Den nya konkurrenslagen

Den nya konkurrenslagen Den 1 november 2008 träder den nya konkurrenslagen (SFS 2008:579) i kraft. Lagen som röstades igenom av riksdagen den 11 juni 2008 innebär en ytterligare harmonisering i förhållande till de konkurrensrättsliga regler som gäller inom EG och medför ett antal nyheter. Flera av dessa syftar till att effektivisera kartellbekämpningen. Bl.a. införs regler om näringsförbud samtidigt som bötesreglerna skärps. Det blir vidare möjligt för företag att få till stånd en förlikning med Konkurrensverket genom ett nytt s.k. avgiftsföreläggande. Dessutom ändras reglerna kring företagskoncentrationer. Motsvarande förbudsbestämmelse som inom EG blir tillämplig och nya tröskelvärden för anmälningsplikt införs. Advokaterna Helene Andersson och Elisabeth Legnerfält vid Advokatfirman Delphi i Stockholm har sammanfattat de viktigaste nyheterna i den nya konkurrenslagen och gjort en analys i ljuset av den senaste rättsutvecklingen inom EG. Bakgrunden till den nya konkurrenslagen De svenska konkurrensreglerna bygger på EG-fördragets konkurrensregler och återfinns i huvudsak i konkurrenslagen (SFS 1993:20) vilken trädde i kraft den 1 juli 1993. Det svenska konkurrensrättsliga regelverket återspeglar EG-fördragets förbud mot konkurrensbegränsande samarbeten (Artikel 81 EG) och förbudet mot missbruk av dominerande ställning (Artikel 82 EG). De EG-rättsliga reglerna är tillämpliga när handeln mellan medlemsstaterna påverkas och den svenska konkurrenslagen då konkurrensen på hela eller delar av den svenska marknaden berörs. Ny Juridik 3:08 s 8 Vidare finns i konkurrenslagen regler avseende kontroll av företagskoncentrationer. Regler av detta slag återfinns inte i fördraget utan infördes genom den s.k. Koncentrationsförordningen 1987 (nu tillämplig förordning är Rådets förordning nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer). Sedan 2001 har konkurrensmyndigheterna i Sverige, dvs. Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, behörighet att tillämpa Artiklarna 81.1 och 82 i EG-fördraget. Enligt EG-fördraget fanns tidigare en möjlighet för företag att ansöka om s.k. icke-ingripandebesked - innebärande en förklaring att avtalet ifråga inte omfattades av konkurrensreglerna - alternativt undantag från konkurrensreglerna pga. avtalets positiva effekter för konkurrensen (Artikel 81.3 EG). Motsvarande möjlighet fanns enligt 8 konkurrenslagen. Konkurrensverket hade endast möjlighet att meddela ickeingripandebesked i förhållande till de svenska konkurrensreglerna eftersom kommissionen hade exklusiv kompetens att meddela icke-ingripandebesked och undantag enligt det EG-rättsliga regelverket. Systemet med ett anmälningsförfarande visade sig inte bara vara resurskrävande utan också relativt ineffektivt. Kommissionen kunde efter hand konstatera att flertalet av de avtal som anmäldes var ofarliga ur konkurrenssynpunkt eftersom allvarliga karteller till sin natur typiskt sett är hemliga och därmed inte anmäls (jfr Per Karlsson, "Konkurrensrätten i Sverige och förordning 1/2003", Europarättslig tidskrift, nr 4 2003). Därför genomförde kommissionen den s.k. moderniseringen under 2004 (Rådets förordning nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1). Moderniseringen innebar att möjligheten för företag att ansöka om icke-ingripandebesked och undantag avskaffades. Därmed kunde kommissionen frigöra resurser vilka istället lades på att effektivisera kartellbekämpningen. Sedan 2004 åligger det således företagen att själva göra bedömningar av om ett avtal kvalificerar för undantag i enlighet med praxis och kommissionens riktlinjer (Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget, EUT 2004/C 101/08). Förordning 1/2003 bygger på parallella kompetenser. Kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna inom EU har behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget fullt Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 1

Ny Juridik 3:08 s 9 ut beträffande avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. I förordningen finns bestämmelser som syftar till att garantera en enhetlig tillämpning av gemenskapens konkurrensregler. Sedan 2004 föreligger en skyldighet för Konkurrensverket och domstolarna att, om nationell konkurrensrätt tillämpas på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna inom EG, tillämpa också artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (artikel 3 i förordning 1/2003). Efter drygt 15 års tillämpning av 1993 års konkurrenslag står vi nu inför en helt ny konkurrenslag. Under en följd av år har vi i Europa sett en frivillig harmonisering inom konkurrensrätten. EG:s konkurrensrättsliga system är numera den centrala konkurrensrättsliga ordningen i Europa och den naturliga förebilden för medlemsstaterna (jfr Ulf Bernitz, "Reformen av EG:s konkurrensrätt: vad blir effekterna för den nationella konkurrensrätten?", Europarättslig tidskrift, nr 3 2006). Den nya konkurrenslagen bekräftar denna utveckling, då en stor del av de ändringar som föreslås återspeglar den utveckling som skett inom EG de senaste tio åren. Under de senaste åren har sanktionerna för överträdelser av konkurrensreglerna blivit allt tuffare. Kommissionen utdömde 2007 rekordböter för kartellsamverkan i den s.k. hisskartellen; totala böter om 992 MEUR (ärende nr Case COMP/E-1/38.823, EUT 2008/C 75/10). Samma år utdömde förstainstansrätten rekordböter för Microsofts missbruk av dominerande ställning; 497 MEUR (Förstainstansrättens dom den 17 september 2007, mål T-201/04). Även i Sverige utdömdes det högsta bötesbeloppet hittills; totalt 460 MSEK i den s.k. asfaltkartellen (Stockholms tingsrätts dom den 10 juli 2007, mål nr T 5467/03). Genom ytterligare tillnärmning till EG-rätten preciseras nu de svenska bötesreglerna. Vidare införs en svensk regel avseende näringsförbud för kartellsyndare. Samtidigt ges de företag som vill undvika en process om konkurrensskadeavgiften nu en möjlighet till förlikning med Konkurrensverket genom de regler om s.k. avgiftsföreläggande som införs i den nya konkurrenslagen. En liknande lagstiftning avseende förlikning i kartellmål är för övrigt nyligen antagen av kommissionen (Förslag till kommissionens förordning (EG) NR 662/2008 av den 30 juni 2008 om ändring av förordning (EG) nr 773/2004 med avseende på förlikningsförfaranden i kartellärenden, se EUT nr L 171, 01/07/2008 s. 0003-0005). Ny Juridik 3:08 s 10 Inom EG har en viktig del av kartellbekämpningen under de senaste åren varit införandet av regler om s.k. leniency (på svenska benämnt eftergift). Detta har setts som ett viktigt instrument för att - utifrån inspiration från USA - ge incitament till företag att anmäla karteller och därigenom undkomma böter. Sådana regler infördes av kommissionen 1996 och har därefter genomgått ett flertal förändringar. I Sverige infördes liknande regler 2002. Genom den nya konkurrenslagen harmoniseras de svenska reglerna ytterligare med de EG-rättsliga eftergiftsbestämmelserna. En annan viktig fråga för kommissionen under de senaste åren har varit att öka möjligheterna för den som lidit skada till följd av ett konkurrensbegränsande agerande att få skadestånd. Kommissionen lade därför i april 2008 fram en vitbok avseende skadeståndsmöjligheter vid brott mot konkurrensreglerna (KOM[2008] 165 slutlig, Vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler). Det kan konstateras att Sverige är ett av de länder som ligger i framkant i och med att 1993 års konkurrenslag innehåller en uttrycklig bestämmelse avseende rätt till skadestånd (33 ). I praktiken är dock antalet skadeståndsmål fortfarande mycket begränsat (jfr Helene Andersson och Elisabeth Legnerfält, "Skadeståndsregler i förändring, hot eller möjlighet för svenska företag, PointLex Legala Affärer, nr 6 2006). Frågan är om den nya konkurrenslagen kan skapa ytterligare incitament för företag och andra skadelidande att driva skadeståndsmål. Antalet företagskoncentrationer som har förbjudits på EG-rättslig nivå är mycket lågt. En intressant utveckling på det EG-rättsliga området är att EG-domstolen vid ett par tillfällen de senaste åren har konstaterat att kommissionen felaktigt har förbjudit företagskoncentrationer (se t.ex. mål nr C-12/03P kommissionen mot Tetra Laval, ECR [2005] I-987 och mål T-342/99 Airtours mot kommissionen, ECR [2002] II-2585) och de parter som har drabbats har getts möjlighet till skadestånd (mål T-351/03, Schneider/Legrand, ännu ej publicerad). I Sverige införs nu en förbudsbestämmelse liknande den som gäller inom EG samtidigt som ändrade tröskelvärden införs för att öka lagens träffsäkerhet och fokusera på sådana koncentrationer som faktiskt kan ha en skadlig effekt på den svenska marknaden. Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 2

Den nya konkurrenslagen, som kommer att träda i kraft den 1 november 2008, innebär således att de svenska konkurrensreglerna Ny Juridik 3:08 s 11 EG-anpassas ytterligare och att en ännu mer intensifierad jakt på företag som snedvrider konkurrensen inleds. Nedan kommer vi att belysa vad detta innebär för hot och möjligheter för företag och konsumenter på den svenska marknaden. Den nya konkurrenslagens uppbyggnad I 1 kap. i den nya konkurrenslagen anges lagens ändamål m.m., dvs. att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Såsom framgår av förarbetena (prop. 2007/08:135 s. 67) är liksom tidigare syftet med den nya konkurrenslagen att skydda samhällsekonomin och konsumenterna. Skadeståndsreglerna skyddar dock även konkurrerande företag. I 2 kap. återfinns de två förbudsbestämmelserna dvs. förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (2 kap. 1 ) och missbruk av dominerande ställning (2 kap. 7 ). I anslutning till förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete återfinns undantagsbestämmelsen (2 kap. 2 ). Nytt i 2008 års konkurrenslag är att de s.k. gruppundantagen anges (2 kap. 3 ) samt att dessa återfinns i separata lagar och inte såsom tidigare i förordningar. Ogiltighetsbestämmelsen avseende förbjudna avtal återfinns i 2 kap. 6. I 3 kap. anges åtgärder mot konkurrensbegränsningar. Dessa är åläggande (3 kap. 1-3 ), åtaganden (3 kap. 4 ), konkurrensskadeavgift (3 kap. 5-11 ), nyheten näringsförbud (3 kap. 24 ) och skadestånd (3 kap. 25-26 ). Vidare regleras i 3 kap. eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (3 kap. 12-15 ) samt den nya möjligheten till avgiftsföreläggande (3 kap. 16-19 ). Kontroll av företagskoncentrationer regleras i 4 kap. och i 5 kap. behandlas utredning av konkurrensärenden. I 6 kap. regleras viten och i 7 kap. överklaganden. Regler avseende handläggningen i domstol återfinns i 8 kap. Effektivare kartellbekämpning ändringarna i konkurrenslagen i korthet Liksom 1993 års konkurrenslag kommer 2008 års konkurrenslag att vara tillämplig på alla företag i hela näringslivet och i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Ny Juridik 3:08 s 12 Själva företagsbegreppet utgör emellertid en viss begränsning av tillämpningsområdet. Vidare framgår av konkurrenslagen att den inte ska tillämpas på avtal inom arbetslivet. Därutöver kan vissa förfaranden som skyddas av tryckfrihetsförordningen inte angripas med stöd av konkurrenslagen. Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor som inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan således inte angripas med stöd av konkurrenslagen. Bötesreglerna ändras Vad gäller bestämmandet av konkurrensskadeavgift (ofta kallad böter) vill regeringen se en EG-anpassning. Därför införs nu mer preciserade regler om vilka omständigheter som ska beaktas vid bestämmandet av konkurrensskadeavgiftens storlek. Detta sker i syfte att underlätta för parterna och domstolarna att identifiera överträdelser som är särskilt skadliga från konkurrenssynpunkt och som förtjänar att höga avgifter döms ut. En anpassning till EG-rätten bör öka möjligheterna till förutsebarhet och enhetlighet i rättstillämpningen. Ett utgångsbelopp (sanktionsvärdet) ska bestämmas utifrån överträdelsens allvar och varaktighet. Vid bedömningen av överträdelsens allvar ska särskilt följande beaktas: överträdelsens art, marknadens omfattning och betydelse och överträdelsens konkreta eller potentiella påverkan på konkurrensen på marknaden. Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 3

