KONSUMENTSKYDDET VID HANDEL AV DIGITALT INNEHÅLL

Axel Rehn Jesper Öström KONSUMENTSKYDDET VID HANDEL AV DIGITALT INNEHÅLL - Är konsumenten skyddad med gällande lagstiftning? CONSUMER PROTECTION WHEN PURCHASING DIGITAL CONTENT - Is the consumer protected with current legislation? Rättsvetenskap C-uppsats Termin: VT 17 Handledare: Germaine Hillerström

Sammanfattning Konsumenternas handel på Internet ökar i takt med teknikens utveckling, liksom utbudet av digitalt innehåll. Digitalt innehåll avser bl.a. filmer, musik, datorprogram, e-böcker och applikationer. Det digitala innehållet kan levereras elektroniskt, exempelvis i form av filmer och spel som laddas ned och sparas på fil, eller streamas genom företag som t.ex. Spotify och Netflix. För att konsumenterna ska kunna använda dessa streamingtjänster är de i behov av att det digitala innehållet alltid finns tillgängligt och upprätthåller avtalsenlig kvalitet. På grund av att konsumenter anses vara den svagare parten i avtalsförhållandet med näringsidkare är det viktigt att det finns ett konsumentskydd vid bristande kvalitet i det digitala innehållet. Eftersom elektronisk leverans av digitalt innehåll är en förhållandevis ny företeelse är gällande konsumentlagstiftning inte anpassad för den här typen av teknologi. Detta har medfört att det i svensk rätt ännu inte klargjorts huruvida förvärv av digitalt innehåll ska klassificeras som en vara eller tjänst, vilket innebär att digitalt innehåll kan falla utanför ramen för nuvarande konsumentskyddslagstiftnings tillämpningsområde. Det skydd konsumenterna åtnjuter vid handel av digitalt innehåll är idag oklart, men ändock inte obefintligt. Det saknas argument som talar emot att en analog tillämpning av konsumentskyddslagstiftningen kan göras vid handel av digitalt innehåll. På grund av att det saknas praxis på området förefaller det dock inte helt säkert. Trots detta förefaller en analog tillämpning av konsumentskyddslagstiftningen vara den lösning som i dagsläget ligger närmast till hands för att upprätthålla ett tillfredsställande konsumentskydd vid köp av digitalt innehåll. 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 6 1.1 Problembakgrund... 6 1.2 Syfte... 6 1.3 Avgränsning... 7 1.4 Metod... 7 1.4.1 Rättsdogmatiken... 7 1.4.2 Rättskällorna... 9 1.4.3 Rättspluralistiskt synsätt... 10 1.4.4 Metodval och material... 11 1.5 Disposition... 12 2 Digitalt innehåll... 13 2.1 Begreppen data och information... 13 2.2 Digital information... 13 2.3 Överföring av digital information... 13 2.4 Begreppsbildning... 14 2.5 Kännetecken för digitalt innehåll... 15 3 Konsumentskyddslagslagstiftningen... 17 3.1 Konsumentköplagen... 17 3.1.1 Konsumentköplagens tillämpningsområde... 17 3.1.2 Dröjsmål av vara... 17 3.1.3 Påföljder vid dröjsmål av leverans av vara... 18 3.1.3.1 Hålla inne betalningen... 18 3.1.3.2 Krav på fullgörelse... 18 3.1.3.3 Hävning... 19 3.1.3.4 Skadestånd... 20 3.1.4 Fel på vara... 21 3.1.5 Påföljder vid fel på vara... 22 3.1.5.1 Hålla inne betalningen... 22 3.1.5.2 Avhjälpande och omleverans... 22 3.1.5.3 Prisavdrag och ersättning för att avhjälpa felet... 22 3

3.1.5.4 Hävning... 23 3.1.5.5 Skadestånd... 24 3.2 Konsumenttjänstlagen... 24 3.2.2 Fel i tjänst... 25 3.2.3 Påföljder vid fel i tjänst... 25 3.2.3.1 Rätt att hålla inne betalningen... 25 3.2.3.2 Avhjälpande... 26 3.2.3.3 Prisavdrag... 26 3.2.3.4 Hävning... 27 3.2.4 Dröjsmål av tjänst... 27 3.2.5 Påföljder vid säljarens dröjsmål... 28 3.2.5.1 Konsumentens rätt att hålla inne betalningen... 28 3.2.5.2 Näringsidkarens skyldighet att utföra tjänsten... 28 3.2.5.3 Hävning... 29 3.2.6 Skadestånd vid fel eller dröjsmål i tjänst... 29 3.3 Ångerrätten i LODA... 29 4 Juridisk klassificering av digitalt innehåll - vara eller tjänst?... 31 4.1 Inledning... 31 4.2 SOU 1999:106... 31 4.3 Förarbetena till tidigare distansavtalslag... 32 4.4 Prop. 2004/05:13... 32 4.5 Ds. 2007:29... 32 4.6 Ds. 2009:13... 33 4.7 Ds. 2012:31... 34 4.8 Förslag om nytt direktiv... 37 5 Analys... 38 5.1 Ångerrätt... 38 5.2 Rättslig klassificering av digitalt innehåll... 38 5.3 Vilka påföljder blir aktuella vid bristande kvalitet i digitalt innehåll?... 40 5.3.1 Dröjsmål och fel... 40 5.3.2 Påföljderna... 41 6 Slutsats... 43 Källförteckning... 44 4

Förkortningar ARN Allmänna reklamationsnämnden B2C Business-to-consumer DaL Distansavtalslag (2000:274) Ds Departementsserien EU Europeiska unionen HD Högsta domstolen JT Juridisk tidskrift KKL Konsumentköplag (1990:932) KtjL Konsumenttjänstlag (1985:716) LODA Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler NJA Nytt juridiskt arkiv Prop Proposition SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap 5

