Kap 5 En lugn afton En träning med många frågetecken Efteråt så samlas alla utanför det gamla omklädningsrummet och vi var överens om att, detta var en annorlunda träning, trots att ingen har tränat fotboll tidigare. Vi lirar lite säger Wille, vi delar upp i två lag. Några säger att de inte kan vara med, för de har lovat komma hem direkt efter fotbollen, så det blir inte så många som delar upp. Några av tjejerna vill även vara med och lira. Nu kommer A-laget ut och skall träna, där skall jag spela om något år, tänker jag. Vad de är stora och vad de skjuter hårt, men jag tycker nog att de träffar mål lite dåligt. Jag träffar i alla fall mål när jag skjuter. Thomas hör jag, skall du vara med eller, hör jag Häster ropa. Visst säger jag, var skall jag spela, jag vill vara i kedjan. Du får vara i försvaret säger Wille och Wille är inte någon man säger emot, inte när han är i närheten i alla fall. Jag kan inte förstå varför jag skall spela i försvaret, ja är ju målskytt. Det är nog bäst att jag går hem, svarar jag, mest för jag vill inte spela back. Nu kommer pappa Nu kommer pappa, vad ska han här och göra, tänker jag. Hej pappa, skriker jag. Vad skall du göra? Jag skall ha möte här med klubben, vi skall försöka att få ett nytt omklädningsrum, det gamla är ju för bedrövligt, säger pappa. Pappa, har du spelat fotboll? Jo du, det skall du veta att det har jag gjort. Jag var given i laget, i reservlaget, men jag hade alltid kul när jag spelade. Det skall du veta Thomas, att har man inte roligt med det man håller på med, då blir det tråkigt och trist i längden. Oavsett om man spelar i landslaget eller i reservlaget så måste man spela med sitt hjärta. Jag var väl inte någon stjärna i fotboll, men det spelar inte så stor roll, jag hade alltid kul när jag spelade, säger pappa. Sen är det också så, att gör man bara sitt bästa, ja då är det helt ok, alla kan inte spela fotboll som ett proffs. Men vet du vad, många gånger så kan de som är lite sämre på fotboll andra saker, som den duktiga fotbollsspelaren inte kan. Jag skall bli fotbollsproffs och spela i Elvsted, säger Thomas. Thomas kom hit är du snäll, säger pappa. I Elvsted är det ingen som är fotbollsproffs, här spelar man och har kul, säger pappa. Inte ens i vårt land finns det några som är riktiga proffs. Dom som spelar i högre serier har ofta ett jobb vid sidan om fotbollen, många studerar, ja går i skolan, för att ha ett yrke när fotbollskarriären är över. Att de har ett jobb när de har slutat att spela fotboll är viktigt, för de flesta kommer inte så långt att de kan bli proffs och tjäna pengar på det, säger pappa vidare. Hemdags Nu drar jag hem, säger jag, medan jag börjar gå. Ok, säger pappa, gå direkt hem nu, tillägger han. Jag tar nog genvägen över kyrkogården, trots att man visst inte får gå där, tänker jag, medans jag knallar utmed vattnet. Vilken vacker afton det är nu när solen går ned, tänker jag. När jag kommer till badplatsen så är det en massa stora killar och tjejer där. Det är hemskt vad de skriker och gapar. Du lille skit, kom hit, skriker en kille i en svart jacka. Jag låtsas att jag inte hör och går allt snabbare. Jag tittar i ögonvrån, kommer han, eller. Det är tg2015 Sid 1 (5)
