Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Transkript

1 Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

2 Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Författare: Mia Arvidsson & Anna Gustafsson Rapport 2018:02 Naturvatten i Roslagen AB Norra Malmavägen Norrtälje Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 2 av 42

3 SAMMANFATTNING...4 INLEDNING...5 METODIK...5 VATTENKEMISK OCH -FYSIKALISK UNDERSÖKNING... 5 VÄXTPLANKTON... 6 STATUSKLASSNING... 6 Sjöar... 7 Hägernäsviken... 8 TRENDER OCH JÄMFÖRELSER MED TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR... 8 RESULTATREDOVISNING... 9 ULLNASJÖN...9 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN Temperatur och syrgas Ljusförhållanden ph och alkalinitet Näringsämnen VÄXTPLANKTON TRENDER RÖNNINGESJÖN VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN Temperatur och syrgas Ljusförhållanden ph och alkalinitet Näringsämnen VÄXTPLANKTON TRENDER HÄGERNÄSVIKEN VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN Temperatur, syrgas och salinitet Ljusförhållanden Näringsämnen VÄXTPLANKTON TRENDER EKOLOGISK STATUS VÄXTPLANKTON VATTENKEMISKA OCH -FYSIKALISKA VARIABLER SAMMANVÄGD STATUSBEDÖMNING SLUTSATSER REFERENSER BILAGA 1. VATTENKEMISKA OCH -FYSIKALISKA ANALYSRESULTAT BILAGA 2. VÄXTPLANKTONANALYS BILAGA 3. VÄXTPLANKTON STATUSKLASSNING Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 3 av 42

4 Sammanfattning Rapporten redovisar resultat av 2017 års fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken. Undersökningen omfattar även en samlad klassning av ekologisk status baserad på de senaste årens mätdata. Årets biologiska undersökningar omfattade för de båda sjöarna växtplanktonanalys. Undersökningarna utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Samhällsutvecklingskontoret i Täby kommun. Klassning av ekologisk status baseras på data från undersökningar utförda framförallt Vid slutlig statusbedömning togs hänsyn även till de biologiska kvalitetsfaktorer som undersökts tidigare år ( ). En sammanvägd bedömning visar på otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön och dålig status för Hägernäsviken. Sett till de biologiska kvalitetsfaktorerna var den sammanvägda klassningen oförändrad, medan det glädjande nog uppvisades en förbättring från otillfredsställande status till måttlig status gällande siktdjup i Ullnasjön och Rönningsjön, vilket innebar en förbättrad sammanvägd klassning för de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna i sjöarna, även om det fortsatt inte uppnås god status. Det utökade underlag som använts vid bedömningen medförde klassning till sämre status i Hägernäsviken än den som redovisas av vattenmyndigheten (VattenInformationsSystem Sverige, VISS). Miljötillståndets utveckling sedan undersökningarna inleddes på 90-talet visar glädjande nog på statistiskt säkerställda trender av minskad fosfor-, kväve- och klorofyllhalt i Ullnasjön och minskad fosfor- och kvävehalt i Rönningesjön. Dessutom har siktdjupet ökat i de båda sjöarna sett till hela undersökningsperioden. För Hägernäsviken finns inga fastställda trender vad gäller ökade eller minskade halter. Slutsatsen av de statusbedömningar och trendanalyser som utförts är att det krävs omfattande och omedelbara åtgärder för att inom utsatt tid komma tillrätta med övergödningsproblematiken och uppfylla miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna Ullnasjön och Rönningesjön, samt för Hägernäsviken som utgör en del av vattenförekomsten Stora Värtan. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 4 av 42

5 Inledning Rapporten redovisar resultat av 2017 års biologiska och fysikaliskkemiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken samt en bedömning av ekologisk status baserad på den senaste treårsperioden. Årets biologiska undersökningar omfattade för de båda sjöarna växtplanktonanalys. Undersökningar och sammanställning utfördes av Naturvatten AB, på uppdrag av stadsbyggnadskontoret i Täby kommun. Syftet med undersökningarna är att ge en beskrivning och bedömning av sjöarnas och Hägernäsvikens nuvarande ekologiska status samt miljötillståndets utveckling över tid. Resultaten utgör också ett gott underlag för bedömning av eventuella åtgärdsbehov för att uppnå en god miljökvalitet. Metodik Vattenkemisk och -fysikalisk undersökning Undersökningen omfattar provtagning och analys av yt- och bottenvatten i Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken. Provtagningspunkternas ungefärliga lägen visas i Figur års provtagningar utfördes vinter (februari) och sommar (augusti). I fält registrerades siktdjup samt temperatur- och syrgasprofiler från yta till botten. I Hägernäsviken mättes även salthaltsprofiler. Yt- och bottenvattenprover togs med Ruttnerhämtare och analyserades med avseende på ph, alkalinitet, absorbans, grumlighet, ammoniumkväve, nitrit- och nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor och totalfosfor. Provtagning och fältmätningar utfördes av Naturvatten AB. För övriga analyser svarade Erkenlaboratoriet som sedan 1992 är ett ackrediterat laboratorium. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 5 av 42

6 Figur 1. Karta över delar av Täby kommun med provtagningsstationernas ungefärliga lägen markerade med svarta pilar. Växtplankton Årets undersökning omfattade en fullständig planktonanalys för de båda sjöarna. Växtplanktonprov togs i augusti i samband med övrig vattenprovtagning. Proverna konserverades i fält med Lugols lösning och lämnades därefter till Erkenlaboratoriet för analys av artsammansättning och biomassa. Hägernäsviken omfattades inte av växtplanktonanalysen. Statusklassning Statusbedömning utförs enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) genom klassificering av ett antal kvalitetsfaktorer och fokuserar för sjöar på de biologiska parametrarna växtplankton, makrofyter, bottenfauna samt fisk och för kustvatten på växtplankton, makroalger och Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 6 av 42

