Sköts värdefulla ängar och betesmarker med miljöersättning? Vissa av resultaten i denna rapport är felaktiga. De rättade resultaten presenteras i rapport 2012:41. Där presenteras också resultat från analyser om i vilken utsträckning värdefulla ängs- och betesmarker sköts med miljöersättning 2010. Resultaten i denna rapport (2010:32) baseras på underlag från ängs- och betesmarksinventeringen (databas TUVA), blockdatabasen och datauttag om miljöersättningar (databasen DAWA). Efter att resultaten publicerades har det visat sig att datauttaget från DAWA inte var komplett. Analyserna har alltså gjorts med ett ofullständigt underlag och har därför gjorts om. Jordbruksverket hänvisar till resultat i rapport 2012:41, Betesmarker och slåtterängar med miljöersättning. Vi ber om ursäkt om detta har orsakat problem. Rapport 2010:32
I denna rapport undersöks hur stora arealer värdefulla ängs- och betesmarker, inventerade i ängs- och betesmarksinventeringen, som sköts med miljöersättning. I rapporten analyseras även vilka skillnader som finns mellan inventerade marker som sköts med miljöersättning och marker utan miljöersättning med avseende på hävd, krontäckning, naturvärde, produktionshöjande åtgärder och naturtyp. Syftet är att identifiera vilka typer av betesmarker och slåtterängar som fångas upp av miljöersättningen. Författare Tobias Edman Maria Hall Diemer Lisa Karlsson Martin Sjödahl Foto på omslaget Lisa Karlsson
This report investigates the total area of valuable meadows and pastures that are comprised by the Inventory of meadows and grazing land and that receive agri-environmental payments. The report also identifies differences between inventoried lands that receive agri-environmental payments and lands that do not receive such payments as regards management, trees and bushes, production-increasing measures and biotopes. The results show that the areas of valuable meadows and pastures that receive agri-environmental payments are declining. They also show that lands that receive agri-environmental payments are subject to management to a larger extent than other lands and also are more affected by measures that increase production. Meadows and pastures that are difficult and expensive to manage are less well covered by the agrienvironmental payment. Authors Tobias Edman Maria Hall Diemer Lisa Karlsson Martin Sjödahl
Sammanfattning Ängs- och betesmarksinventeringens grundinventering pågick mellan 2002 och 2004. Därefter har ytterligare marker inventerats. Genom inventeringen har 237 000 hektar värdefulla ängar och betesmarker inventerats med avseende på natur- och kulturvärden. Av dessa marker sköttes 80 procent med miljöersättning 2004, 72 procent 2006 och 62 procent 2008. Det innebär att arealen värdefulla ängs- och betesmarker som sköts med miljöersättning har minskat med ungefär 5 procentenheter per år sedan 2004. Det finns regionala skillnader i hur stor andel av de inventerade värdefulla ängs- och betesmarkerna som sköts med miljöersättning. I Östergötlands, Södermanlands och Skåne län sköts relativt stora andelar av de värdefulla betesmarkerna med miljöersättning. I Gotlands, Jämtlands och Norrbottens län är det däremot en låg andel. Drygt hälften av de inventerade slåtterängarna sköts med miljöersättning, ungefär 3 800 hektar. Det är framförallt i de norra skogslänen som ängarna inte har miljöersättning medan 90 procent av ängarna i Västmanlands län har det. Av de inventerade skogs- och fäbodbetena sköts ungefär 40 procent av arealen med miljöersättning. 73 procent av de marker som i inventeringen klassades som möjlig äng sköts med miljöersättning, varav den största delen hävdas med bete. Här finns en möjlighet att öka arealen slåtteräng. Genom att rikta rådgivning och information till dessa marker kan värden kopplade till ängsmark stärkas. Att säkerställa en god skötsel av värdefulla ängar är angeläget för att bevara odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Analyser av markernas värden ger en bild av att miljöersättningen bättre fångar lättskötta marker med något lägre naturvärden. Jämförelser mellan inventerade marker med och utan miljöersättning visar att marker utan miljöersättning har ett högre genomsnittligt naturvärdesindex än marker med ersättning, men skillnaden är liten. Analyserna visar vidare att marker med miljöersättning hävdas med bete eller slåtter i högre grad än marker utan ersättning. Detta är ett väntat resultat. Analysen av träd- och buskskikt visar en tendens till att marker utan miljöersättning har något högre krontäckning. Det kan förklaras av att regelverket för marker med miljöersättning innebär att områden med mycket träd och buskar inte är berättigade till ersättning. Vidare visar analyserna att marker som har miljöersättning har utsatts för produktionshöjande åtgärder i högre grad. Dessa marker har troligen spelat en roll i produktionen under en längre tid. Marker som inte har utsatts för produktionshöjande åtgärder har periodvis varit utan hävd. Vid ängs- och betesmarksinventeringen naturtypsklassades alla marker enligt Natura 2000. Analyserna visar att kalkgräsmarker, strandängar, alvarmarker och fuktängar sköts med miljöersättning i hög grad. Naturtyperna slåtterängar, lövängar, enbuskmarker och trädklädda betesmarker är däremot naturtyper med lägre andel miljöersättning. Utformningen av miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar behöver ses över så att skötseln av även svårskötta och skötselkrävande naturtyper kan tillgodoses. I rapporten diskuteras slutligen några förslag på fortsatt arbete.
