S Kapitel 2 Svenskarnas attityder till EU Frida Vernersdotter venskarnas relation till den Europeiska unionen karaktäriseras av tveksam acceptans. Omedelbart efter inträdet in den dåvarande Europeiska gemenskapen 1995 ångrade svenskarna att de hade röstat ja. Länge var svenskarna några av de mest skeptiska EU-medborgarna i hela unionen, men har med tiden kommit att acceptera medlemskapet och skapat sig en mer nyanserad bild av Sveriges relation till EU. En tillvänjningsprocess Sverige anslöt sig till EU med stöd av en knapp folkomröstningsmajoritet (52,3 procent) den 1 januari 1995 och det knappa stödet sjönk snabbt. Under de första medlemsåren var stödet för medlemskapet mindre än motståndet. Frågan om utträde ur unionen levde i politiken och samhällsdebatten långt efter att inträdet var fullbordat. Inte ens den dyraste kampanjen i svensk folkomröstningshistoria kunde förmå svenskarna att rösta ja till att införa Euron som valuta (Lindahl & Naurin 2005). SOM-undersökningen har mätt stödet för det svenska medlemskapet i EU sedan 1991 (figur 1). Motståndarna till det svenska medlemskapet var fler än anhängarna under hela 1990-talet. Det var först eftermillenieskiftet som svenskarna började vänja sig vid tanken på EU. Sverige var ordförandeland i unionen våren 2001 och året efter var stödet för medlemskapet för första gången större än motståndet. Stödet fortsatte att öka de efterföljande åren, men det gjorde också motståndet. När de första östeuropeiska länderna anslöt till unionen, 2004, såg stödet ut att börja sjunka igen, men det visade sig vara ett tillfälligt trendbrott då opinionen vände bara två år senare för succesivt öka under slutet av 00-talet. Den andra östutvidgningen, 2007, med EU:s två fattigaste länder Rumänien och Bulgarien, hade inte någon negativ effekt på det stadigt ökande stödet för det svenska medlemskapet i unionen.
20 Frida Vernersdotter 2009, samma år som Sverige för andra gången var ordförande i EU, överskred stödet för medlemskapet i unionen för första gången den magiska 50-procentgränsen. Denna gräns passerades mitt under den globala finanskrisen som ledde till eurokrisen som i sin tur fick stödet för det svenska medlemskapet i EU att dala bara ett år senare. Opinionsstödet för medlemskapet är sedan 2011 lägre än 50 procent, men det betyder inte att svenskarna vill gå ut ur EU eller ens är uttryckliga motståndare till det svenska medlemskapet, vilket vi återkommer till senare i kapitlet. Figur 1. Åsikt om det svenska medlemskapet i EU procent 100 90 80 70 I huvudsak för det svenska medlemskapet I huvudsak emot det svenska medlemskapet Ingen bestämd åsikt 60 50 40 30 20 46 44 34 28/28 20 10 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Källa: SOM-undersökningen 1991-2013 Kommentar: Frågan lyder Vad är din åsikt om det svenska medlemskapet i EU? med svarsalternativen I huvudsak för det svenska medlemskapet i EU, I huvudsak emot det svenska medlemskapet i EU, Har ingen bestämd åsikt i frågan. Om man ser till andelen motståndare till det svenska medlemskapet har det varit stabilt de senaste sex åren. Det är framför allt gruppen utan någon bestämd åsikt i medlemskapsfrågan som ökat när stödet har sjunkit. Detta beror på att det finns en ny generation röstberättigade svenskar som inte var födda när Sverige gick med i EU eller som var för små att
Svenskarnas attityder till EU 21 minns tiden för anslutningen till unionen. Dessa har i mindre utsträckning än andra åldersgrupper bildat sig en bestämd uppfattning om huruvida EU-medlemskapet är bra eller dåligt. De yngsta, som var barn eller inte födda vid anslutningen till EU är den minst positiva gruppen, men också den minst skeptiska om man bara ser till åsikt om medlemskapet i EU. Att vara för eller mot EU är inte en viktig fråga för den här åldersgruppen eftersom EU-medlemskapet är ett faktum. Som Maria Oskarson skriver i den här boken är det andra skiljelinjer som påverkar stödet för eller motståndet till EU. Även identitetsuppfattningar