SV SV SV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 23.2.2009 KOM(2009) 84 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET EU:S STRATEGI FÖR STÖD TILL KATASTROFFÖREBYGGANDE I UTVECKLINGSLÄNDERNA {SEK(2009) 217} {SEK(2009) 218} {SEK(2009) 220} SV SV
1. INLEDNING Katastrofer utgör både ett hinder för utveckling och äventyrar uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. Det har länge funnits indikationer på att katastrofförebyggande åtgärder är mycket kostnadseffektiva. I FN:s internationella strategi för katastrofförebyggande (ISDR) definieras katastrofförebyggande som åtgärder som vidtas för att minska risken för katastrofer och negativa följdverkningar av naturliga risker, genom systematiska insatser för att analysera och hantera orsakerna till katastrofer, bl.a. genom undvikande av risker, minskning av social och ekonomisk sårbarhet inför risker och ökad beredskap för denna typ av händelser. EU är världens ledande biståndsgivare men saknar en strategisk ram för sitt stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna. I detta meddelande presenteras ett förslag till en EU-strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna. Strategin omfattar både utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd och har till syfte att utgöra ett stöd för genomförandet av Hyogo-handlingsplanen 2005 2015 1 och bidra till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. Den grundar sig på artikel 180 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och utgör ena halvan av ett paket rörande olika aspekter av katastrofförebyggande inom och utanför EU 2. Den beskriver dessutom hur dessa båda dimensioner är kopplade till varandra och utgör ett komplement och ett stöd till EU:s befintliga initiativ om klimatförändringen. 2. MOTIVERING 2.1. Katastroferna blir allt fler utvecklingsländerna är de värst drabbade Under de senaste 30 åren har världen drabbats av allt fler och allt allvarligare katastrofer. Det totala antalet rapporterade katastrofer har ökat från 73 för 1975 till ca 440 för 2007. Antalet klimatkatastrofer har nästan tredubblats, från 1 280 under perioden 1978 1987 till 3 435 under perioden 1998 2007 3. Katastrofer drabbar utvecklingsländerna hårdare än andra länder, eftersom de är mer sårbara och har den sämsta hanteringsförmågan. Till exempel tog jordbävningen i Iran 2003 (6,6 på richterskalan) fler än 40 000 människoliv, medan den jordbävning som drabbade centrala Kalifornien fyra dagar tidigare (6,5 på richterskalan) endast ledde till 2 dödsfall och 40 skadade 4. Katastrofer gör även att medel som annars skulle ha använts till utvecklingsinsatser i stället anslås till nödhjälp, ekonomisk återhämtning och återuppbyggnad, vilket i sin tur leder till att fattiga befolkningsgrupper berövas medel som de behöver för att minska sin fattigdom. I Aceh i Indonesien beräknas tsunamin 2004 har lett till att den andel av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen ökade från 30 % till 50 % 5. 1 2 3 4 5 Antagen vid världskonferensen om katastrofförebyggande. Kommissionens meddelande om en gemenskapsstrategi för förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan (KOM(2008) xxx). WHO-samarbetscentret Collaborating Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (centret för forskning om spridningsmönster för katastrofer). DFID (2006): Reducing the Risk of Disasters. Samma som föregående. SV 2 SV
Dessutom är man mycket beroende av friska djur och växter (grödor) i utvecklingsländerna, vilket innebär att katastrofer orsakade av biologiska risker kan få negativa konsekvenser för livsmedelstryggheten, vilket i sin tur kan leda till nya katastrofer. När det gäller biologiska risker bör man även hålla i minnet att fall av sjukdomar och växtskadegörare som inte hanteras på ett korrekt sätt lätt blir endemiska och därmed får betydande verkningar för landets eller regionens ekonomiska situation, även på medellång och lång sikt. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har konstaterat att vissa extrema väderhändelser har ökat i frekvens eller intensitet 6. Dessa förändringar kan redan nu vara en bidragande orsak till att katastroferna har ökat både till antal och i omfattning, vilket ställer ökade krav på ett effektivt katastrofförebyggande. 