Lyckebyån 2006 Håkan Sandsten

Lyckebyån 2006 Håkan Sandsten Mariefors som är den provtagningslokal för bottenfauna som ligger närmast havet. Lyckebyåns Vattenförbund

Sammanfattning Lyckebyåns vattenförbund driver recipientkontrollen av Lyckebyåns avrinningsområde och här en sammanfattning av resultaten 2006. Väderlek Väderåret 2006 blev mycket omväxlingsrikt och extremt, med en snörik vinter, extrem sommartorka, skyfall och översvämningar på hösten. Helårets nederbörd i Ronneby Bredåkra blev 754 mm vilket är högre än medel för referensperioden 1961-1990. Årsmedeltemperaturen blev 8,1 C vilket är 1,8 grader varmare än normalt. Vattenföring Vattenföringen under 2006 dominerades av två snösmältningar: en på våren och en på senhösten. Särskilt vårfloden i april blev våldsam. Däremellan en torr sommar med låga flöden och både 56 Bäck från Långemåla och 16a Kättillsmåla Lillån var helt uttorkade i augusti. Årsmedelvattenföringen var 5,37 m 3 /s, vilket är lågt. Försurning Försurningen är alltjämt det största miljöproblemet i Lyckebyåns avrinningsområde. Värst drabbade är småvatten och bäckar som är belägna högt upp i avrinningsområdet där regnvattnet har stor påverkan. Sådana skadade vatten finns både i norra och södra delarna enligt kalkningseffektuppföljningen. Av recipientkontrollprogrammets stationer är det nr 54 Bäck till Löften som är värst drabbat med lågt surhetsindex hos bottenfaunan och måttligt surt vatten. Under 2006 spreds 1718 ton inom Lyckebyåns avrinningsområde över vattendrag, sjöar och våtmarker (Bilaga 5). Resultaten från kalkningseffektuppföljningen i Lyckebyåns avrinningsområde visar att så mycket som 25% av proven hade en mycket svag, obetydlig eller ingen buffertkapacitet (Bilaga 4). Kalkningsinsatserna verkar alltså inte räcka till. Syretillstånd Syrehalten i ett vatten beror bland annat av halten av organiska s.k. syretärande ämnen, som man kan uppskatta med halten totalt organiskt kol (TOC, 'total organic carbon'). Halterna av organiskt kol har ökat under de senaste decennierna, men på grund av den torra väderleken 2005 och den kalla hårda vintern 2006 sjönk halterna, men från april steg de igen så bedömningen för organiskt kol blev bara bättre än 2005 i Getasjökvarn och Getasjön. Den totala transporten av TOC vid åns mynning beräknades till 2731 ton, och den arealspecifika förlusten från avrinningsområdet blev 79,4 kg/ha. Avloppsreningsverkens bidrag var 0,8% av den totala transporten, men man måste påpeka att de former av organiskt kol som kommer från avloppsvatten förbrukar mer syrgas i vattnet än vad kol från skogsmark gör. Ökande halter av organiskt material ger ökad syretäring och försämrade syreförhållanden i vattnet. Bedömningen visar på dåliga förhållanden i sjöarnas bottenvatten (utom i Västersjön) och i de mindre vattendragen. Ljusklimat Halterna av klorofyll-a i sjöarna bedömdes vara höga utom i Törn där de var måttligt höga, vilket visar att sjöarna inte var drabbade av några allvarliga algblomningar. Vattnet bedömdes vara starkt färgat i hela avrinningsområdet varför siktdjupet i sjöarna blev litet.

Fosfor Medelhalterna av totalfosfor i Lyckebyån bedömdes under 2006 som höga överallt utom i Lillån och uppströms Getasjön där de bedömdes vara måttligt höga. Den totala transporten till havet blev 5,75 ton i Lyckeby och den arealspecifika förlusten av fosfor från hela avrinningsområdet blev endast 65 g per hektar och år, vilket är lågt (Bilaga 2). Avloppsreningsverkens bidrag var 0,643 ton fosfor vilket motsvarar 6% av hela transporten ut till havet. Kväve Kvävehalterna i Lyckebyån var måttligt höga ner till och med Getasjön, därefter höga, utom nedströms Emmaboda och Skruvs avloppsreningsverk där halterna bedöms vara mycket höga. Den arealspecifika förlusten av kväve från hela avrinningsområdet blev hög och totaltransporten av kväve till havet blev 156 ton 2006. Totalt beräknas 24,3 ton kväve ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken. Den största punktkällan var liksom för fosfor Emmaboda, följt av Kosta och Skruv. Avloppsreningsverken bidrar med 16% av hela kvävetransporten ut i havet. Metaller i vatten Under 2006 har Glasbruksprojektet genomförts och inom Lyckebyåns avrinningsområde upptäcktes några förorenade områden som föreslås saneras. Bly i vattnet är ett problem i Lyckebyån. Halterna är ofta måttligt höga och höga halter förekommer också. Efter den kraftiga vårfloden 2006 förekom förhöjda halter av främst kadmium, men även zink. Förklaringen är troligen att lågt vattenstånd i kombination med en snabb ökning av vattenflödet gjorde att sediment med lagrade tungmetaller sköljdes ur. Bottenfauna Bottenfaunan undersöktes på sju stationer och sämst förhållanden rådde i den lilla bäcken som får ta emot recipientvatten från Skruvs avloppsreningsverk. Där var artantalet lägst, den biologiska mångfalden var låg och de arter som fanns var okänsliga mot föroreningar. På övriga lokaler var förhållandena bertydligt bättre med hög biologisk mångfald i de norra delarna av ån, och förekomst av känsliga arter. Ingenstans var försurningskadorna på faunan stora, men det hade man hittat högre upp i åsystemet. Plankton Resultat från planktonundersökningarna i Getasjön, Törn och Kyrksjön 2006 var inte klara vid denna rapports pressläggning. Resultaten måste bifogas senare. Vi beklagar detta. Fisk Nätprovfisket i Västersjön visade ett mycket individrikt samhälle med en hög fiskbiomassa. Både individtäthet och fiskbiomassa har ökat jämfört med 2001. Bestånden av mört och benlöja var större jämfört med 2001 medan främst beståndsstorleken hos braxen, björkna och gös hade minskat något. Ökningen av de försurningskänsliga arterna mört och benlöja indikerar att vattenkvaliteten ur försurningssynpunkt har blivit bättre, men samtidigt tyder ökningen på att sjön har blivit näringsrikare. Elfisken har utförts på tre lokaler 8 Målaregården, 14 Viökvarn och 16b Mariefors. Vid elfisket fångades sammanlagt sex olika fiskarter: abborre, mört, lake, gädda, bäcknejonöga och öring. Öring fångades både vid Viökvarn och Mariefors. Signalkräfta erhölls endast på en lokal. På Målaregården erhölls två fiskarter: lake, som dominerade och abborre. Små individer av lake dominerade fångsten. Individtätheten

var måttlig hos abborre och mycket hög hos lake. Vid fisket på Viökvarn fångades fem fiskarter: lake, mört, gädda, abborre och öring. Fångsten dominerades av lake och individtätheten var ordinär hos lake och mört medan den var låg hos abborre, gädda och öring. Viökvarn är en mycket god biotop för öring och avsaknaden av stora öringar kan vara ett tecken på problem med oreglerat fiske. Vid elfisket på Mariefors erhölls öring, lake, mört och bäcknejonöga. Individtätheten hos årsungar av öring var den lägsta på elva år. Avsaknaden av årsungar av öring vid Mariefors beror troligen på den varma, torra sommaren, men ogynnsam vattenreglering eller försurning kan också vara förklaringar till de låga öringtätheterna. p H p H Figur 1. Försurningstillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. Halterna är bedömda utifrån median av alkalinitet 2005-2006. Figur 2. Halt av organiskt kol i Lyckebyåns avrinningsområde. I sjöar är halterna bedömda utifrån medel av 6 värden under två säsonger maj-okt (2005 och 2006) och i vattendrag utifrån medel av 12 värden 2006 (Getebro och Strömsrum) eller 2005-2006.