kan påverka inställningen till EU, något som Berg och Lindahl tar upp i sitt kapitel i den här boken. Dimensioner i EU-opinionen Svenskarna brukar anklagas för att vara ett EU-skeptiskt folk vilket inte är helt rättvist. Svenskarna var visserligen länge negativa till EU, men som vi sett har stödet ökat och motståndet sjunkit de senaste tio åren. Medlemskapsfrågan är komplicerad och opinionen är splittrad så det finns anledning att gräva djupare i svenskarnas relation till det svenska medlemskapet i EU. Teoribildningen om hur EU-opinion är strukturerad utgår i från partiers positionering i integrationsfrågan. Paul Taggart, som var en av de första att differentiera olika typer av euroskepticism, identifierar tre grupperingar av EU-motståndare. Den första gruppen är principiella motståndare till Europeiska unionen som projekt och vill inte ha någon politisk eller ekonomisk integration över nationalstatsgränserna, de två andra grupperna är positiva till europeisk integration som koncept, men tveksamma till den form som integrationen tar. Skillnaden mellan de två integrationspositiva grupperna är att de kritiserar Europeiska unionen på olika ideologiska grunder där den första gruppen tycker att integrationspolitiken är för generös och inkluderande och den andra att den är för exklusiv och utestängande (Taggart, 1998). Taggart tillämpar sin typologi på partiers ståndpunkter genom kvalitativa studier. Kategorierna är inte lika enkelt operationaliserade i medborgarundersökningar vilket sedermera ledde till en förenkling av teorin som resulterade i två kategorier som har kommit att tillämpas relativt brett i analyser av både partipositionering och folkopinion. De tre kategorierna reducerades till så kallad hård och mjuk euroskepticism. Den hårda euroskepticismen representerar det principiella motståndet till ett europeiskt
22 Frida Vernersdotter samarbete i någon form och det mjuka representerar det så kallade kvalificerade motståndet som är positiv till tanken på ett enat Europa, men tveksamt till dess aktuella form den Europeiska unionen (Taggart & Szczerbiak 2001). Petr Kopecky och Cas Mudde tar vid där Taggart slutar och konstruerar en fyrfältsmodell utifrån två dimensioner där den ena är inställning till den politiska konstruktionen EU och den andra är inställningen till konceptet europeisk integration. De fyra kategorierna är 1) EU-anhängare som vill ha mer europeisk integration 2) EU-anhängare som inte vill ha mer integration, 3) EU-motståndare som vill ha mer integration (alltså ett annat sorts samarbete än den form som EU erbjuder), 4) och EUmotståndare som inte vill ha någon europeisk integration. Denna kategorisering tog Joakim Ekman och Jonas Linde fasta på i sin analys av den svenska EU-opinionen i samband med europaparlamentsvalet 2009. Ekman och Linde kallar dimensionerna prestationsrelaterat stöd/motstånd och principiellt stöd/motstånd och operationaliserar modellen med två frågor från eurobarometern om inställning till europeisk integration, och inställning till hemlandets medlemskap i EU. De skapar en modell liknande den som Kopecky and Mudde använde till att analysera partipolitik, men utelämnar en av kategorierna då de inte fanns tillräckligt många personer som var positiva till integration men negativa till EU (motsvarande kategori tre i Kopecky och Muddes typologi) för att utgöra en egen kategori i praktiken. De kallar sina resterande kategorier för EU-anhängare, sammansatt av personer som är för EU och för europeisk integration, EU-realister sammansatt av personer som är för EU, men mot europeisk integration och EU-skeptiker sammansatt av personer som är mot EU och mot europeisk integration (Ekman och Linde 2010). I sin analys exkluderar de alla som inte har en åsikt vilket öppnar upp för fördjupande analyser av den renodlade EU-opinionen, men begränsar analysen av den samlade EU-opinionen. Det här kapitlet syftar till att redovisa en samlad bild av den svenska EU-opinionen vilket kräver att närvaron av förändringsvilja inkluderas i kategoriseringen. Förändringsviljan syftar till förekomsten av en uttrycklig vilja att förändra EU-samarbetets former. För att få en bättre förståelse för svenskarnas relation till EU skapar vi således en kategorisering baserad på teorin om prestations- och principiellt motstånd kombinerat med en dimension av förändringsvilja, i syfte till att representera strukturen i
