uv väst rapport 2009:3 arkeologisk utredning Fastarp i Tvååker Halland, Tvååker socken, Fastarp 3:69 Gisela Ängeby

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan 12 431 34 Mölndal Växel: 010-480 81 90 Fax: 010-480 82 13 e-post: uvvast@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se Bildredigering Eva Crafoord Layout Lena Troedson Omslagsbild Grävmaskinist Hans Johansson, Hule-Hans, hjälpte till vid utredningen. Foto: Gisela Ängeby. Tryck/Utskrift Intellecta Docusys, Västra Frölunda, 2009 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3. Kartorna är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2009-01-29. Dnr 601-2009/302. 2009 Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2009:3 ISSN 1404-2029

Innehåll Inledning 7 Beskrivning av området och fornlämningsbild 7 Fornlämningsbilden 10 Platsen i äldre kartor 12 Syfte och arbetsbeskrivning 12 Resultat och förslag till åtgärd 14 Referenser 14 Administrativa uppgifter 15 Figurförteckning 16

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

Med anledning av en detaljplanering av Smeakalles äng i Tvååker, Varbergs kommun genomfördes en arkeologisk utredning. Efter genomförda inventeringar och sökschaktgrävningar med grävmaskin kan vi konstatera att planområdets nordostligaste hörn döljer en tidigare okänd fornlämning. Denna består av mellanmesolitisk flinta och förmodliga anläggningar i form av urlakade men kolhaltiga mörkfärgningar. Eventuellt utgör de härdrester. Lämningarna är koncentrerade till en knappt skönjbar förhöjning i flack och låglänt åkermark. Flintan påträffades delvis under och i kanten av torvlager och vattenavsatta sandlinser. Området var tidigare en mosse eller ett kärr, vilket även framgår av beskrivningen av marken på äldre kartor. Utöver den mesolitiska flintan, saknar planområdet fornlämningar. Inledning Med anledning av Varbergs kommuns detaljplaneläggning av fastigheten Fastarp 3:69 i Tvååker utfördes under vecka 39 år 2008 en arkeologisk utredning. Planområdet kallas även Smeakalles äng och inom detta har Bröderna Johanssons HB för avsikt att i olika etapper bygga mellan 80 100 småhus, förskola och en kvarterstuga. Utredningen genomfördes av Riksantikvarieämbetet UV Väst på uppdrag av länsstyrelsen i Halland. Resultatet av utredningen visade att det förekommer mesolitisk flinta i planområdet nordostligaste del. Fynden ligger delvis under och i kanten av torvlager och vattenavsatta sandlinser. Under torven noterades också kolhaltiga vaga mörkfärgningar som möjligen kan vara rester efter eldstäder. Beskrivning av området och fornlämningsbild Den aktuella fastigheten är belägen omedelbart öster om Tvååkers samhälle (fig. 2 och 3). I ett större geografiskt topografiskt perspektiv ligger området i brytzonen mellan kustslättens fullåkersbygd och de kuperade skogsbygderna i öster. Platsen omges av skogsbeklädda bergshöjder, öppna odlings- och betesmarker samt bebyggelse. Enligt SGU jordartskarta (Ser Ae nr 102) ligger Fastarp på grus och sand och söder om utredningsområdet vid Bjällemad finns ett större område med tunna ytlager av torv. Markstrategrafin i utredningsschakten visade att torvbildningar också förekommer inom det den aktuella fastigheten. Planområdet består av cirka 10 hektar flack åkermark och omkring åtta hektar stenig, fuktig betesmark som delvis är belägen i en vacker björkskog. Detaljplanen inbegriper även ett skogsbevuxet berg, Värabjär, öster om betesmarken. Betesmarken är planerad som grönyta med gångvägar. Inom området och då främst i den fuktiga betesmarken finns kraftiga utdikningar och i samband med dikningarna, ur marken uppbrutna stora stenar. Den centrala delen av planområdet, den tillika flacka åkermarken, går under benämningen Smeakalles Äng. Denna är ämnad för småhusbebyggelse. Centralt inom ängen och i planområdets västligaste hörn finns avstyckade och bebyggda fastigheter. Området ligger mellan 16 och 23 meter över havet. Fastarp i Tvååker 7

Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 52 Falkenberg, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:100 000. 8 UV Väst Rapport 2009:3. Arkeologisk utredning

0 500 m Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 5B 5i Tvååker, med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000. Fastarp i Tvååker 9

