Peter Esaiasson, Mikael Gilljam OCH Mikael Persson

Medborgarnas demokratiuppfattningar Medborgarnas demokratiuppfattningar Peter Esaiasson, Mikael Gilljam OCH Mikael Persson B ör ansvaret för politiken i första hand ligga hos de folkvalda representanterna eller bör den representativa demokratin kompletteras med aktivt medborgerligt deltagande mellan valen? Frågan har diskuterats flitigt inom forskningsfältet politisk teori, men mindre uppmärksamhet har riktats mot vad vanliga människor själva anser. I det här kapitlet presenterar vi en empirisk undersökning av medborgarnas uppfattningar kring hur demokratin bör vara utformad. Såväl den internationella som den svenska forskningen kring medborgarnas demokratiuppfattningar är knapphändig. Den internationellt mest uppmärksammade forskningen inom fältet är John R. Hibbings och Elizabeth Theiss-Morses bok Stealth Democracy: Americans Beliefs about How Government Should Work från 2002. Hibbing och Theiss-Morse visar att amerikanska medborgare i gemen inte är intresserade av att delta aktivt i demokratin utan istället vill att professionella politiker tar ansvaret för politiken; medborgarna vill att demokratin ska fungera likt ett stridsflygplan som med hjälp av stealth-teknik undgår att synas på radar; demokratin ska fungera effektivt men vara osynlig. En mindre cynisk bild tecknar Shaun Bowler, Todd Donovan och Jeffrey Karp (2007) i sin studie av medborgarnas syn på direktdemokratiska inslag i det politiska systemet. De visar att en majoritet av medborgarna i 14 av de 16 västerländska stater som undersöks är positiva till direktdemokratiska beslutsformer som folkomröstningar. I en svensk studie på samma tema har Henrik Oscarsson visat att en majoritet av de svenska medborgarna är positivt inställda till att det anordnas fler folkomröstningar på så väl nationell som kommunal nivå (Oscarsson 1998). Mikael Gilljams och Ola Jodals studie Medborgarnas demokratiuppfattningar, som bygger på frågor ställda i 2001 års SOM-undersökning, är ett försök att mäta medborgarnas samlade demokratiuppfattningar. Mer precist undersökte Gilljam och Jodal medborgarnas stöd för två olika demokratiideal: valdemokrati och deltagardemokrati. Valdemokrati innebär att valen är demokratins viktigaste mekanism; medborgarnas uppgift i valdemokratin är att rösta fram partier och politiker; mellan valen är det de folkvalda representanterna som sköter det politiska beslutsfattandet. Deltagardemokrati innebär att medborgarna, vid sidan av att välja sina representanter, även är politiskt aktiva genom sådant som namninsamlingar, uppvaktningar, aktioner och demonstrationer; medborgarna skall dessutom vara med och fatta avgörande politiska beslut i folkomröstningar. Esaiasson, P, Gilljam, M & Persson, M (2011) Medborgarnas demokratiuppfattningar i Sören Holmberg, Lennart Weibull & Henrik Oscarsson (red) Lycksalighetens ö. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. 269

Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Mikael Persson Kring millennieskiftet fanns en tydlig trend mot det deltagardemokratiska idealet i den svenska debatten. Bengt Göranssons demokratiutredning (2000) och Britta Lejons demokratiproposition (2002) tog båda ställning för det deltagardemokratiska idealet. I demokratiutredningen beskrevs idealet så här: Att delta i de gemensamma besluten är snarare en plikt än en rättighet. Helst ska alla delta direkt. [ ] Och om inte medborgarna uppskattar politiskt deltagande eller bryr sig om politiken, beror det på att de saknar verkliga möjligheter att påverka, att de delegerat bort sin makt. (SOU 2000:1, s. 22.) När Gilljam och Jodal 2001 