Anhörigomsorgens pris

Anhörigomsorgens pris Vem ska hjälpa mamma på äldre dar? Anhöriga, främst arbetarklassens döttrar, får ta ett allt större ansvar när den offentliga äldreomsorgen sviktar. Vänsterpartiet vill utveckla stödet till närstående. En rapport från Vänsterpartiet 2009

Produktionsfakta Utgivare Produktion Produktionsår Vänsterpartiets riksdagsgrupp Vänsterpartiets Informationsavdelnng 2009

1 Inledning Anhöriga gör stora och ovärderliga insatser när det gäller stöd och omsorg till äldre kvinnor och män. Hela 70 procent av insatserna till äldre personer utförs av anhöriga. Det bästa stödet för anhöriga är en väl fungerande och flexibel äldreomsorg. Det ger friheten för den äldre kvinnan eller mannen att välja om de vill få hjälp av sina anhöriga och isåfall med vad. Det ger också anhöriga friheten att välja om de kan och vill ge stöd och omsorg till sina föräldrar eller andra närstående. Denna dubbla frivillighet måste vara en självklar utgångspunkt och de val som görs ska alltid respekteras. Krisen under 90-talet med hög arbetslöshet och besparingar i kommuner och landsting ledde till att anhörigas insatser ökade när hemtjänstens insatser minskade och det blev svårare att få plats på äldreboende. De som fått öka sina insatser mest är döttrarna till de äldre kvinnor och män som har låga inkomster och inte haft råd att köpa privata tjänster. Äldreomsorgen är därför i högsta grad en fråga om kön, klass och etnicitet. Den pågående krisen riskerar nu att vältra över ännu mer ansvar på anhöriga. Minskande skatteintäkter gör att tusentals undersköterskor, sjuksköterskor och andra välfärdsanställda riskerar att bli av med jobbet. Regeringen har beslutat om tillfälligt ökade statsbidrag till kommunerna 2010 med först 7 miljarder och nu i höstbudgeten med ytterligare 10 miljarder. Många kommuner har redan tvingats genomföra nedskärningar i brist på besked från regeringen. Att satsningen är tillfällig och inga besked finns för 2011 ger en osäkerhet om hur kommunerna ska planera för framtiden. Flera kommuner kommer trots ökningen att behöva minska på personal. För sent, tillfälligt och inte tillräckligt med pengar till kommunerna, så kan man sammanfatta regeringens politik. Nedskärningar i äldreomsorgen med färre anställda och sämre arbetsvillkor drabbar ytterst de äldre som får en sämre vård. Detta leder till en ond cirkel där en äldreomsorg som redan kritiseras blir ännu bristfälligare. När gamla mamma inte beviljas hemtjänst eller plats på äldreboende trots att hon har svårt att klara sig själv eller timavgiften för hemtjänsten sätts högt faller ansvaret ofta på döttrar eller svärdöttrar. Det handlar om hjälp med tvätt, städning, inhandling, matlagning och personlig hygien. Förutsättningen för att en anhörig verkligen ska kunna göra ett fritt val att ta hand om äldre närstående är att den offentliga äldreomsorgen upplevs som väl fungerande. När så inte är fallet finns i många fall ingen valfrihet i praktiken. Om detta och om hur stödet till de anhöriga ska bli bättre handlar denna rapport. Den svenska äldreomsorgen är relativt sett ny och har tillkommit genom kvinnors kamp. Äldreomsorgen kan därför inte tas för given. I många länder utan fungerande välfärdssystem är det fortfarande norm att döttrarna tar hand om sina gamla föräldrar och andra anhöriga som är sjuka eller behöver omsorg. Vi har kämpat för en värdig och fungerande äldreomsorg och vill inte halka tillbaka till de förhållanden som rådde innan välfärdsstaten växte fram. Det som hände på 90-talet får inte hända igen! Vänsterpartiet vill: stoppa nedskärningarna inom äldreomsorgen satsa på en väl utbyggd äldreomsorg av hög kvalité ge anställda inom äldreomsorgen rätt till fasta heltidsjobb stoppa kvinnors gratisarbete utveckla anhörigstödet