2.2. Det lönar sig att investera i katastrofförebyggande Katastrofer kan undvikas. Det finns metoder för att minska risken för katastrofer och begränsa deras följdverkningar, t.ex. åtgärder som är inriktade på att avhjälpa de grundläggande orsakerna till vissa befolkningsgruppers sårbarhet och för att förbättra deras hanteringsförmåga. I begreppet katastrofberedskap ingår både beredskap inför och mildring och förhindrande av katastrofer. Katastrofförebyggande har till syfte att öka motståndskraften mot katastrofer. De viktigaste förutsättningarna för dess genomförande är kunskap om hur man hanterar risk och bygger kapacitet samt använder informations- och kommunikationsteknik och verktyg för observation av jorden. Exempel på lyckat katastrofförebyggande Orkanen Michelle (kategori 4) är den starkaste orkan som drabbat Kuba på 50 år. Tack vare Kubas effektiva varningssystem och dess beredskapsplan för orkaner kunde 700 000 personer evakueras, varav 270 000 dessutom försågs med tillfällig bostad och grundläggande förnödenheter under en längre tid. Ungefär 777 000 djur förflyttades till säkra områden. Trots att orkanen orsakade ett betydande ekonomiskt avbräck rapporterades endast 5 dödsfall och 12 skadade. 7 Den tsunami som drabbade Papua Nya Guineas nordvästra kust 1998 krävde 2 200 människoliv. Tack vare de katastrofförebyggande insatser som vidtogs av Asian Disaster Reduction Center (ADRC) ledde en tsunami år 2000 visserligen till att tusentals byggnader förstördes, men inga människoliv gick förlorade. 8 Katastrofförebyggande kan minska förlusten av människoliv och egendom. Enligt olika studier minskar varje dollar som investeras i katastrofförebyggande kostnaderna för följdverkningar med mellan två och fyra dollar 9. 2.3. Internationellt katastrofförebyggande Under de senaste åren har tyngdpunkten förskjutits från åtgärder för att avhjälpa följdverkningarna av katastrofer till breda strategier för katastrofförebyggande. Hyogohandlingsplanen 2005 2015: Uppbyggnad av nationers och samhällens motståndskraft mot katastrofer antogs 2005 av 168 regeringar och kommissionen stödjer till fullo dess 6 7 8 9 IPCC (2007): 4th Assessment Report: ISDR (2004): Living with Risk: A global review of disaster reduction initiatives. ADRC (2001). DFID (2006): Reducing the Risk of Disasters. SV 3 SV
genomförande 10. Denna handlingsplan ska nu omsättas i praktiken på global, regional, nationell och lokal nivå. Även om många utvecklingsländer anstränger sig betydligt för att genomföra den så lägger bristen på finansiering och kapacitet hinder i vägen 11. Den andra globala plattformen för katastrofförebyggande som är planerad till juni 2009 har till syfte att se till att Hyogo-processen fortlöper samt att utvärdera vilka resultat den givit. Initiativ som Världsbankens globala fond för katastrofförebyggande och återhämtningsinsatser visar på att det finns ett ökat medvetande i världen om betydelsen av katastrofförebyggande (GFDRR). Även i samband med förhandlingar inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), särskilt Bali-handlingsplanen som antogs 2007, konstaterades det att katastrofförebyggande kan användas för anpassning till klimatförändringar i syfte att minska följdverkningarna av dessa och som ett komplement till mer långsiktiga insatser för att mildra klimatförändringar 12. 2.4. Bakgrund till EU:s katastrofförebyggande Både i det europeiska samförståndet om utveckling från 2005 och i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från 2007 anges det att EU ska stödja katastrofförebyggande strategier och åtgärder. I rådets slutsatser från 2008 om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer uppmanas kommissionen att lägga fram ett förslag till en EU-strategi för katastrofförebyggande i utvecklingsländerna. Europaparlamentet har också vid upprepade tillfällen argumenterat för en effektivare politik och ökade anslag när det gäller katastrofförebyggande. Både majoriteten av EU:s medlemsstater och kommissionen stödjer regelbundet katastrofförebyggande insatser i utvecklingsländer i alla regioner och det finns goda exempel på EU-samordning, t.ex. i Bangladesh där det övergripande programmet för katastrofhantering 2010 2014 kommer att stödjas av både EG och DFID (den brittiska biståndsmyndigheten). Trots detta så har EU för närvarande inte någon samlad strategi för sina åtgärder utan dessa vidtas i form av projekt och program, vilka ofta dessutom varken är samordnade eller tillräckliga. Till exempel kan kommissionen efter tio år av insatser på området katastrofberedskap, särskilt genom Dipecho-programmet, i sex katastrofbenägna områden i världen, endast nämna ett fåtal fall av formellt samarbete med medlemsstaterna. Det förefaller som om det finns en rad faktorer som