2.3 FREDAGSSERIEN 10 Musikhuset kl. 19.00 Joshua Weilerstein, dirigent Jean-Efflam Bavouzet, piano Anders Hillborg: Four Transitory Worlds Maelstrom A Flock descends into the Coral Forest Waltz Machine Ecstatic Air with Echoing Birds Maurice Ravel: Pianokonsert för vänster hand D-dur Lento Andante Allegro Tempo 1 6 min 18 min PAUS 20 MIN Antonín Dvořák: Symfoni nr 8 G-dur op. 88 I Allegro con brio II Adagio III Allegretto grazioso Molto vivace IV Allegro, ma non troppo 35 min Paus ca kl. 19.45. Den egentliga konserten slutar ca kl. 20.50. Kvällens kammarmusik börjar i Konsertsalen efter en ca tio minuters paus. Publiken ombeds söka sig till en plats på parketten. Platserna är onumrerade. Fransk cocktail Jean-Efflam Bavouzet spelar fransk pianomusik. 1
ANDERS HILLBORG (1954 ): FOUR TRANSITORY WORLDS Anders Hillborgs Four Transitory Worlds är ett sex minuter långt stycke där det går raskt undan även för de mest alerta lyssnarna. För dirigenten gäller det därtill att hålla redan på det som har skett och det som snart sker i musiken. Visionen om tillvarons förgänglighet och strävan mot en högre sanning har ett samband med den buddhistiska tankevärlden, kryddat med en liten glimt i ögonvrån. Det första avsnittet i verket, Maelstrom ( Malström ), börjar snurra i orkesterns låga register som en långsam och hotfull passacaglia. Farten tilltar i stigande och sjunkande skalformationer. En sjunkande vision etablerar sig härnäst och blir till en majestätisk syn, där En flock sänker sig in i korallskogen (A Flock descends into the Coral Forest). Det är som om Toru Takemitsus komposition A Flock descends Into the Pentagonal Garden (1977) skymtade i bakgrunden, men Hillborgs flock tycks snarare vara ett stim bestående av flerfärgade exotiska fiskar. En valsmaskin (Waltz Machine) klingar igång med hjälp av en rytmgrupp bestående av bilhorn, små klockor, flexaton och guiro. De humoristiska experimenten med valsrytmen kommer nätt och jämnt i kapp med en underhållande melodi i stråkarna, då allt är förbi. En extatisk aria klingar ut i luften med ekande svar från fåglar (Ecstatic Air with Echoing Birds). Avslutningen är en utmanande kombination av atonal frihet, knyckig kontrapunkt, glädje och energi. Hillborgs Four Transitory Worlds hördes för första gången vid Malko-tävlingen 2009, som vanns av Joshua Weilerstein. Till medlemmarna i tävlingens jury hörde professor Jorma Panula och RSO:s intendent Tuula Sarotie. MAURICE RAVEL (1875 1937): PIANOKONSERT D-DUR FÖR VÄNSTER HAND År 1929 beställde Wittgenstein en pianokonsert för vänster hand av Maurice Ravel, som redan i det skedet var allvarligt sjuk och befann sig i en återvändsgränd med sin G-durpianokonsert. Så här sammanfattar Ravel sin idé till en konsert för vänster hand: I ett dylikt verk är det viktigt att skapa ett intryck av en textur som inte är dess tunnare än om den var skriven för två händer. Av denna samma orsak höll jag mig till en stil som står närmare den traditionella festliga konserten. Börjande med ett kontrafagottsolo som ackompanjeras av kontrabasarna använder sig Ravel i hög grad av orkesterns låga register. Detta förstärker vänstra handen som befinner över klaviaturens basregister och ger också ett intryck av ett gravdjup ur vilket marscherande eller bluesliknande teman framträder. Till mångtydigheten bidrar de spanska influenserna och ett drama, som blir allt tätare, då det klättrar upp från sina dunkla utgångspunkter mot majestätiska höjder. Solokadensen som infaller i början avförsta satsen är ett tekniskt mästerverk den föll emellertid inte Wittgenstein i smaken: Om jag hade vela spela ensam, hade jag inte beställt en konsert. Allegro-passagens glimrande 6/8-rytmik karaktäriserade Ravel som improvisatorisk och påpekade att 2
dess jazztematik i själva verket var sammanställd av verkets inledande motiv. Den senare kadensen är pärlande poetisk och i codan pressar Ravel samman verkets orkestrala tentakler. Från rädslans och aggressionens mörker leder fraserna mot livets ljus och stegras till en häftigt och oförskräckt klingande störtsjö. Antti Häyrynen (sammandrag) ANTONÍN DVOŘÁK (1841 1904): SYMFONI NR 8 G-DUR OP. 88 Antonín Dvořáks oeuvre omfattar vid sidan av hans nio symfonier ett flertal operor och andra verk från konserter till danssviter. Mångsidigheten var även kännetecknande för hans stil, som tog intryck av många olika traditioner. Till Dvořáks grundmurade popularitet under hans livstid bidrog även kollegan Johannes Brahms (1833 1897), som satt i juryn år 1874, då Dvořák anhöll om ett österrikiskt statligt stipendium. Brahms blev omedelbart tagen av Dvořáks musik. Han kunde också erbjuda sin yngre kollega värdefulla kontakter, som möjliggjorde internationell distribution av Dvořáks verk och därmed en säkrare utkomst för honom inom musiklivet. Dvořák uruppförde ofta själv sina verk, t.ex. i