Kulturmiljöutredning Verkmästaren 6 och 7
Fastighetsbeteckning: Verkmästaren 6 och 7 Namn/Gatuadress: Badhuset, Sporthallen Kommun, Stadsdel: Eskilstuna Ärendenr: 2013 02 06 Kulturmiljöutredning, Verkmästaren 6 och 7, badhuset med äventyrsbadet och sporthallen, Eskilstuna Stockholms Byggnadsantikvarier har på uppdrag av Eskilstuna kommun utfört en kulturmiljöutredning för badhuset och sporthallen. Arbetet har innefattat genomgång och sammanställning av arkivmaterial, besiktning på plats samt en bedömning av byggnadernas kulturhistoriska värde. Utredningen syftar till att titta på byggnaderna i förhållande till områdets status och riksintresset för kulturmiljövårdensamt att fungera som underlag för Länsstyrelsens beslut om Byggnadsminnesförklaring. Arbetet är utfört av Sofia Bruto, Stockholms Byggnadsantikvarier AB. I diskussionen kring byggnadernas kulturhistoriska värden har även Eva Wallström, Stockholms Byggnadsantikvarier deltagit. Sofia Bruto Byggnadsantikvarie Nytorgsgatan 17A, 2 tr. ö.g. 116 22 Stockholm www.stoba.se Tel 08-720 66 05 Org.nr 556462-0937
Innehåll Innehåll... 3 Orientering... 5 Omfattning... 5 Karta... 5 Kulturhistoriskt skydd... 6 Sammanfattning 6 Riksintresse 6 Byggnadsminne 6 Planer 7 Plan- och bygglagen 7 Del 1 Historik... 8 Kortfattad historik över Eskilstuna... 8 Badhuset...11 Historik 11 Funktionalismens genombrott i Sverige och i Eskilstuna 12 Paul Hedqvist 14 Eskilstuna badhus 14 Förändringar 15 Bevarat från uppförandetiden 15 Kulturhistoriska värden 16 Äventyrsbadet...18 Historik 18 Kulturhistoriska värden 18 Sporthallen...19 Historik 19 Arkitektur 1950-talet 20 Kulturhistoriska värden 20 Del 2 Byggnadsminne... 23 Underlag inför beslut om byggnadsminne...23 Anmälningsplikt 23 Inventering av byggnadsminnen 23 Slutsats angående byggnadsminnesförklaring...24 Del 3 Rikintresset... 26 Motiv och uttryck för riksintresset...26 Analys...27 Rekommendationer/riktlinjer...27 Slutsats- analys av riksintresset...29 Källor och litteratur... 29 3 (48)
Tryckta källor... 29 Otryckta källor... 30 Fotobilaga... 30 4 (48)
Orientering Omfattning Kulturmiljöutredningen skall utgöra underlag för länsstyrelsens prövning av byggnadsminnesförklaringen av badhuset. Den kommer även att fungera som underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som skall utföras i detaljplanearbetet. Kulturmiljöutredningen har också till uppgift att analysera riksintresset i relation till platsen och en eventuell påverkan av riksintressets kulturmiljövärden som en del i pågående planarbete. Kommunen har för närvarande inte planer, för varken badhuset eller sporthallen, som innebär ett bevarande av den ursprungliga funktionen. Enligt den utredning som kommunens fastighetskontor har utfört är det mycket kostsamt att bygga om badhus och sporthall till dagens standard. Det har bedömts lämpligare att bygga nytt badhus samt ny arena på annan plats. Ett avtal har tecknats mellan kommunen och Mälardalens högskola om att etablera nya lokaler inom kvarteret Verkmästaren. Kommunledningskontoret har gett i uppdrag till stadsbyggnadsförvaltningen att upprätta en ny detaljplan för högskolan inom kvarteret Verkmästaren 6 och 7. Karta 5 (48)
Karta från Eniro.se Kulturhistoriskt skydd Sammanfattning Badhuset och sporthallen ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården, enligt lagen om kulturmiljövården(kml). Fråga om byggnadsminne av Eskilstuna badhus väcktes 2008. Länsstyrelsen förordnade att anmälningsplikt enligt 3 kap. 6 lagen om kulturminnen(1988:950, KML) ska gälla för fastigheten kv. Verkmästaren 7. Badhuset är också q-märkt i stadsplanen från 1983 vilket betyder att den omfattas av Plan- och bygglagens varsamhetskrav samt förbud mot förvanskning, PBL 8:13, 8:14 och 8:17. Riksintresse Eskilstuna innerstad, där badhuset och sporthallen ingår, utgör en kulturmiljö av riksintresse. Riksantikvarieämbetets beslut från 1996-08-27; Eskilstuna [D 5] Motivering: Smides- manufaktur- och industristad som speglar många olika utvecklingssteg och de sociala förhållandena från medeltiden och 1600-talet fram till tiden efter 1950. Uttryck för riksintresset: Medeltida tätortsbildning på Eskilstunaåns östra sida med långgata längs stranden och småskalig träbebyggelse. Gestaltmässig avancerad, rutnätsplan från 1658. Olika administrativa stads-och tätortsbildningar som senare slagits samman. Rademachersmedjorna och Fristadshusen. Handels- och hantverksgårdar från 1700- och 1800-talet. Industrianläggningar och stadsplanemönster från 1800-1900-tal. Bostadsområden för arbetare och tjänstemän från 1900-talet. Byggnadsminne Fråga om byggnadsminne av Eskilstuna badhus väcktes 2008. Länsstyrelsen förordnade att anmälningsplikt enligt 3 kap. 6 lagen om kulturminnen(1988:950, KML) ska gälla för fastigheten kv. Verkmästaren 7, Eskilstuna kommun. Anmälningsplikten gäller förändringar i de särskilt skyddsvärda delar som är 6 (48)
