Polisiära arbetssätt för att förebygga upprepat partnervåld med fokus på våldsutövare

Polisiära arbetssätt för att förebygga upprepat partnervåld med fokus på våldsutövare Sara van der Meiden, Kristina Jerre & Stina Holmberg

Brås uppdrag från regeringen 1. identifiera och sammanställa lovande polisiära metoder och arbetssätt för att förebygga mäns upprepade partnervåld 2. bedöma om de kan införas i svenskt polisarbete

Typ av arbetssätt vi letade efter Polisen är huvudaktör Insatserna är riktade till män som utövar partnervåld - och dömts för detta Arbetssätten har utvärderats och resultaten dokumenterats

Tre utländska polisiära arbetssätt MATAC (Multi agency tasking and co-ordination) från Northumbria, England (2015) DVI (Domestic violence intervention) från North Carolina, Usa (2009) SRP (Second Responder Program) från Ontario, Kanada (2010)

MATAC Polisen identifierar våldsutövare med hög risk att återfalla utifrån tillgängliga register (RFG-värde) Polisen leder Matac-möten 1 gång/mån med andra aktörer Gruppen sätter ihop åtgärdsplaner för de utvalda våldsutövarna (4/möte) Olika åtgärdsspår beroende på våldsutövarens engagemang grönt=stödinsatser rött = varningsbrev, bevakning

MATAC Samma våldsutövare är aktuell i gruppen i fyra månader (i snitt), - men kan tas upp igen Löpande uppföljning av hur individen utvecklas 75 personer/år fick insatser de första 2,5 åren (av 1,4 milj invånare)

Matac Deltagarnas brottslighet minskade Deltagarna minskade antalet anmälda brott om partnervåld Men oklar uppföljningstid och hur många som var frihetsberövade Risken för återfall minskade (deras RFG-värde sjönk)

RFG-värdet förbättrades Sunderland South Tyneside Gateshead Newcastle North Tyneside Northumberland Total Number of Perpetrators Average RFG Score When introduced to MATAC 6 months after being discharged from MATAC 32 38.09 33.24 33 37.59 35.19 33 38.55 32.85 32 42.59 37.03 32 38.38 36.28 27 36.63 35.00 189 39 35

Matac Förutsättningar i Sverige Påminner om SIG och Karin Götblads förslag om operativa arbetsgrupper Sekretessregler komplicerar samverkan Det saknas rutiner för att utnyttja brottsregistren för systematiska riskbedömningar

DVI:s grundtankar De som misstänkts/gripits för relationsvåld flaggas i polisens infosystem De får veta att både polis och det övriga samhället har ögonen på dem De informeras om de negativa rättsliga konsekvenserna om de fortsätter Åtgärderna blir mer omfattande för varje återfall

DVI: Polisen delar in våldsutövarna i fyra nivåer Nivå D: Vissa misstankar om partnervåld men aldrig gripen eller dömd Nivå C: Gripen/häktad/dömd för partnervåld för första gången Nivå B: Har återfallit en gång Nivå A: Har återfallit minst tre gånger

DVI: Åtgärder Nivå D: Personligen överlämnat brev med avskräckande info (100 p/år) Nivå C: Om det inte gjorts tidigare : Personligen överlämnat brev i arrest eller häkte med avskräckande info (350 p/år) Nivå B: Stormöte för grupper av våldutövare för att fördöma, avskräcka och erbjuda hjälp (20 p/år) Nivå A: Rättsväsendet fokuserar med alla medel på att gripa och lagföra (8 p/år

DVI Lägre andel allvarliga fall efter implementeringen Lägre andel anmälningar om partnervåld där offret fått fysiska skador, Lägre andel mord och dråp var partnerrelaterade

DVI Förutsättningar i Sverige D- och C-utövare: Lämna brev bör vara möjligt B-utövare: Inga rättsliga hinder för stormöten inom ramen för villkorlig dom eller skyddstillsyn. A-utövare: Den legala möjligheten att spana och upptäcka brott innan det finns konkreta misstankar måste tydliggöras Det saknas rutiner för att systematiskt samla information om våldsutövare

Viktiga komponenter i de två exemplen Utnyttjar kriminalregister för att identifiera utövare med risk för återfall Samverkan mellan polis och andra aktörer kring åtgärder Kombinerar hot om repressiva åtgärder med erbjudande om hjälpinsatser Utnyttjar lokalsamhället för social kontroll och shaming

Brås bedömning Förutsättningar för utövarfokuserade arbetssätt Tydliggör var ett utökat fokus på våldsutövaren ska ligga (Bops?) Försök skapa rutiner för att utnyttja tillgänglig information om våldsutövare för att bedöma risk Planera åtgärder gentemot våldsutövare utifrån riskbedömningar Utred om sekretessreglerna är för snäva eller oklara Utveckla rutiner för samverkan mellan polis och behandlande aktörer

SRP Systematiskt motivationsarbete Polisanställda psykologer motiverar män som släpps mot borgen att ta kontakt med terapeuter för att få hjälp med sitt beteende under tiden fram till rättegång. Polisens roll Identifiera män med hög eller medelhög risk Informera polisanställda psykologer om vilka dessa män är

SRP: Erfarenheter Mest effektivt att kontakta männen redan innan de släpps mot borgen Mer effektivt när psykologer gör motivationsarbetet än att poliser gör det

SRP: Resultat Det går att motivera män som släppts mot att gå i terapi fram till rättegången Lägre andel av dem som motiverades att gå i terapi återföll i partnervåld än de som inte gick i terapi

Förutsättningar att överföra SRP till Sverige Kan jämföras med Smadit i Sverige (motiverande samtal för rattfyllerister i samband med att de åkt fast) Inga polisanställda psykologer, kan skapa sekretessproblem Är det möjligt att göra terapeuter till polisvolontärer? Utbilda poliser i motivationsarbete