Under våren 2012 får MIA en ny webbplats. Arbetet med den är i full gång vilket innebär att detta nummer av MIA Info är lite kortare än vanligt.

Innehåll Information och intryck från ett par ursprungsländer - 2 Etiopien 2 Slovakien 6 Möjligheter att söka adopterades ursprung i Filippinerna 9 Kinas nya krav på ansökningar och uppföljningsrapporter 12 Utredning av blivande adoptivföräldrar genom tiderna 14 Boktips 15 Utbildningsdag för föräldrautbildare Se mig som jag är 16 Barn som fått familj genom samhällets medverkan om barns rätt till föräldrar 17 Under våren 2012 får MIA en ny webbplats. Arbetet med den är i full gång vilket innebär att detta nummer av MIA Info är lite kortare än vanligt. Vi önskar våra läsare en God Jul och Gott Nytt År! 1

Information och intryck från ett par ursprungsländer Ett viktigt redskap i MIA:s tillsyn är besök i ursprungsländerna. Här sammanfattas information och några intryck från MIA:s resa till Etiopien i i mars 2011 och till Slovaken i maj 2011. Under resan har landets adoptionsprocess studerats och besök har gjorts på myndigheter, barnhem och organisationer. Etiopien Bakgrund Barn har adopterats till Sverige från Etiopien sedan 1969. Det förekom både privata adoptioner och adoptioner genom Adoptionscentrum fram till 1997 när Sverige ratificerade Haagkonventionen. Mellan 1969 och 2010 adopterades totalt 1190 barn från Etiopien till Sverige. Under 2011 t.o.m. oktober har 14 barn adopterats till Sverige från Etiopien genom Adoptionscentrum. Etiopien samarbetar med ett 60-tal adoptionsorganisationer i 13 länder. 2002 adopterades totalt 262 barn internationellt från Etiopien. Enligt International Social Service (ISS) beräkningar uppgick antalet adopterade barn under 2010 till mer än 6000. Störst mottagarland är USA som tog emot 2277 barn 2009 och 2513 barn 2010. Etiopien har ännu inte ratificerat Haagkonventionen. Sociala förhållanden De flesta etiopier lever på landsbygden där livet präglas av kampen för överlevnad. Den snabba befolkningsökningen frestar på de redan begränsade resurserna. Regeringens satsningar på sociala förbättringar sedan 1990-talet har bidragit till att medellivslängden har ökat och den skyhöga barnadödligheten minskat. Ändå hamnade Etiopien på 170:e plats av 177 i FN:s index över mänsklig utveckling 2006. Fortfarande var nästan hälften av barnen hämmade i växten på grund av undernäring. Medellivslängden är 47,6 år och fattigdomen är utbredd. Regeringen beräknar att 31 procent lever på mindre än 0,45 USD/dag. 85 procent av befolkningen lever av primitivt småjordbruk på landsbygden. Endast 22 procent av befolkningen har tillgång till rent vatten, vilket är lägst andel i hela Afrika söder om Sahara. Endast 13 procent av befolkningen bor i områden som har tillgång till elektricitet. Hälsovården är bristfällig och förhållandena är värst på landsbygden. Det är framförallt bristande tillgång till rent vatten och grundläggande hälsovård som bidrar till den stora utbredningen av sjukdomar i landet. Det finns endast en läkare per 25 000 invånare. Mödradödligheten uppskattas till ca 700 personer per 100 000 födslar. Av dessa kan en tredjedel kopplas till osäkra aborter, enligt Amnesty International. Etiopien har lyckats minska dödstalen bland barn med 40 procent sedan 1990. Enligt UNICEF 2008 dör 69 barn av 1 000 före ett års ålder. Etiopien har världens tredje största antal hiv-positiva invånare efter Sydafrika och Indien. Av dessa är 250 000 barn under fem år. Åtgärdsprogram finns, men tillräckliga resurser saknas. Grundskolan i Etiopien är åttaårig. Av barn i skolåldern var ungefär 82 procent av pojkarna och 73 procent av flickorna inskrivna i grundskolan 2005/2006. Omkring hälften 2

av de som började i första klass nådde femte klass, medan ungefär en tredjedel fullt ut genomförde hela grundskolan. Det är kostnadsfritt att gå i skolan, men skrivböcker, skoluniformer och ofta även skolunderhåll betalas av föräldrarna. Det utgör en stor utgift för fattiga föräldrar och många har inte har råd att låta barnen gå i skolan. Ett annat skäl till att föräldrar inte låter barn gå i skolan är att de behövs som arbetskraft i jordbruket. Möjligheten att gå i skolan påverkas också av att det inte finns tillräckligt med skolor. Flickor har sämre tillgång till utbildning än pojkar och medan knappt 34 procent av kvinnorna kan läsa är motsvarande siffra för männen knappt 50 procent. Antalet gatubarn har uppskattats till 200 000 i Addis Abeba och 4,6 miljoner barn tros vara föräldralösa i hela Etiopien, vilket motsvarar tolv procent av barnen. Tvångsarbete för barn förekommer och barnprostitution ökar i omfattning. Det finns uppgifter om att 60 procent av alla prostituerade är mellan 16 och 25 år gamla. Sexuellt våld mot barn är inte ovanligt. Barnäktenskap förekommer, särskilt på landsbygden. Handel med barn över gränserna till grannländerna förekommer. Priset för ett barn kan vara så lågt som ett par USD och Internationella migrationsorganisationen, IOM, uppskattar att ungefär 20 000 barn varje år säljs av sina föräldrar. I grundlagen poängteras jämställdhet mellan könen men i praktiken är kvinnans ställning mycket svag. Män lämnar ofta sina familjer utan att ta ansvar för deras försörjning. Kvinnors inkomster beräknas uppgå till hälften av männens. Kvinnor på landsbygden bär den största arbetsbördan och tvingas ofta gå flera timmar om dagen för att hämta vatten. Barnens bakgrund Barn som adopteras har vanligen mist en eller båda föräldrarna. Om barnet har två föräldrar får dessa inte tillstånd av domstol, Kebele Social Court, att lämna sitt barn för adoption. Om en ensamstående mamma vill lämna sitt barn för adoption måste domstolen först konstatera att mamman är för fattig eller på annat sätt oförmögen att ta hand om sitt barn. Det måste också bevisas att pappan är okänd vilket tre vittnen ska kunna intyga i domstolen. Den biologiska föräldern måste även i Federal First Instance Court ge sitt samtycke till adoptionen. Om polisen hittar ett övergivet barn i Addis Abeba lämnas barnet till det statliga barnhemmet Kebebe Tsehay. Barn som hittas är ofta undernärda och många har lunginflammation. Polisen söker efter de biologiska föräldrarna genom att annonsera och intervjua människor i området där barnet hittats. Om barnen är lite äldre och kan ha kommit bort annonseras det i lokala tv-kanaler. Barnet måste ha bott på barnhemmet i tre månader innan ett beslut om adoption kan tas i domstolen. Undantag kan göras om barnet är i behov av särskild vård eller om barnhemmet har brist på plats. Det förekommer att barnhemmen kontaktar de internationella adoptionsorganisationerna och ber dem ta hand om barn som är i behov av akut sjukvård för att överleva. Barnhemmen får aldrig ta emot barn direkt från biologiska föräldrar utan bara via polisen eller socialkontor. Krav på blivande adoptivföräldrar Makarna ska vara gifta Makarna måste vara friska, friskintyg krävs Intyg om stabil ekonomi krävs Lägsta medgivandet bör vara 0-18 månader 3