Därefter ska beloppet justeras uppåt eller nedåt med beaktande av försvårande och förmildrande omständigheter. En försvårande omständighet är bl.a. om företaget har förmått andra företag att medverka i överträdelsen eller om företaget har haft en ledande roll i överträdelsen. Som förmildrande omständighet anges bl.a. om företagets medverkan i överträdelsen har varit begränsad. Vidare anges att när konkurrensskadeavgiftens storlek bestäms ska, förutom omständigheter hänförliga till själva överträdelsen, särskilt följande beaktas: om företaget tidigare har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 eller i artikel 81 eller 82 i EGfördraget, företagets ekonomiska situation och om företaget Ny Juridik 3:08 s 13 snabbt har upphört med överträdelsen sedan den påtalats av Konkurrensverket. Det understryks dock att i likhet med vad som gäller enligt kommissionens tillkännagivande om beräkning av böter (Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003, EUT nr C 210, 01/09/2006 s. 0002-0005) bör ett snabbt upphörande dock inte kunna ge lägre avgift för företag som medverkar i särskilt allvarliga överträdelser. Det ska vidare understrykas att de angivna omständigheterna är exemplifierande och inte uttömmande (prop. 2007/08:135 s. 121). Ur praxis kan såsom försvårande omständighet nämnas att Marknadsdomstolen i den s.k. bensinkartellen (MD 2005:7, KKV./. Norsk Hydro m.fl.) närmast fördubblade böterna bland annat pga. att företagen ifråga hade utnyttjat ett av Konkurrensverket godkänt samarbete avseende en miljövänlig produkt för att träffas och samarbeta avseende rabattnivåer. Även fortsatt kommer det maximala bötesbeloppet att vara högst tio procent av företagets årsomsättning under föregående räkenskapsår. Till skillnad från EG-rätten - där det är koncernomsättningen som ligger till grund för beräkningen - baseras detta på företagets omsättning (även om det i praxis hänt att moderbolagets omsättning beaktats vid bedömning av dotterbolagets åtgärder, jfr MD 2001:30, KKV./. Telia). Vi ser positivt på att bötesreglerna harmoniseras med vad som gäller inom EG så att det blir möjligt att i större utsträckning än tidigare hämta ledning från EG-domstolens praxis. Detta gäller särskilt i och med att antalet kartellmål i svenska domstolar idag är mycket begränsat. Vidare är de processer som Konkurrensverket står i begrepp att initiera lätt räknade. Med hänsyn till att prövningstillstånd nu kommer att införas för denna typ av mål, finns det heller inget som talar för att svensk praxis på området kommer att öka i omfattning under någon överskådlig framtid. Tydligare förutsättningar för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift Eftergiftsregler har under de senaste åren utgjort ett viktigt instrument för kommissionen att upptäcka karteller (jfr bl.a. kommissionens beslut, COMP/38.899, gasisolerade ställverk, EUT C 505, 10.1.2008 s. 7-10, i den s.k. ställverkskartellen där ABB som försåg kommissionen med information undslapp böter om 215 miljoner Ny Juridik 3:08 s 14 EUR). Reglerna avseende eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift har även börjat tillämpas alltmer i Sverige även om det ännu inte har meddelats någon dom där detta har fastslagits. Konkurrensverket handlägger dock för närvarande flera ansökningar om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift. I och med att karteller inte sällan är gränsöverskridande har kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter sett vikten av att eftergiftsbestämmelserna så långt som möjligt är harmoniserade. Exempelvis försätts företagen i en omöjlig situation om en konkurrensmyndighet för att meddela eftergift kräver omedelbart utträde ur kartellen medan en annan kräver fortsatt deltagande för att inte väcka misstankar om att det finns en s.k. whistle-blower. Hösten 2006 publicerade ECN (European Competition Network) en rekommendation för situationer där en ansökan om befrielse från böter görs i flera medlemsstater samtidigt (ECN Model Leniency Programme). Förutsättningarna för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift preciseras i den nya konkurrenslagen enligt följande. Eftergift ska endast kunna ske i förhållande till karteller och inte vid missbruks- Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 4

situationer, vilket varit en potentiell möjlighet enligt den nuvarande konkurrenslagen. Endast ett av de företag som deltagit i en överträdelse ska kunna erhålla eftergift. Om ett företag anmäler en överträdelse till Konkurrensverket och verket först genom de uppgifter som därvid lämnas får tillräckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen ska företaget kunna erhålla eftergift. Även i situationer där ett företag, när Konkurrensverket redan har tillräckligt underlag för att ingripa mot en överträdelse, lämnar sådana uppgifter som gör det möjligt att klarlägga att det förekommit en överträdelse ska företaget kunna erhålla eftergift. Ett företag som inte är först med att anmäla men som i väsentlig mån underlättar Konkurrensverkets utredning av en överträdelse ska kunna erhålla nedsättning av konkurrensskadeavgiften. Som ytterligare villkor för både eftergift och nedsättning ska gälla bl.a. att företaget ska ge Konkurrensverket tillgång till all information som det har eller får tillgång till, samarbeta aktivt med verket under utredningen och inte förstöra bevis eller på annat sätt försvåra utredningen. Företagets skyldigheter i sistnämnda hänseende utvidgas vidare till att även avse tiden under vilken företaget står i begrepp att anmäla överträdelsen. Det är således inte Ny Juridik 3:08 s 15 längre tillåtet att förstöra alla bevis och först därefter anmäla kartellen för att försäkra sig om att företaget inte drabbas av skada även om det visar sig att det inte var först med att anmäla. Även om eftergiftsreglerna i praktiken ännu inte har fått så stort genomslag i Sverige anser vi att de fyller en mycket viktig funktion och att det är positivt att en harmonisering sker med vad som gäller inom EG för att underlätta ansökningar som sker i många medlemsstater. Vidare ser vi positivt på att vissa ologiska bestämmelser i eftergiftsreglerna nu regleras, såsom att det tidigare varit möjligt att förstöra bevis innan anmälan gjordes. En del som vi beklagar inte har harmoniserats i enlighet med ECNs modellprogram är reglerna om s.k. kölappssystem, dvs. en möjlighet för anmälare att inom viss tid efter sin första anmälan få komma in med en fullständig anmälan och, även om någon annan