PARTIRÅD Anförande av Anna Kinberg Batra 19 maj 2017
Anna Kinberg Batras anförande vid partirådet den 19 maj 2017 Välkomna hit! Sist vi sågs var vi i Karlstad. Då hade vi bakom oss några riktigt tuffa månader där många undrade vad vi ville och hur vi tänkte. Det är det fortfarande många som gör. Det här är nämligen en tuff tid, där vi prövas som parti och jag prövas som ledare. Det vi gör nu, det är att visa att vi har en stadig grund att stå på, att vi vet vart vi vill, att vi vet vad vi vill, och att vi vet hur vi vill göra för att nå dit. Det ska svenska folket veta 9 september nästa år, och dessutom känna varför det behövs. Vi är starkare och bättre rustade än på länge redan nu. Ni som var mer och invigde nya lokalerna i går kände nystarts-känslan. Men det är hårt arbete kvar. Det arbetet bottnar i värderingar. Att vi regerat förut och gjort det bra räcker nämligen inte för att vinna nytt förtroende nästa år. Däremot är våra värderingar, vår vilja att öka människors frihet och förståelsen för människors behov av trygghet i ett starkt samhälle, den viktigaste grunden för att leda Sverige tryggt framåt i en orolig tid där nya krav ställs. Sverige är ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i. Men det räcker inte att vi är det i dag, eller att vi har varit det länge. I dag är Sverige starkt, men också sårbart. Vi har alla möjligheter men tre stora problem: Jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda. Hoten mot jobbskapandet, att inte tillräckligt många nya jobb växer fram. Och att allt fler känner allt större otrygghet. Att det är högkonjunktur just nu svarar inte på de här frågorna. Men löser vi de här problemen kan Sverige mer. Sverige ska vara starkt. Sverige ska hålla ihop. Sverige ska vara ett samhälle där det viktigaste inte är varifrån du kommer utan vart du är på väg. Och det ska Sverige vara även när våra barn växer upp. Då måste hela Sverige jobba. Och för att nå dit måste alla vi moderater jobba. För vi är Sveriges arbetarparti. I dag är det sex veckor sedan en lastbil körde i full fart på Drottninggatan här i Stockholm, genom och på folk och sen in i Åhléns-huset. Fem människor dog, fjorton skadades och många många fler som var på plats drabbades av sådana skador som inte syns utanpå en människa men märks inuti. Vi kommer komma ihåg länge allihop vad vi gjorde några minuter i tre den eftermiddagen. Han som stal en lastbil och körde i full fart längs gågatan i syfte att döda så många människor som möjligt. Han attackerade inte bara människorna där, han attackerade inte bara Stockholm, han attackerade hela Sverige. Han attackerade det öppna samhället, det som är vårt sätt att leva. Jag tror att det kan vara extra svårt för oss som levt i fred i över tvåhundra år att förstå att det är just freden och friheten, samarbetet och öppenheten, det som vi själva är så stolta över, det är just det som de extremistiska islamisterna hatar. 2
Men i arbetet med att både hindra att fler människor radikaliseras och att ta fast och straffa dem som stöder terrorister, där ligger Sverige i underkant i Norden. För vad betyder det att Sverige ska vara starkt? Att Sverige ska fungera? Jo, det är just det som gör att människor får frihet. Man väljer själv vad man vill bli, vem man vill gifta sig med, var man vill bo, vad man vill ha på sig. Man får gå i skolan och hjälp när man blir sjuk för att vi är ett samhälle där alla ska kunna få det, inte för att man tillhör någon viss familj eller klan eller något visst parti. Det är just det, den friheten och den tryggheten, som terroristerna vill ta ifrån oss. Det är rätt att försvara det öppna samhället. Det är rätt att försvara Sverige. Därför ska vi göra allt vi kan för att det som hände på Drottninggatan inte kan hända igen. Då kan vi inte ligga i underkant i Norden i straff mot den som gör terrorismen möjlig, vilket vi gör i dag. Den som finansierar eller rekryterar till