7 bottenfauna. Ekologisk status fastställs genom jämförelser mellan uppmätta värden och referensvärden som vanligen är objektspecifika och beräknade. Slutligen utförs en sammanvägning av de olika bedömningarna, där de biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst. Principen är att den kvalitetsfaktor som indikerar sämst status är styrande. För att en sjö eller ett havsområde ska bedömas ha god ekologisk status krävs att både biologiska och fysikalisk-kemiska faktorer ger stöd för denna bedömning. Bedömning sker till någon av klasserna hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk status (Figur 2). Figur 2. De fem möjliga ekologiska statusklasserna enligt ramdirektivet för vatten. Gränsen mellan god och måttlig är viktig då alla vattenförekomster som befinner sig under den gränsen kräver åtgärder. Med undantag för analys av växtplankton omfattade 2017 års undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken enbart fysikalisk-kemiska analyser och statusbedömningar baseras på detta underlag. Rapporten presenterar dock även biologiska statusbedömningar, samt kemisk status för sjöarna, baserade på tidigare års undersökningar. Sjöar För sjöarna baserades bedömningen av siktdjup och totalfosfor på treårsmedelvärden ( ). För syrgas användes lägsta registrerade halt under samma period. Referensvärden för totalfosfor och siktdjup i sjöarna erhölls från VISS-Vatteninformationssystem Sverige ( och jämfördes med uppmätta värden enligt ovan. Syrgas klassificerades enbart baserat på minimivärdet under perioden och inte genom beräkning av referensvärden då detta ej var möjligt att genomföra. Försurning klassificeras med hjälp av det så kallade MAGIC-biblioteket vilket kräver underlagsdata i form av bland annat halter av sulfat, klorid, kalcium och magnesium. Eftersom denna typ av underlag saknas kan ingen regelrätt försurningsklassificering utföras för sjöarna, men med ledning av sjöarnas höga ph-värden och goda buffertförmåga klassificerades de till hög status. Bedömning av växtplankton i sjöarna baserades på totalbiomassa, andel cyanobakterier samt trofiskt planktonindex (TPI). Det senare visar på fördelningen mellan arter som är toleranta respektive känsliga mot höga näringshalter. I enlighet med bedömningsgrunderna användes generella referensvärden för klara sjöar i södra Sverige. Samtliga variabler ska bedömas utifrån treårsmedelvärden. Växtplanktonanalys av Ullnasjön och Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 7 av 42

8 Rönningesjön utfördes senast samt Bedömning av årets data görs därför baserat på data från vilket medför en viss osäkerhet. Om data från växtplanktonanalys saknas kan klorofyll a användas för att indikera om växtplanktonsamhället uppnår god status eller ej. Denna typ av bedömning redovisas som ett komplement och baserar sig på treårsmedelvärden ( ). Referensvärden erhölls från Länsstyrelsen i Stockholms län ( nna_förhållanden_småsjöar_referensdokument_ xls). Hägernäsviken För Hägernäsviken baserades bedömningar av siktdjup på treårsmedelvärden ( ) från augusti och salthaltsrelaterade referensvärden (typområde 24). Syrebalans klassificerades under antagandet att viken återkommande drabbas av säsongsmässig syrgasbrist, så som indikeras av tidigare mätdata. Klassificeringen utfördes därefter baserat på lägsta registrerade halt under perioden Näringsämnen klassificerades genom sammanvägning av ekologisk kvot beräknad för vintervärden för parametrarna totalfosfor (TP), totalkväve (TN) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och fosfor (DIP) och sommarvärden för TP och TN. Sommarvärden baserades på medelvärden från augusti för åren och vintervädren på medelvärden för februari-mars motsvarande år. Klassificeringen ska enligt bedömningsgrunderna baseras på prover från den övre vattenmassan, men utfördes i detta fall på prover från ytskiktet (0,5 m), vilket möjligen kan medföra en sämre klassning än den verkliga. De olika parametrarnas ekologiska kvot beräknades med hjälp av en Excelapplikation som tillhandahålls av Naturvårdsverket ( naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). För klorofyll a baserades bedömningen på treårsmedelvärden ( ) från ytskiktet (definierat som en halvmeters djup) i augusti och salthaltsrelaterade referensvärden. Beräkning av ekologisk kvot utfördes med hjälp av Naturvårdsverkets Excelapplikation ( naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). Trender och jämförelser med tidigare undersökningar Övervakningsprogrammet omfattar årliga undersökningar av vattenkemiska och -fysikaliska variabler och 2017 års resultat kommenteras med hänvisning till föregående års resultat. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 8 av 42

9 För totalfosfor, totalkväve, siktdjup och klorofyll analyserades trender och signifikansnivån i utvecklingen över tiden med Pearson s korrelationskoefficient med tillhörande sannolikhetsvärde (p). Signifikansnivån redovisas som p<0,05, p<0,01, p<0,001 och motsvarar den procentuella (5 %, 1 % respektive 0,1 %) sannolikheten att den analyserade trenden är felaktig. Analysen baserades på augustivärden från hela mätperioden samt den senaste 10-årsperioden ( ). Resultatredovisning Resultat av vattenkemiska och -fysikaliska undersökningar redovisas nedan separat för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken. Därefter redovisas bedömningar av ekologisk status för enskilda variabler och slutligen en sammanvägd statusbedömning. Ej avrundade vattenkemiska och -fysikaliska analysresultat redovisas i Bilaga 1. Ullnasjön Ullnasjön är en naturligt näringsrik och numera övergödningsdrabbad slättsjö belägen i Täby, Österåker och Vallentuna kommuner. Sjöns yta är 2,96 km 2 och max- och medeldjupet uppgår till 4,7 meter respektive 3,0 meter. Vattnets teoretiska omsättningstid är 3 år och 4 månader. Avrinningsområdet omfattar 16,7 km 2 och domineras av skog som utgör nära 59 procent av markanvändningen (Figur 3). Drygt 18 procent av avrinningsområdet upptas av vattenyta, främst i form av Ullnasjön och i mindre utsträckning av Långsjön i nordost. Artificiella marktyper utgör cirka 13 procent och förekommer främst i form av åkermark, bebyggelse, vägar och hyggen. En betydande del av sjöns strandområden utgörs av golfbanor (Ullna GC och Arninge Golfklubb) och vid den södra stranden ligger Ullnatippen. Deponin används endast för schaktmassor. Ullnasjöns största inflöde är Långbroån som avvattnar Långsjön och mynnar i Sågarviken vid sjöns nordöstra strand. Vid biotopkartering av de delar av stränderna som är belägna inom Täby kommun noterades 11 dikesliknande tillflöden (Arvidsson & Gustafsson 2009). Ullnasjön avvattnas söderut av Ullnaån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 9 av 42

