Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Författare: Malin Hjelm, Anna Gustafsson & Mia Arvidsson 2017-01-30, reviderad 2017-03-17 Rapport 2017:2 Naturvatten i Roslagen AB Norra Malmavägen 33 761 73 Norrtälje 0176 22 90 65 Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 2 av 43

SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 METODIK... 5 VATTENKEMISK OCH -FYSIKALISK UNDERSÖKNING... 5 Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) och prioriterade ämnen... 6 VÄXTPLANKTON... 7 STATUSKLASSNING... 7 Sjöar... 8 Hägernäsviken... 9 TRENDER OCH JÄMFÖRELSER MED TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR... 9 RESULTATREDOVISNING... 10 ULLNASJÖN... 10 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 11 Temperatur och syrgas... 11 Ljusförhållanden... 12 ph och alkalinitet... 12 Näringsämnen... 12 VÄXTPLANKTON... 13 TRENDER... 14 RÖNNINGESJÖN... 16 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 17 Temperatur och syrgas... 17 Ljusförhållanden... 18 ph och alkalinitet... 18 Näringsämnen... 18 VÄXTPLANKTON... 19 TRENDER... 20 HÄGERNÄSVIKEN... 23 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 23 Temperatur, syrgas och salinitet... 23 Ljusförhållanden... 24 Näringsämnen... 24 VÄXTPLANKTON... 25 TRENDER... 25 EKOLOGISK STATUS... 27 VÄXTPLANKTON... 27 VATTENKEMISKA OCH -FYSIKALISKA VARIABLER... 28 SAMMANVÄGD STATUSBEDÖMNING... 31 SLUTSATSER... 33 REFERENSER... 35 BILAGA 1. VATTENKEMISKA OCH -FYSIKALISKA ANALYSRESULTAT.... 37 BILAGA 2. VÄXTPLANKTONANALYS.... 40 BILAGA 3. VÄXTPLANKTON - STATUSKLASSNING.... 43 Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 3 av 43

Sammanfattning Rapporten redovisar resultat av 2016 års fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken och en samlad klassning av ekologisk status baserad på de senaste årens mätdata. Årets biologiska undersökningar omfattade för de båda sjöarna även växtplanktonanalys vilket inte genomförts sedan 2012. Ytterligare tillägg till det ordinarie övervakningsprogrammet var en screening av metaller i sjöarna. Baserat på denna undersökning redovisas klassning av kemisk status. Undersökningarna utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av stadsbyggnadskontoret i Täby kommun. Klassning av ekologisk status baseras på data från undersökningar utförda framförallt 2014-2016. Vid slutlig statusbedömning togs hänsyn även till de biologiska kvalitetsfaktorer som undersökts tidigare år (2009-2012). En sammanvägd bedömning visar på otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön och dålig status för Hägernäsviken. Sett till fysikaliskkemiska kvalitetsfaktorer var den sammanvägda klassningen oförändrad. Glädjande var att näringsämnen i Rönningesjön uppvisade en förbättring från måttlig till god status även om det var med minsta möjliga marginal. Det utökade underlag som använts vid bedömningen medförde klassning till sämre status än den som redovisas av vattenmyndigheten (VattenInformationsSystem Sverige, VISS). De båda sjöarna uppvisade god kemisk status baserat på de undersökningar av metallhalter i vatten som genomfördes 2016. Miljötillståndets utveckling sedan undersökningarna inleddes på 90-talet visar glädjande nog på statistiskt säkerställda trender av minskad fosfor-, kväve- och klorofyllhalt i Ullnasjön och minskad fosfor- och kvävehalt i Rönningesjön. Dessutom har siktdjupet ökat i de båda sjöarna Ullnasjön den senaste tioårsperioden. För Hägernäsviken finns tendenser till en försämring i form av ökande totalkvävehalt under den senaste tioårsperioden. Slutsatsen av de statusbedömningar och trendanalyser som utförts är att det krävs omfattande och omedelbara åtgärder för att inom utsatt tid komma tillrätta med övergödningsproblematiken och uppfylla miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna Ullnasjön och Rönningesjön, samt för Hägernäsviken som utgör en del av vattenförekomsten Stora Värtan. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 4 av 43

Inledning Rapporten redovisar resultat av 2016 års biologiska och fysikaliskkemiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken samt en bedömning av ekologisk status baserad på den senaste treårsperioden. Årets biologiska undersökningar omfattade för de båda sjöarna även växtplanktonanalys vilket inte genomförts sedan 2012. Ytterligare tillägg till det ordinarie övervakningsprogrammet var en screening av metaller i sjöarna. Baserat på denna undersökning redovisas klassning av kemisk status. Undersökningar och sammanställning utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av stadsbyggnadskontoret i Täby kommun. Syftet med undersökningarna är att ge en beskrivning och bedömning av sjöarnas och vikens nuvarande ekologiska status och miljötillståndets utveckling över tid. Resultaten utgör också ett bra underlag för bedömning av eventuella åtgärdsbehov för att uppnå en god miljökvalitet. Genom den metallscreening som genomfördes 2016 erhålls även viss kunskap om kemisk status för sjöarna. Metodik Vattenkemisk och -fysikalisk undersökning Undersökningen omfattar provtagning och analys av yt- och bottenvatten i Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken. Provtagningspunkternas ungefärliga lägen visas i figur 1. I 2016 års undersökning utfördes provtagning vinter (februari) och sommar (augusti). I fält registrerades siktdjup samt temperatur- och syrgasprofiler från yta till botten. I Hägernäsviken mättes även salthaltsprofiler. Yt- och bottenvattenprover togs med Ruttnerhämtare och analyserades med avseende på ph, alkalinitet, absorbans, grumlighet, ammoniumkväve, nitrit- och nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor och totalfosfor. I augusti togs även ytvattenprover i de båda sjöarna för analys av metaller. Provtagning och fältmätningar utfördes av Naturvatten AB. För övriga analyser svarade Erkenlaboratoriet som sedan 1992 är ett ackrediterat laboratorium. Metaller analyserades av ALS Global. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 5 av 43