Innehåll 1 Inledning...1 2 Definitioner...2 3 Dataunderlag...4 3.1 Ängs- och betesmarksinventeringen...8 3.1.1 Inventerade marker som inte finns med i analyserna...9 3.1.2 Värdering av naturvärde...9 3.2 Natura 2000...10 3.3 Jordbruksblock och miljöersättning...10 4 Metod...13 5 Resultat...17 5.1 Ängs- och betesmarker...17 5.1.1 Areal ängs- och betesmarker baserat på ängs- och betesmarksinventeringen...17 5.1.2 Areal inventerad ängs- och betesmark med miljöersättning...18 5.1.3 Ängs- och betesmarker på blocklagd mark...25 5.1.4 Ängsmarker...26 5.1.5 Skillnader mellan marker med och utan miljöersättning...29 5.2 Natura 2000-områden...38 6 Slutsatser...40 7 Referenser...46 8 Appendix...47
1 Inledning Ängs- och betesmarker har höga natur- och kulturvärden. Det är viktigt att sköta dessa marker med slåtter och bete för att värdena ska bevaras och förstärkas. Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet för lantbrukare att söka och få miljöersättning för att sköta denna typ av marker. Mellan 2002 och 2004 inventerades värdefulla ängs- och betesmarker genom ängs- och betesmarksinventeringen. Under de tre åren inventerades ungefär 234 000 hektar ängsoch betesmarker, därutöver identifierades 34 500 hektar som restaurerbara marker. Mellan 2007 och 2009 har ytterligare marker inventerats. Resultatet av ängs- och betesmarksinventeringen finns i Jordbruksverkets databas TUVA. Syftet med ängs- och betesmarksinventeringen är att ge ett lättillgängligt underlag för utvärdering och uppföljning av natur- och kulturmiljökvaliteter i ängs- och betesmarker samt fungera som underlag för fysisk planering och ärendehantering. Syftet med denna studie är att undersöka hur stora arealer av de värdefulla ängs- och betesmarkerna i TUVA som sköts med miljöersättning. Här ingår analyser av skillnader mellan de marker som sköts med miljöersättning och de som inte sköts med miljöersättning. Vi tittar också på hur stora arealer Natura 2000-områden som sköts med miljöersättning. Analyserna har genomförts av Metria. Rapporten är en del i arbetet med att utvärdera landsbygdsprogrammet. Det är angeläget att miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar är utformad på ett sätt som upprätthåller skötsel av våra mest värdefulla ängs- och betesmarker. 1
2 Definitioner Betesmark Helt eller delvis gräsbevuxen mark som betas. Även skogs- och fäbodbete är två typer av betesmarker. Dessa skiljs från andra betesmarker i såväl ängs- och betesmarksinventeringen som i miljöersättningssystemet. Block Ett varaktigt avgränsat område med jordbruksmark. Jordbruksmarken kan vara åkermark, betesmark eller övrig mark. Markklass Indelning av olika markslag inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Betesmark med särskilda värden, alvarbete och slåtteräng med allmänna värden är exempel på markklasser. Miljöersättning Samlingsnamn för olika typer av ersättningar för att vårda och utveckla odlingslandskapet samt för att använda miljövänliga metoder i lantbruket. Naturvärdesindex Ett index som kan jämföra kvalitet mellan grupper av gräsmarker. Indexet har tagits fram genom att drygt 70 naturvårdsexperter har klassificerat olika ängs- och betesmarksobjekt med avseende på tio olika variabler, till exempel hävdstatus, signalarter och träd. (Jordbruksverket, 2008b) Natura 2000 Ett nätverk av skyddade områden med värdefull natur inom EU. Länsstyrelserna pekar ut och avgränsar skyddsvärd natur som Natura 2000-områden. Alla Natura 2000-områden är skyddade och har en bevarandeplan där skötseln i området beskrivs liksom motiv för utpekandet. Utpekandet grundar sig på fågel- samt art- och habitatdirektivet. Naturtyp enligt Natura 2000 Inom Natura 2000 har man definierat olika naturtyper som är särskilt skyddsvärda, till exempel löväng, trädbärande betesmark och rikkärr. Alla utpekade Natura 2000-områden klassas med avseende på naturtyp. Ett Natura2000- område kan innehålla flera olika naturtyper. Inom ängs- och betesmarksinventeringen har man använt sig av naturtypsklassningen även om markerna inte är skyddade som Natura 2000-område. Ett ängs- och betesmarksobjekt kan innehålla flera olika, geografiskt avgränsade, naturtyper. Inom ängs- och betesmarksinventeringen används även klasserna kultiverad fodermark och annan naturtyp. Produktionshöjande åtgärder Åtgärder som har gjorts för att öka markens produktionsförmåga, till exempel gödsling, kalkning, insådd och markbearbetning. Produktionsområden Områden som är naturligt avgränsade med hjälp av jordart, topografi och klimat och därmed har liknade förutsättningar för jordbruksproduktion. Restaurerbara marker En klass som används inom ängs- och betesmarksinventeringen. Restaurerbara marker innebär att marken vid fältbesöket har kvar vissa flora-, vatten-, träd- eller kulturmiljökvaliteter men som i övrigt vuxit igen. För dessa marker anges skäl för restaurering (flora, vatten, träd eller kulturmiljö). Skifte Del av block. 2
Slåtteräng Gräsbevuxen mark som sköts med slåtter. Ibland betas slåtterängar efter slåttern, så kallat efterbete. Marker som betas och har kvar vegetationstyper med arter som är särskilt slåttergynnade (till exempel slåttergubbe och svinrot) har i ängs- och betesmarksinventeringen klassificerats som möjlig äng. TUVA Databas med alla insamlade uppgifter från ängs- och betesmarksinventeringen. Databasen finns tillänglig på www.jordbruksverket.se/tuva. Ängs- och betesmarksinventeringen (ÄoB) En inventering av värdefulla ängs- och betesmarker som till största delen genomfördes mellan 2002 och 2004. Efter 2007 har ytterligare marker inventerats. De flesta marker har bara inventerats en gång. Uppgifter från ängs- och betesmarksinventeringen är till största delen mellan sex och åtta år gamla. Markernas kvaliteter kan i vissa avseenden ha ändrats sedan dess. Det kan till exempel innebära att en mark som klassades som slåtteräng under inventeringen i dag hävdas med bete och får miljöersättning för betesmark för särskilda eller allmänna värden. 3
3 Dataunderlag De resultat som presenteras i den här rapporten är sammanställda på olika nivåer: Nationell nivå Biogeografiska regioner (figur 1) Produktionsområdesnivå (figur 2) Länsnivå (figur 3) De ingående dataunderlagen är insamlade på olika nivåer. Ängs- och betesmarker är insamlade på objektsnivå medan skiften i jordbruksblock samt naturtypsklassning enligt Natura 2000 är insamlade på delobjektsnivå. När det gäller ängs- och betesmarksobjekt, Natura 2000 naturtypsområden och jordbruksblock är de geografiskt avgränsade, vilket innebär att det går att ta fram kartskikt över deras placering. Skiftena är däremot inte geografiskt avgränsade i tillgängliga databaser. 4