1. Inledning 1.1 Problembakgrund Handel av varor och tjänster över Internet har blivit allt vanligare. I samband med konsumenternas ökade tillgång till Internet har deras vardagliga sysslor förändrats såsom att se på TV, lyssna på musik, socialisera, läsa nyheter etc. Teknikens utveckling har de senaste åren genererat en ökad surfhastighet och åtkomst till Internet, vilket i sin tur skapat ett större utbud av digitalt innehåll. 1 Digitalt innehåll kan levereras på flera olika sätt. Det kan levereras på ett fysiskt medium som exempelvis en CDskiva. Det kan även levereras elektroniskt genom att det laddas ned och sparas på fil samt streamas genom aktörer som Netflix, Spotify eller Viaplay. Streaming av digitalt innehåll är idag en växande trend hos allmänheten och har blivit en del av vardagen för många. 2 För att kunna använda dessa streamingtjänster är konsumenterna i behov av att det digitala innehållet alltid finns tillgängligt och upprätthåller avtalsenlig kvalitet. Med anledning av att konsumenter är den svagare avtalsparten gentemot näringsidkare är det viktigt att det alltid finns ett konsumentskydd ifall det skulle föreligga bristande kvalitet i det digitala innehållet. 3 Eftersom elektronisk leverans av digitalt innehåll är en förhållandevis ny företeelse hade förmodligen lagstiftaren inte denna teknologi i åtanke vid lagstiftningsprocessen av konsumentköplagen (1990:932) (KKL) och konsumenttjänstlagen (1985:716) (KtjL). Detta har medfört att det i svensk rätt ännu inte klargjorts huruvida förvärv av digitalt innehåll ska klassificeras som en vara eller tjänst, vilket innebär att digitalt innehåll kan falla utanför ramen för nuvarande konsumentskyddslagstiftnings tillämpningsområde. Även om denna fråga har behandlats i flera olika statliga utredningar är rättsläget alltjämt oklart. 4 Det föreligger således en oklarhet gällande lagvalet för konsumentskyddet samt vilka påföljder en konsument kan åberopa när det föreligger bristande kvalitet i det digitala innehållet. 5 1.2 Syfte Med ovanstående problematik som grund ska uppsatsen utreda hur konsumentskyddet ser ut när kvalitén av det digitala innehållet avviker från vad som är avtalsenligt eller konsumenternas förväntningar. För att uppnå syftet besvaras följande frågor: Kan en analog tillämpning av nuvarande konsumentskyddslagstiftning göras vid köp av digitalt innehåll? Vilka påföljder kan konsumenter åberopa vid bristande kvalitet i digitalt innehåll? 1 Internetstiftelsen i Sverige, Bredbandskollen: Surfhastigheter i Sverige, 2016. 2 Internetstiftelsen i Sverige, Svenskarna och Internet 2016, 2016. 3 Prop. 1994/95:17 s. 18. 4 Se SOU 1999:106 s. 70 ff, prop. 1999/00:89 s. 24 f, Ds. 2007:29 s. 301 ff, Ds. 2009:13 s. 247 ff och Ds. 2012:31 s. 169 ff. 5 Prop. 1999/00:89 s. 24 och Lindskoug, Domsrätt och lagval vid elektronisk handel, s. 57. 6

1.3 Avgränsning Uppsatsen kommer enbart fokusera på digitalt innehåll som levereras elektroniskt. Digitalt innehåll som levereras på fysiskt medium kommer inte utredas i detta arbete. 1.4 Metod 1.4.1 Rättsdogmatiken Rättsdogmatisk metod är den vanligast förekommande metoden i rättsvetenskapliga arbeten. 6 Rättsdogmatikens huvuduppgift är att tolka och systematisera gällande rätt. En rättsdogmatiker använder sig av ett begränsat antal rättskällor i en hierarkisk ordning. 7 Tolkning och systematisering kan ses som två sidor av rättsdogmatiken. Systematiseringen är nära ansluten med tolkningen och dessa sidor måste inte nödvändigtvis hållas isär. 8 Ett fastställt rättsdogmatiskt mål är att gestalta rättsordningen som ett koherent nätverk av regler och undantag. Rättsområden och regler ska således bilda ett sammanhängande system. Rättsdogmatiken använder sig av traditionella metoder såsom e contrario, per analogiam och a fortiori men även moderna arbetsmetoder som rättsekonomi har en plats inom rättsdogmatiken. Rättsdogmatiken beskriver även rättens så kallade yttre system. Rättsdogmatikens rättfärdigande och kritik gentemot gällande rätt resulterar i det yttre systemet. 9 Vid tillämpning av rättsdogmatiken är det viktigt att inte endast använda materialet utan användningen måste göras på ett riktigt sätt. 10 Pezcenik menade att en utsaga som innehåller en juridisk tolkning av gällande rätt inte kan vara sanna eller falska utan endast riktiga eller inte riktiga. 11 Inom rättsdogmatiken kommer det alltid finnas värderande ståndpunkter. Det varierar dock mellan olika rättsområden vilka värderingar som får och ska beaktas. Rättsdogmatikens juridiska relevans är uppenbar, men den moraliska relevansen inom rättsdogmatiken är indirekt genom att det föreligger moraliska skäl att följa lagen. En rättsdogmatik fri från värderingar är endast en fantasi. Värderingarna har blivit en nödvändig beståndsdel i rättsdogmatiken. 12 Eftersom ställningstaganden präglas av värderingar inom juridiken finns det ingen metod eller modell som fastställer vad som är riktigt och inte riktigt och därmed är det möjligt att det finns flera riktiga slutsatser. 13 En synpunkt är att rättsdogmatikens viktigaste funktion är att sätta upp en ram för vad som är fackligt försvarbart. Begreppet riktigt är inte annat än hur det förväntas 6 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43. 7 Peczenik, Vad är rätt?, s. 312, Peczenik, Juridikens teori och metod, s. 33 och Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43. 8 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43. 9 Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT, 2005, s. 249. 10 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 77. 11 Peczenik, Vad är rätt? s. 672. 12 Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT, 2005, s. 249 f. och Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 45. 13 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 80. 7

