Lyckebyån Lyckebyåns Vattenvårdsförbund

Transkript

1 Lyckebyån - Lyckebyåns Vattenvårdsförbund

2 Sammanfattning... 4 Bakgrund Recipientkontroll Lyckebyåns vattenförbund Lyckebyåns avrinningsområde Geologi Markanvändning Föroreningsbelastande verksamheter Skogsbruk Nedfall av luftburet kväve Försurning Jordbruk Avloppsreningsverk Enskilda avlopp Vattenreglering Händelser vid ån Metodik Vattenföring Vattenkemi Transportberäkningar Arealspecifik förlust Metaller i vatten Resultat Väderlek Vattenföring Försurning Syretillstånd Fosfor Kväve Ljusklimat Metaller i vatten Sediment Bottenfauna Fisk Plankton Referenser Bilaga 1a Fysikaliska och kemiska parametrar Bilaga 1b Stationsvisa trender och bedömningar Bilaga 2 Vattenföring, transport och arealspecifik förlust Bilaga 3 Metaller i vatten Bilaga 4 Kalkningseffektuppföljning Bilaga 5 Kalkningsmängder, metoder och lokaler Bilaga 6 Recipientkontrollprogram Bilaga 7 Sediment Bilaga 8 Bottenfauna Bilaga 9 Elfiske Bilaga 10 Plankton

3 Författare: Håkan Sandsten & Karin Almlöf, Calluna AB. Citeras lämpligen: Sandsten & Almlöf 2009 (i löptext). Sandsten, H. & Almlöf, K Lyckebyån. Lyckebyåns Vattenråd. Adress Telefon E-post: Calluna AB Nätadress: Linköpings slott Postgiro Linköping Fax Bankgiro Org. nr

4 Sammanfattning Lyckebyåns vattenförbund driver recipientkontrollen av Lyckebyåns avrinningsområde och Eurofins AB har anlitats för att utföra kontrollen. Som underkonsult anlitades Hushållningssällskapet fram till och med april och därefter Calluna AB. Här är en sammanfattning av resultaten - med återblickar på trender. Väderlek Väderåret blev varmt med barmark fram till mitten av mars. Försommaren blev varm och torr men större delen av sommaren ostadig med mycket regn så när som på en värmebölja i slutet av juli. September var en normal höstmånad medan resterande höstmånader blev ovanligt varma. Helårets nederbörd i Ronneby Bredåkra blev 624 mm. Årsmedeltemperaturen blev 8,3 C vilket är 2,0 grader varmare än normalt. Vintern blev snörik och normalt kall medan sommaren blev torr och helåret varmt. blev ett varmt regnigt år fast med en torr försommar. Vattenföring Den kalla vintern gav låga flöden men därefter har det varit två varma regniga vintrar med högt flöde. Försomrarna har varit torra alla tre åren. Vattenföringen under utmärktes av höga flöden under den varma vintern och sedan en torr vår och försommar. Hösten blev normal medan augusti och november-december blev blöta med höga flödestoppar. Årsmedelvattenföringen i Lyckeby var 5,99 m 3 /s vilket är normalt jämfört med tidigare år. Försurning Försurningen är alltjämt det största miljöproblemet i Lyckebyåns avrinningsområde. Värst drabbade är småvatten och bäckar högt upp i avrinningsområdet där regnvattnet har stor påverkan. Sådana skadade vatten finns både i norra och södra delarna enligt kalkningseffektuppföljningen (Figur 1). Av recipientkontrollprogrammets stationer är det nr 56 Bäck från Långasjö och 54 Bäck till Löften som är värst drabbade, 56 med måttligt surt vatten och 54 med måttlig försurningspåverkan hos bottenfaunan och svagt surt vatten. Under spreds 1972 ton inom Lyckebyåns avrinningsområde över vattendrag, sjöar och våtmarker (Bilaga 5). Resultaten från kalkningseffektuppföljningen i Lyckebyåns avrinningsområde visar att så mycket som 23% av proven hade en mycket svag, obetydlig eller ingen buffertkapacitet (Bilaga 4). Bottenfaunan visade upp arter som är mycket känsliga för försurning på de flesta håll, dock inte på station 54 Uppströms Löften där bottenfaunan var påverkad av försurning. Elfisket visade inte några försurningsskador. På den station (14 Viökvarn) där tillräckligt mycket mört fångades för att man ska kunna uttala sig om olika årsklasser fanns det inga tecken på att små känsliga mörtyngel skulle ha slagits ut av försurning de senaste åren. Syretillstånd Syrehalten i ett vatten beror bland annat på halten av organiska s.k. syretärande ämnen, som man kan uppskatta med halten totalt organiskt kol (TOC, 'total organic carbon'). På grund av den torra väderleken såg halterna ut att sjunka snabbt under, och gjorde den kalla hårda vintern med mycket snö och is också att halterna sjönk, men därefter har halterna åter ökat. Den totala transporten av TOC vid åns mynning beräknades till 4054 ton och den arealspecifika förlusten från avrinningsområdet blev 50,1 kg/ha. Totaltransporten av TOC under beräknades till en liknande mängd (4779 ton) medan den under var betydligt lägre (2731 ton). Den arealspecifika förlusten var däremot högre båda dessa år med 4