10 Figur 3. Djupkarta över Ullnasjön samt markanvändning och avrinningsområdets geografiska avgränsning. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Ullnasjön var vid vinterprovtagningstillfället 2017 islagd. En svag temperaturskiktning förekom och halterna av syrgas var låga under skiktningen på cirka 3 meters djup (<4 µg/l) och under 1 närmast botten (0,6 µg/l). Syrgasövermättnad (>100 %) rådde i den översta metern vilket indikerar hög fotosyntesaktivitet. Vid sommarprovtagningen fanns ingen tydlig temperaturskiktning och syrgashalten var även vid botten relativt hög (6,9 mg/l). Syrgasövermättnad förelåg också under sommaren i övre delen av vattenmassan. Att fotosyntesaktiviteten var intensiv verifieras av klorofyllhalterna som låg på hela 23 µg/l. Förhållandena vid årets undersökning liknar mer de förhållanden som rådde 2015 med temperaturskiktning och dåliga syrgashalter i bottenvattnet under vintern och omblandning under sommaren. Vid förra årets undersökningar var förhållandena i viss mån de omvända med temperaturskiktning och försämrade syrgashalter i bottenvattnet under sommaren och svag skiktning under vintern. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 10 av 42

11 Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes i februari 2017 till 3,4 m och till 1,4 m i augusti samma år. Mätningarna av absorbans visar att Ullnasjöns ytvatten var måttligt färgat både vinter- och sommarprovtagningarna Grumligheten var måttlig till hög under vinter- respektive sommarprovtagningen. Den höga grumligheten på sommaren förklaras förmodligen till följd av kraftig växtplanktonproduktion. Ett högsta värde på 8 FNU uppmättes i bottenvattnet i augusti var grumligheten hög under hela året men samtliga resultat är dock jämförbara med föregående år (2016). ph och alkalinitet Ullnasjön uppvisar som väntat neutrala till svagt basiska ph-värden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. Skillnaden jämfört med 2016 var mycket liten. Näringsämnen Totalfosforhalten vid ytan uppmättes i februari 2017 till 20 µg/l och var väsentligt högre under sommaren (47 µg/l). Likartade förhållanden rådde i bottenvattnet men skillnaden var större (20 µg/l under vintern respektive 56 µg/l under sommaren). Jämfört med 2016 var totalfosforhalterna jämförbara men genomgående något lägre. Detta gäller även fosfatfosforhalten var mycket låga vid samtliga mättillfällen (<5 µg/l). Skillnaden mellan vinter- och sommarhalter av totalkväve var liten och varierade som mest mellan cirka 830 µg/l i ytvattnet under vintern, till som mest 1020 i bottenvattnet under sommaren. Halterna av löst oorganiskt kväve, nitrit/nitratkväve (ca µg/l) var under vintern lägre än vanligt. Under denna period är fotosyntesaktiviteten normalt sett låg och upptaget av växtnäring litet. Syrgashalterna och syrgasmättnaden i årets provtagning indikerar dock någon typ av primärproduktion vilket kan förklara de lägre halterna av kväve. Ammoniumkvävehalten var dock relativt hög (ca 25 µg/l i ytvattnet) framförallt i bottenvattnet (ca 110 µg/l) vilket kan bero på nedbrytning av organiskt material i sedimenten. Under sommaren hade ytvattnet som väntat mycket låga halter av nitrit/nitratkväve samt ammoniumkväve (<5 µg/l), då det växttillgängliga kvävet konsumerats. Halterna av totalkväve, nitrit/nitratkväve och ammoniumkväve låg jämfört med 2015 på ungefär samma nivåer. Växtplankton Den totala växtplanktonbiomassan uppgick i augusti till 9,8 mg/l, Figur 4 och Bilaga 2. Drygt hälften av biomassan utgjordes av bacillariophyta (kiselalger). I denna grupp dominerade Aulacoseira sp. ur släktet som på Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 11 av 42

12 svenska kallas trådkisel. I övrigt var algfloran relativt mångformig och 44 taxa noterades. Andra vanliga grupper var miozoa (29 %), som framförallt dominerades av arten Ceratium hirundinella, samt cyanobacteria (cyanobakterier) vars biomassa dominerades av arter i släktet Dolichospermum spp. Den totala andelen cyanobakterier utgjorde 6 % av den totala biomassan. Dolichospermum spp. och även Aphanizomenon sp. samt Microcystis sp. som var förekommande i Ullnasjön är exempel på cyanobakterier som är potentiellt toxinbildande släkten. Vägledande vid riskbedömning ur ett hälsoperspektiv är de gränsvärden som föreslås av WHO (2003). Den lilla cyanobakteriemängden i Ullnasjön (630 µg/l) låg på en nivå som enligt WHO motsvarar lägsta riskklass (< 2500 µg/l). Även om potentiellt giftbildande cyanobakterier har förekommit i sjön har risken för hälsopåverkan därmed varit mycket liten för både människor och djur. Övriga grupper förekom i mindre än fem procents andel av totalbiomassan biomassa (µg/l) Bacillariophyta - Kiselalger Chlorophyta - Grönalger Cyanobacteria - Cyanobakterier Haptophyta - Häftalger Katablepharidophyta Oidentifierade taxa Ullnasjön aug 2017 Charophyta Cryptophyta - Rekylalger Euglenozoa Heterokontophyta - Heterokontofyter Miozoa Figur 4. Växtplanktonsamhällets sammansättning (biomassa, µg/l) i Ullnasjön augusti Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 12 av 42