lugnt tänker jag, jag springer lätt ifrån honom, lätt som en plätt, jag tränar ju fotboll och så är jag ju jättesnabb. Undrar om alla dessa människor som finns här på kyrkogården, har bott i Elvsted? Vad många det måste ha bott här. Undrar var de tar vägen, efter de har grävt ned dom döda i marken? Det kanske finns en stor grotta under kyrkan där alla bor, eller kanske de kommer upp på andra sida av jordklotet. Nä, det kan de ju inte, för då blir de ju kineser. Mysko är det i alla fall, jag får väl fråga morfar, det vet säkert han. Vad skönt, jag är ute på vanlig mark igen och inte såg rektorn att jag gick här. Jag har hört att många har fått sitta kvar i skolan bara för att de har gått över kyrkogården. Nu är jag ju så snabb, så ingen såg mig, det är bra med träning, särskilt fotbollsträning. Cykelvägen hem Nu när jag sneddat förbi mejeriet så är det bara cykelvägen kvar innan jag är hemma. Hallå mamma, skriker jag när jag har kommit innanför dörren, är det någon hemma? Jag är i källaren, svarar mamma. En minut bara så kommer jag upp, säger hon. Hur var träningen, frågar mamma, när hon kommer upp, var det många och tränade? Nästan alla i klassen var där, även tjejerna, svarar jag. Du skall bara veta vilken konstig träning det var. Vi fick göra allt tillsammans, två och två, och så måste vi duscha. Men det var väl skönt att duscha, säger mamma och småskrattar lite, du älskar ju vatten och nu slipper du duscha hemma i kväll. Mamma du vet att jag inte tycker om vatten, man skulle bara behöva duscha när man är smutsig, påpekar jag. Får jag fråga en sak, säger mamma. Visst säger jag, medan jag sätter på köks-tv-apparaten. Jo Thomas, vad skall du göra med kassen du slängt innanför dörren, undrar mamma. Vem har du tänk skall plocka upp dina svettiga kläder och prylar. Snälla mamma, det kan väl du göra, jag skall titta på TV nu, svarar jag. Jag hör att mamma mumlar lite, men sen ser jag att hon tar kassen och går in på den stora toaletten. Nu är det tråkigt Jag halvslöar framför TV:n och har lite svårt att koncentrera mig, jag längtar redan till nästa träning. Det är långt till torsdag och nästa träning. Då skall jag Då skall jag spela skjortan av alla och visa att, jag är ingen försvarsspelare, det är jag som skall göra målen. Hästen och jag är det perfekta paret att göra mål, vi har gjort hur många mål som helst i skolan. Totte, Hästen och jag, det är det perfekta teamet. Totte dribblar av tre, fyra man, slår en passning till mig och jag slår in den mot mål. Där står sedan Hästen och med sin patentare, ja tåfisen, och sätter den i mål. Nästa gång är det tvärs emot, Hästen passar mig och jag dräper till bollen, givetvis upp i krysset. Så är det alltid i skolan, att Ymre inte fattar det, att jag inte vill harva i försvaret. Thomas, Thomas, hör jag långt borta, har du somnat framför TV:n igen. Jag hör mammas röst långt borta och svarar, nä, jag bara funderar lite. Jag går in till mig nu, jag har lite jag skall göra. tg2015 Sid 2 (5)
Kära dagbok I skolan var det som vanligt, ingenting händer i dag heller, förutom rasterna, som alltid är kul. Mamma och jag var hos morfar och jag träffade Lappens familj. Jag träffade Kristina som är Lappens syster och Lappens pappa, Ymre, eller var det Imre, i viket fall som helst så är han min tränare i fotboll. Jag tränade fotboll och det var en massa konstiga övningar men det var jätte kul, utom att spela i försvaret. Jag gick hem över kyrkogården och rektorn såg mig inte. Tant Olga är död, så hon är inte sjuk längre. I morgon skall jag göra massor med mål, nu har jag ju tränat. Det är nog bäst att jag lägger mig tidigt idag för på torsdag är det träning igen. En lugn natt Jag säger till mamma, att jag lägger mig lite tidigare i dag, jag har ju tränat så jag behöver nog vila. Som alltid lämnar jag dörren öppen, man vet ju aldrig om man skulle behöva rusa ut fort ur rummet. Jag sätter upp papperet om träningen som jag fått av Lappens pappa, då vet jag var jag har det. Jag måste nog läsa det en gång till innan jag