EU:S PLANERINGSTERMIN FAKTABLAD SOCIAL INKLUDERING

EU:S PLANERINGSTERMIN FAKTABLAD SOCIAL INKLUDERING 1. INLEDNING Att bekämpa fattigdom och social utestängning är en viktig politisk prioritering för EU-kommissionen. Sedan 2010 är denna prioritering en del av i Europa 2020, EU:s strategi för tillväxt och arbete, som bygger på att skapa arbetstillfällen och minska fattigdom. En av strategins fem överordnade mål är att hjälpa minst 20 miljoner människor ur risken för fattigdom eller social utestängning senast 2020 och därigenom minska fattigdomen från 116,4 miljoner 2008 1 till 96,4 miljoner under årtiondets gång. Efter den globala finansiella och ekonomiska krisen har EU en lång väg att gå för att uppfylla sitt fattigdomsmål, men ökad ekonomisk aktivitet och ett bättre arbetsmarknadsläge har lett till vissa allmänna förbättringar av de sociala förhållandena i de flesta medlemsstater sedan 2013. Lanseringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter ger ny kraft åt arbetet för att minska fattigdom. Pelaren förväntas utgöra en referensram för att granska sysselsättning och sociala resultat i medlemsstaterna och för reformarbetet på nationell nivå. Mer allmänt fungerar pelaren som en kompass för att skapa ett mer rättvist Europa och för att stärka Europas sociala dimension, genom att ge riktlinjer på områden som social rättvisa, social rörlighet uppåt och genom att minska fattigdom och inkomstskillnader. Syftet med detta dokument är att ge en kortfattad översikt över social inkludering i EU 2. Först introduceras begreppen fattigdom och social utestängning och hur dessa mäts. Därefter följer en översikt över de nuvarande utmaningarna i EU. Slutligen redovisas särskilda infallsvinklar som främjar social inkludering. Följande kompletterande faktablad ger större inblick i politikområdet: Aktiva arbetsmarknadsåtgärder, Tillräckliga och hållbara pensioner, Hälso- och sjukvårdssystem, Kompetens för arbetsmarknaden, Beskattning, Lönebildningssystem och Arbetet mot ojämlikhet. 2. POLITISKA UTMANINGAR: EN ÖVERSIKT ÖVER RESULTATEN I EU- LÄNDERNA 2.1. Mäta fattigdom och social utestängning Fattigdom och social utestängning är en komplex fråga som måste mätas utifrån flera dimensioner. EU använder därför en uppsättning indikatorer för att bedöma framstegen mot EU:s mål om minskad fattigdom. 1 Jämfört med de senaste tillgängliga uppgifterna om risken för fattigdom eller social utestängning (2008) när Europa 2020- strategin avtalades 2010. 2 De länder som omfattas av uppgifterna i detta faktablad är EU:s 28 medlemsländer (EU28), om inte annat anges. Sida 1