Figur 1. Karta över delar av Täby kommun med provtagningsstationernas ungefärliga lägen markerade (svarta cirklar). Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) och prioriterade ämnen Genom den metallanalys som utfördes 2016 erhölls underlag för utökad klassning av ekologisk status samt för klassning av kemisk status. Av de metaller som undersökts faller koppar, krom, uran, zink och även halvmetallen arsenik under kategorin Särskilda förorenande ämnen (SFÄ). SFÄ är ämnen som släpps ut i betydande mängd och klassificeras under ekologisk status. Med betydande mängd avses en sådan mängd att påverkan från aktuellt ämne kan hindra att biologiska kvalitetsfaktorer uppnår/upprätthåller god status. Varje EU-land kan ta fram egna listor och gränsvärden för särskilt förorenande ämnen. Kadmium, bly, kvicksilver och nickel tillhör de så kallade prioriterade ämnena. Detta är 45 ämnen utvalda för åtgärder inom EU då utgör en risk för ytvattenmiljön och/eller finns uppmätta i ytvattnen inom EU. Prioriterade ämnen har EU-gemensamma gränsvärden som motsvarar miljökvalitetsnormen för kemisk status. Om miljökvalitetsnormen Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 6 av 43

överskrids uppnås inte god kemisk status i vattenförekomsten och åtgärder måste vidtas. För de prioriterade ämnena gäller det att det ska ske en gradvis minskad föroreningspåverkan och för de prioriterade ämnena som kategoriseras som farliga gäller det att utsläpp och spill ska upphöra eller stegvis elimineras. De båda ämneskategorierna regleras av Havs- och vattenmyndighetens föreskrift 2013:19. Växtplankton Årets undersökning omfattade en fullständig planktonanalys för de båda sjöarna, något som gjordes sedan 2012. Växtplanktonprov togs i augusti i samband med övrig vattenprovtagning. Proverna konserverades i fält med Lugols lösning och lämnades därefter till Erkenlaboratoriet för analys av artsammansättning och biomassa. Hägernäsviken omfattades inte av växtplanktonanalys. Statusklassning Statusbedömning utförs enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) genom klassificering av ett antal kvalitetsfaktorer och fokuserar för sjöar på de biologiska parametrarna växtplankton, makrofyter, bottenfauna samt fisk och för kustvatten på växtplankton, makroalger och bottenfauna. Ekologisk status fastställs genom jämförelser mellan uppmätta värden och referensvärden som vanligen är objektspecifika och beräknade. Slutligen utförs en sammanvägning av de olika bedömningarna, där de biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst. Principen är att den kvalitetsfaktor som indikerar sämst status är styrande. För att en sjö eller ett havsområde ska bedömas ha god ekologisk status krävs att både biologiska och fysikalisk-kemiska faktorer ger stöd för denna bedömning. Bedömning sker till någon av klasserna hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk status (Figur 2). Figur 2. De fem möjliga ekologiska statusklasserna enligt ramdirektivet för vatten. Gränsen mellan god och måttlig är viktig då alla vattenförekomster som befinner sig under den gränsen kräver åtgärder. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 7 av 43

Med undantag för analys av växtplankton omfattade 2016 års undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken enbart fysikalisk-kemiska analyser och statusbedömningar baseras på detta underlag. Rapporten presenterar dock även biologiska statusbedömningar baserade på tidigare års undersökningar. Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) klassas under fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Bedömning görs till klasserna god ekologisk status eller måttlig ekologisk status beroende på om gränsvärdena klaras eller överskrids. Prioriterade ämnen utgör underlag för klassning av kemisk status. Bedömning görs till klasserna god kemisk status eller uppnår ej god kemisk status beroende på om gränsvärdena klaras eller överskrids. För koppar, zink och nickel avser fastställda gränsvärden biotillgänglig halt. Biotillgänglighet beräknades med hjälp av en så kallad Biotic Ligand Model (BLM) utifrån ph, kalciumhalt och halten löst organiskt kol (DOC) (http://bio-met.net/, version 3.04). Sjöar För sjöarna baserades bedömningen av siktdjup och totalfosfor på treårsmedelvärden (2014-2016). För syrgas användes lägsta registrerade halt under samma period. Referensvärden för totalfosfor och siktdjup i sjöarna erhölls från VISS-Vatteninformationssystem Sverige (http://www.viss.lansstyrelsen.se/) och jämfördes med uppmätta värden enligt ovan. Syrgas klassificerades enbart baserat på minimivärdet under perioden 2014-2016 och inte genom beräkning av referensvärden då detta ej var möjligt att genomföra. Försurning klassificeras med hjälp av det så kallade MAGIC-biblioteket vilket kräver underlagsdata i form av bland annat halter av sulfat, klorid, kalcium och magnesium. Eftersom denna typ av underlag saknas, kan ingen regelrätt försurningsklassificering utföras för sjöarna, men med ledning av sjöarnas höga ph-värden och goda buffertförmåga klassificerades de till hög status. Bedömning av växtplankton i sjöarna baserades på totalbiomassa, andel cyanobakterier samt trofiskt planktonindex (TPI). Det senare visar på fördelningen mellan arter som är toleranta respektive känsliga mot höga näringshalter. I enlighet med bedömningsgrunderna användes generella referensvärden för klara sjöar i södra Sverige. Samtliga variabler ska bedömas utifrån treårsmedelvärden. Växtplanktonanalys av Ullnasjön och Rönningesjön utfördes senast 2010 2012. Bedömning av årets data görs enbart för 2016 vilket medför en viss osäkerhet. Om data från växtplanktonanalys saknas kan klorofyll a användas för att indikera om växtplanktonsamhället uppnår god status eller ej. Denna typ av bedömning redovisas som ett komplement och baserar sig på treårsmedelvärden (2014 2016). Referensvärden erhölls från Länsstyrelsen i Stockholms län Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 8 av 43