bevarade från uppförandetiden på 1930-talet, som exteriören (fasad, fönsterpartier) och äldre fast inredning. Även äventyrsbadet från 1985 har skyddsvärda kvaliteter. Anmälningsplikten omfattar även fast inredning från 1980-talets äventyrsbad. Vid eventuell förändring som omfattar ingrepp i exteriör, stomme eller planlösning ska detta anmälas till Länsstyrelsen för slutligt prövning. Det är önskvärt att fastigheten skyddas med rivningsförbud i planbestämmelser. Planer Byggnaderna ligger inom detaljplanelagt område. Badhuset är försett med q- bestämmelser i stadsplan fastställd 1983-12-21. Inom med q betecknat område får sådan förändring av befintlig byggnad ej vidtas som förvanskar områdets kulturhistoriskt värdefulla karaktär. Nybyggnad får uppföras med en utformning som ansluter till den kulturhistoriska miljön endast då befintlig byggnad till väsentlig del skadats av våda eller annat sätt som ej skäligen kunnat förutses. Både badhuset och sporthallen är försett med A vilket betyder att byggnaden skall användas för allmänt ändamål. Plan- och bygglagen Badhuset har skyddsbestämmelse q i stadsplan 1983-12-21; kulturhistoriskt värdefull byggnad och omfattas därmed av Plan- och bygglagens 8:13, 8:14 och 8:17. Det betyder att ändringar av byggnaden ska enligt 8 kap. 17 Plan- och Bygglagen utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Enligt 8 kap. 13 PBL får byggnaden inte heller förvanskas och enligt 8 kap. 14 ska byggnaden hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. 7 (48)
Del 1 Historik Kortfattad historik över Eskilstuna Eskilstuna med sitt centrala läge i landet, närheten till Bergslagen, krafttillgången från fallen, kolskogarna i söder, och jordbruksproduktöverskottet från Rekarneslätterna i nordöst hade bra förutsättningar för att bli den viktiga industristad den kom att bli. Under 1600-talet fanns här spik- och vapensmedjor, såg- och mjölkvarnar, vadmalsväveri och liknande. Erik Dahlberg, Svecia Antiqua et Hodierna, faksimile, 1983 Karl X Gustav (1622-1660) försökte skapa en stor industristad, Karl Gustavs Stad, och gav livländaren Reinhold Rademacher stora privilegier för att han skulle flytta dit sina verkstäder. Under 1700-talet grundades också Eskilstuna Fristad. I Fristaden skulle småföretagare som ägnade sig åt järn-, stål- eller metallförädling fritt få etablera sig och bedriva sin verksamhet fria från skråtvång och tullavgifter. 1833 slogs Fristaden samman med Gamla staden och industristaden Eskilstuna växte fram. Eskilstuna blev en av Sveriges viktigaste industristäder. Industrier som genom olika epoker varit viktiga för Eskilstuna är Rademachersmedjorna, Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori (Nuvarande Saab Bofors Dynamics AB), Bolinder-Munktell (senare Volvo BM, nuvarande Volvo CE), August Stenman (senare ASSA) och CE Johansson (Mått-Johansson). Under efterkrigstiden gick industrierna för högvarv i Eskilstuna och för att tillgodose industrins behov av arbetskraft påbörjades en aktiv rekrytering av arbetare både från Sverige och från utlandet. Arbetskraftsinvandringen till Eskilstuna startade på 8 (48)
1940-talet med sudettyskar, sedan följde under 1950-talet greker, italienare, jugoslaver och finnar. Eskilstunas befolkning fortsatte att öka under 1900-talet, 1937 bodde 37 000 personer i Eskilstuna, 1970 omkring 94 000. Eskilstuna har under 1900-talet genomgått stora förändringar när det gäller befolkning, arbetsliv och stadsmiljö. Efter en kraftig tillbakagång under 1970-talet, då flera industrier lades ner, är sedan slutet av 1990-talet inflyttningen åter högre än utflyttningen. En bidragande faktor är att pendlingsmöjligheterna till Stockholm har förbättrats genom att både E20 och Svealandsbanan har byggts ut samt att Mälardalens högskola har etablerats i Eskilstuna. Vid 2000-talets början bodde omkring 88 000 invånare i Eskilstuna. Föreningslivet har länge blomstrat i Eskilstuna, under slutet av 1800-talet växte idrottsrörelsen fram. Tidiga föreningar var gymnastik, skridsko och cykel, andra stora idrotter blev fotboll och simning. I dagens Eskilstuna är handboll, Guif, den stora publiksporten. 1927 års stadsplan. Karta Eskilstuna stadsmuseum (beskuren). 9 (48)
1949 års stadsplan. Karta Eskilstuna stadsmuseum (beskuren). 1967 års stadsplan, karta från Eskilstuna stadsmuseum (beskuren). 10 (48)