13 I jämförelse med de växtplanktonanalyser som genomfördes visar 2016 och 2017 års data på betydligt mindre totalbiomassa (Tabell 1). Även biomassan och andelen cyanobakterier var lägre jämfört med de tre tidigare årens undersökningar. Det tycks alltså som om Ullnasjön utvecklats i positiv riktning vad gäller den näringspåverkan som avspeglas i växtplanktonsamhället. Säkrare slutsatser om nuläget kräver data från tre år, bland annat eftersom algblomningar till viss del styrs av väderleken. Tabell 1. Översikt över de senaste årens växtplanktonundersökningar i Ullnasjön. År Totalbiomassa (mg/l) Cyanobakterier biomassa (mg/l) Cyanobakterier andel (%) ,8 0, ,9 0, ,5 2, ,7 4, ,4 10,7 58 Klorofyllhalten uppmättes i augusti 2017 till 23 µg/l vilket i princip är det samma som 2016 (22 µg/l). Även om planktonmängderna tycks ha minskat är de alltjämt att betrakta som höga. Trender Miljötillståndets utveckling i Ullnasjön visas för hela undersökningsperioden ( ) i Figur 5-8. Under denna period har halten av totalfosfor och totalkväve glädjande nog minskat (p<0,001 respektive p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period har även siktdjupet ökat och klorofyllhalten minskat (p<0,01 respektive p<0,001). Sammantaget indikerar detta att miljötillståndet har förbättrats. Den senaste tioårsperioden uppvisar stora variationer och ingen statistiskt säkerställd trend kan verifieras för denna period. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 13 av 42

14 Totalkväve (µg/l) Figur 5. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden Totalkvävehalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden ( ) Totalfosfor (µg/l) Figur 6. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden Totalfosforhalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,001, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden ( ). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 14 av 42

15 1,8 1,6 1,4 1,2 Siktdjup (m) 1 0,8 0,6 0,4 0, Figur 7. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden Siktdjupet har ökat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden ( ) Klorofyll a (µg/l) Figur 8. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden Halten av klorofyll a har minskat sedan mätningarna inleddes 1998 (p<0,001, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte signifikant sett till den senaste 10-årsperioden ( ). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 15 av 42

16 Rönningesjön Rönningesjön är en naturligt näringsrik slättsjö i Täby kommun. Sjöytan är 0,62 km 2 och strandlinjen cirka 6 kilometer. Max- och medeldjupet uppgår till 4,7 respektive 2,9 meter och vattnets teoretiska omsättningstid är cirka 2 år. Rönningesjöns avrinningsområde omfattar 8,24 km 2 och utgörs till nära hälften av bebyggelse i form av tätort (Figur 9). Skogsmark utgör knappt 30 procent av markanvändningen, följt av åker som står för cirka elva procent. Själva Rönningesjön utgör 7,5 procent av avrinningsområdet. Vid en biotopkartering 2007 noterades fem tillflöden till Rönningesjön, samtliga av dikeskaraktär (Gustafsson 2008). Det största tillflödet mynnar i sjöns norra del och var kraftigt igenväxt. Ett större tillflöde vid den västra stranden försörjs huvudsakligen via en dagvattenanläggning. Totalt 3 anläggningar för omhändertagande av dagvatten finns också i själva sjön. Rönningesjön avvattnas åt sydost av Rönningeån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 16 av 42

17 Figur 9. Djupkarta över Rönningesjön. Kartan till höger visar avrinningsområdets geografiska avgränsning och ovan den redovisas markanvändningen. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Rönningesjön var vid vinterprovtagningstillfället 2017 islagd och tydligt skiktad med relativt låga syrgashalter i den nedre delen av vattenmassan. De övre vattenskikten (0-2 m) hade goda syrgashalter och hög syrgasmättnad (> 90 %). Vid sommarprovtagningen förelåg en svag skiktning nära botten och syrgasövermättnad (>100 %) rådde i nästan hela vattenmassan. Detta tyder på hög fotosyntesaktivitet vilket bekräftas av klorofyllanalyserna som gjordes i augusti. Resultaten var jämförbara med föregående års undersökning. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 17 av 42

18 Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes under vintern till 3,6 meter vilket är något bättre än 2016 (2,7 m). Skillnaden kan troligen förklaras av den fotosyntesaktivitet som 2016 verkar ha pågått även under vintern. Siktdjupet under sommaren var 1,4 m och därmed i princip det samma som föregående år. Det låga siktdjupet under sommaren förklaras av kraftig växtplanktonproduktion. Mätningarna av absorbans visar att Rönningesjön vid årets samtliga provtagningar hade svagt färgat vatten. Denna parameter ligger på en relativt jämn nivå men har tidigare år ibland pendlat upp till måttligt färgat vatten. Vattnets grumlighet var generellt hög och så även Under sommaren uppmättes den högsta halten på 7,5 FNU vid botten i augusti. Under sommarhalvåret är halter över 7,0 FNU att betrakta som mycket höga (Naturvårdsverket, 1999). ph och alkalinitet Rönningesjön uppvisade liksom tidigare år neutrala till svagt basiska phvärden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. Näringsämnen Totalfosforhalterna var i årets undersökning måttliga under vintern (11 µg/l yta, 19 µg/l botten), och höga under sommaren (40 µg/l yta, 44 µg/l botten). Halterna var lägre vid vinterprovtagningen än förra året men högre än under sommaren Fosfatfosforhalten var mycket låg både vinter och sommar vilket tyder på att växtupptaget var stort. Att halterna låg nära noll vid botten indikerar att Rönningesjön i princip inte har någon internbelastning (fosforläckage från bottnarna). Resultaten var jämförbara med föregående år. Totalkvävehalten i både yt- och bottenvattnet var i årets undersökning höga under både vintern och sommaren (ca µg/l). Halterna var något högre under sommaren och resultaten var jämförbara med föregående år. Halten löst oorganiskt kväve i form av nitrit/nitratkväve och ammoniumkväve var högst under vintern i ytvattnet (ca 100 respektive 160 µg/l) och i bottenvattnet (ca 80 respektive 450 µg/l) då näringsämnen tillförs genom nedbrytning av organiskt material i sedimenten samt från tillrinningsområdet. Under sommaren var det växttillgängliga kvävet helt förbrukat och halterna låg under eller nära detektionsgränsen. Förutom ammoniumkvävehalten som var betydligt högre 2017 jämfört med 2016 var övriga kvävevärden jämförbara med föregående års undersökning. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 18 av 42