hindrar EU:s åtgärder från att få full verkan, nämligen följande: Det saknas en politik och en strategisk ram för katastrofförebyggande åtgärder. Hyogo-handlingsplanen tillhandahåller visserligen harmoniserade riktlinjer för katastrofförebyggande men den är inte direkt användbar när det gäller utvecklingsbistånd. Till exempel behandlas den regionala aspekten knappt trots att regionala insatser kan ge både komparativa fördelar och stordriftsfördelar. Hittills har endast Förenade kungariket och Sverige (Sida) utarbetat en särskild politik och strategi på området katastrofförebyggande. Flera andra medlemsstater har dock börjat planera för detta och för närvarande håller således tio medlemsstater och kommissionen på att öka sitt individuella stöd till katastrofförebyggande. 10 11 12 Kommissionen har inte formellt antagit Hyogo-handlingsplanen, eftersom den endast kan antas av regeringar. ISDR: Global Review 2007. UNFCCC (2007), Bali-handlingsplanen och beslut 1/CP.13. SV 4 SV
Denna situation kommer oundvikligen att leda till en ökad fragmentering och överlappning, såvida man inte inför en samlad EU-strategi. EU talar inte med en röst. EU talar för närvarande inte med en röst när det gäller katastrofförebyggande, även om dess tänkande på detta område blir allt mer samstämmigt. Katastrofförebyggande bör tas upp i den politiska dialogen mellan EU och utvecklingsländerna och ett konsekvent och samordnat budskap från EU:s sida kommer att göra åtgärderna på detta område mer effektiva. Vid den första globala plattformen för katastrofförebyggande 2007 märktes det till exempel tydligt att EU inte agerade som en distinkt och samordnad enhet. FN:s ramkonvention om klimatförändringar är ett annat forum där det vore värdefullt med en samordnad EU-ståndpunkt om katastrofförebyggande. Det har gjorts få framsteg med att integrera katastrofförebyggandet. Katastrofförebyggande bör integreras i EU:s utvecklingssamarbete, eftersom katastrofer utgör ett hot mot utvecklingsinsatser. Även om såväl kommissionen som flera medlemsstater för närvarande håller på att genomföra integrationsinsatser så varierar dock resultatet och det fordras därför ytterligare insatser. 13 Kopplingen mellan katastrofförebyggande och klimatförändring. Katastrofförebyggande är en viktig förutsättning för att man ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna. För att dessa åtgärder ska vara effektiva måste man i ökad utsträckning ta hänsyn till den riskförändring som klimatförändringar ger upphov till. I praktiken ser man dock inte till att systematiskt identifiera och dra nytta av de fördelar och synergieffekter som en koppling mellan katastrofförebyggande och klimatförändring kan ge. Det framgår av ovanstående att en EU-strategi för katastrofförebyggande i utvecklingsländerna skulle förse EU med den strategiska styrning som för närvarande saknas, samtidigt som alla EU:s pågående katastrofförebyggande insatser skulle samlas under ett tak, vilket ger möjlighet att dra nytta av fördelarna och synergieffekterna på ett mer konsekvent och samordnat sätt så att man uppnår bland annat en konsekvent politik, ingen överlappning, kostnadseffektivitet, effektivitet och utbyte av bästa praxis. 3. MOT EN EU-STRATEGI TILL STÖD FÖR KONFLIKTFÖREBYGGANDE I UTVECKLINGSLÄNDERNA Den föreslagna strategin bygger på det strategiska arbete som företagits av Europeiska kommissionen 14 och medlemsstaterna och på de lärdomar om katastrofförebyggande som inhämtats från utvecklingsländer i alla regioner. Även om de prioriterade insatsområdena nedan är helt i linje med prioriteringarna i Hyogo-handlingsplanen återspeglar strategins 13 14 Tearfund (2007): Institutional donor progress with mainstreaming DRR. Kommissionens meddelande om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer (KOM(2008) 130), Att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar (KOM(2007) 540), Förstärkning av EU:s katastrof- och krishantering i tredjeländer (KOM(2005) 153), den höge representantens och kommissionens gemensamma dokument om klimatförändring och internationell säkerhet (S113/08) och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om katastrofberedskap och katastrofförebyggande (2003). SV 5 SV
