Dnr RSK 246-24 VERKSAMHETSANALYS 24 Hälso- och sjukvård HÄLSO- OCH SJUKVÅRDS- AVDELNINGEN ANALYSENHETEN APRIL 25
2
3 Förord Hälso- och sjukvården berör oss alla. Det är Västra Götalandsregionens största verksamhet och nästan alla får någon gång i livet behov av hälso- och sjukvård. Det finns därför intresse av en regionalt sammanhållen långsiktig uppföljning där både verksamhets- och ekonomiperspektivet ingår. Detta är starten på en sådan uppföljning och syftet har varit att sammanställa ett urval av data om hälso- och sjukvården och att analysera samt värdera tillgängliga fakta. Rapporten ger en beskrivning av hälso- och sjukvårdens olika verksamheter. Innehållet gör inte anspråk på att vara heltäckande, men belyser viktiga förhållanden för regionens hälso- och sjukvård. Styrning av hälso- och sjukvård kräver kunskap och insikt inom ett flertal dimensioner. Rapporten är ett första steg och bidrag till detta och kommer framöver att utvecklas för att ge ett stöd till fortsatt utveckling av hälso- och sjukvården i regionen. Lars-Olof Rönnqvist Hälso- och sjukvårdsdirektör Bengt Kron Chef analysenheten
4 Innehållsförteckning DEL 1. VERKSAMHETSANALYS 24 Inledning... 5 Regionens befolkning... 7 Perspektiv på resurser och resursförbrukning... 9 Den självupplevda hälsan i befolkningen... 13 Befolkningens uppfattning om vården... 15 Upplevelser av tillgång till hälso- och sjukvård... 17 Konsumtion av hälso- och sjukvård... 19 Tillgänglighet... 23 Vårdkonsumtion av särskilda planerade operationer... 26 Hälso- och sjukvård som utförs inom ramen för besöks- och behandlingsgarantin respektive inom ramen för valfrihetsreglerna... 28 Medicinska resultat och uppföljning... 29 Produktion av Hälso- och sjukvård utförd vid sjukhus och inom primärvård... 31 Kostnader för hälso- och sjukvård... 31 Läkemedel... 33 Sjukresor... 35 Tandvård... 36 Hälso- och sjukvårdspersonal... 38 DEL 2. BASALA UPPGIFTER OM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS STRUKTUR... 4 Ordlista... 51 Arbetsgrupper... 52 DEL 3. TABELLBILAGOR
5 Inledning Hälso- och sjukvårdsavdelningen i Västra Götalandsregionen har från år 24 ansvar för en regionövergripande uppföljning av hälso- och sjukvårdsverksamhet inom regionen. Ett första steg i arbetet med förbättrad uppföljning är samordning och effektivisering av uppföljning ur ett regionalt perspektiv. Denna rapport är en del i detta arbete. Rapporten är ett komplement till övrig regional rapportering. Innehållet kommer successivt att utvecklas till att redovisa och analysera hälso- och sjukvårdens resultat i termer av kvalitet och effektivitet. Målgrupp för rapporten är i första hand politiska nämnder och styrelser men även andra intressenter. Rapporten är framtagen för att ge en sammanhållen bild av hälso- och sjukvården i regionen och skall bygga på enhetligt framtagen statistik ur befintliga datakällor och övriga underlag, ge möjlighet till olika typer av jämförelser: över tid, mellan områden och mellan regionen och riket/andra delar av riket, belysa hälso- och sjukvården ur ett genusperspektiv, innehålla analyserande kommentarer, utgöra ett komplement till övrig regional rapportering, i tillämpliga delar samordnas med årsredovisning och budgetunderlagsarbete, på sikt utvecklas med allt större fokus på analys och uppföljning av effektivitet och kvalitet. Rapporten skall således ge möjligheter till jämförelser över tid, mellan olika hälso- och sjukvårdsnämndsområden i regionen och mellan regionen och riket/andra delar av riket Kraven på regionalt enhetlig och jämförbar information har varit vägledande för urval av redovisade data. Inom några områden finns idag inte regionalt jämförbara uppgifter. Arbetsgruppen har då valt att inte redovisa dessa data utan utvecklingsarbete har istället inletts för att kunna presentera data i kommande rapporter. En andra mycket viktig utgångspunkt har varit att ta tillvara och använda redan insamlade data. Statistik och andra verksamhetsuppgifter som redan samlats in för regionala och nationella syften har använts så långt som möjligt. möjligt. I några fall har så aktuella data inte funnits att tillgå men det har då angivits särskilt. Inom några områden finns inte data att tillgå för år 24. Analysgruppen har då gjort en bedömning av områden där det ändå varit relevant att basera analysen på äldre data. Ett exempel på sådant område är cancerstatistik. Inom området kvalitet och resultat inom hälso- och sjukvård är det angeläget att man inom regionen startar ett arbete med målsättningen att inom ett par år kunna redovisa fler aspekter på såväl patientupplevd kvalitet som medicinsk kvalitet. Föreliggande rapport kommer därmed att successivt utvecklas till en uppföljning med allt större fokus på effektivitet och kvalitet. Rapporteringen om hälso- och sjukvårdsverksamhet kommer i sin helhet att utvecklas såväl vad gäller rapportens innehåll som presentationsformen. Arbetsgrupper I arbetet med framtagandet av data till rapporten har ingått medarbetare från regionkansliets hälso- och sjukvårdsavdelning och ekonomiavdelning samt medarbetare från nämndernas hälso- och sjukvårdskanslier. Projektledare har varit Marianne Förars, analysenheten, hälso- och sjukvårdsavdelningen. Rapporten Rapporten innehåller fakta men även analyserande kommentarer som kan vara till hjälp vid tolkningen samt belyser trender och avvikelser. Innehållet är uppdelat i tre delar: 1. En första textdel med ett urval av sammanställningar och med analyserande kommentarer. I denna del återfinns såväl jämförelser av vårdkonsumtion som uppgifter om demografi och kostnadsnivå. 2. En andra beskrivande del om regionens vårdproduktion med basala uppgifter om utbudet. Till denna del finns även ett bildspel framtaget. 3. En tredje tabelldel som kan användas som källa i andra analyser och jämförelser. Vi har, där det är relevant, strävat efter att ge data redovisat på hälso- och sjukvårdsnämndernas områden. Data från 24 har använts där det varit
6 Hälso- och sjukvårdsnämndområden i Västra Götaland HSN 1 Norra Bohuslän HSN 2 Dalsland HSN 3 Trestad HSN 4 Mellersta Bohuslän och Ale HSN 5 Göteborg - Centrum Väster HSN 6 Mitten-Älvsborg HSN 7 Södra Bohuslän HSN 8 Sjuhärad HSN 9 Västra Skaraborg HSN 1 Östra Skaraborg HSN 11 Göteborg - Hisingen HSN 12 Göteborg - Nordost