att rättsvetenskapsmän ska argumentera. Rättskälleläran blir på så sätt ett redskap för att säkra ett minimum av fackligt samförstånd inom juristyrket. 14 Det föreligger dock en viss problematik med rättsdogmatikens bundenhet till auktoritära rättskällor. Denna problematik uppstår när det gäller nyare rättsområden, där det saknas auktoritärt material att analysera. Detta problem uppstår även när det är fråga om ramlagstiftning. En logisk lösning bör vara att använda sig av en mer pluralistisk infallsvinkel. Det uppstår även en viss problematik med rättsdogmatiken när rättsläget är oklart. 15 Rodhe menade att rättsvetenskapsmannen endast ska hålla sig till beskrivning och till viss del prognoser av rättsläget, även när det är oklart. Rättsvetenskapsmannen ska inte ge några rekommendationer till rättstillämparen gällande en bedömning i en tvist. 16 Som grund till detta hade han två skäl. Det ena skälet var att: den rättsvetenskapsman som engagerar sig för en viss lösning i lag eller i dom därmed försvagar sin förmåga att korrekt beskriva verkligheten 17 och det andra är; att den som låter sina vetenskapliga omdömen åtföljas av rekommendationer, därmed riskerar sitt anseende för opartiskhet i beskrivningen av rättsreglerna. 18 Rättsvetenskapsmannen fyller alltså sin uppgift bäst genom att vara en oengagerad iaktagare, enligt Rodhe. 19 En dominerande uppfattning är å andra sidan att traditionell rättsvetenskap ska utreda vad som är gällande rätt när rättsläget är osäkert, genom att bidra till en diskussion angående vad som bör gälla, även kallat de lege ferenda. Inom ramen för detta är en framträdande uppfattning att en rättsvetenskapsman ska kunna ge rekommendationer till rättstillämparen. Detta ska göras även om det betyder att värderande ställningstaganden tas. Vid en sådan diskussion är det viktigt att rättsvetenskapsmannen håller sig till samma rättskällor som domaren. 20 Kritik har riktats gentemot det rättstillämparperspektiv som dominerar i Sverige. Exempel på denna kritik är att rättstillämparperspektivet gör att det uppstår en brist på samverkan mellan lagstiftaren och rättsvetenskapen. 21 Lehrberg menar att rättsdogmatiken bör kunna gå utanför rättstillämparens praktiska metod och på så sätt använda sina egna speciella kvalitéer för att komplettera och framhäva en förbättrad grundval för det praktiska arbete som utförs av rättstillämparen. Detta är, enligt Lehrberg, inte möjligt om rättsvetenskapsmännen har samma arbetsmetoder som de praktiskt verksamma juristerna. 22 Peczenik menade att det föreligger en viss olikhet mellan rättsdogmatiken och den praktiska juridiken. Skillnaden är bland annat, enligt Peczenik, att rättsdogmatiken ofta har anspråk att vara rationellare, således mer motiverad på ett generellt och genomgripande sätt än den praktiska juridiken. Poängen med 14 Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, TfR 2005, s. 653 f. 15 Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT, 2004, s. 120. 16 Rodhe, Beskrivning - prognos - rekommendation - En trosbekännelse, JT 96/97, s. 1. 17 Rodhe, Beskrivning - prognos - rekommendation - En trosbekännelse, JT 96/97, s. 4. 18 Rodhe, Beskrivning - prognos - rekommendation - En trosbekännelse, JT 96/97, s. 4. 19 Rodhe, Beskrivning - prognos - rekommendation - En trosbekännelse, JT 96/97, s. 4. 20 Agell, Rationalitet och värderingar i rättsvetenskapen, SvJT, 2002, s. 245 och Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 74. 21 Lambertz, Nyttig och onyttig rättsvetenskap, SvJT, 2002, s. 275. 22 Lehrberg, Rättsvetenskap i praktikens tjänst?, SvJT, 1991, s. 767. 8

rättsdogmatiken och den praktiska juridiken densamma, att tolka gällande rätt på ett enhetligt och etiskt acceptabelt sätt. 23 Sammanfattningsvis kan det fastställas att det finns mycket kritik gentemot rättsdogmatiken och dess metodologiska utgångspunkter och det föreligger en viss divergens över hur rättsdogmatiken ska tillämpas. Trots detta är rättsdogmatiken den metod som används av majoriteten av uppsatser och andra rättsvetenskapliga arbeten. 24 1.4.2 Rättskällorna Rättsdogmatiken bygger på en framställning av gällande rätt, framför allt genom rättskällor. 25 Rättskällor kan delas in i formella och materiella rättskällor. Formella rättskällor omfattar allt material som kan ha ett ursprung i källor som har rättslig auktoritet och som ska, bör eller åtminstone får anföras som auktoritetsskäl i en juridisk argumentation. Detta kan vara lagtext, prejudikat eller uttalanden i lagens förarbeten. 26 Materiella rättskällor är alla skäl som ger normer en rättslig auktoritet, giltighet och innebörd. Materiella rättskällor besvarar frågan om varför en norm ska, bör eller får beaktas i en juridisk argumentation. 27 Rättsvetenskapen förmodas att tillämpa den rättskällelära som rättsteoretiker ställer upp som ett schema för en bedömning av tvistiga rättsfrågor. 28 I ett arbete av Strömholm uppenbarar sig rättskällelärans betydelse vidare. 29 Vid en strikt tillämpning av rättskälleläran placeras de formella rättskällorna i en hierarkisk ordning, där lagtextens ordalydelse är den främsta rättskällan. Förarbeten har ett sekundärt värde och prejudikat hamnar något lägre. Till detta tillkommer uttalanden från doktrin. Exempel finns när domstolen utgått från den strikta hierarkiska rättsläran vid ett dömande, men det finns förvisso exempel som enkelt kan konstatera motsatsen. Med andra ord är det inte helt tydligt hur strikt rättskälleläran ska tillämpas. 30 Rättskälleläran är ett komplicerat ämne, menar Bernitz m.fl. 31 Rättskälleläran är inte lagfäst, det finns inte några motivuttalanden om läran och dess utformning. Detta har istället hänskjutits helt åt doktrin och rättstillämpningen att diskutera. 32 Lagar är den viktigaste rättskällan. Inledningsvis bör det undersökas om det rättsliga problemet kan lösas genom att söka i lagtext. Det kan vara svårt när det inte finns lagstiftning på området eller lagen är otydligt formulerad. Det är här som andra rättskällor får stor betydelse, framförallt förarbetsuttalanden. 33 23 Peczenik, Juridikens teori och metod, s. 33 f. 24 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43. 25 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, s. 24. 26 Peczenik, Vad är rätt?, s. 210. 27 Peczenik, Juridisk konservatism, SvJT, 1993, s. 724. 28 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, s. 24. 29 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning. 30 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, s. 24 ff, och Sandgren, JT, 1999/2000, s. 868. 31 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 31. 32 Sandgren, Vad gör juristen? Och hur? del II,JT, 1999/2000, s. 868. 33 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 31 f. 9