terrorism möter samma straff som för stöld eller bedrägeri. Vi behöver ge Säpo och polis verktygen de behöver för att upptäcka hot från terrorism innan det är för sent. Sveriges skydd mot terrorismen måste stärkas. För vi tänker vara ett starkt och öppet samhälle även i morgon. Den ambitionen ska ingen få ta ifrån oss. Vi moderater utgår från verkligheten. Och Sverige är starkt. Men Sverige är också sårbart. Och vi ser i dag utmaningar av ett slag som vi inte har sett tidigare. Just nu är det högkonjunktur. Ändå berättade Arbetsförmedlingen häromveckan att antalet arbetslösa ökar, för första gången sedan 2013. Vi har inte längre en arbetsmarknad, utan vi har två. En där det går bra för de allra flesta, och en där många aldrig får ens en chans till det där första jobbet. En där det är flaskhalsar och svårt för företag att hitta rätt kompetens, och en där trösklarna är höga och bidragsberoendet stort. En för människor som är födda här och en för dem som inte är det. Alla ser inte alltid detta. Många som har jobb känner ingen som inte har det. Många som saknar jobb känner ingen som har ett. Men tudelningen är farlig för hela samhället. Det finns 130 områden i Sverige där inte ens hälften i arbetsför ålder går till jobbet en vanlig dag. Jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda riskerar att växa ytterligare. När färre får jobb växer också utanförskapet. Detta är farligt. Både för varje människa som fastnar i utanförskap och för hela samhället. Under tio år, mellan 2012 och 2021, väntas Sverige ta emot en halv miljon nyanlända. Det ställer därför helt nya krav på hela samhället. Det ställer helt nya krav på politiken. Hur vi hanterar invandringen och integrationen de kommande åren avgör om Sverige kommer fortsätta vara ett starkt samhälle för alla. I bästa fall får väldigt många barn det väldigt mycket bättre här än de skulle ha fått det i sina hemländer. Fler hundra tusen människor som arbetar gör svensk ekonomi starkare och välfärden tryggare. I värsta fall fastnar i stället människor i bidragsberoende i segregerade stadsdelar med otrygghet och utanförskap. Så får det inte bli. Fastnar man i utanförskap blir det farligt både för den enskilde och för samhället. För varje människa som ger upp har större risk för problem, kriminalitet, radikalisering. För varje krona som går till bidrag är en krona som i stället kunde ha gått till jobb, fler poliser, mer undervisning i skolan och en bättre välfärd. Vi kan inte gå tillbaka till en ohållbar migrationspolitik. Den måste fortsätta vara stram. Och Sverige behöver fungerande integration. Det har vi inte nu. För några år sedan tog det sju år innan hälften av de nyanlända hade någon form av sysselsättning. I dag tar det nio år. Allt fler fastnar i långvarigt bidragsberoende med alla de risker de innebär. Därför är jobbklyftan mellan inrikes födda och utrikes födda Sveriges farligaste klyfta. Den motsvarar i dag 100 000 personer och det kommer krävas mycket för att få bort den. Jag har satt målet att 3
jobbklyftan ska halveras till 2025, för den politik vi presenterade i vårbudgeten är ett första viktigt steg på vägen dit. För arbetslinjen ska utvecklas inte avvecklas. Och vi moderater säger inte go home vi säger gå till jobbet! Utan ett jobb är integration inte möjlig. Men integration är också mer än ett jobb. Det handlar också om värderingar. Att kunna språket. Att förstå regler och normer som gäller i Sverige. Sverige är ett land fullt av möjligheter. Vi ska göra vår del för att riva de hinder som finns för att ta sig in i samhället. Men vi ska också ställa tydliga krav på dem som kommer hit. I Sverige ska vi till exempel inte tillåta att förlegade normer, oavsett om de handlar om kultur eller religion eller något annat, hindrar människor från möjligheten att komma till sin rätt och att leva sitt liv i frihet. En viktig del i vårt reformarbete handlar om just integration. Att ta reda