övergripande målsättning, strategiska mål och prioriteringar för genomförandet främst de förhållanden som kommer av de nuvarande partnerskapen och samarbetet mellan EU och utvecklingsländerna, även på regional nivå. 3.1. Mål Det övergripande målet är att bidra till en hållbar utveckling och fattigdomsutrotning genom att minska följdverkningarna av katastrofer för de fattiga och mest utsatta länderna och befolkningsgrupperna genom en förbättring av katastrofförebyggandet. För att uppnå detta övergripande mål kommer EU att stödja följande strategiska mål: (1) Stöd till utvecklingsländer för att hjälpa dem att integrera katastrofförebyggande i sin utvecklingspolitik och planering. (2) Stöd till utvecklingsländer och samhällen för att hjälpa dem att bättre minska risken för katastrofer genom åtgärder inriktade på förhindrande och mildring av och beredskap inför katastrofer. (3) Ökad integrering av katastrofförebyggande i EU:s politik och programplanering på områdena utveckling och humanitärt bistånd samt i dess krishanteringsförmåga i den utsträckning som det rör sig om katastrofinsatser och återuppbyggnad. 3.2. Geografisk täckning, räckvidd och strategi Strategin omfattar alla utvecklingsländer 15 och utomeuropeiska länder och territorier (ULT), även om särskild vikt läggs vid katastrofbenägna regioner, länder och samhällen som ingår bland de minst utvecklade och de mest sårbara samt de mest utsatta grupperna 16. Dessutom kommer man att främja ett samarbete om katastrofförebyggande med de yttersta randområdena. De katastrofer som omfattas är sådana som orsakats av naturliga 17 risker och av tekniska risker. Olika slags risker kan dock samverka så att det uppstår en kedjereaktion, t.ex. kan miljöförstöring förvärra effekterna av översvämningar och orsaka epidemier. Man bör därför anta en strategi som täcker olika typer av risker, eftersom en sådan kan bidra till att öka motståndskraften även mot andra typer av katastrofer. Även om det anges i strategin att katastrofer kan förvärra redan befintliga spänningar och instabilitet så omfattar den dock inte katastrofer orsakade av människor som t.ex. konflikter och krig 18. Hänsyn kommer att tas såväl till katastrofer som utvecklas långsamt och katastrofer som utvecklas snabbt som till katastrofer med stor räckvidd och lokala men frekventa katastrofer (t.ex. jordsked, störtfloder, bränder, stormar, sjukdomar hos människor och djur samt växtskadegörare), varvid det bör beaktas att de kan kräva olika tillvägagångssätt. Strategin bygger på en kombination av stöd till integration av katastrofförebyggande i EU:s yttre åtgärder och utvecklingsländernas strategier och riktade katastrofförebyggande åtgärder, 15 16 17 18 OECD/DAC:s förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd. Dessa kommer att identifieras närmare genom en riskanalys på de relevanta nivåerna och på grundval av sårbarhet och särskilda behov. Biologiska, geofysiska och hydrometeorologiska risker. I dessa situationer är det viktigt med en koppling mellan katastrofförebyggande och krisförhindrande och krishantering. SV 6 SV
avsedda att utgöra ett snabbverkande komplement till integrationsåtgärder. Som exempel kan nämnas nyckelinvesteringar i katastrofförebyggande med kopieringspotential, t.ex. i form av särskilda program för katastrofförebyggande och regionala varningssystem. Den regionala aspekten är viktig, eftersom katastrofer kan sprida sig över gränser. I överensstämmelse med principerna om komparativa fördelar och subsidiaritet kommer EU att använda sin närvaro på regional nivå och erfarenhet till att stödja åtgärder som bäst genomförs på regional nivå. 4. FÖRESLAGNA INSATSOMRÅDEN 4.1. Se till att katastrofförebyggande är en nationell och lokal prioritering och har en stark institutionell grund för sitt genomförande Oavsett nivå måste det alltid finnas en politisk vilja för att man ska lyckas göra framsteg på området katastrofförebyggande. EU kommer att stödja utvecklingsländerna, som bär huvudansvaret för katastrofförebyggande och genomför Hyogo-handlingsplanen, och främja katastrofförebyggande genom att öka dess synlighet och påvisa dess fördelar. I genomförandet av Hyogo-handlingsplanen ingår även stöd till en ökad integration av katastrofförebyggande i a) politiken och planeringen för utveckling och humanitärt bistånd, b) krishantering i den utsträckning som det rör sig om katastrofinsatser och återuppbyggnad, och c) strategier för anpassning till klimatförändringar. Det bör ställas resurser till förfogande för genomförandet av detta både i kommissionen, EU:s medlemsstater och utvecklingsländerna. Ett effektivt katastrofförebyggande fordrar en stark institutionell grund, vilken kan förstärkas genom t.ex. kapacitetsuppbyggnad, god samhällsstyrning, främjande av en ändamålsenlig politik och lämplig lagstiftning, förbättrat