäller såvida det inte föreligger särskilda skäl, alternativt om det kan anses oskäligt. 8 Exempel på särskilda skäl kan vara att individen bedöms ha goda möjligheter att kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren senast dag 365 i sjukfallet. Särskilda skäl kan emellertid inte åberopas när arbetsförmågan har varit nedsatt i 365 dagar. 9 Då ska bedömningen alltid göras mot den reguljära 10, 11 arbetsmarknaden, om det inte kan anses oskäligt. Utöver det som regleras enligt lag, styrs handläggarens arbete av interna styrdokument och verksamhetsmål. De så kallade Ensaprocesserna innehåller långtgående beskrivningar av arbetsmoment som är vanliga i ett sjukfallsärende och uppdateras kontinuerligt. Vägledningarna ger exempel på hur regelverket ska tillämpas i vissa situationer och beskriver aktuella författningar, förarbeten, allmänna råd och rättsliga ställningstaganden. 12 Verksamhetsmål formuleras på olika nivåer inom Försäkringskassan. Vid den aktuella tidpunkten för denna studie kunde målen exempelvis bestå av uppgifter om hur stor 6 Försäkringskassan (2004), s.131. 7 Detta gällde under den period som analysen avser, 2010 2011. Från och med den 1 juli 2012 har begreppet den reguljära arbetsmarknaden bytts ut mot sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. 8 27 kap. 46 48 socialförsäkringsbalken. 9 Prop. 2007/08:136, s. 68 69. 10 27 kap. 49 socialförsäkringsbalken. 11 Även om rätten till sjukpenning ska prövas löpande under sjukfallet, refererar texten fortsättningsvis till 90- respektive 180-dagarsprövningen. 12 ISF 2011:2. 18

andel olika ärenden, utredningar eller personliga möten skulle utgöra, samt när de skulle vara genomförda. De kunde också ange hur stor andel av ärendena som hade prövats i tid när det gäller rätten till ersättning. Målen följdes sedan upp i månads- och kvartalsuppföljningar som kom handläggarna till del i olika resultatdialoger ute på respektive lokalt försäkringscenter (LFC). 13 Lagar, processbeskrivningar och verksamhetsmål till trots har handläggaren ett betydande handlingsutrymme i det enskilda fallet. Det är upp till handläggaren att bedöma vilka initiativ som ska tas och när. Därmed har handläggarens attityder beträffande exempelvis aktuella regler och befintliga utredningsmetoder möjlighet att slå igenom i den faktiska handläggningen. 13 Ibid. 19

20

3 Analytiskt tillvägagångssätt, urval och data Kapitlet inleds med en beskrivning av urvalsförfarandet och det dataunderlag som har samlats in och används i analysen. Därefter redogörs för den strategi som ligger till grund för analysen. Avslutningsvis beskrivs den population som har analyserats utifrån personernas egenskaper och erfarenheter av till exempel sjukfrånvaro och arbetslöshet. 3.1 Urval och data Urvalet i denna rapport består av personer som hade en anställning och påbörjade en sjukskrivning under 2010. I samband med sjukskrivningen tilldelades de en personlig handläggare som besvarade den enkät som ISF skickade ut till samtliga handläggare i sjukskrivningsprocessen under våren 2012. I enkäten fick handläggarna svara på frågor om hur de bland annat såg på sjukförsäkringens regelverk, befintliga rehabiliterings- och utredningsinsatser, samt hur säkra de kände sig på begrepp i sjukskrivningsprocessen. De fick också svara på frågor om sin utbildningsbakgrund, ålder och tid som anställd vid Försäkringskassan. 14 Sammanlagt svarade 1 087 handläggare på åtminstone delar av enkäten olika frågor hade olika stort bortfall. Dessa handläggare handlade i sin tur 67 368 unika ärenden med anställda under 2010 och det är dessa ärenden som utgör analysunderlaget i denna rapport. 15 14 I ISF:s rapport 2013:9 finns mer att läsa om resultatet från enkätundersökningen och detaljer om genomförandet. 15 Om en anställd hade flera perioder som sjukskriven under året har det studerade ärendet valts ut slumpmässigt. 21