Den huvudsakliga indikatorn mäter det antal personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Detta tillstånd definieras med hjälp av följande tre huvudsakliga underindikatorer: Risk för fattigdom (relativ fattigdom eller inkomstfattigdom) mäter den andel personer som lever i ett hushåll med en disponibel nettoinkomst per konsumtionsenhet som är lägre än fattigdomsgränsen på 60 % av den nationella medianinkomsten (efter sociala transfereringar). Gränsen på 60 % av medianinkomsten är konventionell och står för den inkomst som man anser behövas för att leva ett anständigt liv. Personer som lever i hushåll med en disponibel nettoinkomst per konsumtionsenhet under gränsen anses vara i riskzonen för fattigdom. Allvarlig materiell fattigdom mäter den andel personer vars levnadsvillkor är begränsade på grund av bristande resurser och som inte har råd med vissa varor eller tjänster som brukar tyda på en anständig levnadsstandard i ett visst samhälle. Det definieras som oförmåga att betala för minst fyra av nio särskilda poster 3. Hushåll med mycket låg arbetsintensitet mäter den andel av befolkningen mellan 0 59 år som lever i hushåll där personer i arbetsför ålder arbetade mindre än 20 % av sin totala möjliga arbetstid under föregående år. Personer anses vara i riskzonen för fattigdom eller social utestängning om de är drabbade av minst en av de tre fattigdomsdimensioner som beskrivs ovan. Vissa personer är drabbade av två eller till och med tre typer av fattigdom 3 1) Betala hyra/lån/räkningar i tid, 2) ha tillräcklig uppvärmning av bostaden, 3) klara oförutsedda utgifter, 4) äta kött, fisk eller likvärdigt protein varannan dag, 5) åka bort på en veckas semester, 6) ha bil, 7) ha tvättmaskin, 8) ha färg-tv eller 9) ha telefon. samtidigt. Att räkna summan för varje indikator skulle därför innebära att vissa fall räknas flera gånger (se diagram 1). Den sociala resultattavlan åtföljer den europeiska pelaren för sociala rättigheter och tar del av det flerdimensionella tillvägagångssättet för Europa 2020- strategin. Resultattavlan lägger till följande ytterligare indikatorer för att mäta fattigdom: Mycket bristfälliga bostäder mäter den andel av befolkningen som lever i en bostad som betraktas som trångbodd och som även uppvisar minst ett av följande mått för bristfälliga bostäder: 1) läckande tak, 2) avsaknad av badkar, dusch eller inomhustoalett med spolning eller 3) en bostad som anses vara för mörk. Fattigdomsrisk bland förvärvsarbetande mäter den andel personer som arbetar och som har en disponibel nettoinkomst per konsumtionsenhet som är lägre än fattigdomsgränsen på 60 % av den nationella medianinkomsten (efter sociala transfereringar). Tillsammans med fattigdomsindikatorerna ger följande mått på inkomstskillnader 4 ett bredare perspektiv på social utestängning: Koncentrationskoefficienten är den indikator som oftast används för att mäta inkomstskillnader. Den mäter fördelningen av inkomst i ett land eller en region. Ju högre koefficienten är, desto större är skillnaderna. En koefficient på 0 anger fullständig jämlikhet (alla har samma inkomst), medan en koefficient på 100 anger fullständig ojämlikhet. 4 Förhållandet mellan den övre och undre inkomstkvintilen ger en bild av inkomstskillnaderna mellan de 20 % av befolkningen med högst inkomst (den högsta kvintilen) och Se Europeiska planeringsterminens faktablad om arbetet mot ojämlikhet. Sida 2