undersökte vad medborgarna ansåg om valdemokrati och deltagardemokrati visade det sig dock inte finnas någon större entusiasm för ett aktivt deltagande i demokratin. En knapp majoritet (56 procent) av dem som uppgav en åsikt föredrog valdemokratin medan 44 procent tog ställning för deltagardemokratin. Men hur har opinionen förändrats sedan dess? Nio år senare har vi på nytt undersökt medborgarnas demokratiuppfattningar och i det här kapitlet redovisar vi hur dessa uppfattningar har förändrats mellan 2001 och 2010. Kapitlet har dessutom ett andra och mer metodologiskt syfte: Medborgarnas demokratiuppfattningar är som sagt någonting relativt outforskat och kanske inte heller den typ av uppfattningar som människor funderar mest över; den enkätfråga vi använder för att mäta demokratiuppfattningar är dessutom vår egen innovation som inte är testad i andra sammanhang. En invändning mot vårt tillvägagångssätt kan därför vara att enkätfrågan inte mäter något reellt utan att många respondenter istället svarar slumpmässigt och på något som de inte har några genomtänkta åsikter om. Tidigare forskning inom området demokratiuppfattningar indikerar att medborgare inte har utvecklade preferenser i den här typen av frågor. Henrik Oscarssons drog i sin studie av medborgares demokratiideologier slutsatsen att [b]risten på tydliga svarsmönster kan helt enkelt bero på att det inte finns några särskilt utvecklade demokratiideologier bland svenska folket (Oscarsson 1999, 45). Vårt metodologiska syfte med kapitlet är därför att försöka pröva i vilken utsträckning vi mäter något reellt eller om det i stor utsträckning handlar om en metodartefakt i form av så kallade icke-åsikter (jfr Converse 1970). I 2001 års SOM-undersökning liknar svarsfördelningen på vår fråga en så kallad normalfördelning vilket möjligen indikerar att många svar är slumpmässigt avgivna. En strikt slumpmässig fördelning för en fråga med fyra svarsalternativ är förstås när en fjärdedel av svarspersonerna väljer vart och ett av de fyra svarsalternativen. Men eftersom vi vet att många människor tenderar att inte använda opinionsfrågors ytteralternativ i synnerhet om de svarar på frågar om någonting relativt okänt eller perifert (jfr Schuman och Presser 1981; Gilljam och Granberg 1995) är en normalfördelning en mer trolig metodartefaktsignal. En viktig fråga inför 2010 års SOM-undersökning var därför om det skett en förändring av opinionsläget. En annan indikator på samma sak är hur stor andel av de svarande som väljer det explicit angivna vet ej -alternativet. En hög andel vet inte -svar indikerar att medborgarna inte har några genomtänkta uppfattningar. 270

Medborgarnas demokratiuppfattningar I 2001 års SOM-undersökning redovisade vi också en serie sambandsanalyser mellan demokratiuppfattningar och olika bakgrundsfaktorer. En tredje metodtest inför 2010 års undersökning var om dessa samband skulle uppvisa samma mönster som 2001. En opinionsförändring, en låg andel vet ej -svar och ett stabilt korrelationsmönster betraktar vi som tre argument för att vi faktiskt mäter det vi avser att mäta med vår enkätfråga. För att mäta medborgarnas demokratiuppfattningar lät vi svarspersonerna ta ställning till följande fråga: Två personer, A och B, har olika uppfattningar om hur den politiska demokratin i samhället fungerar bäst. Håller du med person A eller B? Svarspersonerna fick därefter läsa pratbubblor från två fingerade personer, en valdemokrat och en deltagardemokrat. Person A (valdemokraten) säger: Medborgarna bör främst påverka politiken genom att rösta på partier och politiker. Därför är det viktigt att väljarna, särskilt inför