Uppgifter om de anställdas pågående och föregående episoder som sjukskrivna eller som mottagare av sjuk- och aktivitetsersättning (SA) har inhämtats från Försäkringskassans register. Därifrån har också uppgifter om deras ålder, utbildningsnivå, födelseland, antal barn, tidigare inkomster, arbetslöshetsdagar med mera hämtats. 3.2 Analytiskt tillvägagångssätt För att analysera vilka effekter Sassam respektive avstämningsmöte har på återgången i arbete utnyttjas det faktum att handläggare i sjukskrivningsprocessen har olika attityder till nyttan av att använda dessa utredningar, samt att handläggarna i stor utsträckning själva kan besluta om och när dessa ska genomföras. Handläggare som är jämförelsevis mer positiva till utredningar tar exempelvis initiativ till sådana oftare än andra handläggare. Det innebär i sin tur att jämförbara individer kommer att ha olika chans att bli föremål för en utredning beroende på vilken handläggare de tilldelas. Under förutsättning att handläggarnas attityder till Sassam och avstämningsmöte inte påverkar sjukskrivningstidens längd annat än via användandet av dessa utredningar kan effekterna av dessa utredningar beräknas. De frågor i enkäten som används för att fastställa handläggarnas attityder till utredningarna är: Till hur stor hjälp bedömer du att Sassam är för att få sjukskrivna att återgå i arbete?, respektive Till hur stor hjälp bedömer du att avstämningsmöte är för att få sjukskrivna att återgå i arbete? Svarsskalan var sjugradig och efter standardisering är medianvärdet 0,66 för attityden till Sassam där värdet 1 signalerar en maximalt positiv inställning till Sassam som utredningsmetod. För attityden till avstämningsmöte var medianvärdet 0,83. Handläggarna var alltså relativt positivt inställda till båda dessa utredningar, men mest positiva till avstämningsmötet. Handläggare som har ett värde över medianvärdet kategoriseras som relativt positiva till Sassam (högt värde) och tvärtom (lågt värde). Eftersom ett förhållandevis stort antal sjukskrivna har tilldelats handläggare med medianvärdet blir den antalsmässiga fördelningen mellan sjukskrivna i grupperna inte helt balanserad. 16 16 I analysen av avstämningsmöte inkluderas handläggare med ett värde på 0,83 i den positiva gruppen av handläggare för att jämna ut fördelningen av sjukskrivna som har tilldelats handläggare med olika attityder till avstämningsmöte. 22

3.3 Beskrivning av studiepopulationen I tabell 1 och 2 beskrivs de som genomgick respektive inte genomgick Sassam eller avstämningsmöte, samt de som tilldelades handläggare som var relativt positiva respektive relativt negativa till utredningarna. I tabell 1 framgår att de som genomgick respektive inte genomgick Sassam endast uppvisar mindre avvikelser avseende kön, ålder och utbildningsnivå. Deltagarna verkar däremot ha sämre hälsa i genomsnitt och en sämre position på arbetsmarknaden. Detta visar sig via mer erfarenhet av tidigare sjukskrivning (458 i jämförelse med 351 rapporterade sjukskrivningsdagar under de senaste 10 åren), respektive lägre inkomst föregående år. En stor skillnad är också att individer med en psykiatrisk diagnos är kraftigt överrepresenterade bland dem som genomgår Sassam, medan andelen med smärta och värk är något underrepresenterad. Generellt gäller att tydliga skillnader i observerbara faktorer, det vill säga sådana som framgår i registerdata, ökar sannolikheten för avvikelser också beträffande faktorer som inte går att observera via tillgängliga register. Ett lägre arbetsutbud kan till exempel indikera såväl sämre hälsa som lägre arbetsmotivation faktorer som till fullo bör vara svåra att fånga i befintliga register och därmed svåra att kontrollera för i en analys. En slutsats är alltså att en analys som baseras på en jämförelse mellan dem som genomgår och dem som inte genomgår Sassam sannolikt kommer att leda till felaktiga slutsatser om Sassams effekter. Om jämförelsen istället görs mellan individer som har tilldelats handläggare som genom sina svar i enkäten har visat sig tillhöra den halva som är mest positiv till Sassam med dem som har tilldelats en handläggare som tillhör de minst positiva, framträder en annan bild. Även om de jämförda grupperna på grund av det stora urvalet i många avseenden uppvisar statistiskt säkerställda skillnader, är likheterna genomgående påfallande. Framför allt är de tydliga skillnaderna vad gäller tidigare sjukfrånvaro, arbetslöshet, sysselsättning och diagnos i stort sett borta. Figur 1 illustrerar skillnaden mellan de olika grupperna genom att väga samman de sjukskrivnas egenskaper och erfarenheter till ett enda värde mellan 0 och 1. Värdet baseras på deras benägenhet att i) genomgå Sassam (figur 1 a) och ii) tilldelas en handläggare som är 23