anmälan inkommit i mellantiden, ändå betraktas som den som varit först att anmäla. Sådana system har inom EG och i andra medlemsstater ökat förutsägbarheten och rättssäkerheten för företagen och gett ett ökat incitament till anmälan. Vidare ökar det instabiliteten i kartellerna. Ibland har det i förhållande till kommissionen varit fråga om att flera kartellmedlemmar gett in ansökningar inom loppet av bara ett par timmar. Regeringen anser dock att de svenska bestämmelserna är snarlika kommissionens och att den inte har tillräckligt underlag för att för närvarande införa ett kölappssystem. Vi hoppas att denna fråga väcks ånyo och då blir föremål för ytterligare utredning. Regler om näringsförbud införs Under flera år har en kriminalisering av konkurrensreglerna diskuterats. Lagstiftaren har nu tagit ställning mot en kriminalisering. Huvudargumentet är att en kriminalisering skulle medföra att reglerna om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift inte kommer att kunna tillämpas i samma utsträckning som nu. Företagsledare skulle sakna incitament att anmäla karteller till Konkurrensverket om de därmed riskerar att själva hamna i fängelse. Istället föreslås nu att regler om näringsförbud införs vid kartellöverträdelser. För att undvika problemet med motstridiga intressen - företagets intresse av en böteseftergift ställt mot dess företrädares intresse av att undkomma näringsförbud - föreslås att näringsförbud inte ska kunna meddelas om den som kan komma i Ny Juridik 3:08 s 16 fråga för ett näringsförbud själv eller inom ramen för den bedrivna verksamheten i väsentlig mån medverkar till att underlätta Konkurrensverkets utredning. De som kan komma i fråga för ett näringsförbud är personer som rättsligt eller faktiskt utövar ledningen över ett företag. Med det menas bl.a. företagets VD och vice VD samt dess styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Det faktum att förbudet även kan omfatta personer som faktiskt utövar ledningen över ett företag innebär att även den som inte innehar en formell befattning, men som i praktiken leder ett företag, ska kunna åläggas näringsförbud. Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 5

Den person som åläggs ett näringsförbud får inte äga eller driva någon typ av näringsverksamhet och får heller inte vara firmatecknare i något företag. Vidare är personen förhindrad att vara anställd i eller ta återkommande uppdrag för (i) det företag där han/hon tidigare åsidosatte sina åtaganden eller (ii) företag som ägs av närstående. Ett näringsförbud kan meddelas för lägst tre och högst tio år. Enligt regeringen kommer näringsförbud främst att kunna bli aktuellt vid förhållandevis långa kartellsamarbeten vilka varit ägnade att allvarligt skada konkurrensen på den svenska marknaden. Vidare gäller som huvudregel att Konkurrensverket inte bara ska kunna styrka att företagsledningen känt till en överträdelse utan även att de underlåtit att vidta åtgärder för att få den att upphöra. Lyckas inte verket med detta, ska näringsförbud inte heller kunna meddelas. Det är naturligtvis positivt att synen på kartellöverträdelser förändrats genom åren och att skärpta regler nu införs. Dock måste viss kritik riktas mot det faktum att ett införande av näringsförbud kan komma att få en skev träffbild. En kartell består inte sällan av såväl större som mindre företag där de större aktörerna ofta är ledande i kartellen. Dessa företag företräds sällan av personer i ledande befattning utan ofta av personer på mellanchefsnivå. Vad gäller de mindre företagen, däremot, är det inte ovanligt att dessa företräds av personer i ledande befattning. Detta innebär att de personer som initierat och drivit kartellsamarbetet kan undkomma näringsförbud medan de som kanske deltagit i kartellen för att de ansett sig tvingade därtill kan komma att åläggas näringsförbud. Ny Juridik 3:08 s 17 Möjlighet att undvika rättegång genom s.k. avgiftsföreläggande Idag har Konkurrensverket inte befogenhet att självt besluta om böter. Istället måste verket väcka talan i Stockholms tingsrätt. Tingsrättens beslut kan sedan överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans. Genom den nya konkurrenslagen kommer Konkurrensverket nu att kunna besluta om konkurrensskadeavgift i fall som inte är tvistiga. Kartellprocesser tenderar att bli både långvariga och kostsamma. Det företag som snabbt vill lägga en överträdelse bakom sig och dessutom är villigt att erkänna överträdelsen, kommer nu att få möjlighet att acceptera ett s.k. avgiftsföreläggande. Det företag som godkänner ett avgiftsföreläggande inom den tid och på det sätt som Konkurrensverket bestämmer undviker därmed en rättegång, eftersom verket då inte får väcka talan mot företaget. Anledningen till att Konkurrensverkets befogenheter utökas är att det inte anses resurseffektivt - för vare sig Konkurrensverket, företaget eller domstolarna - att låta Konkurrensverket föra ett mål till domstol om företaget redan medgett verkets talan. En grundläggande förutsättning för ett system med avgiftsföreläggande är att det tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet. Ett föreläggande kommer därför endast att kunna komma i fråga sedan omständigheterna kring överträdelsen har utretts och företaget har givits tillfälle att ta del av Konkurrensverkets utredning. Det får helt enkelt inte föreligga några betydande osäkerhetsmoment rörande utgången av en domstolsprocess. Först när alla sakomständigheter är utredda och presenterade menar regeringen att företaget kan ta ställning till Konkurrensverkets anspråk och göra en bedömning av vilka risker en domstolsprövning innebär. Vidare ska Konkurrensverket inte kunna meddela ett avgiftsföreläggande om det föreligger ett prejudikatintresse. Enligt vår mening öppnar lagstiftaren härmed upp för en betydande grad av godtycklighet från verkets sida. Det ska bli intressant att se om, och i så fall i vilken utsträckning, Konkurrensverket kommer att använda sig av denna möjlighet. Preskriptionsreglerna ändras Att utreda överträdelser av konkurrensreglerna är ofta en tidskrävande verksamhet. Enligt dagens regler måste Konkurrensverket Ny Juridik 3:08 s 18 väcka talan inom fem år från det att en överträdelse upphörde - annars preskriberas överträdelsen. I de allra flesta fall utgör den relativt korta preskriptionstiden inte något problem, men i vissa situationer kan Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 6

