Gamla folkskolans Hindersbykalender 2019 har kommit Nu har vi fått kalendrarna för 2019. De finns till salu på höstmiddagen söndagen den 4 november 2018 på Lokaaln. Principen är: Köp nu betala senare. Beställningar tas också emot. Större mängder (över fem) tar vi helst på beställning. Upplagan är begränsad så köp eller beställ kvickt. Vi får fler men det kan ta tid för nu är det säsong för kalendrar på tryckerierna. Den som vill ge den till julklapp skall köpa genast. Troligen säljer vi också på Älgsoppsmiddagen som möjligen är den 17 november ifall det nu finns kvar av dem. Gamla 2019 folkskolans kalender Nu har Hindersbykalendern för Gamla folkskolans vänner rf. blivit tryckt och kommer till försäljning i slutet på oktober. Priset är som förut 15 euro. Den kan beställas redan nu av styrelsen och det kan vara en god idé att försäkra sej om ett exemplar i tid. Upplagan är begränsad och även om vi kan få till så tar det sin tid. Som i fjol är alla bilder från Hindersby och tagna i år (utom november och december förstås) med ett undantag. För juli månad har vi ett foto från 1908 från Ollas Emils bröllop som
var en ganska ståtlig tillställning med hornorkester och förridare i hög hatt. Behållningen från kalenderns försäljning går till gamla folkskolans underhåll. I år blev lärarens gamla arbetsrum färdigt och en stor hylla sattes in för arkivet. Så nu är alla rum färdiga att tas i bruk. Biblioteket i Lilla salen invigdes också i år. Man kan fritt plocka åt sej böcker från en del av biblioteket, en del går att låna och en del lånar vi absolut inte ut utan man får läsa dem på plats. Redan nu börjar hyllorna vara fulla av böcker så vi är glada om folk tar bort en hel del. Kalenderns alla sidor finns nedan men med sämre kvalitet än den tryckta versionen.
Öppna dörrar på folkskolan på lördag gamla Med anledning av att alla rum nu kan tas i bruk på så har vi ÖPPNA DÖRRAR lördagen den 14 juli 2018 kl.12-15 på gamla folkskolan i Hindersby Man kan beundra det nya golvet i lärarens arbetsrum som skall bli arkiv och titta på biblioteket i lilla salen som nu invigs. Där finns bytesbibliotek som man fritt kan ta hem böcker ifrån eller hämta böcker till. Dessutom har vi satt upp en fin rya i lilla salen. Den är vävd av Elin Mickos och donerad till gamla folkskolan av Gerda Wallén och Doris Forsström. En del böcker finns i lånebiblioteket som man bara kan låna ifrån och en del lånas inte alls ut utan man får läsa dem på plats eller kopiera nån sida. Där finns bland annat ett byggnadsvårdsbibliotek med litteratur om reparation och nybygge med beprövade material och metoder. I lilla salen finns också ett antal snabba 100 Mbits anslutningar till fibernätet så man kan koppla upp sej till Internet därifrån om man tar med sin bärbara dator. En fast dator med kopieringsmaskin och laserskrivare finns i mötesrummet. Hindersby biografteater visar i stora salen videofilmer från Hindersby bland annat om gamla arbetsmetoder. Klockan 12 inleds visningarna med Endjishöö (ängshö), klockan ett fortsätter de med Från
bogasååg ti pråcessår (skogsarbetets utveckling) och klockan två en film om Årensandet av Tessjö å. Dessa filmer visas i repris så alla som inte kunde komma till premiärerna nu kan se dessa filmer. Det finns ett lopptorg som Gamla folkskolans vänner ordnar men man kan också gratis sälja från bakluckan eller ha eget bord på gården. Hos grannen på Skolbacka (nya skolan) finns det café. Adressen är Hindersbyvägen 565 (559 för Skolbacka) och man kan köra från Rikssexan ungefär 5 km till Hindersby centrum med mejeriet och sedan 500 m vidare. Öppna dörrar på måndagar Hindersby-Bäckby gamla folkskola håller dörrarna öppna i sommar på måndagskvällarna mellan 18-20. Gör ett besök och kolla vad som pågår. Det finns möjlighet att komma med idéer, göra något eller bara umgås! Välkomna!