Svenskarnas attityder till EU 23 den samlade EU-opinionen, inte bara åsiktstrukturen hos de personer som har en tydlig inställning i EU-relaterade frågor (Vernersdotter 2013). Opinionsstrukturen i medlemskapsfrågan Kategoriseringen är baserad på tre frågor i SOM-undersökningen och Europaparlamentsvalundersökningen om inställning till medlemskapet 1, åsikt om huruvida Sverige ska utträda ur den Europeiska unionen 2 samt åsikt om huruvida Sverige ska verka för att EU utvecklas till en förbundsstat 3. Kategoriseringen vilar på samma teoretiska förhållande mellan de två dimensionerna som tidigare typologier, vilket ger följande kategorier. Integrationsivrare utgörs av personer som svarat att de är för ett svenskt medlemskap i EU, att de vill att Sverige ska arbeta för att EU ska utvecklas till ett Europas förenta stater, och som inte svarat att de vill att Sverige ska gå ur EU. Status quo består av personer som ställer sig positiva till eller är likgiltiga inför det svenska medlemskapet i EU samtidigt som de uttrycker en förändringsovilja angående fördjupad integration och utträde ut unionen. EU-skeptiker består av personer som är emot det svenska medlemskapet i EU, men inte vill att Sverige ska lämna unionen. EU-avvisare består av personer som är emot det svenska medlemskapet och vill att Sverige ska lämna unionen och inte vill ha fördjupad integration. Likgiltiga består av personer som placerat sig i mitten på skalan eller valt svarsalternativet ingen uppfattning på samtliga tre frågor. Kategorierna är ömsesidigt uteslutande och de få personer som svarat teoretiskt inkonsekvent på de frågor som ligger till grund för typologin har exkluderats från analysen.
24 Frida Vernersdotter Tabell 2.1. Kategorisering av synen på det svenska medlemskapet i EU EUP Status quo Integrationsivrare EUskeptiker EUavvisare EUlikgiltig Summa Antal 1999 25 35 3 34 3 100 1182 2004 22 41 2 33 2 100 1031 2009 19 62 1 16 2 100 1128 SOM 2010 12 54 5 16 13 100 1505 2011 10 51 6 19 14 100 1398 2012 9 53 5 19 14 100 1362 2013 10 48 6 21 15 100 1497 Kommentar: Frågan om huruvida Sverige ska verka för att EU utvecklas till ett Europas förenta stater är formulerad på olika sätt i SOM-undersökningen och europaparlamentsvalundersökningen 3. SOM-undersökningen är en postenkät, europaparlamentsvalundersökningen genomförs med besöksintervjuer. Personer som inte svarat på någon av de tre frågorna har uteslutits från kategoriseringen. Antalet teoretiskt inkonsekventa svar var 310 1999, 295 2004, 273 2009, 110 2010, 98 2011, 123 2012 och 116 2013. Dessa personer har också uteslutits ut kategoriseringen. Källa: Europaparlamentsvalundersökningen 1999-2009 och den nationella SOM-undersökningen 2010-2013. Man vet vad man har, men inte vad man får De tre frågorna som ligger till grund för kategoriseringen har ställts i SOM-undersökningen sedan 2010 och i Europaparlamentsvalundersökningen sedan 1999. Frågekonstruktionen som mäter åsikt om huruvida Sverige bör verka för att EU ska utvecklas till en förbundsstat skiljer sig åt i SOM-undersökningen och europaparlamentsvalundersökningen vilket gör att resultaten inte är helt jämförbara. En annan skillnad som begränsar jämförbarheten är att SOM-undersökningen är en postenkät medan europaparlamentsvalundersökningen genomförs med besöksintervjuer. Många av de frågor som är identiskt formulerade i de båda undersökningarna har mer EU-positiva svar i europaparlamentsvalundersökningen, som är en specialundersökning om europaparlamentsvalet, än SOMundersökningen, som är en generell enkätundersökning, ger anledning att tro att det finns ett systematiskt bortfall av personer med svaga eller negativa åsikter om i EU-frågor. Med dessa metodologiska reflektioner i åtanke kan man konstatera att mönstret i de båda undersökningarna trots allt är lika. Det finns tre huvudresultat att uttolka från kategoriseringen. Det första är att svenskarna med tiden har accepterat medlemskapet i EU. Vid