på vad som behöver göras för att Sverige ska kunna mer och hålla ihop. Det är mer än förut och det behöver hänga ihop. Jag vill föreslå i dag att Sverige inför en integrationsplikt. Hela poängen med integration är ju att ingen får lämnas utanför. Därför behövs just en plikt. Med fyra delar där den första är utbildning i samhällsorientering. Med tydlig information om vad som gäller i Sverige: Lär dig språket. Gör dig anställningsbar. Och lika tydligt kring värderingar: Här får var och en bestämma över hur man vill leva sitt liv och med vem, oavsett kön. Vi accepterar inte förtryck, oavsett om det handlar om heder, kultur eller religion. Inte alls. Utbildningen ska omfatta 100 timmar och vara obligatorisk. Den ska följas upp med ett test. Och den som inte deltar ska inte få etableringsersättning. Vårt förslag till integrationsplikt innehåller samhällsorientering, krav på att nå grundskolekompetens, krav på deltagande i svenskundervisning för att få permanent uppehållstillstånd och krav på aktivitet i försörjningsstödet. De syftar allihop till att komma in i vår svenska gemenskap. Och Sverige är ingen kravlös gemenskap. Jobben är grunden till integration och till att halvera jobbklyftan. Men det räcker inte. Sverige behöver jobbskapande också minst en halv miljon nya sådana. Att gamla jobb försvinner är inget nytt och måste inte heller vara ett problem så länge det växer fram nya. Men det gör det inte tillräckligt mycket i dag. Man får inte ta jobben och företagen för givna, och tro att man kan höja skatter och försämra villkoren, som regeringen gör. Särskilt inte när jobbskapandet utmanas från flera håll. Digitalisering, automatisering, ökad konkurrens, både här hemma och från andra länder. Och svårare i en orolig värld för ett land som lever av utbyte och utrikeshandel. I Morgongåva utanför Uppsala träffade jag härom dagen Pär Svärdson, som grundade Adlibris och som nu driver Apotea. De har gått från fem anställda till över 100 på bara några år. Samtidigt som de löser ett problem för till exempel de som har svårt att ta sig till ett apotek, utmanar Apotea också en mer traditionell apoteksbransch som är i stark omvandling. I Göteborg veckan före var det fest på Volvo, där det investeras och växer både där och i Katarina Jonssons Skövde, som har central tillverkning för hela världens Volvo-lastbilar. Men de görs inte som förr, och är numera delar av globala system av olika delar och varor och tjänster med bara enstaka procent av försäljningen i Sverige. Men där mycket av värdet och förnyelsen börjar i Sverige. Den måste vi säkra. Vi kan inte konkurrera med vädret, språket eller avståndet utan måste se till att nästa Apotea, eller Volvo, vill starta här. Växa här. Anställa här. Även när hela branscher förändras. Det måste vi ha en jobbpolitik som skapar möjligheter förr. 4
Man får aldrig ta jobben och jobbskaparna för givna. Det är därför jag har satt målet om en halv miljon nya jobb till 2025. Ska Sverige kunna fortsätta vara starkt, måste jobben fortsätta att växa fram. Målen är tydliga. Halvera jobbklyftan. En halv miljon nya jobb. Vägen dit är också tydlig. Det ska alltid löna sig att arbeta. Bättre än att inte göra det. Och förslag som gör det svårare eller dyrare att skapa jobb i Sverige kommer vi moderater ta strid emot. För arbetslinjen måste utvecklas och får inte avvecklas. Det tredje problemet i dag är att vi har en trygghetskris. I över 50 områden i Sverige är droghandel och organiserad brottslighet en del av vardagen. När jag var i Hammarkullen för ett tag sedan berättade en polis för mig: här brukar skolan brinna i augusti. Som att det var vardag. Han pekade också på en bostadslänga och sa: i det här huset har ingen anmält brott. Man litar inte på polisen, känner sig inte säker och vågar inte tala med myndigheter. Eller vittna om brott som begås, av rädsla för att få problem med den som bestämmer och då menar man kriminella