(http://www.viss.lansstyrelsen.se/referencelibrary/51302/lstab_allmä nna_förhållanden_småsjöar_referensdokument_110908.xls). Hägernäsviken För Hägernäsviken baserades bedömningar av siktdjup på treårsmedelvärden (2014 2016) från augusti och salthaltsrelaterade referensvärden (typområde 24). Syrebalans klassificerades under antagandet att viken återkommande drabbas av säsongsmässig syrgasbrist, så som indikeras av tidigare mätdata. Klassificeringen utfördes därefter baserat på lägsta registrerade halt under perioden 2014 2016. Näringsämnen klassificerades genom sammanvägning av ekologisk kvot beräknad för vintervärden för parametrarna totalfosfor (TP), totalkväve (TN) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och fosfor (DIP) och sommarvärden för TP och TN. Sommarvärden baserades på medelvärden från augusti för åren 2014 2016 och vintervädren på medelvärden för februari-mars motsvarande år. Klassificeringen ska enligt bedömningsgrunderna baseras på prover från den övre vattenmassan, men utfördes i detta fall på prover från ytskiktet (0,5 m), vilket möjligen kan medföra en sämre klassning än den verkliga. De olika parametrarnas ekologiska kvot beräknades med hjälp av en Excelapplikation som tillhandahålls av Naturvårdsverket (http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). För klorofyll a baserades bedömningen på treårsmedelvärden (2014 2016) från ytskiktet (definierat som en halvmeters djup) i augusti och salthaltsrelaterade referensvärden. Beräkning av ekologisk kvot utfördes med hjälp av Naturvårdsverkets Excelapplikation (http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). Trender och jämförelser med tidigare undersökningar Övervakningsprogrammet omfattar årliga undersökningar av vattenkemiska och -fysikaliska variabler och 2016 års resultat kommenteras med hänvisning till föregående års resultat. För totalfosfor, totalkväve, siktdjup och klorofyll analyserades trender och signifikansnivån i utvecklingen över tiden med Pearson s korrelationskoefficient med tillhörande sannolikhetsvärde (p). Signifikansnivån redovisas med asterisk/-er (*p<0,05, **p<0,01, ***p<0,001). Analysen baserades på augustivärden från den senaste 10- årsperioden (2007 2016). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 9 av 43

Resultatredovisning Resultat av vattenkemiska och -fysikaliska undersökningar redovisas nedan separat för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken. Därefter redovisas bedömningar av ekologisk status för enskilda variabler och slutligen en sammanvägd statusbedömning. Ej avrundade vattenkemiska och -fysikaliska analysresultat redovisas i Bilaga 1. Metaller redovisas enbart under avsnitten om ekologisk och kemisk status. Ullnasjön Ullnasjön är en naturligt näringsrik och numera övergödningsdrabbad slättsjö belägen i Täby, Österåker och Vallentuna kommuner. Sjöns yta är 2,96 km 2 och max- och medeldjupet uppgår till 4,7 meter respektive 3,0 meter. Vattnets teoretiska omsättningstid är 3 år och 4 månader. Avrinningsområdet omfattar 16,7 km 2 och domineras av skog som utgör nära 59 procent av markanvändningen (Figur 3). Drygt 18 procent av avrinningsområdet upptas av vattenyta, främst i form av Ullnasjön och i mindre utsträckning av Långsjön i nordost. Artificiella marktyper utgör cirka 13 procent och förekommer främst i form av åkermark, bebyggelse, vägar och hyggen. En betydande del av sjöns strandområden utgörs av golfbanor (Ullna GC och Arninge Golfklubb) och vid den södra stranden ligger Ullnatippen. Deponin används endast för schaktmassor. Ullnasjöns största inflöde är Långbroån som avvattnar Långsjön och mynnar i Sågarviken vid sjöns nordöstra strand. Vid biotopkartering av de delar av stränderna som är belägna inom Täby kommun noterades 11 dikesliknande tillflöden (Arvidsson & Gustafsson 2009). Ullnasjön avvattnas söderut av Ullnaån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 10 av 43

Markanvändning Ullnasjöns aro Vattenyta Skog Öppen mark Åkermark Hygge Bebyggelse Figur 3. Djupkarta över Ullnasjön samt markanvändning och avrinningsområdets geografiska avgränsning. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Ullnasjön var vid vinterprovtagningstillfället 2016 islagd. Ingen temperaturskiktning förekom och halterna av syrgas var höga i hela vattenmassan (6,5 13,7 µg/l). Även syrgasmättnaden var förvånansvärt hög, mer än 100 procent i ytvattnet. Förhållandena indikerar hög fotosyntesaktivitet vilket dock inte kan verifieras av klorofyllmätningar då dessa inte genomförs under vintern. Vid sommarprovtagningen fanns dock en tydlig temperaturskiktning. Skiktningen framgår även av den låga syrgashalten vid botten (2,2 mg/l). Syrgasövermättnad (>100 %) förelåg i över delen av vattenmassan. Att fotosyntesaktiviteten var intensiv verifieras av klorofyllhalterna som låg på hela 22 µg/l. Vid förra årets undersökningar var förhållandena i viss mån de omvända med temperaturskiktning och dåliga syrgashalter i bottenvattnet under vintern och omblandning under sommaren. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 11 av 43

Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes i februari 2016 till 3,1 m och till 1,7 m i augusti samma år. Siktdjupet var därmed betydligt bättre under vintern 2016 jämfört med 2015 (2,1 m). Vid sommarmätningarna var siktdjupet det samma båda åren. Mätningarna av absorbans visar att Ullnasjöns ytvatten var måttligt färgat både vinter- och sommarprovtagningarna 2016. Under 2015 var vattnet starkt färgat under vinter och måttligt färgat under sommaren. Skillnaden kan troligen förklaras av mindre påtaglig påverkan från markavrinning under vintern i 2016. Grumligheten var hög både sommar och vinter, förmodligen till följd av kraftig växtplanktonproduktion. Ett högsta värde på 9 FNU uppmättes i bottenvattnet i augusti, möjligen till följd av resuspension av bottenmaterial. Även 2015 var grumligheten hög under hela året. ph och alkalinitet Ullnasjön uppvisar som väntat neutrala till svagt basiska ph-värden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. Skillnaden jämfört med 2015 var liten. Näringsämnen Totalfosforhalten vid ytan uppmättes i februari 2016 till 26 µg/l och var väsentligt högre under sommaren (52 µg/l). Likartade förhållanden rådde i bottenvattnet men skillnaden var större, 25 µg/l under vintern respektive 63 µg/l under sommaren. Jämfört med 2015 var totalfosforhalterna i ytan något högre medan bottenvattnet hade lägre halter både vinter och sommar. Fosfatfosforhalten var mycket låg vid samtliga mättillfällen (<5 µg/l). Jämfört med 2015 års undersökning var halterna i samtliga prov något lägre. Skillnaden mellan vinter- och sommarhalter av totalkväve (1000 1100 µg/l) var liten. Även skillnaden mellan yt- och bottenvatten var liten både vinter och sommar. Halterna av löst oorganiskt kväve, nitrit/nitratkväve (ca 300 µg/l) och ammoniumkväve (<5 µg/l), var under vintern lägre än vanligt. Under denna period är fotosyntesaktiviteten normalt sett låg och upptaget av växtnäring litet. Syrgashalterna och syrgasmättnaden i årets provtagning indikerar dock någon typ av primärproduktion vilket kan förklara de lägre halterna av kväve. Under sommaren hade ytvattnet som väntat mycket låga halter av nitrit/nitratkväve samt ammoniumkväve (<10 µg/l) då det växttillgängliga kvävet konsumerats. Halterna av totalkväve, nitrit/nitratkväve och ammoniumkväve låg, jämfört med 2015, under vintern betydligt lägre. Sommarvärden för samma parametrar låg dock relativt lika. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 12 av 43