7 Regionens befolkning Befolkningens behov av sjukvård bestäms i hög grad av befolkningens sammansättning. Faktorer som spelar in är ålder, kön och sjuklighet. Även stad eller landsbygd påverkar liksom socioekonomiska faktorer. Viktigast är befolkningens ålder där kostnaderna ökar brant efter 65 års ålder. Som exempel på det starka sambandet visas kostnader för slutenvård i förhållande till ålder i figur 1. kronor 3 25 2 15 1 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Figur 1.Vårdkostnadernas starka samband med ålder. Fakturerade kostnader för slutenvård i VGR per invånare i ett-årsklasser 24. Kostnaderna för slutenvård per individ ökar brant från 65 års ålder. Demografiska data I VGR liknar befolkningens ålderssammansättning Sverige som helhet. Medelåldern för befolkningen i både VGR och i Sverige var t.ex. 4 år 24. Det finns en markant övervikt av kvinnor i högre åldrar, främst i åldern 8-85 år. antal individer 14 12 1 8 6 4 2 Kvinnor Män 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Figur 2. Antalet kvinnor och män per ettårsklass i VGR 24 Även om regionen är jämförbar med riket så finns det väsentliga skillnader inom regionen i befolkningens åldersstruktur. Det finns såväl storstad med yngre, och glesbygd med äldre befolkning. Dessa skillnader har betydelse för sjukvårdsbehov i de olika sjukvårdsnämndsområdena. Detaljerade data över befolkningsstruktur och socioekonomiska förhållanden framställs av epidemiologienheten varje år 1. Nämndområdena i Storgöteborg har en befolkning som är väsentligt yngre än i övriga VGR medan nämnderna norra Bohuslän och Dalsland har en äldre befolkning. Det skiljer 6 år i genomsnittlig ålder mellan HSN 12 Göteborg - Nordost och HSN 2 Dalsland. Tabell 1.Genomsnittlig ålder 24 för befolkningen i nämndområdena. Genomsnittlig ålder Genomsnittlig ålder HSN 2 43,3 HSN 5 39,7 HSN 1 43,2 HSN 6 39,4 HSN 9 41,3 HSN 4 39,2 HSN 1 41,3 HSN 11 38,8 HSN 8 4,8 HSN 7 37,9 HSN 3 4,5 HSN 12 37,2 VGR 4, Ett annat ofta använt mått på sjukvårdsbehov är andelen individer 65 år och äldre. Av invånarna i HSN 2 Dalsland är 22% lika med eller äldre än 65 år medan motsvarande andel för HSN 12 Göteborg - Nordost är 14%. HSN 2 HSN 1 HSN 9 HSN 1 HSN 8 HSN 3 VGR HSN 6 HSN 5 HSN 4 HSN 11 HSN 7 HSN 12 män kvinnor 5 1 15 procent Figur 3. Andelen kvinnor respektive män 24, 65 år och äldre av hela befolkningen i resp. nämndområde. Hur befolkningen kommer att utvecklas är viktigt i sammanhanget. Regionala befolkningsprognoser har tagits fram från 22. De visar mycket varierande utveckling för de olika nämndområdena där den största befolkningsökningen förväntas i Storgöteborg medan en befolkningsminskning förväntas 1 Tabellunderlag 25, Epidemiologigruppen, hälso- och sjukvårdsavdelningen 25;71.
8 i Skaraborg. Men utvecklingen av vårdutnyttjande kan ha en avvikande utveckling mot befolkningsförändringen eftersom de vårdtunga åldrarna kan utvecklas på ett annat sätt än den totala befolkningen. En bedömning av effekterna av befolkningsutvecklingen för vården fordrar en särskild analys. En sådan har gjorts tidigare. 2 procent av 1995 115 11 15 1 95 Storgöteborg S Älvsborg Fyrbodal Skaraborg 9 1995 2 25 21 Figur 4. Procentuell förändring av folkmängden i områden, och prognos till 21 från SCB. I det här sammanhanget är Storgöteborg nämnd 4, 5, 7, 11 och 12, S Älvsborg nämnd 6 och 8, Fyrbodal nämnd 1, 2 och 3, Skaraborg nämnd 9 och 1. I Sverige som helhet kommer andelen äldre individer att öka. En mer generellt uttalad effekt av demografiska förändringar på vården kan dock förväntas först efter år 21 vilket illustreras av figur 5. Fler äldre kommer att leda till ökat behov av hälso- och sjukvård. Vilken slutlig effekt det kommer att ha på landstingens resursbehov är oklart vilket har belysts av landstingsförbundet 3. Den dominerande ekonomiska effekten av en åldrande befolkning sker inom kommunerna. Kvinnor 9+ Män 9+ Kvinnor 85-89 Män 85-89 Kvinnor 8-84 Män 8-84 Kvinnor 75-79 Män 75-79 Sjukhus-/specialistvård Primärvård Äldreomsorg Kvinnor 65-74 Män 65-74 5 1 15 2 25 3 35 Tkr per capita och år Figur 5. Kostnader för primärvård, sjukhusvård samt äldreomsorg 23. Källa: Folkhälsorapport 25, Socialstyrelsen ge och att befolkningens förväntningar på både tillgång och kvalitet i vården kan öka väsentligt 4. procent 25 2 15 1 5 andel 65+ andel 75+ 197 198 199 2 21 22 23 24 25 Figur 6. Den procentuella andelen av befolkningen som är 65+ respektive 75+. Källa. SCB. Befolkningens sammansättning varierar avsevärt mellan olika länder och Sverige ligger före många länder i en utveckling mot ett ökande antal äldre. procent 2 15 1 5 Italien Grekland Tyskland Sverige Belgien Spanien Portugal Frankrike Storbritannien Österrike Finland Norge Danmark Holland USA Island Irland Figur 7. Andelen individer 65 år och äldre år 22. Källa. OECD health data. I ett internationellt perspektiv har Sverige en förhållandevis hög proportion invånare i vårdtunga åldrar vilket man bör ta hänsyn till när kostnader för hälso- och sjukvård jämförs mellan länder. Många andra länder har demografiska förändringar framför sig med åldrande befolkning som Sverige redan genomgått. Befolkningens åldersstruktur i VGR överensstämmer således i stort med den i Sverige som helhet men det finns betydande skillnader mellan nämnderna i åldersfördelningen. Befolkningsutvecklingen ser också olika ut för regionens områden. Andra, mer svårbedömda faktorer än demografiska framskrivningar, kan ha större betydelse. Sådana faktorer har föreslagits vara förbättringar i hälsolä- 2 Projekt Förnyelse och utveckling delprojekt Vårdbehov, demografi och patientströmmar 22 3 Landstingens ekonomi - november 23 4 Kommuner och landstingens ekonomiska läge - november 24
9 Perspektiv på resurser och resursförbrukning De kostnader för hälso- och sjukvård som landstingen rapporterar varierar betydligt. Kostnaden 23 för hälso- och sjukvård per invånare var 14 17 kronor i VGR. Kostnader för hälso- och sjukvård 24 redovisas på nämndnivå i särskilt avsnitt. Kostnaden för hälso- och sjukvård 23 var lägre än genomsnittet i Sverige (14 853 kronor). Med kostnader menas landstingens nettokostnader som finansieras med skatter och statsbidrag. Befolkningens egna utgifter för hälso- och sjukvård ingår inte i jämförelsen. I figur 8 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård (exklusive tandvård) per invånare 23 5. Genomsnitt Östergötland Halland Uppsala Sörmland Kronoberg Jönköping Västra Götaland Skåne Värmland Kalmar Gävleborg Örebro Dalarna Jämtland Västerbotten Västmanland Blekinge Västernorrland Gotland Stockholm Norrbotten 4 8 12 16 Figur 8. Landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård (exklusive tandvård) per invånare 23. Den viktigaste faktorn för sjukvårdskostnader är befolkningens ålder men det finns andra faktorer som också har betydelse för befolkningens vårdbehov och landstingens förutsättningar för kostnader för vård. I utjämningssystemet för hälso- och sjukvården beräknas en förväntad kostnad efter invånarnas ålder, kön, socioekonomi och antal individer i särskilt vårdtunga grupper samt efter glesbygd. Detta behovstal utgör en grund för den statliga utjämningen av kostnader mellan landstingen. Att värdera landstingens kostnader i ljuset av dessa behovstal är ett annat sätt att jämföra landstingens kostnader för vård. Landstingsförbundet har jämfört kostnaden i respektive landsting med förväntade kostnader utifrån utjämningssystemets beräkningsgrunder. 6 Sörmland Västra Götaland Östergötland Jönköping Halland Kronoberg Skåne Värmland Kalmar Gävleborg Uppsala Jämtland Västerbotten Örebro Västernorrland Norrbotten Dalarna Blekinge Västmanland Gotland Stockholm 2 4 6 8 1 12 Figur 9. Relationen mellan faktisk sjukvårdskostnad per invånare och kostnad enligt utjämningssystemet 23 (genomsnitt= 1) Stockholms läns landsting skall enligt utjämningssystemets modell ha en kostnad per invånare som ligger på 97% av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är emellertid 19 % av genomsnittet. Stockholm har därför ett indextal på 112 (1,9/,97x1). Justerat för de förväntade skillnaderna är således sjukvårdskostnaden högst i Stockholm och lägst i Sörmland. VGR förväntas enligt utjämningssystemet ha en kostnad som ligger på 11 % av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är emellertid endast 94% av riksgenomsnittet. VGR har därför ett indextal på 93 vilket kan tolkas som att kostnaderna för vård är låga i ett nationell perspektiv. Om VGR skulle förbrukat lika mycket resurser per invånare för hälso- och sjukvård som genomsnittet i Sverige skulle kostnaderna varit 1,27 miljarder högre 23. Om hänsyn tas till behovsindex skulle VGRs kostnader varit 1,54 miljarder högre. Om kostnaderna per invånare varit samma som i Stockholms läns landsting, som har ett större skatteuttag, skulle kostnaderna varit 3,3 miljarder högre och ytterligare drygt en miljard högre om hänsyn tas till utjämningssystemets metod för behovsbedömning. 5 Landsting och regioner i diagram och siffror 23, Landstingsförbundet 6 Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv, Landstingsförbundet 25