valen, får veta vad partierna står för. Mellan valen är det de folkvalda politikerna som ska sköta beslutsfattandet. Naturligtvis ska politikerna lyssna på medborgarna även mellan valen, men då på hela opinionen och inte enbart på de som ropar högt om problem som berör dem själva. Person B (deltagardemokraten) säger: Medborgarna ska delta i val och rösta på partier och politiker. Men medborgarna bör vara aktiva även mellan valen. Därför är det bra med många folkomröstningar. Dessutom är det viktigt att olika grupper kontinuerligt för fram sina uppfattningar via namninsamlingar, uppvaktningar, aktioner och demonstrationer. Svarspersonerna ombads därefter att ta ställning till vem av de två personerna de håller mest med på en fyrgradig skala. 1 Resultat I tabell 1 redovisas den procentuella svarsfördelningen för frågan om valdemokrati kontra deltagardemokrati i 2001 respektive 2010 års SOM-undersökningar. Tabell 1 Medborgarnas demokratiuppfattningar 2001 och 2010 (procent) 2001 2010 Håller på det hela taget med valdemokraten 18 28 Håller något med bägge men mest med valdemokraten 38 43 Håller något med bägge men mest med deltagardemokraten 30 21 Håller på det hela taget med deltagardemokraten 14 8 Summa procent 100 100 Vet ej / Ingen uppfattning 14 14 Antal respondenter 1627 1543 271

Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Mikael Persson En första observationen är att andelen vet ej -svar är låg vid båda tillfällena (14 procent). Enligt vårt resonemang stöder det tilltron till att mätinstrumentet verkligen fångar in något reellt i människors sätt att tänka om demokrati. När det gäller stödet för valdemokrati respektive deltagardemokrati har det skett en markant förändring. Det relativa stödet för valdemokratin har ökat kraftigt. En majoritet av de svarande föredrog valdemokrati framför deltagardemokrati redan 2001 (56 procent av de svarande tog ställning för valdemokratin medan 44 procent föredrog deltagardemokratin). Men 2010 har andelen valdemokrater vuxit till hela 71 procent samtidigt som andelen deltagardemokrater sjunkit till 29 procent. Det som 2001 liknade en normalfördelning har 2010 förvandlats till en fördelning med en klar tyngdpunkt till stöd för valdemokratin. Därmed har vi fått en ytterligare indikation på att frågan mäter något substantiellt. Hur skall då denna tydliga opinionsförändring förklaras? En förklaring som ligger nära till hands är att förtroendet för politiker ökat markant under den aktuella perioden, vilket kan tänkas ha påverkat stödet för valdemokratin. En annan möjlighet är att 2010 men inte 2001 är var ett valår och att stödet för valdemokratin ökar de år som det är val. Studier av hur faktorer som politiskt intresse, förtroende och nöjdhet med demokratin förändras i den elektorala cykeln har visat att val har en sådan mobiliserande effekt (Strömbäck och Johansson 2007). Med endast två mättillfällen kan vi dock inte med bestämdhet avgöra om även medborgarnas demokratiuppfattningar förändras under den elektorala cykeln. Men även andra faktorer skiljer 2001 och 2010 åt. Året 2001 präglades bland annat av protesterna i samband EU-toppmötet i Göteborg, Attacrörelsen var då som mest populär, och många unga engagerade sig i sociala rörelser mot globaliseringens negativa effekter under parollen En annan värld är möjlig. Det tidiga 2000-talets Protestklimat kan tänkas återspegla sig i det då relativt sett starka stödet för deltagardemokratin. En annan förklaring till den tydliga förändringen av demokratiuppfattningarna mellan 2001 och 2010 är att det skulle kunna handla om en generationseffekt: Under de nio år som har förflutit mellan