Etiopien tar emot enstaka ansökningar från ensamstående Ett av barnhemmen kräver fem års äktenskap och ingen av makarna får ha varit gift tidigare Adoptionsprocessen Ansökningar från svenska familjer skickas till Adoptionscentrums medarbetare i Addis Abeba. Hon förmedlar ansökningarna till barnhemmen och till en placeringskommittée inom Addis Abeba stad. En rapport om barnet lämnas tillsammans med ansökningshandlingarna från adoptivföräldrarna till adoptionsavdelningen på Ministry of Women, Children and Youth Affairs, MOWCYA. Där granskas dokumenten och matchningen beslutas. MOWCYA skriver ett utlåtande som ligger till grund för beslutet i domstolen, Federal First Instance Court. Domstolsförhandlingen sker i två steg. Vid den första domstolsförhandlingen kallas den biologiska föräldern, om denne är känd, till domstolen för att bekräfta det medgivande som hon/han lämnat inför den lokala domstolen, Kebele Social Court. De flesta barn som adopteras till Sverige är dock hittade övergivna och föräldrarna okända. Domstolen beslutar, med MOWCYA:s utlåtande som underlag, att barnet kan adopteras av den föreslagna familjen. Vid den andra domstolsförhandlingen kallas de blivande adoptivföräldrarna till domstolen. Domaren ställer frågor till dessa om de verkligen vill adoptera barnet, hur de har förberett sig och hur de har tänkt ta hand om sitt barn. De uppmanas att lära sig fakta om etiopisk kultur och att ha kontakt med andra föräldrar som adopterat barn från Etiopien. Om domaren, utifrån MOWCYA:s utlåtande och den personliga intervjun, bedömer att makarna kommer att bli bra föräldrar till barnet, fattar domaren beslut om adoption. Vistelsetiden i Etiopien för adoptivfamiljen är ca två veckor. Man försöker förbereda barnen genom att visa foton på de blivande adoptivföräldrarna och genom att prata om den nya familjen. Adoptivföräldrarna besöker sitt barn på barnhemmet flera dagar i följd innan de kan ta barnet med sig. Adoptivföräldrarna måste, innan den andra domstolsförhandlingen äger rum, ha träffat barnet. Efter ankomsten till Sverige ansöker adoptivfamiljen om svensk adoption i tingsrätten. Det händer att biologiska föräldrar önskar träffa adoptivföräldrar i samband med adoptionen. Vid dessa möten deltar inte barnet. Dessa möten måste alltid vara på de biologiska föräldrarnas begäran. Ibland tar biologiska föräldrar kontakt för att fråga hur det går för barnet i Sverige. De får då möjlighet att ta del av information om barnet i uppföljningsrapporterna. Adoptivfamiljer har möjlighet att skicka en hälsning till de biologiska föräldrarna. All kommunikation sker indirekt och adresser lämnas inte ut. Nationell adoption Det finns en tradition med informella inhemska adoptioner i Etiopien. Då dessa inte har beslutats i domstol har barnen inte samma rättigheter som barn som är födda i familjen. Enligt MOWCYA är många inte medvetna om att de måste se adoptivbarn på samma sätt som biologiska barn i familjen. Numera är man i Etiopien mån om att adoptioner beslutas av domstol. På olika sätt arbetar man för att främja inhemsk adoption och den etiopiska regeringen har ett samarbete med UNICEF för att skapa alternativa inhemska lösningar för barn på institution, t. ex. fosterhem. Adopterades ursprung De som adopterats efter 1982 genom Adoptionscentrum har goda möjligheter att få information om sin bakgrund. Adoptionscentrums medarbetare i Etiopien har alla adoptionshandlingar och handlingarna finns också i Adoptionscentrums arkiv. Eftersom samma medarbetare deltagit i förmedlingen av alla Adoptionscentrums adoptioner sedan 1982 kan hon ibland bidra med ytterligare information än den som finns i arkiven. Det har blivit allt vanligare att biologiska föräldrar eller släktingar kontaktar henne för att få information om ett barn som adopterats till Sverige. Båda parter måste ge sitt godkännande innan information kan utbytas. 4