Gamla folkskolans vänners årsmöte sö 22 april 2018 Gamla folkskolans vänner rf. inbjuder till årsmöte 2018 söndagen den 22 april 2018 kl. 14:00 på gamla folkskolan i Hindersby Förutom stadgeenliga ärenden så inviger vi arbetsrummet (lärarens gamla arbetsrum) som nu har fått ett nytt trägolv (minus ett par brädor vid väggarna). Det betyder att alla rum är i bruk nu även om det förstås finns en hel del att göra både här och där. Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet och att beundra det nya trägolvet (se inlägget Det gick långsamt fram ). Det blir också kaffi å smöråbröö som Inga ordnar. Det gick långsamt fram men det gick ändå fram Det har gått långsamt fram men nu är i alla fall golvet i lärarens arbetsrum klart (utom de sista rambräderna) och därmed är alla rum i gamla folkskolan i bruk. Det var duschrum för skolbarnen och det har varit mest arbete att få det tillbaka till ursprungligt skick. Vi rev allting ända fram till stockväggarna och började på nytt. Golvet som hade gjorts om till cementgolv rev vi dock inte utan satte ett trägolv utanpå.
Problemet var att duschrummets golv hade lutning mot golvsilen och det var det värsta arbetet att kila upp underlaget så det blev jämnhögt. Att sätta dit golvbräderna var enkelt jämfört med det eländiga kilandet. Det var inte möjligt att höja mycket på golvet från cementen uppåt så det blev ett underlag enbart av bräder (22mm). Dessa måste stödas med 40-50 cm mellanrum. Cementgolvet var stadigt men det blev en mängd kilar som fästes vid underlaget med spikproppar. Först sattes en ram runt hela golvet efter det att de gamla avloppen pluggats. Det var inte så enkelt eftersom de måste kapas jäms med cementen. Då togs alla muffar bort och vanliga proppar passade inte. Men på nätet hittade jag proppar för raka rör. Det var gummitätningar som passade innerdiametern på avloppsrören. Dessutom var avloppet byggt på den tiden då rören hade en annan dimension än idag så det tog en massa tid
att hitta rätt proppar.
Golvsilen togs bort helt och röret proppades. Hålet efter golvsilen tätades med cement för att hindra gnagare att komma in den vägen. Sedan sattes en ram av 15 cm bräder runt golvet och ställdes in till rätt höjd med vattenpass och rakskiva. Det var ett besvärligt arbete för cementen var ganska ojämn utmed väggarna. Då bräderna spändes fast med spikpluggarna så visade det sej att de blev sneda så de måste huggas och hyvlas. Då underlaget var klart så kunde man sätta dit golvramen (frisen) runt golvet. Det är vissa fördelar med ram även om den inte är absolut nödvändig. Man kan lättare ta upp golvet på nytt genom att ta bort ramen först. Och så är det ganska snyggt med en ram. Märkväl att underlaget är 3-4 cm innanför ramen så att det stöder ändarna på golvbräderna.
Sedan sätter man grålumppapp mellan underlaget och golvbräderna för att undvika knarr och få bättre dämpning. Plast skall man INTE sätta i golvet (eller någonstans överhuvudtaget) för fukten måste kunna luftas uppåt. Annars kan man lätt få hela golvet att ruttna. Ramen fästes bara på två sidor i början så man kan sticka in golvbräderna i sponten. Först då alla golvbräder är på plats så läggs de två sista delarna av frisen. Snabbaste sättet att tillverka remsor av grålumppapp är att såga av rullen.
Spikpropparna sätts in genom bräderna genom att man borrar hål med en cementborr genom bräderna då kilarna är klara. På det här sneda golvet måste man ha fyra olika längder på propparna (60, 80, 100 och 120 mm) så att de var minst 4 cm inne i cementen. Om de är för långa så går de genom cementen och håller inte fast. Först borrar man hålen och kontrollerar med en spik att det säkert är tillräckligt djupt (proppens längd + 1 cm). Sedan tar man bort spiken ur proppen och knackar ned proppen försiktigt och till sist slår man i spiken i proppen. Man bör slå i den ordentligt så den drar och gärna går nån mm in i brädan.
Sedan rullas pappremsorna ut och nitas fast i ändarna. I den här skedet kan man ännu reglera höjden på underlaget litet genom att sätta in extra pappremsor om det är för lågt eller hyvla litet om det är för högt. Det är nämligen svårt att få kilarna exakt rätt för spikpluggarna drar ned bräderna litet då de slås i och man vill inte gärna ta bort dem på nytt även om det är möjligt.