Badhuset Historik Alternativ fasadutformning vid tävlingen som senare omarbetades. Bild ur boken Paul Hedqvist arkitekt och Stockholmsgestaltare, Kristina Allpere 2009. Eskilstuna badhus är resultatet av en arkitekttävling som arkitekten Paul Hedqvist vann 1930. Badhuset öppnades för allmänheten i januari år 1933. Byggandet av ett nytt badhus hade varit aktuell länge, redan 1917 tillsattes en kommitté för att utreda var det var lämpligt att placera det nya badhuset. Uppdraget var först att bygga både simhall samt gymnastik- och tennishall, detta ströks senare på grund av att det skulle bli ett alltför kostsamt projekt. Det nya badhuset ersatte de äldre badhusen som fanns i staden sedan tidigare; längs Eskilstunaån fanns flera kallbadhus och i hörnet Kyrkogatan/Rademachergatan fanns sedan 1870 ett varmbadhus. Ytterligare ett varmbadhus fanns i kvarteret där biblioteket idag ligger. Det nya badhuset uppfördes som en fyravåningars stenbyggnad med släta vitputsade fasader och stora kvadratiska fönsterpartier. Uppförandet av en funktionalistisk byggnad var något helt nytt, på tomterna runt den nya byggnaden låg äldre byggnader. Mittemot badhusets entré låg det gamla sliphuset från 1891. Många av de äldre små sliphusen längs ån dömdes ut i slutet av 1880-talet och ett nytt stort 11 (48)
sliphus uppfördes år 1891. Här kunde småföretagare hyra in sig ända fram till 1940- talet. Byggnaden var ett initiativ till att lösa småfabrikanternas behov av drivkraft innan elektriciteten fanns att tillgå. År 1954 revs byggnaden, troligtvis i samband med den nya vägens framdragning. På andra sidan Drottninggatan låg brandstationen från 1921 med tidstypiska fasader i tjugotalsklassicism. Den hade en stor vagnhall med 5 portar, kontor och bostäder, stall, verkstäder och ett nybyggt slangtorn. Byggnaden revs under andra halvan av 1960-talet och ersattes med en ny på samma plats som stod klar 1971. Det nya badhusets anpassades till den äldre bebyggelsen genom byggnadshöjden. Brandstationen (till vänster), badhuset (mitten) och sliphus (till höger) sett från stadsparken. Foto Fr Svantesson 1933, Sörmlands museum. Funktionalismens genombrott i Sverige och i Eskilstuna Det nya badhuset är ett tidigt och mycket tydligt exempel på den tidiga svenska modernistiska arkitekturen som hämtade sin inspiration från den tyska Bauhausskolan och International style. Funktionalismen växte fram som en internationell rörelse på 20-talet och fick sitt genombrott i Sverige genom Stockholmsutställningen 1930. Det nya inom rörelsen var att funktion och ändamål skulle vara avgörande för formen. Utsmyckning som saknade praktisk funktion försvann. Detta var en reaktion mot 1800-talets med dekor överlastade arkitektur. Man strävade efter ljus, luft och sundhet samt spartansk enkelhet och ändamålsenlighet. Enkla och stilrena linjer och volymer, vita fasader och stora sammanhängande fönsterband är karakteristiskt för stilen. Eskilstuna badhus är en av de få tidiga och konsekvent utförda modernistiska 12 (48)
/funktionalistiska byggnader som finns kvar utanför våra största städer. Byggnadens arkitektoniska uppbyggnad i volymer och proportionering går igen i flera av Paul Hedqvist byggnader från den här tiden, ex vattenverkat på Lovön och Katarina realskola i Stockholm. Ritningar från Eskilstuna stadsarkiv 13 (48)
Paul Hedqvist Paul Hedqvist (1895-1977) var en av 1930-talets mest utpräglade och inflytelserika modernister med omfattande verksamhet främst i Stockholm. Paul Hedqvist var under sin livstid mycket produktiv, han har ritat bl. a bostäderna på Ålstensgatan, stationsbyggnaden på Bromma flygplats, Flaten- och Vanadisbadet, Skattehuset, DNs kontorshus, Västerbron, Tranebergsbron och många andra kända byggnader i Stockholm. Eskilstuna badhus Foto Tage Karlsson, Eskilskällan. Fasadbehandlingen bygger konsekvent på kvadraten. Fasaderna byggs upp av stora fönsterpartier sammansatta av lika stora kvadrater. Bassängrummets fönster har samlats till sju rumshöga glaspartier vilka har formen av dubbelkvadrater. Den totala bredden av fönsterpartierna motsvarar bassängens längd (33 1/3 m). Den brant sluttande läktaren vilar på en vit balk och ramas in av två vertikala väggfält. Merparten av omklädningshytterna låg samlade längs bassängens ena långsida, under läktaren, och skildes från denna av en glasvägg. På bassängens ena kortsida bildar hopptornet av rund- och plattstål en elegant skulptur, på andra kortsidan bildar spiraltrappan upp till soltaket en motsvarande skulptur. I badhuset fanns ursprungligen både karbad, medicinskt bad, turkisk bad, bastu och 14 (48)