MOWCYA sparar uppföljningsrapporter för all framtid och tar gärna emot adopterade som kommer på återresa. Även barnhemmen sparar information om barnen och adopterade är välkomna att komma på besök. Möjligheterna att finna biologisk familj varierar i Etiopien. Det finns inget centralt befolkningsregister. Vissa namn är mycket vanliga och många är registrerade på annan plats än där de bor. Samhällsutvecklingen innebär att stadsbilden förändras och gamla adresser försvinner. En kritisk brytningspunkt Bakgrunden till MIA:s resa var oro kring den dramatiska ökningen av internationella adoptioner och frågetecken kring barnens bakgrundsutredningar i Etiopien. Under resan fick MIA höra att ökningen av antalet adoptioner är relaterad till att antalet ansökningar från olika europeiska länder samt USA ökat. Detta hänger samman med att flera ursprungsländer i Asien och Latinamerika har minskat eller avslutat sin internationella adoptionsverksamhet. I Etiopien har aidsepidemin och den allt svårare fattigdomen lett till att antalet övergivna och föräldralösa barn har ökat. Enligt uppgift från de amerikanska och franska ambassaderna har flera oegentligheter i samband med internationell adoptionsverksamhet avslöjats. T.ex. har uppgifter som lämnats av biologiska föräldrar visat sig vara felaktiga. Även MOWCYA talade om att biologiska föräldrar inte alltid förstår vad adoption innebär. Ett annat problem är bristen på utbildade socialarbetare. Amerikanska ambassaden, som gjort närmare efterforskningar om barnens bakgrund, har uppfattningen att felaktigheterna troligen beror på missförstånd och skam eller en önskan att påskynda processen. Man har inte sett fall av barnhandel eller kidnappning av barn. När man har fått fram korrekt information har domstolarna alltid, enligt amerikanska ambassaden, beslutat om adoption. Enligt vår uppfattning är det bra att de biologiska föräldrarna måste inställa sig inför Federal First Instance Court och där, efter att ha fått innebörden av adoption förklarad för sig, bekräfta sitt tidigare lämnade medgivande till adoption. Det finns en medvetenhet hos MOWCYA om den problematiska situation landets adoptionsverksamhet befinner sig i och en vilja att göra något åt detta. Det är mycket positivt att de etiopiska myndigheterna vill förbättra situationen för barnen i landet och att de, för att möjliggöra detta, tar emot hjälp från UNICEF och Family Health International, FHI, m.fl. Arbetet med att utbilda och utreda fosterhem och inhemska adoptivfamiljer är ett långsiktigt arbete. Vad händer nu med de barn som finns på institution? I dagsläget finns många barn på barnhem med bristande personella och materiella resurser. Kommer det att innebära att de får tillbringa längre tid på barnhem? Eller kommer antalet övergivna barn att sjunka när man minskar den internationella adoptionsverksamheten? Det är en utveckling som MIA sett i andra länder. UNICEF har utarbetat ett förslag till kriterier för ackreditering av internationella adoptionsorganisationer. Om förslaget antas kommer troligtvis antalet internationella adoptionsorganisationer minska. Detta skulle förhoppningsvis leda till att enbart organisationer vilkas arbete håller hög etisk standard tillåts att arbeta i Etiopien. 5

Slovakien Bakgrund Från 1969 och fram t.o.m. 2010 har det kommit 55 barn från Slovakien till Sverige genom internationell adoption. 2010 lämnades totalt 40 barn för internationell adoption från Slovakien och 11 av dessa kom till Sverige. Förutom Sverige samarbetar Slovakien idag med Andorra, Italien, Malta, Monaco och Nederländerna. Slovakien arbetar med en organisation i respektive land. Barnen Framför Allt Adoptioner, BFA-A, är den svenska organisation som samarbetar med Centre for the International Legal Protection of Children and Youth, CPC. Myndigheten är centralmyndighet enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, som Slovakien ratificerade 2001. CPC är en oberoende statlig myndighet som samarbetar med Department of Labour, Social and Family Affairs och administrerar tre områden; bortförande av barn, adoptionsfrågor och underhållsfrågor. Sociala förhållanden m.m. Sedan Slovakien blev självständigt 1993 har de sociala klyftorna ökat i landet och det har blivit allt tuffare för Slovakiens minoriteter inte minst romerna. Regeringen arbetar dock sedan slutet av 1990-talet med att förbättra romernas situation och stärka rättigheterna för minoritetsbefolkningen. Slovakerna är den dominerande folkgruppen och den största minoriteten är ungrarna. Cirka åtta procent av befolkningen uppskattas vara romer. Romerna har generellt sett en låg status i samhället och brottas med diskriminering, låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. Romerna lider därför i mycket högre grad än den övriga befolkningen av fattigdom, analfabetism och sjukom. Brottsligheten är hög inom gruppen. Flickor får i regel barn i tidig ålder och får många barn i tät följd. Det finns bostadsområden med romer, där det saknas rinnande vatten, avlopp och elektricitet. Romerna har det svårast i den östra delen av Slovakien. Här finns byar med bara socialbidragstagare. Det är svårt för barnen att bryta sig loss och skapa sig ett drägligt liv, varför det blir en ond cirkel som kan bestå från generation till generation. Nioårig grundskola, gymnasieutbildning liksom universitetsutbildning är avgiftsfri, med några få undantag. Av de romska barnen, som ofta inte behärskar det slovakiska språket och inte sällan placeras i särskolor för socialt missanpassade, är det bara några få procent som fullföljer gymnasiet. Den slovakiska regeringen har därför inrättat ett program för att förbereda romska barn för sitt första skolår i vanlig skola. I Slovakien finns ett offentligt socialförsäkringssystem med pensioner, sjuk- och arbetslöshetsersättning samt föräldraersättning. Det finansieras genom avgifter från arbetsgivare och arbetstagare. Sjukvården finansieras genom obligatoriska försäkringar i statliga eller privata försäkringsbolag. Staten betalar för arbetslösa, pensionärer och barn. Det föreligger läkarbrist, då lönen är låg och arbetsförhållandena dåliga. Det råder brist på kompetenta domare och jurister, vilket har resulterat i långa handläggningstider. Korruption förekommer också. I Slovakien finns en särskild åklagarmyndighet specialiserad på korruptionsfall. Jurister, bl.a. advokater och domare, som fällts för korruption får inte längre utöva sitt yrke. Barnens bakgrund Anledningar till att barn lämnas för adoption kan vara att föräldrarna har missbruksproblem, stora ekonomiska bekymmer och låg status i samhället. Det kan röra sig om föräldrar som inte kan läsa och som saknar kunskap om hur man tar hand om ett barn. I de flesta fall rör det sig om unga mammor som fått sitt första barn och där fadern är okänd. Många mammor uttrycker redan på sjukhuset sin önskan att lämna barnet för adoption. I Slovakien är det också möjligt med s.k. anonym förlossning, där en kvinna kan föda sitt barn 6