1.2 En anhörigvårdares röst Jag/vi bor i Stockholms innerstad. Min multisjuke man hade regelbundna insatser från landstingets hemsjukvård i fem år och av hemtjänst i fyra år innan han flyttade till ett vård- och omsorgsboende. När min anhörige fick en demensdiagnos via landstinget erbjöds jag ett antal psykologträffar av landstinget. Vad erbjöd kommunen när det var som jobbigast? Jo, förslag på att vara med i en anhöriggrupp under ledning av någon snäll dam eller herre från Röda Korset. Möjlighet att vara med på en utflykt i det gröna som avkoppling från det tunga anhörigarbetet. Avlastning några timmar, ungefär som barnvakt. Och avlastning för den sjuke genom dagverksamheter med mat, bingo, musik. Inte precis något som kan locka en person med intresse för politik, samhälle, konst eller litteratur. Dement eller ej! Kommunen tar inte sitt ansvar på allvar. Överlåter viktiga insatser på amatörer i form av frivilliga. Något som i sig drar ner statusen på jobben inom äldreomsorgen. Det är också svårt att få veta vem som kan vad och vem som har den adekvata utbildningen. En biståndshandläggare, vad är det? Vilken utbildning? Inom sjukvården är allt strikt reglerat, man vet vem som kan och får göra vad. När man vill klaga på sådant som bemötande och tillgänglighet inom sjukvården finns landstingets fristående patientnämnd. Inom äldreomsorgen ska man klaga hos den man klagar på. Det är naturligtvis inte bra! Men det värsta är att man som äldre anhörig till en dement kan bli talad till som om man själv hade en släng av demens. Högt, långsamt och tydligt. Bilden man tycks ha av äldre anhöriga till personer som är föremål för kommunal äldreomsorg är inte särskilt överensstämmande med verkligheten. Man ska vara tacksam. Att som anhörig bli tilltalad som om demensen smittat är inte vanligt men där det hänt har det varit inom den kommunala äldreomsorgen. Självklart har det med utbildning att göra. Att vara gammal f d kommunal- och landstingspolitiker och nära anhörig till en äldre, multisjuk man med stora vård- och omsorgsbehov är verkligen lärorikt. / B. 2 Välfärdstjänster en förutsättning för jämställdhet mellan kvinnor och män Utan en fungerande offentlig äldreomsorg blir det, liksom utan barnomsorg, mycket svårt för kvinnor att ta sig ut på eller vara kvar på arbetsmarknaden. 1970-talets utbyggnad av omsorgstjänster gjorde att kvinnors arbetskraftsdeltagande ökade. Kvinnor var inte längre bundna vid hemmet på grund av omsorgen om barn och äldre. De äldres valfrihet ökade också då de inte längre var beroende av sina vuxna barn för att klara vardagen. En väl fungerande äldreomsorg är därför grundläggande för jämställdheten mellan kvinnor och män. Kvinnors arbetskraftsdeltagande i Sverige är också bland det högsta i världen. Men arbetsmarknaden är tydligt uppdelad efter kön: kvinnor arbetar fortfarande främst i den offentliga sektorn och män i den privata. 92 procent av den offentliga omsorgen utförs av kvinnor. Det är ingen slump att den offentliga sektorn, där främst kvinnor är anställda för att arbeta med omsorgstjänster, beskrivs som tärande. När välfärdsstaten expanderade på 1970-talet professionaliserades klassiska kvinnliga sysslor som omsorg om människor med funktionsnedsättning, äldre och barn. Detta omsorgsarbete hade tidigare utförts inom familjen och tillhört privatlivet.

Fortfarande är det kvinnor som tar det största ansvaret för det obetalda arbetet i hemmet med städning, tvätt, matlagning och omsorg om barn etc. Kvinnor ger även i högre grad än män omsorg till äldre anhöriga. Omsorgsarbete värderas lägre än traditionellt mansdominerade yrken. Därför har kvinnor inom den kommunala äldreomsorgen generellt sett lägre löner än män som är anställda inom andra kommunala yrken. Men att föda och ta hand om barn, att sköta och vårda människor som av ålder eller andra orsaker inte klarar sig själva är en förutsättning för att den privata sektorn ska fungera. Utan fungerande mödra-, hälso- och sjukvård, utan skolor, barnomsorg och äldreomsorg kommer välfärdssamhället att vittra sönder. Utbyggnaden av solidariskt finansierade välfärdsverksamheter har varit helt avgörande för kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta och slippa vara ekonomiskt beroende av män eller av samhället. Omsorgsverksamheter i kommuner och landsting har genom kvinnors arbete i själva verket bidragit till att bygga upp Sveriges ekonomiska välstånd och ett solidariskt finansierat socialförsäkringssystem. På samma sätt som kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta ökade genom utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen innebar utbyggnaden av hemtjänsten från 1950-1970-talen en valfrihetsrevolution både för hjälpbehövande äldre och deras döttrar. 3 Kvinnors omsorg om äldre jämställdhetens blinda fläck Det är en självklarhet för de flesta i dagens Sverige att det ska gå att vara förälder och yrkesarbeta samtidigt. En utbyggd barnomsorg och en generös föräldraförsäkring är viktiga delar i en aktiv jämställdhetspolitik. Enligt Föräldraledighetslagen har en arbetstagare rätt att vara ledig för vård av barn. Vidare finns i lagen ett förbud mot att arbetsgivare missgynnar en anställd eller en arbetssökande p g a att hon eller han är förälder. Det är inte alls en lika självklar samhälls- och jämställdhetsfråga att det ska gå att sköta ett heltidsarbete och ge stöd åt föräldrar under deras sista år. Vidare saknas en laglig rätt till ledighet för att ta hand om äldre anhöriga. Men det finns många runt om på våra arbetsplatser som samtidigt med ett heltidsjobb ska ge stöd till allt skröpligare föräldrar. Pressen och oron blir ofta stor när jobbet ska skötas, föräldern kräver både direkt hjälp och mycket kontakt samtidigt som det ska ringas och fixas med hemtjänst, sjukvård, färdtjänst, följas med till läkare osv. Få arbetsgivare har en medveten personalpolitik på området för att underlätta för de anställda som har ett omsorgsansvar. Det borde vara lika självklart att som arbetsgivare underlätta för de anställda, oftast kvinnor, som har ett omsorgsansvar som det är att diskutera hur arbete och föräldraskap ska fungera på ett bra sätt. Det kan handla om att synliggöra vad det innebär att ha ett omsorgsansvar, att underlätta att kombinera det med jobbet genom flexibla arbetstider, goda möjligheter att ringa de samtal som behövs på arbetstid och utbildning till chefer och nyckelpersoner om vad det kan innebära att ha ett omsorgsansvar för en anhörig. Genom att bjuda in anhörigorganisationerna och ta del av deras erfarenheter kan förståelsen för vad det innebär att vara anhörigvårdare öka. Kommunerna ska enligt Socialtjänstlagen ge stöd åt anhöriga till människor som är äldre, långvarigt sjuka eller har en funktionsnedsättning. Kommuner, landsting och andra offentliga arbetsgivare borde gå före för att underlätta för anställda att förena jobbet med ett omsorgsansvar för en anhörig. Ett av de få företag som påbörjat ett sådant arbete är Sveriges Radio som bland annat satsar på att utbilda mentorer och på en tydlig policy på området. Kvinnors obetalda omsorgsarbete om äldre anhöriga har blivit jämställdhetens blinda fläck. Vi vill förändra detta.