5 79,4 kg/ha. Avloppsreningsverkens bidrag var 0,17 % av den totala transporten vilket är rekordlågt jämfört med tidigare år då reningsverkens bidrag år var 0,2 % och år var 0,8 %. Även om dessa andelar verkar små måste man påpeka att de former av organiskt kol som kommer från avloppsvatten förbrukar mer syrgas i vattnet än vad kol från skogsmark gör. Ökande halter av organiskt material ger ökad syretäring och försämrade syreförhållanden i vattnet. Bedömningen visar på dåliga förhållanden i sjöarnas bottenvatten (utom i Västersjön) och i de mindre vattendragen. Ljusklimat År bedömdes alla sjöar ha höga halter klorofyll-a utom Törn där halten var måttligt hög. Året därpå bedömdes samtliga sjöar ha måttligt höga halter vilket även var fallet förutom att Getasjön då bedömdes ha låg halt klorofyll-a. Treårstrenden är alltså sjunkande halter av klorofyll och resultaten från alla tre år visar att sjöarna inte var drabbade av några allvarliga algblomningar -. Vattnet bedömdes alla tre år vara starkt färgat i hela avrinningsområdet varför siktdjupet i sjöarna blev litet och mycket litet. Siktdjupet har blivit sämre i Kyrksjön och Törn de senaste sex åren. Getasjön och Västersjön har inte försämrats lika tydligt men de har i alla fall inte blivit bättre. Fosfor Medelhalterna i Lyckebyån bedömdes under som måttliga eller höga överallt utom i Bäck från Långasjö där de bedömdes vara mycket höga. Samma bedömning gjorde medan det inte fanns någon lokal som bedömdes ha mycket höga halter. Den totala transporten till havet blev 4,57 ton i Lyckeby och den arealspecifika förlusten av fosfor från hela avrinningsområdet blev 56 g per hektar och år, vilket är lågt (Bilaga 2). Dessa siffror är lägre än både och då den totala transporten till havet var 6,93 respektive 5,75 ton och den arealspecifika förlusten var 86 (måttligt högt) respektive 65 (lågt) g per hektar och år. Avloppsreningsverkens bidrag var 0,297 ton fosfor vilket motsvarar 6,5 % av hela transporten ut till havet. Även dessa siffror var högre och då reningsverkens bidrag var 0,491 respektive 0,643 ton fosfor vilket motsvarar 7 % och 16 % av hela transporten till havet. Kväve Medelhalterna i Lyckebyån bedömdes under som höga överallt utom i Bäck från Långasjö och Målaregården där de bedömdes vara mycket höga samt i Inflöde Transjön och Getasjön där halten av kväve var låg. Den arealspecifika förlusten av kväve från hela avrinningsområdet blev låga och totaltransporten av kväve till havet blev 156 ton. Totalt beräknas 25,5 ton kväve ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken. Den största punktkällan var Emmaboda, följt av Kosta och Vissefjärda. Avloppsreningsverken bidrar med 16% av hela kvävetransporten ut i havet. Det verkar som om utsläppen av kväve från avloppsreningsverken har ökat sedan 2001, men det kan bero på att fler anläggningar har blivit anslutna till avloppsrening. Metaller i vatten Av de metaller som analyserats i Lyckebyåns vattensystem är bly den metall som är problem i Lyckebyån och särskilt i 8 Målaregården. Halterna är måttligt höga vid alla lokaler utom vid 5 Riksväg 25 och 17 Lyckeby där halterna är låga. En jämförelse mellan och visar att metallhalterna på senare tid ökat markant och vanadin och aluminium är de metallhalter som ökat mest. Sediment Under undersöktes tungmetaller och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i sediment i Getasjön, Törn och Västersjön. Högst halt av tungmetaller fanns i Getasjöns sediment där halterna av arsenik, kadmium och zink var måttligt höga. Den totala halten av 5

6 cancerogena PAH låg över Naturvårdsverkets riktvärde (0,3 mg/kg torrsubstans) i samtliga sjöar och endast benzo(a)andracen låg över det holländska miljöministeriets miljökvalitetsstandard. Samtliga icke cancerogena PAH låg under Naturvårdsverkets riktvärde i alla tre sjöar medan antracen, fenantren och naftalen låg över de holländska miljökvalitetsnormerna. Bottenfauna Bottenfaunaundersökningarna - visar på sämst förhållanden i den lilla bäcken som får ta emot recipientvatten från Skruvs avloppsreningsverk, station 54 Uppströms Löften. Det är den enda lokal som visar tydlig påverkan från både försurning och organisk förorening alla tre åren. Getasjökvarn visar även den påverkan från försurning vid års undersökning och station 55 Linnefors och 12 Fur visade måttlig påverkan från organisk förorening och. Värdet vid dessa stationer hade dock förbättrats till undersökningen då artsammansättningen visade på en mindre påverkan än tidigare. Vid övriga lokaler som undersöktes - var förhållandena betydligt bättre med föroreningskänsliga arter representerade. Plankton Planktonprovtagningar utfördes under perioden maj-oktober i Getasjön. Algbiomassan i Getasjön ökade under juni och var som högst under juli med 5,54 mg/l bestående av gubbslem (Gonyostomum semen). Algen har förekommit under undersökningsperioden men aldrig registrerats i så stora mängder som under de senare åren. En bedömning av trofi och tillståndsklass visar att Getasjön är en måttligt näringsrik, mesotrof sjö. Fisk Elfisken har utförts på tre lokaler: 8 Målaregården, 14 Viökvarn och 16b Mariefors. Vid elfisket fångades sammanlagt fyra olika fiskarter, mört, lake, gädda och öring samt signalkräfta. Öring fångades både vid Viökvarn och Mariefors. Signalkräfta fanns endast vid Viökvarn. Vid Målaregården fångades tre fiskarter: lake, mört och gädda. Lake dominerade fångsten antalmässigt och gädda utgjorde den största biomassan på lokalen på grund av att individen som fångades var stor. Vid Viökvarn fångades fyra fiskarter: lake, gädda, mört och öring. Fångsten dominerades klart av lake både i antal och i biomassa. Viökvarn är en mycket god biotop för öring och den knappa fångsten av årsungar och avsaknaden av stora öringar kan vara ett tecken på problem med oreglerat fiske och/eller ogynnsam reglering vid kraftstationer i ån. Vid Mariefors fångades endast öring. Individtätheten hos årsungar av öring har minskat drastiskt de senaste tre åren och var i år den lägsta sedan lokalen började provfiskas År förklarades den låga tätheterna till viss del av den varma, torra sommaren. påverkades troligen fångstresultatet av att inte provtagningen inte kunde genomföras på ett tillfredsställande sätt. Vid års provfiske var dock förhållandena mer gynnsamma och provfisket genomfördes utan större svårigheter på lokalen. Detta tyder på att minskningen i tätheten beror på något annat. Ogynnsam reglering vid kraftstationer eller dåligt fungerande vandringsvägar i ån kan vara en förklaring till att lekfisken har svårt att vandra upp till leklokalerna som i sin tur ger de låga tätheterna. 6

7 Figur 1. Försurningstillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. I materialet ingår såväl resultaten från recipientkontrollen som länsstyrelsernas kalkningsuppföljning. Halterna är bedömda utifrån median av alkalinitet - (recipientkontrollstationer) eller utifrån enstaka värden (kalkningsstationer). Figur 2. Halt av organiskt kol i Lyckebyåns avrinningsområde. I sjöar är halterna bedömda utifrån medel av 6 värden under två säsonger maj-okt ( och ) och i vattendrag utifrån medel av 12 värden antingen eller -.

8 Figur 3. Fosfortillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. Halterna i sjöar är bedömda utifrån medel av 6 ytprov i juni, augusti och oktober och. I vattendrag medel av 12 värden antingen eller -. Figur 4. Kvävetillståndet i Lyckebyåns avrinningsområde. Halterna i sjöar är bedömda utifrån medel av 6 ytprov i juni, augusti och oktober och. I vattendrag medel av 12 värden antingen eller -