de 20 % av befolkningen med lägst inkomst (den lägsta kvintilen). Undersökningen för EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU- Silc) är den främsta källan för statistik om inkomst, fattigdom, social inkludering och levnadsvillkor. En stor fördel med undersökningen är att den innehåller detaljerade uppgifter om personer och hushåll som har samlats in på ett harmoniserat sätt i alla medlemsstater, vilket gör att man kan jämföra uppgifter mellan olika länder. En stor begränsning är att det tar två år 5 innan uppgifterna kan analyseras och rapporteras. 2.2. Resultatöversikt Nivån för fattigdom eller social utestängning har sjunkit till den nivå som rådde före finanskrisen 2008. Under 2016 6 riskerade runt 118 miljoner människor, eller 23,5 % av Europas befolkning 7, att drabbas av fattigdom eller social utestängning (se tabell 1 i bilagan). Under 2012 var den andel människor som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU nästan 25 %. Inkomstfattigdom är fortfarande den mest utbredda formen av fattigdom 2016, med nära 87 miljoner drabbade personer (eller 17,3 %). Det antal personer som är drabbade av allvarlig materiell fattigdom sjönk för fjärde året i rad. Enligt preliminära uppgifter för 2016 minskade antalet till 7,5 % (eller 37,8 miljoner människor), vilket är den lägsta nivå som noterats i EU sedan 2005. 5 Under 2017 publicerade till exempel Eurostat uppgifter för 2016, baserade på inkomster för 2015. 6 Uppskattade uppgifter för inkomståret 2015. När denna text offentliggjordes fanns det ännu inga tillgängliga uppgifter för Irland. 7 Det sammanlagda antal personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning är lägre än summan av antalet personer i var och en av de tre formerna av fattigdom eller social utestängning. Det beror på att vissa personer kan befinna sig i av fler än en av dessa situationer samtidigt. På 10,4 % (eller 38,8 miljoner människor) överstiger nivån för låg arbetsintensitet fortfarande siffran för 2008 (9,2 %). Förbättrade arbetsmarknadsvillkor och ökad ekonomisk aktivitet har dock lett till att den andel personer som lever i hushåll med obefintlig arbetsintensitet minskade under 2015, för första gången sedan 2008. Trots att fattigdomssituationen nyligen har börjat förbättras är inkomstskillnaderna fortfarande höga och det råder fortfarande oro över rättvis fördelning för befolkningen. Förhållandet mellan den övre och undre inkomstkvintilen har stigit under de senaste åren och ligger på 5,1 för 2016. Koncentrationskoefficienten har också stigit och låg på 31 för 2015. Resultaten för fattigdom och social utestängning på EU-nivå beräknas som ett vägt medelvärde av de nationella resultaten och döljer därför betydande skillnader mellan medlemsstaterna (se diagram 2). Under 2016 riskerade nästan en tredjedel av befolkningen i fyra medlemsstater att drabbas av fattigdom eller social utestängning: Bulgarien (40,4 %), Rumänien (38,3 %), Grekland (35,6 %) och Litauen (30,1 %). De lägsta nivåerna rapporterades i Tjeckien (13,3 %), Finland (16,6 %) och Nederländerna (16,7 %) (se tabell 1 i bilagan). Fattigdomsdynamiken varierar också mellan olika åldersgrupper och befolkningsbakgrunder. De mest sårbara grupperna i samhället verkar vara ungdomar, barn, personer med funktionsnedsättningar, arbetslösa och personer från länder utanför EU. Nästan en tredjedel av alla ungdomar i Europa löper en större risk för fattigdom eller social utestängning. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit för tredje året i rad och ligger på 18,7 % för 2016. Denna andel är fortfarande högre än den var före krisen 2008 (15,6 %). Samtidigt riskerade nästan en tredjedel (30,5 %) av alla ungdomar (18 24 år) Sida 3

att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2016. En annan grupp som löper större risk för fattigdom eller social utestängning är barn. Under 2016 var risken för barn (0 17 år) 26,4 % högre än risken för personer i arbetsför ålder (18 64 år, på 24,2 %) eller för äldre (över 65 år, på 18,3 %). Barns sårbarhet påverkas i stor utsträckning av deras föräldrars status på arbetsmarknaden, särskilt i kombination med begränsad tillgång till sociala tjänster och lågt inkomststöd. Personer med funktionsnedsättning löper också betydligt större risk för fattigdom eller social utestängning. Bland personer med funktionsnedsättningar i EU riskerade 30,2 % (31 miljoner personer) att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2015, vilket var betydligt fler än för personer utan en funktionsnedsättning (20,8 %). Risken ökar ju svårare funktionsnedsättningen är, och 2014 handlade det om 36,7 % av alla personer med svåra funktionsnedsättningar i EU. Risken för fattigdom eller social utestängning för arbetslösa var 67,1 % under 2016. Dessutom utgjorde antalet långtidsarbetslösa nästan 48 % av det totala antalet arbetslösa. Denna utveckling är särskilt oroväckande eftersom långa perioder av arbetslöshet kan leda till att man tappar en stor del av sina färdigheter, och risken för fattigdom eller social utestängning ökar för de drabbade. Långtidsarbetslöshet kan även leda till att de drabbade inte längre täcks av någon form av inkomststöd eller socialt skydd. En annan oroande utveckling är ökningen av fattigdom bland förvärvsarbetande, vilket visar att en anställning inte alltid är ett säkert skydd mot fattigdom. Under 2015 rapporterades det att 9,5 % av de som arbetade inte hade tillräckliga inkomster en ökning jämfört med 2008 8 (8,5 %). Utvecklingen 8 EU27, uppgifter saknas för Kroatien för 2008. påverkas av spridningen av tidsbegränsade anställningar och deltidsarbeten. Dessa typer av arbeten hör ofta ihop med lägre ersättning och arbetsintensitet, som är viktiga drivkrafter bakom den ökande fattigdomsrisken 9. Å andra sidan är dessa typer av anställningar starkt kopplade till tendenser för digitalisering av arbete, fokus på en bättre balans mellan arbete och privatliv och återintegrering av kvinnor med barn på arbetsmarknaden. Läget för den del av EU:s befolkning som är födda utanför EU är särskilt relevant med tanke på det ökande behovet av att bemöta tillströmningen av asylsökande. Under 2015 uppskattades det att risken för fattigdom eller social uteslutning för personer som är födda utanför EU var 39,1 % nästan dubbelt så hög som risken för de som är födda i EU (21,6 %). Andra grupper 10 som drabbas av fattigdom eller social utestängning är bland annat ensamstående föräldrar, familjer med många barn och minoriteter, som romerna. 9 Employment and Social Developments in Europe (ESDE) 2016, s. 87. 10 Jämförbara EU-uppgifter finns inte för alla dessa grupper. Sida 4