somna. Nu kommer visst pappa hem, för jag hör att han pratar med mamma i köket. Plötsligt så står pappa i dörren och undrar om jag är sjuk. Nä, jag är inte sjuk, varför undrar du det? Du gå och lägga dig vid denna tiden, säger pappa, det har aldrig hänt tidigare. Jag vill vara utvilad till träningen, förstår du inte det påpekar jag. Men Thomas, träningen är inte förrän på torsdag, säger pappa. Det vet jag väl, säger jag, utan att kommentera det vidare. Jag hör att pappa säger till mamma: Han måste vara sjuk, gå och lägga sig vid denna tiden, det har han väl aldrig gjort frivilligt innan. Men han tycker ju det är så kul med fotboll och nu när de skall träna så är han ju lycklig, säger mamma. Nattfotboll Jag sitter i omklädningsrummet tillsammans med resten av laget och alla snackar att i dag gäller det, en mycket viktig match mot stadslaget. Vinst här, så är det raka spåret att bli mästare i år. Tränaren kallar till taktikmöte, det gör han alltid när det är två timmar kvar till matchstart och han går igenom dagens match, spelare för spelare. Jag har som vanligt när vi spelar mot stadslaget, Klipper mot mig. Om han heter Klipper för att han är frisör eller om han fått namnet inom fotbollen vet jag inte, men det är en stor, kraftig fotbollsspelare. Tränaren säger till mig att: Rör på dig hela tiden i sidleds, då hänger Klipper inte med dig för du är ju så snabb. Ett tillslag på bollen när ni passar, är alltid viktigt för att få motståndaren att jaga boll. Efter femton minuters genomgång så är det dags för avslappning och där får vi själva välja hur vi vill slappa, bara vi inte pratar. Jag lägger mig alltid på en vilosäng, på ryggen, och lägger armarna över huvudet. I denna ställning slappar jag alltid bäst, bara blunda och fokusera på matchen. När det är en timme kvar till matchstart så kommer tränaren och säger till oss att ta på träningsoverallen och fotbollskorna. tg2015 Sid 3 (5)
Ni kanske inte tror det, men man skall alltid sätta på sig vänster sko först och knyta den högra först. Då vet jag att mitt spel kommer att fungera till 100 %. Uppvärmningen är som vanligt med en massa övningar för att mjuka upp kroppen, det gör man för att man inte skall vara stel i kroppen och skada sig. När det sedan är tjugo minuter till matchstart kallar tränaren in oss igen och det är verkligen dags att börja tänka på matchstart. Nu hör jag mitt namn i högtalaren, speakern säger: Och i kedjan, med nummer tio, Thomas Berg och publiken jublar. Nu är det bara sju minuter till matchstart och vi ställer upp i korridoren, vi till vänster och stadslaget till höger. Först står de tre domarna, sedan lagkaptenerna för lagen, följt av resten av laget. Sist står avbytarna, tränare, lagledare, läkare, materialare, massörer och bollkallarna. När det är fem minuter kvar så ringer klockan och vi är på väg ut. När vi kommer ut på plan så bryter ett jättejubel ut, det är givetvis fullsatt när Elvsted har hemmamatch. Jag sneglar lite åt höger och ser Klipper, han är stor, men han skall få det hett om öronen idag, det skall jag se till. "Drömmatch" Domaren blåser i sin pipa och matchen är igång. Det är inte mycket till spel, alla bevakar varandra och det är mest spel på mitten. Första halvlek händer inte mycket, inget av lagen har några riktiga chanser till att göra mål, så när pipan går för första halvlek, ja då är jag inte riktigt nöjd. I pausen snackar tränaren: Totte, du måste passa snabbare, ett tillslag på bollen, annars blir det offside. Hästen och Thomas, ni måste röra på er, ni står ju still och då kommer deras försvar lätt åt er, säger tränaren. Nu går vi in och spela