ph Figur 3. Fosfortillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. Halterna i sjöar är bedömda utifrån medel av 6 ytprov i juni, augusti och oktober 2005 och 2006. I vattendrag bedömdes medel av 2005-2006. ph Figur 4. Kvävetillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. Halterna i sjöar är bedömda utifrån medel av 6 ytprov i juni, augusti och oktober 2005 och 2006. I vattendrag bedömdes medel av 2005-2006.

Tabell 1. Bedömning av tillstånd i Lyckebyån 2006. För parametrar som inte bedöms redovisas medel för 2005-2006. Provtagningspunkt ph Alk Grum Kond Färg TOC Syreh Tot-P Tot-N NO3+2- N Chl-a** Siktd Nr Läge mekv/l FNU ms/m mg Pt/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l µg/l m 3 Inflöde Transjön 6,9 0,17 2,8 7,4 130 13 3,5 0,018 0,48 0,16 5 Riksväg 25 7,1 0,24 2,7 8,3 145 14 6,4 0,020 0,58 0,10 6 Getasjökvarn 7,1 0,23 3,7 8,7 148 15 4,7 0,022 0,59 0,11 7Y Getasjön yta 7,1 0,22 3,1 8,7 153 16 0,033 0,59 0,04 13,6 1,6 7B Getasjön botten 7,0 0,23 3,3 8,7 161 16 4,6 8 Målaregården 7,1 0,22 3,2 10,8 151 17 7,4 0,025 1,31 0,60 9a Rövaredalen 7,0 0,26 3,7 11,1 143 17 5,3 0,026 1,12 0,54 54 Uppström Löften 6,5 0,19 14,9 11,0 243 23 2,8 0,036 0,82 0,07 55 innefors 7,2 0,23 2,6 10,6 153 18 6,1 0,028 0,73 0,10 56 Bäck från Långasjö 6,5 0,18 1,9 14,0 164 25 2,1 0,047 1,30 0,41 57Y Törn, Yta 7,0 0,20 2,7 10,3 135 18 0,031 0,88 0,01 6,3 1,8 57B Törn, Botten 7,0 0,21 7,2 10,6 178 20 0,1 10Y Kyrksjön yta 7,1 0,23 7,2 10,7 178 20 0,033 1,00 0,02 16,9 1,2 10B Kyrksjön botten 7,1 0,25 5,8 10,6 134 17 6,5 11Y Västersjön yta 7,1 0,25 4,6 10,5 160 16 0,036 0,83 0,15 12,8 1,2 11B Västersjön botten 7,0 0,25 7,6 10,6 136 17 4,5 12 Fur RV 123 7,0 0,24 3,7 10,6 151 17 6,1 0,028 0,81 0,20 13 Långemåla 7,0 0,24 4,1 10,5 179 18 6,1 0,036 0,82 0,20 14 Viökvarn 7,0 0,23 3,5 10,5 171 17 7,5 0,031 0,81 0,22 15 Kättilsmåla Havssjödiket 7,0 0,26 3,2 10,3 164 18 3,8 0,030 0,79 0,20 16a Kättilsmåla Lillån 7,1 0,28 1,6 9,9 103 14 7,3 0,022 0,78 0,28 17 Lyckeby 7,1 0,27 2,9 10,7 150 17 6,0 0,026 0,79 0,24 Pb Cd Cu Zn As Fe Mn Hg Al Ba Sb µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l µg/l µg/l mg/l µg/l µg/l 3 Inflöde Transjön 2,6 0,025 0,80 7,8 0,46 1,5 142 0,005 0,17 17 0,20 5 Riksväg 25 2,1 0,020 0,83 8,0 0,44 1,3 68 0,005 0,18 18 0,21 8 Målaregården 2,6 0,021 1,51 8,1 0,58 1,2 87 0,005 0,24 12 Fur RV 123 1,3 0,015 1,46 5,4 0,51 1,2 143 0,006 0,19 13 Långemåla 1,1 0,020 1,59 7,4 0,50 1,7 131 0,006 0,19 17 Lyckeby 1,7 0,044 1,57 6,1 0,48 1,4 101 0,006 0,17

klass: 1 2 3 4 5 Bedöms utifrån: surhetsgrad, tillstånd nära neutralt svagt surt måttligt surt surt mycket surt ph > 6,8 6,5-6,8 6,2-6,5 5,6-6,2 < 5,6 Median av 2005-2006 alkalinitet, buffertkapacitet mycket god god svag mycket svag ingen/obetydlig Se ph mekv/l > 0,20 0,2-0,1 0,05-0,10 0,02-0,05 < 0,02 grumlighet, tillstånd ej/obetydligt svagt grumligt måttligt grumligt betydligt grumligt starkt grumligt Vattendrag medel 2 år, sjöar medel maj-okt FNU-enheter < 0,5 0,5-1 1-2,5 2,5-7 > 7 2 år Siktdjup, m Mycket stort Stort Måttligt Litet Mycket litet > 8 5 8 2,5-5 1-2,5 < 1 Medel av 4 värden 2006 vattenfärg, tillstånd ej/obetydligt svagt färgat måttligt färgat betydligt färgat starkt färgat mg Pt/l < 10 10-25 25-60 60-100 > 100 Se grumlighet organiskt material, TOC, halt mycket låg låg Måttligt hög mycket hög extremt hög mg/l < 4 4-8 8-12 12-16 > 16 Se grumlighet syrehalt, tillstånd mg O2/l syrerikt > 7 måttligt syrerikt 5-7 svagt 3-5 syrefattigt 1-3 syrefritt < 1 Syrgasminimum. Vattendrag 2003-2006, sjöar medel maj-okt 2005-2006 totalfosfor, halt mg/l låg < 0,0125 måttligt hög 0,0125-0,025 hög 0,025-0,05 mycket hög 0,05-0,1 extremt hög > 0,1 Vattendrag medel 2 år, sjöar 3 års augusti bottenvatten totalkväve, halt låg måttligt hög hög mycket hög extremt hög mg/l < 0,3 0,3-0,625 0,625-1,25 1,25-5 > 5 Se totalfosfor. klorofyll-a låg måttligt hög hög mycket hög extremt hög µg/l < 2,5 2,5 10 10 20 20 40 > 40 Medel av tre års augustiprov arsenik, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,4 0,4-5 5-15 15-75 > 75 Medel 2005-2006. bly, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,2 0,2-1 1-3 3-15 > 15 Se arsenik kadmium, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,01 0,01-0,1 0,1-0,3 0,3-1,5 > 1,5 Se arsenik koppar, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,5 0,5-3 3-9 9-45 > 45 Se arsenik krom, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,3 0,3-5 5-15 15-75 > 75 Se arsenik nickel, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 0,7 0,7-15 15-45 45-225 > 225 Se arsenik zink, halt mycket låg låg måttligt hög hög mycket hög µg/l < 5 5-20 20-60 60-300 > 300 Se arsenik