gäng. Bibliotek får stänga när gängen trakasserar personal och bokläsare. Handlare slår igen butiken för att de inte kan stå emot de kriminella. Otryggheten är som störst i utanförskapsområdena. Men den finns inte bara där. Var tredje kvinna känner otrygghet. Bara vart åttonde fall av misshandel klaras upp. Hälften av alla brott som anmäls till polisen skrivs av direkt. Och uppklarningen av brott är nu den lägsta på 16 år. Vi måste stärka tryggheten med fler poliser och strängare straff. Och vi måste stärka även Sveriges trygghet i en orolig omvärld. Ska vi kunna försvara vår frihet när andra hotar den krävs både ett starkare försvar och ett svenskt medlemskap i Nato. Vi moderater tar trygghet på allvar. Den får inte svika någon. Vår uppgift är i grunden rätt enkel: Hela Sverige ska jobba. Tryggheten ska finnas där för alla. Vi moderater tar alltid ansvar för att Sverige ska vara starkt och hålla ihop. Samtidigt är vår uppgift kanske svårare än någonsin tidigare. Vi lever i en orolig och på många sätt osäker tid, som dessutom förändras snabbare än någonsin. Omvärlden är osäker. EU är i kris och Storbritannien lämnar, men det mesta är oklart om hur det ska gå till och hur det blir sedan, både för Storbritannien och för EU. Ett alltmer aggressivt Ryssland på andra sidan Östersjön, en nyckfull oberäknelig president som samtidigt själv är överbefälhavare på andra sidan Atlanten. Macron vann presidentvalet i Frankrike, som vi därmed kan se fram emot fortsatt samarbete med, men det betyder ju inte på något sätt att den bakåtvända och inåtvända extremismen eller populismen är besegrad. Och även förutsättningarna för oss här hemma förändras. Se bara på medielandskapet. Det sägs att Gunnar Sträng hade två presskonferenser om året. (ingen aning om det stämmer). När jag jobbade på SvD i början av 90-talet utspelade sig nyhetsdagen just på dagen, en dag i taget. Nu kan en twitterstorm både hinna blåsa upp och blåsa över på ett par timmar, medan vissa hetsar upp sig oerhört, mitt i natten i hela världen och andra inte hänger med alls. När kravet på kommentarer kommer direkt på några sekunder, vem hinner då kolla vad som är sant, vad som är fakta? Och vem stannar upp för att lyssna på den som säger, vänta ett tag, är vi verkligen tvärsäkra på just den här uppgiften? Kan det här problemet verkligen beskrivas så enkelt, så svart eller vitt? Dagens medielandskap ger många nya möjligheter, men det ställer också helt nya krav på hur vi arbetar själva. 5
Och det förändras snabbt i politiken. För två år sedan hade Donald Trump inte ens startat sin officiella kampanj. I Frankrike gick Macron från partilös till president på mindre än ett år. Vi ser i andra länder hur partier och politiker tappar fotfästet och blir omsprungna av andra när de inte kan ta sig fram i det här nya landskapet. I Sverige finns det framför allt två sådana partier. Det ena har funnits i över 100 år. Det har regerat förut, skött det bra och tror att det räcker bra så. De ser makten som självändamål, sitter fast i gamla tiders konflikter och när den egna politiken brister skruvar de upp tonläget i debatten och misstänkliggör sina motståndare i stället. Jag leder inte ett sånt parti. Men Stefan Löfven gör det. Minns ni när han pratade om jobben, och lovade att alla hans ministrar skulle prioritera dem? Visst känns det som det var flera flera år sen? Det var det också. Nu talas det i stället om utförsäljning av barn på börsen, medan vårdköerna ökar, elever lämnar nian utan godkänt och fler blir arbetslösa när svensk ekonomi är på topp. Före valet 2014 lovade han att ingen som jobbar skulle få höjd skatt. Det vet vi var en ren lögn. Snart har 1,5 miljoner hårt arbetande människor fått högre skatt. Barnmorskor. Poliser. Förstelärare och rektorer. Trots att åtminstone några socialdemokrater numera förstår att vi inte klarar välfärden eller tryggheten om inte folk går till jobbet på morgnarna. Och