Vänsterpartiet vill: att alla arbetsgivare ska ha en aktiv personalpolitik för att underlätta för de anställda som har ett omsorgsansvar. Fakta: 70 procent av all omsorg som ges till äldre som bor hemma ges av familj, släkt och vänner. den offentliga äldreomsorgen står för resten, 30 procent. 70 procent av all anhörigvård i Sverige utförs av kvinnor. 60 000 kvinnor och 20 000 män har gått ned till deltid eller slutat förvärvsarbeta på grund av anhörigvård. 4 Anhörigomsorgens pris: En fråga om kön, klass och etnicitet Diskussionen handlar ofta om hur mycket välfärdstjänster kostar och får kosta. Vi vill vända på resonemanget och frågar oss i stället vad kostnaden blir för såväl samhället som för enskilda individer när äldreomsorgen skärs ned. För någon måste alltid betala priset för sämre personalbemanning, minskat antal platser på äldreboende och färre beviljade timmar inom hemtjänsten. 4.1 Priset för arbetarklassens döttrar Problemet med att kvinnor får agera stötdämpare när den offentliga välfärden sviker har tydliga klassoch etnicitetsaspekter. Kvinnor som ger omsorg står oftare än andra utanför arbetsmarknaden och bland dem som jobbar är deltid vanligare. Bland män saknas en sådan koppling. Det är främst personer med låg utbildning och arbeten med låga kvalifikationskrav som slutar förvärvsarbeta helt eller går ner på deltid för att ta hand om sina anhöriga. Anhörigomsorgen leder till negativa konsekvenser för kvinnors ekonomi, både på kort sikt i form av lägre inkomster och på lång sikt i form av lägre pension. Kvinnor betalar på så sätt ett högt pris för sin omsorg om äldre anhöriga. Nedskärningarna inom äldreomsorgen har berört högutbildade och lågutbildade äldre på olika sätt. Äldre med hög utbildning köper i större utsträckning privat hjälp med städning och annat hushållsarbete. Denna möjlighet saknar många äldre med lägre utbildning till följd av låga pensioner. Skatteavdrag för hushållsnära tjänster används i betydligt större utsträckning av höginkomsttagare än låginkomsttagare. Vanligast är att ensamstående kvinnor över 75 år använder sig av möjligheten (SCB 2007). Fler och fler kommuner väljer att konkurrensutsätta hela eller delar av äldreomsorgen genom s k kundvalsmodeller där man av de privata utförarna utöver beviljade insatser kan köpa tilläggstjänster. Kommunala utförare har inte rätt att erbjuda tilläggstjänster. Många kommuner sätter även höga timavgifter, i nivå med hushållsnära tjänster, på hemtjänst och/eller servicetjänster som städning, inhandling och tvätt. På så sätt tas insatser till äldre bort från socialtjänstlagen som är en en rättighetslagstiftning och blir till privata servicetjänster. Kommunens kostnader för hemtjänst minskar och belastar istället staten genom subventioneringen av hushållsnära tjänster. En allt större grupp äldre som inte anser sig ha råd med serviceinsatser från hemtjänsten, men inte har så låg inkomst att de blir avgiftsbefriade, riskerar att bli utan hjälp eller hänvisade till hjälp från anhöriga. Speciellt äldre kvinnor har ofta bara en blygsam folkpension. För äldre som har behov av mindre insatser, t ex städning, blir det också mer lönsamt att köpa privata tjänster. Detta leder i sin tur till en allt mer tudelad äldreomsorg där äldre med goda inkomster har större möjligheter att välja utförare och öka på kommunens bastjänster med köp av tilläggstjänster. Frågan är om dessa i längden vill vara med och betala skatt för att även grupper med 7

