ABM. Samverkan i Västernorrland. Arkiv Bibliotek Museer

ABM Samverkan i Västernorrland Arkiv Bibliotek Museer

2 ABM Resurs Redaktör: Märta Molin Form: Pia Nykvist och Märta Molin Foto: Björn Grankvist och Pia Nykvist Tryck: Color-Tryck & Kop. AB, Härnösand, november 2003 ISBN: 91-631-4670-3 Utgiven av ABM Resurs Länsmuseet Västernorrland Box 34 871 21 HÄRNÖSAND Telefon: 0611 886 59 E-post: marta.molin@ylm.se

ABM Samverkan i Västernorrland En rapport från ett samverkansprojekt mellan Landsarkivet Härnösand, Länsbiblioteket Västernorrland och Länsmuseet Västernorrland, med stöd från Statens kulturråd, Landstinget Västernorrland och Länsstyrelsen Västernorrland. Märta Molin redaktör

Inledning och bakgrund 7 Kulturarvet i fokus 8 Kultur 8 Kulturarv 8 Kulturrelaterad demokratiutveckling 10 Kulturdriven tillväxt 10 2 Kulturarvet i fokus i Västernorrland 12 ABM-samverkan 16 ABM i Sverige 16 ABM i Europa, några exempel 18 Varför ABM-samverkan? 19 ABM-samverkan i Västernorrland 21 Resurscenter för ABM i Västernorrlands län 23 Projekt 24 Förankrings- och analysprojektet 2003 25 Resultat av förankrings- och analysprojektet 26 Förankrings- och analysträffarna i länet 27 Västernorrlands län 27 Sollefteå 29 Timrå 32 Ånge 34

Örnsköldsvik 36 Kramfors 39 Sundsvall 42 Härnösand 46 Övriga aktiviteter under analys- och förankringsfasen 50 19 mars: Studiedag om marknadsföring, trycksaker och utställningar 50 9 april: Inspirationsdag 50 26 april: Inventering av Byakistor 51 15 maj: Workshop kring fotodatabaser 51 20 maj: Seminarium om regionala resurser för lokalhistorisk forskning 52 Övrigt 52 3 ABM-samverkan ur några olika perspektiv 54 Länsbiblioteket Västernorrland och ABM-samverkan 54 Länsmuseet Västernorrland och ABM-samverkan 56 Föreningsarkivet Västernorrland och ABM-samverkan 57 Offentlig tjänsteproduktion genom institutionell samverkan 59 Sammanfattning och reflektioner 68 Behöver ABM-sektorn i Västernorrland ett resurscenter? 68 Ur institutionernas perspektiv 69 Ur brukarperspektiv 70 Ur ett samhällsperspektiv 71 Pågående ABM-samverkan i Västernorrland 73 Sammanställning av synpunkter på ABM-samverkan 74

Rapportseminarium den 3 september 2003 77 ABM-gruppen i Sollefteå 77 Bengt Wittgren reflekterade kring ABM samverkan igår, idag och i morgon 78 Hans Wiklund om institutionell samverkan vid offentlig tjänstproduktion 79 Statens kulturråd och ABM-samverkan 79 Övriga reflektioner 80 4 Tom Salén, kommunarkivarie i Sundsvall 80 Medelpads hembygdsförbund och ABM 81 Ett resurscenter för ABM och framtiden 83 Varför ABM-samverkan? 83 Kring vad ska man ABM-samverka? 84 Samverkan med lednings- och beslutsstrukturer 84 Brukarperspektivet 84 Samordning med andra verksamheter 84 Långsiktig finansiering 86 Utvärdering och uppföljning 86 Käll- och litteraturförteckning 86

Disposition Rapporten disponeras enligt följande: efter en inledande bakgrundsbeskrivning där kultur, kulturarv, kultudriven tillväxt och ABM diskuteras, kommer en beskrivning av projektet Förankrings- och analysprojekt inför bildandet av ett regionalt resurscenter för ABM i Västernorrland. Rapportens andra del består av resultat från analysarbetet, där förankringsträffarna refereras kommunvis. Utöver de kommunvisa förankringsträffarna har ett antal seminarier anordnats under projekttiden, vilka tillsammans har lockat cirka 200 personer. Synpunkter som framkom under och efter dessa arrangemang kommenteras också. Av texterna framkommer synpunkter dels på ABM-samverkan, dels på upprättandet av ett regionalt resurscenter. Dessutom ges en bild av tidigare och pågående ABM-samverkan i kommunerna i Västernorrland. I rapporten finns även bidrag från ovan nämnda Hans Wiklund, Bengt Edgren, Owe Norberg och Roland Tiger. Rapporten avslutas med ett sammanfattande och reflekterande avsnitt, samt ett referat från det rapportseminarium som hölls den tredje september 2003. 5