den leda till att Konkurrensverket ägnar resurser åt att utreda en överträdelse som sedan anses preskriberad. Så kan t.ex. vara fallet om ett antal företag under en period inte bara har ingått ett utan flera konkurrensbegränsande avtal. Om domstolen anser att avtalen utgör del av en och samma överträdelse (vilket sker i många fall) uppstår normalt sett inte något problem. Om det däremot är så att varje avtal anses utgöra en enskild överträdelse, kan det resultera i att ett flertal överträdelser redan är preskriberade den dag verket avslutar sin utredning och väcker talan i tingsrätten. För att komma till rätta med det här problemet ändras preskriptionsreglerna. Enligt den nya konkurrenslagen avbryts preskriptionstiden inte först då Konkurrensverket väcker talan mot företagen. Istället ska preskriptionstiden avbrytas redan den dag verket genomför en gryningsräd hos företagen eller tillställer parterna ett utkast till stämningsansökan. I likhet med vad som gäller inom EG-rätten kommer en absolut preskriptionstid om tio år att gälla. Prövningstillstånd till Marknadsdomstolen införs Under våren 2005 beslutade riksdagen att processen i allmän domstol skulle reformeras (prop. 2004/05:131). Genom reformen, som träder i kraft den 1 november i år, utvidgas systemet med prövningstillstånd till att omfatta tingsrätternas avgöranden i flertalet tvistemål och i domstolsärenden som överklagas till hovrätt. Reformen omfattar inte Stockholms tingsrätts avgöranden i konkurrensmål och konkurrensärenden. Anledningen till detta är att frågan om ett generellt system för prövningstillstånd i Marknadsdomstolen inte var beredd då beslutet om reformen fattades. Nu har frågan utretts och enligt det förslag som har utarbetats kommer reformen att gälla även för mål och ärenden enligt konkurrenslagen som har avgjorts av Stockholms tingsrätt och som överklagas till Marknadsdomstolen. Förslaget har mött hård kritik från flera remissinstanser. Kritiken kan delas upp i fyra kategorier. Den första kategorin inriktar sig på målens straffrättsliga karaktär, vilken enligt kritikerna medför Ny Juridik 3:08 s 19 att prövningstillstånd är olämpligt. Den andra kategorin hänför sig till målens komplicerade natur. Den tredje kategorin tar sikte på effektivitetsvinster, eller snarare avsaknaden av sådana. Enligt kritikerna kommer införandet av prövningstillstånd i konkurrensmål inte att leda till eftersträvade effektivitetsvinster. Den fjärde och sista kategorin anser att det föreligger problem med rättssäkerheten, eftersom processen i tingsrätten till stor del är av utredande karaktär. Trots den kritik som framförts kommer prövningstillstånd att införas i mål om konkurrensskadeavgift, kvarstad och företagskoncentrationer samt för domstolsärenden som gäller gryningsräder och prövningar om huruvida vissa skriftliga handlingar kan vara föremål för advokatsekretess. Vi ställer oss frågande till att lagstiftaren inte har lyssnat mer på den kritik som har framförts i denna del, kritik som vi delar. Vår erfarenhet från bl.a. upphandlingsrättsliga mål är att överinstanserna tyvärr är överdrivet sparsamma med att meddela prövningstillstånd trots att det föreligger såväl skäl för ändring som prejudikatsintresse. Såväl domstolarnas som Konkurrensverkets erfarenhet av mål om konkurrensskadeavgift är fortfarande mycket begränsad och förhandlingarna i Stockholms tingsrätt i de mål som hittills har avgjorts har till stor del varit av utredande karaktär. Det hade enligt vår mening därför varit lämpligt att vänta ytterligare några år med att införa prövningstillstånd för att på så sätt ge såväl tingsrätten som Konkurrensverket mer vana att hantera den här typen av ofta mycket komplicerade och omfattande mål och dessutom etablera praxis. Det enda vi nu kan hoppas på är att Marknadsdomstolen under de kommande åren är frikostig vid beviljandet av prövningstillstånd. Kumulation av mål om konkurrensskadeavgift med skadeståndsmål Såsom konstateras ovan är antalet skadeståndsprocesser i Sverige pga. överträdelser av konkurrensreglerna hittills mycket begränsat. Det kan konstateras att det idag inte är möjligt att i samma rättegång parallellt handlägga ett mål om konkurrensskadeavgift med ett skadeståndsmål. De båda måltyperna handläggs visserligen båda som tvistemål enligt rättegångsbalken, men för avgiftsmålens del tillämpas reglerna Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 7

Ny Juridik 3:08 s 20 för indispositiva tvistemål. Dessutom gäller skilda instansordningar vilket innebär att målen om konkurrensskadeavgift prövas av Stockholms tingsrätt med Marknadsdomstolen som sista instans medan skadeståndsmålen prövas som treinstansmål i allmän domstol. Genom den nya konkurrenslagen kommer domstolarna att ges en fakultativ möjlighet att kumulera mål om konkurrensskadeavgift med mål om skadestånd på konkurrensrättslig grund. I de fall kumulation sker ska även skadeståndsdomen överklagas till Marknadsdomstolen. Ändringen motiveras med att det skulle finnas ett värde i att Konkurrensverket kan få hjälp av företag som drabbats av den påtalade överträdelsen. Vi befarar dock att möjligheten att kumulera mål kommer att utnyttjas endast i mycket begränsad omfattning. Till skillnad från det företag som förlorar ett mål om konkurrensskadeavgift riskerar den skadelidande som inte når framgång med sin talan även i fortsättningen att tvingas ersätta motparten för dennes rättegångskostnader. De flesta skadelidande kommer således även i framtiden att ha mest att vinna på att invänta slutlig dom i avgiftsmålet innan skadeståndsfrågan prövas. Ändrade regler avseende rättegångskostnader För de konkurrensrättsliga mål och ärenden som överklagas till Marknadsdomstolen tillämpas reglerna om rättegångskostnad i brottmål. Det här innebär att Konkurrensverkets motpart/er kan ha rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader avseende ombudsarvode och bevisning i de fall där verket helt eller delvis förlorar målet. Konkurrensverket, å andra sidan, har inte rätt till ersättning för dess rättegångskostnader även om verket når framgång med sin talan. Enligt