lägre inkomster ska ha rätt till en bra omsorg? 90-talets utveckling när den ekonomiska krisen ledde till att insatserna koncentrerades till de med stora behov och de med mindre hjälpbehov försvann från äldreomsorgen riskerar att återupprepas. När den offentliga omsorgen inte räcker till är det i stället döttrarna till de äldre ur arbetarklassen som får ta en allt större del av ansvaret. Att få hjälp av närstående utanför det egna hushållet är betydligt vanligare bland lågutbildade äldre än bland högutbildade. 62 procent av de lågutbildade äldre kvinnorna som behöver hjälp i vardagen får sådan hjälp, jämfört med 45 procent av de äldre kvinnorna med hög utbildning. Frågan om anhörigvårdens pris är därför i högsta grad en klassfråga. Fakta: kundval innebär att brukaren efter ett biståndsbeslut kan välja utförare av de beviljade insatserna. Valmöjligheten begränsas till de utförare som kommunen godkänt efter en kvalitetsprövning eller en offentlig upphandling. de flesta privata utförare erbjuder olika former av tilläggstjänster som brukarna kan köpa direkt från utföraren. Prissättningen är marknadsanpassad och subventioneras inte av kommunen. tilläggstjänsterna är i stort sett desamma som de som ingår i hushållsnära tjänster. Läs mer om kundval i vår rapport Verklig valfrihet i vardagen. Fakta om avgifter i äldreomsorgen: När vissa kommuner tog ut alltför höga avgifter infördes maxtaxa på månadsavgiften till äldreomsorgen. Den är idag 1 718 kronor i månaden. För att skydda äldre med låga inkomster infördes förbehållsbelopp. Ensamstående över 65 år ska ha kvar minst 4 832 kronor att leva på efter att skatten är dragen och hyran betald. Ingen kommun får ta ut en avgift utöver självkostnadspris. Timtaxan kan variera från 86 kronor i timmen till hela 395. Några exempel: Borås 210 kr för servicetjänster, Göteborg 86 kr för hemtjänst, Uppsala 239 kr för hemtjänst, Österåker 200 kr. Vänsterpartiet vill: att äldreomsorgens avgiftssystem ses över så att ingen skall behöva avstå från hemtjänst på grund av för höga timavgifter. avskaffa skattesubventioneringen av städning och service hos friska och välbeställda personer. Satsa resurserna på en bättre äldreomsorg istället. 4.2 Priset för äldreomsorgens anställda Vi som jobbar inom vården får urdåligt betalt för vårt viktiga arbete med att hjälpa människor, stödja, trösta m m. Politikerna ser bara till att deras löner höjs rejält. De har det ju så ansträngande. Snacka om skilda världar. Vi har ju ett säkert (?) och bra arbete (?) och får fickpengar varje månad. Tack! Tack! De gamla sitter ensamma och gråter, har ibland ont, längtar hem. Vi får trösta, trösta, läsa, prata, trösta, byta blöjor, torka spyor och skit, hinner inte på toan, byta kläder igen, mata, ramlar, lyfter upp, ramlar igen, lyfter upp, vänder, stöttar, tröstar. Vi undersköterskor är rätt trötta efter arbetsdagens slut. Huvudet är som en ballong. Ryggen värker. Ryggen värker. Karensdagen närmar sig. Sjukskrivning kan bli en lösning på nästa dag. Ur led är tiden. Citat ur artikel av Gun-Britt Trydegård publicerad i Genus i omsorgens vardag.

En undersökning som Kommunal gjort bland sina medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen visar att 49 procent av de som svarat uppger att de inte kan påverka sin arbetstid. Tidigare undersökningar visar att flexibla arbetstider är minst vanliga i vården, där nio av tio anställda är kvinnor, och vanligast i den mansdominerade verkstadsindustrin. Hela 48 procent av de som svarat på Kommunals undersökning uppger att de inte har en lön som går att leva på och 45 procent tror inte att de kommer att orka arbeta hela arbetslivet ut. Vidare uppger 37 procent att de inte har rätt till heltidsarbete. Kommunals undersökning sätter fokus på allvarliga brister inom äldreomsorgen, brister som till sist drabbar de äldre i form av en sämre omsorg. Det handlar om brist på flexibla arbetstider, dåliga löner, brist på personal och arbetsgivarens ovilja att erbjuda anställning på heltid. Dubbelt så många kvinnor som män får belastningsskador på jobbet. Förutom tunga lyft, obekväma och ansträngande arbetsställningar och arbetsrörelser kan ett högt arbetstempo och stress bidra till förslitningsskador. Inom äldreomsorgen förekommer samtliga dessa komponenter. Att omsorgsarbetet är så pass tungt gör att kvinnor i vissa fall inte orkar arbeta mer än deltid. Vanligt är också att arbetsgivaren inte erbjuder heltidsanställningar. För att täcka behovet av personal rings i stället s k timvikarier in med korta varsel. År 2007 arbetade 56 900 anställda som timavlönade inom omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning. Kvinnor betalar alltså ett högt pris för att vårda, oavsett om de gör det på arbetet eller som anhöriga. Här finns även en överlappning: de kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen vårdar ofta äldre släktingar på deltid och när de är pensionärer kommer många av dem att vårda sina män. 4.3 Priset för de äldre Enligt Kommunals undersökning uppger hälften av de som svarat att de äldre inte har rätt att komma ut när de har lust och 18 procent svarar att de äldre inte har möjlighet att träffa andra människor. 47 procent svarar att de äldre inte har rätt att handla i sin vanliga mataffär och 24 procent att de inte har möjlighet att äta den mat som de tycker om. 36 procent uppger att de äldre inte själva har rätt att bestämma sina tider och rutiner. Bristen på tid upplevs med andra ord som en kvalitetsbrist av personalen. Kritiken av de äldres situation ökar med de svarandes ålder. Undersökningar visar att de allra flesta äldre föredrar att få hjälp från den offentliga äldreomsorgen i stället för anhöriga. Detta gäller särskilt hjälp med personlig hygien. Ungefär var tionde äldre person, oavsett kön eller utbildning, föredrar att få informell hjälp av en närstående utanför det egna hushållet. Samtidigt får en tredjedel av männen och mer än hälften av kvinnorna som behöver hjälp för att klara vardagen den hjälpen från en dotter eller annan anhörig som de inte bor tillsammans med. Det är alltså betydligt fler äldre som får hjälp av anhöriga än som verkligen vill ha det. Detta gäller särskilt lågutbildade äldre kvinnor. Äldre kvinnor och mäns valfrihet när det gäller utförande och omfattning av omsorgstjänster är alltså hårt beskuren. I synnerhet gäller detta äldre som inte har råd att betala extra för omsorg eller hushållsnära tjänster/tilläggstjänster. 9

