Av Lars- Åke Gustavsson och Ingrid Åkesson

Foto: Lars-Åke Gustavsson Rosor i park och trädgård Rosen är en av människans mest odlade kulturväxter och den mest älskade prydnadsväxten. Vi möter den i religionen, konsten, musiken och litteraturen. Rosen har använts för framställning av mediciner och kosmetika, för dekorationer i hem och festsalar och - inte minst - som prydnadsväxt i trädgårdar och parker. Att väga rosor för en anläggning kräver god planering och breda kunskaper för att planteringen ska lyckas. Jorden måste ägnas lika mycket omsorg som rosorna, som å andra sidan måste vägas ut noga ur det breda sortimentet. Med utgångspunkt i boken Rosor för nordiska trädgårdar av Lars-Åke Gustavsson sammanfattar detta Gröna Fakta några viktiga frågeställningar om användning av rosor i offentlig miljö. Av Lars- Åke Gustavsson och Ingrid Åkesson GRÖNA FAKTA 2/1999

111-SURIA rim\ II-k L/99 Välj rosor efter platsens förutsättningar Gammaldags rosor har med rätta fått en renässans på senare år och ibland sägs det att de skulle vara bättre än moderna rosor. Det finns dock gammaldags sorter som är dåligt härdiga eller mycket känsliga lör sjukdomar. Många nya rosor håller inte måttet. Erfarenheten visar att många blir dagsländor. Det behövs några prövoår för att bedöma egenskaper som härdighet och motståndskraft mot sjukdomar och många rosor faller ur sortimentet redan efter fem till tio år. Vildrosor har vuxit på jorden åtminstone i 12-15 miljoner år. Kulturrosorna har utvecklats och formats av människan. De har två ursprungscentra, dels i Ostasien/Kina och Japan, dels i Främre Orienten/Babylonien och Persien. Rosorna har sedan spridits till olika civilisationer med handelsmän, krigshärar och genom folkvandringar. Äldre väl beprövade sorter har under många år, ja kanske århundraden, överlevt Ros Växtsätt svåra väderförhållanden och klarat konkurrensen från den strida strömmen av nyheter. När man i dag väljer rosor för offentlig miljö måste man tänka på att välja rosor efter odlingsplatsens förutsättningar. Klimatet, användningsområdet, jordens beskaffenhet, grundvattnet, vind och skugga är viktiga faktorer. Det finns rosor för torra, magra jordar, för fuktiga jordar och för något skuggiga lägen. Det är speciellt viktigt att ställa stora krav på härdighet och motståndskraft mot sjukdomar. God härdighet ger lång livslängd. Välj gärna rosor (två zoner) härdigare än normalklimatet kräver för att klara extrema vädertyper! Tabell II visar rosor som kan odlas i zon 7-8. Möjligheterna att odla ett stort sortiment ökar förstås i de sydligaste delarna av landet. Plats för rosor De flesta rosor vill ha en både öppen och skyddad växtplats, full sol och lagom vindspel som låter bladverket torka upp snabbt efter regn eller dagg - en viktig faktor för att förebygga svampsjukdomar. Av samma anledning bör inte rosor, som är måttligt känsliga för svampangrepp (svartfläcksjuka och rosrost), planteras tillsammans med höga perenner eller dylikt eftersom den länge kvardröjande fuktigheten i botten- Zon Blomlär Doft Blomn.tid Tabell I. Rosor för magra jordar med hög halt av sand och sten. Förkortningar: Bu=buske, KL=klätter ros, S=sommar, FS=försommar, K=kontinuerlig blomning, R=remonterar, (R)=remonterar ibland, 0=doftlös, d=doftar svagt. D=doftar medelstarkt. D=stark doft. Urval från Rosor för nordiska trädgårdar, del Il. skiktet förvärrar sjukdomarna. Rosor trivs inte med rotkonkurrens från träd eller stora buskar - med vissa undantag, till exempel de som klättrar i träd. Jord för rosor En passande och välskött jord avgör om rosorna kommer att trivas eller ej. Jorden ska ägnas lika mycket omsorg och vård som rosorna! Dålig beredning av jorden eller slarvig plantering är de vanligaste orsakerna till att en rosplantering misslyckas Ḋe flesta rosor kan trivas i flera slags jordar, om de klimatiska förhållandena är gynnsamma. Flertalet rosor föredrar en djup, porös jord (i god kultur), som är näringsrik, vattenhållande (utan att den blir långvarigt blöt vid regn) och dränerad till en meters djup. Det kan vara en väldränerad, kalkhaltig sandig lättlera eller mellanlera i bra struktur och med hög mullhalt. Rosor föredrar något