Bakgrund Inför 2005 gav Lyckebyåns vattenförbund i uppdrag åt HS Miljölab AB och Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoberg-Blekinge att utföra recipientkontrollen av Lyckebyåns avrinningsområde. Denna rapport är en sammanställning av resultaten från 2006. Tidigare konsulters årsrapporter har delvis legat till grund för framtagandet av denna rapport, eftersom de innehåller information som vattenvårdsförbundet önskar (Lönnbom 2005 och 2006). Recipientkontroll Den som utövar miljöfarlig verksamhet är enligt 26 kap 19 miljöbalken, skyldig att utföra kontroll av såväl utsläpp från verksamheten som utsläppens inverkan på miljön. Med recipientkontroll menas övervakning av områden som tar emot föroreningar. Den övergripande målsättningen är att övervaka vattenkvaliteten och påverkan på vattenmiljön som utsläppen från prövningspliktiga anläggningar orsakar. Resultaten ska också skapa underlag för framtida kontroller och åtgärder. Det nuvarande programmet för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län fastställdes av de tre länsstyrelserna 26 oktober 2000 och detaljreglerar vilka prover, analyser och undersökningar som ska göras när, var och hur (Bilaga 6). Undersökningarna har under 2006 utförts enligt detta program och av ackrediterad personal: Håkan Sandsten och Thomas Lennartsson på HS Fiske i Växjö (SWEDAC ackrediteringsnummer 1865), samt Katarina Jonasson och Ingemar Åkesson på Eurofins AB (ackrediteringsnummer 1912). Analyser av Eurofins AB (SWEDAC ackrediteringsnummer 1912 samt Danak ackrediteringsnummer 168). Bestämning av bottenfauna har utförts av Dan Evander på HS Fiske i Luleå (SWEDAC ackrediteringsnummer 1862) och Gertrud Cronberg, Tygelsjö. Lyckebyåns vattenförbund Lyckebyåns Vattenförbund är en frivillig organisation som bildades 1988. I förbundet ingår representanter för berörda kommuner, industrier, markavvattningsföretag, fiskevårdsområdesföreningar och kraftföretag (Tabell 2). Tabell 2. Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund 2006. Kommuner Fiskevårdsområdesföreningar Emmaboda kommun Kårahults fiskevårdsförening Karlskrona kommun Algutsboda södra fiskevårdsförening Lessebo kommun Kyrksjöns fiskevårdsförening Industri/företag Ljudersjöns fiskevårdsförening ITT Flygt Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län Orrefors Kosta Boda AB Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län Emmaboda Energi & Miljö AB Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening Markavvattningsföretag Ödevatens fiskevårdsområdesförening Löften, Harebosjön torrläggningsföretag Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924 Kraftföretag Långasjö torrläggningsföretag 1929 Mästarmåla kraftstation Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån Strömbergs kraftstation Ödevata torrläggningsföretag 1929 Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan Biskopsbergs kraftstation Bånga damm och Fursjön 1938 Lyckeåborgs kraftstation Domänverket Augerums Kraftverk

Lyckebyåns avrinningsområde Lyckebyåns avrinningsområde är 810 km 2 stort och beläget i sydöstra Småland och östra Blekinge (Figur 5). Avrinningsområdet ligger i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län inom kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås, Nybro och Karlskrona. Lyckebyåns huvudfåra rinner söderut från Kosta i norr genom vattentäkten vid Getasjön. Törn är avrinningsområdets största sjö och dess vatten hamnar i Lyckebyåns huvudfåra genom Linneforsån. Sjön används av Karlskrona kommun för vattenförsörjning. Huvudfåran rinner vidare genom Kyrksjön i Vissefjärda och Västersjön i Saleboda. Strax norr om Karlskrona finns ett litet sjölandskap med flera mindre sjöar, bl a Stora Havsjön. Före mynningen i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Lyckeby vattenverk. myrmark 2% vatten 4% bete 8% tätort 2% åker 7% skog 77% Figur 6. Markanvändning i Lyckebyåns avrinningsområde 2000. Figur 5. Karta över Lyckebyåns avrinningsområde med delavrinningsområden. Geologi Avrinningsområdets berggrund domineras helt av granit och jordarterna av morän vilka har låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ner i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. Mer vittringsbenägna (basiska) isälvssediment finns i smala band längs med huvudfåran.

Tabell 4. Föroreningsbelastande verksamheter och utsläppsmängder inom Lyckebyåns avrinningsområde 2006. A = Avloppsreningsverk, I = Industriella utsläpp. I Johansfors finns inget avloppsreningsverk sedan några år, utan avloppsvattnet pumpas till Emmaboda ARV. Objekt Benämning Närmaste nedströms provpunkt Tot-N (ton/år) Tot-P (ton/år) BOD (ton/år) Övriga kända utsläpp, anmärkningar Lessebo A Kosta 3 3,59 0,36 1,229 A Skruv 54 1,4 0,085 16 Emmaboda I Åfors glasbruk 5 14 g As 0,79 kg Pb 0,35 kg Sb 11,7 kg Ba A Åfors 5 0,60 0,012 0,37 A Emmaboda 8 15,3 0,13 3,3 A Långasjö 56 1,1 0,02 0,259 A Vissefjärda 10 1,25 0,022 0,285 Karlskrona A Saleboda 12 0,420 0,009 0,080 A Strömsberg 14 0,161 0,0021 0,053 A Kättilsmåla 16a 0,491 0,0031 0,073 Totalt 24,3 0,643 21,6 Markanvändning Lyckebyåns avrinningsområde är en utpräglad skogsbygd. Huvuddelen av bebyggelsen finns i Emmaboda och Karlskrona. Den dominerande naturtypen är barrskog. Andelen uppodlad mark är liten och koncentrerad till de isälvssediment som finns längs huvudfåran. 2000 utgjorde skogsmarken 77% av den totala arealen, åkermarken 7%, betesmarken 8%, vattenytor 4%, myrmark 2% samt tätort 2% (Figur 6). Totalt antal djurenheter var ca. 3500, varav 400 mjölkkor (SCB 2003). Föroreningsbelastande verksamheter Inom Lyckebyåns avrinningsregion bor 18 800 personer, 14 400 i tätort och 4 400 i glesbygd (SCB 2003). Av befolkningen är 10 600 anslutna till kommunalt avlopp, 3 900 personer har enskilt avlopp och 300 personer saknar avloppsanordning. Lyckebyåns avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framför allt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Punktkällorna utgörs av industrier, glasbruk, kommunala avloppsreningsverk, enskilda avlopp, avfallsupplag, samt dagvatten från samhällen (Tabell 4). Lyckebyån är dessutom till stor del reglerad och används för elproduktion. Skogsbruk Markanvändningen i avrinningsområdet domineras av skogsbruk. För vattnets del bidrar skogen främst med syreförbrukande organiskt material men även tillförsel av kväve och fosfor är av betydelse. Skogs- och våtmarksdikningar och sjösänkningar har utförts inom området, vilket påverkar avrinningsförhållanden (hydrologin). Nedfall av luftburet kväve Nedfallet av luftburet kväve (i form av nitrat- och ammoniumjoner) som ökade kraftigt från 1950-talet fram till 1980-talet, har visat tendenser att avta först under de senaste åren. Kvävet härrör från biltrafik, luft- och sjöfart, andra förbränningsprocesser samt gödselhantering inom jordbruket. Det kväve som faller ned över skogsmark och ogödslad jordbruksmark tas till stor del upp av vegetationen, men detta upptag är givetvis mindre på vintern. Från vissa håll i landet rapporteras om kvävemättnad i skogsmarken vilket kan orsaka betydande kväveläckage. Värst är situationen i södra Halland och västra Sverige är hårdare drabbat än östra. Nedfallet på såväl mark som sjöar och vattendrag har betydelse för kvävehalterna i