biomassa (µg/l) Växtplankton Den totala växtplanktonbiomassan uppgick i augusti till 3,9 mg/l, se figur 4 och bilaga 2. Nära hälften av biomassan utgjordes av kiselalger. I denna grupp dominerade Tabellaria fenestrata ur släktet som på svenska kallas blockkisel. I övrigt var algfloran relativt mångformig. Andra vanliga grupper var de små rekylalgerna (17%) och guldalgerna (11%). Cyanobakterier stod för blygsamma åtta procent av biomassan, och dominerades av Aphanizomenon sp. Detta och andra potentiellt toxinbildande släkten (Microcystis sp., Dolichospermum spp. mfl) förekom enbart i små mängder. Grönalger och pansarflagellater svarade för sju respektive 6 procent av mängden. Övriga grupper förekom i mindre än fem procents andel av totalbiomassan. 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 Oidentifierade taxa Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Cyanobakterier 0 Ullnasjön aug 2016 Figur 4. Växtplanktonsamhällets sammansättning (biomassa, µg/l) i Ullnasjön augusti 2016. I jämförelse med de växtplanktonanalyser som genomfördes 2010-2012 visar 2016 års data på betydligt mindre totalmängder (biomassa) vilket förstås är positivt, se tabell 1. Andelen cyanobakterier uppvisade under de tidigare tre undersökningsåren en successiv minskning från nära 60 procent 2010 till drygt 10 procent 2012. De är glädjande att kunna konstatera att cyanobakterier 2016 utgjorde en ännu mindre andel av totalmängden, och dessutom förekom i rekordlåg biomassa. Det tycks alltså som om Ullnasjön utvecklats i positiv riktning vad gäller den näringspåverkan som avspeglas i växtplanktonsamhället. Säkrare slutsatser om nuläget kräver data från tre år, bland annat eftersom algblomningar till viss del styrs av väderleken. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 13 av 43

Totalkväve (µg/l) Tabell 1. Översikt över de senaste årens växtplanktonundersökningar av Ullnasjön. År Totalbiomassa (mg/l) Cyanobakterier biomassa (mg/l) Cyanobakterier andel (%) 2016 3,9 0,3 8 2012 19,5 2,5 13 2011 21,7 4,8 22 2010 18,4 10,7 58 Klorofyllhalten uppmättes i augusti 2016 till 22 µg/l vilket i princip är det samma som 2015 (23 µg/l). Även om planktonmängderna tycks ha minskat är de alltjämt att betrakta som höga. Trender Miljötillståndets utveckling i Ullnasjön visas för hela undersökningsperioden (1990 2016) i Figur 5-8. Under denna period har halten av totalfosfor och totalkväve glädjande nog minskat (p<0,01 respektive p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period har även siktdjupet ökat och klorofyllhalten minskat (p<0,01 respektive p<0,001). Sammantaget indikerar detta att miljötillståndet har förbättrats. Den senaste tioårsperioden uppvisar stora variationer men i och med årets undersökning kan en statistiskt säkerställd trend mot ökat siktdjup verifieras (p<0,05). I övrigt ses inga statistiskt säkerställda trender men det finns indikationer på förbättrade förhållanden i form av minskad fosfor- och klorofyllhalter. 2500 2000 1500 1000 500 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 5. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden 1990 2016. Totalkvävehalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden (2007 2016). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 14 av 43

Siktdjup (m) Totalfosfor (µg/l) 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 6. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden 1990 2016. Totalfosforhalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden (2007 2016). 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 7. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden 1990 2016. Siktdjupet har ökat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är även signifikant (p<0,05) sett till den senaste 10-årsperioden (2007-2016). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 15 av 43

Klorofyll a (µg/l) 140 120 100 80 60 40 20 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 Figur 8. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden 1998 2016. Halten av klorofyll a har minskat sedan mätningarna inleddes 1998 (p<0,001, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden (2007 2016). Rönningesjön Rönningesjön är en naturligt näringsrik slättsjö i Täby kommun. Sjöytan är 0,62 km 2 och strandlinjen cirka 6 kilometer. Max- och medeldjupet uppgår till 4,7 respektive 2,9 meter och vattnets teoretiska omsättningstid är cirka 2 år. Rönningesjöns avrinningsområde omfattar 8,24 km 2 och utgörs till nära hälften av bebyggelse i form av tätort (Figur 9). Skogsmark utgör knappt 30 procent av markanvändningen, följt av åker som står för cirka elva procent. Själva Rönningesjön utgör 7,5 procent av avrinningsområdet. Vid biotopkartering 2007 noterades fem tillflöden till Rönningesjön, samtliga av dikeskaraktär (Gustafsson 2008). Det största tillflödet mynnar i sjöns norra del och var kraftigt igenväxt. Ett större tillflöde vid den västra stranden försörjs huvudsakligen via en dagvattenanläggning. Tre anläggningar för omhändertagande av dagvatten finns också i själva sjön. Rönningesjön avvattnas åt sydost av Rönningeån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 16 av 43