9 Tabell 1. Bedömning av tillstånd i Lyckebyån. För parametrar som inte bedöms redovisas i vattendrag medel av 12 värden antingen eller -, i sjöar medel maj-okt 2 år. Provtagningspunkt ph Alk Grum Kond Färg TOC Syreh Tot-P Tot-N NO3+2-N Chl-a** Siktd Nr Läge mekv/l FNU ms/m mg Pt/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l g/l m 3 Inflöde Transjön 6,7 0,11 2,7 5, ,5 0,015 0,62 0,13 5 Riksväg 25 7,0 0,20 2,9 6, ,4 0,021 0,67 0,12 6 Getasjökvarn 6,9 0,18 2,7 7, ,7 0,018 0,62 0,12 7Y Getasjön yta 6,9 0,20 3,2 7, ,030 0,96 0,09 7,6 1,2 7B Getasjön botten 6,9 0,22 3,6 7, ,6 8 Målaregården 6,9 0,20 3,1 9, ,3 0,022 1,26 0,53 9a Rövaredalen 6,8 0,17 2,8 8, ,8 0,024 1,01 0,32 54 Uppströms Löften 6,4 0,12 9,0 8, ,0 0,027 0,79 0,10 55 Linnefors 7,0 0,15 2,6 9, ,1 0,022 0,78 0,11 56 Bäck från Långasjö 6,3 0,13 3,3 11, ,7 0,060 1,37 0,23 57Y Törn, Yta 6,8 0,15 2,9 9, ,026 0,83 0,08 11,7 1,0 57B Törn, Botten 6,6 0,21 12,7 10, ,1 10Y Kyrksjön yta 6,9 0,20 5,4 9, ,031 0,92 0,18 12,0 1,0 10B Kyrksjön botten 7,0 0,20 7,6 10, ,9 11Y Västersjön yta 6,9 0,20 4,5 9, ,033 0,85 0,12 13,9 0,9 11B Västersjön botten 7,1 0,21 5,9 9, ,0 12 Fur RV 123 6,8 0,16 2,7 8, ,6 0,026 0,85 0,15 13 Långemåla 6,7 0,20 4,5 9, ,2 0,036 0,89 0,14 14 Viökvarn 6,9 0,18 3,7 9, ,2 0,034 0,89 0,16 15 Kättilsmåla Havssjödiket 6,9 0,19 3,5 8, ,8 0,047 0,88 0,16 16a Kättilsmåla Lillån 7,0 0,21 1,5 8, ,2 0,013 0,95 0,21 17 Lyckeby 6,9 0,16 2,7 8, ,5 0,025 0,82 0,16 Pb Cd Cu Zn As Fe Mn Hg Al Ba Sb g/l g/l g/l g/l g/l mg/l g/l g/l mg/l g/l g/l 3 Inflöde Transjön 1,2 0,043 0,74 6,5 0,53 1, ,046 0, ,31 5 Riksväg 25 0,9 0,041 2,12 6,7 0,50 1,4 72 0,031 0, ,31 8 Målaregården 2,7 0,034 1,39 7,4 0,69 1, ,029 0,32 12 Fur RV 123 1,5 0,037 1,39 5,4 0,61 1, ,045 0,30 13 Långemåla 1,3 0,035 2,08 7,0 0,60 2, ,029 0,33 17 Lyckeby 1,0 0,038 1,54 5,7 0,61 2, ,045 0,26

10 klass: Bedöms utifrån: surhetsgrad, tillstånd ph nära neutralt > 6,8 svagt surt 6,5-6,8 måttligt surt 6,2-6,5 surt 5,6-6,2 mycket surt < 5,6 Median av 12 värden antingen eller - alkalinitet, buffertkapacitet mycket god god svag mycket svag ingen/obetydlig Se ph mekv/l > 0,20 0,2-0,1 0,05-0,10 0,02-0,05 < 0,02 grumlighet, tillstånd ej/obetydligt svagt grumligt måttligt grumligt betydligt grumligt starkt grumligt Vattendrag medel av 12 värden antingen FNU-enheter < 0,5 0, ,5 2,5-7 > 7 eller -, sjöar medel maj-okt 2 år Siktdjup, m Mycket stort Stort Måttligt Litet Mycket litet > , ,5 < 1 Medel apr-sept vattenfärg, tillstånd ej/obetydligt svagt färgat måttligt färgat betydligt färgat starkt färgat mg Pt/l < > 100 Se grumlighet organiskt material, TOC, halt mycket låg låg Måttligt hög mycket hög extremt hög mg/l < > 16 Se grumlighet syrehalt, tillstånd mg O2/l syrerikt > 7 måttligt syrerikt 5-7 svagt 3-5 syrefattigt 1-3 syrefritt < 1 Syrgasminimum. Vattendrag -, sjöar aug -. I sjöar medel av 6 ytprov maj-okt och totalfosfor, halt låg måttligt hög hög mycket hög extremt hög. I vattendrag medel av 12 värden mg/l < 0,0125 0,0125-0,025 0,025-0,05 0,05-0,1 > 0,1 antingen eller -. totalkväve, halt låg måttligt hög hög mycket hög extremt hög mg/l < 0,3 0,3-0,625 0,625-1,25 1,25-5 > 5 Se totalfosfor. klorofyll-a låg måttligt hög hög mycket hög extremt hög Medel av tre års augustiprov g/l arsenik, halt g/l bly, halt g/l kadmium, halt g/l koppar, halt g/l krom, halt g/l nickel, halt g/l zink, halt g/l < 2,5 mycket låg < 0,4 mycket låg < 0,2 mycket låg < 0,01 mycket låg < 0,5 mycket låg < 0,3 mycket låg < 0,7 mycket låg < 5 2,5 10 låg 0,4-5 låg 0,2-1 låg 0,01-0,1 låg 0,5-3 låg 0,3-5 låg 0,7-15 låg måttligt hög 5-15 måttligt hög 1-3 måttligt hög 0,1-0,3 måttligt hög 3-9 måttligt hög 5-15 måttligt hög måttligt hög hög hög 3-15 hög 0,3-1,5 hög 9-45 hög hög hög > 40 mycket hög > 75 mycket hög > 15 mycket hög > 1,5 mycket hög > 45 mycket hög > 75 mycket hög > 225 mycket hög > 300 Medel av 12 värden antingen eller -. Se arsenik Se arsenik Se arsenik Se arsenik Se arsenik Se arsenik

11 Bakgrund Lyckebyåns vattenförbund har anlitat Eurofins i Sverige AB för att genomföra års recipientkontroll av sjöar och vattendrag i avrinningsområdet och som underkonsult har Calluna AB fungerat. Denna rapport är en sammanställning av resultaten från. Tidigare konsulters årsrapporter har delvis legat till grund för framtagandet av denna rapport, eftersom de innehåller information som vattenvårdsförbundet önskar (Lönnbom och ; Sandsten ; Sandsten & Almlöf ). Recipientkontroll Den som utövar miljöfarlig verksamhet är enligt 26 kap 19 miljöbalken, skyldig att utföra kontroll av såväl utsläpp från verksamheten som utsläppens inverkan på miljön. Med recipientkontroll menas övervakning av områden som tar emot föroreningar. Den övergripande målsättningen är att övervaka vattenkvaliteten och påverkan på vattenmiljön som utsläppen från prövningspliktiga anläggningar orsakar. Resultaten ska också skapa underlag för framtida kontroller och åtgärder. Det nuvarande programmet för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län fastställdes av de tre länsstyrelserna 26 oktober 2000 och detaljreglerar vilka prover, analyser och undersökningar som ska göras när, var och hur (Bilaga 6). Lyckebyåns vattenförbund Lyckebyåns Vattenförbund är en frivillig organisation som bildades I förbundet ingår representanter för berörda kommuner, industrier, markavvattningsföretag, fiskevårdsområdesföreningar och kraftföretag (Tabell 2). Tabell 2. Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund. Kommuner Fiskevårdsområdesföreningar Emmaboda kommun Kårahults fiskevårdsförening Karlskrona kommun Algutsboda södra fiskevårdsförening Lessebo kommun Kyrksjöns fiskevårdsförening Industri/företag Ljudersjöns fiskevårdsförening ITT Flygt Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län Orrefors Kosta Boda AB Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län Emmaboda Energi & Miljö AB Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening Markavvattningsföretag Ödevatens fiskevårdsområdesförening Löften, Harebosjön torrläggningsföretag Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924 Kraftföretag Långasjö torrläggningsföretag 1929 Mästarmåla kraftstation Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån Strömbergs kraftstation Ödevata torrläggningsföretag 1929 Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan Biskopsbergs kraftstation Bånga damm och Fursjön 1938 Lyckeåborgs kraftstation Domänverket Augerums Kraftverk 11

