FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS EU-FÖRSAMLINGEN Utskottet för sociala frågor och miljö 29.8.2006 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om vatten i utvecklingsländer Medföredragande: Achille Tapsoba (Burkina Faso) och Eija-Riitta Korhola DEL A: FÖRSLAG TILL RESOLUTION PR\622556.doc APP/3916/A

INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...3 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 4 APP/3916/A 2/10 PR\622556.doc

PROTOKOLLSIDA Vid sitt sammanträde den 20 november 2005 beviljade den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingens presidium utskottet för sociala frågor och miljö tillstånd att utarbeta ett betänkande om vatten i utvecklingsländer i enlighet med artikel 2.8 i sin arbetsordning. Vid sammanträdena den 14 september 2005 och 19 november 2005 utsåg utskottet för sociala frågor och miljö Achille Tapsoba (Burkina Faso) och Eija Riitta Korhola till medföredragande. Vid sammanträdena den... behandlade utskottet för sociala frågor och miljö förslaget till betänkande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet detta förslag till resolution. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Resolutionen lades fram för antagande den... PR\622556.doc 3/10 APP/3916/A

om vatten i utvecklingsländer FÖRSLAG TILL RESOLUTION Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen utfärdar denna resolution, med beaktande av sammanträdet i Bridgetown (Barbados) den 20 23 november 2006, med beaktande av artiklarna 177, 178, 179, 180, 181 och 181a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av AVS-EG-partnerskapsavtalet som undertecknades i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000 och särskilt artikel 32 i detta avtal i vilken nödvändigheten att tillvarata AVS-staternas naturresurser erkänns, med beaktande av resultaten från det fjärde World Water Forum i Mexiko den 16 22 mars 2006, med beaktande av den Agenda 21 som godkändes vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 och särskilt punkt 18 i denna, med beaktande av millenniedeklarationen och utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration samt slutrapporten (2005) från FN:s millennieprojekt om vatten och sanitet, vilket berör uppnåendet av hälsa, värdighet och utveckling, med beaktande av den politiska deklaration som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg den 26 augusti 4 september 2002 vid vilket man definierade de åtgärder som bör prioriteras inom följande fem nyckelområden för att garantera att utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration uppnås: vatten och sanitet, energi, hälsooch sjukvård, jordbruk samt biologisk mångfald, med beaktande av världstoppmötet om social utveckling i Köpenhamn (1995) och dess förklaring om vattenförsörjning och sanitet i syfte att bekämpa fattigdom, med beaktande av den internationella konferensen om sötvatten i Bonn (2001), med beaktande av FN:s konferens om vatten i Mar del Plata och dess åtgärdsplan om utveckling och utnyttjande av vattenresurser (1977), med beaktande av det globala samrådet i New Delhi (1990) om försörjning av rent vatten och genomförande av lämpliga åtgärder för avfallshantering, med beaktande av det ramdokument som antogs vid Afrikanska unionens 37:e toppmöte i vilket det fastslås att det nionde av de tio målen i Nytt partnerskap för Afrikas utveckling är att bygga ut och förbättra infrastrukturen inom områdena för informations- och kommunikationsteknik, energi, transport, vatten och sanitet, APP/3916/A 4/10 PR\622556.doc