Figur 9. Djupkarta över Rönningesjön. Kartan till höger visar avrinningsområdets geografiska avgränsning och ovan den redovisas markanvändningen. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Vid både vinter- och sommarprovtagningarna (februari och augusti) var Rönningesjön tydligt skiktad med relativt låga syrgashalter i den nedre delen av vattenmassan, främst nära botten. De övre vattenskikten (0-2 m) hade även vintertid goda syrgashalter och hög syrgasmättnad (> 100 %). Detta tyder på hög fotosyntesaktivitet vilket bekräftas av klorofyllanalyserna som gjordes i augusti. Då inga klorofyllanalyser gjordes under vintern kan detta inte verifieras för denna period. Under vintern fanns en temperaturskiktning både 2015 och 2016. Dock skiljer sig syrgasförhållandena och syrgasmättnaden i vattenmassan, utom vid botten, åt genom betydligt högre halter 2016 vilket indikerar fotosyntetisk aktivitet. Vad gäller sommarförhållandena var sjöns vatten förra året helt omblandat med mycket homogena förhållanden från yta till botten vad gäller både temperatur och syreförhållanden. År 2016 fanns en tydlig temperaturskiktning. Syreförhållandena indikerar algblomning i övre delen av vattenmassan och visar på sämre syreförhållanden vid botten. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 17 av 43

Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes under vintern till 2,7 meter vilket är betydligt sämre än 2015 (4,0 m). Skillnaden kan troligen förklaras av den fotosyntesaktivitet som 2016 verkar ha rått även under vintern. Siktdjupet under sommaren var 1,7 m och därmed i princip det samma som 2015. Det låga siktdjupet under sommaren förklaras av kraftig växtplanktonproduktion. Mätningarna av absorbans visar att Rönningesjön vid årets samtliga provtagningar hade svagt färgat vatten. Denna parameter ligger på en relativt jämn nivå men har tidigare år ibland pendlat upp till måttligt färgat vatten. Vattnets grumlighet var generellt hög och så även 2016. Under sommaren uppmättes den högsta halten på 6,0 FNU vid botten i augusti. ph och alkalinitet Rönningesjön uppvisade liksom tidigare år neutrala till svagt basiska phvärden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. Näringsämnen Totalfosforhalterna var i årets undersökning måttliga under vintern (16 µg/l yta, 20 µg/l botten), och höga under sommaren (27 µg/l yta, 38 µg/l botten). Halterna var lägre än förra året, undantaget det prov som togs vid botten i augusti vilket låg på samma nivå som 2015. Fosfatfosforhalten var mycket låg både vinter och sommar vilket tyder på att växtupptaget var stort. Jämfört med 2015 års undersökning låg samtliga halter av både totalkväve och fosfatfosfor lägre eller på samma nivå. Att halterna låg nära noll vid botten indikerar att Rönningesjön i princip inte har någon internbelastning (fosforläckage från bottnarna). Totalkvävehalten i både yt- och bottenvattnet var i årets undersökning lägre under vintern (780 µg/l yta, 980 µg/l botten) än under sommaren (930 µg/l ytan, 1060 µg/l botten). År 2015 var vinterhalterna betydligt högre medan sommarhalten var lägre. Halten löst oorganiskt kväve i form av nitrit/nitratkväve (110 µg/l) och ammoniumkväve (90 µg/l) var högst under vintern då näringsämnen tillförs genom nedbrytning av organiskt material i sedimenten samt från tillrinningsområdet. Under sommaren var det växttillgängliga kvävet helt förbrukat och halterna låg under eller nära detektionsgränsen. Samtliga värden, men främst vinterhalterna, låg betydligt lägre än vid 2015 års undersökning. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 18 av 43

biomassa (µg/l) Växtplankton Den totala växtplanktonbiomassan uppgick i augusti till 15,3 mg/l, se figur 10 och bilaga 2. Cyanobakterier dominerade tydligt och utgjorde hela 80 procent av biomassan. Det potentiellt toxinbildande släktet Aphanizomenon sp. stod för 40 procent av cyanobakteriemängden, medan släktet Planktolyngbya sp. och oidentifierade alger ur gruppen Oscillatoriales svarade för andelar motsvarande 25-30 procent vardera. I den potentiellt giftbildande gruppen förekom utöver Aphanizomenon sp. även Microcystis sp. och Dolichospermum spp, dock i mycket låga mängder. Av övriga grupper utgjorde grönalger åtta procent, och rekylalger fem procent. Övriga grupper förekom i mindre än fem procents andel av totalbiomassan. 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 Oidentifierade taxa Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Cyanobakterier 0 Rönningesjön aug 2016 Figur 10. Växtplanktonsamhällets sammansättning (biomassa, µg/l) i Rönningesjön augusti 2016. De växtplanktonanalyser som genomfördes 2010-2012 visar på relativt stora variationer och totalmängderna 2016 ligger kvar i samma intervall, se tabell 2. Andelen cyanobakterier var dock betydligt högre även än den högsta andel som tidigare noterats, och cyanobakteriebiomassan var dessvärre rekordhög, sett till dessa år. I detta hänseende tycks läget försämrat. Säkrare slutsatser om nuläget kräver dock data från tre år, bland annat eftersom vädret kan ha betydelse för hur algsituationen. Växtplanktonundersökningen i Rönningesjön visade att potentiellt giftbildande släkten av cyanobakterier (Aphanizomenon sp.) förekom i stora mängder i augusti. I Rönningesjön var den totala cyanobakteriemängden 12,2 mg/l i augusti 2016. Biomassan av enbart den potentiellt giftiga Aphanizomenon sp. uppgick till 5,3 mg/l. Även om det enligt vår kännedom inte finns belägg för att algblomningarna i Rönningesjön skulle vara giftiga manar detta till försiktighet med hänsyn Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 19 av 43

till potentiella hälsorisker för människor och djur. Vägledande vid riskbedömning ur ett hälsoperspektiv är de gränsvärden som föreslås av WHO (2003). Enligt dessa bör bad och simning inte tillåtas då cyanobakteriebiomassan överstiger 12,5 mg/l. Vid biomassor i intervallet 2,5 12,5 mg/l bör samma vattenaktiviteter enligt WHO begränsas. Vid algblomning är det även olämpligt att låta djur dricka av vattnet. Tabell 2. Översikt över de senaste årens växtplanktonundersökningar av Rönningesjön. År Totalbiomassa (mg/l) Cyanobakterier biomassa (mg/l) Cyanobakterier andel (%) 2016 15,3 12,2 80 2012 9,6 3,2 33 2011 13,5 6,8 50 2010 25,8 5,4 21 Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 24 µg/l och låg därmed högre än den som registrerades föregående år (18 µg/l). Undersökningarna visar att Rönningesjön alltjämt karakteriseras av kraftiga växtplanktonblomningar sommartid. Trender Miljötillståndets utveckling i Rönningesjön visas för hela undersökningsperioden (1990 2016) i figur 11-14. Under denna period har totalkväve- och totalfosforhalten glädjande nog minskat (p<0,05 respektive p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period tycks även klorofyllhalten ha minskat och siktdjupet ökat, men dessa trender är inte statistiskt säkerställda. Sammantaget indikerar mätningarna att miljötillståndet har förbättrats. Under den senaste tioårsperioden har siktdjupet ökat (p<0,05). I och med årets undersökning finns även en statistiskt säkerställd trend mot minskande totalfosforhalter, (p<0,05). I övrigt förefaller läget vara generellt oförändrat även om variationerna delvis är stora. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 20 av 43

