Museernas mål i det långa perspektivet Magdalena Hillström Tema Kultur och samhälle (Tema Q)
MUSEUM byggt av klass 3c, Kristofferskolan, Bromma Tre teman i museidebatten: 1. Museernas mål och mening 2. Politisk styrning 3. En ny kulturarvs- och museiforskning.
Statens försöksverksamhet med Riksutställningar 100 år Nationalmuseum besöker Varberg, 1966 Vad är meningen med offentligt finansierade kulturhistoriska museer? Vilka uppgifter har det? Vad skall samhället ha dem till? Vilka målsättningar och motiv är professionellt och politiskt legitima? Foto: Bengt-Arne Person, Riksutställningar/Arkiv
MUSEERNAS MÅL ENLIGT UTREDNINGEN Mus 65 1. Museernas mål är att erbjuda material och information som engagerar och stimulerar människornas intresse att aktivt deltaga i ett demokratiskt kulturliv. 2. Museernas mål är att genom vetenskaplig verksamhet medverka till förklaringar på de frågor, som uppställes av forskningen.
Ragnar Edenman Uppsala, 1965 Edenman tillsatte Mus 65 och ville förnya museernas verksamhet genom vandringsutställningar. Enligt direktivet skulle MUS 65 bedriva en försöksverksamhet med Riksutställningar och undersöka hur museerna kunde infogas i den nya verksamheten. I direktivet lades stor tonvikt vid behovet av att öka museernas relevans för folkbildning och skola.
Enligt Mus 65 borde museerna göra vandringsutställningar och debattstimulerande tillfälliga utställningar om aktuella samhällsproblem, samverka med folkbildning och skola, engagera ungdomen, nå nya besökare, inrätta lekverkstäder för barn, erbjuda en varierad programverksamhet med teater, musik och seminarier och i allmänhet ställa publikens behov och intressen i förgrunden. Enligt Lennart Holm, utredningens ordförande, var utställningen en form för samhälleligt umgänge i opinions- och informationsfrågor.
Museernas mål enligt kritikerna av Mus 65 1. Samla föremål och vårda samlingar 2. Forska på samlingarna 3. Undervisa (utifrån samlingarna och forskningens resultat) Enligt kritikerna var de kulturhistoriska museerna kulturvetenskapliga forskningsinstitutioner. De ställde samlingarna i förgrunden, inte publiken. Enligt Mus 65 var museerna i första hand kulturinstitutioner.
Eketorpsskatten, Örebro länsmuseum, 1970 Enligt Mus 65 kritikern Harald Hvarfner var en utställning de utskrivna protokollen över lyckosamma forskningsresultat.
Publik, Sveriges järnvägsmuseum 2015 Ingen kulturpolitiker har sedan 1970-talet avvikit från uppfattningen att museer i första rummet är publikinstitutioner.
1. Museerna skall utvecklas så att det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla. 2. Det offentliga samtalet skall vidgas och fördjupas. 3. Medskapande och engagemang skall främjas. Kulturarvspolitik, prop. 2016/17:116
Enligt regeringen krävs en tydligare politisk styrning vad beträffar de principiella utgångspunkterna för museernas verksamhet. Det är detaljstyrning som politiken skall hålla sig undan från. Politiken skall inte ha någon synpunkt på med vilka verksamheter som museerna försöker realisera målen. Denna princip om armslängds avstånd har sedan länge varit central inom kulturpolitiken.
Ny museiforskning: Museerna relateras till historiska och samtida samhälleliga maktordningar som bildningselitism, kapitalism, nationalism, kolonialism, imperialism och patriarkat. Museerna, menar man, representerar ofta värderingar och praktiker som är korrumperade av historiska eller samtida dominansstrukturer. De reproducerar elitkultur och expertmakt, har historiskt sett legitimerat kolonialmakten och majoritetskulturens anspråk på civilisatorisk överlägsenhet gentemot ursprungsbefolkningar och koloniserade andra. De vidmakthåller i sämsta fall en kolonial och imperialistisk världsordning. Museer bidrar till könsmaktsordningen och befäster kvinnors underordning. De är ofta heteronormativa. Enligt en amerikansk museiforskare är museets viktigaste uppgift att distansera museipraktikerna från det mörka arvet av förtryck av olika grupper och perspektiv. Det skall i stället träda in en process av demokratisk bearbetning av makt, status och identitet i samhället.