mätningarna har omkring en miljon unga medborgare tillkommit i urvalsramen och dessa skulle kunna vara relativt sett mer positiva till valdemokratin. Ett enkelt test av den hypotesen illustreras i figur 1 som visar andelen medborgare som är valdemokrater inom olika åldersgrupper 2001 respektive 2010. Resultaten visar att stödet för valdemokratin är starkare inom samtliga åldersgrupper 2010 jämfört med 2001 (förutom i gruppen 65-59 år). År 2001 går det dock att se en tydlig generationsskillnad som indikerar en möjlig livscykeleffekt: Svarspersonerna blir generellt mer positiva till valdemokrati ju äldre de blir fram till pensionsåldern, men därefter sjunker stödet. Det klart svagaste stödet för valdemokratin fanns 2001 bland de allra yngsta medborgarna. 272

Medborgarnas demokratiuppfattningar Figur 1 Medborgarnas demokratiuppfattningar i olika åldersgrupper 2001 och 2010 84 Sympatiserar mest med valdemokrati (%) 80 70 70 70 61 61 60 52 52 50 44 40 35 68 50 74 48 63 55 74 71 72 64 64 54 78 74 68 80 66 72 61 30 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-85 Ålder 2001 2010 Ett liknande generationsmönster kan skönjas även 2010, men skillnaden mellan yngre och äldre är mindre tydlig. Mest intressant är dock att de yngsta, som 2001 uppvisade ett relativt svagt stöd för valdemokratin, har blivit äldre och nu är betydligt mer positiva till valdemokratin (de flesta återfinns nu i kategorin 25-29 år). Samtidigt har nya unga medborgare vuxit upp som är betydligt mer positiva till valdemokratin än vad den yngsta åldersgruppen var 2001. För att studera stabiliteten i sambandsmönstren vårt tredje metodargument genomförde vi en serie regressionsanalyser där vi estimerade effekterna av ett antal socioekonomiska och politiska faktorer på medborgarnas demokratiuppfattningar. Eftersom den beroende variabeln är mätt på en ordinalskala är inte traditionell OLSregression tillräckligt robust och vi använder därför ordinal logistisk regression. Vi presenterar en modell för 2001 och en modell för 2010 där vi har estimerat effekterna av fyra socioekonomiska faktorer vid båda tillfällena: ålder, kön, hushållsinkomst och utbildning. Därefter estimerade vi ytterligare två modeller där vi vid respektive mättillfälle har adderat fem politiska attityder: politiskt intresse, förtroende för politiker, nöjdhet med demokratin, vänster-högerideologi och partisympati. I analyserna innebär höga värden på den beroende variabeln stöd för deltagardemokratin medan låga värden innebär stöd för valdemokratin, vilket i sin tur innebär att positiva koefficienter visar högre stöd för deltagardemokratin medan negativa koefficienter visar högre stöd för valdemokratin. Samtliga oberoende variabler har normerats så att de varierar från 0 till 1. Det innebär att koefficienterna kan utläsas som effekten av en förändring från respektive variabels lägsta till högsta värde. Resultaten presenteras i tabell 2. 273

Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Mikael Persson Tabell 2 Förklaringar till medborgarnas demokratiuppfattningar 2001 och 2010 Model 1: Socioekonomiska faktorer 2001 Ålder -1.679*** (0.221) Kön (0=man, 1=kvinna) -0.219** (0.104) Hushållsinkomst (hundratusenkronors-intervaller, 2001: 7 kategorier, 2010: 8 kategorier) -0.761*** (0.203) Utbildning (tre kategorier) 0.071 (0.128) Nöjd med hur demokratin fungerar i Sverige (0=inte alls nöjd 1=mycket nöjd) Förtroende för svenska politiker (0=mycket lågt 1= mycket högt) Politiskt intresse (0=inte alls intresserad 1=mycket intresserad) Vänster-höger ideologi (0=vänster 1=höger) Partisympati (referenskategori= Vänsterpartiet) Model 2: Socioekonomiska