en stor simhall med samt läktare tre trappor upp. På taket fanns solterrasser. Interiör från simhallen vid uppförandet. Foto Tage Karlsson. reprofoto Eskilstuna stadsmuseum. Förändringar Badhuset har byggts om vid ett flertal tillfällen, både på 1960- och 1970-talen. 1985 genomgick badhuset en större om- och tillbyggnad då badhuset byggdes till med ett äventyrsbad längs Drottninggatan. I samband med tillbyggnaden moderniserades även det ursprungliga badhuset. Det turkiska badet byggdes om till solarieavdelning, de medicinska baden och karbaden togs bort och en ny relaxavdelning inreddes med jacuzzi och bastur. Omklädningsrummen byttes ut mot förvaringsskåp och alla ytskikt förnyades. Simbassängen förminskades från 33 meter till 25 meter. Bevarat från uppförandetiden Från det ursprungliga 1930-talsbadet är det, förutom exteriören, främst den stora rumsvolymen med simbassängen och läktaren som är tydlig från uppförandetiden. Trapphuset med trappa av kalksten och trappräcke samt delar av planlösningen är också bevarad från uppförandetiden. 15 (48)
Kulturhistoriska värden Badhuset har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Vid analysen av byggnadens kulturhistoriska värden framstår byggnadens bevarade exteriör som mycket värdefull, även byggnadens ursprungliga funktion har ett kulturhistoriskt värde då funktionen är starkt förknippad med byggnadens utformning. Badhuset besitter ett högt kulturhistoriskt värde både ur ett regionalt och nationellt perspektiv. Arkitekturhistoriskt värde Badhuset var på många sätt banbrytande. Det moderna formspråket med avskalade slutna fasader skiljde sig markant från de byggnader som låg på var sida om badhuset när det byggdes, det gamla sliphuset från 1891 och brandstationen från 1921. Badhuset är ett mycket tydligt exempel på 30-talets nya arkitekturströmningar. Byggnadens volym och tidstypiska utformning med vitmålade betongytor och uppglasat fasadparti är tydliga uttryck för denna tidens arkitektur. Byggnaden visar tydliga influenser från Bauhausrörelsen och International style som kom att påverka 1930-talets byggande i Sverige. Den välbevarade exteriören att byggnaden är viktig att bevara som en symbol för funktionalismens genombrott även utanför storstadsområdena. Att Paul Hedqvist, en av sin tids mest namnkunniga arkitekter, ritade badhuset förstärker detta värde. Arkitektoniskt värde. Badhuset äger främst ett arkitektoniskt värde genom dess genomarbetade funktionalistiska formspråk, fasadernas uppbyggnad av kvadrater och dess släta putsade fasadytor. Även de delar av inredningen som är bevarad, främst simhallens stora rumsvolym med läktare samt trapphuset med trappräcke innehar arkitektoniska värden. Den form av detaljering som i sammanhanget har ett värde utgörs av arkitektoniska element av funktionell karaktär, såsom trapphusets utformning. Avsaknaden av arkitektoniska detaljer som listverk och dekor gör denna arkitektur mycket känslig för förändringar. Det finns ett flertal samtida byggnader som badhuset refererar till. Nämnas kan vattenverket, Lovön, Paul Hedqvist. Katarina realskola av David Dahl och Paul Hedqvist tekniska Högskolans kårhus, Stockholm 1930 Sven Markelius och Uno 16 (48)
Åhrén. Samhällshistoriskt värde Badhuset har ett högt samhälls historiskt intresse som en av stadens viktigaste karaktärsbyggnader. Tillsammans med andra institutionsbyggnader såsom sporthallen, stadshotellet, teatern och brandstationen bildar de en ridå mot ån. Dessa byggnader är från olika tider och symboliserar på olika sätt Eskilstunas historia och utveckling. Under 30- och 40-talet byggdes många badhus, man började få upp ögonen för hygien och frisklufts positiva inverkan på hälsan. Badhuset byggdes i en tid då inte alla hade badrum utan man gick till badhuset för att sköta hygienen. Eskilstuna badhus står som en symbol för den tidens nya sett att se på dessa frågor. Den ursprungliga ambitionen och logistiken med servering, turkiskt bad, karbad, medicinska bad och solterrass är idag inte längre riktigt avläsbar. Dock finns en del av den ursprungliga planlösningen bevarad såsom trapphuset och simhallens stora rumsvolym med läktare. Byggnaden har kvar sin ursprungliga funktion men har vid ett flertal tillfällen byggts om och byggts till för att matcha nya tiders krav. Badhuset utgör en representant för en på 30-talet modern företeelse och är unikt då det är en av de första rent funktionalistiska byggnader som tillkom utanför storstadsregionerna. Symbolvärde/Identitetsvärde Badhuset är en viktig symbolbyggnad för Eskilstunas medborgare. Många har också minnen från hur de lärde sig simma i badhuset vilket även ger byggnaden ett identitetsvärde. 17 (48)