Svenskarnas attityder till EU 25 första mätningen 1999 var opinionen splittrad och åsikterna skarpare. Både integrationsivrarna och EU-avvisarna var fler än idag och framför allt var de som nöjde sig med sakernas tillstånd (status quo) färre. Så nära inpå inträdet i unionen var osäkerheten om vad medlemskapet skulle innebära stor. Med tiden har både andelen EU-avvisare och integrationsivrare blivit färre och de senaste åren har de flesta anslutit sig till kategorin som tycker att medlemskapet bör förbli som det är. Det andra huvudresultatet är att strukturen i EU-opinionen är stabilare än vad frågan om inställning till medlemskapet reflekterar. Trots eurokris och allmänt sjunkande stöd för EU är andelen integrationsivrare stabil runt 10 procent de senaste åren. Status quo har förespråkats av en stabil majoritet runt 50 procent de senaste fem åren. Andelen EU-avvisare har däremot ökat lite men signifikant mellan 2010 och 2013. I figur 2 redovisas stödet för euron i de olika kategorierna vid respektive mätpunkt. Stödet för euron sjönk dramatiskt bland integrationsivrarna under de värsta krisåren och har först 2013 nått en liten, men positiv opinionsbalans igen. Den stora gruppen status quo är fortfarande negativ till att införa euron som valuta. Det tredje huvudresultatet är att nästan hälften av svenskarna vill bevara det svenska medlemskapet som det ser ut idag. De vill inte ha fördjupad integration, men de vill inte heller lämna unionen. En tolkning av det resultatet är att Sverige har en tradition av parlamentarisk konsensus i utrikespolitiken och när frågan om inträde i unionen väl var avhandlad med en folkomrösning reducerades de europapolitiska frågorna till en inomparlamentarisk angelägenhet som inte har fått samma genomslag i den politiska samhällsdebatten som inrikespolitiska frågor. Svenskar har en tendens att lita på sina politiska företrädare i utrikespolitiska frågor så i ljuset av en nästan obefintlig europapolisk debatt och ett förtroende för att politiker representerar landets intressen i en internationell miljö är det inte konstigt att en stor andel av medborgarna inte har egen uppfattning om hur eller huruvida EU-samarbetet bör förändras. En annan tolkning är att status quo förespråkas av pragmatiska skäl, eftersom det i princip är omöjligt att gå ur EU. Det är visserligen formellt möjligt att begära utträde, men i praktiken skulle det innebära många praktiska problem. Anhängare av status quo är visserligen betydligt mer allmänt positiva till EU än genomsnittet, men inte så positiva att det går att prata om ett helhjärtat stöd för sakernas tillstånd i unionen. Det bara är något fler än hälften som är nöjd med demokratin i EU inom gruppen status quo vilket är ytterligare ett tecken på att förändringsoviljan i status
26 Frida Vernersdotter quo inte är ett uttryck för stöd för sakernas tillstånd utan ett pragmatiskt förhållningssätt till de samarbetsformer som finns idag (Vernersdotter 2013). Inte heller ett fördjupat ekonomiskt samarbete genom införandet av euron är en önskvärd utveckling bland svenskarna. Trots att EU i mångt och mycket är en ekonomisk union ses eurofrågan som en isolerad del av europasamarbetet som inte ens de mest hängivna integrationsanhängarna helhjärtat ställer sig bakom. Figur 2.2. Åsikt om att införa euro som valuta i Sverige (balansmått) Balansmått 100 80 60 40 20 0-20 -40-60 -80-100 1999 2004 2009 2010 2011 2012 2013 Kommentar: Kategorierna EU-skeptiker och EU-likgiltiga består av färre än 40 personer 1999-2009 och kategorin EU-skeptiker består av färre än 90 personer 2010-2013 ska därför tolkas med försiktighet. Frågan ingår i en svit av politiska förslag som respondenterna får ta ställning till med skalan mycket bra förslag/ganska bra förslag/varken bra eller dåligt förslag/ganska dåligt förslag/mycket dåligt förslag. 