12 Lyckebyåns avrinningsområde Lyckebyåns avrinningsområde är 810 km 2 stort och beläget i sydöstra Småland och östra Blekinge (Figur 5). Avrinningsområdet ligger i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län inom kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås, Nybro och Karlskrona. Lyckebyåns huvudfåra rinner söderut från Kosta i norr genom vattentäkten vid Getasjön. Törn är avrinningsområdets största sjö och dess vatten hamnar i Lyckebyåns huvudfåra genom Linneforsån. Sjön används av Karlskrona kommun för vattenförsörjning. Huvudfåran rinner vidare genom Kyrksjön i Vissefjärda och Västersjön i Saleboda. Strax norr om Karlskrona finns ett litet sjölandskap med flera mindre sjöar, bl a Stora Havsjön. Före mynningen i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Lyckeby vattenverk. myrmark 2% vatten 4% bete 8% tätort 2% åker 7% skog 77% Figur 6. Markanvändning i Lyckebyåns avrinningsområde 2000 (SCB 2000). Figur 5. Karta över Lyckebyåns avrinningsområde med delavrinningsområden. Geologi Avrinningsområdets berggrund domineras helt av granit och jordarterna av morän vilka har låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ner i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. Mer vittringsbenägna (basiska) isälvssediment finns i smala band längs med huvudfåran. Markanvändning Lyckebyåns avrinningsområde är en utpräglad skogsbygd. Huvuddelen av bebyggelsen finns i Emmaboda och Karlskrona. Den dominerande naturtypen är barrskog. Andelen uppodlad 12

13 mark är liten och koncentrerad till de isälvssediment som finns längs huvudfåran utgjorde skogsmarken 77% av den totala arealen, åkermarken 7%, betesmarken 8%, vattenytor 4%, myrmark 2% samt tätort 2% (Figur 6). Totalt antal djurenheter har minskat kraftigt mellan 2000 till från ca 3500 till ca 2300 (SCB ; SCB ). Föroreningsbelastande verksamheter Inom Lyckebyåns avrinningsregion bodde personer, tätort och i glesbygd (SCB ). Av befolkningen är anslutna till kommunalt avlopp, personer har enskilt avlopp och 148 personer saknar avloppsanordning. Lyckebyåns avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framför allt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Punktkällorna utgörs av industrier, glasbruk, kommunala avloppsreningsverk, enskilda avlopp, avfallsupplag, samt dagvatten från samhällen (Tabell 4). Lyckebyån är dessutom till stor del reglerad och används för elproduktion. Tabell 4. Föroreningsbelastande verksamheter och utsläppsmängder inom Lyckebyåns avrinningsområde. A = Avloppsreningsverk, I = Industriella utsläpp. I Johansfors finns inget avloppsreningsverk sedan några år, utan avloppsvattnet pumpas till Emmaboda ARV. Objekt Benämning Närmaste nedströms provpunkt Tot-N (ton/år) Tot-P (ton/år) BOD (ton/år) Övriga kända utsläpp, anmärkningar Lessebo A Kosta 3 4,13 0,117 1,82 A Skruv 54 0,7 0,013 1,1 Emmaboda I Åfors glasbruk 5 As, Pb, Sb, Ba A Åfors 5 0,375 0,023 0,227 A Emmaboda 8 16,766 0,067 2,614 A Långasjö 56 0,910 0,010 0,185 A Vissefjärda 10 1,568 0,049 0,766 Bräddning 7 tim ca 500 m 3 25 tim ca 1700 m 3 Karlskrona A Saleboda 12 0,53 0,007 0,07 A Strömsberg 14 0,13 0,0029 0,04 A Kättilsmåla 16a 0,37 0,0084 0,051 Totalt 25,48 0,297 6,87 Skogsbruk Markanvändningen i avrinningsområdet domineras av skogsbruk. För vattnets del bidrar skogen främst med syreförbrukande organiskt material men även tillförsel av kväve och fosfor är av betydelse. Skogs- och våtmarksdikningar och sjösänkningar har utförts inom området, vilket påverkar avrinningsförhållanden (hydrologin). Nedfall av luftburet kväve Nedfallet av luftburet kväve (i form av nitrat- och ammoniumjoner) som ökade kraftigt från 1950-talet fram till 1980-talet, har visat tendenser att avta först under de senaste åren. Kvävet härrör från biltrafik, luft- och sjöfart, andra förbränningsprocesser samt gödselhantering inom jordbruket. Det kväve som faller ned över skogsmark och ogödslad jordbruksmark tas till stor del upp av vegetationen, men detta upptag är givetvis mindre på vintern. Från vissa håll i landet rapporteras om kvävemättnad i skogsmarken vilket kan orsaka betydande kväveläckage. Värst är situationen i södra Halland och västra Sverige är hårdare drabbat än östra. Nedfallet på såväl mark som sjöar och vattendrag har betydelse för kvävehalterna i vattnet, men eftersom andelen vattenytor endast är 4% i Lyckebyåns avrinningsområde spelar denna post en mindre roll. Försurning Försurningen började göra sig gällande under och 1970-talen och är fortfarande ett av de största miljöhoten på många håll i landet. Utsläppen av svaveldioxid har dock minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet, både i Sverige och i övriga Europa. Utsläppet av 13