med beaktande av Europaparlamentets resolution om utvecklingsländer och vattenförvaltning: politik och prioriteringar för utvecklingssamarbete (T5-0377/2003), med beaktande av EU:s vatteninitiativ (EUWI) som inleddes vid världstoppmötet för en hållbar utveckling i Johannesburg 2002 (WSSD), med beaktande av EU-mekanismen för vatteninvesteringar i AVS-staterna, vilken inleddes 2004, med beaktande av rapporten om vattenfinansiering som lades fram vid det tredje World Water Forum i Kyoto i mars 2003, med beaktande av FN:s globala rapport om exploatering av vattenresurser, kallad Vatten ett gemensamt ansvar", som presenterades den 9 mars 2006, med beaktande av betänkandet från utskottet för sociala frågor och miljö om vatten i utvecklingsländer (ACP/EU /06), och av följande skäl: A. 1,1 miljarder människor har inte acceptabel tillgång till dricksvatten och 2,6 miljarder människor har inte tillräcklig sanitetsteknik till sitt förfogande (WHO/UNICEF JMP 2004) 1. B. År 2015 kommer på grund av befolkningstillväxten 1,1 miljarder människor att behöva tillgång till dricksvatten och 2,6 miljarder människor tillgång till sanitetsteknik, varav 400 respektive 410 miljoner människor i Afrika. Behovet av dricksvatten kommer att fortsätta att öka, eftersom jordens totala befolkningsmängd kommer att stiga till över 9 miljarder människor fram till 2050. C. Vattnets betydelse för den socioekonomiska utvecklingen har redan klart konstaterats, eftersom vattnet är en viktig del av produktionsverksamheten och har en central roll för jordbruk, fiske, sjuk- och hälsovård, industri och energi samt för skyddet av ekosystem, för den biologiska mångfalden och för alla former av konsumtion som gynnar befolkningens välbefinnande. D. Tillgången till dricksvatten erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet som ytterligare stärks av internationella konventioner om socioekonomiska och kulturella rättigheter. Vatten, som är oumbärligt för allt som lever och för människors välbefinnande, kan inte endast betraktas som en handelsvara utan måste också ses som en samhällelig tillgång. E. Vatten och sanitet är centrala genomgående teman i utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration. Att behandla dessa teman på lämpligt sätt är därför avgörande för att uppnå dessa mål. 1 http://www.wssinfo.org PR\622556.doc 5/10 APP/3916/A

F. Ingen strategi för att bekämpa fattigdom kan bortse från människors livsviktiga behov av vatten och nödvändigheten att garantera en opartisk och hållbar förvaltning av denna viktiga resurs, vilket ligger i hela samhällets intresse. G. Främjandet av en ekologisk och hållbar sanitetsteknik för vatten ger garantier för rent vatten samt möjlighet till gödsling av jordbruksmark, som används för livsmedelsproduktion. I utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration betraktas vattnet som ett livsviktigt element inom ramen för den miljörelaterade dimensionen. H. Den dåliga tillgången till dricksvatten och sanitetsteknik är orsaken till flera sjukdomar. I Afrika är infektioner som orsakas av bristande hygien oräkneliga och hälsoriskerna för befolkningen är många. Orsakerna till detta är huvudsakligen föroreningar av vattenkällan, felaktig användning av vatten eller icke-hygieniska vanor. I. Världens vattenresurser är ojämnt fördelade: 60 procent av allt sötvatten i världen finns i nio länder (Brasilien, Ryska federationen, Kanada, Indonesien, Kina, Colombia, Förenta staterna, Peru och Indien). De länder som har dåligt med sötvatten är särskilt östater, små länder och arida länder (bland dessa: Israel, Libyen, Mauretanien, Kap Verde, Djibouti och Kuwait). J. Tre länder av fyra, vilka ofta är politiskt, kulturellt och ekonomiskt olika, genomströmmas av samma gränsöverskridande floder. Om det saknas en överenskommelse om ett förnuftigt och opartiskt utnyttjande av en flod blir vattnet, denna livets källa, en potentiell orsak till spänningar och tvister som kan urarta i konflikter. K. I länderna i Asien och Afrika är tillgången till vatten underkastad flera årstidsrelaterade fluktuationer och de periodiska cyklerna av torka och översvämningar. Vissa stater med kustremsa och östater har problem med saltvatten som tränger in i sötvattendammarna. L. Fenomenet torka beror ofta på felaktig användning av marken, alltför stark betesgång, skogsskövling och genomförande av icke-hållbara bevattningsprojekt. M. Den pågående dynamiska utvecklingen, särskilt när det gäller demografin, den ökade urbaniseringen, klimatförändringarna, ekologin och de ekonomiska strukturerna, utgör en stor utmaning för vattenförvaltningen i utvecklingsländerna, särskilt i länderna i Sahelområdet. N. Inom det intensiva och produktionsorienterade jordbruket används cirka 70 procent av sötvattnet till bevattning, varav 40 procent går förlorat. En förbättring av bevattningstekniken på åkrarna torde göra det möjligt att spara betydande mängder vatten och öka jordbruksproduktionen i syfte att kompensera det faktum att de grödor som fått regnvatten inte täcker det totala försörjningsbehovet. O. En ökning på 50 procent av de nuvarande behoven av vatten för livsmedelsförsörjning är nödvändig under de kommande tio åren för att man skall kunna uppnå utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration, vilka syftar till att minska den undernärda delen av jordens befolkning med hälften. APP/3916/A 6/10 PR\622556.doc