relativt positiv till Sassam (figur 1 b). Av figur 1 a framgår att sannolikhetsfördelningen för dem som genomgick Sassam har sin tyngdpunkt längre till höger än för dem som inte genomgick Sassam. Detta visar att de som genomgick Sassam i större utsträckning hade egenskaper och erfarenheter som gjorde att de med större sannolikhet kunde förväntas genomgå Sassam. Fördelningarna över de sjukskrivnas sannolikhet att få handläggare med olika attityder till Sassam redovisas i figur 1 b. Dessa är mycket lika för dem som fick respektive inte fick en handläggare som var relativt positiv till Sassam, vilket fångar de likheter i egenskaper och erfarenheter som framkommer i tabell 1. 17 Tabell 1. Beskrivning av individer som genomgick respektive inte genomgick Sassam, samt tilldelades en handläggare som var relativt positiv (=hög), respektive negativ (=låg) till Sassam Deltagare Ickedeltagare Stat. sign. Hög Låg Stat. sign. Heltid 0,84 0,85 *** 0,85 0,85 (0,37) (0,36) (0,35) (0,36) Man 0,36 0,37 ** 0,38 0,36 *** (0,48) (0,48) (0,49) (0,48) Gift 0,46 0,46 0,46 0,46 (0,50) (0,50) (0,50) (0,50) Ålder 46,01 46,45 *** 46,3 46,5 ** (11,13) (11,96) (11,9) (11,9) Utrikesfödd 0,19 0,14 *** 0,14 0,14 ** (0,39) (0,34) (0,35) (0,35) Barn under 18 0,44 0,40 *** 0,40 0,40 (0,50) (0,49) (0,49) (0,49) Utbildningsnivå Uppgift saknas 0,00 0,00 0,00 0,00 (0,06) (0,05) (0,06) (0,05) Förgymnasial 0,17 0,15 *** 0,16 0,15 *** (0,37) (0,36) (0,37) (0,36) Gymnasial 0,53 0,52 0,53 0,52 *** (0,50) (0,50) (0,50) (0,50) Eftergymnasial 0,30 0,32 *** 0,30 0,33 *** (0,46) (0,47) (0,46) (0,47) 17 I sannolikhetsfördelningarna har inte regional tillhörighet beaktats. 24

Historik Sjukskrivning 458 351 *** 359 363 (581) (521) (527) (530) Arbetslöshet 583 448 *** 482 455 *** (899) (798) (825) (805) SA 12 6,81 *** 8 7 (165) (117) (124) (123) Inkomst/ersättning PGI (1 000 kr) 263 284 *** 278 283 *** (123) (126) (123) (125) Dagsersättning 438 464 *** 461 462 (146) (151) (150) (151) Sysselsättning i november föregående år Förvärvsarbete 0,91 0,95 *** 0,94 0,95 *** (0,28) (0,22) (0,24) (0,23) Ej arbete, med 0,06 0,04 *** 0,05 0,04 ** kontrolluppgift (0,24) (0,20) (0,21) (0,20) Ej arbete, utan kontrolluppgift 0,02 (0,15) 0,01 (0,11) *** 0,01 (0,12) 0,01 (0,11) *** Diagnosgrupp Diagnos 1 0,43 0,23 *** 0,25 0,25 (0,50) (0,42) (0,43) (0,44) Diagnos 2 0,28 0,27 0,27 0,27 (0,45) (0,44) (0,45) (0,44) Diagnos 3 0,06 0,13 *** 0,13 0,12 ** (0,24) (0,34) (0,34) (0,33) Diagnos 4 0,23 0,36 *** 0,35 0,35 (0,42) (0,48) (0,48) (0,48) Sektor Primärkommunal 0,27 0,26 *** 0,25 0,26 *** förvaltning (0,44) (0,44) (0,43) (0,44) Landsting 0,06 0,08 *** 0,05 0,09 *** (0,23) (0,28) (0,22) (0,29) Privata AB 0,47 0,45 ** 0,48 0,45 *** (0,50) (0,50) (0,50) (0,50) Annat 0,20 0,21 0,22 0,20 *** (0,40) (0,40) (0,41) (0,40) Antal observationer 7 171 60 158 19 421 47 908 Anm:. ** och *** anger statistisk signifikans på 5- respektive 1-procentsnivån. Diagnos 1: Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. Diagnos 2: Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven. Diagnos 3: Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker. Diagnos 4: Annan diagnos. 25