Diagram1 Antal personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning enligt indikatortyp, UE-28, 2015* (i miljoner) * Det fanns inga tillgängliga skärningspunkter för fattigdomsindikatorerna för 2016 när denna text offentliggjordes. 3. INFALLSVINKLAR PÅ DE POLITISKA UTMANINGARNA Möjligheten att förebygga och minska fattigdom, social utestängning och ojämlikhet beror till stor del på de åtgärder och reformer som genomförs i medlemsstaterna. EU:s roll är att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder för social inkludering och socialt skydd genom politisk vägledning och finansiellt stöd för reformer. EU:s strategi för aktiv inkludering 11 syftar till att i) hjälpa de som kan arbeta med att hitta varaktig sysselsättning av god kvalitet, ii) erbjuda tillräckliga resurser för att de som inte kan arbeta ska kunna leva ett värdigt liv och iii) ge stöd till deltagande i samhället. Strategin grundas på tre delar: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av hög kvalitet. Se till att alla har tillräckligt inkomststöd, samtidigt som man undviker arbetslöshet eller bidragsfällor för de som kan arbeta. Skapa inkluderande arbetsmarknader genom att ge alla människor möjlighet att förvärvsarbeta och ha en lön som det går att leva på. Inkluderande arbetsmarknader bygger bland annat på aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att förbättra chansen för arbetstagare att hitta arbeten som passar dem och att hjälpa arbetslösa att hålla kontakten med arbetsmarknaden 12. 11 Se kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (2008/867/EG) och kommissionens arbetsdokument om genomförande (SWD(2017) 257 final). 12 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Sida 5

Ge tillgång till hälso- och sjukvård 13, sociala tjänster och andra stödtjänster av hög kvalitet som kan undanröja hinder för att komma in på arbetsmarknaden och därmed ta itu med fattigdom och social utestängning. Barnomsorg gör det till exempel möjligt för föräldrar att återvända till arbetet. Andra särskilda program och tjänster används för att nå ut till de mest utsatta grupperna i samhället (hemlösa, tidigare dömda, Diagram 1 Personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning (2016): standardiserade värden Bulgarien Rumänien Grekland Litauen Italien Lettland Kroatien Spanien Cypern Ungern Irland* Portugal Estland EU (28 länder) Förenade kungariket Polen Belgien Malta Luxemburg Tyskland Slovenien Sverige Frankrike Slovakien Österrike Nederländerna Danmark Finland Tjeckien Källa: Eurostat, EU-Silc, onlinedatakod: tsdsc100-20 -10 0 10 20 * När denna text offentliggjordes saknades ännu uppgifter för Irland. I stället används siffror för 2015. 13 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om hälso-och sjukvårdssystem. Sida 6