P. På stora delar av den afrikanska landsbygden saknar befolkningen brunnar och husen och byarna är inte anslutna till något vattennät. Likaså saknas dricksvattenkällor och cisterner för regnvatten. Q. Utveckling och främjande av lämplig sanitetsteknik, genomförande av strategier grundande på endogena finansieringsresurser och samhälleligt deltagande kommer att göra det möjligt att på lokal nivå utveckla hållbar sanitetsteknik under nästa årtionde. R. Otillräckliga ekonomiska resurser för att garantera en förnyelse av infrastrukturen, underhåll och förvaltning av befintlig utrustning leder oundvikligt till en försämring av vattenförsörjningen och marginalisering av fattiga befolkningsgrupper, i synnerhet i områden runt städer, på grund av de höga kostnaderna för dessa tjänster. S. En rationell vattenförvaltning förutsätter den lokala befolkningens deltagande särskilt kvinnorna spelar en viktig roll i förvaltningen på nationell, regional och lokal nivå samt en riktig prissättning för att möjliggöra en allmän tillgång till det vatten som behövs för att täcka de grundläggande behoven och samtidigt garantera en effektiv vattenanvändning genom att användarna görs mera ansvariga. T. I utvecklingsländer kan regeringarna inte införa vattenavgifter som återspeglar kostnaderna för vattenförsörjningen. U. Bristen på tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser är orsaken till den dåliga förvaltningen av vatten och av vattenförsörjningen. V. Politiken för privatisering av förvaltningen av vattenresurser och liberalisering av samhällsomfattande tjänster har ökat den externa skuldsättningen i de sydliga länder vars tillgängliga resurser huvudsakligen används till att återbetala skulder i stället för att användas till hållbar utveckling, tillgång till dricksvatten, utbildning, sjuk- och hälsovård, boende och energi. W. I de flesta utvecklingsländer finns det en reell vilja att beakta dels frågor om vatten, hygien och sanitet inom ramen för utvecklingspolitik och utvecklingsstrategier (decentralisering, bekämpning av fattigdom, integrerad förvaltning av vattenresurser), dels initiativ om finansiering av vatten- och sanitetsteknik (EU, Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (NEPAD), Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), African Ministerial Council on Water (AMCOW). X. För att uppnå utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration skall initiativen tas på europeisk nivå, såsom exempelvis EU-mekanismen för vatteninvesteringar i AVS-staterna (ACP EU Water Facility), vilken syftar till att främja en förbättrad tillgång till dricksvatten och sanitetsteknik för missgynnade befolkningsgrupper i dessa länder genom att aktivt behandla frågan om finansieringsunderskott. Y. Europeiska unionens och dess medlemsstaters bidrag till vatten och sanitet i utvecklingsländer uppgår till cirka 1,4 miljarder euro per år, vilket gör Europeiska unionen till den största bidragsgivaren i världen inom denna sektor. PR\622556.doc 7/10 APP/3916/A