informationsutbyte och effektiva samordningsmekanismer. Dialogen mellan de berörda parterna bör formaliseras genom inrättandet av nationella plattformar som ska ha till uppgift att ge riktlinjer och samordna åtgärder. Det är dessutom viktigt att man förbättrar det internationella systemets förmåga att genomföra internationella åtaganden och samordningen av EU-givarnas insatser i syfte att göra biståndet så effektivt som möjligt. EU kommer att vidta följande åtgärder: Verka för att katastrofförebyggande tas upp till behandling vid möten på hög politisk nivå och i den regelbundna politiska dialogen med utvecklingsländerna. Verka för att utvecklingsländerna integrerar katastrofförebyggande i sin utvecklingspolitik och planering, inbegripet strategier för relevanta sektorer, strategier för anpassning till klimatförändringar och övergripande frågor. Förbättra integrationen av katastrofförebyggande i EU:s politik, stödstrategier, program och projekt. Stödja utarbetandet och genomförandet av nationella strategier och rättsliga och institutionella ramar för katastrofförebyggande, bland annat nationella och regionala plattformar. Säkra en ökad samordning av stödet till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna i syfte att underlätta genomförandet av denna strategi. SV 7 SV
Stödja FN/ISDR som samordningsorgan för genomförandet av Hyogo-handlingsplanen. 4.2. Kartlägga, bedöma och övervaka katastrofrisker och förbättra varningssystemen Genom att ha god information om olika risker, särskilt de som sammanhänger med de tilltagande klimatvariationerna och den därav följande sårbarheten och den kraftiga ökningen av handeln med levande djur och produkter, kan samhällen och länder öka sina kunskaper om, bättre förutse och minimera risken för katastrofer. Detta bör beaktas vid utarbetandet av politiken på relevanta områden. De kunskapsluckor som för närvarande finns gör att det är nödvändigt att förbättra kartläggningen och stärka riskanalyskapaciteten, främja integrerad sårbarhets- och kapacitetsbedömning, uppdatera dataövervakningsstationer, inrätta tillförlitliga varningssystem och främja gemensamma efterhandsutvärderingar av skador och återuppbyggnadsbehov 19. Syftet är att utarbeta strategier och åtgärder för katastrofförebyggande som är anpassade till riskgruppernas speciella omständigheter och att främja motståndskraften mot katastrofer. Kapacitetsuppbyggnad och instrument som ska säkra välfungerande varningssystem för de mest riskutsatta samhällena och befolkningsgrupperna är av stor betydelse för denna process. För att avhjälpa kunskapsluckorna fordras det att man utökar kapaciteten när det gäller forskning, statistik och spridning av information avseende katastrofförebyggande. EU har en betydande forskningskapacitet, bland annat det sjunde ramprogrammet för forskning och Gemensamma forskningscentret som stödjer verktyg som t.ex. Kopernikus som bidrar till och kompletterar utvecklingsländernas egna insatser. EU kommer att se till att det görs lämpliga kopplingar med sådana initiativ för kunskapsuppbyggnad som diskuteras inom ramen för meddelandet om en gemenskapsstrategi för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. EU kommer att vidta följande åtgärder: Stödja en utökning av utvecklingsländernas kapacitet när det gäller forskning (vetenskaplig, teknisk och samhällsekonomisk) och statistik. Främja inrättandet av nationella strategier för bedömning av olika typer av risker och utbyte av information och kunskaper om risker. Främja gemensamma efterhandsutvärderingar av skador och återuppbyggnadsbehov med Världsbanken och FN som stöd till de nationella bedömningarna och för att förbättra motståndskraften vid kriser. Verka för riskbedömningar med lokalt deltagande och koppla dessa till nationella och regionala bedömningar. Främja utbyte av bästa praxis, idéer och erfarenheter, både mellan utvecklingsländer och 19 FN:s, Världsbankens och EG:s gemensamma plattform för utvärdering efter kriser och planering av återuppbyggnad (Post-Crisis Assessments and Recovery Planning) som ska användas i skedet efter en katastrof. SV 8 SV