psykiskt sjuka och missbrukare) och ge dem stöd genom att hjälpa dem att återintegreras i samhället. Det finns flera andra infallsvinklar för att medlemsstaterna ska kunna förbättra sina nationella sociala resultat. Medlemsstaterna kan till exempel tillhandahålla effektiv och rättvis utbildning samt system för livslångt lärande 14 för att ge människor de färdigheter som behövs för att komma in på och utvecklas på arbetsmarknaden, se till att barn från mindre gynnade förhållanden får likvärdiga möjligheter och att lågutbildade har tillräcklig tillgång till livslångt lärande, genomföra skatteåtgärder 15 som skapar rätt incitament för alla aktörer (arbetstagare, arbetsgivare och företagare) att delta fullt ut i ekonomisk verksamhet, genomföra lönebildningspolitik 16 så att alla har en tillräcklig inkomst, samtidigt som man tar hänsyn till hur det påverkar konkurrenskraften och skapandet av arbetstillfällen, se till att alla har tillräckliga och bärkraftiga pensioner 17, genom att också vidta åtgärder för aktivt åldrande vad gäller sysselsättning, deltagande och ett självständigt liv i snitt är pensionärer i EU mer skyddade mot risken för fattigdom eller social utestängning än den totala befolkningen, anta antidiskrimineringslagar som tar itu med de hinder som särskilda grupper kan stå inför när de försöker hitta jobb och boende och utöva sina sociala rättigheter. 4. POLITISKA ÅTGÄRDER: NULÄGET 4.1. Förbättring av inkomststödets effektivitet och ändamålsenlighet Genom sociala transfereringar och skatter omfördelas inkomsten mellan personer och hushåll. Dessa åtgärder kan ha en stor påverkan på fattigdom och inkomstskillnader. Under 2015 minskade utgifter för sociala förmåner 18 (utom pensioner) fattigdomen i EU från 25,9 % till 17,3 %. Hur mycket sociala förmåner påverkar fattigdomen skiljer sig dock stort i EU, från under 7 % i Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Italien, Lettland, Polen och Rumänien, till över 25 % i Belgien, Danmark, Finland och Irland (se diagram 3). Utöver sociala transfereringar är även ändamålsenligheten och effektiviteten viktiga faktorer. Utgifterna ska leda till bästa möjliga resultat (ändamålsenlighet), till lägsta möjliga kostnad och med maximerade spridningseffekter för sysselsättning och tillväxt (effektivitet). Skillnader vad gäller ändamålsenligheten och effektiviteten för sociala utgifter beror på flera olika faktorer. För det första finns det stora skillnader mellan nivån för fattigdom och ojämlikheter före de sociala transfereringarna, beroende på fördelningen av ursprunglig inkomst (dvs. arbetsinkomster, inklusive inkomster för egenföretagande, kapitalinkomster och pensioner 19 ). Segmenterade och polariserade arbetsmarknader 20 skapar 14 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om kompetens för arbetsmarknaden. 15 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om beskattning. 16 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om lönebildningssystem. 17 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om tillräckliga och hållbara pensioner. 18 Indelade efter ändamål omfattar de sociala förmånerna förmåner vid ålderdom och till efterlevande (pensioner), förmåner vid sjukdom, sjukvårdsförmåner och förmåner till personer med funktionsnedsättning, familjeförmåner och barnbidrag, arbetslöshetsförmåner, bostadsbidrag och förmåner för att motverka social utestängning. 19 Pensioner betraktas som ursprunglig inkomst eftersom de omfördelar inkomsten under livets gång. 20 Segmentering syftar på en situation där det både finns en grupp arbetstagare som är Sida 7

Sociala transfereringars påverkan (utom pensioner) på minskning av fattigdom: förändring jämfört med 2015 Diagram 2 Sociala transfereringars påverkan* på fattigdomsminskning, 2016 och förändring jämfört med föregående år 6,0 2016 4,0 LV FI EE 2,0 HU PL DE RO AT SI SE 0,0 UK 12 14 16 EL 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 54 56 58 60 MT CY DK LT FR IT y = 0,0232x - 1,6189 PT CZ R² = 0,0103-2,0 ES BE -4,0 BG SK LU -6,0 NL HR -8,0 Sociala transfereringars påverkan (utom pensioner) på minskning av fattigdom ofta höga nivåer av ojämlikhet innan transfereringarna görs, vilket kan kräva en högre grad av omfördelning. För det andra kan betydande skillnader i storleken på och utformningen av utgifterna för sociala förmåner bidra till att förklara skillnader i omfördelningseffekter mellan olika inkomst- och befolkningsgrupper. Några viktiga aspekter är utgifternas sammansättning enligt ändamål och typ, beskattningsprogressivitet, kombinationen av allmänna och behovsprövade förmåner och hur vänligt inställd arbetsmarknaden är till utgifter (dvs. i vilken utsträckning marknaden stöder integrering på arbetsmarknaden och uppmuntrar till arbete). 4.2. Särskilda områden för socialt skydd Förutom arbetslöshetsförmåner 21 används också system för minimiinkomst (t.ex. skyddsnät som en sista utväg) för att stödja de mest sårbara personerna. För att kunna påverka i så stor grad som möjligt är det viktigt att integrera dessa system med andra infallsvinklar. Detta kan till exempel åstadkommas genom att man kopplar samman system för minimiinkomst med aktiva arbetsmarknadsåtgärder, för att undvika minskad arbetsmotivation och bidragsfällor, väl skyddade och en annan grupp med otrygga och sämre betalda arbeten utan större möjligheter att få ett bättre arbete. 21 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om arbetslöshetsförmåner. Sida 8