6

Inledning och bakgrund Arkiv, Bibliotek och Museer, ABM, har gemensamma historiska rötter. Nämnda institutioner har i flera avseenden likartade uppdrag, och inom flera områden finns det naturliga förutsättningar för samverkan. Det senaste decenniet har ABM-samverkan debatterats allt livligare och många talar för ett intensivare samarbete, både från den nationella och den lokala nivån. Genom historien har de tre institutionerna samverkat i mer eller mindre stor utsträckning, och under olika epoker har det funnits strävanden mot att skapa universella, eller mer eller mindre täckande ABM-samlingar. Historien har å andra sidan även inneburit att de tre institutionerna fjärmat sig allt mer från varandra; samlingarnas karaktärer har utvecklats åt olika håll, olika yrkesidentiteter med egna, speciella etiker har utvecklats, och relationerna till kunderna eller brukarna har i sin tur bidragit till stora skillnader mellan arkiv, bibliotek och museer. Faktorer vilka det är viktigt att ta hänsyn till vid ett närmande mellan institutionerna. 7 De senaste decenniernas politiska och ekonomiska svängningar har bidragit till en livlig debatt om så kallade tillväxtfaktorer. I denna debatt har kulturen allt mer lyfts fram som betydelsefull faktor för ekonomisk tillväxt, framförallt på regional och lokal nivå. Parallellt med tillväxtdiskussionerna, eller kanske som en effekt av dessa, har en diskussion om ett närmande mellan arkiv, bibliotek och museer pågått. ABM-diskussionerna startade på den nationella nivån redan under slutet av 1980-talet, och 1992 bildades den så kallade ABMgruppen. Denna process gav i sin tur upphov till en mer regional ABM-debatt ute i landets län och kommuner. Som en följd av dessa startades även en rad lokala ABM-projekt. Denna rapport presenterar resultaten av ett lokalt ABM-projekt: Förankrings- och analysprojektet inför bildandet av ett regionalt resurscenter för ABM i Västernorrland. Det sex månader långa projekt startade i januari 2003, för att i juli avslutas med denna rapport. Analysfasen finansierades med medel från Länsstyrelsen Västernorrland, Landstinget Västernorrland, Statens kulturråd, Länsmuseet Västernorrland, Landsarkivet Härnösand och Länsbiblioteket Västernorrland. I arbetsgruppen bakom rapporten har Astrid Forsberg, Landsarkivet i Härnösand, Bengt Wittgren, Länsmuseet Västernorrland, Per-Erik Wik, Länsbiblioteket Västernorrland och Hans Wiklund, fil dr. statsvetenskap ingått. Bidrag har också skrivits av Roland Tiger, chef för länsbiblioteket, Owe Norberg, chef för Föreningsarkivet Västernorrland och Bengt Edgren, landsantikvarie, Länsmuseet, samt av redaktör Märta Molin, projektsekreterare i förankrings- och analysprojektet.

Kulturarvet i fokus Nedan följer en genomgång av kulturbegrepp som används i rapporten och som används i den pågående ABM-debatten: kultur, kulturarv, kulturrelaterad demokratiutveckling, kulturdriven tillväxt. Kultur Begreppet kultur definieras enligt Svenska Akademins ordlista som: 8 gestaltning av mänsklig verksamhet inom ett folk eller en grupp, särskilt med tanke på vetenskap, konst, litteratur och religion. Inom samhällsvetenskaperna definieras begreppet kultur vanligtvis i vid bemärkelse. Generellt sett menar man att kultur omfattar gemensamma kunskaper, värderingar, erfarenheter och sammanhållande tankemönster. Dessa menar man återskapar och förändrar det sociala handlandet. Kultur anses vidare vara ett värdesystem vilket delas av grupper av människor, och kultur tar sig både materiella såväl som andliga uttryck (Molin, s 9). I kulturpolitiska sammanhang görs ofta en avgränsning för att göra kulturbegreppet mer hanterbart. Men sådana avgränsningar gör inte kulturbegreppet helt entydigt eller statiskt. Innebörden skiftar dessutom över tid (Paju, s 13). Kulturarv Kultur med stort symbolvärde anses vara det som bildar det gemensamma kulturarvet. Kulturarvsbegreppet myntades 1887: och var då nära förknippat med innehåll av huvudsakligen andlig art, främst idén om en nationalstatlig enhetskultur. Numera är kulturarv ett honnörsord, som förekommer i en rad olika sammanhang och som kan omfatta praktiskt taget alla aspekter av andlig och materiell kultur (Gram, s 7).