mellan utvecklingsländer och industriländer. Stödja utveckling och förstärkning av varningssystemen, även befolkningsorienterade varningssystem och därtill hörande kapacitetsuppbyggnad. 4.3. Använda kunskaper, innovationer och utbildning så att det på alla nivåer skapas en kultur präglad av säkerhet och motståndskraft Det är möjligt att minska risken för katastrofer betydligt, under förutsättning att människor är välinformerade om vilka risker de eventuellt löper och vilka åtgärder de kan vidta för att minska sin sårbarhet och förbereda sig bättre. Allmänheten kan göras mer medveten om katastrofförebyggande genom att relevanta myndigheter och lokala befolkningsgrupper ges information om katastrofrisker, vilket ger människor möjlighet att skydda sig och göra sina utkomstmöjligheter mer motståndskraftiga mot katastrofer. Medierna har en viktig roll i detta sammanhang. Framför allt barn kan bli mer medvetna om katastrofförebyggande genom att detta tas upp i deras formella och ickeformella utbildning och att de ges tillgång till information om katastrofrisker och skydd mot dessa. Stöd till genomförande av marknadsbaserade försäkringsmekanismer kan också vara ett verktyg för att öka medvetenheten om katastrofrisker och bör leda till ett riskbegränsande beteende. EU kommer att vidta följande åtgärder: Stödja informationskampanjer och program. Främja integration av katastrofförebyggande i utbildning och yrkesutbildning. Hjälpa till med att göra information om katastrofförebyggande mer tillgänglig, särskilt i högriskområden. Stödja utveckling och utvidgning av lokalt förankrade program för hantering av katastrofrisker, bland annat genom användning av marknadsbaserade försäkringsmekanismer. 4.4. Minska de bakomliggande riskfaktorerna Sårbarhet inför risker kan förvärras genom många olika faktorer, t.ex. fattigdom, dålig markplanering och osäkra bosättningar, snabb befolkningsökning, ökad befolkningstäthet, snabb urbanisering, dålig samhällsstyrning, brist på sociala och ekonomiska säkerhetsnät, dåliga hälsoförhållanden och handikapp, dålig förvaltning av naturresurser, miljöförstöring, bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, osäker livsmedelsförsörjning, ökade klimatförändringar och en ökning av antal människor som bor i utsatta områden. EU kommer att stödja en koppling mellan katastrofförebyggande och dessa olika frågor i syfte att göra allt sitt stöd mer enhetligt och förbättra dess motståndskraft mot katastrofer, liksom för att dra bättre nytta av eventuella synergieffekter. EU kommer framför allt att se till att det görs lämpliga kopplingar mellan naturresurser och miljöprogram, inbegripet initiativ som GCCA (global klimatförändringsallians), kommissionen och rådets generalsekretariats och kommissionens gemensamma dokument om klimatförändring och internationell säkerhet 20 20 (S113/08) SV 9 SV
och EU:s handlingsplan för klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet 21. En koppling mellan katastrofförebyggande och strategier för anpassning till klimatförändringar gör att man kan undvika överlappning när det gäller insatser och institutioner. EU kommer att vidta följande åtgärder: Stödja integrationen av katastrofförebyggande när det gäller faktorer som utgör en bakomliggande riskfaktor för katastrofer. Undersöka hur man kan koppla katastrofförebyggande och anpassning till klimatförändringar till varandra på ett tydligare och mer harmoniskt sätt. Stödja integrerade program och projekt rörande katastrofförebyggande och frågor som identifierats som riskfaktorer (t.ex. katastrofförebyggande/anpassning till klimatförändringar/ tryggad livsmedelsförsörjning). Undersöka innovativa finansieringsformer för katastrofförebyggande och anpassning till klimatförändringar. 4.5. Förbättra beredskapen inför katastrofer så att insatsförmågan ökas på alla nivåer Beredskap kan innebära många olika slags aktiviteter, t.ex. katastrofplaner, lagring av utrustning och förnödenheter, räddningstjänst och jourverksamhet, kommunikationer, system för hantering och samordning av information, kapacitetsuppbyggnad för riskbenägna samhällen och deras institutioner, utbildning av personal, övningar och information till allmänheten. Beredskapsåtgärder hänger dessutom naturligt samman med katastrofinsatser och återuppbyggnad. De erbjuder därmed en god möjlighet att skapa samstämmighet mellan olika katastrofhanteringsåtgärder, vilka ofta genomförs av civilskyddsorganisationer, och att skapa samstämmighet och komplementaritet mellan humanitära åtgärder och utvecklingsbistånd, t.ex. genom att utveckla eller utöka den nationella förmågan att genomföra efterhandsutvärderingar av skada och återuppbyggnadsbehov och att utarbeta planer för ekonomisk återhämtning och återuppbyggnad, i vilka det tas hänsyn till katastrofförebyggande. Effektiva beredskapsplaner och organisation är dessutom till nytta när det gäller att hantera de många små och medelstora katastrofer som regelbundet inträffar i många samhällen. Stöd till samhällen så att de kan klara sig själva vid en eventuell katastrof och skaffa sig den ekonomiska beredskap som krävs för att de ska kunna absorbera effekterna av en katastrof utan att skapa otillbörliga makroekonomiska och budgetmässiga problem har stor betydelse för en hållbar fattigdomsbekämpning. Regeringar skulle kunna ge incitament och stöd som uppmuntrar till socialt ansvarstagande hos företag och till offentlig-privata partnerskap, vilka är särskilt viktiga för att man ska kunna utveckla försäkringsmekanismer (till rimliga priser) mot katastrofer. 21 Rådets dokument 15164/04. SV 10 SV