Figur 1. Sveriges biogeografiska regioner. 5
Figur 2. Produktionsområden i Sverige enligt Jordbruksverkets definition. 6
Figur 3. Indelning av län. 7
3.1 Ängs- och betesmarksinventeringen Ingående ängs- och betesmarksobjekt har inventerats mellan 2002 till 2004 i ängs- och betesmarksinventeringen. Därutöver har slåtterängar och betesmarker inventerats från och med 2007 i den fortsatta ängs- och betesmarksinventeringen. Resultaten från ängsoch betesmarksinventeringen finns lagrade hos Jordbruksverket i databasen TUVA varifrån uppgifter till analyserna i denna rapport har hämtats. De data som presenteras här togs ut den 26 januari 2009 (geometrin) samt den 21 augusti 2009 (attributen) och består av information om markernas avgränsningar och deras värden (tabell 1). Betesmarkerna och slåtterängarna har inventerats enligt den metod som har fastställts inom äng- och betesmarksinventeringen. Avgränsningarna inom inventeringen följer fasta, naturliga avgränsningar och inte fållindelning, blockgränser eller andra delavgränsningar inom en betesmark (Jordbruksverket, 2005b). Tabell 1. Beskrivningar av attribut i ängs- och betsmarksinventeringens attributdatabas (Jordbruksverket, 2005b) som har analyserats i den här studien. Attribut Beskrivning av attributen i ängs- och betesmarksinventeringen Kronprojektion Hävdform Hävdstatus Till trädskiktet räknas alla vedväxter över 3 meter i höjd och som oftast bara har en huvudstam. Till buskskiktet räknas vedväxter som understiger 3 meter i höjd och oftast har flera huvudstammar. En räknas alltid till buskskiktet. Varje delyta där kronprojektionen av träd är Ingen-enstaka (0-10 % kronprojektion), Halvöppen-Halvsluten (10-70 % kronprojektion) respektive Slutet (> 70 % kronprojektion) anges med sin procentandel. Summa av procentandelarna ska bli 100 %. Anger om ytan brukas som äng eller bete och särfallen skogsbete samt fäbodbete. Om tydliga indikationer finns på att en delyta slåttermark nyligen övergått till betesmark och fortfarande har kvar många av sina kvaliteter som äng kan detta anges som möjlig äng. Välhävdad Delytan är väl avbetad/avslagen, ingen skadlig förnaansamling sker i de hävdberoende delytorna. Vedväxter i form av sly förekommer inte. Svagt hävdad Delytan är avbetad/avslagen i sådan liten omfattning att det finns tydlig förna-ansamling även i de öppna delytorna. Sly kommer in och sprider sig ut på öppna delar. Ingen hävd Ingen eller mycket ringa hävd förekommer på delytan. Spår av betesdjur eller annan hävd är försumbara. Över stora delar finns en kraftig förnaansamling. Vedväxter i form av sly sprider sig rikligt inom området. Anges som fasta 10- % -klasser inom inventeringsytan. Avrundningsmodell tillämpas så att 6-15 = 10 %, 16-25 % = 20 % osv. Produktionshöjande åtgärder Här avses åtgärder som gödsling med stall- eller handelsgödsel, kalkning, insådd, markbearbetning i form av betesharvning m.m. 8
Attribut Beskrivning av attributen i ängs- och betesmarksinventeringen Åtgärderna har vidtagits i produktionshöjande syfte. Ingen påverkan Ytan är opåverkad av produktionshöjande metoder i form av gödsling med mera. Kännetecknas av en stor andel örter och smalbladiga gräs. Svag påverkan Påverkan finns genom att de naturliga vegetationstyperna är störda men påverkan är trots allt ringa. I många fall kan det vara en enstaka eller en i tiden ganska avlägsen tillförsel av växtnäring. Fältskiktet är gräsdominerat och örtinslaget mindre med arter som rölleka, kummin, enstaka vitklöver eller ogräsmaskrosor. Tydlig påverkan Påverkan ligger nära i tiden eller framgår fortfarande mycket tydligt i vegetationen. Delytorna är frodiga och oftast finns bara ett fåtal gräsarter närvarande. De naturliga vegetationstypernas mosaikartade växttäcke är borta. Dominerande arter är ängsgröe, vitklöver och ogräsmaskrosor samt inslag av nässlor och åkertistel. Inom ängs- och betesmarksinventeringen har inventerarna använt naturtypsklassningen för Natura 2000 vid klassning av arealer över 0,1 hektar. Det innebär att de inventerade ängs- och betesmarkerna har naturtypsklassats även om de inte ingår i nätverket Natura 2000. För naturtyperna 6120 (Sandstäpp), 7160 (Mineralrika källor och källkärr), 7220 (Källor med tuffbildning) och 7230 (Rikkärr) har även mindre arealer än 0,1 hektar inventerats. De är naturtyper som är ovanliga och naturligt små till ytan. 3.1.1 Inventerade marker som inte finns med i analyserna En mindre del av de inventeringar som gjorts efter 2007 har inte kunnat inkluderas i analyserna. Det gäller nyinventerade marker på Gotland då avgränsningarna för dessa ligger i en separat geografisk databas. I de olika databaserna finns det en konflikt mellan nya och gamla avgränsningar och inom den studie som rapporteras här har det inte funnits utrymme för att avgöra vilka avgränsningar som ska gälla. I Jönköpings och Norrbottens län finns det ett stort antal objekt i TUVA-databasen som saknar geografiska avgränsningar (105 respektive 42) och för restaurerbara objekt så saknas det fem objekt (två i Norrbottens och tre i Östergötlands län). Det finns även objekt i den geometriska databasen med avgränsade Natura 2000 naturtyper som inte återfinns i attributdatabasen (appendix, tabell 19). Skillnaderna mellan objekt i attributdatabasen och den geometriska databasen påverkar de sammanställningar som presenteras i den här rapporten. Det totala antalet inventerade ängs- och betesmarker är cirka 55 000 stycken varför de objekt som inte kan vara med i analyserna kan anses vara försumbara. 3.1.2 Värdering av naturvärde Jordbruksverket har tagit fram ett naturvärdesindex för ängs- och betesmarker baserat på expertkunskap (Jordbruksverket, 2008b). Framtagandet av indexet bygger på skrivbordsklassningar utifrån attribut i ängs- och betesmarksinventeringen. Indexet tar hänsyn till storleken på objektet, om det är en slåtteräng eller betesmark, hur stor andel av marken som är klassad som naturtyp enligt Natura 2000, antal signalarter, antal 9