Totalfosfor (µg/l) Totalkväve (µg/l) 2500 2000 1500 1000 500 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 11. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden 1990 2016. Totalkvävehalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte statistiskt säkerställd sett till den senaste 10-årsperioden (2007 2016). 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 12. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden 1990 2016. Totalfosforhalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är även signifikant (p<0,05) sett till den senaste 10-årsperioden (2007-2016). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 21 av 43

Klorofyll a (µg/l) Siktdjup (m) 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 13. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden 1990 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Siktdjupet har dock ökat under den senaste tioårsperioden (p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). 140 120 100 80 60 40 20 0 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 14. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden 1994 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 22 av 43

Hägernäsviken Hägernäsviken är den inre norra delen av havsområdet Stora Värtan (Figur 15). I Hägernäsviken mynnar Ullnaån och Rönningeån som avvattnar Ullnasjön och Rönningesjön. Figur 15. Djupkarta över delar av Stora Värtan. Provtagningspunkten i Hägernäsviken markeras med x. Punkten vid Bastuholmen ingår inte längre i provtagningsprogrammet. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur, syrgas och salinitet Under vintern var vattenmassan relativt homogen vad gäller temperatur, syrgas och salinitet. Det fanns en svag temperaturskiktning och ytvattnet var något utsötat. Syrgashalten var mycket god även vid botten (12 mg/l). Syrgasmättnaden var hög (> 90 %) ända ner till botten. Förra året var Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 23 av 43

förhållandena relativt lika men med något högre syrgasmättnad i den nedre delen av vattenmassan. Under sommaren fanns en tydlig temperaturskiktning. Syrgashalten var även under sommaren god i hela vattenmassan samt vid botten (7,5 mg/l). Syrgasmättnaden låg i de övre fem metrarna mellan 120 och 140 procent vilket indikerar kraftig algblomning. Jämfört med 2015 års undersökningar var vattnet kallare under sommaren. Både syrgashalten och syrgasmättnaden var högre i årets undersökning medan salthalten var i princip den samma. Ljusförhållanden Siktdjupet var under vintern 3,9 meter vilket var cirka en halvmeter bättre än förra året. Absorbansvärdet (0,075) visar på mindre färgat vatten 2016 vilket indikerar lägre påverkan från markavrinning än föregående år (2015). Detta styrks av den homogena salthalten i vattenmassan. Grumligheten var dock hög, 9 FNU, i årets undersökning vilket det är svårt att hitta en uppenbar förklaring till. Vid sommarprovtagningen var sikten sämre 2016 trots att vattnet var mindre färgat och grumligheten låg på likartad nivå. En tänkbar förklaring är högre klorofyllhalter. Näringsämnen Totalfosforhalten var generellt att betrakta som relativt hög, och var högre under vintern (ca 40 µg/l yta/botten) jämfört med sommaren (ca 35 µg/l yta/botten). Halterna var även något högre än 2015 utom i bottenvattnet under sommaren då årets prov låg betydligt lägre än förra årets (ca 60 µg/l). Fosfatfosfor förekom i relativt höga halter i ytvattnet under vintern (19 µg/l ytan), troligen till följd av tillförsel från land samt som en konsekvens av att växtupptaget var begränsat. Halterna var något förhöjda vid botten (ca 30 µg/l). Vid sommarens provtagning var fosfatfosforn förbrukad och låg nära detektionsgränsen. Jämfört med 2015 var förhållandena under vintern likartade medan sommarhalterna var betydligt lägre vid botten. Halterna av totalkväve var mycket höga i ytvattnet under vintern (900 µg/l) och lägre vid botten (650 µg/l). Under sommaren var halterna lägre (500 µg/l yta, 550 µg/l botten) men fortfarande att betrakta som höga. Dessa halter var likartade 2015 med undantag av bottenprovet under vintern som 2016 var betydligt lägre. Halten av växttillgängligt kväve i form av nitrit/nitratkväve var som väntat högst under vintern (ca 420 µg/l yta) då fotosyntesaktiviteten normalt är låg och näringsämnen tillförs genom nedbrytning och ytavrinning från kringliggande marker. Sommarhalterna låg nära detektionsgränsen och indikerar som väntat att näringsämnet förbrukats. Ammoniumkväve låg genomgående på en låg Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 24 av 43

Totalkväve (µg/l) nivå (ca 10 µg/l) och betydligt lägre än förra året, med undantag för ytprovet under sommaren som var högre. Växtplankton Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 5,4 µg/l vilket är högre än 2015 (4,3 µg/l). Trender Miljötillståndets utveckling i Hägernäsviken visas för hela undersökningsperioden (1998 2016) i figur 16-19. Under denna period tycks totalkväve, totalfosfor- och klorofyllhalten möjligtvis minska något. Siktdjupet tycks vara oförändrat. Ingen trend är statistiskt säkerställd. För den senaste tioårsperioden ses stora variationer och inga signifikanta trender. 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 Figur 16. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden 1998 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 25 av 43

Siktdjup (m) Totalfosfor (µg/l) 60 50 40 30 20 10 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 Figur 17. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden 1998 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. 6 5 4 3 2 1 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 Figur 18. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden 1998 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 26 av 43