tunga och lerhaltiga jordar framför något lätta och sandiga. De flesta jordar behöver förbättras på något sätt före plantering. Ett alternativ är att plantera någon av de många rosor som växer bra på magra och medelgoda jordar. Se tabel Il. Jorden måste vara fri från rotogräs. Innan man planerar vidare måste man också förvissa sig om att jorden inte lider av jordtrötthet. Har rosor odlats på stället förut, bör jordbyte övervägas. Det kan också vara motiverat att analysera den blivande rosjorden med avseende på nematoder. Vid bearbetningen bör jorden luckras skikt för skikt, så att den näringsrika matjorden efter arbetet fortfarande ligger överst. Det är ur detta skikt som rosorna tar vatten och näring. Djupare rötter ner till 80-100 centimeter hjälper till med vattenförsörjningen under torrperioder. Den klassiska dubbelgrävningen kan rekommenderas, eller luckring med grävmaskin till 60 centimeter om den underliggande jorden är porös och rotvänlig. Vid handgrävning bearbetar man lämpligen jorden i 20 ccentimeters skikt. Ar jorden packad på djupet (ingen bra växtplats för rosor), krävs djupare luckring men då bör man vänta med rosplantering något år, bland annat på grund av sättningar. Kanske kan rabatten användas för sommarblommor ett år? En bra rosjord kan bestå av följande: kompostjord, grästorvjord (egen kompostering), naturgödsel, grov torvmull/torvströ, lätt- eller mellanlera i god struktur och benmjöl. Det är viktigt med en allsidig sammansättning och att innehållet av organiskt material är stort. Ar dessa krav tillgodosed-

UHUNA KAK I A 2/99 da, trivs rosor med varierande ph-värden med ph 6-7 som optimum. Vid jordförbättring med stora mängder organiskt material måste man tänka både på risken för syrebrist i djupare lager och sättningar när det organiska materialet bryts ner. Kompost får blandas in till maximalt 40 centimeters djupt på en sandjord och 20 centimeter på en lerjord. Gödsling Till grundgödsling är välbrunnen naturgödsel bäst, kogödsel eller, på styvare lerjordar, hästgödsel; 40-80 kilo per tio kvadratmeter blandas in i det översta jordlagret (ej i botten på planteringsgropen). Därefter myllas ett kilo benmjöl per tio kvadratmeter i det översta skiktet. Inga ytterligare gödselmedel behöver då tillföras under det första året, kanske inte heller under det andra. Underhållsgödsling bör ske med två till tre års mellanrum beroende på jordens förmåga att frigöra näring. Kontrollera tillväx- Rosa helenae 1-lybrida', en magnifik ros med stark och söt doft, engångsblommande. Foto: Lars-Åke Gustavsson. ten och /eller låt göra en växtnäringsanalys. Väljer man konstgödsel ska denna spridas två till tre veckor efter planteringen, vid höstplantering först på våren. Jorden bör ha förbättrats med kompost eller torv före planteringen. Konstgödseln bör tillföras efter analys, vilket också gäller den framtida underhållsgödslingen. Vattning, luckring och ogräsbekämpning Rosor behöver ofta mycket vatten, men de är samtidigt känsliga för ständigt blöta jordar. Under extrema torrperioder är det viktigt att vattna så att vattnet tränger ned till de djupare rötterna. Tabell Il. Exempel på rosor för zon 7-8. Förkortningar: Bu=buske, KL=klätterros, S=sommar, FS=försommar, K=kontinuerlig blomning. R=remonterar, (R)=remonterar ibland, 0=doftlös, d=doftar svagt, D=doftar medelstarkt, D=stark doft. Urval ur Rosor för nordiska trädgårdar, del Il. Droppbevattning är att föredra om möjligheten finns. Förutom hushållning med vatten motverkas långa perioder med fuktiga blad, vilket gynnar sjukdomar. Det är viktigt att ytluckring av jorden ingår i skötseln tillsammans med ogräsrensning. Om ytstrukturen behöver förbättras kan torvmull eller barkmull myllas ner i ytan i samband med att eventuell vintertäckning tas bort. Grävning på senvåren och sommaren skadar rötterna! Ytstrukturen kan också förbättras med olika typer av täckmaterial, till exempel färdigblandad planteringsjord (dyrt men bra på mindre ytor), ogräsfri kompostjord, gräsklipp, träflis eller siktad bark, som också kan motverka ogräs. Man måste ta hänsyn till den växtnäring som täckmaterialet levererar eller binder, då man planerar underhållsgödslingen.