1999 var förslaget Sverige bör bli medlem i EMU, övriga år Sverige bör införa euro som valuta. Balansmåttet visar procentdifferensen mellan de som svarat ganska eller mycket bra förslag minus de som svarat ganska eller mycket dåligt förslag. Bas: Alla som svarat på frågan. Källa: Europaparlamentsvalundersökningen 1999-2009 och den nationella SOM-undersökningen 2010-2013. Konsekvenser av EU-medlemskapet inom olika oråden I både europaparlamentsvalundersökningen och SOM-undersökningen ställs frågan om vad man anser att EU-medlemskapet har inneburit för Sverige på olika områden. Dessa indikatorer tenderar att samvariera (Vernersdotter 2013), men när vi studerar synen på utvecklingen
Svenskarnas attityder till EU 27 inom de olika områdena i de olika kategorierna finner vi att det finns stora skillnader i tolkningen av EU-medlemskapets konsekvenser för Sverige. Detta illustreras bäst med svenskarnas syn på vilka konsekvenser medlemskapet haft på möjligheten att påverka utvecklingen i EU och på den nationella självständigheten (se figurerna 3 och 4). Kurvorna över andelen som tycker att möjligheten att påverka utvecklingen i EU förbättrats och andelen som är för det svenska medlemskapet i EU i figur 1 följer varandra väl i befolkningen. Andelen som tycker att den nationella självständigheten försämrats ligger stabilt mellan 40 och 50 procent under hela 00-talet. I de olika kategorierna är svaren samstämmiga över tid om att den nationella självständigheten inte förbättras med EU även om integrationsivrarna är mindre negativa än de andra grupperna. Figur 2.3. Åsikt om hur EU påverkat: Möjligheten att påverka utvecklingen i EU 50% 40% 30% Förbättring 20% Försämring 10% 0% Kommentar: Frågan ingår i en svit med olika områden som roteras med olika intervaller och lyder: Vad anser du att medlemskapet i EU hittills inneburit för Sverige inom följande områden? Stor förbättring/viss förbättring/varken förbättring eller försämring/viss försämring/stor försämring. Frågan ställdes de år som representeras av en punkt på grafen. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 1998-2013
28 Frida Vernersdotter Desto större är skillnaden när vi tittar på hur svenskarna anser att medlemskapet påverkat möjligheten att påverka utvecklingen i EU. Redan 1999 tyckte 76 av integrationsivrarna att möjligheten att påverka utvecklingen hade förbättrats medan endast 25 procent av EUavvisarna tyckte så. Integrationsivrarna har hållit fast vid sin övertygelse fram till idag, medan EU-avvisarna har blivit mer och mer negativa. Den sociala tryggheten är ett annat område där den samlade opinionen är stabilt negativ över tid. Alla kategorier haft en konsekvent negativ syn på medlemskapest påverkan på den sociala tryggheten utom integrationsivrarna som med tiden blivit mer och mer positiva. Figur 2.4. Åsikt om hur EU påverkat: Den nationella självständigheten 50% 40% 30% 20% Förbättrning Försämring 10% 0% Kommentar: Frågan ingår i en svit med olika områden som roteras med olika intervaller och lyder: Vad anser du att medlemskapet i EU hittills inneburit för Sverige inom följande områden? Stor förbättring/viss förbättring/varken förbättring eller försämring/viss försämring/stor försämring. Frågan ställdes de år som representeras av en punkt på grafen. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 1998-2013 Sammanfattning Efter tjugo års medlemskap i EU har de flesta svenskarna vant sig vid att vara EU-medborgare. De starka och övervägande negativa åsikterna om EU under medlemskapets första år har svalnat och förbytts