Lagen kompletteras med uttalanden i förarbeten, där det förklaras tydligare hur lagen är avsedd att tillämpas på olika situationer. Förarbeten har störst betydelse när en lag är ny. Förarbeten ska dock inte tillåtas ta över innebörden av en tydligt utformad lagtext, utan förarbetena brukar med tiden förlora sin betydelse. Längre fram i tiden har sannolikt rättspraxis hunnit utvecklas och fått en större roll än förarbetena. 34 Rättspraxis från högsta instans är en särskilt betydande rättskälla. Den spelar stor roll på de områden som lagstiftning saknas, är ofullständig eller är allmänt hållen. 35 Andra rättskällor som handelsbruk och sedvänja är en supplerande rättskälla inom den kommersiella rätten och anses således ha en lägre dignitet än de andra rättskällorna. Den juridiska doktrinen fungerar som hjälpmedel för att orientera sig genom olika juridiska material, men den fungerar även som en självständig rättskälla. Den juridiska doktrinen används främst när rättsliga problem av mer komplex teoretisk karaktär behöver lösas. Numera har Högsta domstolens (HD) domar allt mer frekvent hänvisat till vissa ställningstaganden i doktrinen. 36 Sammanfattningsvis kan rättskällorna delas in i sådant som ska, bör och får beaktas. Det som ska beaktas är lagar och andra föreskrifter. Det som bör beaktas är, prejudikat och lagars förarbeten. Det som får beaktas är, bl.a. olika institutionella rekommendationer, den rättsvetenskapliga litteraturen och olika myndigheters beslut som inte utgör prejudikat. 37 1.4.3 Rättspluralistiskt synsätt Rättsdogmatikens strikta tillämpning av auktoritativa rättskällor innebär att material som inte är traditionella rättskällor allmänt sett avvisas med hänvisning till rättskälleläran. Detta gör att en användning av rekommendationer från Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som rättskällor, innebär en avvikelse från rättsdogmatiken. 38 Vid nyare rättsområden uppstår problematik kring rättsdogmatikens bundenhet till de auktoritativa rättskällorna. Vid nyare rättsområden saknas ofta befintliga auktoritativa rättskällor att analysera. Sådana svårigheter kan övervinnas genom att använda ett pluralistiskt synsätt på rätten. 39 Rättspluralism innebär att rätten produceras utanför och på andra sätt än genom statlig lagstiftning. Rätten är därför inte enhetlig och detta är en ofrånkomlig egenskap hos rätten. Rättspluralismen innebär därmed ett kraftigt motstånd till monocentrins centralteser genom att teorin anser att rätten inte enbart är statligt utfärdad samt att den inte exkluderar alla rättsformer. Rätten är följaktligen inte exklusiv eller systematisk och den ska inte bedömas ur ett enhetligt hierarkiskt perspektiv. 40 En tillämpning av ett rättspluralistiskt synsätt innebär således en större öppenhet till användandet av andra källor än de traditionella rättskällorna. På så vis kan avgöranden från ARN användas som stöd för att visa hur lagstiftningen faktiskt fungerar. 41 34 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 32. 35 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 32. 36 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 32 f. 37 Peczenik, Juridikens teori och metod, s. 35. 38 Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 118 f. 39 Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 120. 40 Gustafsson, Rättens polyvalens, s. 124 f. 41 Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 136. 10

1.4.4 Metodval och material Uppsatsens metod är rättsdogmatisk, eftersom den juridiska argumentation som förs grundas på information hämtad från lagar, förarbeten, praxis och doktrin. Informationen behandlas i enlighet med rättsdogmatiken genom att den tolkas och systematiseras för att utreda och försöka fastställa gällande rätt inom det område som uppsatsen undersöker. I arbetet har materialet används och uppsökts på följande sätt: Initialt har information och material inhämtats (om möjligt) från lagar och förarbeten för att skapa en bild av rättsområdets syfte och uppbyggnad. För att tydliggöra och exemplifiera bestämmelsernas tillämplighet har vi använt oss av förarbeten, praxis och doktrin. Användandet av doktrin blir nödvändigt för att kunna gå till djupet av studiet av komplicerade samband och detaljer. 42 I somliga fall kan den diskuterade frågan vara olöst i de auktoritativa rättskällorna och doktrinen kan då fungera som kompletterande rättskälla. 43 Den information som framkommer i doktrin är inte sällan andrahandsinformation. En okritisk användning av doktrin kan leda till att en felaktig bild skapas samt att inaktuell information sprids. 44 Uppsatsen försöker därmed använda sig av de rättskällor som har så hög rang som möjligt i rättskälleläran. I uppsatsen används rekommendationer från ARN för att tydliggöra hur bestämmelserna skulle kunna tillämpas. Inom området som framställningen behandlar saknas det domstolsavgöranden från högre instanser vilket gör att den civilrättsliga konsumentlagstiftningen i stor utsträckning utformas av ARN. Instanserna torde tillmäta denna praxis stor vikt. 45 Icke bindande rekommendationer från ARN används i uppsatsen att tillföra olika aspekter i argumentationen. En rättsdogmatiker skulle möjligen kunna rikta kritik mot användandet av rekommendationer från ARN eftersom det utgör ett rättspluralistiskt och inte monocentriskt synsätt på rätten. Vi är medvetna om detta, rekommendationer från ARN har inte använts som en auktoritativ rättskälla i den juridiska argumentationen. Dessa har enbart använts som ett tillägg i argumentationen för att förklara hur en rättsregel skulle kunna tillämpas. På så sätt förhåller sig uppsatsen till rättsdogmatiken. Rättsfallsmaterialet som uppsatsen använt är från Nytt juridiskt arkiv (NJA). I förberedelsen av uppsatsen läste vi igenom de rättsfall som finns i området. Ett urval har gjorts av de rättsfall som behandlas i uppsatsen. Sedan gjordes ett urval som resulterade i de rättsfall som behandlas i uppsatsen. Användandet av dessa rättsfall har varit i syfte att skapa en bild av rättsområdet samt tydliggöra en viss gränsdragning, genom att använda oss av rättsfall där utfallen är olika. Vid urvalet av rättsfall bedömdes vissa kriterier vara av betydelse, för att de skulle vara adekvata för uppsatsens syfte. I huvudsak har kriteriet varit att se till B2C (Business-toconsumer)-förhållanden. 42 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 202. 43 Bernitz, m.fl., Finna rätt, s. 30. 44 Strömholm, Användning av utländskt material i juridiska monografier - Några anteckningar och förslag, SvJT 1971, s. 255 45 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 143. 11

1.5 Disposition I kapitel 2 beskrivs rent tekniskt vad digitalt innehåll är samt hur detta transporteras och levereras. Skillnaden mellan vanliga varor och tjänster och digitalt innehåll tydliggörs. I kapitel 3 beskrivs utförligt vilka påföljder en konsument kan åberopa vid säljarens kontraktsbrott i enlighet KKL och KtjL. Det redogörs även för ångerrätten enligt lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (2005:59) (LODA). I kapitel 4 redogörs den rättsliga klassificeringen av digitalt innehåll och hur det rådande rättsläget ser ut kring denna fråga. Även kommande lagförslag inom området beskrivs kort. kapitel 5 innehåller en analys utifrån syftet följt slutsatser i kapitel 6. 12