Marknadsdomstolens praxis (MD 2005:7, KKV./. Norsk Hydro m.fl.) kan kostnader avseende företagets eget arbete dessutom anses som en ersättningsgill kostnad. På andra punkter har Marknadsdomstolen däremot valt att inta en mindre generös attityd. Bl.a. framgår av domstolens praxis att ersättning inte kan utgå för kostnader som uppkommit för tiden innan Konkurrensverket väcker talan i målet (MD 1999:17 KKV./. Nitro Nobel och 2005:7 KKV./. Norsk Hydro m.fl.). Detta trots att dessa kostnader är högst avsevärda och relevanta för målets fortsatta handläggning, Ny Juridik 3:08 s 21 eftersom de avser bl.a. genomgång av all den dokumentation som tagits vid en gryningsräd, förhör med berörda personer etc. Vidare framgår av Marknadsdomstolens praxis att den som intervenerar i ett ärende inte är berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader (MD 2001:4, SAS./. KKV. Intervenient var Braathens Malmö Aviation). Utredningen har föreslagit att reglerna ändras så att rättegångsbalkens regler om tvistemål blir tillämpliga, vilket skulle innebära att även Konkurrensverket ges rätt till ersättning för rättegångskostnader. Regeringen anser inte att det har framkommit tillräckliga skäl för att genomföra en lagändring som i princip innebär en generell skyldighet för ett företag att bära ansvaret för Konkurrensverkets kostnader i mål om konkurrensskadeavgift. Däremot kommer en part enligt de nya reglerna att kunna bli ersättningsskyldig om denne uppsåtligen eller genom försummelse helt eller delvis föranlett en onödig rättegång i mål om konkurrensskadeavgift. Främst avses de fall då en part först i tingsrätten lägger fram omständigheter som den borde ha framfört till Konkurrensverket redan före stämning och på så sätt föranlett en onödig rättegång. Härigenom hoppas lagstiftaren kunna begränsa konkurrensmålens utredande karaktär genom att tillförsäkra Konkurrensverket ett fullgott beslutsunderlag redan innan det väcker talan i tingsrätten. För att öka parternas incitament att utreda så mycket som möjligt i ett tidigt skede kommer parterna att ges rätt till ersättning för kostnader som uppkommer i tiden efter det att de har givits tillfälle att ta del av Konkurrensverkets utkast till stämningsansökan. Vidare ändras reglerna för ersättningsansvar i koncentrationsfrågor. Idag gäller att den part som, efter det att Konkurrensverket har väckt talan i tingsrätten, återkallar sin koncentrationsanmälan har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Konkurrensverket tvingas då nämligen återkalla sin talan om förbud mot koncentrationen varefter tingsrätten avskriver målet. Av 31 kap. 2 RB följer då att verket ska ersätta motparten för dennes kostnader. Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 8

Lagstiftaren har ansett att det kan anses stötande att tillerkänna parterna ersättning av allmänna medel i dessa fall och en regel införs nu som innebär att staten inte ska bära ansvaret för eventuella Ny Juridik 3:08 s 22 rättegångskostnader när en anmälan om företagskoncentration återkallas. Kretsen av klagoberättigade utökas Enligt den gällande konkurrenslagen får vissa beslut endast överklagas av företag. Det gäller Konkurrensverkets beslut om åläggande för företag att upphöra med överträdelser av någon förbudsbestämmelse i konkurrenslagen eller EG-fördraget, återkallelse av gruppundantag i enskilda fall och återkallelse av ett åtagande. Genom den nya konkurrenslagen kommer förvaltningslagens regler om vem som är taleberättigad att gälla. Detta innebär att gruppen klagoberättigade för denna typ av beslut utökas till att omfatta alla, inte bara företag, som beslutet angår förutsatt att beslutet gått dem emot. Lagändringen motiveras med att en begränsning av klagorätten till företag kan komma i konflikt med artikel 6 i Europakonventionen. Artikeln garanterar var och en rätt till domstolsprövning och en rättssäker process. Vidare har regeringen noterat att rätten att överklaga Europeiska kommissionens beslut enligt artikel 230 i EG-fördraget inte är begränsad till företag. Gruppundantag regleras i lag Vissa typer av konkurrensbegränsande samarbeten anses generellt ha övervägande positiva effekter på konkurrensen och enligt nuvarande ordning äger regeringen rätt att genom förordning meddela s.k. gruppundantag för dessa typer av avtal. Avtal som uppfyller kriterierna i gruppundantagen är automatiskt undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Det finns idag gruppundantag avseende bl.a. vertikala avtal, specialiseringsavtal och avtal om tekniköverföring. Alltsedan konkurrenslagens tillkomst har regeringens rätt att i förordning meddela verkställighetsföreskrifter om gruppundantag ifrågasatts. Kritikerna har bl.a. menat att det är oförenligt med regeringsformen att regeringen utfärdat gruppundantag på sätt som skett. Rätten att utfärda gruppundantag kan inte ses som en enbart Ny Juridik 3:08 s 23 teknisk utfyllnad av konkurrenslagens undantagsbestämmelser, menar kritikerna. I samband med att den nya konkurrenslagen träder i kraft kommer befintliga förordningar om gruppundantag att ersättas av lagar med samma sakliga innehåll som förordningarna. En hänvisning till de nya lagarna kommer att tas in i konkurrenslagen. Motiveringen är att varje tvivel om gruppundantagens förenlighet med grundlagen bör undanröjas. Prövning av företagskoncentrationer ändringarna i konkurrenslagen i korthet En annan viktig nyhet är att det införs ett antal lagändringar avseende reglerna om kontroll av företagskoncentrationer. Bakgrund avseende reglerna om företagskoncentrationer Syftet med reglerna avseende företagskoncentrationer är att kontrollera att företag genom uppköp av konkurrenter eller företag i uppåt- eller nedåtstigande led inte förvärvar en dominerande ställning eller utestänger konkurrensen på marknaden. Därför föreskrivs i EG:s koncentrationsförordning liksom i konkurrenslagen en skyldighet att anmäla koncentrationer förutsatt att vissa tröskelvärden avseende de berörda företagens omsättning är uppfyllda. Inom EG gäller att en företagskoncentration är anmälnings- Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 9