en snabbare fotboll, för de hänger inte med då, säger tränaren. Domaren blåser igång andra halvlek och efter tio minuter händer det, Totte direktskarvar bollen till Hästen. Hästen lirar av ytterbacken och slår ett inlägg. Jag sätter högsta fart in mot straffpunkten, tar ner bollen på bröstet och passar bakåt. Där kommer Totte och klipper till bollen direkt och man ser att bollen är på väg mot krysset. Bollen tar i ribban och studsar ut till mig och samtidigt ser jag i ögonvrån att Klipper kommer i högsta hastighet mot mig. Precis när Klipper skall sopa till bollen så petar jag till lite retfullt på bollen framåt. Klipper träffar mig rakt på benet och jag faller omkull och har fruktansvärt ont. Domaren blåser, straff till oss, och givetvis får Klipper en varning. Sjukvårdare tar in båren och bär ut mig till sidan och jag ser hur Wille lägger upp bollen för att slå straffen. Wille bruka alltid slå straffarna längst ned i vänster hörn och så gjorde han även idag. Det var en mycket bra slagen straff, men stadslagets målvakt hann ned i hörnet och gjorde en idioträddning till hörna. Vilken otur vi har, inget går vår väg idag, tänker jag samtidigt som läkaren kylt ned min fot med spray. Efter några minuter så är jag klar för spel igen och domaren vinkar att jag kan komma in i matchen igen. Resten av matchen händer inte så mycket så vid full tid så är det lika 0 0. Cupmatch Eftersom detta är en cupmatch måste matchen avgöras, förlängning med 2 x 10 minuter och sedan ev. straffar. Fem minuter in i förlängningen får jag en macka serverad av Totte, jag möter bollen bakom deras markerande försvarare och går rakt mot mål. Jag ser då att tg2015 Sid 4 (5)
Klipper finns mellan målet och mig, och när vi möts, så slår jag bollen på hans högersida, och springer runt honom på vänstersidan. Man kan nog påstå att han blev stående som en staty, helt fastgjuten i gräsmattan. Nu är det bara målvakten kvar och han rusar ut mot mig men jag gör likadant med honom, slår bollen på högersidan och springer runt på vänstersidan. Hur skall jag nu sätta målet, tänker jag, medan jag rusar mot mållinjen med bollen. Jag springer rakt in i målet med bollen och vänder mig om och sträcker upp båda händerna i luften. Nu kommer lagkamraterna och firar målet och mig. Publiken står upp och jublar särskilt på östra ståplats där de riktiga fansen finns. Ett par bengaliska eldar blossar upp och nu är segern klar. Trodde vi ja, för bara två minuter senare kvitterar stadslaget på en hörna. Nu händer det inte mycket mera i förlängningen utan matchen skall avgöras på straffar. Straffar Båda lagen skall slå fem straffar var och har någon gjort mer mål än det andra laget, ja då så är de segrare. Båga lagen slår in sina fyra första straffar och sedan skall stadslaget slå sin femte straff. "Klippet" skall slå straffen, han lägger upp bollen och klipper till, utanför. Nu har vi chansen och jag skall slå straffen. Går den in så är vi i cupfinal. Jag lägger noggrant upp bollen, tittar på domaren, tittar på målvakten och målet. Jag backar ett tiotal meter, koncentrerar mig, andas in och ut och tar sats. Jag är på väg i full fart mot bollen när jag plötsligt hör: Thomas, du skall gå upp nu, frukosten är på bordet. Det är mamma som jag hör ropa. Varför skall hon ropa mitt i min straff, jag kunde ju ha avgjort hela matchen. När jag sitter vid frukostbordet så frågar pappa: vad tänker du på Thomas? Inget särskilt, bara att jag inte vet hur det gick i matchen! Vilken match, undrar pappa. Asch, det var inget, svarar jag och fortsätter att äta. Tommy Glans 2000-06-23/2014-10-30/2015-05-12 tg2015 Sid 5 (5)