2 Digitalt innehåll 2.1 Begreppen data och information Digitala tjänster och produkter består i grunden av överföring av information. Det finns inte någon klar och uppenbar definition av termen information vilket har föranlett till att olika definitioner uppstått beroende på vilket sammanhang begreppet används. Begreppet i dess generella lydelse innebär en överföring av upplysningar. 46 Inom datorvetenskapen används begreppet information i samband med begreppet data. Enligt Nationalencyklopedin innebär data 47 en representation av fakta, begrepp eller instruktioner som är avsedd för överföring, tolkning eller bearbetning av människor eller maskiner. Representationen sker genom tecken, som kan vara begripligt för människor på skrift eller papper. Dessa tecken kan även vara maskinläsbara, som exempelvis magnetiseringar i spår på en skiva. 48 Enskild data utgör inte någon information utan det är en samling eller struktur av tecken som vid en förmedling kan förvandlas till information. Vid en överföring av data över datornätverk talas det således om förmedling av information, om datan har ett innehåll. 49 2.2 Digital information Inom datornätverk hanteras informationen i digital form. Denna information representeras av digitala signaler, så kallade ettor och nollor. Varje etta och nolla är en bit, vilken är den minsta informationsmängd som finns i den digitala miljön. Den digitala informationen kan endast uppfattas med hjälp av tekniken vilket gör att den enbart är maskinläsbar. Till skillnad från papper och mikrofilm är den digitala informationen inte bunden till något medium för att kunna uppfattas. Elektronisk information kan lätt kopieras, redigeras och manipuleras vilket gör den mer flexibel än papper och mikrofilm. 50 2.3 Överföring av digital information När datorer och datorsystem sammankopplas så att de kan kommunicera skapas ett datornät. 51 Normalt överförs data mellan flera datorer i ett nätverk med hjälp av en server. En server kan liknas en dator med ett datorprogram som levererar gemensamma servicefunktioner i ett datornät. 52 I dagens samhälle används en så kallad DSL-teknik som gör det möjligt att ansluta till Internet med vanlig koppartråd och på så sätt snabbare överföra data. 53 Det finns även öppna och slutna nätverk. Ett slutet nätverk är enbart öppet för de önskade parterna och ett öppet nätverk har vem som helst tillträde till. Internet är det dominerande öppna 46 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 49. 47 Nationalencyklopedin, data, 2017. 48 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 50. 49 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 50 f. 50 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 53. 51 Eriksson, m.fl., Datalogi, s. 161. 52 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 54 f. 53 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 56. 13

nätverket. 54 Svenska datatermgruppen definierar Internet som ett globalt datornät med IP som gemensamt kommunikationsprotokoll. 55 Internet kan användas på många olika sätt och för alla möjliga ändamål. En internetanvändare kan göra allt från att läsa en tidning på Internet, ladda ned eller streama film och musik till att kommunicera med vänner via e-post eller chat. De vanligaste typerna av dataöverföringar över Internet är webbläsning, upp- och nedladdning, elektronisk post samt streaming. Webbläsning är troligtvis den vanligaste formen och den används varje gång någon besöker en webbsida eller söker efter vissa ord eller fraser. Upp- och nedladdning innebär att information lagras permanent på en server varifrån andra datorer som är anslutna till nätet kan hämtas. Elektronisk post innebär att meddelanden skickas utan någon pappershantering. Elektronisk post skickas mellan datorer, mobiltelefoner och annan utrustning som kan hantera tekniken. Streaming innebär uppspelning och mottagning från webbplatser eller appar över Internet. Streaming skiljer sig från de tidigare nämnda typerna av dataöverföring eftersom informationen inte överförs samtidigt till slutanvändaren. Streaming innebär således att det sker en successiv överföring och uppspelning av informationen medan den sänds. Slutanvändaren lagrar inte datan. 56 2.4 Begreppsbildning Digitalt innehåll består av filer i en strukturerad mängd data, representerade av tecken. Dessa data kan representera olika slag av information såsom siffror, text, bilder, ljud eller en kombination av dessa i form av filmer eller dataspel. Det är dock inte alltid lätt att avgränsa ett digitalt objekt. 57 Många olika termer har under de senaste 20 åren använts för att definiera digitalt innehåll. Termen digitala produkter förekommer i svensk juridisk litteratur 58 och i statliga utredningar 59 för att beteckna sådana produkter som levererats via Internet direkt till konsumentens dator. Enligt Lindskoug innefattar digitala produkter immateriella verk som levereras online. 60 I rådets genomförandeförordning (EU) nr 208/2011 används termen elektroniska tjänster. I artikel 7 anges det att elektroniska tjänster ska inbegripa tjänster som tillhandahålls via Internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet huvudsakligen är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik. I senare statliga utredningar framkommer även termen digitala tjänster. Denna term används, liksom digitala produkter, som en beteckning för immateriella tjänster, alltså uppdrag som inte är knutna till fysiska föremål. Skillnaden som görs är att digitala tjänster är knutna till olika former av tjänster som påminner om rådgivningsverksamhet som exempelvis när en konsument 54 Lindberg, Westman, Praktisk IT-rätt, s. 37. 55 Eriksson m.fl., Datalogi, s. 181 ff. 56 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s 60 ff. 57 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 76. 58 Larsson, Konsumentskyddet över gränserna, s. 69 och Seipel, Juridik och IT - Introduktion till rättsinformatiken s. 199. 59 SOU 1999:106 s. 11. 60 Lindskoug, Domsrätt och lagval vid elektronisk handel, s. 23. 14

genom betalsamtal eller premium-sms beställer väderinformation eller horoskop. 61 I senare utredningar används beteckningen digitalt innehåll som en samlingsbeteckning för digitala tjänster och produkter. 62 Vidare i denna uppsats kommer digitalt innehåll användas som beteckning för olika innehåll som säljs via Internet eller andra elektroniska nätverk och levereras online, till exempel applikationer, tillgång till webbplatser, streamingtjänster för filmer och musik, böcker, tidningar, programvaror och musik. 2.5 Kännetecken för digitalt innehåll Innan ett ställningstagande tas till huruvida det digitala innehållet ska behandlas rättsligt bör det undersökas vilka egenskaper och egenheter som kännetecknar det digitala innehållet och hur det skiljer sig från andra föremål som är placerade inom juridiska klassificeringar. Följande text kommer delas upp i punktform där digitala innehållets främsta kännetecken återspeglas ur en juridisk aspekt. 63 Det digitala innehållet är immateriellt och karakteriseras av att det inte är fysiskt åtkomligt såsom exempelvis en bok eller ett skrivbord. Ur denna aspekt har det digitala innehållet likheter med rättigheter och immateriella tillgångar. 64 Det digitala innehållets existens är beroende av ett medium. Det kan inte existera om det inte finns lagrat i en dator, ett USB-minne etc. eller befinner sig under överföring i en signal. 65 Det digitala innehållet är beroende av någon form av tekniskt hjälpmedel för att kunna uppfattas. Användandet av digitalt innehåll präglas därmed av hur tekniken fungerar. Det är exempelvis omöjligt att streama musik eller film utan en mobil, surfplatta, dator, TV eller annan teknisk apparat som omvandlar informationen till förnimbara signaler. Någon egentlig skillnad gäller visserligen inte när det digitala innehållet finns lagrat på en hårddisk, CD-skiva eller USB-minne utöver att det blir mer känsligt när det enbart existerar genom exempelvis streaming, där det digitala innehållet kan gå helt förlorat vid ett strömavbrott. 66 Trots att det digitala innehållet är beroende av tekniska hjälpmedel är det inte bundet av ett speciellt medium eller specifik teknik. Det är oberoende en specifik teknik i den meningen att en fil kan nyttjas av datorer, mobiler, surfplattor, spelkonsoler mm. Det 61 Ds. 2012:31 s. 170 f. 62 Jfr Ds. 2012:31 s. 15. 63 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 88. 64 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 88. 65 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 88 f. 66 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 89 f. 15