19 Växtplankton Den totala växtplanktonbiomassan uppgick i augusti till 36,3 mg/l (Figur 10 och Bilaga 2). Cyanobakterier dominerade tydligt och utgjorde hela 77 procent av biomassan. Det potentiellt toxinbildande släktet Aphanizomenon spp. stod för 94 procent av cyanobakteriemängden. I den potentiellt toxinbildande gruppen förekom utöver Aphanizomenon sp. även Microcystis sp. och Dolichospermum spp. Vägledande vid riskbedömning ur ett hälsoperspektiv är de gränsvärden som föreslås av WHO (2003). Vid årets undersökning låg cyanobakteriemängden ( µg/l) på en nivå som enligt WHO motsvarar högsta riskklass (> µg/l). Risken för hälsopåverkan har därmed varit relativt stor för både människor och djur. Av övriga grupper utgjorde gruppen Miozoa åtta procent och Bacillariophyta (kiselalger) fem procent. Övriga grupper förekom i mindre än fem procents andel av totalbiomassan biomassa (µg/l) Bacillariophyta - Kiselalger Chlorophyta - Grönalger Cyanobacteria - Cyanobakterier Haptophyta - Häftalger Katablepharidophyta Oidentifierade taxa Rönningesjön aug 2017 Charophyta Cryptophyta - Rekylalger Euglenozoa Heterokontophyta - Heterokontofyter Miozoa Figur 10. Växtplanktonsamhällets sammansättning (biomassa, µg/l) i Rönningesjön augusti Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 19 av 42

20 De fem senaste växtplanktonanalyser som genomförts ( samt ) visar på relativt stora variationer och den största totalbiomassan uppmättes under 2017 (Tabell 2). Anmärkningsvärt är också att både biomassan och andelen cyanobakterier varit betydligt högre under de två senaste åren, jämfört med perioden I detta hänseende tycks läget försämrat. Säkrare slutsatser om nuläget kräver dock data från tre år. Växtplanktonundersökningen i Rönningesjön visade att potentiellt giftbildande släkten av cyanobakterier (Aphanizomenon sp.) förekom i stora mängder under både förra samt årets undersökning var den totala cyanobakteriemängden 12,2 mg/l och 2017 hela 27,9 mg/l. Biomassan av enbart den potentiellt giftiga Aphanizomenon sp. uppgick 2016 till 5,3 mg/l och hela 26,3 mg/l i augusti Även om det enligt vår kännedom inte finns belägg för att algblomningarna i Rönningesjön skulle vara giftiga manar detta till försiktighet med hänsyn till potentiella hälsorisker för människor och djur. Vägledande vid riskbedömning ur ett hälsoperspektiv är de gränsvärden som föreslås av WHO (2003). Enligt dessa bör bad och simning inte tillåtas då cyanobakteriebiomassan överstiger 12,5 mg/l. Vid biomassor i intervallet 2,5 12,5 mg/l bör samma vattenaktiviteter enligt WHO begränsas. Vid algblomning är det även olämpligt att låta djur dricka av vattnet. Tabell 2. Översikt över de senaste årens växtplanktonundersökningar av Rönningesjön. År Totalbiomassa (mg/l) Cyanobakterier biomassa (mg/l) Cyanobakterier andel (%) ,3 27, ,3 12, ,6 3, ,5 6, ,8 5,4 21 Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 36 µg/l och låg därmed högre än den som registrerades föregående år (24 µg/l). Undersökningarna visar att Rönningesjön alltjämt karakteriseras av kraftiga växtplanktonblomningar sommartid. Trender Miljötillståndets utveckling i Rönningesjön visas för hela undersökningsperioden ( ) i Figur Under denna period har totalkväve- och totalfosforhalten glädjande nog minskat (p<0,05 respektive p<0,001, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period har även siktdjupet ökat (p<0,05) och klorofyllhalten tycks ha minskat. Den senaste trenden är dock inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 20 av 42

21 Sammantaget indikerar mätningarna att miljötillståndet har förbättrats. Under den senaste tioårsperioden finns även en statistiskt säkerställd trend mot minskande totalfosforhalter (p<0,01). I övrigt förefaller läget vara generellt oförändrat även om variationerna delvis är stora Totalkväve (µg/l) Figur 11. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden Totalkvävehalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte statistiskt säkerställd sett till den senaste 10-årsperioden ( ) Totalfosfor (µg/l) Figur 12. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden Totalfosforhalten har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,001, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är även signifikant (p<0,01) sett till den senaste 10-årsperioden ( ). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 21 av 42

22 1,8 1,6 1,4 1,2 Siktdjup (m) 1 0,8 0,6 0,4 0, Figur 13. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden Siktdjupet har minskat sedan mätningarna inleddes 1990 (p<0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Trenden är dock inte statistiskt säkerställd sett till den senaste 10- årsperioden ( ) Klorofyll a (µg/l) Figur 14. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 22 av 42