Nu kan man såga av golvbräderna och sätta in dem i sponten. Frisen skall ha fjädern inåt där man börjar lägga golvet (längst uppe i bilden ovan) för man skruvar fast golvbräderna snett genom fjädern. Noten skall vara inåt i ändan på golvbräderna (tillvänster i bilden ovan). Fjädern är den utstickande delen och noten är skåran. Golvbräderna har spont i ändan också och man skall kapa bort den ända som har not men spara den ända som har fjäder. Detta för att man då golvet är lagt skall kunna fräsa ny not i den avsågade ändan och därefter lägga den sista delen av frisen med fjädern i den frästa skåran. Golvbräderna knackas ihop med hammare och korta bitar av ett golvbräde. Man får absolut inte slå direkt mot fjädern. Det går inte att spänna ihop golvbräderna utan de måste knackas ihop. Det beror på att friktionen är lättare att överkomma med slag än med spänning. Bara om någon bräda är krokig så kan den behöva spännas. Man står på brädan då den knackas in i sponten
och skruvar fast den utan att stiga bort. Då kan den inte studsa ut ur sponten på nytt lika lätt. Jag har borrat för skruvarna för även om det är självborrande skruvar så är det mindre risk för sprickor om man borrar före. Kom ihåg att sätta kilar mellan ram och vägg så att frisen inte spänns mot väggen då man knackar in golvbräderna i sponten. Det måste finnas 1 cm luft mellan fris och vägg. I bilden ovan fungerar yxan uppe till höger som kil och stöd för frisen. Golvbräderna kan gärna sågas av med en kapcirkel som ger raka ändar i rätt vinkel. Sätt stöd under brädan så den är på samma höjd som sågbordet.
Det har varit bråttom med skogsarbetet och blivit ganska litet tid över för golvläggandet bara någon kväll då och då. Sist och slutligen var skogsvintern bra fastän den började sent. Efter en dag i skogen så kroknar gubben lätt och blir kvar på soffan. Men golvet blev i alla fall (nästan) klart. För att återvända till Det gick långsamt fram så är det en gammal sjömansvisa från 1800-talet och kallas också Från Engeland och Skottland eller Den gamla briggen. Den lär finnas i ett femtontal skillingtryck. Jag hörde den nån gång som liten och den har fastnat i minnet. Man kan lyssna på den på Texten är litet annorlunda nedan men som med gamla
traditionella visor så finns det en mängd olika versioner. 1. Från Engeland till Skottland där seglade en brigg, å ruttna var dess master å trasig var dess rigg. Vad de gick långsamt fram men de gick ändå fram! Vi hurra för den resan när vi kom till Köpenhamn. 2. Kompassen ombord, den har vi aldrig haft, vi segla efter böljorna å skepparns gamla hatt. Vad de gick långsamt fram 3. Lanternan ombord den har vi aldrig sett, förutom den som satt uppå kaptenens näsespets. Vad de gick långsamt fram 4. Vi hade inga segel, vi hissade en särk, å aldrig hade folket sett ett sådant underverk. För de gick långsamt fram 5. Vi hade ingen styrhytt, de va ett veaskjul, å ratten den va gjord utå ett spinnerockahjul. För de gick långsamt fram 6. Å en gång i veckan så skulle vi ha gröt, så feck vi åv den mjölken som uti Nordsjön flöt.
Vad de gick långsamt fram 7. Å en gång i veckan så skulle vi ha kött, de feck vi av den suggan, som av misströstan dött. Vad de gick långsamt fram 8. Vi hade ingen flagga, men de geck bra ändå, vi hissa upp vår styrman sen vi klått en gul och blå. Vad de gick långsamt fram 9. Kaptenen ombord han va en märklig man, ibland stod han på däck å skrek: I hela fridens namn, va de går långsamt fram men de går ändå fram! Vi hurra för den resan när vi kom till Köpenhamn. Stor vidaklyyvantalkå Det blev en lyckad vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på gamla folkskolan på lördag. Över 30 personer deltog och vi fick en massa ved i vedlidret för vintern. Bäst av allt var att den gamla vedklyvaren från 1920-talet fungerade fint. Det är effektiva maskiner och de stora yxorna klyver lätt och snabbt stora vedträn. På en timmer var hela hopen kluven och inradad. Enligt Simos Verner som mycket väl känner till Lillstubackans klyvare (tillverkad på 1920-talet) så behövs det 9 personer
för en vedklyvningstalko: Två bär virket till maskinen, en sågar, två klyver och fyra radar. Om man har kort och klent virke så kan en person klara av att lyfta virket på sågbocken. Vedklyvaren drevs av en Steyr dieseltraktor (en av de första dieseltraktorerna) via en remskiva. Klyvaren är gjord helt i trä förutom yxarna, sågklingan och
järnbeslagen. Inne i det stora trähjulet finns cement så att yxarna skall klara av att hugga klabbarna. Yxarna går upp och ned i sina hållare drivna av hjulet.