kan röra sig om samma innehåll även om den finns på en CD-skiva, en hårddisk, ett USB-minne eller om den streamas över ett nätverk. 67 Digitalt innehåll kan inte flyttas från sitt medium såsom vanliga fysiska ting utan det kan endast kopieras. När digitalt innehåll streamas skapas i själva verket två tillfälliga kopior i de routrar och servrar som överför innehållet samt i arbetsminnet på den anordningen som tar emot överföringen. 68 67 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 91. 68 Lehrberg, Elektronisk fullgörelse, s. 94 f. 16

3 Konsumentskyddslagslagstiftningen 3.1 Konsumentköplagen 3.1.1 Konsumentköplagens tillämpningsområde I 1 KKL samt 1 köplagen (1990:931) fastställs att lagarna är tillämpliga på köp av lös egendom samt lös sak. I motiven till KKL framgår att den gällande lagen är tillämplig vid köp av varor. Med varor åsyftas i juridisk mening lösöre, d.v.s. rörliga fysiska föremål. KKL:s begränsade tillämpningsområde underbyggs i förarbetena med att det främst föreligger en reglering som skyddar konsumenter vid köp av dagligvaror, varaktiga konsumtionsvaror som exempelvis möbler, kläder etc. 69 Den allmänna köplagen skiljer sig från KKL eftersom den är tillämplig på all lös egendom. Lös egendom har en bredare omfattning än varor eftersom det innefattar all egendom som inte är fast egendom. 70 Anledningen till att KKL har en mer begränsad omfattning än den allmänna köplagen är p.g.a. att det exempelvis inte är möjligt med samma avbeställningsregler i fråga om köp av bostadsrätter och aktier som vid köp av möbler och annat lösöre. Regler om avhjälpande blir heller inte så passande vid köp av fonder eller annat värdepapper. 71 Det kan i vissa fall vara tveksamt om det rör sig om ett köp av vara eller tjänst och gränsdragningen mellan vara och tjänst beskrivs i 2 KKL. Där framgår att om uppmärksamheten vänds mot förpliktelsen att avlämna den färdiga produkten framstår avtal som ett köp av vara. Om vikten läggs på det arbete som krävs för att åstadkomma produkten, ligger det närmare till hands att bedöma avtalet som köp av tjänst. 72 3.1.2 Dröjsmål av vara Enligt 9 KKL föreligger dröjsmål på säljarens sida om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på dennes sida. Dröjsmål kan följaktligen föreligga när varan överlämnas en timme senare än avtalat samt när den inte alls överlämnas. 73 För att dröjsmål ska föreligga krävs dessutom att det uteblivna eller försenade levereransen inte beror på köparen eller något förhållande på dennes sida. Exempel på när förseningen eller det uteblivna avlämnandet inte beror på säljaren kan vara när köparen underlåter att hämta varan i enlighet med det som avtalats eller när köparen inte lämnar säljaren de uppgifter som krävs för att kunna fullgöra leveransen till köparen. 74 Exempel på ett förhållande på köparens sida avser situationer när varans avlämnande försenas eller uteblir p.g.a. en omständighet som visserligen inte direkt beror på köparens förfarande men som ändå bör hänföras till dennes risksfär. En sådan situation kan uppkomma exempelvis när det enligt avtalet åligger köparen att skaffa transportlägenhet men säljaren 69 Prop. 1989/90:89 s. 28. 70 Prop. 1988/89:76 s. 61. 71 Prop. 1989/90:89 s. 28. 72 Prop. 1989/90:89 s. 62. 73 Prop. 1989/90:89 s. 74. 74 Prop. 1989/90:89 s. 74. 17

sköter de praktiska arrangemangen på köparens vägnar och misslyckas utan att detta beror på säljarens fel eller försummelse. 75 3.1.3 Påföljder vid dröjsmål av leverans av vara 3.1.3.1 Hålla inne betalningen Enligt 11 KKL får köparen hålla inne så mycket av betalningen som fordras för att ge honom säkerhet för hans krav p.g.a. dröjsmålet. Detta medför att säljaren inte får göra några påföljder gällande mot köparen för att denne, med stöd av regleringen, inte betalar vid den tidpunkt då den avtalade betalningsskyldigheten skulle inträda. 76 Syftet med bestämmelsen är att konsumenten får en säkerhet om näringsidkaren underlåter att leverera varan i tid. Konsumenten får dessutom ett påtryckningsmedel på näringsidkaren att leverera. 77 Denna bestämmelse blir främst aktuell vid situationer där säljaren som gjort sig skyldig till ett dröjsmål har fullgjort den prestation som avtalades och befinner sig således inte längre i dröjsmål. Konsumenten har rätten till att hålla inne så mycket av betalningen som fordras tills dess att en definitiv uppgörelse har skett. Detta för att ge honom säkerhet för hans krav p.g.a. dröjsmålet. Normalt är det fråga om att köparen håller inne en del av betalningen till säkerhet för ett anspråk på skadestånd till följd av näringsidkarens dröjsmål, eller i ett krav på fullgörelse i form av avlämnande av varan. 78 3.1.3.2 Krav på fullgörelse Enligt 12 KKL får köparen hålla fast vid köpet och kräva att säljaren fullgör köpet. Säljaren är dock inte skyldig att fullgöra köpet, om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet. Om ett förhållande som nyss nämnts upphör inom rimlig tid, får köparen dock kräva att säljaren fullgör köpet. Köparen förlorar rätten att kräva att säljaren fullgör köpet, om han väntar orimligt länge med att framställa kravet. Det finns situationer där säljaren inte är skyldig att fullgöra köpet. När det föreligger en befrielsegrund från fullgörelse innebär det inte att det inte föreligger ett kontraktsbrott i enlighet med 9 KKL. Det innebär således att säljaren enbart är befriad från att fullgöra köpet. Dessa befrielsegrunder påverkar heller inte konsumentens möjlighet att göra gällande andra påföljder som att hålla inne betalningen, häva köpet eller kräva skadestånd. Dessa regleras självständigt i 11, 13 och 14 KKL. 79 Säljaren är inte bunden att fullgöra köpet när det existerar ett hinder för fullgörelsen som han inte kan övervinna. 80 Själva orsaken till hindret har ingen direkt betydelse utan alla förhållanden som kan utgöra hinder för fullgörelsen är av betydelse. Ett typexempel på en 75 Prop. 1989/90:89 s. 74. 76 Prop. 1989/90:89 s. 75. 77 Herre, Ramberg, Konsumentköplagen, en kommentar, s. 136. 78 Prop. 1989/90:89 s. 75. 79 Prop. 1989/90:89 s. 76. 80 Prop. 1989/90:89 s. 76. 18