vattnet, men eftersom andelen vattenytor endast är 4% i Lyckebyåns avrinningsområde spelar denna post en mindre roll. Försurning Försurningen började göra sig gällande under 1960- och 1970-talen och är fortfarande ett av de största miljöhoten på många håll i landet. Utsläppen av svaveldioxid har dock minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet, både i Sverige och i övriga Europa. Utsläppet av kväveoxider har också minskat, främst på grund av katalysatorer i bilarna. Den minskande belastningen av svavel och kväve avspeglas i nederbördens surhet. Nedfallet av såväl svavel som kväve överskrider dock på många håll fortfarande den kritiska belastningsgränsen. Många små vattendrag, gölar och mindre sjöar i hela Lyckebyåns avrinningsområde har drabbats hårt av försurningen. I slutet av 1970-talet sattes därför omfattande kalkningsåtgärder in, men ett stort antal försurade små sjöar och bäckar åtgärdas dock inte. Jordbruk Jordbruk orsakar diffusa utsläpp via ytavrinning och dränering eller punktutsläpp från äldre mjölkrum och gödselbrunnar. Erosion av jord från åkermark och upptrampad betesmark kan ge en kraftig grumling av sjöar och vattendrag och en ökad bortförsel av främst fosfor. Dock är avgången av organiskt material mindre från betes- och jordbruksmark än från skogs- och myrmark. Jämfört med situationen under 1800-talet har markläckaget med all sannolikhet ökat. Orsaken till detta är sjösänkningar, utdikningar av både skogs-, myr- och jordbrukmark, utgrävning och uträtning av vattendrag, uppodling av madmark, samt gödsling av tidigare ogödslade ängar och naturbetesmarker. Andelen jordbruksmark inom Lyckebyåns avrinningsområde är dock liten. Avloppsreningsverk Under 1940- och 1950-talen började man installera vattentoaletter med tillhörande avloppssystem i tätorter i Sverige. I början gick avloppet rakt ut i sjöar och vattendrag men man insåg så småningom att vattnet behövde renas. Det var främst fosfor, syretärande ämnen och bakterier som ställde till problem. Avloppsreningsverk började därför byggas under 1950- talet. Reningsverk byggda före 1960 hade i de flesta fall bara mekanisk rening (grovavskiljning och sedimentation), medan sådana byggda under 1960-talet oftast hade biologisk rening i luftade bassänger med aktivt slam. Under 1970-talets första hälft infördes kemisk rening i de flesta större reningsverk i inlandet. Syftet var att till mer än 90% reducera fosfor och organiskt material. Kväveutsläppen minskades med införandet av biologisk behandlig, men fick ingen nämnvärd reduktion vid införandet av kemisk fällning. Vid kemisk fällning tillförs t.ex. aluminiumsulfat eller järnklorid för att den bildade polymera hydroxidflocken skall adsorbera fosfat och organiskt material och sedan sedimentera. Ett stort antal reningsverk med utsläpp till kusten kompletteras nu med kvävereduktion genom denitrifikation vilket kräver avancerad reglerteknik. Vid fördenitrifikation kan teoretiskt 75-80% av kvävet överföras till kvävgas, och vid efterdenitrifikation kan teoretiskt 100% av kvävet denitrifieras. Enskilda avlopp När vattentoaletter installerades också i privata bostäder utanför tätorter försågs de flesta anläggningarna med enkla slamavskiljningsbrunnar. Från dessa läcker det ut främst fosfor, kväve, syretärande organiskt material och bakterier i vattnen. Miljöbalken ställer numera krav på ytterligare rening genom t.ex. markinfiltration. Mer än hälften av Sveriges enskilda avlopp bedöms inte uppfylla kraven i miljöbalken på längre gående rening än slamavskiljning (Naturvårdsverket 2002). Användning av fosfatfria tvättmedel och en minskad glesbygdsbefolkning har dock minskat belastningen från enskilda avloppsanläggningar under de senaste årtiondena.

Vattenreglering Merparten av Lyckebyåns huvudfåra är utnyttjas för vattenkraft och många av områdets sjöar regleras och används som vattenmagasin för elproduktion. Detta innebär bland annat att forslevande djurarter, som strömlevande insekter och fisk (öring och lax), har missgynnats. Strandzonen i sjöarna förstörs av vattenregleringen och vass- och sävruggar med allt det liv som de hyser försvinner. Vattenregleringen kan också indirekt påverka vattenkvaliteten. Erosion på tidigare förorenade bottnar kan öka, varvid föroreningar från sedimentet kan återföras till vattnet och bli biologiskt tillgängliga. Vattenregling kan också bidra till försurningsskador t.ex. genom att tillförsel av kalkat vatten stryps vid känsliga tidpunkter eller att kalkade sjöar snabbt töms och fylls på med surt okalkat vatten. Negativa effekter av punktutsläpp kan också förvärras genom att perioder med strypt vattenflöde minskar utspädningen, varvid koncentrationen av de utsläppta föroreningarna ökar. Regleringen har troligen en motverkande effekt på övergödning, åtminstone på kort sikt. Genom att vår- och höstfloden dämpas vid dämning av sjöarna ökar sedimenteringen vilket bidrar till lägre halter av fosfor, kväve och organiskt material i vattnet och högre i sedimentet. Givetvis gynnas inte förhållandena för bottenlevande fisk och smådjur av en ökad sedimentering. Tabell 5. Lyckebyåns provtagningspunkter, SMHI:s PULS-datapunkter. Nr, namn, koordinater i rikets nät samt delavrinningsområdenas areal i km 2. Nr Namn X-koord Y-koord Area 3 Inflöde Transjön 6296240 1476540 54 LY01 Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen 6261910 1480700 109,04 5 Riksväg 25 6290040 1482180 115 6 Getasjökvarn 6282780 1484780 174 6 Getasjökvarn, bottenfauna 6282958 1484563 LY07 Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård 6276230 1485020 270,53 7 Getasjön 6282500 1485500 7 Getasjön, bottenfauna 6282371 1485679 8 Målaregården-Västraby 6275800 1485770 275 9A Rövaredalen 6272100 1486650 344 54 uppstr. Löften 6280460 1475530 62 56X bäck från Långasjö 6272480 1480100 3 57 Törn 6270740 1483620 57 Törn, bottenfauna 6270743 1484099 LY51 Linneforsån bro nedströms damm 6271190 1485290 187,86 55 Linnefors 6271190 1485290 188 LY12 Fur vägbro 6260850 1487230 589,51 10 Kyrksjön 6267480 1487440 10 Kyrksjön, bottenfauna 6266718 1487519 11 Västersjön 6261260 1486640 11 Västersjön, bottenfauna 6261532 1486420 12 Fur Rv 123 6260670 1487320 590 13 Långemåla 6251600 1492710 644 14 Viökvarn 6242300 1491750 705 14 Viökvarn, bottenfauna 6242300 1491750 15 Kättilsmåla uppströms Havsjödiket 6238550 1494800 733 16X Lillån 6237320 1495720 40,7 16B Mariefors 6232750 1492100 801 17 Lyckeby 6229950 1491050 810