pliktig förutsatt att de berörda företagen tillsammans omsätter minst 2,5 miljarder EUR. Vidare måste omsättningen fördela sig på visst sätt mellan medlemsstaterna. Vidare finns ett ytterligare tröskelvärde innebärande att företagen omsätter minst fem miljarder EUR (med en annan fördelning av omsättningen mellan medlemsstaterna). Koncentrationsförordningen bygger på principen om s.k. one-stop-shop vilken innebär att en företagskoncentration med gemenskapsdimension ska prövas enligt EG:s koncentrationsförordning och att någon anmälningsplikt i någon enskild medlemsstat därmed inte blir aktuell. Föreligger inte anmälningsplikt enligt koncentrationsförordningen kan anmälningsplikt däremot bli aktuell i ett flertal medlemsstater liksom i länder utanför EU beroende på var de berörda företagen har sin omsättning. En tilltänkt koncentration kan förbjudas. Ny Juridik 3:08 s 24 Detta är dock ytterst ovanligt och har inom ramen för kommissionens och EG-domstolarnas prövning skett ett tjugotal gånger. I Sverige har Konkurrensverket inte självt behörighet att förbjuda företagskoncentrationer utan detta sker av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket. En företagskoncentration ska enligt 37 konkurrenslagen anmälas till Konkurrensverket om de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4 miljarder kronor och minst två av de berörda företagen vardera har en årsomsättning i Sverige som överstiger 100 miljoner kronor. Företagskoncentrationer ska anmälas av de företag som slås samman eller av den eller de som förvärvar kontroll över ett företag. Sedan den 2 januari 2008 behövs inte längre undertecknat överlåtelseavtal för att kunna anmäla en koncentration utan det är tillräckligt med t.ex. ett s.k. letter of intent. Det är ovanligt att Konkurrensverket ingriper mot företagskoncentrationer. Ett ingripande får bara ske mot företagskoncentrationer som leder till ett väsentligt minskat konkurrenstryck. Koncentrationens eventuella negativa effekter på konkurrensen bedöms i Sverige genom ett så kallat konkurrenstest. Det är en sammanvägd bedömning av hur koncentrationen påverkar konkurrensen på marknaden. Faktorer som prövas är exempelvis de berörda företagens marknadsställning och ekonomiska styrka, potentiell konkurrens, marknadens struktur samt rättsliga och andra hinder för inträde av andra företag på marknaden. Även mindre ingripande åtgärder än förbud kan bli aktuella, t.ex. att endast vissa delar av koncentrationen får genomföras. I samband med prövningen vid Konkurrensverket kan företag göra frivilliga åtaganden om att ändra koncentrationen så att Konkurrensverket kan godkänna den. På talan av Konkurrensverket vid Stockholms tingsrätt kan dessa åtaganden förenas med ett vite som kan dömas ut om företaget inte fullföljer dem. Enligt statistik på Konkurrensverkets webbplats (http://www.kkv.se/t/page 372.aspx) har fram till april 2008 2 121 förvärv/koncentrationer anmälts till Konkurrensverket. Eftersom några har återkallats är antalet prövade dock något lägre. Av dessa har 64 ärenden gått till s.k. särskild undersökning (fas II). Något Ny Juridik 3:08 s 25 förbud att genomföra en företagskoncentration har dock ännu inte meddelats i Sverige. Av de 64 ärenden som gått till särskild undersökning har Konkurrensverket väckt talan vid Stockholms tingsrätt i fem fall. Tre av dessa stämningsansökningar ogillades av tingsrätten (Se t.ex. Optiroc Group m.fl., dom den 19 mars 1998, T 8-1002-97, vilken upprätthölls av Marknadsdomstolen i dom den 3 juli 1998, MD 1998:10) medan två av ärendena återkallades av parterna (se bl.a. Konkurrensverket./. SF Bio och Sandrew Metronome Sverige AB [Astoria], dom den 9 juni 2005, T 6633-05). Därutöver har åtta ärenden återkallats efter att Konkurrensverket har beslutat om särskild undersökning. Av de ärenden Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 10

som gått till särskild undersökning har 51 ärenden lämnats utan åtgärd, varav 15 med åtaganden från parterna. När Konkurrensverket har fått en fullständig anmälan om en företagskoncentration har det 25 arbetsdagar på sig att meddela om koncentrationen ska lämnas utan åtgärd eller om en s.k. särskild undersökning ska inledas. Under tiden får parterna eller andra medverkande i koncentrationen inte vidta någon åtgärd för att fullfölja den. Om Konkurrensverket beslutar sig för att göra en särskild undersökning har det ytterligare tre månader på sig att väcka talan vid Stockholms tingsrätt om ett ingripande mot koncentrationen. Tremånadersperioden kan förlängas av Stockholms tingsrätt om parterna i företagskoncentrationen går med på det eller om det finns synnerliga skäl. Det finns enligt 1993 års konkurrenslag inga sanktioner mot att en företagskoncentration inte anmäls (såsom återfinns i EG:s koncentrationsförordning). Konkurrensverket har dock i praktiken en möjlighet att ålägga parter att inkomma med en anmälan samt att inom två år från det att koncentrationen genomfördes väcka talan om ingripande vid Stockholms tingsrätt. För parterna innebär detta att alla rättshandlingar som inneburit genomförande av koncentrationen måste gå åter vilket kan innebära avsevärda praktiska problem för parterna. Detta har dock inte skett i praktiken. Ny Juridik 3:08 s 26 Justerad definition av när det föreligger en företagskoncentration Av 1993 års konkurrenslag följer att en koncentration uppstår genom företagssammanslagningar (fusioner), förvärv av företag eller del av företag och bildandet av vissa gemensamma företag (joint ventures). Även förändringar i ägarstruktur eller kontrollmekanismer (t.ex. aktieägaravtal) kan utgöra en företagskoncentration. Det är alltså fråga om olika sätt att förvärva kontroll över företag. Av motiven framgår att med begreppet företagskoncentration avses endast sådana transaktioner som medför en varaktig förändring av de berörda företagens struktur (prop. 1998/99:144, s. 86). Det ska noteras att från konkurrenslagens tillämpningsområde undantas koncentrationer mellan bolag inom en koncern. Detta följer av principen om en ekonomisk enhet. Den innebär att åtgärder eller förfaranden inom en sådan enhet över huvud taget inte omfattas av konkurrensreglerna. I den nya konkurrenslagen förtydligas definitionen av en företagskoncentration genom att det uttryckligen anges i lagtexten att förändringen av kontroll ska vara varaktig. Vidare anges att en koncentration kan uppstå när delar av företag