värdefulla träd, kronprojektion av träd, kronprojektion för buskar och påverkan av produktionshöjande åtgärder som gödsling, dikning och plöjning. Indexet ska kunna visa på enskilda betesmarkers och slåtterängars relativa naturvärde. Ju högre värde på indexet desto högre naturvärde anses den aktuella marken ha. Indexet har vissa begränsningar beträffande objektens storlek och innehåll av träd. Det innebär att objekt som är större än 45 hektar och har mer än 40 värdefulla träd har uteslutits från de analyser där detta index används. 3.2 Natura 2000 Nätverket Natura 2000 är ett europeiskt projekt för att skapa en infrastruktur för bevarandet av arter och livsmiljöer inom EU. Nätverket Natura 2000 regleras av Europarådet genom direktiv 1979/409 för bevarandet av specifika arter och deras livsmiljöer och direktiv 1992/43 för bevarandet av naturtyper och habitat. I Sverige finns det i dag mer än 4 000 stycken Natura 2000-områden. Totalt omfattar de utpekade områdena över 6 miljoner hektar. En mindre del av denna är ängs- och betesmark. Avgränsningarna för Natura 2000-områdena hämtades från Naturvårdsverkets ärendehanteringssystem VIC Natur i november 2009 och omfattar Natura 2000- områden enligt habitatdirektivet (Europeiska unionens råd, 1992). 3.3 Jordbruksblock och miljöersättning I analyserna i denna rapport användes jordbruksblockens geografiska avgränsningar för 2008 och information om vilken typ av miljöersättning för betesmarker och slåtterängar som beviljats per skifte och brukare 2008. Reglerna för antal träd etc. som infördes i betesmarksdefinitionen 2008 bedöms inte ha hunnit påverka avgränsningen av berörda jordbruksblock. Däremot kan arealerna med miljöersättning avspegla hur de nya reglerna har tolkats av de brukare som har sökt alternativt låtit bli att söka ersättning för 2008. Miljöersättning för betesmarker och slåtterängar betalas ut till lantbrukare för att de ska sköta markerna med bete eller slåtter. I landsbygdsprogrammet (2007-2013) skiljer man på betesmarker och slåtterängar med allmänna värden och betesmarker och slåtterängar med särskilda värden (tabell 2). I miljö- och landsbygdsprogrammet (2000-2006) fick lantbrukaren tilläggsersättning för de värdefullaste markerna som kräver särskild skötsel. För marker med lägre värden som inte kräver särskild skötsel kunde lantbrukaren endast få grundersättning. I såväl det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet som i nuvarande landsbygdsprogram finns det särskilda ersättningar för skötsel av alvar-, skogs- och fäbodbete. Från och med 2007 finns det även möjlighet till ersättning för mosaikbetesmarker och andra gräsfattiga marker. I och med att ett åtagande för miljöersättning är 5 år fanns det 2008 fortfarande lantbrukare som sökte utbetalning från det gamla systemet. För att alla marker som sköts med miljöersättning för betesmarker och slåtterängar skulle kunna användas i analyserna jämställdes marker med särskilda värden med marker som får grund- och tilläggsersättning. På motsvarande sätt jämställdes marker med allmänna värden med marker som endast får grundersättning. 10
Tabell 2. Beskrivning av olika markklasser i miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Stödform Beskrivning Allmänna värden Marken betas varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken har inga natur- eller kulturvärden som behöver särskild skötsel. Särskilda värden Marken betas varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken har höga natur- eller kulturvärden som behöver särskild skötsel. Marken får bara i liten grad vara påverkad av gödsling eller andra produktionshöjande åtgärder. Betesmarker med höga kulturhistoriska värden eller höga biologiska värden, till exempel värdefulla träd, kan vara måttligt påverkade av produktionshöjande åtgärder. Skogsbete Fäbodbete Alvarbete Slåtterängar med allmänna värden Slåtterängar med särskilda värden Regional markklass restaurering och miljöinvestering för restaurering av betesmarker Marken består av skog och betas varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Trädskiktet har uppkommit genom spontan föryngring. Trädskiktet består av träd i olika åldrar och vanligen av olika trädslag. Det finns gamla träd som visar på att det har funnits skog på marken under en lång tid. Marken har inte historiskt varit inägomark, det vill säga åker, ängsmark, tomtmark eller liknande. Skogen har inte gallrats för att gynna virkesproduktion och inte heller kalhuggits, men skogen kan ha plockhuggits. Vegetationen visar på att marken har betats under lång tid, det kan synas på att träd och buskar är påverkade av bete. Marken ligger vid en fäbod som har funnits sedan länge. Marken betas varje år med fritt bete eller bete i storhägn. Marken består av alvarmark och betas varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken ligger på Öland eller Gotland. Marken slås varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken har inga natur- eller kulturvärden som behöver särskild skötsel. Marken slås varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken är bara i liten grad är påverkad av gödsling eller andra produktionshöjande åtgärder. Marken har höga natur- eller kulturvärden som behöver särskild skötsel. Marken inte har hävdats på länge eller är så igenvuxen att den inte uppfyller villkoren för miljöersättningen för betesmarker eller slåtterängar. Marken ingår inte i ett åtagande för betesmark. Marken har höga kulturhistoriska värden eller spår av vegetationstyper, växteller djurarter som gynnas av hävd. Marken inte är påverkad av 11
Stödform och slåtterängar Regional markklass för mosaikbete och andra gräsfattiga marker Beskrivning gödsling eller andra produktionshöjande åtgärder. Marken betas varje år. Markvegetationen består av gräs, örter eller ris som är dugligt som foder. Marken är rik på impediment. Marken har en osammanhängande grässvål eller har naturvärden som kräver mer buskar och träd än vad som annars är tillåtet. 12