Klorofyll a (µg/l) 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 Figur 19. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden 1998 2016. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ekologisk status I detta avsnitt redovisas bedömningar av ekologisk status baserad på 2014-2016 års fysikalisk-kemiska undersökningar. För särskilda förorenande ämnen och växtplankton (fullständig analys) baseras bedömningen på data från 2016. Dessutom redovisas en samlad bedömning som beaktar samtliga undersökningar som utförts under de senaste åren (2009 2016). Växtplankton Växtplankton har stor betydelse i näringsväven som producenter av organiskt material och syre, som föda för betare och genom utsöndring av löst organiskt material som näringsresurs för mikroorganismer. Alger svarar snabbt på förändringar i vattenkvalitet, i sjöar vanligen främst på fosfor eller förhållandet mellan fosfor och kväve. Förändrad näringsstatus kan redan efter någon vecka ses som förändringar i artsammansättning och total förekomst. Klassning av näringsämnespåverkan avseende växtplankton visas för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken i tabell 3. För sjöarna baseras Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 27 av 43

bedömningen på totalbiomassa, andel cyanobakterier och trofiskt planktonindex (TPI) 2016. Klorofyllhalt kan användas för att få en indikation på status i de fall data från växtplanktonanalys saknas och redovisas parallellt med övriga bedömningar. För Hägernäsviken utgår bedömningen enbart från klorofyllhalt. Statusklasser anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Underlag för klassningen redovisas för sjöarna i bilaga 3. Tabell 3. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken bedömt genom klassificering av näringsämnespåverkan för växtplankton enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift 2013:19. Klassificeringarna baseras för sjöarna på växtplanktonanalys 2016. Bedömningen av klorofyll baseras på medelvärden för 2014-2016. Växtplankton sammanvägd Biomassa Andel cyanobakterier TPI Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Klorofyll Uppnår ej god Uppnår ej god En sammanvägd bedömning för växtplankton visar måttlig status för Ullnasjön och otillfredsställande status för Rönningesjön samt Hägernäsviken. Samtliga tre vatten uppvisar alltså ett växtplanktonsamhälle som är tydligt övergödningspåverkat, om än i något mindre utsträckning i Ullnasjön än i Rönningesjön och Hägernäsviken. Jämfört med klassningar som baserar sig på växtplanktondata perioden 2010-2012 innebär detta ett förbättrat tillstånd i Ullnasjön som inte längre bedöms ha otillfredsställande status. För övriga båda vatten är status oförändrad. Observera att utfallet bör ses som osäkert eftersom klassningen enbart baserar sig på växtplanktondata för 2016, och inte för tre år i enlighet med gällande föreskrift. Vattenkemiska och -fysikaliska variabler En sammanställning av ekologisk status baserad på vattenkemiska och fysikaliska variabler redovisas för sjöarna och Hägernäsviken i tabell 4. De bedömningar för näringsämnen och siktdjup i sjöar som presenteras i tabellen baserar sig på de referensvärden som används av länsstyrelsen och vattenmyndigheten (se metodikavsnittet). För näringsämnen i Hägernäsviken visas även en bedömning med uppdelning på säsong och enskilda variabler i tabell 6. Motsvarande säsongsuppdelade klassning för sötvatten omfattas inte av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 28 av 43

bedömningsgrunderna. Klasserna anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Underliggande klassningar för särskilda förorenande ämnen (SFÄ) visas i tabell 6. Tabell 4. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken är bedömt genom klassificering av vattenkemiska och -fysikaliska variabler enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) och med de referensvärden för sjöar som myndigheterna nu tillämpar. Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden 2014-2016, undantaget syrgas som baseras på lägsta årsminimivärden under samma period. För detaljer kring klassning av SFÄ hänvisas till tabell 6. Siktdjup Syrgas Näringsämnen Försurning Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Tabell 5. Ekologisk status för näringsämnen i Hägernäsviken med uppdelning på säsong och variabler enligt Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19). Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden 2014-2016. Näringsämnen sammanvägd Totalfosfor Totalkväve DIP DIN Vinter Hägernäsviken Sommar Tabell 6. Halter och klassning av särskilda förorenande ämnen (SFÄ) för Ullnasjön och Rönningesjön visas tillsammans med fastställda gränsvärden enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (2013:19). För ammoniak redovisas data för perioden 2007-2012 (VISS). Övriga halter utgörs av data från augusti 2016. För arsenik anges halt efter korrigering för bakgrundshalt (0,33 µg/l) med uppmätta lösta halter inom parentes. För koppar anges beräknad biotillgänglig halt med löst halt inom parentes. Ämnen som inte uppnår god status gulmarkeras för att indikera måttlig status. Gråmarkerade data indikerar att klassningen är osäker. Ämne Ullnasjön Rönningesjön MKN µg/l µg/l µg/l medel max Ammoniak 1,7/9,3 0,56/1,6 1,0 6,8 Arsenik 0,67 (1,00) 0,40 (0,73) 0,5 7,9 Koppar 0,02 (0,71) 0,04 (0,47) 0,5 bio - Krom 0,10 0,04 3,4 - Uran 1,44 6,18 0,17 8,6 Zink 2,73 2,4 5,5 bio - Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 29 av 43

Siktdjup används som en samlingsparameter för bedömning av ljusförhållanden. Detta påverkas främst av växtplankton och andra grumlande partiklar samt i sjöar och mynningsområden också av humusämnen. Vattnets ljusgenomsläpplighet har en avgörande roll för i vilka delar av ekosystemet fotosyntes kan ske. Dubbla siktdjupet ger ett ungefärligt mått på kompensationsdjupet, det vill säga det djup under vilket fotosyntes inte kan förekomma. Bedömning av siktdjup indikerar otillfredsställande status för både Ullnasjön och Rönningesjön (Tabell 4). Status för siktdjup i Hägernäsviken har i årets undersökning ändrats från otillfredsställande till måttlig vilket innebär en förbättring jämfört med perioden 2013 2015. Syretillståndet i vattnet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen men påverkas också av vindpåverkan och vattentemperatur (vilken påverkar syrets löslighet). Syresituationen är vanligen sämst i slutet av stagnationsperioderna under sommar och vinter. Det kan då uppkomma kritiska förhållanden för många organismer. I samband med algblomning kan betydande dygnsvariationer i syrgashalt förekomma, särskilt i ytvattnet. Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Baserat på de lägsta registrerade värdena under perioden 2014 2016 bedömdes syretillståndet motsvara dålig status i Ullnasjön medan Rönningesjöns syretillstånd förbättrats från dålig till otillfredsställande status jämfört med föregående treårsperiod (2013-2015). Förändringen är dock liten och värdet ligger nära gränsen till dålig. Även Hägernäsvikens status har förändrats till det bättre, från måttlig till hög status. Variationen mellan år är fortfarande stora. Näringsämnen uppvisar måttlig status för Ullnasjön, god på gränsen till måttlig för Rönningesjön och otillfredsställande status för Hägernäsviken (Tabell 4). Jämfört med föregående period (2013 2015) innebär det oförändrade förhållanden för Ullnasjön och Hägernäsviken medan Rönningesjön med minsta möjliga marginal bytt klass från måttlig till god status. Uppdelat på säsong för Hägernäsviken var status dålig under vintern och otillfredsställande under sommaren (Tabell 5). Det innebär en förändrad bedömning för vintern från otillfredsställande till dålig jämfört med föregående period. Sommarstatusen låg kvar på otillfredsställande nivå. Sett till enskilda variabler bedömdes Hägernäsvikens totalfosforhalter motsvara otillfredsställande status både vinter och sommar. Även DIP (löst oorganisk fosfor) låg i otillfredsställande status under vintern. Totalkväve och DIN (löst oorganiskt kväve) motsvarade dålig status under vintern. Under sommaren låg totalkvävehalten på en nivå som motsvarar otillfredsställande status. Sett till denna säsongsuppdelning hade förhållandena för de enskilda parametrarna inte förändrats jämfört med föregående period. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 30 av 43