England. Karriärens höjdpunkt inföll under åren 1892 95, då han övertog ledningen för konservatoriet i New York. År 1893 uruppfördes hans kanske mest kända verk, nionde symfonin eller Från nya världen. Även i Förenta Staterna intresserade sig Dvořák för olika former av nationell musiktradition och använde sig gärna av dem inom konstmusiken speciellt den afroamerikanska och den amerikanska urbefolkningens musik. Den mörkt skiftande sjunde symfonin kom till år 1885 i känslosvallet efter Dvořáks mors och hans äldsta barns död. Åttonde symfonin skrevs hemma i det dåvarande Böhmen på bara två och en halv månader under hösten 1889. Avvikande från tidens trender r den ett ohämmat gladlynt och frigjort verk. Dess folklighet är direkt påtaglig. Kärleken till hemlandet hörs som ett varmhjärtat, för dagens lyssnare rent av filmmässigt landskapsmåleri samt stundtals som fartfyllda dansrytmer, utan att övergå till det slags tunghet som var typisk för tiden. Det har sagts att åttonde symfonin bäst av alla Dvořáks symfonier ger uttryck för de böhmiska influenserna i tonsättarens musikaliska uttryck. Jaakko Kaski (sammandrag) Verkpresentationen har sammanställts i samarbete med Turun yliopisto. Skribenten studerar musikvetenskap. JOSHUA WEILERSTEIN Joshua Weilerstein vann 22 år gammal den internationella Malko-tävlingen för unga dirigenter i Köpenhamn 2009. Anders Hillborgs Four Transitory Worlds, som står på programmet i kväll, hörde då till tävlingsprogrammet. Sedan Malko-tävlingen har hans karriär gått framåt med stormsteg. Efter slutförda studier vid New England Conservatory i Boston 2011 under Hugh Wolffs ledning, utnämndes han till biträdande dirigent för New York Philharmonic Orchestra. Weilerstein har även stude- 3
rat för David Zinman vid en kurs arrangerad av American Academy of Conducting vid musikfestivalen i Aspen. Där fick han Aspens dirigentpris samt Robert J. Harthpriset. Joshua Weilerstein har dirigerat bl.a. Tapiola Sinfonietta, Malmö och Norrköpings symfoniorkestrar samt Houston Symphony Orchestra. Han hör också deltagit i Los Angeles-filharmonikernas Dudamel Fellowship- program, som ger unga dirigenter personlig handledning, en möjlighet att dirigera filharmonikerna och en chans att delta i orkesterns projekt. Under den pågående säsongen debuterade Weilerstein bl.a. med Toronto Symphony Orchestra, Frankfurts och Sachsens radiosymfoniker, Northern Sinfonia och Oslo filharmoniker. JEAN-EFFLAM BAVOUZET Pianisten Jean-Efflam Bavouzet är känd för att vara en bländande scenartist. Han har fått ett flertal betydande pris, senast det prestigfylla Gramophone Award, som han fick år 2011 för sin inspelning av Ravels pianokonsert, som står på kvällens program. Han har själv sagt, att konserten är så utmanande att den egentligen i stället för en hand kräver mer än tre händer. Bavouzet uppträder regelbundet som solist med de mest betydande orkestrarna i världen och med toppdirigenter som bl.a. Pierre Boulez, Valerij Gergijev, Neeme Järvi och Leonard Slatkin. Under den pågående säsongen spelar han med bl.a. Boston Symphony Orchestra, Deutsches Symphonie Orchester Berlin, Philharmonia Orchestra och Japanska radions symfoniorkester. Bavouzet ger regelbundet soloaftnar i bl.a. Wigmore Hall i London, Concertgebouw i Amsterdam samt Cité de la Musique i Paris. Jean-Efflam Bavouzets inspelningar har vunnit ett flertal pris. Hans kompletta inspelning av Debussys pianoverk, del 3 och 4, belönades med både BBC Music Magazine Award och Gramophone Award. Första utgåvan av hans kompletta inspelning av Haydns pianoverk gav honom priset Choc de l année. Hans nästa projekt är inspelningen av Beethovens pianosonater. Bavouzet är konstnärlig ledare för pianofestivalen i Lofoten. RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till och främja den finländska musikkulturen. Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan 2003. Hannu Lintu, som under spelåret 2011 12 är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent för RSO åren 1987 2001 och fortsätter sitt intensiva samarbete med orkestern. Radioorkestern grundades år 1927. Den ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också att spela in all finländsk orkestermusik för Rundradions bandarkiv. 4
Med Sakari Oramo har RSO spelat in på skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho, Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska priset Académie Charles Cros. Inspelningen av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick BBC Music Magazines pris 2006. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick MIDEM Classical Awards 2008. Samma år valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen 2011 2012 uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i Concertgebow i Amsterdam. RSO:s radiokanal YLE Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 5