4 Metod Kopplingar mellan objekt från de olika dataunderlagen och överlappande arealer gjordes med GIS programvara. Summeringar av överlagrade arealer och uträkningar av ersättningar som har beviljats för ängs- och betesmarksobjekt i relation till vegetationstyp och andra naturvärden gjordes i en relationsdatabas. Avgränsningarna av ängs- och betesmarksobjekten och avgränsningarna av Natura 2000-naturtyper inom ängs- och betesmarksobjekten överlagrades med avgränsningarna för jordbruksblock. Beräkningar av ersättningsarealer gjordes sedan för ängs- och betsmarksobjekt som överlappar jordbruksblock med miljöersättning. Arealen Natura 2000-naturtyper inom ängs- och betesmarker som sammanfaller med jordbruksblock med och utan miljöersättning beräknades. Sammanställningen gjordes per naturtyp. Någon beräkning av ersättningsarealen gjordes inte eftersom ett block kan överlappa ett stort antal Natura 2000-naturtypsområden. Andelen ängs- och betesmarker med miljöersättning räknades ut enligt den metod som finns beskriven i Jordbruksverkets rapport Utveckling av ängs- och betesmarker igår, idag och imorgon (Jordbruksverket, 2009). Ett kartlager med jordbruksblocken jämfördes med ett kartlager med TUVA-objekten. Alla överlappningar som understeg en procent av TUVA-objektens areal och samtidigt var mindre än 0,1 hektar togs bort. Vidare summerades de olika skiftenas stöd till blocknivå. Därefter beräknades stödarealen på TUVA-objektet på så sätt att om stödarealen på blocket översteg intersektarealen (den yta som överlappar mellan TUVAobjekt och block) så användes intersektarealen (figur 4). Om det finns flera stödklasser på blocket (alvarbete, skogsbete, fäbodbete samt särskilda och allmänna värden) så antogs att fäbodbete, skogsbete samt alvarbete och särskilda värden i första hand är de som överlappar. Det kan innebära viss överskattning av stöd i TUVA-objekt. I teorin kan ett block som till hälften har stöd och till hälften överlappar TUVA-objekt innebära alltifrån att hela stödet ligger på TUVA-objektet till att inget av stödet ligger på TUVAobjektet. Stöden summerades sedan till TUVA-objektnivå så att mängden stöd per TUVA-objekt kunde redovisas. 13
Antagen skiftesplacering Jordbruksblock Ängs- och betesmarks- objekt Figur 4. Arealen med miljöersättning för ett block antas i första hand ligga inom ängs- och betesmarksobjekt när dessa överlappar jordbruksblock. Summering av data för ängs- och betesmarksobjekt på länsnivå baserades på indelningen per län som är en del av attributen som registrerades vid inventeringen. Heby kommun ansågs tillhöra Västmanlands län i alla analyser. Kommunen tillhör dock Uppsala län sedan 2007. För att koppla ängs- och betesmarksobjekten till olika produktionsområden överlagrades objektens mittpunkter med polygonerna för jordbrukets produktionsområden och för den biogeografiska indelningen som används för Natura 2000. Summeringar på biogeografisk- och produktionsområdesnivå baserades på den överlagringen. En del av ängs- och betesmarksobjekten hamnade i analyserna utanför jordbrukets produktionsområden. Det beror på att produktionsområdena är dåligt avgränsade i kustoch skärgårdsområden i Götaland. Miljöersättningar summerades per jordbruksblock för samtliga slåtter- och betesmarksersättningar. För varje jordbruksblock summerades överlappen med objekt i ängs- och betesmarksinventeringen per jordbruksblock. Den maximala stödarealen räknades ut per jordbruksblock och hela ersättningsarealen för ett jordbruksblock kopplades efter det till ett ängs- och betesmarksobjekt. Om flera ängs- och betesmarker överlappade ett jordbruksblock så tilldelades endast ett av dessa den till blocket kopplade ersättningsarealen. För ängar och marker klassade som möjlig äng gjordes en utsökning av dessa objekt innan kopplingen mellan miljöersättning och ängs- och betesmarksobjekt gjordes. 14
För enskilda objekt kan denna hantering ge en över- eller underskattning av stödarealen, men på läns- och produktionsområdesnivå ger det en korrekt statistik. Ängs- och betesmarksobjekt Jordbruksblock Överförd areal Figur 5. För att inte dubbelredovisa ersättningsarealer läggs överlappande arealer samman inom ett av de ängs- och betesmarksobjekt som överlappas. Det ger en viss osäkerhet om arealerna på markslagsnivå, men korrekta arealer för regionala sammanställningar. För att få fram hur stora arealer Natura 2000-områden som ligger på jordbruksblock överlagrades Natura 2000-områdena med avgränsningarna för jordbruksblocken. Överlapp beroende på felaktiga geometrier togs bort enligt den metod som beskrivs av Edman och Wennberg (Jordbruksverket, 2008a). Figur 6 illustrerar beslutsflödet för beräkningen. Areal med miljöersättning inom Natura 2000-områden beräknades utifrån största och minsta möjliga areal per ersättningsform. Figur 6 visar hur uträkningen av största möjliga areal gick till. Logiken bakom uträkningen av minsta möjliga areal är omvänd och största möjliga areal placeras utanför Natura 2000-området. Varje ersättningsform presenteras var för sig oberoende av hur stor areal som har tilldelats en annan ersättningsform i samma block. 15
Figur 6. Beslutsflöde för att avgöra om överlapp mellan jordbruksblock är faktiska eller endast en konsekvens osäkra geometrier. 16
5 Resultat 5.1 Ängs- och betesmarker 5.1.1 Areal ängs- och betesmarker baserat på ängs- och betesmarksinventeringen Totalt har 237 000 hektar ängar och betesmarker inventerats fullständigt i ängs- och betesmarksinventeringen. Utöver dem har 34 500 hektar bedömts vara restaurerbara (tabell 3). I Dalarnas, Värmlands och Västerbottens län är ungefär 40 procent av arealen restaurerbar. I Kalmar och Örebro län är ungefär 5 procent av arealen restaurerbar. Tabell 3. Areal värdefulla ängs- och betesmarker som har inventerats till och med 2008 i olika län. Arealen baseras på objekt som är registrerade med en geografisk avgränsning och attribut. Arealuppgifterna har avrundats till 100-tal. Län Fullständigt inventerade marker Restaurerbara marker Sammanlagd areal Blekinge län 7 000 1 000 8 000 Dalarnas län 2 500 1 700 4 200 Gotlands län 30 200 7 800 38 000 Gävleborgs län 2 300 400 2 700 Hallands län 6 100 700 6 800 Jämtlands län 3 100 500 3 600 Jönköpings län 8 900 1 600 10 500 Kalmar län 55 800 1 900 57 700 Kronobergs län 5 100 800 5 900 Norrbottens län 1 300 300 1 600 Skåne län 23 200 3 000 26 300 Stockholms län 4 400 1 000 5 500 Södermanlands län 11 100 1 400 12 500 Uppsala län 9 800 1 800 11 600 Värmlands län 1 700 1 100 2 900 Västerbottens län 1 500 900 2 500 Västernorrlands län 900 200 1 100 17