1 I en internationell jämförelse är kostnaderna för hälso- och sjukvård liknande de i länder i vår närhet men de internationella variationerna är stora. 6 5 4 3 2 1 USA Norge Tyskland Island Frankrike Holland Danmark Sverige Belgien Irland Österrike Italien Storbritannien Finland Grekland Portugal Spanien Figur 1 visar sjukvårdskostnader per capita i US$ PPP (OECD health data 22). De nämnda förhållandena talar således för att kostnaderna för hälso- och sjukvård i ett nationellt och internationellt perspektiv är förhållandevis låga i VGR, när hänsyn tagits till faktorer som påverkar vårdbehoven. Detta kan bero på ett effektivt utnyttjande av resurserna. Alternativt så kan de lägre kostnaderna förklaras av skillnader i sjuklighet, men det kan också vara så att resurserna inte är anpassade efter befolkningens behov. Produktivitet i sjukvården Analyser av produktivitet i sjukvården visar hur många prestationer som utförs i förhållande till insatta resurser. Det måste skiljas från effektivitet. I effektivitetsbegreppet vägs in sådant som kvalitet och att man utför de prestationer som det är störst behov av d.v.s produktionens effekt på resultat och hälsa. Produktivitetsbegreppet ger ändå betydelsefull information om hur resurserna används. Tillgången till jämförelsedata är relativt begränsad. Landstingsförbundet bedriver ett jämförelsearbete där metodiken förfinats efterhand. Uppgifter finns på landstingsnivå över specialiserad somatisk vård där sjukhusens produktion har störst betydelse. I den nationella jämförelsen har VGR ungefär en produktivitet som motsvarar ett genomsnitt i Sverige. Halland Jämtland Jönköping Stockholm Riket Västra Götaland Gävleborg Skåne Kalmar Sörmland Värmland Östergötland Blekinge Kronoberg Dalarna Västernorrland Örebro Norrbotten Västmanland Västerbotten 1 3 5 Figur 11. Kostnad per producerad DRG-poäng för specialiserad somatisk vård 23. I beräkningen har även all specialiserad öppenvård vid, och utanför sjukhus, omvandlats till DRG-poäng 7. Landstingsförbundets metoder för produktivitetsberäkningar har utvecklats och tidigare svårigheter med jämförbarhet har i stor utsträckning hanterats. Det innebär dock svårigheter när specialiserad öppenvård vägs in i produktivitetsmätningar i olika landsting när den vården har olika omfattning och innehåll. Det är en svårbemästrad brist att beskrivningssystemen för öppenvård inte nått samma nivå som de för slutenvården. Det finns mycket stora skillnader i produktionen av öppen specialiserad vård med stor produktion framförallt i Stockholm men även i Skåne. Landsting med universitetssjukhus kan missgynnas i jämförelsen. Ett annat angreppssätt har tillämpats i det nationella KPPsamarbetet där sjukhusens kostnader för den somatiska vården har beräknats. Den jämförelsen tar hänsyn till universitetssjukhusens särskilda kostnader eftersom särskilt vårdkrävande patienter kunnat exkluderas, vilket gör att kostnaderna för universitetssjukhus blir mer jämförbara med andra sjukhus. 7 Att beräkna produktivitet i sjukvården" Landstingsförbundet 24
11 Tabell 2. Kostnadsjämförelse 22 mellan sjukhus i det nationella KPP-samarbetet. Index kostnad är kostnad per DRG-poäng för sjukhusens slutenvård efter det att vårdtillfällen med extrema kostnader tagits bort. Genomsnitt = 1. index kostnad Universitetssjukhuset Lund 127 Karolinska universitetssjukhuset Huddinge 19 Akademiska sjukhuset, Uppsala 19 Karolinska universitetssjukhuset Solna 19 Sahlgrenska universitetssjukhuset 96 Norrlands universitetssjukhus, Umeå 95 Skaraborgs sjukhus 84 Länssjukhuset Halmstad 78 Kungälvs sjukhus 76 Varbergs sjukhus 7 I denna jämförelse hävdar sig sjukhusen i VGR väl. I VGR har analyser gjorts sedan 1992 av kostnadsutvecklingen för sjukhusen. Det finns således mer än 1 års uppföljning av sjukhusens kostnadsutveckling på ett jämförbart sätt. procent 14 12 1 8 6 4 2-2 -4 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 Figur 12. Nettokostnadsutvecklingen för de offentligt drivna sjukhusen i VGR 1992-23. Analysen visar en ökad resursåtgång för sjukhusen efter besparingarna i början av 9-talet, en utveckling som följer utvecklingen av BNP. Sedan 1998 har prestationerna granskats på motsvarande sätt och har ställts mot kostnadsutveckling som produktivitetsmått. I figuren visas ökningen av kostnader per prestation för sjukhusen i VGR. procent 15 1 5-5 1998 1999 2 21 22 23 Figur 13. Procentuell förändring av kostnad per prestation för de offentligt drivna sjukhusen i VGR 1998-23. (Ett sammanvägt prestationsmått.) Den genomsnittliga kostnaden per prestation ökar från 1998 men det finns en avstannade tendens för åren 21-23 och det är sannolikt att den trenden fortsätter för år 24. Det har skett en produktivitetsförsämring med de definitioner som använts. Men det är viktigt att konstatera att metoden medger en jämförelse av utvecklingen mellan sjukhus men det är oklart vilket ekonomiskt utrymme den medicinska utvecklingen med införande av nya behandlingsmetoder kräver. Sådant leder i sin tur till försämrad produktivitet i denna typ av mätningar. Med andra ord - det är svårt att generellt beteckna en måttlig produktivitetsförsämring mätt med denna metod i termer som bra eller dålig. De största regionerna har gjort egna analyser av produktivitetsutveckling. Stockholms läns landsting och VGR har analyserat produktivitetsutvecklingen för sina sjukhus. Jämförbarheten av produktivitetsutvecklingen med Stockholmssjukhusen kan vara vansklig eftersom prestationsmätningar inom båda landstingen inte utförts med samma teknik. Kostnadsutvecklingen för sjukhusen i Stockholm och VGR låter sig dock jämföras även om korrektioner inte gjorts för Stockholmssjukhusen för om verksamheter flyttats in eller ut från sjukhusen. Sådana korrektioner har gjorts i VGR-studien. Skillnaden i kostnadsutvecklingen mellan sjukhusen i Stockholm och i regionen är markant, vilket illustreras i figur 14. Däremot är skillnaderna i produktivitetsutveckling sannolikt små eftersom Stockholmssjukhusen, i motsats till de i VGR, har haft en kraftig prestationsökning under perioden i motsats till sjukhusen i VGR, som haft en relativt oförändrad prestationsutveckling.