Diagram 3 Familjeförmåners och barnbidrags effekt på minskning av fattigdom för barn mellan 0 17 år Källa: Eurostat, EU-Silc från användardatabasen 2013 samordnar systemen för minimiinkomst med andra sociala trygghetstjänster (t.ex. bostadsbidrag, hälso- och sjukvård och barnomsorg) för att underlätta tillgången och se till att tjänsterna utnyttjas optimalt samt säkerställa konsekvens (t.ex. undvika sammanträffande av förmåner). Barnbidrag och familjeförmåner kan i hög grad leda till att fattigdomen minskas bland förmånstagarna. Hur mycket dessa förmåner bidrar till att begränsa fattigdomen skiljer sig mellan olika medlemsstater. I Finland, Irland, Förenade kungariket och Tyskland har barnbidrag och familjeförmåner i hög grad minskat barnfattigdomen. I Spanien, Portugal, Grekland, Polen, Bulgarien och Italien är denna minskning däremot liten. under fattigdomsgränsen. Under 2016 hade 22 medlemsstater en nationell lagstadgad minimilön som fastställts av staten. I de andra sex EU-länderna har den lägsta lönen fastställts i kollektivavtal, ofta på sektornivå, och omfattar en stor andel av arbetskraften. Så är fallet för Österrike, Cypern, Danmark, Finland, Italien och Sverige. 4.3. Fattigdom bland förvärvsarbetande Under 2015 22 låg andelen fattigdom bland förvärvsarbetande kvar på 9,5 %, men det är fortfarande högre än nivån för 2008 23. Risken för fattigdom bland förvärvsarbetande varierade stort i Krav på minimilön används i stor utsträckning i medlemsstaterna för att ta itu med fattigdom bland förvärvsarbetande. I flera medlemsstater ligger dock minimilönerna 22 Uppgifter för 2016 för EU28 och Irland saknades när denna text offentliggjordes. 23 EU27, inga tillgängliga uppgifter för Kroatien för 2008. Sida 9

EU, från 4,0 % i Tjeckien till 18,6 % i Rumänien och 13,4 % i Grekland. Det finns också skillnader mellan personer som är aktiva på arbetsmarknaden, då fattigdomsrisken är större för egenföretagare än för löntagare, och även större för deltidsanställda än för heltidsanställda 24. 4.4. Tillgång till tjänster av hög kvalitet Jämfört med personer med typisk anställning har de med atypisk anställning lägre lön. Vissa låginkomsttagare kan kompensera för de lägre lönerna genom att arbeta fler timmar, men ofrivilligt deltidsarbete stärker effekten av lägre löner. Andra faktorer som påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande är bland annat hushållets sammansättning och mottagande av sociala transfereringar. Om det finns andra arbetstagare eller äldre personer i hushållet kan det innebära ytterligare inkomst i form av löner eller förmåner vid ålderdom. Sociala transfereringar kan öka hushållets disponibla inkomst och minska risken för fattigdom bland förvärvsarbetande. 24 ESDE 2016, s. 84. Sida 10