14 kväveoxider har också minskat, främst på grund av katalysatorer i bilarna. Den minskande belastningen av svavel och kväve avspeglas i nederbördens surhet. Nedfallet av såväl svavel som kväve överskrider dock på många håll fortfarande den kritiska belastningsgränsen. Många små vattendrag, gölar och mindre sjöar i hela Lyckebyåns avrinningsområde har drabbats hårt av försurningen. I slutet av 1970-talet sattes därför omfattande kalkningsåtgärder in, men ett stort antal försurade små sjöar och bäckar åtgärdas dock inte. Jordbruk Jordbruk orsakar diffusa utsläpp via ytavrinning och dränering eller punktutsläpp från äldre mjölkrum och gödselbrunnar. Erosion av jord från åkermark och upptrampad betesmark kan ge en kraftig grumling av sjöar och vattendrag och en ökad bortförsel av främst fosfor. Dock är avgången av organiskt material mindre från betes- och jordbruksmark än från skogs- och myrmark. Jämfört med situationen under 1800-talet har markläckaget med all sannolikhet ökat. Orsaken till detta är sjösänkningar, utdikningar av både skogs-, myr- och jordbrukmark, utgrävning och uträtning av vattendrag, uppodling av madmark, samt gödsling av tidigare ogödslade ängar och naturbetesmarker. Andelen jordbruksmark inom Lyckebyåns avrinningsområde är dock liten. Avloppsreningsverk Under och 1950-talen började man installera vattentoaletter med tillhörande avloppssystem i tätorter i Sverige. I början gick avloppet rakt ut i sjöar och vattendrag men man insåg så småningom att vattnet behövde renas. Det var främst fosfor, syretärande ämnen och bakterier som ställde till problem. Avloppsreningsverk började därför byggas under talet. Reningsverk byggda före 1960 hade i de flesta fall bara mekanisk rening (grovavskiljning och sedimentation), medan sådana byggda under 1960-talet oftast hade biologisk rening i luftade bassänger med aktivt slam. Under 1970-talets första hälft infördes kemisk rening i de flesta större reningsverk i inlandet. Syftet var att till mer än 90% reducera fosfor och organiskt material. Kväveutsläppen minskades med införandet av biologisk behandlig, men fick ingen nämnvärd reduktion vid införandet av kemisk fällning. Vid kemisk fällning tillförs t.ex. aluminiumsulfat eller järnklorid för att den bildade polymera hydroxidflocken skall adsorbera fosfat och organiskt material och sedan sedimentera. Ett stort antal reningsverk med utsläpp till kusten kompletteras nu med kvävereduktion genom denitrifikation vilket kräver avancerad reglerteknik. Vid fördenitrifikation kan teoretiskt 75-80% av kvävet överföras till kvävgas, och vid efterdenitrifikation kan teoretiskt 100% av kvävet denitrifieras. Enskilda avlopp När vattentoaletter installerades också i privata bostäder utanför tätorter försågs de flesta anläggningarna med enkla slamavskiljningsbrunnar. Från dessa läcker det ut främst fosfor, kväve, syretärande organiskt material och bakterier i vattnen. Miljöbalken ställer numera krav på ytterligare rening genom t.ex. markinfiltration. Mer än hälften av Sveriges enskilda avlopp bedöms inte uppfylla kraven i miljöbalken på längre gående rening än slamavskiljning (Naturvårdsverket 2002). Användning av fosfatfria tvättmedel och en minskad glesbygdsbefolkning har dock minskat belastningen från enskilda avloppsanläggningar under de senaste årtiondena. Vattenreglering Merparten av Lyckebyåns huvudfåra är utnyttjas för vattenkraft och många av områdets sjöar regleras och används som vattenmagasin för elproduktion. Detta innebär bland annat att forslevande djurarter, som strömlevande insekter och fisk (öring och lax), har missgynnats. Strandzonen i sjöarna förstörs av vattenregleringen och vass- och sävruggar med allt det liv som de hyser försvinner. Vattenregleringen kan också indirekt påverka vattenkvaliteten. Erosion på tidigare förorenade bottnar kan öka, varvid föroreningar från sedimentet kan återföras till vattnet och bli biologiskt tillgängliga. Vattenregling kan också bidra till försurningsskador t.ex. genom att tillförsel av kalkat vatten stryps vid känsliga tidpunkter eller att kalkade sjöar snabbt töms och fylls på med surt okalkat vatten. Negativa effekter av 14

15 punktutsläpp kan också förvärras genom att perioder med strypt vattenflöde minskar utspädningen, varvid koncentrationen av de utsläppta föroreningarna ökar. Regleringen har troligen en motverkande effekt på övergödning, åtminstone på kort sikt. Genom att vår- och höstfloden dämpas vid dämning av sjöarna ökar sedimenteringen vilket bidrar till lägre halter av fosfor, kväve och organiskt material i vattnet och högre i sedimentet. Givetvis gynnas inte förhållandena för bottenlevande fisk och smådjur av en ökad sedimentering. Tabell 5. Lyckebyåns provtagningspunkter, SMHI:s PULS-datapunkter. Nr, namn, koordinater i rikets nät samt delavrinningsområdenas areal i km 2. Nr Namn X-koord Y-koord Area 3 Inflöde Transjön LY01 Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen ,04 5 Riksväg Getasjökvarn Getasjökvarn, bottenfauna LY07 Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård ,53 7 Getasjön Getasjön, bottenfauna Målaregården-Västraby A Rövaredalen uppstr. Löften X bäck från Långasjö Törn Törn, bottenfauna LY51 Linneforsån bro nedströms damm ,86 55 Linnefors LY12 Fur vägbro ,51 10 Kyrksjön Kyrksjön, bottenfauna Västersjön Västersjön, bottenfauna Fur Rv Långemåla Viökvarn Viökvarn, bottenfauna Kättilsmåla uppströms Havsjödiket X Lillån ,7 16B Mariefors Lyckeby

16 Tabell 6. Parametrar, enheter samt analysmetoder i recipientkontrollen av Lyckebyån. Analysparametrar Enhet Analysmetod Vattenföring m3/s Flottörmetod/SMHI mätstation/puls Termometer ± 0,1 C/WTW Oxi 330i (fältinstrument) Vattentemperatur C Turbiditet FNU fd SS ph enhetslös SS Titro. Alkalinitet mmol/l SS EN ISO Syrgashalt mg/l WTW Oxi 330i (fältinstrument) Vattenfärg mg Pt/l SS-EN ISO 7887:3 mod TOC, totalt organiskt kol mg/l SS-EN 1484, Instr.man. Konduktivitet ms/m SS-EN Totalfosfor mg/l TRAACS Totalkväve mg/l Konelab Nitrat+nitrit-nitrogen mg/l TRAACS Klorofyll-a mg/m3 SS Pb mg/l ICP-MS Cd mg/l ICP-MS Cu mg/l ICP-MS Zn mg/l ICP-MS As mg/l ICP-MS Fe mg/l ICP-AES Mn mg/l ICP-AES Hg mg/l AAS (CV) Al mg/l ICP-MS Ba mg/l ICP-AES Sb mg/l ICP-MS Händelser vid ån Medlemmarna i vattenvårdsförbundet har kontaktats inför framtagandet av denna rapport och tillfrågats om speciella händelser vid ån som kan påverka vattenkvaliteten. Det kan handla om översvämningar, kraftig erosion, tankbilsolyckor, oljeutsläpp, dikesrensning, fiskdöd osv. Eftersom en förteckning av denna typ av händelser är viktig information som komplement till mätningarna hänvisas allmänheten till Karl-Erik Hällstrand, Emmaboda kommun vid sådana iakttagelser. Vägverket har byggt en stor oljeavskiljare vid Mariefors för att skydda Lyckebyån vid en olycka på vägen. 16