på sjukhus utan att få sina identitetshandlingar kopplade till barnets. Det är också möjligt att lämna in sitt barn anonymt på vissa sjukhus, s.k. räddningsnästen. Denna möjlighet förhindrar att barnet lämnas att dö på annan plats. I de fall barn lämnats anonymt letar man inte efter mammorna. Barn som hittas övergivna samt barn som föds anonymt kan efter två månader förklaras tillgängliga för adoption av domstol. Den slovakiska lagen kräver att man med alla medel måste försöka hålla ihop familjen. Ensamstående såväl som par kan som exempel få stöd i form av bidrag eller nödboende under viss tid. Föräldrarätten kan dock tas ifrån de biologiska föräldrarna. Det förutsätter att myndigheterna har gett familjen stöd under en viss tid utan resultat. Det är socialkontoren som ansöker hos domstol och begär att barn ska vårdas utanför hemmet och domstolen fattar beslut att ta föräldrarätten från föräldrar. Sedan 2005 finns en barnavårdslag i Slovakien, som innebär att alla barn under tre år som inte har en familj eller en fungerande sådan ska placeras hos s.k. professionella familjer en variant av fosterhem. De professionella föräldrarna är anställda av barnhemmen och får särskild utbildning inför uppdraget. Slovakien strävar nu efter att alla barn under sex år som lever på institutioner ska placeras hos professionella familjer. Man hoppas att barnen ska få stanna i familjerna även efter sex års ålder. Professionella familjer som vill adoptera barn som de haft placerade hos sig ska uppfylla samma krav som adoptivföräldrar. För syskongrupper gäller ett undantag från lagen om professionella familjer för att så långt möjligt inte sära på syskon. Om syskonen inte kan placeras i samma familj får alla syskon i stället bo i ett fosterhem. Fosterhem i Slovakien innebär att barn är placerade i grupper om cirka åtta på olika avdelningar eller i hus inom en institution. Funktionshindrade barn som är i behov av omfattande läkarvård kan också omfattas av undantagen från lagen. De flesta barn som får en familj genom internationell adoption är av romskt ursprung och ungefär hälften av alla barn som adopteras internationellt är barn med funktionshinder. Nationell adoption I Slovakien är man mån om att tillämpa subsidiaritetsprincipen dvs. i första hand försöka hitta en inhemsk familj till ett barn i behov av en ny familj. Internationell adoption kan bli aktuellt först när alla möjligheter att hitta familj i landet är uttömda. Myndigheterna söker i första hand familj i barnets hemregion. Om socialkontoret där inte hittar en lämplig familj till barnet inom 14 dagar lämnar den över ärendet till övriga sju socialkontor i Slovakien. Internationell adoption kan bli aktuell först efter sex månaders sökande efter familj inom landet. Inhemska sökande adopterar gärna små och friska barn, men ogärna syskonpar. Det är inte ovanligt att inhemska sökanden ställer krav på ålder, kön, hälsa och hudfärg. Många inhemska sökande är positiva till att adoptera romska barn framför allt i de östra delarna av Slovakien. Undantaget gäller syskongrupper, som det oftast handlar om när det gäller de romska barnen. En nationell adoption kan hävas i domstol inom sex månader från adoptionsbeslutet, om det finns tungt vägande skäl. Det är dock mycket ovanligt att en adoption hävs. 7

Det är samma krav på inhemska adoptionssökande som på adoptionssökande från andra länder. Det finns en 26 timmar lång obligatorisk föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar, som staten eller fristående organisationer håller i. Barnet kommer till sin blivande adoptivfamilj som fosterbarn under en period av nio månader, innan en adoption kan beslutas. Den biologiska modern kan ångra sig fram till att domstol beslutat att fosterhemsplacera barnet hos de blivande adoptivföräldrarna. Det förekommer att ensamstående adopterar inhemskt, men samkönade par kan inte ansöka om att adoptera i Slovakien. Det finns ingen åldersgräns fastställd i lagen för adoptionssökande mer än att åldersskillnaden mellan barn och förälder ska vara lagom. Det är domstolen som gör den bedömningen. När ett barn är tillräckligt gammalt för att uttrycka sin egen åsikt, kan barnet självt välja om han eller hon vill bli adopterad eller inte. Det gäller främst barn som är över tio år. Processen vid internationell adoption till Sverige Det är adoptionsorganisationen i Sverige som skickar ansökningshandlingar till CPC i Slovakien. CPC måste sedan godkänna ansökan för att sökanden ska föras upp på deras väntelista. Det är CPC som matchar barn och familj. Två rådgivande team ger tre matchningsförslag till CPC:s rådgivande kommitté, som väljer den familj som de anser är mest lämpad att ta hand om det aktuella barnet. Det slutliga matchningsbeslutet fattas av chefen för CPC. Barnbeskedet sänds sedan till den svenska adoptionsorganisationen som lämnar besked till den aktuella familjen. Familjen har sex veckor på sig att fatta beslut om de vill adoptera barnet. Den svenska adoptionsorganisationen skickar då domstolsansökan, samtycket och ett acceptbrev till CPC, som i sin tur föreslår lämplig advokat. Innan familjen reser till Slovakien vill CPC att familjen ska skicka ett fotoalbum och en liten leksak till barnet. Familjen åker till Slovakien cirka två till tre veckor före domstolsförhandlingen för att umgås med barnet under viss tillsyn av personal från barnhem och socialtjänst samt en psykolog som skriver ett yttrande till domstol. Det är domstolen som beslutar att familjen får ta med sig barnet till Sverige som fosterbarn i cirka nio månader (precis som vid nationell adoption). Första uppföljningsrapporten ska skrivas en månad efter hemkomst. De resterande tre rapporterna ska lämnas in var tredje månad därefter. Rapporterna sparas i minst 80 år. Det är CPC som får uppföljningsrapporterna och de skickar en kopia till de lokala socialkontoren. Adoptionen genomförs efter cirka nio månaders fosterhemsplacering i svensk tingsrätt och MIA utfärdar ett s.k. Artikel 23-intyg (intyg att adoptionen gjorts enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner). Kort reflektion Vårt intryck från resan är att myndigheter och organisationer i Slovakien arbetar hårt för att förbättra situationen för utsatta barn i samhället och har ett välordnat system vad gäller adoptionsprocessen. Slovakien är noga med att tillämpa subsidiaritetsprincipen och arbetar mycket med stöd till biologiska föräldrar. Möjligheterna till s.k. anonym förlossning och att lämna sitt barn till ett räddningsnäste är problematiska bl.a. med tanke på barnets rätt till sitt ursprung, men alternativet kan vara att barnet inte överlever. Eftersom de yngre barnen adopteras inom Slovakien är det främst äldre barn eller barn med särskilda behov och syskongrupper som är aktuella för internationell adoption. 8