5 Anhöriganställda omsorgsalternativet för äldre med utländsk bakgrund? Invandrade äldre får generellt sett mindre offentlig omsorg än svenskfödda äldre. Orsaken till detta har diskuterats. Handlar det om att personer med utomnordisk bakgrund föredrar anhörigomsorg framför offentlig hjälp? Bristande information, dålig tillgänglighet och dåligt anpassade omsorgstjänster är en troligare förklaring. Inom svensk äldrepolitik finns sedan länge en tendens att tillskriva äldre med utländsk bakgrund eller äldre från etniska minoritetsgrupper särskilda behov vilket gjort att de betraktats som avvikande från majoriteten av äldre svenskar. Invandrade äldres omsorgsbehov har i större utsträckning än äldre svenskars lösts genom s k anhöriganställning eller med anhörigbidrag. Över 70 kommuner har uppgivit att de under år 2004 anställt anhöriga eller gett anhörigbidrag som en speciell form av verksamhet för äldre med utländsk bakgrund. Boendesegregationen har även en tydlig koppling till en kommuns organisering av äldreomsorgen. Ju fler invånare i en stadsdel som är födda utanför Europa, desto högre andel äldre som är beviljade anhörigbidrag eller har anhöriga anställda som anhörigvårdare. Äldres svårigheter att förstå och tala det svenska språket görs till ett problem som kommunen löser med anhörigvård, betald eller obetald, i stället för att anpassa den offentliga omsorgen efter de äldres behov. Detta riskerar att leda till en diskriminerande kommunal praxis där yngre kvinnor i familjen förväntas vårda de äldre. Kvinnornas ansvar för omsorgen till sina äldre anhöriga blir ett hinder för att kunna förvärvsarbeta, studera eller för att ha sysselsättningar utanför hemmet och familjen. Detta försvårar kvinnornas egen integration i samhället. Vi besökte Rinkeby i Stockholm som har 655 personer med hemtjänst. 45 procent får insatser från kommunens egen regi och 55 procent från privata utförare inom kundvalssystemet. Antalet anhöriganställda uppgår till mellan 160 och 180 varav 63 i kommunal regi. Det är svårt med insyn och att garantera god kvalité. Det är attraktivt för privata utförare med anhöriganställda då det är billig arbetskraft med timlön och som inte deltar i utbildning eller arbetsplatsträffar. Ställer kommunen hårdare krav på de egna anhöriganställda byter de ofta till en privat utförare. Försök med utbildning med betald lön har hittills inte fungerat. Förr ställdes krav på vilka kommunen anställde som anhörigvårdare, men det fungerar inte längre, sedan kundvalsmodellen infördes. Inom äldreomsorgen arbetar redan i dag personal med stora språkkunskaper. Genom tydliga mål, en bättre organisation och tillräckligt med personal skulle möjligheterna för invandrade äldre att få omsorg på sitt modersmål kunna förbättras. Vi har även sett exempel på fungerande enheter inom den kommunala äldreomsorgen som inriktar sig särskilt till spansk- respektive persisktalande äldre i t ex Rinkeby. Eftersom enheterna är en del av äldreboendet bidrar inriktningen på spanska och persiska positivt till hela verksamheten. De äldre och personalen från alla enheter firar t ex högtider från flera olika länder tillsammans. Vänsterpartiet vill: att invandrade äldre som önskar ska ha rätt att få omsorg på sitt modersmål. att insatser till äldre invandrade organiseras så att insyn och kvalité kan garanteras 10

6 Anhörigas ansvar ökar och det ekonomiska stödet minskar Samtidigt som anhörigas insatser ökar har det ekonomiska stödet till anhöriga minskat. Tid, pengar och tjänster är tre olika medel som kan användas av en välfärdsstat för att kompensera anhöriga för omsorgen om äldre. Tid för omsorg kan t ex ges i form av rätt till tjänstledighet från arbetet och pengar kan ges som en ersättning till anhörigvårdaren eller till den omsorgsbehövande själv för att denna ska kunna betala för tjänster. I Sverige har vi valt att främst erbjuda offentligt finansierade omsorgstjänster. Den inriktningen vill vänsterpartiet fortsätta och utveckla Från både forskarhåll och politiskt håll har det förts fram förslag om en ny sorts ersättning för anhöriga som ger omsorg till äldre. En idé som lanserats är att införa en möjlighet till vård av förälder eller vård av närstående (att jämföra med vård av barn) där den anhörige skulle kunna få ersättning för utebliven förvärvsinkomst från försäkringskassan ett visst antal dagar. Samtidigt som det skulle vara en ekonomisk hjälp för många anhöriga som ändå tar ledigt eller använder semesterdagar finns risken att det blir ytterligare en ledighet som kvinnorna tar ut eller som arbetsgivarna förutsätter att det är kvinnorna som utnyttjar. Vi avfärdar inte förslaget rakt av men anser att en jämnare fördelning mellan kvinnor och män av omsorgsarbete, både när det gäller barn och äldre människor, behövs först. Vi är också oroliga för att det i nuvarande kristider kan innebära ytterligare press på anhöriga att göra insatser för sina anhöriga. Vi är därför inte beredda att driva den frågan just nu. Forskaren Mary Daly menar att staten genom att erbjuda offentligt finansierade omsorgstjänster medverkar till att synliggöra och erkänna omsorgsgivande som arbete vilket gynnar jämställdheten eftersom omsorgsgivarna får lön och sociala rättigheter. Dalys slutsats är därför att omsorgstjänster har de starkaste positiva effekterna. Det är ett synsätt vänsterpartiet delar. Att obetalt omsorgsarbete synliggjorts och blivit professionellt lönearbete när det gäller barn, gamla och sjuka människor är en viktig förutsättning för kvinnors möjligheter att försörja sig själva. Fakta: idag tar kvinnor ut cirka 79 procent av dagarna i föräldraförsäkringen. cirka 36 procent av VAB-dagarna (vård av sjukt barn) tas ut av män. år 2008 minskade männens uttag av VAB-dagar år 2008 tog 6820 kvinnor och 2571 män ut närståendepenning. Idag finns det fyra möjligheter till ekonomisk ersättning för anhörigvård 1. Anhörigbidrag: (nyttjas av 5 000 personer) Finns i varannan kommun, låg ersättning, ingen anställning, ger inga sociala rättigheter. 2. Anhöriganställning: (nyttjas av 2 000 personer) Finns i var tredje kommun, ger sociala rättigheter genom anställning som motsvarar timanställt vårdbiträde. 3. Närståendepenning: (nyttjas av 10 000 personer) Lagfäst rättighet, Försäkringskassan betalar ut den inkomstrelaterade och pensionsgrundande ersättningen på sjukpenningnivå max 60 dagar vid livets slutskede (10 dagar nyttjas i genomsnitt). Dagarna är kopplade till den sjuke. Närståendepenning kan inte betalas ut innan anmälan gjorts till Försäkringskassan. Riksdagen har beslutat om en utökning till 100 dagar. 4. Möjlighet att behålla personlig assistans som beviljats före 65 års ålder. Vänsterpartiet vill: att villkoren för närståendepenningen görs flexiblare så att dagarna kan tas ut av flera anhöriga samtidigt och utbetalning kan ske i efterhand. 11