EU kommer att vidta följande åtgärder: Stödja lokalt förankrade katastrofberedskapsprgram. Stödja utarbetandet av beredskaps- och katastrofplaner som grundar sig på de senaste riskbedömningarna. Främja integrationen av katastrofförebyggande i katastrofinsatser och återuppbyggnadsprocesser. Främja mekanismer för delning och överföring av risker. 5. GENOMFÖRANDET AV STRATEGIN 5.1. Prioriteringar för genomförandet EU kommer att verka för att strategin genomförs fullt ut och därvid göra bruk av sin stora erfarenhet av katastrofförebyggande. Det föreslås emellertid att man snabbt påbörjar genomförandet inom följande områden där EU har en komparativ fördel: Politisk dialog om katastrofförebyggande. EU kommer att inleda en politisk dialog om katastrofförebyggande med alla utvecklingsregioner och länder inom befintliga forum, bland annat i syfte att åstadkomma framsteg i klimatförändringsförhandlingarna om den ordning som ska gälla inom ramen för UNFCCC efter 2012. EU strävar dessutom efter att samordna sina insatser vid den andra globala plattformen för katastrofförebyggande i juni 2009. Regionala handlingsplaner för katastrofförebyggande. EU kommer att stödja utarbetandet och genomförandet av handlingsplaner för katastrofförebyggande i katastrofbenägna regioner. Dessa kan genomföras delvis genom utvidgning av EU:s befintliga projekt och program för katastrofförebyggande, vilka grundar sig på utvecklingsländernas strategier och prioriteringar. De bör även komplettera och stödja anpassningsinitiativ som t.ex. den globala klimatförändringsalliansen. Det föreslås att man börjar med en handlingsplan för Västindien för att stödja bland annat genomförandet av den övergripande strategin för katastrofhantering 22. Denna handlingsplan bör följas av andra, t.ex. för Latinamerika, Sydostasien, Afrika och Stillahavsområdet. Integration av katastrofförebyggande i EU:s politik för utvecklingsländerna och planering och stöd till viktiga nationella investeringar i katastrofförebyggande. EU kommer att integrera katastrofförebyggande i sitt utvecklingssamarbete och sina humanitära insatser och återuppbyggnadsinsatser och kommer för detta ändamål att använda sig av de verktyg som tagits fram av kommissionen och enskilda medlemsstater, inbegripet sådana som avser miljön, klimatförändringar och civilskydd. Kommissionen kommer att använda nästa halvtidsöversyn av land- och regionstrategidokumenten som en utgångspunkt för att få 22 Länderna i östra Västindien är bland de tio mest katastrofbenägna länderna i världen. En handlingsplan för Västindien bör dessutom ges en nära koppling till genomförandet av den förklaring om klimatförändringar och energi som gjorts av Cariforum och EU (05/08). SV 11 SV
katastrofförebyggande att vid behov ingå som en del av allt utvecklingsbistånd från och med den programplaneringscykel som startar 2012. EU kommer även att verka för att katastrofförebyggande integreras i utvecklingsländernas nationella strategier och planering, inbegripet strategier för relevanta sektorer, särskilt strategidokument för fattigdomsbekämpning, katastrofkänsliga sektorer och relevanta övergripande frågor. EU kommer att samordna sitt stöd till viktiga investeringar i katastrofförebyggande som redan identifierats och planerats inom en nationell ram. 5.2. Samarbete, komplementaritet och samordning inom EU EU kommer att genomföra strategin i andan av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och EU:s uppförandekod om arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken. Detta innebär att man använder sig av mekanismer för aktiv samordning och stärker EU:s dialog om katastrofförebyggande i utvecklingsländerna, samtidigt som man stödjer nationellt och lokalt ägarskap för att överbrygga de institutionella luckor som finns mellan katastrofförebyggande som en utvecklingsfråga, humanitär fråga och klimatförändringsfråga