Län Fullständigt inventerade marker Restaurerbara marker Sammanlagd areal Västmanlands län 1 5 400 500 5 900 Västra Götalands län 24 700 5 300 30 000 Örebro län 5 300 300 5 600 Östergötlands län 26 600 2 200 28 800 Sverige 2008 237 000 34 500 271 500 5.1.2 Areal inventerad ängs- och betesmark med miljöersättning Av de marker som inventerats i grundinventeringen mellan 2002 och 2004 har 62 procent av arealen miljöersättning. Av de marker som har inventerats 2007 och 2008 har 77 procent av arealen miljöersättning. Tabell 4. Fördelning av arealer inventerade mellan 2002 och 2004 samt 2007 och 2008. Värdena har avrundats till närmsta hundratal, värden under 100 har avrundats till närmaste 10-tal och värden under 10 har inte avrundats. Län Inventerat 2002-2004 Inventerat 2007-2008 2 Andel av grundinventeringen med miljöersättning Andel av det nyinventerade med miljöersättning Blekinge län 6 300 700 68 % 82 % Dalarnas län 2 400 100 55 % 88 % Gotlands län 30 200 0 32 % - Gävleborgs län 2 300 30 64 % 85 % Hallands län 6 000 100 56 % 93 % Jämtlands län 3 000 50 32 % 45 % Jönköpings län 8 700 200 68 % 83 % Kalmar län 55 800 0 62 % - Kronobergs län 5 100 0 72 % - Norrbottens län 1 300 0 31 % - Skåne län 23 200 0 73 % - 1 Heby kommun anses tillhöra Västmanlands län i samtliga analyser vilket baseras på länstillhörighet i ängs- och betesmarksinventeringen. Heby kommun tillhör Uppsala län sedan 2007. 2 Gotlands, Kronobergs, Norrbottens och Värmlands län genomförde inventeringar 2007 eller 2008. Fullständiga data för dessa inventeringar fanns inte i TUVA då uttagen gjordes. 18
Län Inventerat 2002-2004 Inventerat 2007-2008 2 Andel av grundinventeringen med miljöersättning Andel av det nyinventerade med miljöersättning Stockholms län 4 300 100 70 % 42 % Södermanlands län 11 000 80 70 % 94 % Uppsala län 9 300 500 69 % 76 % Värmlands län 1 700 0 58 % - Västerbottens län 1 500 20 62 % 87 % Västernorrlands län 900 20 59 % 88 % Västmanlands län 5 400 0 73 % - Västra Götalands län 24 300 400 61 % 80 % Örebro län 5 200 200 65 % 40 % Östergötlands län 26 500 100 80 % 85 % Sverige 234 300 2 700 62 % 77 % Arealen inventerade ängs- och betesmarker som sköts med miljöersättning har minskat. Under 2004 sköttes 189 700 hektar med miljöersättning, 2006 sköttes 171 200 hektar. Mellan 2006 och 2008 minskade arealen ytterligare och arealen ängs- och betesmarker som sköttes med miljöersättning uppgick 2008 till 147 700 hektar. Det är i första hand marker som sköts med miljöersättning för särskilda värden som har minskat (tabell 5). Tabell 5. Arealer inventerade ängs- och betesmarker som sköts med miljöersättning för allmänna respektive särskilda värden 2004, 2006 och 2008. Värdena har avrundats till närmsta 100-tal. I särskilda värden ingår alvar-, skogs-, fäbodbete samt mosaikbetesmarker. För 2004 och 2006 innebär särskilda värden att marken hade tilläggsersättning och allmänna värden att marken hade grundersättning. Särskilda värden Allmänna värden Totalt Andel TUVA-marker med miljöersättning 2004 169 100 20 700 189 700 80 % 2006 152 800 18 300 171 200 72 % 2008 128 600 19 000 147 700 62 % Tabell 6 och 7 visar hur stora andelar av olika markslag (betesmark, äng, skogsbete och fäbodbete) som sköts med miljöersättning för allmänna respektive särskilda värden (inklusive ersättning för alvar-, skogs- och fäbodbete) per län respektive per produktionsområde. I Götalands norra slättbygder sköts 77 procent av de inventerade betesmarkerna med miljöersättning medan endast 37 procent av betesmarkerna i Övre Norrland sköts med miljöersättning. 19
I Svealands slättbygder sköts 65 procent av ängarna med miljöersättning för särskilda värden, i Övre Norrland är det bara 12 procent av ängarna som sköts med miljöersättning för särskilda värden. Tabell 6. Areal inventerade ängs- och betesmarker som sköts med miljöersättning 2008 (maxareal). Arealerna är justerade så att ersättning för särskilda värden tilldelas ett objekt i första hand. I särskilda värden ingår alvar-, skogs-, fäbodbete samt mosaikbetesmarker. Ett block kan överlappa flera ängs- och betesmarksobjekt med olika markslag. Blocket har tilldelats markslag enligt det första TUVA-objektet som överlagras. Värdena har avrundats till närmsta hundratal, värden under 100 har avrundats till närmaste 10-tal och värden under 10 har inte avrundats. Arealen berörda objekt är arealen på de objekt som berörs av miljöersättning även om inte hela objektet har får ersättning för skötsel. Län Markslag Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal berörda objekt Areal ängs- och betesmarker Bete 62 % 6 % 5 500 6 700 Blekinge län Skogsbete 86 % 1 % 200 200 Äng 61 % 0 % 60 80 Bete 55 % 12 % 1 200 1 600 Fäbodbete 46 % 0 % 300 500 Dalarnas län Skogsbete 66 % 8 % 50 50 Äng 27 % 3 % 200 400 Bete 29 % 4 % 11 500 24 100 Gotlands län Skogsbete 26 % 2 % 3 000 5 700 Äng 54 % 3 % 200 400 Bete 59 % 7 % 1 500 2 000 Fäbodbete 65 % 0 % 30 50 Gävleborgs län Skogsbete 35 % 3 % 40 70 Äng 50 % 4 % 100 200 Bete 50 % 7 % 4 800 5 900 Hallands län Skogsbete 54 % 0 % 20 30 Äng 14 % 2 % 20 90 Bete 31 % 16 % 1 000 1 400 Fäbodbete 15 % 0 % 400 600 Jämtlands län Skogsbete 19 % 4 % 600 800 Äng 20 % 2 % 100 300 20
Län Markslag Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal berörda objekt Areal ängs- och betesmarker Bete 51 % 18 % 6 700 8 700 Jönköpings län Skogsbete 35 % 2 % 20 50 Äng 46 % 5 % 90 200 Bete 59 % 4 % 41 900 53 000 Kalmar län Skogsbete 48 % 3 % 1400 2200 Äng 64 % 2 % 400 600 Bete 58 % 16 % 3 900 4 700 Kronobergs län Skogsbete 55 % 1 % 80 100 Äng 47 % 3 % 200 300 Bete 30 % 11 % 200 400 Norrbottens län Skogsbete 29 % 6 % 56 100 Äng 23 % 1 % 300 700 Bete 63 % 11 % 19 200 21 900 Skåne län Skogsbete 75 % 0 % 9 10 Äng 59 % 3 % 900 1 300 Bete 61 % 11 % 3 300 4 100 Stockholms län Skogsbete 29 % 4 % 100 300 Äng 20 % 6 % 20 50 Bete 66 % 8 % 8 200 10 000 Södermanlands län Skogsbete 31 % 10 % 600 800 Äng 39 % 11 % 100 200 Bete 58 % 11 % 6 900 8 500 Uppsala län Skogsbete 63 % 3 % 900 1 200 Äng 63 % 1 % 80 100 Bete 47 % 17 % 1 100 1 500 Värmlands län Fäbodbete 68 % 0 % 20 20 Äng 18 % 2 % 66 200 Västerbottens län Bete 61 % 8 % 500 600 21
Län Markslag Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal berörda objekt Areal ängs- och betesmarker Fäbodbete 98 % 0 % 200 200 Skogsbete 48 % 1 % 300 400 Äng 29 % 0 % 200 200 Bete 41 % 23 % 500 700 Fäbodbete 70 % 0 % 40 50 Västernorrlands län Skogsbete 7 % 0 % 50 60 Äng 44 % 7 % 60 100 Bete 53 % 18 % 4 200 5 000 Västmanlands län Skogsbete 42 % 0 % 5 10 Äng 91 % 2 % 400 400 Bete 48 % 13 % 18 500 23 800 Västra Götalands län Skogsbete 35 % 2 % 200 400 Äng 42 % 5 % 300 500 Bete 59 % 7 % 3 600 5 000 Örebro län Skogsbete 13 % 0 % 20 100 Äng 44 % 2 % 100 200 Bete 72 % 9 % 21 900 25 100 Östergötlands län Skogsbete 49 % 2 % 900 1 400 Äng 55 % 1 % 100 100 Bete 56 % 9 % 166 000 214 800 Fäbodbete 42 % 0 % 1 100 1500 Sverige Skogsbete 37 % 3 % 8 700 14 100 Äng 47 % 3 % 4 000 6 500 Totalt 54 % 8 % 179 800 237 000 22