7 Utveckla anhörigstödet Anhöriga gör en stor och oersättlig insats när det gäller stöd och omsorg om äldre kvinnor och män. Men den insatsen måste alltid vara frivillig. Den äldre kvinnan eller mannen måste vilja ha hjälpinsatser från sina närstående och de närstående måste både ha möjlighet och vilja hjälpa. Det bästa anhörigstödet är därför en väl utbyggd äldreomsorg av god kvalité och tillräckligt med kunnig och engagerad personal. Under 1990-talets ekonomiska åtstramningar sköts allt mer av ansvaret över till anhöriga. År 2000 utfördes 70 procent av alla omsorgstimmar för äldre i hemmet av släktingar mot 60 procent år 1994. Det är huvudsakligen döttrar och andra kvinnliga släktingar som har utökat stödet och hjälpen till äldre släktingar. För många är det en naturlig del i livet men innebär samtidigt en påfrestning. De anhörigvårdare som ger mycket omfattande hjälp och stöd är utsatta för uppenbara hälsorisker och har en lägre livskvalité än andra grupper av anhörigvårdare. Vänsterpartiets satsning på fler anställda inom äldreomsorgen och på fortsatt kompetenslyft för de anställda är också en satsning på de anhöriga. Anhörigstödet till dem som vill och kan hjälpa sina närstående eller sin partner måste förbättras. Statliga satsningar har gjorts under flera år, bland annat Anhörig 300 med 100 miljoner om året 1999-2001. Satsningar som sedan har fortsatt. De flesta kommuner har idag korttidsplatser för avlösning, dagverksamhet och avlösning i hemmet. Många erbjuder också enskilda samtal, cirklar, utbildning och träffpunkter. Men ofta brister det när det gäller kvalité och individuell anpassning. Och oftast är de riktade till make/maka. De förvärvsarbetande anhöriga glöms bort. 2007 skapades ett nationellt kompetenscentrum för anhörigstöd till äldre. Det arbetar med att samla och sprida forskning, kunskap och metoder bland annat genom lärande nätverk och prioriterar i nuläget: individualisering, utvärdering och utveckling av anhörigstödet, samverkan och partnerskap i stöd och hjälp för anhöriga, möjlighet att kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg och som fjärde område elektroniska tjänster och ny teknik för anhörigvårdare. Det finns ett stort behov av att utveckla metoder för att nå och ge stöd till anhörigvårdare med utländsk bakgrund. Utgångspunkten måste vara att de inte är en homogen grupp utan har olika önskemål och behov. Att HBT-personer och deras närstående synliggörs och bemöts på ett bra sätt är en förutsättning för att de ska få del av ett gott anhörigstöd. HBT-kompetensen inom sjukvård, äldreomsorg och omsorgen om människor med funktionsnedsättning måste förbättras. Det är bra att riksdagen från den 1 juli skärpt kravet på stöd till anhörigvårdare i Socialtjänstlagen från bör till ska och att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utarbeta vägledning för lagstiftningen samt att följa upp och utvärdera anhörigstödet. Men utan tillräckliga resurser till kommunernas äldreomsorg riskerar förändringen att bli ett slag i luften. 12