12 Karolinska sjukh Danderyds sjukh Södersjukh. Södertälje sjukh. Huddinge sjukh Norrtälje sjukh Frölunda sjukh SU Kungälvs sjh NU-sjukvården SÄS SkaS 5 1 15 2 25 3 35 Figur14. Nettokostnadsutveckling, procentökning, 1998-23, fast pris. Kostnadsutvecklingen är således för närvarande förhållandevis låg för sjukhusen i VGR. Motsvarande jämförelser med andra landsting eller regioner i Sverige är inte möjlig på samma sätt eftersom analyser saknas. En förklaring till den låga kostnadsutvecklingen i VGR under denna period kan vara den fokusering som har varit på kostnadskontroll men även att de flesta sjukhusen haft stabila förhållanden att verka inom. I en produktivitetsrapport identifieras flera perioder med tidigare kostnadsökningar som i tid är kopplade till strukturella förändringar 8 8 Sjukhusens produktivitetsutveckling 21-23. VGR 24.
13 Den självupplevda hälsan i befolkningen Under 24 genomfördes för första gången den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor? I undersökningen tillfrågas ett slumpvis urval av befolkningen, ålder 18-84 år, om bland annat sin hälsa. Resultaten bygger på drygt 12 enkäter i det nationella urvalet och totalt drygt 5 enkäter från VGR. Materialet har också kalibrerats i syfte att reducera såväl urvals- som bortfallsfelen. Några av resultaten från undersökningen redovisas i tabell för Västra Götalandsregionen jämfört med riket. Tabell 3. Självrapporterad hälsa, åldersstandardiserade värden, %. Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Statens folkhälsoinstitut, 24. Kvinnor Män VGR Riket VGR Riket Mycket bra eller bra hälsa 64 64 7 7 Dålig eller mycket dålig 1 8 6 6 hälsa Dålig eller mycket dålig 1 1 11 12 tandhälsa Långvarig sjukdom med 14 12 1 1 starkt nedsatt funktion Svår värk i rörelseapparaten 22 22 14 14 Allergi 31 31 26 27 Diabetes 4 4 7 6 Högt blodtryck 16 16 16 17 Övervikt (inkl fetma) BMI > 39 4 54 55 25 Fetma BMI > 3 11 11 11 11 Nedsatt psykiskt välbefinnande 24 24 14 16 Av tabell 3 framgår att det är små skillnader mellan VGR och riket vad avser befolkningens självrapporterade hälsa. Det finns dock stora skillnader mellan könen vad avser det självupplevda allmänna hälsotillståndet, den psykiska hälsan samt andelen överviktiga. Den självupplevda hälsan varierar avsevärt mellan nämndområdena i Göteborgsregionen, där man har gjort ett extraurval till undersökningen, med bäst hälsa inom HSN 5-området och sämst inom HSN 12 och HSN 11 (tabell 4). Dessa skillnader i hälsa kan bara till en liten del förklaras av skillnader i befolkningens ålderssammansättning Tabell 4. Självrapporterad hälsa. Allmänt hälsotillstånd. Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", 24. Mycket bra/ bra% HSN4 66 6 HSN7 7 8 HSN5 73 5 HSN11 65 13 HSN12 62 11 Dåligt/ mycket dåligt% Landstingsförbundets rullande mätning av svenska folkets inställning till hälso- och sjukvård Vårdbarometern gör telefonintervjuer med personer över 18 år. Västra Götalandsregionen deltar, genom de lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna (dock ej nämnd 4) i undersökningen. Vid fyra tillfällen under året intervjuas 2 västragötalänningar, d.v.s. sammanlagt 8 personer per år. En av frågorna i undersökningen är Hur bedömer du ditt nuvarande hälsotillstånd. Hur mår du? vilket gör att jämförelser av nuvarande hälsotillstånd kan jämföras mellan nämndområdena även med denna undersökning. procent 1 8 6 4 2 HSN 1 HSN 2 Man Kvinna HSN 3 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 HSN 1 HSN 11 HSN 12 VGR Riket Figur 15. Andel av tillfrågade som upplever bra eller mycket bra hälsotillstånd. Källa: Vårdbarometern 24. Av figuren framgår det att vid mätningarna under 24 ansåg 7 8 procent av de tillfrågade att de hade ett bra eller ett mycket bra hälsotillstånd. Det finns variationer i upplevelsen mellan olika delar av regionen. Av de som bor i HSN 5 (Göteborg, Centrum-Väster) upplever fler ett bra hälsotillstånd än i övriga HSN. Befolkningens åldersfördelning, utbildningsnivå och inkomstläge förklarar sannolikt en stor del av variationen.
14 Andra resultat från undersökningen Fler män (8%) än kvinnor (73%) uppger sig ha ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd. Yngre (18-25 år) uppger i högre grad (85%) att de har ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd jämför med personer över 65 år (7%). Personer med högskoleutbildning uppger i högre grad att de har ett bra eller mycket bra hälsotillstånd jämfört med personer med grundskola (82% respektive 68%). Personer med högre inkomst uppger i större utsträckning att de har ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd jämfört med personer med lägre inkomst (86% respektive 69%). Ett annat mått på självupplevd hälsa är befolkningens självrapporterade sjuklighet och vårdutnyttjande i den nationella folkhälsoenkäten. Tabell 5. Resultat från den nationella folkhälsoenkäten. Källa: Hälsa på lika villkor? 24 Kvinnor Män VGR VGR Totalt VGR Totalt riket Haft kontakt med sjukvården under en tremånaders period, % 51 39 45 47 Haft läkarkontakt under en tremånaders period, % 43 34 38 4 Haft kontakt med distriktssköterska under en tremånaders 8 6 7 7 period, % Varit i kontakt med en akutmottagning under en tremånaders 6 6 6 6 period, % Varit inlagd på sjukhus någon gång under en tremånaders 4 3 4 3 period, % Ej sökt läkarvård trots behov, % 17 16 17 15 Går sällan eller aldrig till tandläkare, % 8 11 9 12 Ej sökt tandvård trots behov, % 18 18 18 19 Tabellen ger ett exempel på data som kan fås från den nationella folkhälsoenkäten. Det kompletterar den bild som kan fås via regionens egna vårddatabaser och som redovisas under avsnittet konsumtion. Det ger även annan information som inte är tillgänglig på annat sätt. T.ex. uppger 18% av befolkningen att de ej uppsökt tandläkare trots behov.