Virket läggs i en lång vagga för att kapas av sågklingan. Det är viktigt att vagga rör sej rakt och stabilt så att klingan inte kniper. Man för virket fram till mothållet som är en metallbit löst fäst med en bult. Längden på klabbarna är
viktig så att de går in under yxarna men är så långa att de klyvs ordentligt. Drivningen är med remmar som bör vara lämpligt spända. Man kan hälla sirap på drivhjulet för att remmen inte skall slira.
Och så har vi huvudmaskinisten Göran vid sågsklingan.
Antas Bengt visade att de gamla takterna sitter i än och klöv skickligt klabbarna. Modern skyddsutrustning fanns inte förr.
Radarna skall inte förglömmas.
Det bästa med talkoarbetet är ju talkokaffet som tillsammans med Ingas fina smörgåsar och en hel del prat avslutade dagen. Men ännu samlade vi ihop en mängd starka karlar som lyfte ned den gamla svarven från uthusets vind och bar in den i slöjdsalen. Den skall sättas i skick och ställas upp på nytt. Verner berättade om hur den i tiden användes i den lilla skolsalen som nu är uppdelad i virkeslagret och lilla salen. Svarven stod i hörnet mot ytterväggen och drev med en trampa. Men mera därom senare. Vädret var fint torrt men inte för hett. En riktigt lyckad dag.
Vidaklyyvantalkå lö 15 juli 10:00 Nu ser det ut att det verkligen blir vidaklyyvantalkå (vedarbete) på lördag. Vi var tvungna att flytta den framåt med en vecka på grund av tidsbrist. Läs närmare om vedarbetet på http://84.20.155.7/nywp/?p=3623 (men den blev alltså flyttad till lö 15 juli). Vi klyver alltså ved för gamla folkskolan för nästa vinter. Det behövs nu då vi har en stor kamin för att värma upp slöjdsalen. Samtidigt vill vi visa hur det gick till då man klöv ved i slutet på 1940-talet och början på 50-talet. Bilden är från bondedagen 2014 och visar Lillstubackans bolagsklyvare.
Man får gärna delta i arbetet men det går bra att bara titta på också. Ifall nån har kvar gamla arbetskläder från den tiden så kan man ju klä upp sej i dem. Till talkåarbetet hörde också samvaro och kaffedrickandet (mat ifall det var ett större arbete). Inga bjuder på kaffe med tilltugg (frivillig avgift till stöd för gamla folkskolan). Man kan också beundra den fina skolan som är i utmärkt skick (byggd 1899) i motsats till de mögelhus som byggts efter 1960talet då byggnadstekniken försämrades katastrofalt. Vi håller på att kitta och måla fönster. Köket, arbetsrummet och lilla salen är nymålade och nytt trägolv skall snart läggas i arbetsrummet. Sedan kan man beundra den fina kaminen i stora salen (gåva av Christine och Gunder). Utanför skolan vid verandan finns den nya brandstegen av gammal modell som Göran tillverkat av lärk. Mycket stabil. Vädret lär bli svalt men torrt. På fredagen skall det regna men inte mera på lördagen. Om man nu tror på 10dygnsprognosen. (Se femdagarsprognosen från Hindersby i sidopanelen nere till höger ) yr.no för Alla hjärtligt välkomna! Vidaklyyvantalkån flytta ti lö 15 juli Vår maskinist Göran har bråttom på arbetet så vi måste flytta vidaklyyvantalkån en vecka framåt. Det blir ju inget vidaklyyvand (vedklyvning) utan klyvare
Äkta brandstege av trä Göran har satt ihop en fin brandstege av trä (lärk) som vi ställde upp vid gamla folkskolan. Det gick enkelt med storsäcklyften på frontlastaren. Dert var bra med maskinell hjälp för stegen är mycket tung. Det gick utmärkt att ställa både höjd och lutning med frontlastarens hydraulik.
Det är bra att stegen går upp över taket för då kan man hålla i översta steget då man stiger över till takstegen. Nu skall det ännu sättas sten eller platta under nedre ändan så den inte ruttnar. Stegen passar bra till huset.