Möjligheter att söka adopterades ursprung i Filippinerna I augusti 2011 gjorde MIA en studieresa till Manila, Filippinerna. Syftet med resan var att få kunskap om hur man där arbetar med stöd till adopterade som söker information om sitt ursprung. Vi besökte bl.a. adoptionsmyndigheten Intercountry Adoption Board, ICAB, och några frivilligorganisationer. Här följer anteckningar från några av besöken. Bakgrund Enligt MIA:s statistik har 283 barn adopterats från Filippinerna till Sverige sedan början av 1970-talet t.o.m. 2009. I början av 1970-talet var adoptionerna från Filippinerna privata. 1975 slöt MIA:s föregångare NIA ett adoptionsavtal med det filippinska socialministeriet och därigenom stoppades möjligheterna till privat adoption. Då Sverige omorganiserade sin internationella adoptionsverksamhet 1980 tog Adoptionscentrum över samarbetet, vilket fortfarande pågår. BFA-A har haft auktorisation för samarbete med Filippinerna mellan 2002 och 2007. ICAB ICAB har utarbetat riktlinjer för att stärka statens kontroll över frågor som rör adopterades ursprung. Man har uppmärksammat det ökade intresset för att söka efter födelsefamilj och ICAB menar att det är viktigt att dessa ärenden hanteras av aktörer som har förståelse för frågornas känsliga natur. Riktlinjerna är ännu inte helt fastlagda men man vill redan att alla frågor om adopterades bakgrund ska ställas till ICAB. Man vill helst att de adopterade kontaktar ICAB genom en adoptionsorganisation i hemlandet, men adopterade kan också kontakta ICAB direkt. Anledningen till att ICAB helst vill att de adopterade tar kontakt genom en adoptionsorganisation är att man då tänker att de får psykosocialt stöd där de befinner sig. Internationella adoptioner har förekommit i Filippinerna sedan 1960-talet. ICAB har funnits sedan 1995 och 1996 anslöt sig Filippinerna till 1993 års Haagkon- vention. De flesta som hittills sökt efter sin filippinska familj adopterades före 1995 vilket innebär att ICAB inte har dokumentation. Vad gäller adoptionerna under de första decennierna är det ofta svårt att hitta information. Om man hittar dokumentation är den ofta knapphändig och ibland felaktig. Det kan finnas handlingar i domstolsarkiv och hos lokala sociala myndigheter men framför allt hos barnhemmen. Det var tidigare vanligt att barnhemmen slöt avtal med mamman om att inte avslöja hennes identitet. Det beror på barnhemmets inställning om man väljer att försöka kontakta mamman eller endast hänvisar till sekretessavtalet. Det är bra om de adopterade tar kontakt med ICAB i god tid före ett eventuellt besök. Då kan ICAB ta fram dokument, förbereda besök på barnhem och om möjligt koordinera möten med familjen. I de fall då man hittar mamman/familjen ger man rådgivning till båda parterna. De adopterade kan behöva förberedelse inför att möta sina mammors/familjers många gånger fattiga och utsatta livsvillkor. ICAB vill finnas med som en medlande part vid åtminstone det första mötet. ICAB är bekymrat över hur lätt det är att hitta personer genom sociala media som t.ex. Facebook. Filippinerna hade tidigare ett TV-program som Spårlöst. På grund av det olämpliga sätt som programmet hanterade frågan fick ICAB TV-bolaget att sluta med programmet. Information om vilken hjälp ICAB kan ge adopterade som söker information om sitt ursprung finns 9