15 Befolkningens uppfattning om vården Förtroendet för hälso- och sjukvården SOM-institutet genomför undersökningar om förtroendet för svenska myndigheter och därmed för den svenska hälso- och sjukvården. De som tillfrågas är ett slumpmässigt urval av 15 till 85-åringar. Enligt SOM-institutets undersökningar är förtroendet större för sjukvården än för andra institutioner. Förtroendet för sjukvården har sjunkit kraftigt från det högsta värdet 1995. Jämfört med andra institutioner är förtroendet trots detta högt. Den fråga man ställer är: Hur stort eller litet förtroende har du på det hela taget för hur vård och behandling fungerar hos: husläkare/distriktsläkare distriktssköterska sjukhusens akutmottagningar sjukhusens andra mottagningar privata specialistläkare 1 8 6 4 2 77 75 68 68 68 65 63 64 56 54 Sjukvård Polisen Försvaret 62 6 56 52 47 47 48 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 Figur 16. Förtroende för institutioner, SOM-institutets undersökningar 1986-23 Det är uppenbart att andra faktorer än hur vården faktiskt fungerar har mycket stor betydelse för förtroendet för vården. Förtroendet var stigande och som högst när åtstramningar inom ekonomin ledde till kraftiga besparingar under början till mitten av 9-talet. Samtidigt sjunker förtroendet under senare delen av 9-talet under en tid när vården tillförs betydande nya resurser. Förtroendet för vården följer det för andra samhällssektorer. Även Statens folkhälsoinstitut har i sin folkhälsoenkät en fråga om förtroendet för sjukvården. I den undersökningen är förtroendet för vården högre än i SOM-institutets undersökning. I hela riket uppger 69% av befolkningen att de känner ett stort förtroende för sjukvården, för VGR är andelen något lägre, 67%. 45 Tabell 6. Befolkningens förtroende för vården 24, Vårdbarometern. Procentuell andel av respektive grupp som svarat ganska stort eller mycket stort. VGR Riket Kön Man 44 46 Kvinna 48 5 Ålder 18-35 32 34 36-59 4 42 6+ 63 64 Utbildning Grundskola 59 6 Gymnasium 43 44 Universitet 4 45 Totalt 46 48 Förtroendet som uppmätts i Vårdbarometern måste generellt sett betecknas som lågt för sjukvården, vilket stämmer med den försämring som kan ses i SOM-institutets mätningar. Det finns en liten skillnad mellan VGR och riket där förtroendet är något lägre i VGR. Tabellen visar dessutom att oberoende av kön, ålder och utbildningsnivå så är förtroendet för vården lägre i VGR än riket. I nedanstående tabell har vi sammanställt uppgifter per verksamhet. I den tabellen har exkluderats de som inte svarat på en fråga (bortfall) vilket ger högre värden för förtroende. Det har vi gjort för att få en rimlig uppfattning om åsikt om den privata vården eftersom bortfallet här är så stort. Även "Vårdbarometern" undersöker förtroende för vården. Här kan resultatet tyda på att befolkningen i VGR har ett något lägre förtroende för sjukvården än genomsnittet i riket.
16 Tabell 7. Procent av befolkningen som har stort eller mycket stort förtroende för vården. Källa: Vårdbarometern24. husläkare /distriktsläkare distriktssköterska sjukhusens akutmottagningar andra sjukhusmottagningar privata specialistläkare/läkarhus HSN 1 55 72 54 59 77 HSN 2 56 72 61 61 68 HSN 3 61 73 63 67 74 HSN 5 55 61 51 56 74 HSN 6 58 67 65 66 74 HSN 7 6 69 51 59 77 HSN 8 61 71 56 66 75 HSN 9 51 64 67 6 68 HSN 1 55 66 6 63 69 HSN 11 53 61 49 52 71 HSN 12 51 6 48 56 77 VGR 56 66 56 6 74 Riket 56 66 59 63 75 Bortfall 1 25 16 31 41 Tabellen tyder på att de skillnader som ses mot riket kan hänföras till sjukhusvården - akutmottagningar och sjukhusmottagningar. Den privata vården har störst förtroende. Varje enskild cell i tabellen måste tolkas med stor försiktighet eftersom antalet tillfrågade individer då är mindre. Det finns en variation mellan nämndområdena med det lägsta förtroendet för vården i Göteborg förutom för privat vård. Undersökningen medger jämförelser av förändringar över tid och mellan de som besökt vården och samtliga. Figuren visar förtroendet hos dessa grupper för husläkare/distriktsläkare. procent 7 6 5 4 3 2 1 22 1 22 2 22 3 22 4 23 1 23 2 23 3 de som besökt husläkare/distrläkare samtliga 23 4 24 1 24 2 24 3 Figur 17. Befolkningens förtroende för husläkare/ distriktsläkare. Procentuell andel av resp grupp som svarat ganska stort eller mycket stort. De som verkligen besökt en husläkare/distriktsläkare har större förtroende men nivån måste ändå betecknas som låg när mer än en tredjedel av de som rapporterar att de besökt vårdcentral inte har högt förtroende. Av tabellerna/diagrammen framgår således att en majoritet känner ett stort förtroende för vården, men samtidigt måste man konstatera att mer än en tredjedel ger lågt betyg eller svarar varken/eller på fråga om förtroende. Det är inga större skillnader i uppfattning mellan åren 22 24 och det är heller inga större skillnader i ett genusperspektiv. Personer över 6 år och personer med grundskola har störst förtroende. De med höga inkomster har inte lika stort förtroende som de med låga inkomster. De som besökt vårdgivaren hade större förtroende än de som inte gjort det, se figur 17.