Tabell 6. Parametrar, enheter samt analysmetoder i recipientkontrollen av Lyckebyån 2006. Analysparametrar Enhet Analysmetod Vattenföring m3/s PULS/delavrinningsområdenas areal Vattentemperatur C Termometer ± 0,1 C Grumlighet FNU SS-EN 27027-1 ph enhetslös SS 028122-2 Alkalinitet mekv/l SS 028139-2 Syrgashalt mg/l Vattenfärg mg Pt/l SS-EN ISO 7887-1 TOC, totalt organiskt kol mg/l SS-EN 1484 Konduktivitet ms/m SS-EN 27888-1 Totalfosfor µg/l SS-EN 1189-2 Totalkväve mg/l Tec. ASN 110-03/92 Nitrat-nitritkväve mg/l Tec. ASN 110-01/92 Klorofyll-a µg/l Pb µg/l SS 028183, SS 028184 Cd µg/l SS 028183, SS 028184 Cu µg/l SS 028183, SS 028184 Zn µg/l SS EN ISO 11885-1 As µg/l SS EN ISO 11885-1 Fe mg/l SS EN ISO 11885-1 Mn µg/l SS EN ISO 11885-1 Hg µg/l AFS (Kallförångning) Al mg/l SS EN ISO 11885-1 Ba µg/l ICP-AES Sb µg/l SS 028183, SS 028184 Händelser vid ån Medlemmarna i vattenvårdsförbundet har kontaktats inför framtagandet av denna rapport och tillfrågats om speciella händelser vid ån som kan påverka vattenkvaliteten. Det kan handla om översvämningar, kraftig erosion, tankbilsolyckor, oljeutsläpp, dikesrensning, fiskdöd osv. Eftersom en förteckning av denna typ av händelser är viktig information som komplement till mätningarna hänvisas allmänheten till förbundets sekreterare, Karl-Erik Hällstrand, Emmaboda kommun vid sådana iakttagelser. Metodik Provtagningspunkternas läge framgår av Tabell 5. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar skulle ha utförts varje månad på tre stationer (9a, 12 och 17), men i maj och juli 2006 glömdes dessa provtagningar bort på grund av sjukdom, vilket vi beklagar. Våra rutiner för att kontrollera att proverna har tagits har nu ändrats. Övriga stationer provtas varannan månad med början i februari. Vattenföring Vattenföring beräknas av SMHI i fyra punkter med en matematisk beräkningsmodell, PULSmodellen. För att sedan uppskatta flödet i de stationer där transporten av olika ämnen ska beräknas har delavrinningsområdenas areal använts (Tabell 5). Flödet i Lyckeby är till exempel beräknat som 810/589,51 x flödet i LY12 (Fur). Det skulle ha varit bättre om flödesmätningarna i Mariefors började fungera igen eftersom det är långt mellan Fur och Lyckeby. Transportberäkningarna blir därför ganska ungefärliga 2006. Vattenkemi Hushållningssällskapet och Eurofins AB har svarat för provtagning för de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna. Provtagningen har utförts i enlighet med SS EN 25667-2 och av utbildad och godkänd personal (SNFS 1990:11 MS:29). Vid vattenprovtagningen i sjöar och vattendrag användes en s.k. Ruttnerhämtare. Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup, med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning avläses temperaturen på en termometer inne i ruttnerhämtaren och flaskor sköljs med provvattnet, innan flaskorna fylls. Vattenproven tas 0,2 0,5 m under vattenytan och i sjöarna även ca. 1 m

över botten. Proven transporteras och förvaras mörkt och kallt. Syrgashalten mättes i fält med en portabel syrgasmätare (Oxyguard Handy Beta). Den är utrustad med en 25 m lång kabel som gör att den också kan användas i sjöar för att upprätta syrgas- och temperaturprofiler. I sjöarna mättes även siktdjupet med en siktskiva, d.v.s. en rund vit skiva (Ø=0,25 m) fäst på en graderad lina. Analysmetoder och vilken enhet de undersökta parametrarna parametrarna framgår av Tabell 6. Transportberäkningar Årstransporten av kväve, fosfor, TOC och metaller har beräknats för några nyckelpunkter i avrinningsområdet. Analysvärden har tillsammans med vattenföringsuppgifter från fasta mätstationer eller PULS-punkter legat till grund för dessa beräkningar. Halter angivna som mindre än (<) har vid transportberäkningar (och även övriga beräkningar) satts lika med angiven halt (<0,1 är alltså här =0,1). Det följande exemplet visar hur transporten räknades fram: Totalfosforhalten i Fur var i januari 2006 0,015 mg/l, vilket är detsamma som 0,015 x 1000 / (1000 x 1000 x 1000) ton/m 3 = 0.015 x 10-6 ton/m 3. Medelvattenföringen för januari 2006 var 1,08 m 3 /s, vilket är detsamma som 1,08 x 60 x 60 x 24 x 31 m 3 = 2,89 x 10 6 m 3 för hela månaden. Den totala transporten av fosfor i Strömsrum under december var således 0,015 x 10-6 x 2,89 x 10 6 = 0,043 ton. När endast varannan månad provtas multipliceras föregående månads halt med den aktuella månadens flöde. För maj och juli då värden saknas 2006 användes medelhalt för april och juni respektive juni och augusti. Metalltransport kan inte beräknas för station 9, eftersom metaller inte ska analyseras därifrån. Arealspecifik förlust Den arealspecifika förlusten (kg/ha,år) av kväve, fosfor och TOC har erhållits utifrån beräknade transportdata och respektive punkts avrinningsområdesareal. Arealerna har i hämtats från föregående års rapport (Lönnbom 2006). Metaller i vatten Prov för analys av metaller i vatten togs på 6 punkter (Bilaga 6) i rinnande vatten. Metallanalyser är utförda av Eurofins AB (ackrediterade genom danska DANAK registreringsnummer 168) enligt metoderna i Tabell 6. Barium (Ba) och antimon (Sb) analyserades från station 3 och 5. Tyvärr missades analysen av Ba och Sb i oktober och december på grund av en miss vid omläggningen av labdatasystemet. Vi beklagar felet och har rättat till planeringen så att det inte ska hända igen. Bottenfauna Beteckningen bottenfauna avser ryggradslösa djur (insekter, fåbortsmaskar, iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och kräftdjur) som lever på bottnen i vattenmiljöer. Djuren uppehåller sig i vattnet under hela eller delar av sitt liv. Bottenfaunan undersöktes i stationerna 5 Riksväg 25, 6 Getasjökvarn, 8 Målaregården- Västraby, 54 Uppström Löften, 55 Linnefors, 12 Fur RV 123, 14 Viökvarn och 16b Mariefors den 17 och 18 oktober 2006. Eftersom vissa av bottenfaunastationerna inte är placerade exakt på samma ställe som vattenprovtagningsstationerna redovisas deras koordinater i Tabell 5. Fem s.k. sparkprov togs på en tiometerssträcka enligt metod SE-EN 27 828. Den utförda provtagningen följer anvisningarna i Naturvårdsverkets "Handbok för miljöövervakning". Provtagningen gjordes med en håv (750 cm 2 ) som är försedd med en håvstrut (maskvidd 0,5 mm). Håven hölls mot botten under det att bottenmaterialet framför rördes upp inom en yta av 0,1 m 2 under 90 sekunder. Det på detta sätt lösgjorda materialet fördes med strömmens hjälp in i håven