FI CZ BE IE DK NL MT HR SK SI FR AT BG SE UK CY HU LV EU DE LT EE PT PL IT LU ES EL RO % av personer mellan 18 och 64 år Diagram 4 Fattigdom bland förvärvsarbetande 2008, 2012 och 2015 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 2015 2012 2008 Anmärkning: anställda i åldrarna 18 68. Uppgifter saknas för 2006 för Kroatien (i stället har uppgifter för 2009 använts). EU syftar på EU27 för 2006 och på EU28 för resten. Källa: Eurostat (ilc_iw01) Tillgång till tjänster av hög kvalitet, till exempel barnomsorg, bostadsbidrag, hälso- och sjukvård, långvarig vård och omsorg samt utbildning, bidrar till social inkludering. Tillgång till överkomlig barnomsorg av hög kvalitet är till exempel viktigt för att ge barn en så god chans i livet som möjligt, oavsett social bakgrund, och underlättar för att deras föräldrar ska integreras på arbetsmarknaden. Det finns dock bevis för att denna tjänst generellt sett används mindre av de mest sårbara barnen (t.ex. barn från låginkomstfamiljer eller familjer längst bort från arbetsmarknaden, romska barn, barn med invandrarbakgrund och barn med funktionsnedsättningar). Det låga deltagandet i barnomsorg kan tillskrivas en rad olika faktorer, som tillgänglighet och tillgång (särskilt på landsbygden), överkomlighet, berättigande och föräldrarnas val. Till exempel kan kostnaden för barnomsorg i kombination med föräldrarnas låga löner också vara ett stort hinder för att få tillgång till barnomsorg. Så är fallet i t.ex. Bulgarien, Tjeckien, Irland, Lettland, Litauen och Slovenien, där ensamstående föräldrar med förväntade låga löner inte har tillräckliga ekonomiska skäl för att delta på arbetsmarknaden och inte utnyttjar barnomsorgen för sina barn. Tillräcklig tillgång till familjetjänster och andra tjänster är också avgörande för att garantera välbefinnandet för barn som växer upp i utsatta förhållanden. Tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet 25 från tidig ålder är oumbärligt för att människor ska kunna växa upp och leva i god hälsa och bidra till samhället. Fattigdom och ojämlikhet vad gäller tillgång till hälso- och sjukvård 25 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om hälso- och sjukvårdssystem. Sida 11

kan leda till sjukdom, oförmåga att arbeta, beroende, ökad fattigdom och uteslutning. I de fattigaste EUregionerna är risken för att ett barn dör före sin första födelsedag över fem gånger så stor som i de rikaste regionerna, och i vissa medlemsstater är skillnaderna i medellivslängd mellan fattiga och rika så mycket som tio år. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt personer i utsatta situationer, som äldre och personer med funktionsnedsättning. Genom att se till att dessa personer har tillgång till hälso- och sjukvård så nära hemmet som möjligt (inklusive på landsbygden) kan institutionalisering undvikas. En ny profil för hemlösa håller också på att bildas. Den består av kvinnor, barnfamiljer, ungdomar och människor med invandrarbakgrund. Några infallsvinklar för att ta itu med detta problem är tillgång till subventionerat boende eller bostadsbidrag av hög kvalitet, skydd mot vräkning och tillhandahållande av husrum och tjänster för hemlösa för att främja deras sociala inkludering. Datum: 30 oktober 2017. Ett annat problem för allmän ordning är bristen på överkomligt boende av hög kvalitet. Under 2015 levde 4,9 % av Europas befolkning i hushåll där man upplevt bristfälliga bostäder 26 och 11,3 % av hushållen spenderade över 40 % av sin disponibla inkomst på boende. 26 Mätt som befolkningsandel som lever i en bostad som betraktas som trångbodd och som uppvisar minst en av följande indikatorer på en bristfällig bostad: läckande tak, avsaknad av badkar, dusch eller inomhustoalett med spolning eller en bostad som anses vara för mörk. Sida 12