17 Upplevelser av tillgång till hälso- och sjukvård Ur Vårdbarometern kan man hämta information om befolkningens uppfattning om tillgång till sjukvård. På en 5-gradig skala får den tillfrågade bedöma om han/hon har tillgång till den vård som han/hon behöver. Vårdbarometern medger en jämförelse av VGR-befolkningens uppfattning om tillgång till vård med övriga landsting. Andelen med betyg 4 eller 5 används som mått. Halland Jönköping Blekinge Kronoberg Västernorrland Östergötland Kalmar Skåne Västmanland Västerbotten Norrbotten Stockholm Uppsala Södermanland Örebro Värmland Västra Götaland Dalarna Jämtland Gävleborg 2 4 6 8 procent Figur 18. Befolkningens bedömning av tillgång på vård. Andel med betyg 4 eller 5 på en 5-gradig skala. Genomsnitt 21-24. Undersökningen visar att ca en tredjedel av befolkningen inte är säkra på att de har tillgång till den vård de behöver. Det är fler invånare i VGR som upplever detta än i riket. Det är intressant att det inte är en god överensstämmelse mellan de resurser som förbrukas för vård och befolkningens upplevelse av tillgång till vård. Stockholms läns landsting som förbrukar i särklass mest resurser placerar sig inte högt i figuren medan Hallands läns landsting som har låg resursförbrukning ligger högst i befolkningens uppfattning om tillgång till vård. VGR har dock låg resursförbrukning och låg uppfattning om tillgång till vård hos befolkningen. procent 8 6 4 2 HSN 1 HSN 2 Kvinna Man HSN 3 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 HSN 1 HSN 11 HSN 12 VGR Figur 19. Befolkningens uppfattning om tillgång till sjukvård. Betyg 4 eller 5 på en 5-gradig skala. Källa: Vårdbarometern 24. Figuren visar att mellan 5-75 procent av befolkningen anser att de har tillgång till den sjukvård de behöver med betydande skillnader i regionen. Tabell 8. Befolkningens bedömning av tillgång till vård. Andel med betyg 4 eller 5 på en 5-gradig skala. Genomsnitt 21-24 Område Procent Södra Älvsborg 72 Skaraborg 69 Fyrbodal 68 Storgöteborg 6 Sammanslaget på större områden än nämndnivå visar att den lägsta tilltron till att man får den vård man behöver är i Göteborgsområdet. I vårdbarometern finns också en redovisning i form av uppdelning på ålder, kön och utbildningsnivå. Tabell 9. Befolkningens bedömning 24 av tillgång till vård. Andel med betyg 4 eller 5 på en 5-gradig skala Värde Riket Kön Man 67% 71% Kvinna 65% 71% Ålder 18-35 63% 7% 36-59 61% 67% 6+ 73% 76% Utbildning Grundskola 74% 75% Gymnasium 65% 7% Universitet 61% 69% Undersökningen visar att de allra flesta upplever att de kan få den vård de behöver men samtidigt är ca en tredjedel av befolkningen inte säkra på detta. Det är fler invånare i VGR som upplever bristande tillgång på vård än i riket. Det finns också skillnader inom regionen där Göteborgsområdet har lågt värde. Det är bara södra Älvsborg som uppnår samma värde som genomsnittet i Sverige.
18 Omdömen om det senaste besöket I Vårdbarometerns undersökning efterfrågas sammanfattande betyg på besök vid vårdcentral, husläkare, privat specialistläkare, akutmottagning samt andra mottagningar på sjukhus som man besökt. Uppgifterna i figur 2 är ett sammanvägt svar för de som är nöjda eller mycket nöjda med besöket på vårdcentral, husläkare, privat specialistläkare, akutmottagning samt andra mottagningar på sjukhus. Tabell 1. Sammanfattande betyg på besöket. Andel med betyg 4 och 5 på en femgradig skala. (24) VGR Riket Kön Man 78% 78% Kvinna 77% 78% Ålder 18-35 66% 69% 36-59 76% 77% 6+ 85% 85% Utbildning Grundskola 83% 82% Gymnasium 74% 76% Universitet 76% 78% 1 8 Man Kvinna För de som besökt vården avviker inte det sammanfattande betyget nämnvärt från riket. procent 6 4 2 HSN 1 HSN 2 HSN 3 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 HSN 1 HSN 11 HSN 12 VGR Figur 2. Sammanfattande betyg på besöket. Andel med betyg 4 och 5 på en femgradig skala. Källa: Vårdbarometern 24. Det finns inga entydiga könsskillnader i hur man upplevt besöket. Lägst betyg ger invånarna i Göteborgsnämnderna. Närmare 8 procent av patienterna tycks vara nöjda eller mycket nöjda med besöken. Äldre patienter ger oftare ett högre betyg på besöken. Det finns en variation mellan olika delar av regionen, så att patienterna inom HSN 6 ger de högsta betygen och patienterna inom HSN 12 de lägsta. När det gäller befolkningens betyg på vården kan konstateras att de allra flesta ger vården gott betyg men samtidigt kan resultatet tolkas som mindre tillfredsställande när den minoritet som inte är helt nöjd är så stor som den är. Detta missnöje står i kontrast till att allt fler får allt mer kvalificerad vård vid allvarliga sjukdomar. Förtroendet för vården i VGR är något lägre än i riket, särskilt vad gäller sjukhusens mottagningar. Det sammanfattande betyget på de vårdkontakter som sker är dock relativt högt och motsvarar genomsnittet i riket.
19 Konsumtion av hälso- och sjukvård Konsumtionen av vårdtillfällen inom all vård i regionen är 145 per 1 individer vilket är i nivå med slutenvårdskonsumtionen i Sverige som helhet. Den viktigaste förklaringen till skillnader i vårdkonsumtion är befolkningens ålder. I figuren nedan visas de somatiska vårdtillfällen som konsumeras inom regionen i form av åldersstandardiserade data vilket visar att skillnader i åldersfördelningen bara förklarar en del av variationen. HSN 3 HSN 1 HSN 12 HSN 2 HSN 9 HSN 6 HSN 11 VGR HSN 1 HSN 4 HSN 8 HSN 7 HSN 5 4 8 12 16 Figur 21. Konsumtion av somatiska vårdtillfällen inom regionen per 1 individer 24. Åldersstandardiserade data. Det finns skillnader mellan nämndområdena. Konsumtionen är lägst i HSN 5 och 7 och högst i HSN 3 och 1. Tabell 11. Konsumtion av läkarbesök i specialiserad vård, allmänläkarvård (exkl. MVC, BVC) per 1 invånare och per nämnd. Ej åldersstandardiserade data, 24. Specialiserad Allmän- Summa vård läkarbes HSN 1 871 1 43 2 31 HSN 2 842 1 692 2 534 HSN 3 922 1 423 2 345 HSN 4 163 1 57 2 57 HSN 5 145 1 266 2 716 HSN 6 949 1 126 2 75 HSN 7 1315 1 386 2 71 HSN 8 924 1 385 2 39 HSN 9 94 1 252 2 156 HSN 1 862 1 232 2 94 HSN 11 1436 1 344 2 78 HSN 12 149 1 248 2 657 VGR 1117 1 337 2 454 Skillnaderna är större mellan nämndområdena för öppenvårdskonsumtion än för slutenvårdskonsumtion. De nämndområden som har högst slutenvårdskonsumtion har ofta en låg öppenvårdskonsumtion. Befolkningen i Göteborgsnämnderna 5, 11 och 12 samt HSN 7 ligger högst trots att de har den yngsta befolkningen i regionen. Denna observation stämmer också överens med förhållandet i Sverige i stort där storstadsområdena, framförallt Stockholm, har en relativt högre konsumtion av öppen specialiserad vård. Förhållandet beror inte på att mer slutenvård överförts till öppenvård, t.ex. dagkirurgi i vissa områden. Öppenvårdstalen, som är mer än tio gånger så stora som antalet vårdtillfällen, påverkas bara marginellt av sådana effekter. Det skulle kunna vara så att en högre öppenvårdskonsumtion, främst av specialiserad vård förebygger slutenvårdsbehov. Ett liknande resonemang kan föras över kvinnors och mäns vårdkonsumtion. Tabell 12. Konsumtion av besök hos andra vårdgivare än läkare per 1 invånare och per nämnd 24. Specialiserad Primärvård exkl. Summa somatisk vård BVC MVC HSN 1 61 2 317 2 927 HSN 2 679 1 867 2 546 HSN 3 772 1 831 2 63 HSN 4 78 1 633 2 413 HSN 5 1 76 1 235 2 311 HSN 6 653 1 6 2 254 HSN 7 1 33 1 538 2 571 HSN 8 92 1 913 2 815 HSN 9 698 1 563 2 261 HSN 1 762 1 753 2 515 HSN 11 1 92 1 452 2 544 HSN 12 1 6 1 366 2 426 VGR 881 1 626 2 56 Konsumtionen av besök hos andra vårdgivare än läkare följer väl konsumtionen av läkarbesök. Särskilt gäller det specialiserad vård där de nämnder som har hög konsumtion av läkarbesök också har det för övriga besök. Konsumtionen av vårdtillfällen varierar stort mellan olika länder. Konsumtionen i Sverige är dock densamma som i Norge och något lägre än den i Danmark. Sociala mönster spelar en roll liksom utvecklingen av vården. Gränsdragningen mellan vård och omsorg kan också variera vilket försvårar internationella jämförelser.