23 Hägernäsviken Hägernäsviken är den inre norra delen av havsområdet Stora Värtan (Figur 15). I Hägernäsviken mynnar Ullnaån och Rönningeån som avvattnar Ullnasjön och Rönningesjön. Figur 15. Djupkarta över delar av Stora Värtan. Provtagningspunkten i Hägernäsviken markeras med x. Punkten vid Bastuholmen ingår inte längre i provtagningsprogrammet. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur, syrgas och salinitet Under vintern var vattenmassan relativt homogen vad gäller temperatur, syrgas och salinitet. Det fanns en svag temperaturskiktning och ytvattnet var något utsötat. Syrgashalten var mycket god även vid botten (12 mg/l) och syrgasmättnaden var hög (> 90 %) nästan ända ner till botten. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 23 av 42

24 Under sommaren förelåg en tydlig temperatur- och syrgasskiktning. Syrgashalten var under sommaren ansträngd under skiktningen på cirka 6 meters djup (<3 mg/l) och syrgasövermättnad (>100 %) rådde i det övre vattenskiktet till följd av kraftig algblomning. Förhållandena var jämförbara med de som rådde under sommar och vinter Avvikande var saliniteten som generellt var cirka 1 högre under 2017 samt syrgashalten i bottenvattnet som under sommaren 2016 var ovanligt hög (>7 mg/l). Ljusförhållanden Siktdjupet var under vintern 3,0 meter vilket var nästan en meter sämre än förra året. Absorbansvärdet (0,028) visar dock på mindre färgat vatten 2017, vilket indikerar lägre påverkan från markavrinning än föregående år. Detta styrks av den homogena salthalten i vattenmassan. Även grumligheten var lägre (3,3 FNU) i årets undersökning och motsvarar snarare värdet för tidigare år (2015). Vid sommarprovtagningen var sikten 3,1 meter och jämförbar med vintervärdet samt med uppmätta värdet Vattenfärgen och grumligheten låg även de på en likartad nivå. Näringsämnen Totalfosforhalten var generellt att betrakta som relativt hög, och var högre under sommaren (27 respektive 132 µg/l yta/botten) jämfört med vintern (22 respektive 38 µg/l yta/botten). Halterna var något lägre än 2016 utom i bottenvattnet under sommaren då årets prov låg betydligt högre än förra årets på 35 µg/l. Fosfatfosfor förekom i låga halter i ytvattnet under vintern (9 µg/l ytan). Löst fosfor tillförs från land samt förekommer ofta i högre halter under vintern som en konsekvens av att växtupptaget är begränsat. Halterna var något förhöjda vid botten (25 µg/l). Vid sommarens provtagning var fosfatfosforn förbrukad och låg under detektionsgränsen. Jämfört med 2016 var förhållandena likartade men med något lägre halter i både yt- och bottenvattnet under vintern. Halterna av totalkväve var höga i yt- och bottenvattnet under vintern (ca 700 respektive 800 µg/l). Under sommaren var halterna lägre men, fortfarande att betrakta som höga, i ytvattnet (ca 400 µg/l) och högre i bottenvattnet (ca 950 µg/l). Dessa halter var likartade 2015 med undantag av bottenprovet under vintern som 2016 var betydligt lägre. Halten av växttillgängligt kväve i form av nitrit/nitratkväve var som väntat högst under vintern (ca 380 µg/l yta) då fotosyntesaktiviteten normalt är låg och näringsämnen tillförs genom nedbrytning och ytavrinning från kringliggande marker. Sommarhalterna låg under detektionsgränsen och indikerar som väntat att näringsämnet förbrukats. Ammoniumkväve låg Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 24 av 42

25 genomgående på en låg nivå (<5 µg/l) med undantag för ytprovet under vintern som var högre (18 µg/l) och men avvek inte mycket jämfört med föregående år. Växtplankton Klorofyllhalten i augusti uppmättes till hög halt (3,3 µg/l) men som var något lägre än 2016 (5,4 µg/l). Trender Miljötillståndets utveckling i Hägernäsviken visas för hela undersökningsperioden ( ) i Figur Under denna period tycks totalkväve, totalfosfor- och klorofyllhalten möjligtvis minska något. Siktdjupet tycks vara oförändrat. Ingen trend är statistiskt säkerställd. För den senaste tioårsperioden ses stora variationer och inga signifikanta trender Totalkväve (µg/l) Figur 16. Uppmätta halter av totalkväve i augusti under perioden Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 25 av 42

26 60 50 Totalfosfor (µg/l) Figur 17. Uppmätta halter av totalfosfor i augusti under perioden Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden Siktdjup (m) Figur 18. Uppmätt siktdjup i augusti under perioden Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 26 av 42

27 Klorofyll a (µg/l) Figur 19. Uppmätta halter av klorofyll a i augusti under perioden Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd, vare sig för hela perioden eller den senaste tioårsperioden. Ekologisk status I detta avsnitt redovisas bedömningar av ekologisk status baserad på års fysikalisk-kemiska undersökningar. Växtplankton (fullständig analys) baseras på medelvärden av data från 2016 och Dessutom redovisas en samlad bedömning som beaktar samtliga undersökningar som utförts under de senaste åren ( ). Växtplankton Växtplankton har stor betydelse i näringsväven som producenter av organiskt material och syre, som föda för betare och genom utsöndring av löst organiskt material som näringsresurs för mikroorganismer. Alger svarar snabbt på förändringar i vattenkvalitet, i sjöar vanligen främst på fosfor eller förhållandet mellan fosfor och kväve. Förändrad näringsstatus kan redan efter någon vecka ses som förändringar i artsammansättning och total förekomst. Klassning av näringsämnespåverkan avseende växtplankton visas för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken i Tabell 3. För sjöarna Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 27 av 42