Proverna konserverades direkt efter provtagningen med isopropanol/etanol (EcoSolv A från Solveco Chemicals AB). Bottendjuren plockades ut från bottenmaterialet och bestämdes till arte eller högre taxa av Dan Evander på Hushållningssällskapet i Norrbotten (ackrediterad för bestämning av bottenfauna). Fisk Se Bilaga 8, 9 och 10 för metodik. Plankton Se Bilaga 11 för metodik. Resultat Väderlek Väderförhållanden har stor betydelse för variationerna i vattenkemin mellan olika år. Temperaturen styr den biologiska aktiviteten (ökar vid ökad temperatur) och vattnets syrgashalt (minskar med ökad temperatur). Nedbrytningen av syretärande ämnen ökar med stigande temperatur till följd av den ökade biologiska aktiviteten, vilket i sin tur kan ge försämrade syreförhållanden. Algblomningar sommartid gynnas av hög temperatur, vilket kan ge utveckling av giftalger eller leda till syrebrist i bottenvattnet när algerna bryts ned. Väderåret 2006 Väderåret 2006 blev mycket omväxlingsrikt och extremt med en snörik vinter, plötslig vår med häftig snösmältning, extrem sommartorka, skyfall och översvämningar på hösten. Vintern blev lång med det längsta sammanhängande snötäcket i Sydsverige sedan vintern 1969-1970 (Per Stenborg SVT). Mars blev mycket kall och april normal vilket gav en häftig vårflod. Sommarens första värmebölja kom redan i början av maj månad. Sommaren präglades sedan av värme och torka, men det förekom också skyfall och översvämningar. En varm och torr juni följdes av en mycket het juli. Torkan var värst i slutet av juli i sydöstra Götaland och på Gotland. Hösten blev extremt mild och mycket regnig, tills månadsskiftet oktober-november då snön lade sig i större delen av landet. Sedan återkom mildluften och under november smälte snön bort med vårliknande flöden som följd. Dessutom kom regn efter regn in över sydvästra Sverige och översvämningarna blev många i västra Götaland. I december fortsatte det med mer regn och fler översvämningar. I Bredåkra vid Ronneby var årsmedeltemperaturen 8,1 C, vilket var 1,8 grader varmare än normalt (d.v.s. medeltal för referensperioden 1961-1990). Årsmedelnederbörden var 754 mm vilket högre än medel för referensperioden (653 mm). Vattenföring Ytavrinning till följd av nederbörd är som regel störst under tidig vår, senhöst och senare år även under milda vintrar. I samband med snörika vintrar kan stora mängder smältvatten göra att vårfloden blir stor. Om det förekommer tjäle kan andelen ytavrinning, i förhållande till nederbörd, bli maximal. Under sommaren avdunstar en hel del av nederbörden eller tas upp av växter. Eftersom ämnestransporter av bl.a. kväve, fosfor och organiskt material ökar med ökat flöde styr vattenföringen till stor del transporterna. Även halterna påverkas av flödet. I de flesta vattensystem, som inte är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av organiskt materiel, fosfor och kväve med ökande flöde, till följd av ökad erosion av mark och sediment samt ökad urlakning från omgivande mark. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. I Lyckebyån är sjöarealen relativt liten så den utjämnande effekt som sjöar har blir liten och flödena kan snabbt förändras. De häftiga snösmältningarna gav därför snabbt höga flöden 2006.

Veckomedelflöde (m3/s) 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Flöde Lyckebyån 2006 0 10 20 30 40 50 Vecka (nr) Figur 8. Veckomedelvattenföring i Lyckebyån under 2006 enligt SMHI:s PULS-beräkningar. LY01, LY07 och LY12 är Lyckebyåns huvudfåra uppifrån och ner (se Tabell 5). LY51 är Linneforsån bro nedströms damm. Årets två kraftiga snösmältningar syns tydligt. LY01 LY07 LY51 LY12 Tillstånd 2006 Efter det torra 2005 kom en kall och lång vinter med mycket snö 2006. Isarna blev tjocka på Lyckebyåns sjöar. Våren kom hastigt och snösmältningen gav höga flöden. Därefter kom en mestadels torr sommar och både 56 Bäck från Långemåla och 16a Kättillsmåla Lillån var helt uttorkade 9 augusti. På hösten lade sig snön tidigt, men november blev varm så en andra snösmältning gav höga flöden, vilket ytterligare späddes på med mycket regn i december (Figur 8). Årsmedelvattenföringen (grundad på veckomedelflöden från SMHI:s PULSmodell) var 5,37 m 3 /s vilket är lågt. Försurning Försurningstillståndet i vatten mäts inom recipientkontrollen med parametrarna surhetsgrad och alkalinitet. Alkalinitet ger information om vattnets buffertkapacitet (motståndskraft mot försurande ämnen). Surhetsgraden anges som ph-värden där ph 7 är neutralt och för lägre värden räknas vattnet som surt. Skalan är logaritmisk vilket innebär att ph 5 är tio gånger surare än ph 6 o.s.v. Vid ph-värden under 6,0 kan biologiska störningar uppstå, såsom reproduktionsstörningar hos fiskar vilket medför försämrad eller utebliven föryngring. Låga ph-väden kan dessutom öka många metallers giftighet i vatten. Tillstånd 2006 Buffertförmågan hos vattnet var mycket god i Lyckebyån utom i de allra högst belägna och minsta vattendragen där den var god. Enligt kalkeffektuppföljningen finns det många ställen i Lyckebyån där försurning fortfarande är ett mycket allvarligt problem med mycket surt vatten och ingen buffertförmåga. I alla alla tre länen finns det bäckar, gölar och sjöar där försurningskadorna på fisk och andra organismer borde vara betydande. Minskande utsläpp av försurande ämnen Försurning orsakas av svavel och kvävenedfall som släpps ut i luften vid förbränning av t.ex. fossila bränslen. Utsläppen av försurande ämnen i Europa var som störst omkring 1970. Sedan dess har utsläppen av svaveldioxid minskat kraftigt. Svenska utsläpp har minskat med