17 Metodik Provtagningspunkternas läge framgår av Tabell 5. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar utfördes varje månad på tre stationer (9a, 12 och 17) medan övriga stationer undersöktes varannan månad med början i februari. Vattenundersökningarna utfördes av Calluna AB (Swedac ackrediteringsnummer 1959) och Eurofins Environment Sweden AB (ack nr 1125). Analyser gjordes av Eurofins AB (ack nr 1912). Fiskeundersökning utfördes av Thomas Lennartson på HS Fiske. Bottenfauna provtogs, bestämdes och rapporterades av Calluna AB. Plankton bestämdes och rapporterades av Gertrud Cronberg, Tygelsjö. Vattenföring Vattenföring beräknas av SMHI i fyra punkter med en matematisk beräkningsmodell, PULSmodellen. För att sedan uppskatta flödet i de stationer där transporten av olika ämnen ska beräknas har delavrinningsområdenas areal använts (Tabell 5). Flödet i Lyckeby är till exempel beräknat som 810/589,51 x flödet i LY12 (Fur). Det blir därför mycket ungefärliga transporter. Vattenkemi Provtagningen har genomförts enligt beskrivning i BIN SR 11 och av personal som är utbildad i enlighet med SNFS 1990:11 MS29. Vid vattenprovtagningen i sjöar och vattendrag användes en s.k. Ruttnerhämtare. Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup, med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning avläses temperaturen på en termometer inne i ruttnerhämtaren och flaskor sköljs med provvattnet, innan flaskorna fylls. Vattenproven tas 0,2 0,5 m under vattenytan och i sjöarna även ca 1 m över botten. Proven transporteras och förvaras mörkt och kallt. Syrgashalten mättes i fält med en portabel syrgasmätare. Den är utrustad med en lång kabel som gör att den också kan användas i sjöar för att upprätta syrgas- och temperaturprofiler. I sjöarna mättes även siktdjupet med en siktskiva, d.v.s. en rund vit skiva (Ø=0,25 m) fäst på en graderad lina. Analysmetoder och vilken enhet de undersökta parametrarna parametrarna framgår av Tabell 6. Transportberäkningar Årstransporten av kväve, fosfor, TOC och metaller har beräknats för några nyckelpunkter i avrinningsområdet. Analysvärden har tillsammans med vattenföringsuppgifter från SMHI legat till grund för dessa beräkningar. Halter angivna som mindre än (<) har vid transportberäkningar (och även övriga beräkningar) satts lika med angiven halt (<0,1 är alltså här =0,1). Det följande exemplet visar hur transporten räknades fram: Totalfosforhalten i Fur var i januari 0,015 mg/l, vilket är detsamma som 0,015 x 1000 / (1000 x 1000 x 1000) ton/m 3 = 0,015 x 10-6 ton/m 3. Medelvattenföringen för januari var 1,08 m 3 /s, vilket är detsamma som 1,08 x 60 x 60 x 24 x 31 m 3 = 2,89 x 10 6 m 3 för hela månaden. Den totala transporten av fosfor i Fur under december var således 0,015 x 10-6 x 2,89 x 10 6 = 0,043 ton. När endast varannan månad provtas multipliceras föregående månads halt med den aktuella månadens flöde. Metalltransport beräknas inte för station 9, eftersom metaller inte ska analyseras därifrån. Ett orimligt värde för totalfosfor i Lyckeby i juli har inte använts i beräkningarna. Istället användes augusti månads halt och julis flöde. Arealspecifik förlust Den arealspecifika förlusten (kg/ha/år) av kväve, fosfor och TOC har erhållits utifrån beräknade transportdata och respektive punkts avrinningsområdesareal. Arealerna har hämtats från Lönnbom (). Metaller i vatten Prov för analys av metaller i vatten togs på 6 punkter (Bilaga 6) i rinnande vatten. Metallanalyser är utförda av Eurofins AB enligt metoderna i Tabell 6. Barium (Ba) och antimon (Sb) analyserades från station 3 och 5. 17

18 Resultat Väderlek Väderförhållanden har stor betydelse för variationerna i vattenkemin mellan olika år. Temperaturen styr den biologiska aktiviteten (ökar vid ökad temperatur) och vattnets syrgashalt (minskar med ökad temperatur). Nedbrytningen av syretärande ämnen ökar med stigande temperatur till följd av den ökade biologiska aktiviteten, vilket i sin tur kan ge försämrade syreförhållanden. Algblomningar sommartid gynnas av hög temperatur, vilket kan ge utveckling av giftalger eller leda till syrebrist i bottenvattnet när algerna bryts ned. Vädret - Väderåret blev mycket omväxlingsrikt och extremt, med en snörik vinter, extrem sommartorka, skyfall och översvämningar på hösten. Årsmedeltemperaturen var hög. Även blev varmt, med en regnig vinter och mycket torr vår och försommar, ostadig blöt sommar från och med midsommar och en normal höst. December blev extremt varm. Helårets nederbörd i Ronneby Bredåkra blev mycket högre än medel för referensperioden Väderåret blev ett av de varmaste åren som vi har upplevt med en särskilt varm vinter. Det var barmark från januari till mitten av mars och det regnade mycket framför allt i januari, april och augusti. Januari blev extremt varm och inget långvarigt snötäcke la sig under månaden. Februari var också varmare än normalt och ingen rejäl vinteris bildades på sjöarna. Getasjön och Västersjön hade tunn is och proverna togs från båt som fick fungera som isbrytare. I Törn var det dålig is vid stränderna och öppen vak över djuphålan och det var inte möjligt att ta något vattenprov därifrån, så februarivärden saknas. Kyrksjön hade öppet vatten och proverna togs från båt. I mitten av mars kom snö som låg kvar under andra halvan av månaden för att sedan försvinna i april som hade en ostabil och regnig början men med ett soligt slut. Maj månad blev varm och torr vilket höll i sig in i den första veckan i juni. Under större delen av juni och halva juli dominerade däremot ostadigt väder med åskskurar och blåsväder. Under senare delen av juli kom en värmebölja som i augusti återigen byttes mot regn med en sommarstorm i början av månaden. September blev en normal höstmånad medan oktober, november och december blev varmare än normalt. Lite snö kom och gick under november och låg kvar under kortare perioder i början och slutet av december. I Bredåkra vid Ronneby var årsmedeltemperaturen 8,3 C, vilket var 2,0 grader varmare än normalt (d.v.s. medeltal för referensperioden ). Årsmedelnederbörden var 677 mm vilket är normalt jämfört med medel för referensperioden (653 mm). Vattenföring Ytavrinning till följd av nederbörd är som regel störst under tidig vår, senhöst och lägst under somrarna och även stränga vintrar. I samband med snörika vintrar kan stora mängder smältvatten göra att vårfloden blir stor. Om det förekommer tjäle kan andelen ytavrinning, i förhållande till nederbörd, bli maximal. Varma vintrar utan tjäle, is och snö ger större flöde. Eftersom ämnestransporter av bl.a. kväve, fosfor och organiskt material ökar med ökat flöde styr vattenföringen till stor del transporterna. Även halterna påverkas av flödet. I de flesta vattensystem, som inte är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av organiskt materiel, fosfor och kväve med ökande flöde, till följd av ökad erosion av mark och sediment samt ökad urlakning från omgivande mark. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. I Lyckebyån är sjöarealen relativt liten så den utjämnande effekt som sjöar har blir liten och flödena kan snabbt förändras. 18