2 Genusperspektiv på vårdkonsumtion Skillnader i vårdkonsumtion har nyligen belysts av Socialstyrelsen 9. Där konstateras att kvinnor går ofta till läkare och att de totala sjukvårdskostnaderna för deras vård är totalt sett cirka 16 procent högre än männens. Det finns tydliga skillnader i konsumtionen av sjukvård mellan könen. Det finns olika mönster för konsumtion av öppen och sluten vård. När det gäller slutenvården så ser konsumtionen olika ut i olika åldrar. 8 6 4 2 Kvinna Man 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ålder Figur 22. Antal vårdtillfällen per 1 invånare i VGR 24. I ettårsklasser. Av figuren ovan framgår att det finns en högre konsumtion av slutenvård hos kvinnor i 3-årsåldern vilket beror på graviditet och förlossning. I de högre åldersgrupperna dominerar männens konsumtion av vårdtillfällen vilket gör att männen totalt sett har högre konsumtion av slutenvård per individ. Av det totala antalet vårdtillfällen har dock kvinnorna en större del, men det beror på att det finns så många fler kvinnor i de vårdtunga åldrarna. Slutenvårdskostnaderna uppdelat på kön visas i figur 23. kronor 35 3 25 2 15 1 5 kvinnor män 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Figur 23. Vårdkostnadernas samband med ålder för kvinnor och män. Fakturerade kostnader för slutenvård i VGR 24 per invånare i ettårsklasser. De faktiska kostnaderna för slutenvård för kvinnor och män överensstämmer väl med bilden för vårdtillfällen. Av figuren framgår att förlossningsvården som ger många vårdtillfällen har låga kostnader per vårdtillfälle. Kostnaden för kvinnors slutenvård är totalt sett högre än för män. Det är lätt att felaktigt dra slutsatsen att kvinnor har en högre slutenvårdskonsumtion. Det beror på att kvinnorna i de vårdtunga åldrarna är så många fler. Konsumtionen per individ är lägre för kvinnor än för män. För den öppna vården har kvinnor en högre konsumtion per individ. besök/1 invån 3 2 5 2 1 5 1 5 Kvinna Man 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ålder Figur 24. Antal läkarbesök i öppen specialiserad vård per 1 kvinnor eller män i VGR 24. I ettårsklasser. besök per 1 invån 3 2 5 2 1 5 1 5 Kvinna Man 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Ålder Figur 25. Antal läkarbesök i primärvård per 1 kvinnor eller män i VGR 24. I ett-årsklasser. Beträffande den öppna vården har i gengäld kvinnorna generellt en högre konsumtion. En rad faktorer kan ligga bakom de skillnader som ses. Störst betydelse har graviditet och förlossning som ger stor konsumtion runt 3-årsåldern. Sjukligheten för pojkar under första året är högre än för flickor. Konsumtionen av slutenvården påverkas av att män får hjärt-kärlsjukdomar tidigare. Ett exempel på det ges i figur 26, som är från rapporten "Produktivitet inom SU" som under året analyserade bland annat strokevårdkedjan inom sjukhuset 1. Figuren visar att män insjuknar tidigare i stroke än kvinnor. 9 Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen 24 1 Produktivitet inom SU, Rapport från projektet Produktivitetsbedömning, SU, förstudie, 24.
21 antal vårdtillfällen 6 5 4 kvinnor män 3 2 1 51 54 57 6 63 66 69 72 75 78 ålder 81 84 87 9 93 96 Figur 26. Antal vårdtillfällen för stroke 23 inom SU per ett-årsklass och kön. Vårdkonsumtion vid specifika diagnoser Den mest resurskrävande diagnosen inom hälsooch sjukvården är ischemisk hjärtsjukdom, det vill säga hjärtsjukdomar vanligen till följd av förkalkningar i hjärtats kranskärl. Denna grupp tillsammans med andra vårdtunga grupper används ofta som planeringstal för hälso- och sjukvård. De har bland annat beskrivits i HSU 2 och de ingår även som del i utjämningssystemet mellan landsting. I figur 27 visas antalet individer som vårdats i regionen inom dessa nio grupper 24. Deras vårdtillfällen svarar för 44% av vårdtillfällena vid regionens sjukhus. I listan saknas samlingsbegreppet från HSU 2, vård under sista levnadsåret, som svarar för 11% av vårdens totalkostnader. ischemisk hjärtsjukdom schizofreni cancer diabetes stroke astma/kol ledsjukdom höftfraktur artros 4 8 12 16 individer Figur 27. Antal individer som vårdades 24 med diagnos inom de mest resurskrävande diagnosgrupperna. Det finns en betydande överlappning mellan dessa diagnosgrupper. Inte bara för att högre ålder deponerar för flera samtidiga sjukdomar utan på grund av samma bakomliggande sjukdomsmekanismer. Figuren nedan visar hur individer förekommer samtidigt inom diagnosgrupperna stroke, ischemisk hjärtsjukdom och diabetes. Diabetes 6 93 2 83 1 7 Stroke 5 23 531 1 363 11 31 Ischemisk hjärtsjukdom Figur 28. Antal individer som förekommit i slutenvård i VGR 24 med angivna diagnoser. Figuren visar hur individer samtidigt kan förekomma i flera diagnosgrupper. Vårdkedjor för viktiga diagnosgrupper såsom diabetes och stroke överlappar således varandra i hög utsträckning. Det finns också betydande överlappningar mellan dessa diagnosgrupper och cancersjukdomar och höftfrakturer som också drabbar äldre individer. Förekomsten av individer inom viktiga diagnosgrupper kan beräknas per kommun och nämndnivå men sådana sammanställningar är ofta behäftade med tolkningsproblem. Av betydelse är hur diagnoser registreras och befolkningens ålder. Om mätetalen används som mått på befolkningens sjuklighet påverkas det också av i vilken vårdform patienten tas omhand. Graden av tillförlitlighet av data varierar också mycket beroende på vilken diagnosgrupp som undersöks. En analys av förekomsten av de mest resurskrävande diagnoserna inom regionen kan vara av värde men en sådan görs för närvarande inte på regional nivå.