Fornlämningsbilden Inga fornlämningar eller lösfynd är kända från det aktuella detaljplaneområdet. De närmast kända fornlämningarna utgörs i huvudsak av ensamliggande stensättningar och högar belägna på de skogsbevuxna bergshöjderna vid Höråsen cirka femhundra meter nordost om utredningsområdet. Enstaka lösfynd av sten- och flintredskap yxor av olika slag har hittats i samband med plöjningar och väster om Tvååker, cirka två kilometer från Smeakalles äng, finns ett antal stenåldersboplatser registrerade. En av dem är provundersökt med bland annat mesolitisk flinta och anläggningar utmed en svag åsrygg i åkermark. I ett större områdesperspektiv ligger planområdet helt klart i en intressant och riklig fornlämningsbygd med flera förhistoriska gravmiljöer och större områden fossil åkermark registrerade. Trakten är dock framförallt vad gäller fornlämningar förknippad med den tidighistoriska järnframställningen vid Järnmölle och Järnvirke. Järnfram ställningslokalerna, som ligger cirka två kilometer öster om det aktuella utredningsområdet, har beforskats inom projektet Järnmöllan i Halland (bl.a. Magnusson & Strömberg 1995). Fastarpsvägen, som begränsar utredningsområdet i norr, var under medeltiden också den väg som användes för att transportera det framställda järnet till utskeppningshamnar utmed Hallandskusten. Mot bakgrund av dessa tidigmedeltida järnframställningslokaler och Fastarpsvägen som transportväg för järnet, syns namnet Fig. 4. Utsikt över utredningsområdet mot nordost, med den nyupptäckta fornlämningen markerad med ljus yta. Foto: Gisela Ängeby. 10 UV Väst Rapport 2009:3. Arkeologisk utredning

0 100 m Fig. 5. Schaktplan. Skala 1:5000. Fastarp i Tvååker 11

Smeakalles äng fog nog för att väcka intresse kring ängen och huruvida ängen på något vis kan kopplas till den järnframställning som finns dokumenterad vid Järnmölle/Järnvirke. Platsen i äldre kartor En översiktlig genomgång och analys av det äldre kartmaterialet visar att området i sin helhet, på både häradskartan, storskifteskartan från 1787 och på laga skifteskartan upprättad år 1843, ligger på utmarken men omedelbart intill inägogränsen. Åkermarken är upptagen i sen tid under 1800 och 1900-talen och bebyggelsen är lika sen. Utmarkskartan från 1787 beskriver området som tuvig och stenig gräs och ljungmark. Ett område anges som fuktig kärr och mossmark vilket stämmer väl och gott med markstratigrafiska iakttagelser i samband med schaktgrävningen. Vad en eventuell järnhantering anbelangar, avslöjar de äldre kartorna ingenting. Syfte och arbetsbeskrivning Den arkeologiska utredningens syfte var att klargöra om det fanns fornlämningar som inte tidigare var kända inom exploateringsområdet, samt att sammanfattningsvis beskriva en eventuell fornlämningsbild. Resultatet av utredningen bildar ett underlag för länsstyrelsens bedömning av om området skall undersökas vidare i form av en arkeologisk förundersökning. Utredningen genomfördes efter en strategi som tidigare hade formulerats i en undersökningsplan. Beträffande både Smeakalles äng och planområdets övriga delar, saknades som ovan nämnts sedan tidigare kända förhistoriska och historiska lämningar. Äldre kartor beskriver delar av området som både kärr och mosse och som tuvig, stenig ljungmark. Åkermarken är påtagligt flack men i det nordostligaste partiet som gränsar till Fastarpsvägen finns en svag förhöjning. Denna del av planområdet bedömdes som intressantast ur boplatslokaliseringssynpunkt och där följaktligen spår efter förhistoriska aktiviteter i första hand förväntades kunna finnas (fig. 5). Utredningen genomfördes dels som sökschaktgrävningar med maskin, dels som inventering av planerade grönytor. Det skogsbeklädda berget inventerades närmare i syfte att söka efter gravar exempelvis. Några fornlämningar gick inte att upptäcka på berget som till en del täcks av lummig skog i en bergsprucken och klippig terräng. Inför utredningen gjordes också en översiktlig genomgång och analys av det äldre kartmaterialet, utförd av Christina Rosén. Sammantaget grävdes 90 sökschakt i den öppna åkermarken (fig. 4). Inom betesmarken grävdes inga sökschakt. Det fanns dock ingen anledning att misstänka att den bitvis steniga och tuviga betesmarken, som topografiskt sett utgör en direkt fortsättning på åkermarken norr därom, skulle innehålla spår av förhistoria om den angränsande åkermarken helt saknade sådana, vilket också visade sig vara fallet (bortsett det nordostligaste hörnet). Schakten dokumenterades med GPS och har vidare bearbetas mot bakgrundskarta i Intrasis Analysis/ArcMap. Fynd från utredningen är genomgångna men har inte registrerats och sparats. 12 UV Väst Rapport 2009:3. Arkeologisk utredning

Fig. 6. I schaktets profilvägg syns överlagrande sand och torvhorisonter, i vilka det låg mesolitisk flinta. Foto: Gisela Ängeby. Fig. 7. Vattenavsatta sandlinser och tunna torvskikt under matjorden. Foto: Gisela Ängeby. Fastarp i Tvååker 13