på myndighetens webbsida http://www.icab.gov.ph/ index.php?option=com_content&task=view&id=19& Itemid=46 Heart of Mary Villa Heart of Mary Villa har funnits sedan mitten av 1950-talet och har sedan dess placerat ca 5 100 barn för adoption. Alla barnens mammor har bott på barnhemmets mödrahem under graviditeten. Mödrarna kan vara i alla åldrar. De flesta är ogifta eller har fått barnet utom äktenskapet. Det är t.ex. vanligt att en kvinna som arbetar i Manila blir gravid med en annan man än den hon är gift med och att hon föder barnet i hemlighet. Mödrarna får adoptionsrådgivning och möjlighet att lära sig ett hantverk under vistelsen i mödrahemmet. Om mamman väljer att behålla barnet arbetar man för att mobilisera hennes nätverk. 64 procent av mödrarna väljer att behålla barnet. När vi besökte barnhemmet hade det nyligen flyttat eftersom de tidigare lokalerna hade blivit översvämmade i en tyfon. Lyckligtvis fanns alla barnhemmets akter på andra våningen. Man har dock bestämt sig för att överföra all information till en databas för att försäkra sig om att informationen inte ska försvinna. Då en adopterad person vänder sig till Heart of Mary Villa med en önskan om att söka efter sin födelsefamilj utgår man från informationen i adoptionsakten. Den adopterade kan inte få någon identifierande information utan att mamman gett sitt tillstånd. Det är ofta ett detektivarbete att söka reda på mamman. Man söker på adresser, telefonkatalog, genom kyrkor, skolor, polisen, arbetsplatser etc. En adopterad kvinna som kommer från Heart of Mary Villa har skapat en Facebookgrupp, From Heart of Mary Villa Malabon. Gruppen har ca 150 medlemmar, främst personer som adopterats från Heart of Mary Villa men också adoptivföräldrar och personal på Heart of Mary Villa. Barnhemmet svarar också på frågor om ursprung som kommer via Facebookgruppen. 10

Red Cross Philippines Red Cross har 100 avdelningar i Filippinerna vilket innebär att organisationen har enheter över hela landet. Verksamheten drivs av anställda med hjälp av volontärer. Man samarbetar också med Salvation Service och International Social Service, ISS. Organisationen har flera verksamheter, bl.a. en som kallas Restoring Family Links and Tracing. Arbetet syftar till att motverka att familjer splittras och återförena familjemedlemmar som skilts åt. Vid katastrofer ger Red Cross råd och stöd till överlevande. Man tillhandahåller I am alive phonecalls, man registrerar överlevande och publicerar listor med överlevande. Red Cross har också program som motverkar att familjer splittras då en familjemedlem avtjänar fängelsestraff och bekostar hemresa för soldater som gör utlandstjänstgöring om någon i familjen blir sjuk. I de fall barn tappats bort kan Red Cross annonsera i media. De adoptionsärenden som Red Cross har kan vara uppdrag av de sociala myndigheterna att eftersöka föräldrar till barn som hittats övergivna och att söka efter ursprungsfamilj för vuxna adopterade. För att kunna söka en vuxen adopterads filippinska familj behövs namn, födelsedatum och senast kända adress. Man börjar söka på den senast kända adressen. Man kan fråga runt bland grannar, lokala myndigheter, kyrkan mm. Det finns inget centralt folkbokföringsregister men andra mindre heltäckande register som man kan göra sökningar i. Barangay är den minsta administrativa enheten som brukar omfatta 5-10 000 invånare. Barangay registrerar de boende i området. I provinsen är det lätt att hitta människor för alla känner alla. Om man hittar en person som inte är i stånd att verifiera sin identitet gör man en Man on the Street Interview, d.v.s. identifierar personen genom att fråga människor i området. Red Cross har ca 100 ärenden per år. Man hittar den eftersökta personen i 80-90 procent av fallen. Då det inte lyckas kan det bero på att den eftersökta personen är död eller har flyttat utomlands. Red Cross har dokumenterat sitt arbete sedan Vietnamkriget och alla register från de olika programmen och insatserna finns bevarade. Viktigt att vara försiktig De MIA träffade på ICAB, Heart of Mary Villa och Red Cross framhöll att det är viktigt att vara försiktig när man söker efter den biologiska familjen. Många mödrar har lämnat sina barn i hemlighet. Om mamman sedan gift sig och bildat familj är det vanligt att mannen och familjen inte vet att hon tidigare fött och lämnat ett barn. Därför måste man vara mycket försiktig då man gör eftersökningar. T.ex. brukar man hitta på andra skäl till att man söker personen för att inte avslöja henne och försätta henne i en svår situation. Om man hittar mamman är det vanligt att hon först förnekar att hon fött och lämnat ett barn. Ett vanligt skäl är att hon är rädd för att den adopterade ska vara arg på henne. Det kan ta tid men många väljer till slut att träffa sina barn. Både adopterade och mammor får rådgivning inför mötet. Många uttrycker en stor lättnad då de träffar de adopterade och förstår att dessa inte är arga. För många saknas dokumentation Många adopterade kommer inte kunna hitta sin filippinska familj. För många kommer det inte heller vara möjligt att hitta mer information om den personliga bakgrunden än vad de redan har i sina adoptionsdokument. ICAB framhöll att det är viktigt att ge intresserade adopterade generell information om Filippinerna, om landets historia och även kunskap om att Filippinerna också är ett modernt land. Läs mer om Filippinerna i MIA Info 2/2007. 11