BILAGA Tabell 1 Personer som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2008 och 2016 % av total befolkning I tusental 2008 2016 2008 2016 EU * 23,7 23,5 115 908 117 951 Österrike 20,6 18,0 1 699 1 542 Belgien 20,8 20,7 2 194 2 335 Bulgarien 44,8 40,4 3 421 2 890 Kroatien 27,9 1 159 Cypern 23,3 27,7 181 234 Tjeckien 15,3 13,3 1 566 1 375 Danmark 16,3 16,7 887 948 Estland 21,8 24,4 291 318 Finland 17,4 16,6 910 896 Frankrike 18,5 18,2 11 150 11 463 Tyskland 20,1 19,7 16 345 16 035 Grekland 28,1 35,6 3 046 3 789 Ungern 28,2 26,3 2 794 2 541 Irland 23,7 1 050 Italien 25,5 29,9 15 082 18 095 Lettland 34,2 28,5 740 554 Litauen 28,3 30,1 910 871 Luxemburg 15,5 19,7 72 114 Malta 20,1 20,1 81 85 Nederländerna 14,9 16,7 2 432 2 797 Polen 30,5 21,9 11 491 8 221 Portugal 26 25,1 2 757 2 595 Sida 13

Rumänien 44,2 38,8 9 115 7 694 Slovakien 20,6 18,1 1 111 950 Slovenien 18,5 18,4 361 371 Spanien 23,8 27,9 10 786 12 827 Sverige 14,9 18,3 1 367 1 799 Förenade kungariket 23,2 22,2 14 069 14 359 * Uppgifterna för 2008 omfattar inte Kroatien. Uppgifterna för 2016 är uppskattade och omfattar inte Irland. Uppgifter saknas. Källa: tsdsc100 Sida 14

Tabell 2 Indikatorer på fattigdom: jämförelse mellan länder Risk för fattigdom eller social utestängning, risk för fattigdom, allvarlig materiell fattigdom (% av befolkningen), hushåll med mycket låg arbetsintensitet (% av befolkningen mellan 0 59 år), EU, euroområdet och enskilda medlemsstater, 2012 2015 Risk för fattigdom eller social utestängning Risk för fattigdom Allvarlig materiell fattigdom Mycket låg arbetsintensitet 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 0 5 10 15 20 25 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 0 5 10 15 20 25 CZ SE NL FI FR DK AT SK LU SI DE BE MT EA19 CZ SE NL FI FR DK AT SK LU SI DE BE MT EA19 CZ SE NL FI FR DK AT SK LU SI DE BE MT EA19 CZ SE NL FI FR DK AT SK LU SI DE BE MT EA19 PL PL PL PL UK UK UK UK EU28 EU28 EU28 EU28 EE EE EE EE IE IE IE IE PT PT PT PT HU HU HU HU ES ES ES ES IT IT IT IT CY CY CY CY HR HR HR HR LT LT LT LT LV LV LV LV EL EL EL EL RO RO RO RO BG BG BG BG 2015 (minskning) 2012 2012 2015 (ökning) neutral neutral Anmärkning: De gröna stolparna anger en minskning mellan 2012 (där de ljusgröna stolparna slutar) och 2015 (där de mörkgröna stolparna slutar). De röda stolparna anger en ökning mellan 2012 (där de ljusröda stolparna slutar) och 2015 (där de mörkröda stolparna slutar). De grå stolparna anger en liten eller ingen förändring. Indikatorn risk för fattigdom eller social utestängning slår ihop risk för fattigdom, allvarlig materiell fattigdom och mycket låg arbetsintensitet. Sammanlagt bör stolplängden för de olika delarna inte uppgå till längden på den stolpe som anger risk för fattigdom eller social utestängning eftersom de olika delarna överlappar varandra för denna indikator och de enskilda delarna. Året syftar på undersökningsåret för EU-Silc. Inkomstsiffrorna är tagna från föregående år. Risk för fattigdom eller social utestängning och risk för fattigdom: inkomst från föregående år. Allvarlig materiell fattigdom: nuvarande år. Mycket låg arbetsintensitet: status under föregående år. För Bulgarien och Estland finns det avbrott i serien för 2014 (risk för fattigdom eller social utestängning och risk för fattigdom för Bulgarien respektive risk för fattigdom eller social utestängning, risk för fattigdom och mycket låg arbetsintensitet för Estland). Källa: Eurostat, EU-Silc (ilc_peps01. Ilc_li02, ilc_mddd11, ilc_lvhl11) Sida 15