8 Vänsterpartiets förslag för att utveckla anhörigstödet anhöriga är en resurs som ska vara delaktiga redan från början både i hälso- och sjukvården och äldre- och handikappomsorgen. Den anhöriga har rätt till ett tidigt strukturerat samtal om sin situation och sitt behov av stöd. Då kan anhörigstödet utformas rätt redan från början och anhörigas kunskaper tas till vara. Anhörigvårdare har rätt till den information, kunskap och utbildning de behöver för att kunna ge ett bra stöd. Det förutsätter att kommunen och hälso- och sjukvården samarbetar. anhörigstöd ska ingå i kommunens ordinarie verksamhet och inte vila på projektpengar. Professionella, kunniga och intresserade personer ska vara ansvariga för samordning av verksamheten. Anhörigstödet ska ha kompetens både när det gäller äldreområdet och människor med funktionsnedsättning. varje anhörigvårdares situation är unik och behoven och önskemålen olika. Ett bra anhörigstöd måste därför vara väl utbyggt och individuellt anpassat. Stödet måste utformas och anpassas så det fungerar för anhöriga till äldre invandrade kvinnor och män. Anhöriga ska erbjudas enskilda samtal och stöd och möjlighet att träffa andra i samma situation. Det kan handla om föreläsningar och studiecirklar eller friskvård och gemensamma aktiviteter. Träffpunkter och anhörigcentraler har en viktig funktion. Anhöriga som vill ska ha rätt till professionellt stöd från psykolog eller kurator avlastning är en av de vanligaste insatserna och är viktig för att anhörigvårdaren ska orka med. Avlastning i hemmet ska finnas men måste vara av god kvalité annars används det inte. Det innebär kontinuitet när det gäller de som avlöser så att man lär känna varandra och avlösningen får ett meningsfullt innehåll för brukaren. dagvård och dagverksamheter av god kvalité ska finnas i kommunerna och de behöver ha olika inriktning, t ex för demenssjuka. Verksamheterna ska ha meningsfullt innehåll och så generösa tider att de verkligen avlastar och stimulerar. avlastningsplatser och trygghetsplatser ska vara lättillgängliga, av god kvalité med tydliga mål och meningsfullt innehåll. Brukaren måste tycka om att vistas där för att verksamheten ska fylla sin funktion för den anhörige. Trygghetsplatser som kan nyttjas då brukaren och den anhörige själv önskar ska alltid finnas. anhöriga ska vara välkomna till och tas tillvara som en resurs i äldreomsorgen både i serviceboenden och i hemtjänsten. Detta ska vara tydligt förankrat i personalgruppen så att det finns ett medvetet och bra förhållningssätt gentemot anhöriga. Ett genomtänkt arbete med kontaktpersoner och lätt att nå de som arbetar med eller är ansvariga för insatserna underlättar för anhöriga. Det ska också finnas tydliga mål för kontakt och information till anhöriga. det är viktigt med ett gott stöd till anhöriga när det gäller vård i livets slutskede vare sig den äldre kvinnan eller mannen avlider hemma, på sjukhus eller på äldreboendet. Det förutsätter en trygg och kunnig personal. Efterlevandestöd ska erbjudas de anhöriga. Tidigare anhörigvårdare kan vara ett stort stöd för andra och bidra till att utveckla verksamheten med sina kunskaper. anhörigorganisationerna spelar en viktig roll som påtryckare, opinionsbildare, kunskapsspridare och som stöd för sina medlemmar. Deras kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara för att utveckla både äldreomsorgen och anhörigstödet. Organisationerna måste också få förutsättningar att utveckla sina egna verksamheter. 13

9 Äldre kvinnor och män och de anställda i äldreomsorgen ska inte betala krisen Verklig valfrihet för såväl anhöriga som äldre kräver en välutbyggd och välfungerande offentlig äldreomsorg. För att minska personalens tidsbrist och för att öka livskvalitén för de äldre behövs fler anställda i äldreomsorgen. Omsorgsarbete innebär tunga lyft, obekväma arbetsställningar, stress och psykiska påfrestningar vilket leder till arbetsskador och ohälsa. 90-talets nedskärningar och dagens varsel drabbar de anställda ytterligare. Men arbete i äldreomsorgen innebär också glädjen av att arbeta med människor, att ta del av deras erfarenheter och vara en viktig del de sista åren i deras liv. Det är ett viktigt och meningsfullt arbete. Vänsterpartiet vill ha fler anställda inom äldreomsorgen. Vi har föreslagit en ökning med ungefär 15 procent, eller 25 000 anställda, under de närmaste åren. Det behövs ökad personaltäthet på de särskilda boendena för att kunna ge äldre kvinnor och män individuella insatser, inflytande och meningsfullt innehåll i vardagen samt bättre möjligheter att komma utomhus. Vidare behövs det fler äldreboendeplatser. Det är på många håll idag alldeles för svårt att få en plats på äldreboende. Det handlar om att det behövs mer resurser till hemtjänsten för att alla ska få de timmar de har rätt till. Det behövs också fler chefer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter samt även en del nya yrkesgrupper som kan vara med och utveckla kultur, hälsa och ett meningsfullt innehåll i de äldres vardag. Men den rådande ekonomiska krisen gör att vi just nu måste prioritera resurser till kommuner och landsting för att undvika att det blir färre anställda i äldreomsorgen, att vikarier inte längre tas in och att arbetsförhållanden och kvalitén i verksamheten försämras. Regeringen skjuter nu till ytterligare tillfälliga 10 miljarder till kommuner och landsting men det räcker inte för att nedskärningarna i kommuner och landsting ska stoppas. En väl fungerande äldreomsorg behöver fler anställda och kommunerna är i behov av ökade resuser också när krisen är över. Det ger anhöriga möjlighet att stötta och hjälpa på frivillighetens grund. Fler anställda ger också utrymme för reflektion, handledning och kompetensutveckling vilket leder till en bättre kvalitét på omsorgen för de äldre. 9.3 Ge anställda inom äldreomsorgen rätt till fasta heltidsjobb Inom alla yrken arbetar kvinnor deltid i större utsträckning än män. För att klara det tunga arbetet i äldreomsorgen tvingas många arbeta deltid. Inom äldreomsorgen är det även vanligt med s k timvikarier som rings in vid behov. Timvikarierna är framförallt unga kvinnor. Arbetsgivare, i både privat och offentlig sektor, hänvisar oftare kvinnor än män till deltidsarbete. Deltider och timanställningar passar arbetsgivarens schemaläggning men gräver stora hål i kvinnors ekonomi. Deltidsarbete ger en lägre månadsinkomst eftersom arbetet omfattar färre timmar. Dessutom är timlönen lägre för deltidsarbetande. Vidare har deltidsanställda mindre inflytande på arbetsplatserna, får mindre kompetensutveckling och sämre möjligheter till befordran vilket i sin tur ytterligare försämrar löneutvecklingen. Att vara timvikarie innebär en mycket osäker månadsinkomst. Förutom lägre lön innebär deltidsarbetet att ersättningen från socialförsäkringssystemen och den framtida pensionen blir lägre. Regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen slår hårt mot kvinnors ekonomi. Begränsningen för deltidsarbetslösa personers möjlighet att få a-kasseersättning på deltid drabbar framför allt kvinnor eftersom en majoritet av de deltidsarbetslösa och tim- och behovsanställda är kvinnor. De allra flesta människor vill jobba heltid för att kunna försörja sig. För att ge kvinnor samma möjligheter i arbetslivet som män vill vi att rätt till heltid ska vara huvudregel i LAS (lagen om anställningsskydd). Anställningar på deltid ska kunna ingås om det finns särskilda skäl och de ska då ha ett fast arbetstidsmått som är reglerat mellan parterna på arbetsmarknaden. Heltidsarbete ska vara en rättighet och deltidsarbete en möjlighet. 14