Längden på grävda sökschakt varierade mellan 4 och 25 meter. Avbaningen skedde ned till alven och i ett antal schakt grävdes också så kallade djupschakt för att kontrollera markstratigrafin, detta gjordes speciellt inom planområdets nordostliga del med fynd av flinta under torv och överlagrande vattenavsatta sandlinser (se fig. 6). Inga naturvetenskapliga analyser har utförts. Resultat och förslag till åtgärd Spår efter förhistoriska aktiviteter i form av sammanlagt 22 stycken slagna och bearbetade flintor kunde konstateras i fem sökschakt (schakt 326, 328, 331, 333 och schakt 334, se fig. 4). Schakten täcker utspridda ett omkring 40 90 meter stort område, motsvarande 3600 kvadratmeter, i planområdets nordostligaste del. I schakt 331 påträffas flintor på närmare en meters djup under ett upptill 0,2 meter tjockt torvlager som tunnade ut i schaktets västra del (se fig. 6 och 7). Torven överlagras i sin tur av vattenavsatta varviga sandlager som är mellan 0,05 och 0,15 meter tjocka. Flinta förekommer även i alven direkt under matjorden och som upplöjda fynd i matjorden. I schaktet 331 påträffades under torv och vattenavsatta sandlinser dessutom fyra olikstora urlakade mörkfärgningar med inslag av kol. Vad mörkfärgningarna representerar är oklart, men en av dem kan möjligen vara rester efter en härd att döma av det relativt sett rikliga inslaget av kolfragment. I anslutning till fläckarna påträffades mikrospån, avslag samt övrig slagen flinta. Typologiskt kan mikrospånen föras till mellanmesolitisk tid och cirka 9000 7000 BP. Materialet är begränsat men är en tydlig signal om att någon form av aktivitet skett på platsen under äldre stenålder. Flintan förefaller vara begränsad till den svaga förhöjningen i områdets nordostligaste del (se fig. 4 och 5). Planområdets samtliga övriga schakt saknade fornlämningsindikationer. Markbeskaffenheten bestod av sand och lerig mjäla och i planområdets södra del av sten och hårt packad rostfärgad mjäla. Utredningen visar sålunda att fastighetens nordostligaste del innehåller en fornlämning som inför en eventuell fortsatt planering bör omfattas av arkeologisk förundersökning. Referenser Magnusson G. & Strömberg B. 1995. Utgrävningar av järn han te rings platser i Tvååkersområdet. I: Från Absalon till Järnmölle och Galtabäck. Red. Sven-Olof Olsson. Forskning i Halmstad nr 2. Centrum för Syd svensk Kulturmiljöforskning. Högskolan i Halmstad. 14 UV Väst Rapport 2009:3. Arkeologisk utredning

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-2107-2008. Länsstyrelsens dnr: 431-11559-2008. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 11094. Intrasisprojekt: V2008:052. Undersökningstid: 8 samt 22 26 september 2008. Projektgrupp: Gisela Ängeby och Gundela Lindman. Underkonsulter: grävmaskinist Hans Johansson, Hule Maskintjänst. Exploateringsyta: intensivt 10 000 kvadratmeter, extensivt 8000 kvadratmeter. Undersökt yta: cirka 850 löpmeter schakt. Läge: Fastighetskartan, blad 5B 5i NÖ, x 632920,84 y 1293929,84. Koordinatsystem: Rt 90 5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 632920 y 1293929. Höjdsystem: Rt 90. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Fynd:. Fastarp i Tvååker 15

Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad... 6 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 52 Falkenberg, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:100 000.... 8 Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 5B 5i Tvååker, med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000... 9 Fig. 4. Utsikt över utredningsområdet mot nordost, med den nyupptäckta fornlämningen markerad med ljus yta. Foto: Gisela Ängeby... 10 Fig. 5. Schaktplan. Skala 1:5000... 11 Fig. 6. I schaktets profilvägg syns överlagrande sand och torvhorisonter, i vilka det låg mesolitisk flinta. Foto: Gisela Ängeby... 13 Fig. 7. Vattenavsatta sandlinser och tunna torvskikt under matjorden. Foto: Gisela Ängeby... 13 16 UV Väst Rapport 2009:3. Arkeologisk utredning

Med anledning av en detaljplanering av Smeakalles äng i Tvååker, Varbergs kommun genomfördes en arkeologisk utredning. Efter genomförda inventeringar och sökschaktgrävningar med grävmaskin kan vi konstatera att planområdets nordostligaste hörn döljer en tidigare okänd fornlämning. Denna består av mellanmesolitisk flinta och förmodliga anläggningar i form av urlakade men kolhaltiga mörkfärgningar. Eventuellt utgör de härdrester. Lämningarna är koncentrerade till en knappt skönjbar förhöjning i flack och låglänt åkermark. Flintan påträffades delvis under och i kanten av torvlager och vattenavsatta sandlinser. Området var tidigare en mosse eller ett kärr, vilket även framgår av beskrivningen av marken på äldre kartor. Utöver den mesolitiska flintan, saknar planområdet fornlämningar. ISSN 1404-2029