19 Figur 8. Veckomedelvattenföring i Lyckebyån under enligt SMHI:s PULSberäkningar. LY01, LY07 och LY12 är Lyckebyåns huvudfåra uppifrån och ner (se Tabell 5). LY51 är Linneforsån bro nedströms damm. Figur 9. Vattenföring i Lyckeby. Fram till fanns det en flödesmätare i Mariefors men därefter är flödena uppräknade arealproportionerligt från SMHI:s beräknade flöde i Fur. Tillstånd - Den normala vintern gav mycket låga flöden i ån under januari-mars, och sedan kom en kraftig vårflod. Sommaren blev torr, hösten normal med tidig snöläggning, men sedan kom varmt väder med en märklig snösmältning och regn i november-december med högt flöde i ån som följd. De höga flödena fortsatte nästan hela "vintern", men sedan sjönk de under den torra våren och försommaren. Sommaren blev regnig med höga flöden och höstvädret gav ganska jämnt höga flöden. Den blöta varma vintern gav höga flöden under januari-februari (Figur 8) och den torra våren och försommaren gav lägst flöden. Augusti var ostadig med rejält oväder vilket gav snabbt stigande flöden. Hösten blev mer normal men i november-december var det ovanligt varmt och regnigt och flödena blev höga. Inga provtagningsstationer var helt uttorkade under sommaren. Årsmedelvattenföringen (grundad på veckomedelflöden från SMHI:s PULS-modell i Fur och uppräknad i proportion till avrinningsområdenas areal) var 5,99 m 3 /s vilket är normalt jämfört med medel för perioden vilket var ungefär 6,4 m 3 /s (Figur 9). 19

20 Försurning Försurningstillståndet i vatten mäts inom recipientkontrollen med parametrarna surhetsgrad och alkalinitet. Alkalinitet ger information om vattnets buffertkapacitet (motståndskraft mot försurande ämnen). Surhetsgraden anges som ph-värden där ph 7 är neutralt och för lägre värden räknas vattnet som surt. Skalan är logaritmisk vilket innebär att ph 5 är tio gånger surare än ph 6 o.s.v. Vid ph-värden under 6,0 kan biologiska störningar uppstå, såsom reproduktionsstörningar hos fiskar vilket medför försämrad eller utebliven föryngring. Låga ph-värden kan dessutom öka många metallers giftighet i vatten. Tillstånd - Buffertförmågan hos vattnet var god eller mycket god i Lyckebyåns recipientkontrollstationer -. Om man tittar på utvecklingen av ph och alkalinitet de senaste 6 åren ser det ut som om försurningen ökar i recipientkontrollstationerna och ser ut att vara det sämsta året (Bilaga 1a). Det är dock mycket bättre än på 1980-talet och det kanske bara är naturligt och bra att kalkningen inte längre drar upp alkalinitet och ph extremt mycket. Enligt kalkeffektuppföljningen finns det många ställen i Lyckebyån där försurning fortfarande är ett mycket allvarligt problem med mycket surt vatten och ingen buffertförmåga (Figur 1 och Bilaga 4). I alla tre länen finns det bäckar, gölar och sjöar där försurningskadorna på fisk och andra organismer borde vara betydande. Vid bottenfaunaundersökningarna under - visade de flesta stationer inte upp någon försurningspåverkan då det fanns arter representerade som är mycket känsliga för försurning. Station 54 Uppströms Löften är den enda station där bottenfaunan är påverkad av försurning under och, endast en liten påverkan och en kraftig påverkan. Bottenfaunaundersökningen år visar samma resultat men med förändringen att även provpunkt 6 Getasjökvarn visar tecken på försurningspåverkan. Här finns dock försurningskänsliga arter, men i ett litet antal. Minskande utsläpp av försurande ämnen Försurning orsakas av svavel och kvävenedfall som släpps ut i luften vid förbränning av t.ex. fossila bränslen. Utsläppen av försurande ämnen i Europa var som störst omkring Sedan dess har utsläppen av svaveldioxid minskat kraftigt. Svenska utsläpp har minskat med ca 95% sedan 1970 medan utsläppen i Europa har halverats under samma period. De minskande utsläppen har medfört markant minskat nedfall av försurande ämnen i Sverige. Utsläppen av kväveoxider har minskat med ca 30% sedan Minskande halter av försurande ämnen i Lyckebyåns vatten Data från naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram visar att det minskande nedfallet har gett lägre halter av försurande ämnen i Lyckeby. Sulfathalterna har minskat med 45% från tioårsperioden till (data från Inst för Miljöanalys SLU). Det visar att avgasrening ger resultat. Kalkningsåtgärder motverkar försurning Från 1950-talet och fram till 1980-talet påverkades Lyckebyån av den ökande försurningen. För att motverka allvarliga skador på djurlivet påbörjades omfattande kalkningsåtgärder i vattensystemet under början av 1980-talet. Under spreds 1972 ton inom Lyckebyåns avrinningsområde över vattendrag, sjöar och våtmarker (Bilaga 5). Kalken spreds bl.a. från två kalkdoserare i Åleberg och Kvarnmålen direkt i vattendragen på så sätt att mer kalk pytsas ut när vattenflödet är stort, resten spreds med flyg eller helikopter. Resultaten från kalkningseffektuppföljningen i Lyckebyåns avrinningsområde visar att 23% av proven hade en mycket svag, obetydlig eller ingen buffertkapacitet (Bilaga 4). var motsvarande siffra 29% och 25%. 20

21 Syretillstånd Syreförhållandena i ett vatten varierar främst beroende på temperatur, växtplanktonproduktion, och organisk belastning, inklusive naturligt humus. Organiskt kol (TOC) kallas även för syretärande ämnen, eftersom den mikrobiella process som bryter ner detta förbrukar syrgas i vattnet. Även höga halter av ammonium kan orsaka dåliga syreförhållanden. Risken för syrebrist minskar om luftningen (d.v.s. omrörningen av vattnet) är god. Organiskt kol Halterna av organiskt kol har ökat under de senaste decennierna (Figur 10). På grund av den torra väderleken såg halterna ut att sjunka snabbt under, och gjorde den kalla hårda vintern med mycket snö och is också att halterna sjönk, men därefter har halterna åter ökat. Den totala transporten av TOC vid åns mynning beräknades till 4054 ton, och den arealspecifika förlusten från avrinningsområdet blev 50,1 kg/ha (Bilaga 2). var förlusten betydligt högre (79 kg/ha) och något högre (59 kg/ha). Organiska ämnens påverkan på bottenfaunan var låg eller mycket låg vid de flesta undersökta stationerna under -. Station 54 Uppströms Löften visar kraftig påverkan från organiska ämnen under alla tre år medan station 55 Linnefors och 12 Fur visade måttlig påverkan under och. Värdet vid dessa stationer hade dock förbättrats till undersökningen då artsammansättningen visade på en mindre påverkan än tidigare. Figur 10. Halter av TOC i Lyckeby enligt SLU:s databas. De grå punkterna visar årsmedel vilket också utgör grunden till trendlinjen. Data finns till och med december. Syretillstånd Ökande halter av organiskt material ger ökad syretäring och försämrade syreförhållanden i vattnet. Bedömningen visar på dåliga förhållanden i sjöarnas bottenvatten (utom Västersjön) och i de mindre vattendragen (Tabell 1). Tillståndet i bäckarna 54 Uppströms Löften och 56 Bäck från Långasjö var syrefattigt, medan tillståndet i Törn bedöms ha varit syrefritt på grund av bottenvattnet i augusti. I augusti var det däremot inga problem i bottenvattnet och endast en svag temperaturskiktning syntes i sjön (figur 11). Övriga sjöar är så grunda att de knappast skiktas. 21