och aktivt främjar en god samordning, både inom länder och regionalt, mellan givare och regeringar, med särskild tonvikt vid EU:s samordnings- och harmoniseringsmetoder. Vid huvudkontoret kommer EU att samordna sina insatser med andra viktiga politiska beslutsprocesser, instrument och program 23. Detta gäller både på EU-nivå och i samarbetet med regionala och internationella organisationer, givare utanför EU, internationella och lokala icke-statliga organisationer, Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, Världsbanken, FN och ISDR-systemet. För att fördjupa den politiska dialogen om katastrofförebyggande, övervaka genomförandet av strategin och främja samordning och anpassning av EU:s stöd kommer kommissionen att inrätta en EU-styrgrupp för katastrofförebyggande i vilken kommissionen och medlemsstaterna ingår. Denna styrgrupp kommer att vidta följande åtgärder: Utarbeta en genomförandeplan under 2009 som har till syfte att klargöra de viktigaste åtgärderna, uppgifterna, de viktigaste instrumenten och ordningsföljden för genomförandet när det gäller de prioriteringar som anges i punkt 5.1. Denna plan ska ses över 2011 för att underlätta genomförandet av strategin. Främja inrättandet av nätverk för katastrofförebyggande i katastrofbenägna länder och regioner för att utbyta information och erfarenheter och underlätta samarbete och ett förbättrat genomförande av strategin. Inrätta ett forum för regelbundna samråd och utbyten med det civila samhället, icke-statliga organisationer och nationella respektive regionala företrädare. Inrätta en lämplig ram för övervakning av fortskridandet och finansieringen och för utvärdering av strategins genomförande. 23 Till exempel Världsbankens globala fond för katastrofförebyggande och insatser för katastrofförebyggande som leds av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och ländernas egna insatser för att anpassa sig till klimatförändringarna. SV 12 SV
5.3. EU:s finansieringsinstrument 24 EU kommer att genomföra strategin med hjälp av alla de finansieringsinstrument som står till dess förfogande och med hänsyn tagen till målet att EU ska ge 0,56 % av sin BNP till offentligt utvecklingsbistånd senast 2010 25. Flera medlemsstater och kommissionen 26 håller för närvarande på att öka sina anslag till katastrofförebyggande inom de befintliga budgetramarna. Även om detta meddelande inte har någon ytterligare påverkan på gemenskapens budget och åtgärderna kommer att finansieras inom budgetramen för 2007 2013 tillhandahåller det en ram som säkerställer att befintliga instrument kompletterar varandra och används på ett ändamålsenligt sätt, vilket inbegriper en förbättrad samordning av medlen till katastrofförebyggande från instrumenten för utvecklingsbistånd respektive instrumenten för humanitärt bistånd. Eftersom EU:s huvudsakliga finansieringskälla är Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och instrument inom ramen för gemenskapens allmänna budget 27. Individuella anslag till katastrofförebyggande anges i land- och regionstrategidokumenten för alla utvecklingsregioner, AVS-interna program, program för beredskap inför torrperioder, Dipechoprogrammet inom ramen för humanitärt bistånd samt i tematiska program om livsmedelstrygghet och miljö/naturresurser. Till exempel har 180 miljoner euro anslagits till katastrofförebyggande inom ramen för tionde EUF:s medel för samarbete mellan AVSländerna 28. Kommissionen kommer att undersöka hur man skulle kunna förbättra kopplingen mellan anslagen ovan. Sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och kommissionens gemensamma forskningscentrum tillhandahåller också en betydande mängd risk- och katastrofrelaterad forskning och verktyg. EU kommer även att undersöka vilka möjligheter det finns att använda innovativa finansieringskällor som komplement till det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet både när det gäller katastrofförebyggande och anpassning till klimatförändringar. Den globala klimatfinansieringsmekanism som för närvarande håller på att utarbetas av kommissionen skulle kunna vara ett sådant instrument. 24 25 26 27 28 Bilaga II. Detta mål bekräftades i Doha 2008. Åtaganden 2006: 39,95 miljoner euro, och för 2007: 65,06 miljoner euro från medel som anslagits till Dipecho, Afrikas horn och EUF. Instrument för i) utvecklingssamarbete, ii) humanitärt bistånd, iii) stabilitet, iv) Europeiska grannskapsoch partnerskapsinstrumentet. Flerårigt AVS-internt program som ska antas i februari 2009. SV 13 SV