Äventyrsbadet Historik 1985 byggs det ursprungliga badhuset till med en mindre byggnad som innehöll ett äventyrsbad längs med Drottninggatan. Byggnaden ritades av Projektplanering och var det första äventyrsbadet i Sverige. Äventyrsbadet har vågmaskin, vattenrutschbana, en ström kanal och grottor att simma in i. Man marknadsförde äventyrsbadet med en slogan som löd "Varför åka till Mallorca när man kan bada i Vattenpalatset". Byggnaden uppfördes i tidstypisk postmodernistisk stil med fasader av ljust rött tegel och stora välvda fönsterkupor med burspråk. Äventyrsbadet från 1985. Foto Stockholms Byggnadsantikvarier. Kulturhistoriska värden Äventyrsbadet har främst ett samhällshistoriskt värde som Sveriges första äventyrsbad. Värdet sitter mer i själva funktionen än i byggnaden. Byggnadens fasta inredning omfattas av anmälningsplikt enligt KML 3:6 vilket innebär att all förändring som omfattar ingrepp i den fasta inredningen skall anmälas till länsstyrelsen för slutlig prövning. Arkitekturhistoriskt värde Äventyrsbadets postmodernistiska utformning är en viktig årsring i badhusets historia. Eskilstuna badhus uppvisar två tydliga byggfaser, uppförandefasen samt inrättandet av äventyrsbadet på 1980-talet. Samhällshistoriskt värde 18 (48)
Funktionen som Sveriges första äventyrsbad har ett visst samhällshistoriskt intresse. Sporthallen Historik Efter kriget fanns ett behov av nya byggnader för idrotten. Många städer planerade för nya idrotts- eller sporthallar med många verksamheter under samma tak. Flera av de hallar som byggdes under 1950-talet hade varit planerade under längre tid men byggnationerna hade omöjliggjorts av krig och dålig ekonomi. Några år efter krigsslutet när optimismen och ekonomin i Sverige blomstrade kom många av dessa projekt igång. Liknande sporthallar med flera olika verksamheter uppfördes vid samma tid i Halmstad 1955 och Linköping 1956. Sporthallen i Halmstad revs nyligen efter stora protester, Sporthallen i Linköping finns fortfarande kvar. Sporthallen i Eskilstuna började byggas 1952 och invigdes 13 mars 1955 av prins Bertil. Sporthallen ritades av arkitekt Gustav Lettström som också ritat utbyggnaden av St Eskils gymnasium 1955, stadsbiblioteket 1966 och St Pauli kyrka 1977 i Eskilstuna. Lettström var anställd på KF:s arkitektkontor 1935-1936, vid Kungliga Djurgårdskommissionen 1936-1937, samt vid Stockholms byggnadsnämnd 1941-1945. Från 1935 drev han egen arkitektverksamhet i städer som Stockholm, Eskilstuna och Göteborg. Totalt står han bakom cirka 3650 genomförda projekt. Till Lettströms mest kända verk kan SKF:s huvudkontor i Göteborg, Båstads tennisstadion och Täby galoppbana räknas. Sporthallen i Eskilstuna var vid tiden för uppförandet landets modernaste sporthall. Från början användes hallen till tyngdlyftning, boxning, gymnastik, skytte, bowling, brottning, bordtennis och handboll. Även musikevenemang arrangerades i sporthallen. 1963 spelade Beatles i Eskilstuna sporthall. 19 (48)
Sporthallen innehåller två stora hallar, en danssal, en mindre gymnastiksal samt en restaurang och cafeteria. Den stora hallen har en läktare med plats för 2200 åskådare. Här tränar handbollslaget Guif samt spelar sina hemmamatcher. Arkitektur 1950-talet Under 1940-talet kom en reaktion mot den renodlade funkisen med sitt radikala formspråk. Såväl byggnader som stadsplaner hade i mångas ögon kommit att bli alltför kyliga och monotona. En mer varierad och livfull arkitektur med ett mer traditionellt formspråk avlöste den tidiga modernismen under 1940- och 50-talet. Husen blev mindre strama och mer uttrycksfulla i fråga om färg, form och material. Tegelfasader fick en renässans, putsade fasader gavs mustigare kulör än under 30- talet, de platta taken ersattes med sadeltak och dekorationer blev tillåtna igen, t.ex. i form av portomfattningar, udda fönsterformer eller mönstermurning. Krigsårens materialbrist på bl.a. tegel, cement, asfaltpapp levde vidare genom resursmedvetenhet under 1940- och 50-tal, vilket fick arkitektoniska uttryck; man lärde sig att leva upp till god och fungerande miljö utifrån begränsade resurser. Bebyggelsen från 1940- och 50-talet har en egen karaktär, inte entydig men ändå igenkännlig, med inslag av både traditionella drag och utpräglad modernism. Kulturhistoriska värden Sporthallen är tillsammans med badhuset två betydelsefulla kronologiska tillskott i det kulturhistoriskt värdefulla området längs ån. Det är viktigt att alla delar av samhällets historia blir belyst och berättad. Syftet med bevara byggnader är till stor del att bevara spår av vår historia. Arkitekturhistoriskt värde Som en utveckling på funktionalismens rena strama ytor kom 1950-talets formspråk att bli mjukare. Hantverket och de äkta materialen som koppar, tegel och ädelputs är viktiga inslag. Sporthallen i Eskilstuna är ett mycket tydligt exempel på 1950-talets nya arkitekturströmningar. Arkitektoniskt värde. Sporthallen består av två delar där de stora hallarnas utformning återspeglas i byggnadens volym, uppdelad i två skepp. Fasaderna är uppbyggda av tegel, puts och falsad kopparplåt. De delar av inredningen som är bevarad, främst foajén med biljettkur, skyltfönster, trappräcken, kalkstensgolv, de stora hallarna med sina bärande betongtakstolar, hallarnas rumsvolymer och läktare innehar arkitektoniska 20 (48)