Figur 1. Sannolikhetsfördelningen att genomgå Sassam bland dem som genomgick respektive inte genomgick Sassam (a), samt sannolikhetsfördelningen att tilldelas en handläggare som var relativt positiv till Sassam bland dem som fick en relativt positiv (hög) respektive negativ (låg) handläggare (b) a b I tabell 2 redovisas egenskaper för individer som genomgick respektive inte genomgick ett avstämningsmöte, samt som tilldelades handläggare med olika inställning till avstämningsmöte som utredningsmetod. I likhet med gruppen som genomgick Sassam uppvisar de som genomgick avstämningsmöte tydliga tecken på sämre hälsa och en sämre position på arbetsmarknaden än övriga. De har exempelvis fler tidigare rapporterade dagar som sjukskriven och arbetslös. Även bland dem som genomgick ett avstämningsmöte syns en tydlig överrepresentation av sjukskrivna med en psykiatrisk diagnos. I figur 2 a illustreras skillnaderna mellan grupperna, där de som genomgick ett avstämningsmöte har sin tyngdpunkt längre till höger än dem som inte gjorde det. Detta är alltså synonymt med att de som genomgick ett avstämningsmöte hade sämre hälsa och arbetsmarknadsanknytning än de som inte gjorde det. När indelningen mellan sjukskrivna i stället avser handläggare med olika attityder till ett avstämningsmöte är skillnaderna små. Det finns till exempel inga statistiskt säkerställda skillnader beträffande arbetslöshetshistorik samt inkomster och sysselsättningsstatus föregående år. Figur 2 b illustrerar likheten mellan grupperna. En slutsats är alltså att matchningen mellan individ och handläggare är till synes slumpmässig med avseende på handläggarens attityder. Detta är inte förvånande. Handläggarens inställning till olika moment i sjukskrivningsprocessen bör i huvudsak vara okänd för andra än handläggaren själv, däribland de lokala chefer som beslutar om hur 26

ärendefördelningen ska gå till. Det finns alltså ingen uppenbar process genom vilken handläggare med en viss inställning till olika utredningsmetoder systematiskt matchas med sjukskrivna med en viss förväntad sjukskrivningstid. Det bör dock observeras att slumpmässigheten gäller inom respektive LFC och inte nationellt. Tabell 2. Beskrivning av individer som genomgick respektive inte genomgick ett avstämningsmöte, samt tilldelades en handläggare som var relativt positiv (=hög) respektive negativ (=låg) till avstämningsmöte Deltagare Ickedeltagare Stat. sign. Hög Låg Stat. sign. Heltid 0,84 0,85 *** 0,85 0,84 (0,37) (0,36) (0,36) (0,36) Man 0,30 0,38 *** 0,37 0,37 (0,46) (0,49) (0,48) (0,48) Gift 0,46 0,46 0,47 0,46 (0,50) (0,50) (0,50) (0,50) Ålder 46,7 46,4 *** 46,5 46,1 *** (10,5) (12,1) (11,8) (12,0) Utrikes född 0,16 0,14 *** 0,14 0,15 *** (0,37) (0,35) (0,35) (0,36) Barn under 18 0,44 0,40 **** 0,40 0,40 (0,50) (0,49) (0,49) (0,49) Utbildningsnivå Uppgift saknas 0,00 0,00 *** 0,00 0,00 (0,04) (0,06) (0,05) (0,06) Förgymnasial 0,14 0,16 *** 0,16 0,15 (0,35) (0,36) (0,36) (0,36) Gymnasial 0,51 0,53 ** 0,53 0,52 (0,50) (0,50) (0,50) (0,50) Eftergymnasial 0,34 0,32 *** 0,32 0,33 *** (0,47) (0,47) (0,47) (0,47) Historik Sjukskrivning 537 335 *** 365 353 *** (636) (505) (530) (523) Arbetslöshet 524 453 **** 464 457 (847) (804) (812) (804) SA 10,99 6,79 *** 8 6 (151) (118) (126) (114) 27