KUNIA I-AK I IX 2/99 Rosor för offentlig miljö Praktiskt taget alla miljöer i städer kan planteras med rosor. Rosen är ofta den dominerande färggivaren i offentliga miljöer, till exempel genom massverkan. Rabattrosor och buskrosor är vanliga medan nästan inga klätterrosor används i dessa sammanhang i dagens läge. För att slippa stora skötselkostnader bör man välja härdiga, långlivade och lättodlade rosor, som kräver lite skötsel och som är så motståndskraftiga som möjligt mot sjukdomar. I det långa perspektivet är rotäkta, engångsblommande buskrosor de billigaste medan uppbundna, återblommande klätterrosor och kortlivade rabattrosor - främst tehybrider - är de dyraste. Rabattrosor Rabattrosor används ofta i massplanteringar eller grupper och passar bra i exempelvis parker, bostadsområden, rondeller och längs vägar. Rabattrosor är skötselintensiva och förhållandevis kortlivade. De bästa sorterna tillhör Floribunda- och Po lyantha-grupperna: 'Allotria'(5)*, 'Bonica '82'(5)*, 'H.C. Andersen'(4), 'Heidekind'(5)*, 'Iceberg'(4), 'Joseph Guy'(5)*, 'Katharina Zeimet'(5), 'Kirsten Poulsen'(5)*, 'Orange Triumph'(4), 'Pussta'(4), 'Queen Elizabeth'(4), 'Rodhxtte'(5)* och 'The Fairy'(4). Tehybrider är populära i rabatter, trots att de i genomsnitt ska förnyas med jordbyte och nya plantor vart sjunde år! Till de bästa hör: 'Alexander'(3), 'Chicago Peace'(4)*, 'Ingrid Bergman'(3)*, 'Peace'(5)* och 'Per Gynt'(4)*. Buskrosor Jämfört med rabattrosorna är buskrosor långlivade, mindre skötselintensiva och kräver färre plantor per ytenhet. Engångsblommande buskrosor är i regel härdiga, lättodlade och långlivade och flertalet kräver lite skötsel. Det är främst beskärning och gallring som kan utföras på vårvintern. Många arter och sorter passar utmärkt för områden med svåra odlingsförhållanden. Rosa rugosa med sorter hör till de minst krävande och passar för magra jordar i bostadsområden, industriområden, längs vägar och i skyddsplanteringar. De tål salt och kan föryngras med slåttermaskin. Rosa carolina och R. pimpinellifolia med vissa sorter är också synnerligen anspråkslösa. För miljöer med goda odlingsförhållanden finns ett mycket stort sortiment av engångsblommande rosor att välja ur. Återblommande sorter kräver mer skötsel i form av beskärning även sommartid. De bästa sorterna finns i Bifera-, Portland-, Rugosa-, Moschata, Moderna ros- och Bourbon-gruppen, till exempel: 'Schneezwerg'(6), 'Rose de Rescht'(5)**, 'Jacques Cartier'(5)**, 'Mozart'(4), 'Feuerwerk'(5)* och 'Louise Odier'(5)*. Marktäckare Låga, nedliggande buskrosor med brett växtsätt har under senare år rönt ökad uppmärksamhet som marktäckare. Till de bästa 'Venusta Pendula', en magnifik solitär av en klätterros med naturligt växtsätt. Foto: Lars-Åke Gustavsson. sorterna hör: 'Alba Meidiland'(3), 'Pink Meidiland'(3), Bonica '82'(5)*, 'Max Graf(6), 'Rote Max Graf (4), 'Palmengarten Frankfurt'(4), 'Sommerwine(5) och 'The Fairy'(4). Välj rotäkta plantor i ogräsfri jord! Planteringsavståndet skall vara högst 2/3 av rosens bredd. Noggrann ogräsrensning är nödvändig de två första åren. Rosor för häckar Tänk dig en roshäck med dekorativt bladverk, som blommar underbart, sprider väldoft och kan ge vackra nypon på hösten! Häckrosor ska ha ett stadigt och rikt förgrenat växtsätt och de ska kunna beskäras och