28 baseras bedömningen på totalbiomassa, andel cyanobakterier och trofiskt planktonindex (TPI). Enligt de slutsatser som dras i forskningsprogrammet WATERS kan TPI ge opålitliga utfall vid måttliga näringshalter (totalfosfor). Kommande revidering av bedömningsgrunderna väntas därför innebära att TPI ersätts av ett europeisk planktonindex (PTI). Klorofyllhalt kan användas för att få en indikation på status i de fall data från växtplanktonanalys saknas och redovisas parallellt med övriga bedömningar. För Hägernäsviken utgår bedömningen enbart från klorofyllhalt. Statusklasser anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Underlag för klassningen redovisas för sjöarna i Bilaga 3. Tabell 3. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken bedömt genom klassificering av näringsämnespåverkan för växtplankton enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift 2013:19. Klassificeringarna baseras för sjöarna på växtplanktonanalys Bedömningen av klorofyll baseras på medelvärden för Växtplankton sammanvägd Biomassa Andel cyanobakterier TPI Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Klorofyll Uppnår ej god Uppnår ej god En sammanvägd bedömning för växtplankton visar måttlig status för Ullnasjön samt Hägernäsviken och otillfredsställande status för Rönningesjön. Samtliga tre vatten uppvisar alltså ett växtplanktonsamhälle som är tydligt övergödningspåverkat, om än i något mindre utsträckning i Ullnasjön och Hägernäsviken än i Rönningesjön. Jämfört med klassningar som baserar sig på växtplanktondata perioden innebär detta ett förbättrat tillstånd i både Ullnasjön och Hägernäsviken som inte längre bedöms ha otillfredsställande status. För Rönningesjöns vatten är status oförändrad. Observera att utfallet bör ses som något osäkert eftersom klassningen enbart baserar sig på växtplanktondata för , och inte för tre år i enlighet med gällande föreskrift. Vattenkemiska och -fysikaliska variabler En sammanställning av ekologisk status baserad på vattenkemiska och fysikaliska variabler redovisas för sjöarna och Hägernäsviken i Tabell 4. De bedömningar för näringsämnen och siktdjup i sjöar som presenteras i tabellen baserar sig på de referensvärden som används av länsstyrelsen och vattenmyndigheten (se metodikavsnittet). Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 28 av 42

29 För näringsämnen i Hägernäsviken visas även en bedömning med uppdelning på säsong och enskilda variabler i Tabell 5. Motsvarande säsongsuppdelade klassning för sötvatten omfattas inte av bedömningsgrunderna. Klasserna anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tabell 4. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken är bedömt genom klassificering av vattenkemiska och -fysikaliska variabler enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) och med de referensvärden för sjöar som myndigheterna nu tillämpar. Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden , undantaget syrgas som baseras på lägsta årsminimivärden under samma period. Siktdjup Syrgas Näringsämnen Försurning Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Tabell 5. Ekologisk status för näringsämnen i Hägernäsviken med uppdelning på säsong och variabler enligt Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19). Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden Näringsämnen sammanvägd Totalfosfor Totalkväve DIP DIN Vinter Hägernäsviken Sommar Siktdjup används som en samlingsparameter för bedömning av ljusförhållanden. Detta påverkas främst av växtplankton och andra grumlande partiklar samt i sjöar och mynningsområden också av humusämnen. Vattnets ljusgenomsläpplighet har en avgörande roll för i vilka delar av ekosystemet fotosyntes kan ske. Dubbla siktdjupet ger ett ungefärligt mått på kompensationsdjupet, det vill säga det djup under vilket fotosyntes inte kan förekomma. Bedömning av siktdjup indikerar måttlig status för både sjöarna och Hägernäsviken (Tabell 4). Status för siktdjup i sjöarna har i årets undersökning ändrats från otillfredsställande till måttlig vilket innebär en förbättring jämfört med perioden Syretillståndet i vattnet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen men påverkas också av vindpåverkan och vattentemperatur (vilken påverkar syrets löslighet). Syresituationen är vanligen sämst i slutet av stagnationsperioderna under sommar och vinter. Det kan då uppkomma Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 29 av 42

30 kritiska förhållanden för många organismer. I samband med algblomning kan betydande dygnsvariationer i syrgashalt förekomma, särskilt i ytvattnet. Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Baserat på de lägsta registrerade värdena under perioden bedömdes syretillståndet motsvara dålig status i Ullnasjön och Rönningesjön samt otillfredsställande status i Hägernäsviken. Detta innebär en försämrad status jämfört med föregående period, men status är därmed åter till samma klassning som undersökningsperioderna innan Variationen mellan åren är relativt fortfarande stora. Näringsämnen uppvisar måttlig status för Ullnasjön, god (på gränsen till måttlig) för Rönningesjön och otillfredsställande status för Hägernäsviken (Tabell 4). Jämfört med föregående period ( ) innebär det oförändrade förhållanden för båda sjöarna samt Hägernäsviken. Uppdelat på säsong för Hägernäsviken var status otillfredsställande under både vintern och sommaren (Tabell 5). Det innebär en förändrad bedömning för vintern från dålig status jämfört med föregående period. Sommarstatusen låg kvar på otillfredsställande nivå. Sett till enskilda variabler bedömdes Hägernäsvikens totalfosforhalter motsvara otillfredsställande status både vinter och sommar. Medan DIP (löst oorganisk fosfor) visade på måttlig status under vintern. Totalkväve och DIN (löst oorganiskt kväve) motsvarade dålig status under vintern och under sommaren låg totalkvävehalten på en nivå som motsvarar otillfredsställande status. Sett till denna säsongsuppdelning hade förhållandena för de enskilda parametrarna endast förändrats för DIP (vilket innebar en förbättring från otillfredsställande till måttlig status) jämfört med föregående period. Försurning kunde inte bedömas enligt bedömningsgrunderna eftersom underlagsdata saknades. Mätningar i Ullnasjön och Rönningesjön visar dock på höga ph-värden och god buffertförmåga. Kalkhaltiga jordarter i de aktuella områdena medför att risken för försurning är liten. Sammanvägd statusbedömning En sammanvägd bedömning av ekologisk status i sjöarna och Hägernäsviken redovisas i Tabell 6. Bedömningarna har utförts enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19) men för sjöarna med referensvärden som erhållits från VISS. Klassningen baseras på resultat av undersökningar utförda En sammanvägd bedömning av ekologisk status enligt principen sämst styr visar otillfredsställande Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 30 av 42