befrielsegrund för säljaren är när varan är ett unikt föremål som förstörts efter köpslutet. Vid en sådan situation försvinner säljarens skyldighet att avlämna varan eftersom avlämnandet blivit omöjligt. Orsaken till att varan har förstörts har ingen påverkan i detta sammanhang eftersom det redan är omöjligt för säljaren att fullgöra köpet. 81 Alla motgångar som drabbar säljaren innebär inte ett hinder för avtalets uppfyllelse utan det ingår i säljarens normala förpliktelser att försöka avlägsna omständigheter och dess konsekvenser som kan påverka säljarens möjlighet att fullgöra köpet i tid. När prestationssvårigheterna kan övervinnas föreligger det inte något hinder för fullgörelse. Om näringsidkaren exempelvis bestämt sig för att leverera varan med Posten kan det föreligga en skyldighet att använda andra leverantörer eller befraktningssätt om det vid avlämnandet av varan pågår en strejk eller dylikt som medför hinder av distributionen. 82 3.1.3.3 Hävning I 13 KKL fastställs det att köparen får häva köpet, om säljarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för köparen eller om köparen före avtalets ingående har meddelat säljaren att avlämnande av varan senast en viss dag är avgörande för att han eller hon ska ingå avtalet. Köparen får också häva köpet, om säljaren meddelar att han eller hon inte kommer att avlämna varan. Om köparen har krävt att säljaren avlämnar varan inom en bestämd tilläggstid och om tilläggstiden inte är oskäligt kort, får köparen även häva köpet om varan inte avlämnas inom tilläggstiden. Medan tilläggstiden löper får köparen häva köpet endast om säljaren meddelar att han eller hon inte kommer att fullgöra köpet inom denna tid. Om köparen har krävt fullgörelse av köpet utan att ange någon tilläggstid, får köparen häva köpet om varan inte avlämnas inom en skälig tid efter det att kravet framställdes. I första stycket framgår att dröjsmålet måste vara av väsentlig betydelse för att hävning ska bli aktuellt. Väsentlighetsbedömningen av dröjsmålet skall göras ur konsumentens synvinkel. Regeln fastställer att det ska göras en individuell bedömning och inte en abstrakt granskning av den aktuella situationen. Vid en bedömning av dröjsmålets väsentlighet faller bevisbördan på konsumenten. Vid ett kortvarigt dröjsmål medför detta att konsumenten måste visa att det föreligger en särskild omständighet till att det korta dröjsmålet varit av väsentlig betydelse. Exempel på väsentlig betydelse kan vara dröjsmål av färdiglagad mat som skall levereras till en måltid. En timmes dröjsmål vid en sådan situation kan vara förödande för konsumenten. 83 I andra stycket klargörs att köparen enbart får häva köpet om säljaren förelagts en bestämd tilläggstid för varans avlämnande. Om avlämnandet inte sker inom tilläggstiden får konsumenten häva köpet. Tilläggstiden får inte vara oskäligt kort. När det har förelagts en tilläggstid behövs inte en utredning om dröjsmålets väsentlighet. I regel får inte konsumenten åberopa väsentligt dröjsmål om tilläggstiden löper. Uttrycket bestämd tilläggstid innebär att det måste stå klart när fristen utgår. Det får inte vara en vag uppmaning som exempelvis snart 81 Prop. 1989/90:89 s. 76. 82 Prop. 1989/90:89 s. 76 och Herre, Ramberg, Konsumentköplagen, en kommentar, s. 143. 83 Prop. 1989/90:89 s. 81 och Herre, Ramberg, Konsumentköplagen, en kommentar, s. 157. 19

eller nästa vecka. Sådana vaga uppmaningar är inte utan betydelse utan kan få den verkan som föreskrivs i lagtextens tredje stycke. 84 I tredje stycket fastställs köparens möjlighet att häva köpet när inte någon bestämd tilläggstid är förelagd. Köparen kan häva köpet om varan inte avlämnas inom en skälig tid efter att kravet framställdes. Liksom bedömningen i andra stycket bedöms den skäliga tiden utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. 85 Om köpet gäller en vara som tillverkats särskilt för köparen krävs det att säljaren har vetskap om att det är av stor betydelse för köparen för att hävning ska vara aktuellt. Ett exempel på detta kan vara en bröllopsklänning som levereras dagen efter ett bröllop. 86 Effekten av hävning framgår i 45 KKL där det tydliggörs att köparen enbart får häva köpet om han kan lämna tillbaka varan väsentligen oförändrad och oförminskad. 3.1.3.4 Skadestånd I 14 KKL fastställs att köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål, om inte säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror dröjsmålet på någon som säljaren har anlitat för att helt eller delvis fullgöra köpet, är säljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket. Detsamma gäller om dröjsmålet beror på en leverantör som säljaren har anlitat eller någon annan i tidigare säljled. Köparen kan få skadestånd för både direkta och indirekta skador. För att säljaren ska bli fri från skadeståndsansvar krävs att dröjsmålet ligger utanför hans kontrollansvar. För att det ska bli aktuellt krävs följande: 1. att det förelegat ett hinder, 2. det har legat utanför säljarens kontroll, 3. det ska ha varit oförutsett och säljaren ska inte ha förväntats räkna med hindret vid köpet 4. och säljaren inte skäligen kunde övervunnit eller undvikit hindret genom aktivt ingripande. 87 Det åligger säljaren att kunna visa på att alla ovanstående punkter är uppfyllda och om han kan det så är han fri från skadeståndsansvar. Det hinder som uppstått ska omöjliggöra leveransen. Att det försvårar eller ger säljaren ökade kostnader är inte tillräckligt. En rimlighetsbedömning får göras angående vilka uppoffringar säljaren är skyldig att tåla. Det hinder som uppstått får inte orsakats inom ramen för säljarens kontrollområde. Säljarens kontrollområde innebär exempelvis om hindret beror på planering, övervakning eller liknande. Säljaren står även ansvarig för personal och medarbetare som är kontrakterade. Vilka händelser som anses vara sådana som säljaren ska ha förutsett eller förväntat beror i hög grad på de omständigheter som gäller i det unika fallet. Det finns risker som är förekommande och typiska 84 Herre, Ramberg, Konsumentköplagen, en kommentar, s. 81. 85 Prop. 1989/90:89 s. 82. 86 Prop. 1989/90:89 s. 83. 87 Prop. 1989/90:89 s. 84 ff. 20