formas utan att plantorna tar skada. Avståndet mellan plantorna skall anpassas efter de enskilda arternas och sorternas storlek. I friväxande häckar skall planteringsavståndet vara högst halva sortens bredd. I klippta häckar skall avståndet vara mindre, 20-35 centimeter beroende på sort. För friväxande häckar är sortimentet stort (till exempel sorter ur Pimpinellifolia-, Canina/Dumalis-, Rubiginosa-, Rugosa-, Gallica-, Damascena-, Bifera-, Portland-, Alba-, Bourbon-, Moderna buskros- gruppen med flera). Sortimentet av rosor som blir vackra och täta när de formas med häcksax är tämligen Siffra inoni växtzon 1-8. ibland av svadfläcksjuka.* *Angrips ibland av rosrost nästa växtplats och skötsel inklusive höststädning för att hålla sig friska. Iv

b h UNA rmrs, I L/99 litet. Till de bästa hör Rosa hugonis(6), R. rubiginosa(6), R. pimpinellifolia(8), R. p. 'Plena'(8), 'Rose de Rescht'(5)**, R. helenae 'Hybrida'(5) med flera. Klätterrosor på nytt sätt Vackert växta och rikblommande väcker klätterrosor alltid uppmärksamhet. De förtjänar en större användning i parker och trädgårdar. I genomsnitt är klätterrosor mindre härdiga än andra rosor och uppbundna kräver de mer skötsel. Naturligt växande som solitärer. Klätterrosor med veka och naturligt bågböjda till nedliggande grenar blir utsökt vackra, när de tillåts växa naturligt och bilda kupolformade plantor, när de hakar fast i omgivande vegetation och väller över murar. Det naturliga växtsättet kräver mindre skötsel. 'Venusta Pendula'(5) med flera klätterrosor kan odlas på detta sätt. Se bild. Klätterrosor för träd. Få rosupplevelse är så uppseendeväckande som när klätterrosor väller ut ur trädkronor och när de klättrar i buskar och snår. Vildväxande klätterrosor växer på detta sätt i naturen i konkurrens med andra växter. Träd som är tre till tio meter höga med delvis öppen, gles krona är idealiska för trädklättrande rosor. Gamla fruktträd är väl lämpade. När trädklättrande rosor väl etablerat sig kräver de lite skötsel med undantag av gamla plantor som blivit för tunga och därför behöver gallras. De bästa trädklättrarna är Rosa helenae 'Hybrida'(5), 'Seagull'(3) och 'New Dawn'(5). Se bilder sidan 3. Klätterrosor för väggar, murar och plank. Sådana växtplatser är ofta mycket torra och kan vara alltför varma. För de flesta rosor är ostligt eller sydostligt läge bäst. Rosor vid varma väggar kräver mer skötsel i form av kontroll av vatten och näring. Tänk på att en lerhaltig jord är mer vattenhållande och plantera en bit ifrån väggen - aldrig under ett takskägg. Är en sort något mottaglig för mjöldagg, till exempel. 'Dorothy Perkins'(3), förvärras sjukdomen och förfulas rosen väsentligt i torra lägen. Till de bästa sorterna hör: 'Flammentanz'(6), Paul's Scarlet Climber'(4), 'New Dawn'(5), 'Sympathie'(4), 'Golden Showers'(3) och 'Rosarium Uetersen'(3). Välj rosfärg i förhållande till bakgrunden. Klätterrosor för pergolor, bågar och rosengångar. Se omslagsbilden! Rosor i dessa former och speciellt i en rosengång hör till det vackraste man kan uppleva i en trädgård. En rosenbåge över en trädgårdsgrind eller mellan olika trädgårdsrum ger ett magnifikt välkomnande. Klätterrosor som ska odlas på detta sätt skall vara så starkväxande att deras grenar kan överlappa varandra mitt på överliggaren. Med enkel