fler gör det om det lönar sig. Socialdemokraterna saknar svar på Sveriges problem, saknar plan för Sverige, talar ogärna om regeringsunderlag eller samarbetspartier men vill sitta kvar ändå. Och stå kvar i mitten efter valet, som Stefan Löfven själv uttryckte det i går. Men det ska vi ändra på. Det andra partiet är yngre men måste räknas som etablerat vid det här laget. De är skickliga, ibland har de varit skickligare än vi, på att fånga upp människors missnöje och missar sällan ett problem om de ser ett. Särskilt om det går att koppla till invandring. Men de saknar svar på hur problemen ska lösas. De vill dra i bromsen, stoppa tåget, stoppa Sverige, stoppa världen i längtan efter någon fantasibild över hur det var förut. Men är det sextiotalets expansionsår när människor från Finland, Grekland och dåvarande Jugoslavien lockades till den svenska industrin, är det sjuttiotalet när industrin inte visade sig klara den internationella konkurrensen, är det 80-talets överhettning, eller 1990-talets krisår de menar? Det var inte bättre förr, och det har det aldrig varit. Många politiska rörelser har försökt möta framtiden genom att blicka bakåt. Det har aldrig fungerat. En röst på Sverigedemokraterna är en röst på bidragslinjen i stället för arbetslinjen. Det är en röst emot EU och Nato. Och det är en röst emot möjligheten att bilda en alliansregering. Den kan i stället bli avgörande för att Stefan Löfven sitter kvar. Vill man ändra på det, vill man byta ut Stefan Löfven, vill man byta till en moderatledd regering, gör man alltså säkrast i att rösta på just moderaterna. På ena sidan ett parti som blundar för problemen. På andra sidan ett som saknar svar och som drar i bromsen. Vi, däremot, ser och möter problem. Vi gör det med öppna ögon. Vi tar reda på vad som behöver göras för att lösa dem och är sen beredda att göra det jobbet. Så tar man ansvar för Sverige. Inte för att vi tror att uppgiften är lätt. Utan för att vi förstår att den är svår. Inte för att vi alltid har haft rätt i allting. Utan för att vi kan hitta nya svar när verkligheten ställer nya frågor. Med trygghet i våra klassiska värderingar, i friheten och tryggheten. När man omprövar sin politik är det inte konstigt att man får frågor om hur man tänker eller vad man vill. Vi hade en ohållbar migrationspolitik. Vi hade inte tillräcklig integrationspolitik. Vi hade släppt taget om skolan. Vi saknade svar på nya frågor om trygghet och säkerhet. Och vi var arbetarpartiet som gick till val utan jobbpolitik. Allt det har vi ändrat på. 6
På stämman i höst lägger vi fast grunden för nästa regering. Men en moderat politik som håller ihop, som bygger Sverige starkare och där styrka och sammanhållning börjar med jobben. Vi är Sveriges arbetarparti. Stefan Löfven leder Sveriges bidragsparti. Vi moderater är den tydligaste rösten för att byta ut honom och hans regering. När alliansen bildades beskrevs den som en omöjlighet, som aldrig skulle hålla. Våra partier skulle aldrig lyckas komma överens. Om vi kom överens skulle nog regeringen spricka. När alliansen gick i opposition blev den genast dödförklarad, både av våra politiska motståndare och av kommentatorer. Det är ingen hemlighet att vi tycker olika, inte bara om vikten av gemensam budget och jag skulle gärna se att vi gjorde ännu mer tillsammans. Men vi är också fyra olika partier som behöver förtjäna nytt förtroende både var och en och ihop. Det tänker vi göra. Det har aldrig tidigare funnits ett lika starkt och lika långsiktigt samarbete mellan fyra olika riksdagspartier i Sverige som mellan våra fyra allianspartier. Vi moderater vill genomföra vår politik. Så mycket av den, och så snart som möjligt. Så mycket som möjligt tillsammans med alliansen. Det är det uppdrag vi har fått av väljarna. Det kan vi göra på olika sätt till och med över blockgränsen. Det var vi moderater som föreslog och såg till att Sverige fick tillfälliga