Z. EU:s vatteninitiativ (EUWI) har som mål att öka den internationella mobiliseringen för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och de mål för dricksvatten och sanitetsteknik som fastställdes vid världstoppmötet för en hållbar utveckling (WSSD). Detta skall ske genom strategiska regionala partnerskap som omfattar alla aktörer: regeringar, civilsamhället, lokala myndigheter och den privata sektorn. 1. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen bekräftar åter att tillgången till vatten för alla, och utan diskriminering, är en rättighet, och anser att politik och strategier för utveckling och för bekämpning av fattigdom skall beakta människors livsviktiga behov av vatten, särskilt de minst gynnade befolkningsgruppernas behov, samt nödvändigheten att garantera en opartisk och hållbar förvaltning av vattenresurserna, vilket ligger i hela samhällets intresse. 2. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar AVS-länderna att utforma jordbruksstrategier och en jordbrukspolitik som gynnar bevattningsteknik som gör det möjligt att spara betydande mängder vatten och att betrakta en säker vattenförsörjning som en prioritering som gör det möjligt att bygga upp en hållbar livsmedelssäkerhet. 3. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen rekommenderar AVS-länderna att införa nya produktions- och konsumtionssystem för vatten, vilka baserar sig på en integrerad och hållbar förvaltning av vattenresurserna och beaktar vattnets socioekonomiska dimension samt lyfter fram ett ekologiskt jordbruk som grundar sig på de endogena resurserna, främjande av lämplig teknik samt alla aktörers deltagande. 4. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar Europeiska unionen att, genom tilldelning av ökade ekonomiska resurser, särskilt uppmärksamma sådana AVS-länder som allvarligt berörs av bristen på vatten, som resulterar i torka och hungersnöd. 5. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen kritiserar politiken för en privatisering av förvaltningen av vattenresurser och en liberalisering av samhällsomfattande tjänster i AVS-länderna, men uppmanar dessa länder att prioritera och utveckla ett partnerskap som gör stödmottagarna delaktiga i förvaltningen av vattenförsörjningen. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att denna privatiseringspolitik har ökat den externa skuldsättningen i de sydliga länder vars tillgängliga resurser används till att återbetala skulder i stället för att användas till en hållbar utveckling, tillgång till dricksvatten, utbildning, sjuk- och hälsovård, boende och energi. 6. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen påminner om att trots att vatten och sanitet i högsta grad är en övergripande fråga har den ännu inte i tillräcklig utsträckning integrerats i utvecklingsåtgärder inom relaterade sektorer såsom jordbruk, industri, sjuk- och hälsovård, utbildning, skogsbruk och miljövård. 7. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen påminner om att en hållbar förvaltning av vattenekosystem är av ytterst stor betydelse för att förhindra och lindra klimatförändringarnas negativa effekter. APP/3916/A 8/10 PR\622556.doc

8. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen påminner om att det inom ramen för hållbara förvaltningsmetoder är synnerligen viktigt att öka medvetenheten för att garantera tillgången till vatten för kommande generationer, öka livsmedelssäkerheten samt förbättra befolkningens hygienvanor och sanitet. 9. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser en integrerad förvaltning av vattenresurser där all legitim användning och alla krav beaktas med betoning på integrering av mark- och vattenanvändning, områden belägna uppströms och nedströms, förvaltning av kustområden och förvaltning av ytvatten och grundvatten. 10. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen medger att kön och kultur spelar en roll i utvecklingen av vatten- och sanitetsteknik, och påminner om att samtliga strategier och lösningar måste anpassas till den lokala kulturen och till könsrelaterade roller. 11. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen påminner om att för att kunna uppnå en hållbar tillgång till och förvaltning av vatten krävs det starkt politiskt engagemang på det lokala planet, öppenhet och äganderätt för de berörda parterna. 12. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen påminner om vikten av att hos användarna utveckla ansvarsfulla vanor i anslutning till vattenanvändning, vilket innebär en övergång från en utbudsstrategi till en efterfrågestyrd strategi inom vattenförvaltningen. 13. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att offentligt-privata partnerskap dvs. sådana arrangemang där offentliga myndigheter förblir ägare till infrastrukturen och ingår ett förvaltningsavtal med den privata sektorn och samtidigt garanterar tillgången till vatten för alla och en öppen prissättning för allmänheten inte skall betraktas som en universallösning, utan snarare som ett sätt bland andra att förbättra tillgången till vatten. 14. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att de ekonomiska resurser som mobiliserats inom ramen för initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC-initiativet) bör bidra till att finansiera de centrala sektorerna för vatten och sanitet, utbildning samt sjuk- och hälsovård. 15. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmuntrar Europeiska unionen och AVS-länderna att upprätta nyskapande finansieringsinstrument såsom inrättandet av lokala, nationella, regionala och kontinentala fonder för stöd till vattenpolitik och till befintliga offentliga och privata finansieringsinstrument. 16. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar Europeiska unionen att fortsätta sina insatser för att ge AVS-länderna en hållbar tillgång till vatten, i syfte att göra vattenförsörjningen till en viktig strategisk prioritering, vilket gör det möjligt för AVS-länderna att minska den strukturella sårbarheten i de länder som berörs mest. PR\622556.doc 9/10 APP/3916/A

17. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser dels en förstärkning av potentialen i EU-AVS-samarbetsprocessen inom området för vatten och sanitet, dels åtgärder så att samtliga aktörer intar en starkare och mera aktiv hållning till ACP EU Water Facility-relaterade projekt (EUWF), genom att bättre övervaka de mål som fastställts inom ramen för EUWF. 18. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen är oroad över att det nationella stödet till EU-mekanismen för vatteninvesteringar i AVS-staterna (ACP EU Water Facility) har minskats och efterlyser åtgärder för att återupprätta fonderna. 19. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser det nödvändigt att märkbart öka de ekonomiska resurserna för att garantera förnyelse av infrastrukturen, underhåll och förvaltning av utrustningen för vatten- och sanitetsteknik, i syfte att förbättra tjänsterna och öka deltagandet för en stor del av befolkningen som inte har möjlighet att betala de höga kostnaderna för vattenförsörjning. 20. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser en primär roll för partnerländernas del och en efterfrågestyrd strategi när det gäller att samordna bidragsgivarnas input och föra samman den offentliga och den privata sektorn och civilsamhället för att utveckla och genomföra sunda vattenrelaterade politikområden, strategier och verksamheter. 21. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser en förstärkning av institutionell uppbyggnad och åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i syfte att förbättra vattenförvaltningen och bekämpa korruption genom lagstiftnings- och policyreformer, utveckling av mänskliga resurser, fortbildning och upprättande av nätverk. 22. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar de AVS-länder som har en gemensam flodbassäng att förbättra samordningspolitiken och strategierna för intervention och förvaltning av vattenresurserna, särskilt genom att skapa eller utveckla kapaciteten inom regionala organ som ansvarar för vattenpolitiken, i syfte att lösa konflikter om vattenanvändningen och därmed främja en kultur där man delar på de gemensamma resurserna och förvaltar dem på ett ansvarsfullt sätt. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar EU-ländernas regeringar och det internationella samfundet att stödja AVS-länderna i deras ansträngningar. 23. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser en omfattande dialog mellan olika vattenanvändare på lokal, nationell och gränsöverskridande nivå, i syfte att utveckla en effektiv sektorövergripande planering, garantera lämplig förvaltning av reservoarerna, utveckla en databas om vatten, genomföra bilaterala projekt, främja långsiktigt institutionellt samarbete mellan institutioner för högre utbildning, utbyta lokal kunskap samt bevara ekosystemen. 24. Den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppdrar åt sina medordförande att översända denna resolution till AVS EU:s ministerråd, kommissionen, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionen och till samtliga organisationer som ansvarar för vattenförvaltning. APP/3916/A 10/10 PR\622556.doc