ca. 95% sedan 1970 medan utsläppen i Europa har halverats under samma period. De minskande utsläppen har medfört markant minskat nedfall av försurande ämnen i Sverige. Utsläppen av kväveoxider har minskat med ca. 30% sedan 1980. Minskande halter av försurande ämnen i Lyckebyåns vatten Data från naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram visar att det minskande nedfallet har givit lägre halter av försurande ämnen i Lyckeby. Sulfathalterna har minskat med 36% från tioårsperioden 1984-1994 till 1996-2006 (data från Inst för Miljöanalys SLU). Det visar att avgasrening ger resultat. Kalkningsåtgärder motverkar försurning Från 1950-talet och fram till 1980-talet påverkades Lyckebyån av den ökande försurningen. För att motverka allvarliga skador på djurlivet påbörjades omfattande kalkningsåtgärder i vattensystemet under början av 1980-talet. Under 2006 spreds 1718 ton inom Lyckebyåns avrinningsområde över vattendrag, sjöar och våtmarker (Bilaga 5). Kalken spreds bl.a. från två kalkdoserare direkt i vattendragen på så sätt att mer kalk pytsas ut när vattenflödet är stort. Resultaten från kalkningseffektuppföljningen i Lyckebyåns avrinningsområde visar att så mycket som 25% av proven hade en mycket svag, obetydlig eller ingen buffertkapacitet (Bilaga 4). Kalkningsinsatserna verkar alltså inte räcka till. Syretillstånd Syreförhållandena i ett vatten varierar främst beroende på temperatur, växtplanktonproduktion, och organisk belastning, inklusive naturligt humus. Organiskt kol (TOC) kallas även för syretärande ämnen, eftersom den mikrobiella process som bryter ner detta förbrukar syrgas i vattnet. Även höga halter av ammonium kan orsaka dåliga syreförhållanden. Risken för syrebrist minskar om luftningen (d.v.s. omrörningen av vattnet) är god. Organiskt kol Halterna av organiskt kol har ökat under de senaste decennierna (Figur 10). På grund av den torra väderleken såg halterna ut att sjunka snabbt under 2005, och 2006 gjorde den kalla hårda vintern med mycket snö och is också att halterna sjönk, men från april steg de igen så bedömningen för organiskt kol blev bara bättre än 2005 i Getasjökvarn och Getasjön i Lyckebyån (Tabell 1). Den totala transporten av TOC vid åns mynning beräknades till 2731 ton, och den arealspecifika förlusten från avrinningsområdet blev 79,4 kg/ha (Bilaga 2). 30 25 y = 0,0006x - 6,1434 R 2 = 0,336 TOC (mg/l) 20 15 10 5 0 1987 1991 1995 1999 2003 Figur 10. Halter av TOC i Lyckeby enligt SLU:s databas. De grå punkterna visar årsmedel vilket också utgör grunden till trendlinjen.

Syretillstånd Ökande halter av organiskt material ger ökad syretäring och försämrade syreförhållanden i vattnet. Bedömningen visar på dåliga förhållanden i sjöarnas bottenvatten (utom Västersjön) och i de mindre vattendragen (Tabell 1). Tillståndet i bäckarna 54 Löften och 56 Bäck från Långasjö var syrefattigt, medan Törn tyvärr bedöms ha haft syrefritt bottenvatten i augusti 2006. Det var kraftigt temperaturskiktat vatten och extremt hög halt av syretärande ämnen i bottenvattnet som orsakade syrebristen. Föroreningsbelastande verksamheter I Lyckebyån är tillförseln från skogs- och myrmark helt dominerande för halterna av organiskt material (TOC). De kommunala avloppsreningsverken bidrar med 22 ton, men jämfört med de 2731 ton organiskt kol som transporterades ut vid Lyckeby är det bara 0,8% (Tabell 4). Det är dock så att både organiska ämnen som är kraftigt syretärande och sådana som är betydligt mindre syretärande ingår i TOC, och det kol som kommer från avloppsreningsverken har större påverkan på miljön än det som kommer från skogs- och myrmarker. Fosfor I naturliga vatten förekommer fosfor i en lång rad former och kan vara bundet till organismer, partiklar eller vara löst i vattnet. Totalfosfor anger den totala mängden av de flesta av dessa former. Produktionen av växtplankton i sjöar styrs oftast av tillgången på fosfor. En stor del av fosforn är bundet till olika partiklar och kan därför sedimentera och fastläggas i sedimentet. När fosforn fastläggs i sedimentet blir den otillgänglig för biologisk produktion. Vid syrgasbrist kan dock fosforn frigöras från sedimentet och sjön blir drabbad av plötslig s.k. intern fosforbelastning. Alltför stor tillförsel av fosfor till sjöar leder till övergödning och syrebrist. Fosfor sprids till vattenmiljöer främst genom erosion av mark, samt från jordbruk, avloppsreningsverk och enskilda avlopp. Nu har man också börjat omvärdera betydelsen av fosfor i Östersjön. Det är troligt att övergödningen av kustnära och kanske också öppet hav styrs av fosfor och inte av kväve som man tidigare har hävdat. Större Vattendrag vattendragrunt runtlyckebyån Alsterån Tot-P medelhalt 1990-2003 (µg/l) 160 140 120 100 80 80 60 60 40 40 20 20 0 Motala Ström Botorpsström Emån Alsterån Ljungbyån Lyckebyån Mörrumsån Helge å Skivarpsån Råån Rönneå Lagan Figur 12. Medel av totalfosfor för några större vattendrag runt Lyckebyån för perioden 1990-2003. Data kommer från hemsidan för Institutionen för miljöanalys, SLU (www.ma.slu.se).

Tillstånd 2006 Lyckebyån skiljer sig inte nämnvärt från närliggande åar när det gäller övergödningstillstånd vilket syns om man jämför medelhalten av totalfosfor för perioden 1990-2003 i data från den nationella miljöövervakningen (Figur 12). Medelhalterna i Lyckebyån bedömdes under 2006 som höga överallt utom i Lillån och uppströms Getasjön där de bedömdes vara måttligt höga. Ingen internbelastning av fosfor som frigörs från sedimentet kunde upptäckas i Törn i samband med syrgasbristen i augusti 2006, vilket är glädjande. Vid syrebrist i sjöar går järn i lösning och eftersom järnet till stor del binder fosforn i sedimentet kan det frigöras vid syrebrist. Den arealspecifika förlusten av fosfor från hela avrinningsområdet är endast 65 g per hektar och år, vilket är lågt och totaltransporten blev 5,75 ton i Lyckeby (Bilaga 2). Totalt beräknas ca. 0,643 ton fosfor ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken under 2006 (Tabell 4). Den största punktkällan var Emmaboda följt av Kosta och sedan Skruv. Emmabodas och Kostas recipienter är mycket större än Skruvs. Utspädning blir därför mindre och miljöpåverkan större efter Skruv. En direkt jämförelse mellan de kommunala avloppsreningsverkens totala bidrag av fosfor jämfört med den totala transporten ut i havet visar att punktkällornas bidrag på ca. 0,643 ton utgör 11% av hela transporten. Kväve Totalkväve anger det totala kväveinnehållet i ett vatten (förutom löst kvävgas) och kan föreligga som organiskt bundet eller löst som nitrat, nitrit och ammonium. Nitrat är ett viktigt näringsämne som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Ammonium, NH 4 är däremot kraftigt syretärande och även vid högre koncentrationer direkt giftigt för livet i vattnet. I syrerika miljöer kan ammonium omvandlas till nitrat genom nitrifikation. För fortsatt omvandling till kvävgas krävs syrebrist. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom utsläpp av avloppsvatten, läckage från skogs- och jordbruksmarker samt nedfall av luftföroreningar (NO 3 + NO 2). Tillstånd 2006 Kvävehalterna i Lyckebyån var måttligt höga ner till och med Getasjön, därefter höga, utom nedströms Emmaboda och Skruvs avloppsreningsverk där haterna bedöms vara mycket höga. Oftast brukar halterna av kväve i ett vattendrag öka hela vägen fram till havet, men i Lyckebyån minskar halterna faktiskt något i Blekinge. Det är positivt. Den arealspecifika förlusten av kväve från hela avrinningsområdet blev hög och totaltransporten av kväve till havet blev 156 ton 2006 (Bilaga 2). Totalt beräknas 24,3 ton kväve ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken under 2006 (Tabell 4). Den största punktkällan var liksom för fosfor Emmaboda följt av Kosta och Skruv. En direkt jämförelse mellan de kommunala avloppsreningsverkens totala bidrag av kväve jämfört med den totala transporten ut i havet visar att avloppsreningsverken bidrar med 16% av hela transporten. Ljusklimat Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenorganismer, särskilt högre växter, påväxtalger och växtplankton, men också de organismer som äter av eller lever bland växterna. Hur långt ner ljuset tränger beror på en mängd faktorer. Vattnets färg är främst ett mått på humus (löst organiskt material), järn- och manganföreningar i vattnet och är beroende av en rad faktorer såsom grundvattennivåer, vattenföring, skogsavverkning och försurning. Grumligheten (turbiditeten) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar, såväl lerpartiklar som organiskt material (bl.a. plankton). Sjöar fungerar som naturliga renings- och klarningsbassänger genom att partiklar sedimenterar till botten och humus bleks av solen och bryts därefter ned av bakterier. Det innebär att vattnets färg och grumlighet minskar betydligt efter större sjöar. Siktdjupet i sjöar är ett mått på vattnets optiska egenskaper och kan bl.a. användas vid uppskattning av bottenvegetationens maximala djuputbredning (ca. 2,5 gånger