Kinas nya krav på ansökningar och uppföljningsrapporter Den kinesiska adoptionsmyndigheten, China Center for Childrens Welfare and Adoption, CCCWA, har uppdaterat sina krav på ansökningar och uppföljningsrapporter. Ansökningar De nya kraven får konsekvenser för vilka utredningar som kan skickas till Kina. CCCWA ställer särskilda krav vad gäller antal möten, referenser, psykologintyg och ensamstående sökande. De nya kraven gäller för ansökningar som loggas in på CCCWA fr.o.m. den 1 oktober 2011. Antal möten med sökande För att CCCWA ska acceptera en ansökan krävs att sökanden träffat utredaren minst fyra gånger och att antalet träffar framgår av utredningen. Referenser CCCWA kräver att sökanden lämnar minst tre referensbrev. Referenterna ska på ett objektivt, sanningsenligt, detaljerat och reflekterande sätt beskriva sin relation till de sökande, tidpunkt för när de lärde känna de sökande samt sina skäl att rekommendera de sökande som adoptivföräldrar. Fokus i breven skall ligga på de sökandes föräldraförmåga och lämplighet/ olämplighet att adoptera. Breven ska beskriva de sökandes personlighet och karaktär, styrkor och svagheter, psykisk hälsa, mognad, familjeatmosfär samt hur de sökande fungerar socialt i samhället och tillsammans med andra. Vad gäller de sökandes sociala umgänge kan man t.ex. redogöra för om de sökande är aktiva i en förening, har förtroendeuppdrag, sysslar med hobbyverksamhet etc. Om de sökande redan har barn vill CCCWA gärna att en referens är skriven av barnets förskollärare eller lärare. Ifall familjen redan har vuxna barn vill CCCWA gärna att det vuxna barnet är en av referenterna. Psykologintyg Vid följande omständigheter kräver CCCWA ett psykologutlåtande: Om sökande går eller har gått i psykologisk rådgivning eller terapi Om sökande har emotionella problem som kan påverka adoptionen Om sökande har varit utsatta för fysisk eller psykisk misshandel Om sökande har varit utsatta för känslomässig förlust eller trauma Ensamstående sökande Ensamstående kan ansöka i Kina om att adoptera barn med i förväg kända särskilda behov. CCCWA har följande krav på ensamstående sökande: De sökande ska vara förberedda och lämpade att adoptera barn med särskilda behov De sökandes motiv att adoptera barn med särskilda behov ska vara väl genomtänkta De sökande ska vara personligt och socialt kvalificerade att ta hand om barn med särskilda behov De sökande ska ha relevant utbildning för att till fullo förstå de fysiska och psykiska behov barn med särskilda behov kan ha De sökande ska ha ett brett socialt nätverk De sökande inser vikten av att introducera manliga förebilder för barnet Det är viktigt att anledningen till att de sökande lever som ensamstående och de sökandes attityd till äktenskap tydliggörs. 12

Uppföljningsrapportering Familjer som fått Notice of coming to China for adoption efter den 1 augusti 2011 ska skicka sex uppföljningsrapporter. CCCWA kräver att alla uppföljningsrapporter ska skrivas av socialsekreterare efter hembesök hos familjen 1 månad, 6 månader, 1 år, 2 år, 3 år och 5 år efter hemkomst. CCCWA vill att den första rapporten ska fokusera på hur barnet anpassat sig och knutit an till sin nya familj. Man vill också veta hur familjen upplevt adoptionsproceduren i Kina. För alla rapporter gäller att CCCWA vill veta hur barnet utvecklas känslomässigt, socialt, intellektuellt och fysiskt. Om barnet har särskilda behov vill CCCWA veta vilken behandling barnet får. Vidare vill CCCWA få information om viktigare förändringar i adoptivfamiljen. Adoptionsorganisationerna har närmare information rörande CCCWA:s krav på ansökningar och uppföljningsrapportering. 13

Utredning av blivande adoptivföräldrar genom tiderna Föräldraskapets politik Helena Bergman, Maria Eriksson & Roger Klinth (red.) Dialogos förlag (2011) Vad är ett gott föräldraskap och hur har synen på det förändrats över tid? Dessa frågor behandlas i antologin Föräldraskapets politik, som diskuterar omvandlingar såväl i föräldraskap som i försöken att påverka det. Adoptionsutredningar, assisterad befruktning för lesbiska par samt föräldrars engagemang i sina barns skolgång är några av de frågor som belyser samhällsutvecklingen. Cecilia Lindgren har skrivit kapitlet Barnets väl samhällets ansvar som handlar om utredning av blivande adoptivföräldrar. Hon har analyserat texterna i handböckerna för adoptionsutredare från 1950-talet fram till nutid. Skälen till att adoptivföräldrar måste genomgå en utredning motiveras på olika sätt beroende på vilket år handboken skrivits. I 1955 års handbok står: Barnet[ ] är helt utelämnat åt adoptionsförmedlaren. Dess framtid beror av dennes goda omdöme, varma hjärta och aldrig svikande medvetande om det ansvar som åvilar honom. I 1969 års handbok, som liksom den tidigare främst handlar om nationell adoption, poängteras att det finns många fler som vill adoptera än det finns barn som behöver föräldrar. Utredarens uppgift är att vara barnets representant och välja de bästa föräldrarna. I denna handbok hänvisar man till Freuds teorier och barnpsykologisk forskning. Under tidigt 1970-tal minskar de nationella adoptionerna drastiskt och de internationella adoptionerna ökar. I handboken som gavs ut 1974 handlar det om att bedöma om sökande i Sverige kan få tillstånd att ta emot barn, som fortfarande finns i utlandet, för adoption. I handboken utökas utredarens ansvar gentemot barnet till att även gälla gentemot barnets företrädare i ursprungslandet. Handboken som kom 1982, reviderades 1986 och 1997. Den behandlar enbart internationell adoption. I dessa handböcker behandlas utredarens relation till barnet respektive de sökande som ett dilemma; utredaren är barnets företrädare men träffar endast de sökande vilket innebär en risk för identifikation med de vuxna. Utredaren uppmanas förklara att barnets rätt till en familj går före de vuxnas längtan efter ett barn. I 1997 års upplaga poängteras att skillnaden mellan att ta hand om ett adopterat och ett biologiskt barn är väsentlig på grund av det adopterade barnets svåra upplevelser tidigt i livet. Detta resonemang skiljer sig från de tidigare handböckerna som betonade att adoptivföräldrar skulle vara vanliga föräldrar. Nu beskrivs adoption som ett annorlunda föräldraskap och utredarens uppdrag handlar om att bedöma vilka sökande som kan bli goda föräldrar till ett adopterat barn med större behov än andra barn. Samhället har ett särskilt ansvar för dessa barn och det fastslås att ingen har rätt att adoptera. Författaren Cecilia Lindgren analyserar även den nu aktuella handboken som gavs ut av Socialstyrelsen 2008. Den handlar huvudsakligen om internationell adoption, men tar också upp olika typer av nationella adoptioner. I Socialstyrelsens handbok beskrivs adopterade barn som sårbara och utsatta. Eftersom barnen behöver optimala uppväxtförhållanden framstår det som positivt och självklart att sökande utreds och bedöms. 14