Försurning kunde inte bedömas enligt bedömningsgrunderna eftersom underlagsdata saknades. Mätningar i Ullnasjön och Rönningesjön visar dock på höga ph-värden och god buffertförmåga. Kalkhaltiga jordarter i de aktuella områdena medför att risken för försurning är liten. Särskilda förorenande ämnen klassades med ledning av mätdata för metaller från ett tillfälle (augusti 2016), se tabell 6. För ammoniak redovisas Vattenmyndighetens klassningar baserade data för perioden 2007-2012 (VISS). Ammoniak och arsenik uppvisade måttlig status för Ullnasjön. För arsenik gäller detta även efter korrigering för bakgrundshalt (0,33 µg/l). Koppar, krom och zink låg under fastställda gränsvärden och uppvisade halter motsvarande god status. Uran uppmättes i halter som vida översteg gränsvärdet för årsmedelhalt, men låg under maximalt tillåten koncentration. I de fall uranhalten överskrider gränsvärdena ska hänsyn tas till naturlig bakgrundshalt. Att fastställa vad som är naturlig bakgrund för de undersökta sjöarna har dock inte varit möjligt inom uppdraget. Uran är knappast heller ett ämne som tillförs dessa vatten i betydande mängd, enligt definitionen för särskilda förorenande ämnen. Riktigheten i att betrakta och klassificera uran som ett särskilt förorenande ämne kan mot denna bakgrund ifrågasättas. Vägledning kring hur detta ämne ska beaktas i förvaltningsarbetet kommer förhoppningsvis från myndigheterna framöver. Nämnvärt är att uran uppvisar stora haltvariationer inom Oxundaåns vattensystem (mätdata 2016) och i flera fall registrerats i halter som överskrider maximalt tillåten koncentration. Sammanvägd statusbedömning En sammanvägd bedömning av ekologisk status i sjöarna och Hägernäsviken redovisas i Tabell 7. Bedömningarna har utförts enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) men för sjöarna med referensvärden som erhållits från VISS. Klassningen baseras på resultat av undersökningar utförda 2014-2016. En sammanvägd bedömning av ekologisk status enligt principen sämst styr visar otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön och dålig status för Hägernäsviken. Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referensvärden och därmed bedömningen i stort i viss mån är osäker. Klassning av kemisk status visas i tabell 8. Baserat på data från ett mättillfälle 2016 indikerar samtliga variabler (kadmium, bly, kvicksilver, nickel) god kemisk status. Nämnvärt är att kvicksilver generellt Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 31 av 43

överskrider gränsvärdena i svenska vatten och kan väntas göra så även i Ullnasjön och Rönningesjön. Det framgår dock inte av denna undersökning eftersom gränsvärde i vatten enbart finns för maximalt tillåten koncentration och relevant klassning därför inte är möjlig. Tabell 7. Klassning av ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19). Bedömningarna baserar sig på undersökningar 2014-2016 och redovisas som sammanvägd bedömning samt separat för underliggande kvalitetsfaktorer. Provfiske genomfördes 2010 av dåvarande Fiskeriverket, makrofyter och bottenfauna undersöktes av Naturvatten 2010 respektive 2009 och 2012. Sammanvägd Biologiska kvalitetsfaktorer Växtplankton 2016* Makrofyter 2010 Fisk 2010 Bottenfauna 2009 resp. 2012 Fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer** Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Siktdjup 2014-2016 Syrgas 2014-2016 Näringsämnen 2014-2016 Försurning 2014-2016 Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) 2016 *Växtplankton klassas för sjöarna baserat på fullständig växtplanktonanalys 2016. Eftersom klassning ska baseras på data från tre år gör detta bedömningen något osäker. För Hägernäsviken saknas växtplanktondata och klassningen baseras på klorofyllhalter 2014-2016. För denna variabel medger bedömningsgrunderna inte någon särskiljning av klasserna måttlig/otillfredsställande/dålig status. **Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referensvärden och därmed bedömningen i viss mån är osäker. Tabell 8. Klassning av kemisk status för Ullnasjön och Rönningesjön baserat på data från ett mättillfälle 2016 samt gränsvärden enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19). Med detta dataunderlag indikerar samtliga variabler god kemisk status. Kvicksilver överskrider generellt gränsvärdena i svenska vatten och kan väntas göra så även i Ullnasjön och Rönningesjön. Ullnasjön Rönningesjön MKN Nr Ämne µg/l µg/l µg/l medel max 6 Kadmium 0,003 < 0,002 0,09 0,6 20 Bly 0,07 <0.01 1,2 bio 14 21 Kvicksilver < 0,002 < 0,002-0,07 23 Nickel 0,99 0,28 4 bio 34 För Ullnasjön var bottenfauna utslagsgivande vid den slutliga klassningen till otillfredsställande status. Växtplankton och vattenväxter (makrofyter) indikerade ett något mindre påverkat tillstånd nämligen måttlig status. Fisk visar på god status. Med undantag för försurning indikerar de undersökta fysikalisk-kemiska variablerna genomgående sämre än god Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2016 Sidan 32 av 43