Inkomst/ersättning PGI (1 000 kr) 269 283 *** 281 282 (105) (127) (123) 129) Dagersättning 434 466 *** 462 462 (140) (152) (151) (151) Sysselsättning i november föregående år Förvärvsarbete 0,92 0,95 *** 0,94 0,94 (0,27) (0,22) (0,23) (0,23) Ej arbete, med 0,05 0,04 0,04 0,04 *** kontrolluppgift (0,23) (0,20) (0,21) (0,21) Ej arbete, utan 0,02 0,01 0,01 0,01 *** kontrolluppgift (0,15) (0,10) (0,11) (0,11) Diagnosgrupp Diagnos 1 0,48 0,22 *** 0,25 0,25 (0,50) (0,41) (0,43) (0,43) Diagnos 2 0,26 0,27 0,27 0,27 (0,44) (0,45) (0,45) (0,44) Diagnos 3 0,05 0,14 *** 0,12 0,13 *** (0,21) (0,35) (0,33) (0,34) Diagnos 4 0,21 0,37 *** 0,35 0,35 (0,40) (0,48) (0,48) (0,48) Sektor Primärkommunal 0,32 0,25 0,26 0,26 *** förvaltning (0,47) (0,43) (0,44) (0,44) Landsting 0,09 0,08 *** 0,08 0,07 *** (0,29) (0,27) (0,28) (0,26) Privata AB 0,37 0,47 *** 0,45 0,46 *** (0,48) (0,50) (0,50) (0,50) Annat 0,22 0,20 *** 0,21 0,20 (0,41) (0,40) (0,40) (0,40) Antal observationer 9 019 58 349 48 878 18 490 Anm:. ** och *** anger statistisk signifikans på 5- respektive 1-procentsnivån. Diagnos 1: Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. Diagnos 2: Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven. Diagnos 3: Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker. Diagnos 4: Annan diagnos. 28

Figur 2. Sannolikhetsfördelningen att genomgå avstämningsmöte bland dem som genomgick respektive inte genomgick ett avstämningsmöte (a), samt sannolikhetsfördelningen att tilldelas en handläggare som var relativt positiv till ett avstämningsmöte bland dem som fick en relativt positiv (hög) respektive negativ (låg) handläggare (b) a b Ett villkor som måste vara uppfyllt för att den valda analysansatsen ska fungera är att attityderna till Sassam och avstämningsmöte inte påverkar sjukskrivningstidens längd på annat sätt än via genomförandet av dessa utredningar. Om handläggare som är relativt positiva till Sassam inte bara genomför fler Sassam utan också är mer benägna att genomföra prövningar av rätten till ersättning vid olika tidpunkter i sjukskrivningen, blir resultaten svårtolkade. För att det ska vara troligt att villkoret är uppfyllt, tar analysen hänsyn till skillnader i handläggarnas ålder, utbildningsbakgrund och anställningstid. Därutöver kontrolleras för handläggarnas attityder i ett antal avseenden. Analyserna av Sassam kontrollerar för sammanlagt åtta index som har skapats utifrån svaren i enkätundersökningen. Bland annat tar analysen hänsyn till handläggarnas syn på regelverk, befintliga rehabiliteringsinsatser och betydelsen av att nå uppsatta mål för verksamheten. På grund av svarsbortfall i enkäten faller drygt 11 000 (17 procent) sjukskrivna bort i analyserna av Sassam. En beskrivning av den kvarvarande populationen återfinns i tabell 8 i bilaga 1. Den visar i korthet att överensstämmelsen mellan sjukskrivna som har tilldelats handläggare med olika attityder till Sassam (hög/låg) är mycket stor, ännu större än den som redovisas i tabell 1. I analyserna för avstämningsmöte kontrolleras för fyra index, och drygt 3 500 (5 procent) sjukskrivna faller bort från analysen. Eftersom bortfallet är begränsat ges ingen beskrivning av den kvarvarande populationen. 29

Genom att kontrollera för handläggarnas bakgrund och attityder i olika frågor är tanken att handläggare med olika attityder till Sassam och avstämningsmöte, förutom benägenheten att ta initiativ till dessa utredningar, ska agera lika i sjukfallen. Detta är svårt att bevisa fullt ut, men i avsnitt 4.3 görs ett försök att analysera i vilken utsträckning handläggare med olika inställning till Sassam respektive avstämningsmöte också genomför andra aktiviteter under sjukskrivningen. Analysen visar i korthet att efter kontroll för handläggarnas bakgrund och attityder i olika frågor, agerar handläggare med olika attityder till Sassam respektive avstämningsmöte i allt väsentligt på samma sätt. 30