värden. Samhällshistoriskt värde Sporthallen från 1955 är en tydlig markör på efterkrigstidens blomstrande tider i Eskilstuna. Industrierna gick på högvarv och inflyttningen till Eskilstuna var hög. Behovet av en ny modern byggnad med flera verksamheter var stort och Sporthallens uppförande manifesterar dels Eskilstunas utveckling men även en ny typ av flerverksamhetsbyggnader som växte fram på ett flertal orter i Sverige vid den här tiden. Symbolvärde/Identitetsvärde Sporthallen är, precis som badhuset, en viktig symbolbyggnad för Eskilstunas medborgare. Alla olika typer av sporter som ha utövats, de olika större sportevenemangen eller musikevenemangen är viktiga bitar i Eskilstunabornas medvetande. Sporthallens fasad ner mot ån, foto Arkitekturmuseet. 21 (48)
Foajéns utformning vid uppförandet, foto Arkitekturmuseet. 22 (48)
Del 2 Byggnadsminne Underlag inför beslut om byggnadsminne Anmälningsplikt Fråga om byggnadsminne av Eskilstuna badhus väcktes 2008. Länsstyrelsen förordnade att anmälningsplikt enligt 3 kap. 6 lagen om kulturminnen(1988:950, KML) ska gälla för fastigheten kv. Verkmästaren 7, Eskilstuna kommun. Anmälningsplikten gäller förändringar i de särskilt skyddsvärda delar som är bevarade från uppförandetiden på 1930-talet, som exteriören (fasad, fönsterpartier) och äldre fast inredning. Även äventyrsbadet från 1985 har skyddsvärda kvaliteter. Anmälningsplikten omfattar även fast inredning från 1980-talets äventyrsbad. Vid eventuell förändring som omfattar ingrepp i exteriör, stomme eller planlösning ska detta anmälas till Länsstyrelsen för slutligt prövning. Det är önskvärt att fastigheten skyddas med rivningsförbud i planbestämmelser. Inventering av byggnadsminnen Eskilstuna badhus har beskrivits och värderats i Riksantikvarieämbetets bok Badhus och badande före 1950. (1995:2). De relativt fåtaliga större badhus som uppfördes under 1930-talet kom på ett helt annat sätt än tidigare att präglas av funktion, inte minst i exteriören. Vattenpalatset i Eskilstuna från 1931, ritat av Paul Hedqvist, vittnar med strama linjer och stora glasfönster om funktionalismens genombrott. Utmärkande för 1930- och 1940-talens badhus är de räta linjerna och de stora glasade ytorna, som ger både ljus och närkontakt med den utanförliggande miljön./ / Interiört är byggnaden intressant eftersom arkitekten här har förenat äldre tiders krav på närhet till avklädningshytterna med moderna tiders krav på en stor simbassäng, fast och väl tillagen åskådarläktare samt stort ljusinsläpp. Enligt Riksantikvarieämbetets inventering från 1995 har 21 varmbadhus av 69 kvar sin funktion som badhus. Bevarandegraden varierar. Flertalet badhus är välbevarade i exteriören medan interiören i många fall moderniserats eller förändrats till ny funktion. Enligt Riksantikvarieämbetet/Bebyggelseregistret finns idag 23 varm- och kallbadhus registrerade som byggnadsminnen, varav 6 är uppförda efter 1920. Eskilstuna kommun har 7 byggnadsminnen enligt KML varav 4 inom stadskärnan; 23 (48)
Vallonen 8 (Rademachersmedjorna, 1658), Stengeten 3 och 4 (borgargård och tingshus 1780) Stövaren 18 (borgargård 1884), Vinkelhaken 3 (Televerkets hus 1914-16). Slutsats angående byggnadsminnesförklaring Efter arkivstudier och genomgång av litteratur, inventering på plats samt en bedömning av byggnadens kulturhistoriska värden (se Historik, badhus i del 1) är vår bedömning följande; Det är Stockholms Byggnadsantikvariers bedömning att badhuset från 1930-talet långsiktigt bäst skyddas genom en byggnadsminnesförklaring. I tillhörande skyddsföreskrifter bör de delar som är bevarade från uppförandetiden tas upp, exteriören (fasad, fönsterpartier), trapphusets utformning med trappor av kalksten och trappräcke, simhallens stora rumsvolym med fast inredning (läktaren). Skyddet bör även omfatta ett rivningsförbud. Att skriva in i skyddsföreskrifterna att den ursprungliga funktionen som badhus skall bevaras är dock mycket ovanligt. Badhusbyggnaden från 1930-talet med dess tidiga och mycket tydliga funktionalistiska formspråk har så pass höga kulturhistoriska värden att en byggnadsminnesförklaring kan vara aktuell trots att den ursprungliga funktionen inte bevaras. En eventuell framtida verksamhet skall anpassas så att utpekade bevarandevärda delar inte förvanskas. Vad det gäller äventyrsbadet är det vår bedömning att det främst är dess funktion (som Sveriges första äventyrsbad) som innehar ett högt kulturhistoriskt värde. Den fasta inredning är endast värdefull då badets funktion är bevarad. Då det är ovanligt att man i skyddsföreskrifter skriver in att en funktion av byggnaden bör bevaras är det vår bedömning att äventyrsbadet inte skall omfattas av en eventuell byggnadsminnesförklaring av badhuset. Att fatta beslut om Byggnadsminneförklaring emot fastighetsägarens vilja är inte vanligt. I det här fallet då det är kommunen som är fastighetsägare blir det en diskussion mellan Länsstyrelse och kommun om badhuset skall skyddas genom byggnadsminnesmärkning eller skyddas genom bestämmelser i detaljplan. Om det i diskussionen framkommer önskemål att endast skydda badhuset i detaljplan bör tydliga skydds- och varsamhetsbestämmelser (q-bestämmelser) fastställas i samband med den nya detaljplanen i enlighet med PBL 8:13, 8:14 och 8:17. Skyddet i den nya detaljplanen skall överensstämma med de ovan nämnda 24 (48)