uppehållstillstånd och kontroll vid landets gränser. Som regeringen till sist gick med på. Det var vi moderater som räddade kärnkraften från att förtidspensioneras. Och det var vi moderater som drev fram nödvändiga förstärkningar av försvaret, inte bara en gång, utan två gånger hittills. Och i höst ska jag se till att vi kan göra det igen. Så gör ett parti som alltid tar ansvar för Sverige även i opposition. En del verkar tro att det där betyder att vi borde regera tillsammans med Socialdemokraterna. Men de verkar tänka på ett socialdemokratiskt parti som fanns för tio-tjugo år sedan, men som inte längre finns. Ett parti som visserligen ville ha höga skatter, men ändå gick med på hälften kvar. Ett parti som gillade valfrihet och värnade näringslivets villkor. Ett parti som förstod att ordning och reda i finanserna, det måste man ha i både högkonjunktur och lågkonjunktur. Så ser inte Socialdemokraterna ut i dag. Det är ett vänsterparti som samarbetar med andra vänsterpartier. Det är ett parti som inte bryr sig om människor som jobbar, inte bryr sig om företag som skapar jobb, som står på byråkraternas sida i debatten om skolan, vården och polisen, i stället för elevernas, lärarnas, sjuksköterskornas och polisernas. Olika partier har olika mer eller mindre komplicerade besked i regeringsfrågan. Ibland får jag själv kritik för otydliga eller långa svar. Men i regeringsfrågan är vårt besked enkelt och mitt svar tydligt: Vi vill byta regering och jag vill bli statsminister. Den tydligaste rösten på en regering utan Stefan Löfven det är en röst på Moderaterna. För vår uppgift som parti är också enkel. Vi är Sveriges arbetarparti. Det innebär att vi är partiet för den som jobbar och gör rätt för sig. Den som släpar sig ut till bussen på morgonen, trots att majsolen har stannat hemma och gett plats för snö och hagel. Den som går upp ännu tidigare för att köra bussen som tar människor till jobbet. Den som säger god natt till barnen och sedan går på nattskiftet. Hon som säger till i kassan när hon råkar få för mycket i växel. Han som skjutsar barnen till träningen i stallet eller på fotbollsplanen. De som skickar kallelse till bostadsrättsföreningens årsmöte, och de som ser till att det finns kaffe på plats. 7
I hela landet, från Luleå till Ludvika till Lund, finns det så många människor i det här landet som gör så mycket för att det här samhället ska fungera. Och som har rätt att kräva att det fungerar, den dag de själva behöver hjälp. Moderaterna är partiet för dig. Då måste vi både se problemen och hitta lösningarna. Vi har tänkt om och tänkt nytt. På stämman för två år sedan kom vi en bit på väg. Vi tog ytterligare steg i Karlstad tidigare i år. Nu är det hårt arbete fram till stämman i höst, där vi lägger grunden för nästa regering. Det arbetet är hårt och ibland svårt. Men det ser vi fram emot. För det är bara vi som kan, vill och gillar att göra det jobbet. Och det är därför jag är stolt över att vara moderat. Sverige ska vara starkt inte bara när våra barn växer upp, utan när deras barn gör det. Ska vi nå dit behövs vår plan för ett starkare Sverige. För Sverige kan mer. Vi ska bryta utanförskapet och halvera jobbklyftan. Vi ska säkra jobbskapandet med en halv miljon nya jobb. Vi ska stärka tryggheten så den inte sviker någon. I en tid där jobben hotas, då behövs Sveriges arbetarparti. Vi är partiet för alla som jobbar och gör rätt för sig, alla som inget hellre vill än att börja göra det och alla som har gjort det ända till pensionen. För att det alltid löna sig att arbeta med 500 kronor i sänkt skatt för lärare, barnmorskor och bussförare, och bidragstak som gör att det alltid lönar sig bättre att jobba än att inte göra det så att bidragen inte tränger ut välfärden. För att alla ska kunna känna sig trygga, med fler poliser som får bättre betalt. För att arbetslinjen ska utvecklas inte avvecklas. För det är då Sverige kan mer. Tack! 8