matematik kan man räkna ut den höjd som krävs. Bågens höjd + rosengångens halva bredd + 0,5 m överlappning. Exempel: En båge som är 2,5 m hög och 3 m bred kräver en ros med 2,5 + 1,5 + 0,5 m = 4,5 m långa grenar. (Med rundade bågar blir avståndet något kortare.) Som de bästa sorterna för rosenbågar kan nämnas: 'Polstjärnan'(7), 'Venusta Pendula'(5), Rosa helenae 'Hybrida'(5), 'Seagull'(3), 'American Pillar'(3), 'Dorothy Perkins'(3) (mjöldaggskänslig), 'Excelsa'(3), 'New Dawn'(5), 'Flammentanz'(6), 'Leverkusen'(5) och 'Paul's Scarlet Climber'(4). Av de återblommande är 'New Dawn' och 'Leverkusen' de kraftigaste och härdigaste. Klätterrosor för staket. När man väljer att klä in ett staket med rosor, lämpar sig rosor med långa, mjuka, böjliga grenar, till exempel 'Flammentanz' och 'New Dawn'. Rosor för kyrkogårdar På gamla kyrkogårdar är utrymmet vid och mellan gravplatserna vanligen så stort att man kan välja ur ett stort sortiment av såväl låga som höga och vidlyftiga rosor. På många kyrkogårdar är gravplatserna så små att endast låga rosor kan användas. De härdigaste och mest långlivade finns i Polyantha- och Floribunda-gruppen. Bland miniatyrrosorna finns flera lågväxande men dessa är vanligen sämre härdiga. De mest planterade är 'Heidekind'(5), 'Nina Weibull'(5) och 'Rodhxtte l (5). Tyvärr kan dessa angripas kraftigt av svartfläcksjuka. Andra bra sorter är: 'Sommerwind'(5), 'Morsdag'(2), 'Velvet Cover'(3), 'Little White Pet'(3), 'Katharina Zeimet'(5) och 'Orange Jewel'(3). Sällskap åt rosor Odling av ett enda växtslag - monokultur - medför oftast att riskerna för angrepp av sjukdomar och skadedjur ökar. Det finns veterligen inga vetenskapliga undersökningar som har jämfört plantering av rosor i monokultur respektive i sammansatta planteringar. Det verkar som om rosor trivs bättre om de samplanteras med andra växter, eftersom jordar med ett mer eller mindre slutet växttäcke ger bättre mikroliv och en bättre ytstruktur. Då minskar såväl avdunstningen som urlakningen av växtnäring vilket medför att rosorna trivs bättre. Å andra sidan kan samplantering med högre perenner leda till större sjukdomsangrepp som svartfläcksjuka på grund av långsammare upptorkning efter dagg och regn. I sådana lägen måste man välja rosor som är motståndskraftiga mot svartfläcksjuka och rosrost. Vackert sällskap till rosen 'Rosarium Uetersen'. Rosor tillsammans med höga växter ska vara så motståndskraftiga mot sjukdomar som möjligt, eftersom regn och dagg torkar upp långsammare. Foto: Lars-Åke Gustavsson. V

unutsua rasas I H L/yy Sjukdomar och skadedjur De flesta rosor kan angripas au skadegörare. Hur allvarliga angreppen blir beror på den nedärvda motståndskraften, växtplatsens miljö och skötseln. Det är framför allt känsligheten för sjukdomar, speciellt svartfläcksjuka och rosrost, som bestämmer hur väl en rosplantering kommer att lyckas, även om den är planerad och utförd efter konstens alla regler. Skadedjur kan visserligen gnaga av, suga på eller missbilda rosorna så att de blir starkt förfulade men det är angrepp av skadesvampar i bladverket eller nematoder på rötterna, som allvarligt kan sätta ned rosornas vitalitet. I många offentliga planteringar har man valt att avstå från kemisk bekämpning av miljöskäl och i fritidsodling saknas effektiva medel för bekämpning. Då