förslag till vad skyddsföreskrifterna skall omfatta. 25 (48)
Del 3 Rikintresset Motiv och uttryck för riksintresset Eskilstuna innerstad, där badhuset med äventyrsbadet och sporthallen ingår, utgör en kulturmiljö av riksintresse. Riksantikvarieämbetets beslut från 1996-08-27; Eskilstuna [D 5] Motivering: Smides- manufaktur- och industristad som speglar många olika utvecklingssteg och de sociala förhållandena från medeltiden och 1600-talet fram till tiden efter 1950. Uttryck för riksintresset: Medeltida tätortsbildning på Eskilstunaåns östra sida med långgata längs stranden och småskalig träbebyggelse. Gestaltmässig avancerad, rutnätsplan från 1658. Olika administrativa stads-och tätortsbildningar som senare slagits samman. Rademachersmedjorna och Fristadshusen. Handels- och hantverksgårdar från 1700- och 1800-talet. Industrianläggningar och stadsplanemönster från 1800-1900-tal. Bostadsområden för arbetare och tjänstemän från 1900-talet. Riksintresse är ett begrepp som kan avse ett område, en plats eller ett enstaka objekt som är skyddade och anses viktiga ur en nationell synvinkel. Riksintressen är markeller vattenområden som långsiktigt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada det värde som konstituerat riksintresset. Riksintressen skyddas enligt 3 och 4 kap i miljöbalken. Riksintressen hanteras först i samband med prövningar av myndigheter enligt plan- och bygglagen, väglagen med flera, och gäller inte gentemot enskild. Riksintressen och innebörden av dessa preciseras i dialog mellan stat och kommun och redovisas i översiktsplanen. Riksintressen bevakas av länsstyrelsen. Stadens långa historia som smides, manufaktur- och industristad är klart avläsbar i bebyggelsen i centrum. Stadskärnan har fortfarande kvar sin rutnätsstruktur från Jean de la Vallées 1600-talsplan, även om gatorna breddats. Här finns även Rademachersmedjorna från 1600-talet, fristadsbebyggelsen från 1770-talet med bostadshus ut mot gatan och manufakturstäder inne på gårdarna samt 1800-talets 26 (48)
industrimiljöer. 1900-talets och efterkrigstidens uppsving i Eskilstuna syns även i ett antal funkisbyggnader i centrum. Analys Badhuset med äventyrsbadet och sporthallen ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården (KML). I motiveringen till riksintresset är det främst de utvecklingssteg som speglar Eskilstunas utveckling från smides-, manufaktur- och industristad från medeltid fram till efter 1950 som är de bärande värdena i området. Vid analysen av platsen (badhuset med äventyrsbadet och sporthallen)i förhållande till riksintresse är det främst följande delar som är värdebärande: Byggnaderna är inordnade i rutnätsplanen med anor från 1600-talet Uttrycken för Eskilstunas utveckling från medeltida ort till manufaktur- och industriort tom 1950-talet skall bevaras och vara fysiskt avläsbara på orten. Både badhuset och sporthallen ingår i en sammansatt grupp av karaktärsbyggnader som bildar en ridå mot å-rummet. Badhuset, äventyrsbadet och sporthallen är viktiga delar i Eskilstunas historia som tydliga årsringar. Badhuset från 1930-talet är också en viktig byggnad i ett nationellt perspektiv då den visar på funktionalismens genombrott i Sverige. Både badhuset med äventyrsbadet och sporthallen är uttryck av samhällsutvecklingen som skapade behov av nya typer av moderna allmänfunktioner. Rekommendationer/riktlinjer För att tillvarata och skydda de kulturhistoriska värdena som byggnaden har bör man ägna särskild uppmärksamhet på nedanstående delar; Värna om den sammansatta miljön vid ån med dess olika typer av byggnader. Badhuset med äventyrsbadet eller sporthallen får inte rivas eller till det yttre förändras. En förbindelsegång mellan badhuset och sporthallen kan tillåtas om den utförs på ett sådant sätt att de kulturhistoriska värdena inte minskar. Byggnadernas specialfunktioner kan ändras om detta innebär ett bevarande 27 (48)