för den aktuella verksamheten. Dessa bör säljaren räkna med såsom exempelvis situationer där möjligheterna att fullgöra ett avtal av ett visst slag påverkas av väderleksförhållandena. Mer ovanliga händelser ska tas till hänsyn enbart om de kan anses föreligga en rådande risk för att en sådan händelse kan infalla och medföra prestationshinder. Om säljaren på förhand vidtar åtgärder för att avvärja ett prestationshinder eller om han försöker undanröja hindret efter ett prestationshinder uppstått uppfylls det fjärde kravet för skadeståndsfrihet. 88 Exempel på en situation där ARN fastställt att skadestånd inte skall utgå enligt ovan nämnda reglering är ARN 1997-6457. Där beställde en konsument en bil i maj 1997 och leveransen av bilen blev fördröjt med 2 månader. Konsumenten fick en ersättning på 2500 kr. Detta var inte tillräckligt för konsumenten och han yrkade på ytterligare 20000 i ersättning eftersom detta inneburit att han fått ställa in en planerad semesterresa. Nämnden gjorde bedömningen att det inte var möjligt för säljaren att veta konsumentens planer att använda bilen och rekommenderade således att säljaren inte var bunden av att ersätta konsumenten ytterligare. En situation där ARN fastställt att skadeståndsskyldighet ska föreligga är ARN 2001-5342. I mitten av maj 2001 beställdes en bil där överenskommen leveranstid var fyra till sex veckor. Bilen levererades sedan i slutet av augusti 2001. Konsumenten yrkade då på ersättning för de reparationer han var tvungen att vidta på sin gamla bil, till följd av att den nya bilen levererades för sent. Bilen levererades till säljaren i slutet av juli och den blev senare stulen från bolagets parkering. Eftersom dröjsmål redan förelåg när prestationshindret uppstod ansåg ARN att det inte förelåg skadeståndsfrihet. Eftersom reparationerna köparen gjorde var nödvändiga för att kunna nyttja sin gamla bil rekommenderade nämnden bolaget att ersätta köparen för dessa utgifter. 3.1.4 Fel på vara Enligt 16 KKL skall varan skall i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning stämma överens med vad som följer av avtalet. Den skall vara åtföljd av de anvisningar som behövs för dess installation, montering, användning, förvaring och skötsel. Om inte annat följer av avtalet, skall varan 1. vara ägnad för de ändamål för vilka varor av samma slag i allmänhet används, 2. vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket köparen avsåg att varan skulle användas, om säljaren vid köpet måste ha insett detta särskilda ändamål, 3. stämma överens med den beskrivning som säljaren har lämnat och ha de egenskaper som säljaren har hänvisat till genom att lägga fram prov eller modell, och 4. vara förpackad på vanligt eller annars försvarligt sätt, om förpackning behövs för att bevara eller skydda varan. Varan skall anses felaktig, 1. om den avviker från vad som föreskrivs i första eller andra stycket, 2. om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet eller, 88 Prop. 1989/90:89 s. 84 ff. 21

3. om varan i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. 3.1.5 Påföljder vid fel på vara 3.1.5.1 Hålla inne betalningen Enligt 25 KKL får köparen hålla inne så mycket av betalningen som fordras för att ge honom säkerhet för hans krav p.g.a. att varan är felaktig. Liksom vid dröjsmål har konsumenten möjligheten att åberopa denna påföljd som ska fungera som ett påtryckningsmedel för köparen för att förmå säljaren att avhjälpa fel. Köparen får hålla inne så mycket av betalningen som motsvarar hans krav p.g.a. felet i varan. Köparen kommer inte i dröjsmål när han utnyttjar denna påföljd vilket medför att säljaren inte kan göra gällande några påföljder mot köparen p.g.a. den uteblivna betalningen. De belopp som det blir fråga om beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Om felet är av sådan beskaffenhet att hävning kan bli aktuellt får köparen hålla inne hela betalningen. I andra fall kan det bli aktuellt med att hålla inne ett belopp motsvarande prisavdrag eller eventuellt skadestånd. 89 3.1.5.2 Avhjälpande och omleverans I 26 KKL stadgas att köparen har rätt att kräva att säljaren avhjälper felet eller företar omleverans, om detta kan ske utan oskälig kostnad för säljaren. Vid bedömningen av om någon av påföljderna avhjälpande eller omleverans skulle medföra oskälig kostnad för säljaren skall särskild hänsyn tas till vilken betydelse felet har, vilket värde varan skulle ha haft om den varit felfri och om den andra påföljden skulle kunna fullgöras till väsentligt lägre kostnad för säljaren och utan väsentlig olägenhet för köparen. Avhjälpande eller omleverans skall ske inom skälig tid efter det att köparen framställde sitt krav och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för denne. Om varan är felaktig kan köparen med stöd av första stycket i 26 KKL kräva att säljaren avhjälper felet eller levererar en ny vara. Detta ska dock ske utan att det uppstår oskäliga kostnader eller olägenheter för säljaren. Kan inte detta ske utan oskäliga kostnader eller olägenheter får säljaren avvisa köparens krav. Köparen är i sådant fall hänvisad till andra påföljder som står till buds vid fel i varan. 90 Vad gäller bedömningen om vad som är inom skälig tid för avhjälpande eller omleverans ska hänsyn tas till den tid det normalt beräknas ta för att utföra eventuella nödvändiga åtgärder. 91 3.1.5.3 Prisavdrag och ersättning för att avhjälpa felet Enligt 28 KKL får köparen kräva prisavdrag eller häva köpet om avhjälpande eller omleverans inte kommer i fråga eller inte sker inom skälig tid. Köparen har dessutom rätt till ersättning som motsvarar kostnaden att avhjälpa felet så länge inte kostnaden är oskäligt hög eller om det täcks genom att köparen erhåller prisavdrag. 89 Prop. 1989/90:89 s. 117. 90 Prop. 1989/90:89 s. 118. 91 Prop. 1989/90:89 s. 120. 22