parker, kyrkogårdar med flera offentliga anläggningar ofta står som förebild (eller avskräckande exempel) för allmänhetens val av rosor, borde det goda exemplet att välja motståndskraftiga sorter synas här. Rosor som får lättare sjukdomsangrepp kan ändå ge gott resultat, om man väljer rätt odlingsplats och har beredskap för extra arbetsinsatser med höststädning, grävning och eventuell kemisk bekämpning efter ogynnsamma år. De allra känsligaste sortema måste undvikas, eftersom de bara kan ge tillfredsställande resultat med hjälp av regelbunden kemisk bekämpning. Nematoder på rötterna Dålig tillväxt och blomning kan orsakas av nematoder, mikroskopiskt små maskar på rötterna. Symtomen kan förväxlas med andra skador, därför är det viktigt att fastställa orsaken, innan dyrbara motåtgärder sätts in. Misstänker man nematodangrepp, eller om man står inför en större investering i anläggning av rosor, bör jorden analyseras. Nematodanalyser utförs vid institutionen för växtskyddsvetenskap, nematodavdelningen, SLU, Box 44, 230 53 Alnarp, tel 040/41 50 00. Ring i förväg för instruktioner om provtagning. Rotsårnematoder, Pratylenchus spp. anses ha en viktig roll i fenomenet jordtrötthet hos rosor. De lever fritt i jorden och skadar genom att såra rötterna. Rotsystemet blir buskigt och rötterna får små, bruna fläckar. Åtgärder: Har angrepp av rotsårnematoder konstaterats finns inget att göra i växande kultur. Vid nyplantering gäller att sätta friska plantor i frisk jord. Tagetes har visat sig utsöndra ett ämne som förgiftar rotsårnematoderna. Metoden bygger på att det inte får finnas några andra växter än tagetes att angripa, inte heller ogräs. Svartfläcksjuka Marssonina rosae Blad och ofta unga skott får brunsvarta - svarta fläckar med strålformade kanter. Bladen gulnar och faller av. Vid starka angrepp kan rosorna avlövas, varvid plantorna skjuter nya skott redan på hösten, som blir extra känsliga för frost. Hög luftfuktighet och stillastående luft liksom frodiga plantor gynnar angrepp. Svampen övervintrar på nedfallna blad och på yngre skott. Rosrost Phragmidium mucronatum med flera arter På våren får skott och knoppar lysande orangeröda sporkuddar. Om sommaren får bladen orange sporhopar på bladundersidan (sommarsporer) och framåt hösten bildas svarta sporer (vintersporer). Buskarna kan lida svårt av angreppen. Rosrosten övervintrar på nedfallna blad och i angripna skott. Vintersporerna kan också falla av och ligga på jordytan. Sporerna sprids med vinden och svampen gynnas av hög luftfuktighet. Rosrost är mycket svårb ekämp ad. Kontrollera att nyinköpta plantor är friska. Rosmjöldagg Sphaerotheca pannosa Blad, skott och blomknoppar får en vit, mjölig beläggning. Svampen övervintrar som mycel i bladknopparna på skotten. När mjöldaggssporema väl har grott gynnas mjöldaggen av torrt och varmt väder. Sorter med mörkgröna, läderartade blad anses vara mer motståndskraftigare. För mycket kväve i förhållande till kalium gynnar angrepp. Saftspända plantor har större motståndskraft än sådana som lider av torka. Plantera inte mjöldaggskänsliga rosor vid varma väggar och murar. Vattna vid torka. Åtgärder mot sjukdomar Rossjukdomar bör i första hand bekämpas förebyggande genom att välja tåliga sorter och erbjuda bästa möjliga växtbetingelser. Om rosorna är sjuka