9

Begreppet kulturarv används numera flitigt i olika sammanhang: i politiska dokument, i programförklaringar etcetera. Begreppet fick en renässans under 1990-talet då det flitigt kom att användas i förarbetet inför kulturpropositionen 1996. Kulturarvet är i sig inte något objektivt, utan definitionen av kulturarv görs av den politiska sfären, den professionella sfären och så kallade opinionsbildare. (Västerbottens museum, s 56-57) 10 I Utsikt mot framtiden Nya perspektiv, Västernorrlands läns kulturmiljöprogram, hänvisar man till proposition 1998/99:114 Kulturarv kulturmiljöer och kulturföremål, då man definierar kulturarv: Kulturarv traditioner och värden som vi medvetet eller omedvetet övertar från tidigare generationer, såväl materiella som immateriella uttryck. Vad som betraktas som kulturarv förändras med tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar. (s 10) Kulturrelaterad demokratiutveckling Även ur ett demokratiperspektiv betonas kulturen. Många menar att kulturarvet utgör en bas för demokratin och att kunskaper om vad som i historien har format samhället har betydelse för utformandet av dagens och morgondagens samhällen. Medborgarnas tillgång till och möjligheter att hitta kulturarvsinformation eller kunskap betonas från många håll. Framförallt framhålls museer som arenor för detta kulturrelaterade demokratiarbete. (http://www.bibl.vgregion.se/z/abm/abm.htm) Kulturdriven tillväxt Kan kultur generera regional tillväxt? Kan kulturarvet bidra till stärkt regional identitet? Kan en stärkt regional identitet resultera i ökad sysselsättning? Det senaste decenniet har inneburit allt mer fokus på kultur och lokal identitet som tillväxtskapande faktor. Kulturen har i allt högre utsträckning kommit att betraktas ur ett nyttoperspektiv. Stora processer som utvidgningen av EU, turbulensen inom den europeiska politiken, tillkomsten av nya och nygamla nationalstater, splittringen av andra, globaliseringen, samt svängningarna i

den internationella ekonomin etcetera har inneburit en renässans för regionbegreppet, och debatten om regional identitet och kulturarvets betydelse har på flera nivåer intensifierats. Det hävdas i diskussionerna att det lokala perspektivet och det egna kulturarvet allt mer betydelsefullt i ett globaliserat samhälle. De regionala och lokala utvecklingsprocesserna anses därför allt viktigare (Molin, s 1). För att möta svängningarna i ekonomin har olika verksamheters arbete resulterat ibland annat en rad rapporter och utredningar på den nationella nivån. I olika propositioner kunde man under senare delen av 1990-talet märka av ett allt tydligare resonemang just kring kultur som tillväxtfaktor, exempelvis i Tillväxtpropositionen 1995/96:25, i den Regionalpolitiska propositionen 1997/98:62, och i Miljöpropositionen 1997/98:145 för att nämna några. Dessa har tillsammans med andra faktorer föranlett diskussioner samt bidragit till strukturfonder, ett näringsdepartement med mera. 11 Den nationella nivån har fått en ny roll att understödja och uppmuntra lokala och regionala innovations- och tillväxtmiljöer, där kulturen tilldelats en viktig roll. På det lokala och regionala planet ser vi resultat bland annat i form av regionala tillväxtavtal, lokalt mobiliseringsarbete och en rad andra satsningar med syfte att åstadkomma tillväxt. Även i diskussionerna på regional och lokal nivå har kulturen och kulturarvet allt mer ställts i fokus (Molin, s 1). Generellt sett har dock inte alltid företrädare för kulturarvet deltagit i utformandet av tillväxtavtal och liknande. Efter att ha genomfört en intervjuundersökning med landets länsantikvarier menar man i rapporten Kulturarvet som resurs för regional utveckling från Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet, att: Kulturarvsföreträdare har mer eller mindre svårt att få tillträde till dessa sammanhang och övriga nätverksstrukturer där rumslig tillväxt ges strategisk behandling. (s 21) De pågående diskussionerna kring kulturens roll för tillväxt i landet, har inneburit att kultur anses vara en angelägenhet för fler människor än tidigare. Riksantikvarieämbetet exempelvis, driver sedan 2001 projektet Agenda kulturarv, vilket framförallt syftar till att lyfta fram kulturarvssektorns olika verksamheter och göra dem till en angelägenhet för fler i samhället. Mycket av förnyelsearbetet bedrivs i olika arbetsgrupper, detta dels för att engagera många olika verksamheter och människor, och dels för att bredda och skapa ett långsiktigt ansvarskännande för kulturarvet.