22 Figur 11. Temperatur och syrgasprofil i Törn. Föroreningsbelastande verksamheter I Lyckebyån är tillförseln från skogs- och myrmark helt dominerande för halterna av organiskt material (TOC). De kommunala avloppsreningsverken bidrar med 6,87 ton BOD (biologiskt nedbrytbart organiskt kol), men jämfört med de 4054 ton organiskt kol som transporterades ut vid Lyckeby är det bara 0,17 % (Tabell 4, Bilaga 2). Mängden BOD som avloppsreningsverken har släppt ut de senaste sex åren har varierat kraftigt sedan 2001, men var rekordlågt (Figur 12). Figur 12. Totala utsläppsmängder av Tot-P, Tot-N och BOD från avloppsreningsverken. Data kommer från tidigare årsrapporter. Att kväve ökar kan bero på att reningsverken får fler och fler anläggningar anslutna till sig. 22

23 Fosfor I naturliga vatten förekommer fosfor i en lång rad former och kan vara bundet till organismer, partiklar eller vara löst i vattnet. Totalfosfor anger den totala mängden av de flesta av dessa former. Produktionen av växtplankton i sjöar styrs oftast av tillgången på fosfor. En stor del av fosforn är bundet till olika partiklar och kan därför sedimentera och fastläggas i sedimentet. När fosforn fastläggs i sedimentet blir den otillgänglig för biologisk produktion. Vid syrgasbrist kan dock fosforn frigöras från sedimentet och sjön blir drabbad av plötslig s.k. intern fosforbelastning. Alltför stor tillförsel av fosfor till sjöar leder till övergödning och syrebrist. Fosfor sprids till vattenmiljöer främst genom erosion av mark, samt från jordbruk, avloppsreningsverk och enskilda avlopp. Tillstånd - Lyckebyån skiljer sig inte nämnvärt från närliggande åar när det gäller övergödningstillstånd vilket syns om man jämför medelhalten av totalfosfor för perioden i data från den nationella miljöövervakningen. Medelhalterna i Lyckebyån bedömdes under som måttliga eller höga eller överallt utom i Bäck från Långasjö där de bedömdes vara mycket höga. Den arealspecifika förlusten av fosfor från hela avrinningsområdet är endast 56 g per hektar och år, vilket är lågt och totaltransporten blev 4,57 ton i Lyckeby (Bilaga 2). De senaste tre åren har totaltransporten av fosfor varit högst och var lägst (Figur 15), vilket troligen beror på vattenföring och inte lika mycket på halterna (Figur 13). Totalt beräknas ca 0,297 ton fosfor ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken under vilket är mindre än förra året (Tabell 4). De senaste 8 åren har utsläppen av fosfor minskat markant (Figur 12). Den största punktkällan var Kosta följt av Kättilsmåla. En direkt jämförelse mellan de kommunala avloppsreningsverkens totala bidrag av fosfor jämfört med den totala transporten ut i havet visar att punktkällornas bidrag på ca 0,297 ton utgör 6,5% av hela transporten. Figur 13. Halter av totalfosfor i Lyckebyån (provpunkt nr 17 Lyckeby) under de senaste sex åren. Data från hemsidan för Institutionen för vatten och miljö, SLU ( Kväve Totalkväve anger det totala kväveinnehållet i ett vatten (förutom löst kvävgas) och kan föreligga som organiskt bundet eller löst som nitrat, nitrit och ammonium. Nitrat är ett viktigt näringsämne som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Ammonium, NH 4 är däremot kraftigt syretärande och även vid högre koncentrationer direkt giftigt för livet i vattnet. I syrerika miljöer kan ammonium omvandlas till nitrat genom nitrifikation. För fortsatt omvandling till kvävgas krävs syrebrist. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom utsläpp av avloppsvatten, läckage från skogs- och jordbruksmarker samt nedfall av luftföroreningar (NO 3 + NO 2). 23

24 Tillstånd - Medelhalterna i Lyckebyån bedömdes under som höga överallt utom i Bäck från Långasjö och Målaregården där de bedömdes vara mycket höga samt i Inflöde Transjön och Getasjön där halten av kväve var låg. Halten av totalkväve har ökat något i Lyckebyån det senaste decenniet men var halterna lägre än och. Den arealspecifika förlusten av kväve från hela avrinningsområdet blev låga och totaltransporten av kväve till havet blev 156 ton (Bilaga 2), vilket är lägre än men ungefär samma som. Totaltransporterna av kväve ser ut att ha ökat något de senaste sex åren med högst tranport (Figur 15). Totalt beräknas 25,5 ton kväve ha kommit från de kommunala avloppsreningsverken under (Tabell 4), vilket är lite lägre än som (25,0) och lite högre än (24,3). De sammanlagda utsläppen av kväve från avloppsreningsverken ser ut att ha ökat sedan 2001 (Figur 12). En motsvarande ökning syns inte för fosfor eller syretärande ämnen. Det kan tolkas som att fler anläggningar är anslutna till avloppsreningsverken (vilket SCB:s statistik för avrinningsområden bekräftar, SCB ), men att avloppsreningsverken blir bättre och bättre på att reducera fosfor och syretärande ämnen. Kvävereduktion är kostsamt och svårt och finns oftast inte i små verk. Den största punktkällan var Emmaboda följt av Kosta och Vissefjärda. En direkt jämförelse mellan de kommunala avloppsreningsverkens totala bidrag av kväve jämfört med den totala transporten ut i havet visar att avloppsreningsverken bidrar med 16% av hela transporten. Motsvarande siffra för var 10% och 16%. I figur 15 syns en sammanställning av transporten av fosfor, kväve och TOC (totalt organiskt kol) de senaste fem åren. Sammanställningen är gjord för värden tagna vid provpunkt 17 Lyckeby, den provpunkt som är belägen närmast havet och därför är av störst intresse att studera. Figur 14. Halter av totalkväve i Lyckebyån (provpunkt nr 17 Lyckeby) under de senaste sex åren. Data från hemsidan för Institutionen för vatten och miljö, SLU ( 24