22 Ett undantag är cancersjukdomar där onkologiskt centrum producerar statistik som inte är behäftad med de felkällor som nämnts ovan 11. Tabell 13. Den åldersstandardiserade incidensen av cancer per 1 invånare fördelat på de 12 beställarnämnderna diagnosåret 1999-23. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 Samtliga cancerdiagnoser kvinnor Samtliga cancerdiagnoser män Prostata Bröst 471 627 19 121 433 585 156 121 477 619 188 125 49 71 247 143 518 751 274 152 476 612 22 146 519 727 256 14 471 626 22 134 486 595 25 125 472 598 199 125 52 739 255 14 57 719 224 149 Tabellen visar åldersstandardiserad incidens för samtlig cancer samt för bröst- och prostatacancer. Talen avspeglar insjuknande men de fångar också olikheter i program för att spåra cancer. Mammografi och screening med PSA för prostatacancer påverkar talen. För enskilda nämndområden varierar talen från år till år. Exempel på utvecklingen för ett nämndområde ges i figuren nedan. fall/1 inv 35 3 25 2 15 1 5 Prostatacancer Bröstcancer 1974 1978 1982 1986 199 1994 1998 22 Figur 29. Åldersstandardiserad incidens av bröstcancer och prostatacancer per 1 invånare för HSN 5, 1974-23. Bilden ger också ett exempel på cancersjukdomar som ökar i förekomst. 11 Cancerincidens, Onkologiskt centrums publikationer
23 Tillgänglighet Det finns samband mellan vårdbehov, vårdefterfrågan, vårdkonsumtion och vårdproduktion. Genom uppföljning av vårdkonsumtion och tillgänglighet fås en bild av resursutbud i förhållande till efterfrågan. Mått på tillgänglighet är antal väntande och väntetid. Uppföljning görs för läkarbesök på mottagning samt för behandling och undersökning. Landstingsförbundet samlar sedan flera år in uppgifter om väntetider inom vården (www.vantetider.se). För länssjukvården sammanställs nationell statistik för 24 behandlingar och 26 mottagningar och undersökningar. Det finns också data om tillgänglighet inom primärvården. Landstingsförbundets databas är underlag för de uppgifter som redovisas här. Länssjukvård Mottagningar Antalet väntande till 11 olika mottagningar redovisas i tabell 14. En mer detaljerad redovisning per sjukhus ges i tabellbilagan. Tabell 14. Antalet väntande i VGR till 11 olika mottagningar. Källa: Landstingsförbundet, väntetider i vården. Antal väntande Mottagning 31231 41231 % Barn- och ungdomsmedicin 1 37 1 125-18 Diabetes** 165 141-15 Gynekologi 3 338 3 192-4 Hudsjukdomar 5 473 6 418 17 Kardiologi 1 913 1 83-43 Neurologi 1 299 1 419 9 Ortopedi 2 318 21 35 5 Reumatologi 851 73-14 Urologi 5 662 4 132-27 Ögon 6 646 7 367 11 Öron-, näs- och halssjukdomar 7 87 6 66-22 För 11 valda mottagningsområden har sju, ett minskat antal väntande medan väntande till fyra mottagningar ökat mellan mätningarna 23 och 24. Flest antal väntande finns inom ortopedisk mottagningsverksamhet där antalet väntande redovisas per sjukhus i tabell 15. Tabell 15. Antalet väntande till ortopediska mottagningar i VGR och antalet besök vid respektive sjukhus 24 Antal väntande Besök 24 Väntande/ besök 41231 Alingsås 588 Frölunda spec. 116 1 965,6 KSS Skövde 3537 1 861 1,9 Kungälvs sjukhus 173 1 612,7 Lundby sjukhus, 51 1 227,4 Sjukh. Lidköping 1341 924 1,5 SU/Mölndal 4297 1 382 3,1 SU/Sahlgrenska 1113 2 696,4 SU/Östra, 967 2 21,4 SÄS, Borås 3469 1 69 2,2 SÄS, Skene 693 145 4,8 Uddevalla sjukhus 328 295 1,1 VGR 2135 19115 1,1 Stora ökningar i väntetid har setts till ortopedisk mottagning vid SU/Mölndal och Uddevalla sjukhus vilket gett många väntande. I relation till produktionstakten av besök ses särskilt många väntande vid de större enheterna inom ortopedi vid SU/Mölndal, sjukhusen i Skaraborg och Uddevalla sjukhus. Den faktiska väntetiden, som redovisas i tabell 16, är tre månader eller mindre i sju av elva mottagningar Tabell 16. Väntetid till 11 olika mottagningar i VGR. Gäller för patienter som fått vård. Källa: Landstingsförbundet, väntetider i vården. Median väntetidveckor % Mottagning 31231 41231 Barn- och ungdomsmedicin 8 8 Diabetes** 9 1 11 Gynekologi 7 8 14 Hudsjukdomar 6 8 33 Kardiologi 13 1-23 Neurologi 16 17 6 Ortopedi 16 28 75 Reumatologi 17 13-24 Urologi 19 12-37 Ögon 11 11 Öron-, näs- och halssjukdomar 17 13-24 Fyra av tio mottagningar har en väntetid över tre månader och för ortopedi är väntetiden drygt ett halvt år. Den faktiska väntetiden har minskat för
24 fyra av mottagningarna medan väntetiden för besök har ökat inom fem mottagningar. I väntetidsdatabasen kan väntetiderna jämföras med de i riket. Tabell 17. Väntetider till mottagningar i Sverige och VGR 24-12-31. Gäller för patienter som fått vård. Källa: Landstingsförbundet, väntetider i vården. Median väntetid veckor Riket VGR Barn- och ungdomsmedicin 5 8 Diabetes ** 8 1 Gynekologi 4 8 Hudsjukdomar 6 8 Kardiologi 7 1 Neurologi 12 17 Ortopedi 2 28 Reumatologi 9 13 Urologi 1 12 Ögon 8 11 Öron-näs- och halssjukdomar 1 13 Väntetiderna specialitet för specialitet följer de som gällde i Sverige som helhet vid årsskiftet. Särskilt lång var väntetiden till ortopediskt läkarbesök. Vid alla typer av jämförda mottagningar var väntetiden i VGR längre. Det finns en relation mellan väntande till mottagning och behandlingar. Det kan finnas ett ännu icke uppmärksammat behov av operationer bland de som väntar på mottagningsbesök. Det kan t.ex. finnas ett betydande operationsbehov bland de 21 patienter som väntar på ortopedisk mottagning. Behandling I tabell 18 redovisas antalet väntande till tio olika behandlingar i VGR. En mer detaljerad redovisning per sjukhus ges i tabellbilagan. Tabell 18. Antalet väntande i VGR till 1 olika behandlingar. Källa: Landstingsförbundet, väntetider i vården. Antal väntande % Åtgärd 31231 41231 Artroskopi knäled (terapeutisk 1 171 1 322 13 eller diagnostisk) Ballongvidgning av 165 149-1 kranskärl (PCI) Gallstensoperation 76 722 2 Korsbandsoperation 379 344-9 Kranskärlsoperation 175 231 32 Operation vid prostataförstoring 467 425-9 Operation vid urininkontinens 252 299 19 hos kvinnor Primär höftledsplastik 738 894 21 Gråstarrsoperation 5 494 5 811 6 Hörapparatutprovning 6 65 5 329-2 Antalet väntande har minskat inom fyra områden medan de har ökat inom sex områden. Tabell 19. Väntetid i VGR till 1 olika behandlinga. Gäller för patienter som fått vård. Källa: Landstingsförbundet, väntetider i vården. Median väntetidveckor. Åtgärd 31231 41231 % Artroskopi knäled (terapeutisk 15 15 eller diagnostisk) Ballongvidgning av 6 6 kranskärl (PCI) Gallstensoperation 8 9 13 Korsbandsoperation 29 52 79 Kranskärlsoperation 3 2-33 Operation vid prostataförstoring 19 18-5 Operation vid urininkontinens 3 22-27 hos kvinnor Primär höftledsplastik 21 23 1 Gråstarroperation 23 23 Hörapparatutprovning 1 12 2 Inom tre av tio jämförda behandlingar har antalet väntande minskat medan de har ökat inom fyra mellan 23 och 24.