faktorer och politiska preferenser 2001-1.577*** (0.252) -0.137 (0.112) -0.404* (0.226) 0.103 (0.146) -0.945*** (0.311) -0.935*** (0.304) 0.533** (0.244) -0.671** (0.311) Socialdemokraterna -0.448** (0.190) Centerpartiet -0.322 (0.298) Folkpartiet -0.649** (0.314) Moderaterna -0.644** (0.281) Kristdemokraterna -0.622** (0.274) Miljöpartiet 0.841*** (0.323) Model 3: Socioekonomiska faktorer 2010-0.995*** (0.221) -0.140 (0.107) -1.298*** (0.203) 0.050 (0.107) Model 4: Socioekonomiska faktorer och politiska preferenser 2010-0.975*** (0.241) -0.107 (0.114) -0.914*** (0.220) 0.036 (0.121) -0.653** (0.306) -0.839*** (0.315) 0.445* (0.241) -0.230 (0.290) -0.599** (0.274) -1.041*** (0.393) -0.586* (0.355) -1.154*** (0.331) -0.764* (0.406) -0.220 (0.298) Sverigedemokraterna -0.795* (0.408) Feministiskt initiativ 0.319 (0.633) Piratpartiet -0.246 (0.560) Cutpoint 1-2.750*** (0.185) Cutpoint 2-0.889*** (0.169) Cutpoint 3 0.689*** (0.171) -3.995*** (0.315) -2.041*** (0.299) -0.316 (0.294) -2.167*** (0.199) -0.263 (0.189) 1.237*** (0.200) -3.477*** (0.364) -1.444*** (0.352) 0.131 (0.353) Antal svarande 1264 1128 1255 1163 Pseudo R 2 0.024 0.056 0.019 0.056 Kommentar: Logistiska regressionskoefficienter, standardfel inom parantes. * p < 0.1, ** p < 0. 05, *** p < 0.01. 274

Medborgarnas demokratiuppfattningar Vi börjar med modell 1 och 3 där effekterna av de socioekonomiska faktorerna är estimerade för respektive mättillfälle. Effekterna på medborgarnas demokratiuppfattningar är påtagligt lika 2001 och 2010. Ålder har en statistiskt signifikant effekt vid båda tillfällena; ju högre ålder desto starkare stöd för valdemokratin; som framgick i figuren är dock ålderseffekten något mindre 2010 än 2001. Män är mer positiva till valdemokratin vid båda tillfällena, men skillnaden är endast statistiskt signifikant 2001. Det finns också ett starkt samband mellan hushållsinkomst och demokratiuppfattningar vid båda tillfällena: ju högre inkomst desto starkare stöd valdemokratin. Däremot finns det ingen statistiskt signifikant effekt av utbildning vare sig 2001 eller 2010. Vi fortsätter med modell 2 och 4 i tabell 2 och effekterna av de politiska faktorerna på medborgarnas demokratiuppfattningar. Resultaten visar här att stödet för valdemokratin är starkare bland personer som är nöjda med demokratin, som har förtroende för politiker och som är politiskt intresserade. Mönstren är de samma 2010 som 2001 men effekterna är något svagare 2010. I 2001 års undersökning fanns ett klart signifikant samband mellan position på vänster-högerskalan och demokratipreferens även under kontroll för övriga faktorer: ju mer till höger desto mer starkare stöd för valdemokratin och ju mer till vänster desto starkare stöd för deltagardemokratin. Men nio år senare finns intressant nog ingen sådan vänster-högereffekt, vilket förklaras av att stödet för valdemokratin framförallt har vuxit sig starkare bland människor som står till vänster i politiken. Tabell 3 Demokratiuppfattningar bland partiernas sympatisörer (procent) 2001 2010 Val- Deltagar- Val- Deltagar- Parti demokrater demokrater demokrater demokrater Vänsterpartiet 35 65 51 49 Socialdemokraterna 59 41 64 36 Centerpartiet 60 40 80 20 Folkpartiet 66 34 74 26 Moderaterna 69 31 84 16 Kristdemokraterna 61 39 76 24 Miljöpartiet 16 84 58 42 Sverigedemokraterna - - 64 36 Feministiskt initiativ - - 45 55 Piratpartiet - - 43 57 Annat parti 29 71 - - Eta 2.075.064 Kommentar: I analyserna har vi slagit samman svarsalternativen 1 och 2 respektive 3 och 4 för frågan om demokratiuppfattningar. 275

Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Mikael Persson När det till slut gäller partisympatier finns tydliga skillnader i demokratiuppfattningar både 2001 och 2010. När det gäller riksdagspartierna är Miljöpartiets och Vänsterpartiets sympatisörer de relativt sett mest positiva till deltagardemokratin. De nya partierna 2010, Piratpartiet och Feministiskt initiativ, är också relativt sett positiva till deltagardemokratin. Bland övriga partiers sympatisörer, inklusive Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, finns däremot ett klart stöd för valdemokratin. Demokratiuppfattningarna för samtliga partiers sympatisörer 2001 och 2010 redovisas i tabell 3. Slutsatser Våra jämförelser mellan medborgarnas demokratiuppfattningar 2001 och 2010 visar att demokratiopinionen har förändrats tydligt i riktning från deltagardemokrati till valdemokrati. Stödet för valdemokrati har ökat i de flesta åldersgrupper och en generationseffekt som innebär ett ökat stöd för valdemokratin bland de yngsta medborgarna kan delvis förklara den förändringen. Opinionsförändringen mellan 2001 och 2010 är samtidigt ett argument för att vi mäter något reellt med vår enkätfråga. Med den förändring som uppmättes 2010 känner vi oss mer säkra på att vi mäter det vi vill mäta. Den stora stabiliteten i sambandsmönstren mellan demokratiuppfattningar och olika socioekonomiska och politiska bakgrundsfaktorer gör oss än mer övertygade om att vi verkligen mäter människors demokratiuppfattningar. Ett tredje argument för att vi mäter något reellt är den låga andelen vet ej -svar. Den substantiella slutsatsen av vår analys är därmed att det verkar finnas ett utbrett stöd bland medborgarna för att demokratins institutioner bör utformas så att medborgarnas inflytande koncentreras till de allmänna valen åtminstone när de ställs inför frågan om representation och medborgerligt inflytande på ett allmänt och abstrakt sätt. Not 1 Svarsalternativen är: 1=Håller på det hela taget med person A, 2=Håller något med bägge men mest med person A, 3=Håller något med bägge men mest med person B, 4=Håller på det hela taget med person B. 5=vet ej/ingen uppfattning. 276

Medborgarnas demokratiuppfattningar Referenser Bowler, Shaun, Donovan, Todd & Karp, Jeffrey 2007. Enraged or Engaged? Preferences for Direct Citizen Participation in Affluent Democracies. Political Research Quarterly, 60:351 77. Converse, Philip E. 1970. Attitudes and Non-Attitudes: Continuation of a Dialogue, I Tufte, Edward R. (ed.) The Quantitative Analysis of Social Problems. Reading, Mass.: Addison-Wesley. Gilljam, Mikael & Granberg, Donald. 1995. Intense Minorities and the Pattern of Public Opinion International Journal of Public Opinion Research 7:199-210. Gilljam, Mikael & Jodal, Ola 2002. Medborgarnas demokratiuppfattningar. I Holmberg, Sören & Weibull, Lennart. Det våras för politiken. Göteborgs universitet: SOM-institutet. Hibbing, John, & Elizabeth Theiss-Morse 2002. Stealth democracy: Americans Beliefs about How Government Should Work. New York: Cambridge University Press. Oscarsson, Henrik 1999. Demokratiopinioner. Demokratiutredningens skriftserie nr 26. SOU 1999:80. Stockholm: Justitiedepartementet. Regeringens proposition 2001/2:80. Demokrati för det nya seklet. SOU 2000:1. En uthållig demokrati. Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Schuman, Howard & Presser, Stanley 1981. Questions and Answers in Attitude Surveys: Experiments on Question Form, Wording, and Context. New York: Academic Press. Strömbäck, Jesper & Johansson, Bengt 2007. Electoral Cycles and the Mobilizing Effects of Elections: A Longitudinal Study of the Swedish Case. Journal of Elections, Public Opinion and Parties, 17: 79-99. 277