av byggnaderna. Badhuset och sporthallen skall underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten samt nya tillägg ska utföras med traditionella material och metoder så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Ursprungliga fönster- och dörrpartier i samtliga byggnader ska bevaras och vid behov renoveras. Fasadputsen på badhuset är i behov av renovering. Putsen skall ersättas med puts lika den ursprungliga avseende typ av struktur och kulör. Ursprunglig putskulör bör undersökas vid renoveringstillfället. Ingrepp i badhusets stomme eller ursprunglig planlösning bör minimeras. Den stora simhallens rumsvolym ska bevaras. Ursprungliga läktare är troligen unik i sitt slag och ingår som en viktig del i badanläggningens kulturhistoriska värde. Denna bör bevaras. Den nya verksamheten bör anpassas så att den ursprungliga inredningen i så stor utsträckning som möjligt kan bevaras. Ursprungligt trapphus i badhuset med trappor av kalksten samt trappräcke ska bevaras. Sporthallens entréhall, dess helhetsgestaltning med biljettkur, armaturer, kalkstensgolv och trappor samt trappräcke skall bevaras. Den ursprungliga planlösningen bör behållas, vissa ingrepp kan dock tillåtas för att kunna använda byggnaden på ett nytt sätt. Om det, trots ovanstående rekommendationer, beslutas att riva sporthallen eller äventyrsbadet, ska följande aspekter tas i akt för att inte påtagligt skada de värden som motiverar riksintresset; De nya byggnaderna bör inordna sig i det traditionella rutnätsmönstret och följa tomtgränsen. En framtida byggnad där Sporthallen idag står, bör inte överstiga den befintliga Sporthallens bredd, djup eller höjd. Inte heller byggnaden som eventuellt ersätter äventyrsbadet bör överstiga badhusets byggnadshöjd. Horisontlinjen ner mot ån skall behållas intakt och ska inte utsättas för konkurrens i form av högre byggnadsverk än vad som nu är dominerande. 28 (48)
Den nya bebyggelsen bör utformas med höga krav på arkitektonisk kvalité och med respekt för omgivande bebyggelse, främst badhuset samt de närliggande Rademachersmedjornas låga bebyggelse. Badhuset och sporthallen kännetecknar idag god arkitektur och är starka karaktärer, framtida byggnader skall bygga vidare på den traditionen. Det är viktigt att de eventuellt nya byggnaderna får en sådan fasadutformning vad gäller byggnadsform, materialval och kulörer, att man får en god anpassning till omgivande bebyggelse. En byggnadsantikvarie ska delta i gestaltningsprocessen för att kontrollera att de kulturhistoriska värdena inte förvanskas. Slutsats- analys av riksintresset Ett bevarande av badhuset med äventyrsbadet och sporthallens ursprungliga funktioner är i allra högsta grad önskvärt ur kulturhistorisk synvinkel. I motiveringen till riksintresset är det främst de utvecklingssteg som speglar Eskilstunas utveckling från smides-, manufaktur- och industristad från medeltid fram till efter 1950 som är de bärande värdena i området. Vår bedömning är dock att det främst är badhusets exteriör och entré/trapphus samt dess stora rumsvolym vid simbassängen samt sporthallens exteriör och foajé som är av högsta vikt att bevara. Att bygga om byggnaderna och ge dem nya funktioner anpassade till byggnadernas ursprungliga kvalitéer kan också vara ett sätt att bevara dem. Källor och litteratur Stadsarkivet, Eskilstuna Byggnadsnämndens arkiv, Eskilstuna Arkitekturmuseets arkiv Tryckta källor 29 (48)
Funktionalistiskt genombrott, Per G. Råberg, Stockholm 1970 Paul Hedqvist, Arkitekt och Stockholmsgestaltare, Kristina Allpere, Stockholm 2009 Svensk arkitektur ritningar 1640-1970, Henrik O Andersson och Fredric Bedoire, Stockholm 1986 Otryckta källor Ritningar från stadsarkivet och Stadsbyggnadsförvaltningen Foton från Arkitekturmuséet och Eskilskällan Fotobilaga Eskilskällan EMVY840 30 (48)
Eskilskällan EM 16272 Eskilskällan EM 16279 Eskilskällan EM 738 31 (48)
Eskilskällan EM 16280 Eskilskällan EM6282 Sba20130115 009 32 (48)
Sba20130115 011 Sba20130115 007 Sba20130115 015 33 (48)
Sba20130115 017 Sba20130115 003 Sba20130115 005 34 (48)
Sba20130115 089 Sba20130115 090 Sba20130115 032 35 (48)
Sba20130115 031 Sba20130115 020 Sba20130115 075 36 (48)
Sba20130115 022 Sba20130115 034 Sba20130115 036 37 (48)
Sba20130115 027 Sba20130115 054 Sba20130115 056 38 (48)
Sba20130115 047 Sba20130115 061 Sba20130115 064 39 (48)
Sba20130115 046 40 (48)
Äventyrsbadet EM 16277 Sba20130115 116 41 (48)
Sba20130115 039 Sba20130115 038 Sba20130115 041 42 (48)
Sba20130115 047 43 (48)
Sporthallen Fotonr saknas Fotonr saknas, Arkitekturmuseet Fotonr saknas, Arkitekturmuseet 44 (48)
Fotonr saknas, Arkitekturmuseet Fotonr saknas, Arkitekturmuseet Fotonr saknas, Arkitekturmuseet 45 (48)
Fotonr saknas, Arkitekturmuseet Fotonr saknas, Arkitekturmuseet Sba 20130115 012 46 (48)
Sba 20130115 131 Sba 20130115 123 Sba 20130115 124 47 (48)
Sba 20130115 126 Sba 20130115 127 48 (48)