4 Analys Kapitlet inleds med en analys av sambandet mellan handläggarnas attityd till Sassam respektive ett avstämningsmöte och hur de använder sig av dessa utredningar. Ett tydligt positivt samband är nödvändigt för att effekterna av utredningarna ska kunna beräknas. Därefter presenteras rapportens huvudresultat, det vill säga effekterna av Sassam och avstämningsmöte, som sannolikheten att en deltagare i dessa utredningar ha återvänt i arbete vid olika tider som sjukskriven. Avslutningsvis presenteras olika resultat i syfte att testa resultatens tillförlitlighet samt resultat för olika delgrupper av sjukskrivna, exempelvis individer med olika diagnoser, anställda inom olika sektorer, samt med olika sysselsättningsstatus. 4.1 Sambandet mellan attityd och genomförandet av utredningen Figur 3 a b illustrerar sannolikheten att personer som fortfarande är sjukskrivna vid olika sjukskrivningstider har genomgått Sassam respektive avstämningsmöte. Det framgår tydligt att individer som har tilldelats handläggare som är relativt positiva till utredningarna i högre utsträckning har genomgått respektive utredning vid olika sjukskrivningstider. Sannolikheten att en individ med en handläggare som är relativt positiv till Sassam har genomgått Sassam var till exempel cirka 20 procent efter 180 dagar, men bara cirka 13 procent för individer som har fått en relativt negativ handläggare (figur 3 a). Värt att notera är också att mediantiden i urvalet innan Sassam har genomförts är 91 dagar, det vill säga att hälften av alla Sassam utfördes innan tre månader i sjukfallet och resten efter tre månader. 18 18 Mer precist avser andelarna Sassam-utredningar som har genomförts innan dag 285 i sjukfallet. 31

För avstämningsmötet är skillnaderna överlag något mindre men ändå tydliga. Sannolikheten att en sjukskriven som har fått en relativt positivt inställd handläggare har genomgått ett avstämningsmöte var 20 procent efter 180 dagar och drygt 15 procent för övriga (figur 3 b). Hälften av avstämningsmötena i urvalet genomfördes mellan dag 85 och 178 i sjukskrivningen. Bara 10 procent av avstämningsmötena genomfördes innan dag 60. Under sjukskrivningen genomfördes alltså avstämningsmöten i genomsnitt något senare än Sassam, i de fall respektive utredning genomfördes. Sammantaget finns tydliga samband mellan handläggarnas attityder till utredningarna och deras benägenhet att ta initiativ till dem. Därmed ges också förutsättningar att studera effekterna av utredningarna med variationen i handläggarnas attityder som utgångspunkt. Figur 3. 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 Sannolikhet att ha genomgått Sassam (a) fördelat på inställning till Sassam (Hög Låg), och sannolikhet att ha genomgått avstämningsmöte (b) fördelat på inställning till avstämningsmöte (Hög Låg), bland dem som fortfarande var sjukskrivna vid olika sjukskrivningstider 0 30 60 90 120 150 180 210 240 Låg a Hög 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 b 0 30 60 90 120 150 180 210 240 Låg Hög 4.2 Huvudresultat I detta avsnitt presenteras rapportens mest centrala resultat, dels effekterna av handläggarnas attityder till Sassam respektive avstämningsmöte, dels effekterna av utredningarna i sig. 19 Dessa båda effekter har en tydlig koppling genom att effekterna av attityderna visar i vilken riktning effekterna av utredningarna går och, i typfallet, om de är statistiskt säkerställda eller inte. Effekternas storlek måste emeller- 19 De skattade modellerna presenteras i bilaga 2. Slutsatserna i analysen är inte känsliga för valet av statistisk modell. Exempelvis används för analys av effekterna av handläggarnas attityder en Probit-specifikation, men såväl logistiska regressioner som skattningar av linjära sannolikhetsmodeller genererar resultat som går i samma riktning. 32