siktdjupet). Klorofyllhalten är ett mått på växtplanktonbiomassan i sjöar och ingår som en parameter för bedömning av sjöars näringsstatus. Tillstånd 2005 Halterna av klorofyll-a i sjöarna bedömdes vara höga utom i Törn där de var måttligt höga. Det tyder på att sjöarna inte var drabbade av några allvarliga algblomningar (Tabell 1; Bilaga 1). Vattnet bedömdes vara starkt färgat i hela avrinningsområdet och siktdjupet i sjöarna var litet, mestadels på grund av de bruna vattnet. Ljusabsorption är ett annat mått på vattnets färg och i Lyckeby har absorptionen ökat tydligt sedan 1969 (Figur 11). De senaste två åren har dock inte de allra värsta maxvärdena upptäckts. Det är möjligt att ökningen har planat ut något. 0,8 Absorbtion (420 nm filtr.) 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 1969 1973 1977 1981 1985 1989 1993 1997 2001 2005 Figur 11. Ljusabsorption i Lyckeby under 1969-2006. Metaller i vatten Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjöar och vattendrag. Halterna varierar med berggrund och jordart i avrinningsområdet. Vattnets surhet och innehåll av organiskt material påverkar också metallhalterna. Detta innebär att en variation förekommer även under naturliga förhållanden. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913) relaterar till riskerna för biologiska effekter. Vid Länsstyrelsens inventering av förorenade områden vid glasbruk (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2001) kartlades glasbruk och glasbruksdeponier inom Lyckebyåns avrinningsområde och behovet av fortsatt utredning utpekades för glasbruken i Kosta, Transjö, Åfors, Johansfors, Skruf samt Emmaboda glasverk. Under 2006 genomfördes undersökningen och det visade sig att påverkan från föroreningar var begränsad, men vissa väl avgränsade områden var tydligt förorenade (Davidsson & Holmström 2007). Det gällde diket nedströms Emmaboda glasverk samt ån och våtmarken nedströms Åfors. Mer utspridda föroreningar hittades vid Kosta och Johansfors glasbruk. I Transjön nedströms Transjö (och även Kosta) glasbruk bedömdes de måttliga halterna av arsenik och kadmium i sedimentet ge en stor mängd eftersom sjön är såpass stor. Åtgärder i Transjön lågprioriteras eftersom halterna är måttliga. Även vid Skrufs glasbruk lågprioriteras åtgärder. Däremot föreslås åtgärder för att gräva ut förorenade sediment för dammarna vid Johansfors (särskilt i den som folk uppenbarligen badar i), Blågöl vid Kosta, de begränsade områdena i diket och våtmarken nedströms Åfors och i diket vid Emmaboda glasverk.

Tillstånd 2006 Samtliga analysresultat för metaller redovisas i Bilaga 3, och bedöms utifrån naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999) i Tabell 1. Bly är ett problem i Lyckebyån och särskkilt i 8 Målaregårdenm. Halterna är ofta måttligt höga och höga halter förekommer också (Tabell 1; Bilaga 3). Efter den kraftiga vårfloden 2006 förekom förhöjda halter av främst kadmium (Cd), men även zink (Zn) och aluminium (Al) och i mindre mån kvicksilver (Hg) i ån. Förklaringen är troligen att lågt vattenstånd i kombination med en snabb ökning av vattenflödet gjorde att sediment med lagrade tungmetaller sköljdes ur. Bottenfauna Resultaten från undersökningen redovisas i Bilaga 7 och sammanfattas och bedöms i Tabell 7. Sämst är förhållandena i Station 54 Nedströms Löften. Där var lägst antal arter (egentligen antal taxa), lägst shannons diversitetsindex, ASPT-index, danskt faunaindex och surhetsindex. Den lilla bäcken är kraftigt påverkad av föroreningar från Skruvs avloppsreningsverk. Högst artantal och biologisk mångfald hade 6 Getasjökvarn. Det är glädjande att inga försurningsskador syns där eller på några andra ställen. Anledningen till att station 14 avviker med mycket lågt diversitetsindex och lågt jämnhetsindex var att i ett prov fanns det 5000 knottlarver. Det är inget att konstigt eller avvikande. Tabell 7. Resultat från bottenfauna undersökningen 2006. ("Antal taxa reducerat" betyder att individer som bestämts till art och individer som bestämt till samma släkte slagits samman). Stn 5 Stn 6 Stn 8 Stn 54 Stn 55 Stn 12 Stn 14 Antal taxa totalt 51 59 55 28 29 48 49 Antal taxa reducerat 49 55 53 27 29 47 47 Shannons 3,98 4,43 4,17 1,77 2,58 2,74 1,23 diversitetsindex Jämnhetsindex 1,01 1,09 1,04 0,53 0,77 0,71 0,30 ASPT-index 6,41 6,00 6,42 4,95 6,00 6,22 6,44 Danskt faunaindex 7 7 7 4 5 5 7 Surhetsindex 9 9 9 6 9 9 9 Plankton Resultaten från planktonundersökningarna var inte klara före årsmötet. Vi får komplettera med rapport efteråt. Referenser Davidsson T. & Holmström K. 2007. Glasbruksprojektet Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar Lyckebyån. Ekologgruppen. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2001. Inventering av förorenade områden vid glasbruk i Kalmar och Kronobergs län. Meddelande 2001:01. Lönnbom M. 2005. Lyckebyån Recipientkontroll 2004. Lönnbom M. 2006. Lyckebyån Recipientkontroll 2005. Naturvårdsverket 2002. Robusta, uthålliga små avloppssystem En kunskapssammanställning. Rapport nr 5224. www.naturvardsverket.se/dokument/teknik/slam/pdf/5224.pdf Naturvårdsverket (Wiederholm red.) 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. SCB 2000. Statistik för avrinningsområden. SCB 2003. Statistiska meddelanden. Statistik för avrinningsområden 2000. MI 11 SM 0301.