Stockholm den 20 januari 2014 FAQ om sjukhusfilmningsfallet mot Landstinget i Uppsala län Den 23 december 2013 meddelade Uppsala tingsrätt dom i det uppmärksammade fallet om den cancersjuke man som filmades utan tillstånd när han kämpade för sitt liv på Akademiska sjukhuset. Inslaget sändes sedan i serien Sjukhuset på TV3. De anhöriga stämde landstinget och begärde skadestånd. Domstolen menade att det inträffade visserligen innebar ett sekretessbrott, men att landstinget inte är skadeståndsskyldigt eftersom sköterskorna som medverkade vid filmningen skyddas av meddelarfrihet enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Nedan följer de vanligaste frågorna om fallet och tingsrättens dom. 1. Gäller inte sjukvårdssekretessen när man är döende på ett sjukhus? 2. Kan man lita på att sjukvårdssekretessen respekteras i framtiden? 3. Spelar det någon roll vem som brutit mot sekretessen när talan är riktad mot landstinget? 4. Har landstinget yttrandefrihet? 5. Vad innebär meddelarfrihet? 6. Har sköterskornas meddelarfrihet? 7. Varför talar tingsrätten om brottsligt uppsåt? 8. Varför var det inte en kränkning av rätten till skydd för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen? 9. Är det trots allt inte bra att sjukvården kan visa upp sitt arbete i TV? 10. Är det fastställt att mannen inte samtyckte till filmningen? 11. Vad händer härnäst?
12. Vem kontaktar jag om jag har fler frågor? 1. Gäller inte sjukvårdssekretessen när man är döende på ett sjukhus? Jo, inom vården gäller sekretess för alla uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Eftersom uppgifterna inom vården är mycket känsliga och skyddsvärda gäller så kallad kvalificerad sekretess. Om en sådan uppgift ändå röjs innebär det en överträdelse av bestämmelsen i 25 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen. Landstinget är ansvarigt för att se till att sjukvårdssekretessen respekteras. Alla som arbetar inom vården är under straffansvar skyldiga att respektera sjukvårdssekretessen (20 kap. 3 brottsbalken). Tingsrätten konstaterade att sköterskorna som medverkat vid filmningen lämnat känsliga uppgifter om patienten och att detta innebar ett otillåtet röjande av sekretessbelagda uppgifter. 2. Kan man lita på att sjukvårdssekretessen respekteras i framtiden? Tingsrätten kom fram till att man hade brutit mot sjukvårdssekretessen men trots det kunde landstinget inte hållas ansvarigt. Om tingsrättens dom står sig i högre instanser är det högst oklart vad enskilda har för garantier för att ett landsting inte släpper in TV-team som kan filma utan patienters tillstånd även i framtiden. 3. Spelar det någon roll vem som brutit mot sekretessen när talan är riktad mot landstinget? 2
Nej, enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna måste det allmänna (t.ex. staten, en kommun eller ett landsting) se till att enskildas rätt till privatliv respekteras i enlighet med de lagar och bestämmelser som gäller. Det spelar ingen roll vem eller vilka som brutit mot sekretessen. Samma sak gäller enligt skadeståndslagen. Enligt praxis svarar landstinget för fel som begåtts av landstingets anställda även om man inte kan identifiera vem som har gjort det. Det kan också handla om fel som var för sig inte är tillräckligt för att grunda ansvar, men som sammantaget innebär en sådan skada att den ska ersättas. Man talar då om anonyma och kumulerade fel (se till NJA 1998 s. 390 och Högsta domstolens dom i mål nr T 2139-12 den 27 december 2013). Det är därför inte nödvändigt att fokusera på sköterskorna som medverkade till filmningen i det här fallet ansvaret för det inträffade ligger på landstinget. 4. Har landstinget yttrandefrihet? Nej, myndigheter såsom ett landsting har ingen yttrandefrihet. Yttrandefrihet och meddelarfrihet är något som tillfaller enskilda medborgare. En myndighet kan med andra ord inte undgå ansvar med hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen. Detta har slagits fast av Högsta domstolen (NJA 1995 s. 677) såväl som Justitiekanslern (bl.a. dnr 583-01-30) och Justitieombudsmannen (bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2011/12:JO1, s. 605). Domstolen har bortsett från detta i sin dom. 5. Vad innebär meddelarfrihet? 3
Meddelarfriheten är central för att anställda i till exempel ett landsting ska kunna avslöja missförhållanden eller andra angelägna uppgifter utan risk för straff eller repressalier. Det är en medborgerlig frihet tänkt som en säkerhetsventil för enskilda i förhållande till det allmänna. Syftet med meddelarfriheten är inte att myndigheter inte behöver följa lagar och bestämmelser. Meddelarfriheten kan till exempel innebära att en enskild inte kan hållas skadeståndsansvarig för att ha röjt uppgifter som omfattas av sekretess. Meddelarfriheten för uppgifter som sänds i till exempel TV skyddas i 1 kap. 2 yttrandefrihetsgrundlagen. 6. Har sköterskorna meddelarfrihet? Eftersom myndigheter inte kan ha meddelarfrihet har inte heller anställda som agerar på myndighetens vägnar meddelarfrihet. Uttalanden som görs i tjänsten omfattas därför inte av meddelarfriheten. Detta har bekräftats av bl.a. Justitiekanslern i flera beslut (dnr 2768-03-30, dnr 5602-05-31 och dnr 3559-02-40). I det aktuella TV-avsnittet filmas personal när de vårdar och kommenterar vården av en döende patient. Dessa uttalanden har helt klart gjorts i tjänsten och omfattas inte av meddelarfriheten. Tingsrättens dom är inte förenlig med denna praxis. 7. Varför talar tingsrätten om brottsligt uppsåt? Meddelarfriheten kan inte alltid frita från ansvar vid röjandet av sekretessbelagda uppgifter. Om man röjer en uppgift som skyddas av kvalificerad sekretess, såsom uppgifterna i förevarande fall, kan 4