tid analyseras separat och detta kan inte göras exakt utan endast approximativt. 20 De ska alltså tolkas försiktigt, i synnerhet vid relativt korta uppföljningsperioder där andelen som har genomgått en utredning och som har återgått i arbete är liten. Värt att notera är också att effekterna av utredningarna beräknas för en marginalgrupp av individer som genomgick utredningen om de tilldelades en handläggare som var positivt inställd till Sassam eller avstämningsmöte, men annars inte. Detta är en konsekvens av den valda analysstrategin. Effekterna är alltså inte nödvändigtvis representativa för ett genomsnitt av alla dem som genomgick dessa utredningar. Effekterna avser sannolikheten att ha återvänt i arbete vid olika långa sjukskrivningstider och uttrycks i elasticiteter. Ett värde på 0,023 innebär en ökad sannolikhet med 2,3 procent och ett värde på -0,130 innebär en minskad sannolikhet med 13 procent och så vidare. Att den sjukskrivne har återgått i arbete vid avslutad sjukskrivning är ett antagande och inget som går att kontrollera via register. Eftersom urvalet avser personer som var anställda när sjukskrivningen inleddes bör det emellertid vara mycket ovanligt att sjukskrivningen avslutas av någon annan anledning än att personen återgår i arbete. 21 Detta gäller i synnerhet upp till dag 180 av sjukskrivningen då rätten till ersättning prövas mot arbete hos den befintliga arbetsgivaren. 22 Den första kolumnen i tabell 3 redovisar effekten av att som sjukskriven ha tilldelats en handläggare som tillhör den mest positiva halvan av handläggarna beträffande synen på Sassam när det gäller sannolikheten att också ha genomgått Sassam. I likhet med det som redovisades i figur 3 a kan det konstateras att en positiv inställning till utredningen är förknippad med en tydligt förhöjd benägenhet att ha genomfört en sådan. Från cirka 3 månaders sjukskrivning och framåt har 35 42 procent fler av dem som tilldelades en positiv handläggare genomgått Sassam än de övriga. I kolumn 2 och 3 redovisas effekterna av handläggarnas inställning till Sassam på de sjukskrivnas återgång i arbete. Effekterna redovisas såväl med som utan justering för skillnader i individernas bakomliggande förutsättningar. I kolumnen utan X kontrolleras bara för 20 I den statistiska modell som används (bivariat Probit) skattas semielasticiteter. Dessa kan skattas precist för marginella förändringar. I detta fall analyseras emellertid en stor förändring: att genomgå eller inte genomgå en utredning. 21 I tiden som sjukskriven räknas även tid som mottagare av sjuk- och aktivitetsersättning in. Att bortse från perioder med sjuk- och aktivitetsersättning har emellertid endast en marginell betydelse för resultaten. 22 Se kapitel 2 för en närmare beskrivning av rehabiliteringskedjan. 33

individens (och handläggarens) LFC samt handläggarens egenskaper och attityder. I kolumnen med X tillförs information om individens egenskaper och erfarenheter. Eftersom beskrivningen i föregående kapitel visade att matchningen mellan individ och handläggare i stor utsträckning ser ut att vara slumpmässig, bör endast små skillnader i resultat förväntas. Resultaten visar att en relativt positiv inställning till Sassam tenderar att leda till en lägre återgång i arbete för sjukfall upp till 80 dagar (kolumn 3). Denna effekt är endast svagt statistiskt säkerställd och ska därför tolkas försiktigt. Effekten försvinner med en längre uppföljningshorisont. Resultatet innebär alltså att Sassam i sig har en inledningsvis negativ men successivt avtagande effekt på sjukskrivningstiderna. Detta framgår också tydligt av kolumn 4 och 5 där storleken på effekterna av Sassam återges. I kolumn 5 framkommer att effekten av Sassam är negativ även beträffande återgångar upp till 120 dagars (4 månader) sjukskrivning. Med tiden går effekterna mot 0, men de är inledningsvis stora och negativa: över 100 procent på sjukskrivningstider upp till 80 dagar och 50 procent på sjukskrivningstider upp till 120 dagar. 23 Eftersom en förhållandevis låg andel i urvalet har gått tillbaka i arbete redan efter 80 dagar (cirka 20 procent) är emellertid osäkerheten i skattningen stor. Effekterna med och utan kontroll för de sjukskrivnas egenskaper och erfarenheter är genomgående små. Detta stärker argumentet att tilldelningen av sjukskrivna till olika handläggare varit i det närmaste slumpmässig eftersom de variabler som eventuellt har utelämnats kan förväntas vara korrelerade till de inkluderade variablerna. Om resultaten endast förändras marginellt när analysen tillförs information om individen som kan observeras i tillgängliga register, är risken liten att faktorer som inte kan observeras har någon avgörande inverkan på resultaten. Ett test av hur känsliga resultaten är för förändrade förutsättningar i analysen visar att även om hänsyn tas till en partiell återgång i arbete, förstärks de negativa effekterna av Sassam i början av sjukskriv- 23 Effekten vid 120 dagar kan beräknas på följande vis. Av data framgår att cirka 1 800 av dem som hade tilldelats en handläggare som var positiv till Sassam hade genomgått Sassam vid 120 dagar. Från kolumn 1 framgår att cirka 750 (0,415*1 800) av dessa fick Sassam som ett resultat av att den handläggare som den sjukskrivne hade tilldelats var relativt positivt inställd till Sassam. Av dessa 750 kan det sedan antas att ungefär 143 personer har återgått i arbete senast dag 120. Antagandet bygger på att andelen som återgick i arbete innan 120 dagar i denna delgrupp är lika hög som bland samtliga som genomgick Sassam innan 120 dagar, det vill säga cirka 19 procent. En negativ effekt på 50 procent (kolumn 5) innebär att 327 sjukskrivna hade återgått i arbete om de i stället inte hade genomgått Sassam. Osäkerheten i resultatet ger ett konfidensintervall som sträcker sig mellan 113 till 542. 34