10 Referenser och vidare läsning Brodin, Helene, Den generella äldrepolitiken och den selektiva äldreomsorgen om kön, klass, etnicitet och åldrande i Sverige, SOU 2006:37 (red Paulina de Los Reyes). Sand, Ann-Britt M, Äldreomsorg mellan familj och samhälle, Studentlitteratur 2007. Forssell, Emilia, Anhöriga till äldre invandrare. En fallstudie av anhöriga till äldre utomeuropeiska invandrare utan offentlig äldreomsorg, Sköndalsinstitutets arbetsrapportserie nr 18. Forssell, Emilia, Anhöriga till äldre invandrare med offentlig äldreomsorg. En fallstudie, Sköndalsinstitutets arbetsrapportserie nr 28, 2002. Grönlund, Anne, Halleröd, Björn, Jämställdhetens pris, Boréa bokförlag 2008. Gunnarsson, Evy, Szebehely, Marta (red), Genus i omsorgens vardag, Gothia förlag 2009. Jeppsson Grassman, Eva (red), Anhöriga och anhörigstöd i Stockholms län. Sammanfattning av ett forskningsprojekt, Sköndalsinstitutet 2002. Kommunal, De äldres och anställdas situtation inom äldreomsorgen om Kommunals medlemmar i äldreomsorgen får säga sitt, 2009. http://www.kommunal.se/documents/kommunal%20tycker/rapporter/rapport-aldreomsorg_2009-01.pdf Socialstyrelsen, Äldre vård och omsorg år 2007. Kommunala insatser enligt Socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen. Socialstyrelsen (2007a), Kommunernas anhörigstöd. Utvecklingsäget 2006. Socialstyrelsen, Kundval inom äldreomsorgen, 2007. Socialstyrelsen, Äldre vård och omsorg den 30 juni 2008. Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen. SOU 2004:43 Den könsuppdelade arbetsmarknaden SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv jämställdhetspolitiken mot nya mål. Forskarrapporter till jämställdhetspolitiska utredningen, bilaga SOU 2005:66. Szebehely, Marta, Kvinnors obetalda arbete ökar, publicerad i Äldre i centrum. Tidskrift för aktuell äldreforskning, nr 2 2006. Szebehely, Marta, Ett könsperspektiv på äldreomsorg, publicerad i Äldre i centrum. Tidskrift för aktuell äldreforskning, nr 1 2009. 15

11 Rapporter från Vänsterpartiets riksdagskansli Recept för jämställd ekonomi http://www.vansterpartiet.se/images/stories/media/dokument/rapporter/recept_fr_jm Verklig valfrihet i vardagen En rapport från Vänsterpartiets välfärdsprojekt om offentlig och privat äldreomsorg. http://www.vansterpartiet.se/images/stories/v_rapport_c3a4ldreomsorg1.pdf 12 Motioner till riksdagen från Vänsterpartiet Motion 2008/09:So554 En solidarisk och jämställd äldrepolitik http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=gw02so554 Motionen uppdateras under oktober 2009. Motion 2008/09:A307 En feministisk arbetsmarknadspolitik http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=gw02a307 Motionen uppdateras under oktober 2009. 13 Kontaktuppgifter Hemsida: www.vansterpartiet.se Eva Olofsson, riksdagsledamot (v), äldrepolitisk talesperson E-mail: eva.olofsson@riksdagen.se Tfn: 08-786 46 58 (vxl: 08-786 40 00) mobil 0703 17 10 27 Politisk sekreterare äldrefrågor (v): Johannes Kindstedt E-mail: johannes.kindstedt@riksdagen.se Kvinnopolitisk sekreterare (v): Anastasia Swärd Lindblom E-mail: anastasia.sward.lindblom@riksdagen.se 16

17

Vänsterpartiet RIKSDAGEN 10012 STOCKHOLM Tel: 08-7864000 www.vansterpartiet.se