man ändå hållas ansvarig. För det krävs att man har agerat med uppsåt. Tingsrätten menade att i normala fall måste sköterskorna förstått att de inte fick röja uppgifter på det sätt som skedde. Men eftersom sköterskorna följde sjukhusledningens instruktioner om att medverka vid filmningen måste de ha trott att de inte bröt mot tystnadsplikten när de agerade därefter. De saknade därför uppsåt. Vi delar inte tingsrättens uppfattning. För ansvar krävs inte att sköterskorna haft uppsåt att begå ett brott. Det räcker att de har känt till att de agerade i strid med lagstiftningen. Och landstingets instruktioner gör inte automatiskt att uppsåt saknas. Anställda har ett eget ansvar för att upprätthålla tystnadsplikten och kan därför inte förlita sig på instruktioner från ledningen. Vad sjuksköterskorna trodde eller inte trodde i förevarande fall är dessutom en spekulation eftersom de inte har hörts i målet. 8. Varför var det inte en kränkning av rätten till skydd för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen? Huruvida landstingets handlande innebar en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen prövades aldrig av domstolen. Domstolen menade att eftersom yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig på sköterskorna behöver man inte pröva om det är en kränkning av Europakonventionen. Detta eftersom yttrandefrihetsgrundlagen i egenskap av grundlag står över Europakonventionen. Vi menar att tingsrätten har gjort en felaktig bedömning, eftersom domstolen bortsett från att talan är riktad mot landstinget inte mot sköterskorna. Enligt praxis från Högsta domstolen (NJA 1995 s. 677) såväl som Justitiekanslern (bl.a. dnr 583-01-30) och Justitieombudsmannen (bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2011/12:JO1, s. 5
605) har ett landsting ingen yttrandefrihet och kan därför inte undgå ansvar genom att åberopa yttrandefrihetsgrundlagen. 9. Är det trots allt inte bra att sjukvården kan visa upp sitt arbete i TV? Att sjukvården visas upp i TV kan kanske vara bra. Men det får aldrig ske på ett sätt som gör att skyddet för enskildas privatliv åsidosätts. De som medverkar måste ha gett ett giltigt samtycke, dvs. att man vet vad man samtycker till, är i en position där man har möjlighet att säga nej och att det görs på förhand. Dessutom måste det finnas möjlighet att få upprättelse om fel begås. TV-inspelningar på sjukhus har kritiserats av Justitieombudsmannen och Socialstyrelsen vid ett flertal tillfällen. Redan 1997 kritiserades Huddinge sjukhus akutmottagning (dnr 4495-1995) för bland annat bristfällig hantering av samtycken vid TV-inspelningar. Socialstyrelsen har därefter i en rad beslut anslutit till Justitieombudsmannens bedömning (se till exempel dnr 40-11439/04 och 40-4283/05 ang. Södersjukhuset och dnr 44-4857/05 ang. Karolinska Universitetssjukhuset). Det är viktigt att poängtera att det var mot den bakgrunden landstinget i Uppsala valde att ingå avtal med produktionsbolaget Titan för att tillåta inspelningar på Akademiska sjukhuset. Den information Landstinget i Uppsala län ger på sin hemsida om att TV-inspelningarna i Uppsala var de första i sitt slag och att JO och Socialstyrelsen inte riktat någon kritik mot den här typen av TVproduktioner tidigare är med andra ord felaktig (se http://www.lul.se/sv/landsting--politik/nyheter/landstingetsledningskontor/fragor-och-svar-om-sjukhuset/). 6
10. Är det fastställt att mannen inte samtyckte till filmningen? Landstinget hävdade i början av processen att mannen måste ha samtyckt till filmningen, eftersom man hade som rutin att alltid fråga om lov. Landstinget har tagit tillbaka den invändningen, eftersom det inte finns några andra tecken på att ett sådant samtycke inhämtades. Det är därför inte längre en fråga i processen. Vissa har kanske uppmärksammat att det fortfarande har förekommit sådana invändningar av landstingets chefsjurist i den allmänna debatten. Det är naturligtvis anmärkningsvärt att landstingets chefsjurist uttalar sig på detta sätt, samtidigt som landstingets advokat har en annan hållning i domstolen. Oavsett detta kunde mannen ifråga inte prestera ett giltigt samtycke. Han vårdades i livets slutskede och gick på starka mediciner. De krav som ställs på ett giltigt samtycke var antagligen inte uppfyllda. 11. Vad händer härnäst? Det är oacceptabelt att ett landsting tillät att en döende man filmades och visades i TV utan samtycke. Det är också oacceptabelt att ingen kan hållas ansvarig för detta övertramp. Tingsrätten har dessutom enligt vår mening gjort flera felbedömningar i sin dom. Av de anledningarna överklagas Uppsala tingsrätts dom till Svea hovrätt. Om hovrätten beviljar prövningstillstånd kommer fallet att prövas där. 12. Vem kontaktar jag om jag har fler frågor? 7
För frågor, kontakta Anna Rogalska Hedlund, ombud tillsammans med Clarence Crafoord och Sebastian Scheiman, mobil 073-592 08 49. 8