rekommenderas Friska rosor Många rosarter och deras närbesläktade hybrider är gruppvis motståndskraftiga mot sjukdomar. Här följer några exempel på friska sorter. Rugosa-gruppen: 'Frau Dagmar Hastrup(6), 'Hansa'(8), 'Moje Hammarberg'(7), 'Schneezwerg'(6), se bild, och 'Therese Bugnet'(6). Pimpinellifolia-gruppen: 'Glory of Edzell'(6), 'Poppius'(8), 'Single Sherry'(6) och 'Stanwell Perpetual'(6). Damascener-gruppen: 'St. Nicholas'(5) och 'Ispahan'(5). Övriga sorter: 'Alba Meidiland'(3), 'Adolf Horstmann'(3), 'Alexander'(3), 'Astrid Lindgren'(4). 'Betty Prier'(4), 'Dortmund'(4), 'Egeskov' (Lill Lindfors)(4), 'Flammentanz'(6), 'H.C. Andersen'(4), 'Katharina Zeimet'(5), 'Kronprinsessan Victoria'(3), 'Mozarr(4), 'Pink Bells'(4), 'Robin Hood'(5), 'Rote Max Graf'(4), 'Sommerwind'(5) och 'Tornado'(4). Svarfläcksjuka gynnas av långvariga fuktperioder och fuktiga miljöer. Undvik känsliga sorter! Foto Stanislaw Kalt. VI

bliunh 1-1ÅK I H IL/99 grundlig höst- eller vinterstädning för att minska den övervintrande smittan. Alla nedfallna blad samlas ihop, grävs ner, eldas upp eller förpassas till en kompost och täcks med annat material. Klipp bort de spädare delarna av skotten redan på hösten, eftersom de kan hysa övervintrande smitta. Med höstgrävning vänder man ner den smitta som eventuellt kan ligga kvar på jordytan, speciellt rosrost. (Sprutning med svavelkalk, eller eventuellt svavel, reducerar kvarvarande smitta på skotten). Om man trots allt har valt att odla en del sjukdomskänsliga sorter, vilket kan vara fallet om man vill presentera ett historiskt sortiment, kan kemisk bekämpning vara den enda utvägen. Yrkesodlare med behörighet att använda kemiska bekämpningsmedel har tillgång till fungicider som bitertanol (handelsnamn Baycor) och penkonazol (handelsnamn Topas). För att motverka att svamparna blir resistenta mot svampmedlen bör man skifta med tolylfluanid (Euparen). Alla tre är klass 2 preparat. Rätt använda är dessa medel effektiva mot rosmjöldagg, rosrost och svartfläcksjuka. Bekämpningen ska börja senast när de första fläckarna uppträder. Sprutningen upprepas så länge risk för nya infektioner föreligger med cirka två veckors mellanrum (vid lägre infektionsrisk tre veckors mellanrum). *** Svavel säljs under namnet Kumulus. Sprutsvavel är ett gammalt beprövat svampmedel, som i första hand används mot mjöldagg men som har ganska bred effekt även mot andra svampsjukdomar. Svavelkalkvätska användes förr precis efter bladfallet eller före knoppsprickningen för att döda övervintrande smitta. Detta Rosa canina i sin rätta miljö. Flera rosarter passar i påfrestande miljöer. Foto: Lars-Åke Gustavsson. kunde inte helt förhindra men dock fördröja angreppen avsevärt. Svavelkalkvätska finns inte längre i handeln, men den intresserade kan själv koka enligt något gammalt recept (Obs! Endast för eget bruk!). "` Klass 1 och 2 medel får användas av den som har tillstånd, vilket kräver särskild utbildning samt erfarenhet av bekämpningsarbete. Utbildningen anordnas av länsstyrelsen. Klass 3 medel får användas av var och en. Var noga med att kontrollera att de medel du tänker använda är godkända för ändamålet. Kemikalieinspektionens förteckning över bekämpningsmedel, tel 08/730 57 00 eller Bekämpningsmedel 1998, LT:s förlag ( skriften utkommer i ny upplaga varje år). VII