slås samman. Nya tröskelvärden för anmälningar av företagskoncentrationer Genom den nya konkurrenslagen ändras tröskelvärdena för när en företagskoncentration ska anmälas till Konkurrensverket. Idag gäller anmälningsplikt om de berörda företagen (typiskt sett köparkoncernen och målbolaget med eventuella dotterbolag) tillsammans hade en global total omsättning om fyra miljarder kronor föregående räkenskapsår och minst två av de berörda företagen hade en omsättning i Sverige föregående räkenskapsår om minst 100 miljoner kronor. Enligt de nya reglerna ska företagen tillsammans ha en omsättning i Sverige om en miljard kronor och minst två av de berörda företagen ha en omsättning i Sverige om minst 200 miljoner kronor. Tanken med detta är att öka lagens träffsäkerhet och fokusera på sådana koncentrationer som faktiskt kan ha en skadlig effekt på den svenska marknaden. Av förarbetena framgår (prop. 2007/08:135 s. 202) att enligt Konkurrensverket har 97 procent av de anmälningspliktiga koncentrationerna under åren 2003-2005 lämnats utan åtgärd under den första fasen Ny Juridik 3:08 s 27 av verkets koncentrationsprövning. Genom den föreslagna ändringen skulle (prop. 2007/08:135. s. 203) höjningen av tröskelvärdet från omsättning i Sverige om 100 miljoner kronor till 200 miljoner kronor enligt Konkurrensverket ha inneburit 40 procent färre koncentrationsanmälningar under åren 2003-2005 utan att de potentiellt skadliga koncentrationerna skulle ha fallit utanför och därmed inte ha prövats av verket. Enligt departementschefen (prop. 2007/08:135 s. 203) för en höjning av gränsvärdet med sig att "regelbördan minskar utan några nämnvärda risker från konkurrenssynpunkt". Vidare konstateras att "eftersom Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 11

den globala omsättningen säger relativt lite om vilken inverkan en koncentration kan ha på den svenska marknaden, innebär justeringen enligt verket att lagens träffsäkerhet ökar. Regeringen delar Konkurrensverkets bedömning". Vi tycker att det är positivt att färre koncentrationer än tidigare ska anmälas eftersom nuvarande regler ofta medför en betungande administrativ börda för företagen och en tidsutdräkt för genomförande av koncentrationen på helt formella grunder utan att några som helst konkurrensproblem föreligger. För vissa företag som är stora i Sverige, men små globalt sett, innebär de nya reglerna dock att de tvingas anmäla i fall då de tidigare inte behövt anmäla. Liksom enligt 1993 års konkurrenslag föreligger även enligt den nya konkurrenslagen en möjlighet till frivillig anmälan om det högre tröskelvärdet uppnås men företagen inte når upp till 200- miljonersgränsen. Denna är tänkt att motverka risken att Konkurrensverket använder sig av möjligheten att ålägga en part i företagskoncentrationen att anmäla koncentrationen. För att detta ska ske krävs att anmälan är påkallad av särskilda skäl, t.ex. om ett redan starkt företag undan för undan köper upp mindre konkurrenter eller när ett starkt företag på en marknad köper upp en nyetablerad konkurrent för att hindra denne att konkurrera med förvärvaren (se prop. 2007/08:135 s. 201 med hänvisning till prop. 1996/97:82 s. 10 f.). I praktiken har denna möjlighet endast utnyttjats av Konkurrensverket i ett fall (Dnr 703/2005). Vad som vidare är en nyhet i 2008 års konkurrenslag är att det liksom i EG:s koncentrationsförordning införs en bestämmelse (4 kap. 8 ) som innebär att flera transaktioner mellan samma personer eller företag, varigenom delar av ett eller flera företag successivt förvärvas, behandlas som en koncentration vid beräkning Ny Juridik 3:08 s 28 av omsättning förutsatt att transaktionerna äger rum inom en tvåårsperiod. Syftet med bestämmelsen är att komma tillrätta med förfaranden när parterna gör en konstlad uppdelning av en transaktion i flera delöverlåtelser under en längre tid i syfte att kringgå de tröskelvärden som föreskrivs enligt konkurrensreglerna (prop. 2007/08:135 s. 203). Denna reglering bygger på praxis från EG-domstolen (mål T-282/02, Cementenbouw mot Europeiska kommissionen, REG [2006] II-319). I praktiken innebär detta att omsättningen för de delar som förvärvaren successivt förvärvar från säljaren läggs samman. Vid tidpunkten för den sista transaktionen inom en tvåårsperiod görs en bedömning av vilken omsättning de berörda företagen har för att kunna konstatera om tröskelvärdena är uppfyllda. Ny förbudsbestämmelse vid prövning av företagskoncentrationer Till skillnad från vad som gällt vid tidigare översyner av konkurrenslagen finner departementschefen nu att "starka skäl talar för att den materiella bedömningen av en företagskoncentration bör vara densamma, oavsett om prövningen sker enligt konkurrenslagen eller EG:s koncentrationsförordning" (prop. 2007/08:135 s. 182). Som anledningar till detta nämns bl.a. det förhållandet att Konkurrensverket har upphävt sina allmänna råd på koncentrationsområdet och istället hänvisar till kommissionens tillkännagivanden, och att det i stort sett inte finns någon svensk praxis utan att praxisbildningen sker i EGdomstolen avseende EG:s koncentrationsförordning varför det är angeläget att den materiella bedömningen EG-anpassas. Enligt vår bedömning är detta positivt eftersom kommissionens tillkännagivande liksom den EG-rättsliga praxis som finns avseende företagskoncentrationer då kan tillämpas fullt ut på motsvarande sätt som nu sker vid tolkningen av förbudsbestämmelserna avseende konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Härmed kommer förutsebarheten för företagen förhoppningsvis att öka. Tyvärr är det enligt vår mening så att svensk praxis avseende överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbeten och missbruk av dominerande ställning, vilken borde överensstämma med EG-rättslig praxis, tyvärr inte alltid gör det. Ny Juridik 3:08 s 29 I likhet med vad som numera gäller inom EG-rätten blir frågan huruvida en företagskoncentration skapar eller förstärker en dominerande ställning på marknaden inte längre ensamt avgörande. Istället ska sådana företagskoncentrationer förbjudas som är ägnade att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om en dominerande ställning skapas eller förstärks. EG-rättsligt benämns Materialet kan vara skyddat av upphovsrätt. 12