Svenskarnas attityder till EU 29 mot en ljum acceptans. När vi undersöker hur svenskarna ställer sig till olika aspekter av medlemskapet inom de olika kategorierna ser vi att åsikterna är konsekventa utan att vara orubbliga. Den lilla grupp övertygade integrationsentusiaster som vill fördjupa integrationen ytterligare är liten men stabil. De tror på europaprojektet, men vill trots det inte gå med i en valutaunion i kris. Medborgarna har en mer sofistikerad och nyanserad bild av Europapolitiken är vad de starkt korrelerade EU-indikatorerna ger sken av. Det är inte fruktbart att förenkla EU-opinionen till att handla om för eller mot EU. Det är möjligt och dessutom fullt rimligt att skilja ut medborgare med kvalitativt skilda uppfattningar och ståndpunkter i frågor som rör den Europeiska Unionen. Referenser Eichenberg, Richard C. & Russell J. Dalton (2007) Post-Maastricht Blues: The transformation of Public opinion Support for European Integration 1973-2004 Acta Politica (42): 128-152 Ekman, Joakim & Jonas Linde (2010) Den motvillige europén?, s. 125-136 i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) Väljartrender i Europaval. Göteborg: Göteborgs Universitet Gabel, Matthew (1998) Public Support for European Integration: An Empirical Test of Five Theories. The Journal of Politics vol 60 no 2: 333-354 Hooghe, Liesbet & Gary Marks (2010) A postfunctionalist Theory of European Integration: From Permissive Consensus to Contraining Dissensus. British Journal of Political Science (39): 1-23 Hooge, Liesbet, Gary Marks & Carole J. Wilson (2002) Does Left/Right Structure Party Positions on European Integration? Comparative political Studies (35:8): 265-989 Kopecky, Petr & Cas Mudde (2002) The Two Sides of Euroscepticism Party Positions on European integration. European Union Politics (3): 293-326
30 Frida Vernersdotter Lindahl, Rutger & Daniel Naurin (2005) Sweden: The twin faces of a euro-outsider. Journal of European Integration (27:1): 65-87 Oscarsson, Henrik (2001) Den nya EU-dimensionen. s. 117-140 i Holmberg, Sören et al. Europaopinionen. Göteborg: Göteborgs universitet Serricchio, Fabio, Myrto Tstakatika & Lucia Quaglia (2013) Euroscpticism and the Global Financial Crisis. Journal of Common Market Studies (51:1): 51-64 Taggart, Paul (1998) A touchstone of Dissent: Euroscepticism in Contemporary Western European Party Systems. European Journal of Political Research (33): 363-388 Taggart, Paul & Aleks Szczerbiak (2003) Theorising Party-Based Euroscepticism: Problems of Definition, Measurement and Causality SEI Working Paper No 69. Sussex European Institute: University of Sussex Vasilopoulou, Sofia (2013) Coninuity and Change in the Study of Euroscepticism: Plus ça change? Journal of Common Market Studies (51:1): 153-168 Vernersdotter, Frida (2013) En svensk EU-trappa i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) Vägskäl. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 1 Frågan i Europaparlamentsvalundersökningen lyder Är du i huvudsak för eller emot det svenska medlemskapet i EU eller har du ingen bestämd åsikt i frågan?, Frågan i SOM-undersökningen lyder: Vilken är din åsikt om det svenska medlemskapet i EU?, svarsalternativen i båda undersökningarna är I huvudsak för det svenska medlemskapet i EU/I huvudsak emot det svenska medlemskapet i EU/Ingen bestämd åsikt i frågan 2 Frågan i båda undersökningarna ber respondenten att ta ställning till förslaget Sverige ber utträda ur EU med hjälp av skalan Mycket bra förslag/ganska bra förslag/varken bra eller dåligt förslag/ganska dåligt förslag/mycket dåligt förslag 3 Frågan i Europaparlamentsvalundersökningen lyder: Tycker du att det är positivt eller negativt att EU utvecklas till en förbundsstat, ett slags Europas Förenta Stater? och besvaras med en elvagradig skala från (0) Mycket negativt till (10) Mycket positivt. Motsvarande fråga i SOM-undersökningen ingår i ett frågebatteri och lyder: Vad är din åsikt om följande förslag? Sverige bör verka för att EU utvecklas till ett Europas förenta stater. Svarsskala Mycket bra förslag/ganska bra förslag/varken bra eller dåligt förslag/ganska dåligt förslag/mycket dåligt förslag/ingen uppfattning.