Tabell 7. Areal inventerade ängs- och betesmarker som sköts med miljöersättning 2008 (maxareal) per produktionsområde. Värdena har avrundats till närmsta hundratal, värden under 100 har avrundats till närmaste 10-tal och värden under 10 har inte avrundats. Arealen berörda objekt är arealen på de objekt som berörs av ersättning även om inte hela objektet har får ersättning för skötsel. Produktionsområden Markslag Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal berörda objekt Areal ängsoch betesmarker Bete 66 % 9 % 5 700 6 600 Götalands södra slättbygder (Gss) Äng 57 % 4 % 400 600 Götalands mellanbygder (Gmb) Bete 49 % 4 % 52 200 74 200 Skogsbete 31 % 2 % 3 500 6 400 Äng 60 % 2 % 1 000 1 400 Bete 65 % 11 % 16 700 19 500 Götalands norra slättbygder (Gns) Skogsbete 0 % 0 % 0 4 Äng 57 % 2 % 400 500 Bete 61 % 11 % 23 600 29 000 Svealands slättbygder (Ss) Skogsbete 39 % 7 % 1 000 1 600 Äng 65 % 4 % 600 900 Bete 59 % 14 % 47 000 56 900 Götalands skogsbygder (Gsk) Skogsbete 52 % 3 % 1 000 1 500 Äng 49 % 4 % 600 1 000 Bete 54 % 13 % 5 900 8 000 Mellersta Sveriges skogsbygder (Ssk) Fäbodbete 66 % 0 % 40 60 Skogsbete 27 % 2 % 100 200 Äng 37 % 2 % 300 500 Bete 57 % 11 % 1 900 2 600 Fäbodbete 55 % 0 % 300 400 Nedre Norrland (Nn) Skogsbete 22 % 7 % 100 100 Äng 37 % 5 % 200 400 Övre Norrland (Nö) Bete 32 % 5 % 300 400 23
Produktionsområden Markslag Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal berörda objekt Areal ängsoch betesmarker Fäbodbete 14 % 0 % 400 600 Skogsbete 48 % 2 % 100 100 Äng 12 % 0 % 80 200 Bete 50 % 5 % 12 600 17 600 Utanför avgränsningen (t.ex., skärgård) Fäbodbete 72 % 0 % 300 400 Skogsbete 40 % 3 % 2 500 3 700 Äng 26 % 2 % 600 1 300 Tabell 8 visar i hur stor omfattning mark klassad som restaureringsmark sköts med miljöersättning för allmänna respektive särskilda värden. I Kalmar län sköts nästan två tredjedelar av arealen av de objekt som bedömts restaurerbara med miljöersättning. I Norrbottens län sköts 6 procent av de restaurerbara markerna med miljöersättning. Totalt finns det 34 500 hektar restaurerbara marker i landet varav 37 procent sköts med miljöersättning för allmänna eller särskilda värden. I appendix beskriver tabell 20 hur stora arealer restaureringsmark som är blocklagda respektive har miljöersättning. Tabell 8. Areal ängs- och betesmarker med restaurerbara natur- eller kulturvärden som sköts med miljöersättning 2008. Värdena har avrundats till närmsta hundratal, värden under 100 har avrundats till närmaste 10-tal och värden under 10 har inte avrundats. Län Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal restaurerbara ängs- och betesmarker Blekinge län 20 % 6 % 1 000 Dalarnas län 43 % 6 % 1 700 Gotlands län 32 % 3 % 7 800 Gävleborgs län 30 % 8 % 400 Hallands län 8 % 6 % 700 Jämtlands län 13 % 13 % 500 Jönköpings län 11 % 23 % 1 600 Kalmar län 37 % 25 % 1 900 Kronobergs län 29 % 19 % 800 Norrbottens län 0 % 6 % 300 24
Län Andel särskilda värden Andel allmänna värden Areal restaurerbara ängs- och betesmarker Skåne län 21 % 16 % 3 000 Stockholms län 24 % 22 % 1 000 Södermanlands län 36 % 8 % 1 400 Uppsala län 25 % 12 % 1 800 Värmlands län 16 % 9 % 1 100 Västerbottens län 12 % 5 % 900 Västernorrlands län 1 % 12 % 200 Västmanlands län 13 % 3 % 500 Västra Götalands län 32 % 15 % 5 300 Örebro län 9 % 7 % 300 Östergötlands län 18 % 14 % 2 200 Sverige 26 % 11 % 34 500 5.1.3 Ängs- och betesmarker på blocklagd mark Även de ängs- och betesmarksobjekt som inte sköts med miljöersättning ingår ofta i ett aktivt jordbruk eller har varit det fram till nyligen. Det visar sig i storleken på de arealer inventerad mark som överlappar med jordbruksblock. Överlappen för 2008 uppgår till 212 300 hektar vilket är en ökning av arealen med 450 hektar jämfört med 2006 då arealen var 211 800 hektar. Arealen ängs- och betesmarksobjekt som berörs av jordbruksblock är 231 700 hektar. I Kalmar och Östergötlands län är en hög andel av den inventerade arealen blocklagd, i Jämtlands och Norrbottens län är det en lägre andel areal som är blocklagd (tabell 9). Arealen värdefull ängs- och betesmark som ingår i jordbruksblock har således ökat något. Tabell 9. Total areal ängs- och betesmarksobjekt i respektive län, hur stor areal som är blocklagd samt areal miljöersättning som finns inom blocken. Värdena har avrundats till närmsta hundratal, värden under 100 har avrundats till närmaste 10-tal och värden under 10 har inte avrundats. Län Ängs- och Andel blocklagd betesmarksareal enligt mark ÄoB Andel miljöersättning Areal blocklagd mark som överlappar med ÄoB Areal med miljöersättning Blekinge län 7 000 90 % 69 % 6 300 4 900 Dalarnas län 2 500 84 % 57 % 2 100 1 400 Gotlands län 30 200 71 % 32 % 21 400 9 600 25
Län Ängs- och Andel blocklagd betesmarksareal enligt mark ÄoB Andel miljöersättning Areal blocklagd mark som överlappar med ÄoB Areal med miljöersättning Gävleborgs län 2 300 89 % 64 % 2 100 1 500 Hallands län 6 100 93 % 57 % 5 600 3 400 Jämtlands län 3 100 51 % 33 % 1 600 1 000 Jönköpings län 8 900 92 % 68 % 8 200 6 100 Kalmar län 55 800 98 % 62 % 54 700 34 800 Kronobergs län 5 100 92 % 72 % 4 700 3 700 Norrbottens län 1 300 66 % 31 % 800 400 Skåne län 23 200 93 % 73 % 21 700 17 000 Stockholms län 4 400 93 % 69 % 4 100 3 100 Södermanlands län 11 100 89 % 71 % 9 900 7 800 Uppsala län 9 800 94 % 69 % 9 200 6 700 Värmlands län 1 700 82 % 58 % 1 400 1 000 Västerbottens län 1 500 87 % 62 % 1 300 900 Västernorrlands län 900 87 % 60 % 800 500 Västmanlands län 5 400 90 % 73 % 4 900 3 900 Västra Götalands län 24 700 86 % 61 % 21 400 15 100 Örebro län 5 300 93 % 64 % 4 900 3 400 Östergötlands län 26 600 95 % 80 % 25 200 21 300 Sverige 2008 237 000 90 % 62 % 212 300 147 700 Sverige 2006 211 800 5.1.4 Ängsmarker I TUVA finns 6 500 hektar slåtteräng som vid inventeringen bedömdes hävdas med slåtter (tabell 10). Ytterligare 19 200 hektar är klassad som möjlig äng i ängs- och betesmarksinventeringen. Det är marker som sköttes med bete när inventeringen gjordes men som ansågs ha potential för att kunna omföras till äng om hävden omförs till ängsskötsel. 26