ningen. 24 Om sjukskrivningar som avslutas med att personen bara under en kortare period (mindre än två veckor) är i arbete och därefter åter blir sjukskriven inte betraktas som avslutade sjukskrivningar, sker endast marginella förändringar av resultaten. Tabell 3. Effekter av i) handläggarens attityd till Sassam på sannolikheten att genomföra Sassam, ii) handläggarens attityd till Sassam på sannolikheten att återgå i arbete och iii) Sassam på återgång i arbete, elasticiteter Attityd Attityd Attityd Sassam Sassam Sassam (1) Återgång, utan X (2) Återgång, med X (3) Återgång, utan X (4) Återgång, med X (5) 80 0,345*** 0,020 0,028* 1,062 1,268* (0,048) (0,015) (0,017) (0,689) (0,714) 120 0,415*** 0,014 0,018 0,432 0,501* (0,038) (0,010) (0,011) (0,267) (0,288) 160 0,391*** 0,002 0,003 0,090 0,097 (0,034) (0,008) (0,009) (0,188) (0,206) 200 0,404*** 0,004 0,004 0,004 0,004 (0,032) (0,007) (0,008) (0,146) (0,160) 240 0,392*** 0,005 0,005 0,147 0,151 (0,031) (0,006) (0,007) (0,126) (0,137) Anm: Resultat från Probit-skattning av handläggarnas attityder till Sassam på sannolikheten att genomföra Sassam (kolumn 1), respektive Probit-skattningar av handläggarnas attityd till Sassam på återgång i arbete med och utan X (kolumn 2 och 3), samt bivariata Probit-skattningar med och utan X av Sassam på återgång i arbete där attityden till Sassam används som instrument (kolumn 4 och 5). Utan X innebär kontroll för LFC och handläggarens ålder, anställningstid, utbildningsinriktning, samt attityder, vilka sammanfattas i åtta index. Med X inkluderar därutöver kontroll för individens kön, ålder, utbildningsnivå, utländsk bakgrund, sysselsättningsstatus, diagnos, antal barn under 18 år, ersättningsnivå, sektor, tidigare sjukpenning, tidigare SA, tidigare arbetslöshet, sysselsättning föregående år och pensionsgrundande inkomst. Antal observationer: 55 886. Standardfel inom parentes. *, ** och *** anger statistisk signifikans på 10-, 5- respektive 1-procentsnivån. Den första kolumnen i tabell 4 redovisar effekterna av att som sjukskriven ha tilldelats en handläggare som är relativt positivt inställd till avstämningsmöte på sannolikheten att också ha genomfört ett sådant. Resultaten visar i likhet med figur 3 b att en positiv inställning ökar benägenheten att genomföra ett avstämningsmöte och att denna effekt 24 P-värdena vid skattningar av effekterna av Sassam (med X) vid 80 dagar är 0,022 och vid 120 dagar 0,007. 35