Boktips My fathers daughter Hannah Pool Free press (2009) Hannah Pool är journalist och lever i London. Hon kommer ursprungligen från Eritrea och adopterades då hon var sex månader av en brittisk familj. I My fathers daughter berättar Hannah Pool om när hon sökte upp sin eritreanska familj och återvände till sitt födelseland. Hennes berättelse skildrar en komplex upplevelse och hur hon genom att möta sina känslor förknippade med adoptionen finner en djupare känsla av mening i tillvaron. På http://www.youtube.com/watch?v=kntaluscrzw berättar Hannah Pool om hur hon utforskat sin livshistoria. Stålmannen, Moses och jag Dan och Lotta Höjer Sveriges Utbildningsradio AB (2011) Boken Stålmannen, Moses och jag riktar sig i första hand till adopterade barn i åldern 9-12 år som funderar på sitt ursprung och sin situation. I kortare texter som krönikor, insändare, dikter och intervjuer berättar adopterade barn och vuxna om sina tankar. Texterna handlar bl. a. om hur det är att ha två mammor och två pappor. Boken innehåller också information om olika länder, bildcollage och recept. Man kan även läsa om hur det var förr, vad diskriminering och rasism egentligen är, adoptionsforskning, hur en adoption går till och mycket annat. 15

Utbildningsdag för föräldrautbildare Se mig som jag är MIA inbjuder till en introduktionsdag om hur filmen Se mig som jag är kan användas i den obligatoriska föräldrautbildningen inför internationell adoption. Introduktionsdagen vänder sig till föräldrautbildare. Se mig som jag är har producerats av Lene Kamm som är psykolog och psykoterapeut och ansvarig för föräldrautbildningen inför adoption i Danmark. Inspelning har skett på barnhem i Sydamerika och Afrika. Filmen, som visar hur barnens vardag gestaltar sig, stimulerar till kunskap och insikt om hur barn kan ha haft det före adoption. Den väcker frågor som: Hur kan det vara för barn som lever utan föräldrar? Vilka överlevnadsstrategier har barn på barnhem? Hur påverkas barns utveckling av att de anpassar sig till en bristsituation? Hur blir barnets relation till andra och sig själv då det inte finns någon vuxen som ger barnet personlig omvårdnad? Filmen får endast visas i föräldrautbildningen inför internationell adoption efter tillstånd från MIA. Användaren ska ha genomgått en introduktionsdag hos MIA. Introduktionsdagen som till sin form liknar en workshop innehåller: Förberedelser inför visning av filmen Att se barnen och deras olika överlevnadsstrategier Att ta hand om de känslor och reaktioner som filmen väcker MIA kan arrangera introduktionsdag i Stockholm eller anordna den på andra orter i landet efter inbjudan av grupper om minst sex deltagare. Introduktionsdag + film och manual kostar 240 kr exl. moms. Kostnad för lokal och ev. förtäring tillkommer. Vill du anmäla intresse, arrangera en introduktionsdag eller få ytterligare information kontakta: marie.alm@mia.eu tfn 08 54 55 56 85 eller asa.barkeling@mia.eu tfn 08 54 55 56 82. 16

Barn som fått familj genom samhällets medverkan om barns rätt till föräldrar - konferens 25 januari 2012 Stiftelsen Allmänna barnhuset, Socialstyrelsen och Myndigheten för internationella adoptionsfrågor inbjuder till en konferensdag om Barn som fått familj genom samhällets medverkan om barns rätt till föräldrar Familjebildning kan idag se väldigt olika ut. Barn kan ha en, två eller flera föräldrar. Media har lyft ämnet familjebildning med fokus på den starka längtan efter barn och olika vägar till att bli förälder. Vi vill bjuda in till diskussion om hur det blir för de barn som växer upp i de olika familjebildningarna. Samhället behöver ha beredskap att möta alla familjekonstellationer för att kunna ge ett adekvat bemötande och anpassat stöd. Hur gör vi i praktiken? Ur programmet: Barnets rätt till familjer i olika situationer, Anna Singer, professor i civilrätt Barns behov i familjesamspel, Monica Hedenbro, socionom, leg. psykoterapeut och med. dr i barnpsykiatri En familj är att man är bra ihop regnbågsbarns berättelser om familjer och tillblivelse, Anna Malmquist, leg. psykolog och doktorand i psykologi Adoption om barnen som kommer, samhälleligt stöd och professionella attityder Gunilla Cederholm Wilhelmsson, verksamhetschef för Lainio Centret Röster från placerade barn med fokus på professionellas stöd och attityder, Kristian Tilander, socionom Mer utförlig information om konferensens program och föreläsare finns på www.mia.eu Målgrupp Konferensen vänder sig till personal inom familjerättsfrågor, familjehemssekreterare, adoptionshandläggare, socialsekreterare, barnhälsovården och ideella organisationer inom dessa områden. Tid och plats Konferensen äger rum onsdagen den 25 januari 2012 på Scandic Sergel Plaza, Brunkebergstorg 9, Stockholm. Anmälan Anmälan görs via e-post till info@allmannabarnhuset.se senast den 9 januari 2012. Glöm inte ange faktureringsadress och eventuell specialkost. Anmälan är bindande. Bekräftelse och faktura skickas när anmälan inkommit. Avgift Avgiften som är 1050 kr per deltagare inkluderar kaffe och lunch. Moms utgår ej. För frågor om konferensen kontakta: Stiftelsen Allmänna Barnhuset Eva Windelhed, 08-524 634 96 Socialstyrelsen, Gunilla Cederström, 075-247 38 46 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, Marie Alm, 08-545 556 85 Utgivare: Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA Box 308, 101 26 STOCKHOLM Telefon: 08-54 55 56 80 Fax: 08-650 41 10 E-post: info@mia.eu Webbplats: www.mia.eu Ansvarig utgivare: Meit Camving Redaktörer: Lovisa Kim och Åsa Barkeling Layout: Kirsti Åström 17