31 status för Ullnasjön och Rönningesjön och dålig status för Hägernäsviken. Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referensvärden och därmed bedömningen i stort i viss mån är osäker. Tabell 6. Klassning av ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013:19). Bedömningarna baserar sig på undersökningar och redovisas som sammanvägd bedömning samt separat för underliggande kvalitetsfaktorer. Provfiske genomfördes 2010 av dåvarande Fiskeriverket, makrofyter och bottenfauna undersöktes av Naturvatten 2010 respektive 2009 och 2012 samt Särskilda förorenande ämnen (SFÄ) av Naturvatten Sammanvägd Biologiska kvalitetsfaktorer Växtplankton * Makrofyter 2010 Fisk 2010 Bottenfauna 2009 resp Fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer** Ullnasjön Rönningesjön Hägernäsviken Siktdjup Syrgas Näringsämnen Försurning Särsklit förorenande ämnen (SFÄ) 2016 *Växtplankton klassas för sjöarna baserat på medelvärden från fullständig växtplanktonanalys mellan åren Eftersom klassning ska baseras på data från tre år gör detta bedömningen något osäker. För Hägernäsviken saknas växtplanktondata och klassningen baseras på klorofyllhalter För denna variabel medger bedömningsgrunderna inte någon särskiljning av klasserna måttlig/otillfredsställande/dålig status. **Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referensvärden och därmed bedömningen i viss mån är osäker. För Ullnasjön var bottenfauna utslagsgivande vid den slutliga klassningen till otillfredsställande status. Växtplankton och vattenväxter (makrofyter) indikerade ett något mindre påverkat tillstånd nämligen måttlig status. Fisk visar på god status. Med undantag för försurning indikerar de undersökta fysikalisk-kemiska variablerna genomgående sämre än god status. Syrgasförhållandena var dåliga men syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikaliskkemiska kvalitetsfaktorer eftersom referensvärden och därmed bedömningen i stort i viss mån är osäker. Särskilda förorenande ämnen klassas som måttlig status till följd av förhöjda halter ammoniak och arsenik. Baserat på metallhalter i vatten vid ett mättillfälle uppvisar sjön god kemisk status. I Rönningesjön var växtplankton styrande för bedömningen till otillfredsställande status. Både vattenväxter och bottenfauna indikerar måttlig status motsvarande ett mindre påverkat tillstånd. Fisk visar på god status. De undersökta fysikalisk-kemiska variablerna motsvarar måttlig Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 31 av 42

32 status där siktdjupet bedömdes motsvara måttlig och näringsämnen god status. Rönningesjön uppvisar inga tecken på försurning (hög status). Syrgasförhållandena gavs inte någon utslagsgivande roll. Baserat på metallhalter i vatten vid ett mättillfälle uppvisar sjön god kemisk status. Hägernäsviken bedömdes ha dålig status baserat på bottenfauna. Växtplankton och siktdjup indikerar måttlig status och övriga fysikaliskkemiska variabler (syrgas och näringsämnen) otillfredsställande status.. Underlag saknas för klassning av kemisk status. I vattenmyndighetens senaste klassning bedöms Ullnasjön och Rönningesjön ha otillfredsställande status (arbetsmaterial ). Det innebär en försämring för båda sjöarna vars respektive status tidigare fastställts till måttlig (Ullnasjön beslut respektive Rönningesjön arbetsmaterial ). Hägernäsviken/Stora Värtan bedöms ha måttlig status (arbetsmaterial ). Det innebär en förbättring för Stora Värtan som tidigare fastställts till otillfredsställande status (beslut ). Det utökade underlag som använts vid de bedömningar som redovisas i denna rapport medförde alltså en klassning till sämre statusklass i Hägernäsviken än de som redovisas av vattenmyndigheten (VattenInformationsSystem Sverige, VISS). Slutsatser Trots vissa osäkerheter i bedömningarna står det helt klart att Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken är kraftigt övergödningspåverkade. Beslutade miljökvalitetsnormer för de tre vattenförekomsterna Ullnasjön, Rönningesjön och Stora Värtan (som Hägernäsviken utgör en del av) innebär att god ekologisk status ska uppnås senast 2027 (vattenmyndighetens beslut ). För sjöarna gäller miljökvalitetsnorm god kemisk status och för Stora Värtan God kemisk status med tidsfrist för tributyltenn (TBT) som uppmätts i kraftigt förhöjda halter. För kemisk status gäller även det nationella kvalitetsundantaget för polybromerade difenyletrar (PBDE) och kvicksilver. Miljötillståndets utveckling sedan undersökningarna inleddes på 90-talet visar glädjande nog på statistiskt säkerställda trender av minskad fosforoch kvävehalt samt ökat siktdjup i Ullnasjön och Rönningesjön samt minskad klorofyllhalt i Ullnasjön. Det senaste decenniet har dessutom fosforhalten minskat i Rönningesjön. För Hägernäsviken finns inga fastställda trender för varken näringsämnen, siktdjup eller klorofyll. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 32 av 42

33 Slutsatsen av de statusbedömningar och trendanalyser som utförts är att det krävs omfattande och omedelbara åtgärder för att inom utsatt tid komma tillrätta med den övergödningsrelaterade problematik som Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken drabbats av. Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2017 Sidan 33 av 42