Tabell 10. Areal ängsmark i Sverige enligt ängs- och betesmarksinventeringen. Markslag Summa för Areal Äng 6 500 Bete, möjlig äng 19 200 56 procent av slåtterängarna i TUVA sköts med miljöersättning, de flesta sköts med ersättning för slåtteräng med särskilda värden. En mindre del av de inventerade ängarna sköts med miljöersättning för betesmark med allmänna eller särskilda värden. Det finns en stor regional spridning där 19 procent av ängarna i Halland och 94 procent av ängarna i Västmanland sköts med miljöersättning. I Skåne finns störst areal ängsmark, 1 270 hektar, vilket utgör ungefär 20 procent av den totala ängsarealen i landet (tabell 11). Tabell 11. Fördelning av miljöersättningens markklasser inom objekt som har klassats som äng i ängs- och betesmarksinventeringen. I denna analys har endast ängsmark analyserats, arealerna ängsmark blir därför större än i tabell 6. Arealerna har avrundats till närmsta 10-tal förutom värden under 10 som inte avrundats. Län Ängsareal (ha) Andel med ersättning Äng särskilda värden (ha) Äng allmänna värden (ha) Bete särskilda värden (ha) Bete allmänna värden (ha) Blekinge län 80 70 % 50 0 7 0 Dalarnas län 380 32 % 80 10 30 2 Gotlands län 380 59 % 210 1 4 9 Gävleborgs län 210 58 % 90 6 20 3 Hallands län 90 19 % 10 1 1 1 Jämtlands län 260 23 % 30 2 20 5 Jönköpings län 150 66 % 80 2 20 7 Kalmar län 610 87 % 450 10 60 6 Kronobergs län 250 59 % 140 3 7 4 Norrbottens län 710 24 % 160 6 3 1 Skåne län 1 270 74 % 810 50 80 10 Stockholms län 50 37 % 8 3 2 5 Södermanlands län 200 76 % 110 2 20 20 Uppsala län 110 68 % 70 1 9 1 Värmlands län 220 23 % 40 4 6 2 Västerbottens län 220 32 % 60 2 6 0 27
Län Ängsareal (ha) Andel med ersättning Äng särskilda värden (ha) Äng allmänna värden (ha) Bete särskilda värden (ha) Bete allmänna värden (ha) Västernorrlands län 110 53 % 50 6 1 1 Västmanlands län 420 94 % 360 10 20 0 Västra Götalands län 480 50 % 190 9 30 20 Örebro län 200 58 % 110 2 4 1 Östergötlands län 150 84 % 110 1 10 1 Sverige 6 500 56 % 3 200 130 360 100 Marker som är klassade som möjlig äng men som inte sköttes som äng vid inventeringstillfället fick ersättning för ängsmarksskötsel i liten omfattning 2008, endast 2 procent (385 hektar). I Östergötlands och Västmanlands län är det stor andel av den möjliga ängsarealen som har miljöersättning, i Värmlands och Gotlands län är det en låg andel. Det finns stora arealer möjlig äng i Östergötlands, Västra Götalands och Uppsala län (tabell 12). Tabell 12. Fördelning av miljöersättningens markklasser inom objekt som har klassats som möjlig äng i attributen till ängs- och betesmarksinventeringen. Arealerna har avrundats till närmsta 10-tal förutom de under 10 som inte avrundats. Län Möjlig ängsareal (ha) Andel med ersättning Äng särskilda värden (ha) Äng allmänna värden (ha) Bete särskilda värden (ha) Bete allmänna värden (ha) Blekinge län 150 55 % 3 0 70 5 Dalarnas län 270 66 % 1 1 160 20 Gotlands län 590 33 % 5 0 140 50 Gävleborgs län 1 100 72 % 6 0 710 70 Hallands län 180 63 % 1 0 90 20 Jämtlands län 610 45 % 3 0 180 90 Jönköpings län 900 66 % 9 0 450 140 Kalmar län 1 400 84 % 60 2 1 000 120 Kronobergs län 460 67 % 8 0 230 70 Norrbottens län 160 55 % 2 0 70 10 Skåne län 1 040 85 % 120 4 680 80 Stockholms län 210 69 % 1 0 130 10 28
Län Möjlig ängsareal (ha) Andel med ersättning Äng särskilda värden (ha) Äng allmänna värden (ha) Bete särskilda värden (ha) Bete allmänna värden (ha) Södermanlands län 1 670 67 % 70 0 880 150 Uppsala län 1 910 76 % 20 7 1 300 120 Värmlands län 100 13 % 4 0 5 3 Västerbottens län Västernorrlands län Västmanlands län Västra Götalands län 210 74 % 0 8 140 8 80 65 % 1 0 30 10 570 86 % 20 0 440 30 3 690 66 % 30 1 1 850 570 Örebro län 120 79 % 10 2 80 0 Östergötlands län 3 850 88 % 30 0 3 050 300 Sverige 19 300 73 % 360 25 11 700 1 900 5.1.5 Skillnader mellan marker med och utan miljöersättning Det är skillnader i areal mellan ängs- och betesmarksobjekt som har bedömts värdefulla vid inventeringen och areal som sköts med miljöersättning. I denna analys har jämförelser gjorts mellan marker med och utan ersättning för naturvärdesindex (Jordbruksverket, 2008b), hävdstatus, produktionshöjande åtgärder, krontäckning och naturtyp. 5.1.5.1 Naturvärdesindex Medelvärdet för naturvärdesindex är något högre för objekt utan miljöersättning jämfört med objekt med miljöersättning. Det gäller för såväl ängar som betesmarker (tabell 13). 29
Tabell 13. Naturvärdesindex enligt Jordbruksverket (2008) för ängar och betesmarker med och utan miljöersättning. Markslag Miljöersättning Antal Medelvärde Standardavvikelse Äng Betesmark Utan 1 823 5,69 1,73 Med 2 186 5,23 3,11 Utan 9 189 4,78 2,87 Med 26 869 4,63 2,56 Figur 7. Fördelning av naturvärdesindex för ängs- och betesmarker för betesmarker med och utan miljöersättning. Ängsmarkerna redovisas inte grafiskt eftersom kurvorna går in i varandra i så stor del att de inte går att tyda. 5.1.5.2 Hävdstatus, produktionshöjande åtgärder samt träd- och busktäckning Analyser av hävdstatus och produktionshöjande åtgärder visar att objekt med miljöersättning generellt sett har en bättre hävd (tabell 14) och högre grad av produktionshöjande åtgärder (tabell 15) jämfört med objekt utan miljöersättning. Ängsoch betesmarksobjekt utan miljöersättning har i alla län sämre genomsnittlig hävdstatus vid inventeringstillfället än ängs- och betesmarksobjekt med miljöersättning. Analyser av träd- och buskskikt visar att krontäckningen av träd och buskar är något högre i objekt utan miljöersättning än i objekt med miljöersättning (tabell 16). Skillnaden mellan markerna är mycket liten sett över hela landet, men regionalt kan det finnas stora skillnader mellan marker med och utan miljöersättning. 30
Några län avviker från den ovan beskrivna trenden: Gotlands och Jämtlands län har en högre krontäckningsgrad av träd i objekt med miljöersättning Skåne län har en något högre krontäckningsgrad av buskar i objekt med miljöersättning Norrbottens och Västmanlands län har mindre produktionshöjande åtgärder i objekt med miljöersättning. Tabell 14. Hävdstatus i ängs- och betesmarksobjekt som sköts med och utan miljöersättning. Statistiken är framtagen för ängs- och betesmarksobjekt som överlappar betesmarksblock med miljöersättning. Urvalet skiljer sig därigenom mot den statistik som presenteras i tabellerna 3 till 13. Län Miljöersättning Antal Hävdstatus (%) Ingen Svag God Blekinge län Dalarnas län Gotlands län Gävleborgs län Hallands län Jämtlands län Jönköpings län Kalmar län Kronobergs län Utan 315 9 30 61 Med 1 317 1 24 75 Utan 499 23 25 52 Med 734 4 22 74 Utan 416 34 24 41 Med 774 7 26 66 Utan 1 365 12 23 65 Med 1 647 2 18 80 Utan 369 13 26 61 Med 1 219 2 22 76 Utan 350 16 28 55 Med 446 5 24 70 Utan 1 051 10 23 67 Med 3 186 2 21 77 Utan 679 8 28 64 Med 5 529 3 24 73 Utan 772 23 26 52 Med 2 156 4 24 72 31