En vacker roshäck av en okänd damascenerros. Flera gamla rossorter har levt kvar i gamla trädgårdar genom århundraden. Ibland har namnet glömts bort. Ett nytt namn övervägs till denna odlingsvärda ros. Foto: Lars-Åke Gustavsson. Litteratur: Rosor för nordiska trädgårdar, del 1 och II av Lars-Åke Gustavsson, Natur och Kultur 1998. Växtskydd i trädgård av Maj-Lis Pettersson och Ingrid Åkesson, LT:s förlag1998. Rosarter: Böcker och bilder i all ära men före större investeringar i rosor är det bäst att skaffa sig en uppfattning av rosorna i levande tillstånd genom att titta, känna och dofta. Exempel på innehållsrika rosarier med intresse för svenska förhållanden är Göteborgs rosarium i Trädgårdsföreningen, Fredriksdals Rosarium i Helsingborg, Rosenhaven i Valbyparken i Köpenhamn, Rosenhagen vid Tombs jordbruksskole i Norge samt Helsingfors universitets rosensamling i Vik. Upphandling av rosor Beställning och plantering: Planera och beställ i god tid. Beställ på sommaren eller tidigt på hösten. På våren är det i regel svårt att få tag på ovanligare sorter. Eventuellt kan man be plantskolan kylförvara rosorna över vintern. Rotäkta och okulerade rosor: Det är en fördel med rotäkta rosor, om de går att få tag på. Under mer extensiva förhållanden med krav på liten skötsel, är det nödvändigt bland annat för att slippa vildskotten. Förädlade rosor ska vara okulerade på härdiga grundstammar. Rosa canina är härdigare än R. multiflora och vissa sorter av R. canina är härdigare än andra. Det senare måste man tänka på i zon 4-5. I zon 7-8 måste man ställa krav på rotäkta rosor, eftersom grundstammarna inte är härdiga. Om du vill vara säker på att endast få de sorter som du med mycket möda har valt ut måste du ange på beställningen att ersättningssorter ej accepteras! Barrotade och krukodlade rosor: Barrotade rosor är oftast av god kvalitet under förutsättning att de hanteras på rätt sätt från plantskolan via kyllagret och till användaren. Har man inte garantier för att rosorna hanteras rätt i alla led är det alltid säkrare att välja de betydligt dyrare krukodlade rosorna. Handla endast med seriösa plantskolor. Rosprakt med engångsblommande rosor och minimalt arbete - låt en intensiv rosblomning av lättodlade, härdiga och långlivade, engångsblommande rosor bli en högtid i trädgården! Med ett omsorgsfullt rosval kan engångsblommande rosor pryda trädgården från slutet av maj till mitten av augusti. Tänk också på att: engångsblommande rosor är härdigare än återblommande återblommande rosor kräver mer skötsel än engångsblommande frostkänsliga rosor kräver mer arbete än härdiga rosor rabattrosor kräver mycket skötsel klätterrosor som binds upp vid ett stöd kräver mycket skötsel naturligt växande klätterrosor endast fordrar lite skötsel engångsblommande rosor endast kräver lite skötsel rotäkta rosor kräver mindre skötsel Detta Gröna Fakta... har sammanställts av Lars-Åke Gustavsson, avdelningschef för trädgård och husdjur vid Fredriksdals friluftsmuseum, Helsingborg. Ingrid Åkesson, hortonom med inritning på växtskydd och statskonsulent vid Movium, SLU. Kulp\ 11111g Gröna Fakta sammanställs av Movium-sekretariatet, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp. Telefon 040-41 50 00. Redaktör Titti Olsson. ISSN 0284-9798. Publicerat i Utemiljö 2/99.