Men åsikterna rörande huruvida satsningar på kultur och kulturarv går hand i hand med ekonomisk tillväxt, går isär. Professor Svante Beckman, Linköpings universitet, skriver å sin sida: Sedan halvtannat decennium bolmar det av lokal entusiasm för bruket av lokala kulturhistoriska resurser som näringspolitisk utvecklingsväg, men hittills har huvudsakligen förhoppningarna gäckats om kulturmiljön och besöksnäringens möjlighet att kompensera näringsmässig kräftgång och bromsa negativa bosättningsmönster. (Lindvall & Johansson, s 54). 12 I den ovan nämnda rapporten Kulturarvet som resurs för regional utveckling kan man läsa följande citat, hämtat från ekonomen Bille Hansen: Om man betraktar kulturen som ekonomisk tillväxtfaktor är resultaten dock icke imponerande. Utredningarna tycks inte bekräfta att kulturen är en viktig lokaliseringsfaktor, att kulturturism är ett speciellt utbrett fenomen, eller att kultur skulle befrämja export i nämnvärd grad. Och inte ens argument att offentliga subventioner kommer tillbaka i form av skatter och utgifter kan fungera som seriös legitimation. (Paju, s 12). I debatten om kultur som tillväxtfaktor definieras sällan begreppet kultur, utan begreppet används generellt i svävande ordalag. Synen på kultur som tillväxtskapande faktor uppvisar ett stort spann, allt ifrån de som oreserverat menar att kultur intimt hänger samman med tillväxt till dem som menar att kopplingarna mellan kultur och tillväxt är få eller inga. De förhoppningar som tillmätts kulturen som tillväxtskapande faktor förefaller sålunda, åtminstone till dags dato, inte vara infriade. Kulturarvet i fokus i Västernorrland Västernorrlands län har under flera decennier drabbats av strukturomvandling och genom denna av motgångar som exempelvis omfattande befolkningsminskning och sysselsättningsproblematik. Vad det gäller befolkningsminskningen har länet länge haft landets sämsta befolkningsutveckling. När det gäller sysselsättning har länet under det senaste decenniet förlorat cirka 15 000 arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin. Dessutom har flera statliga verksamheter lagt ned sin verksamhet. I det mobiliseringsarbete som pågått och pågår i länet fokuseras kulturen allt tydligare. För att fördela offentliga medel har man på länsnivå utarbetat tillväxtavtal och andra typer av styrdokument vilka ska ligga

till grund för resursallokering, till exempel av strukturfondsmedel. I dessa dokument betonas kulturens roll för exempelvis tillväxt, demokratiutveckling, kreativitet och identitetsutveckling i länet. De regionala tillväxtavtalen är en effekt av propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd, 1997/98:62. Genom denna sattes tillväxtfrågor i ett mer tydligt regionalt sammanhang. Mer eller mindre indirekt utpekades länen som samordnare av avtalen, och begreppet region kom att bli mer eller mindre synonymt med län, även om län inte alltid utgör en kulturell enhet. I Samlat Programdokument Mål 1, Södra Skogslänen (SPD) betonas kulturens roll för tillväxt: Kulturen bidrar till att främja ett öppet, demokratiskt och nydanande klimat i en region, vilket stimulerar entreprenörer till lokala satsningar och utveckling av nya produkter. 13 Kulturen har betydelse för tillväxt och sysselsättning genom insatser för kulturarvet och kulturmiljön. Men den har även indirekt betydelse för den kreativa miljön, påverkar entreprenörskaper samt bidrar till att göra en region attraktiv. Det rika kulturarvet i regionen är en viktig faktor i en positiv livsmiljö och även grund för fortsatt näringslivs- och samhällsutveckling. (s 41) Även i Tillväxtavtalet för Västernorrland lyfts kultur och kulturmiljöer fram som tillväxtskapande krafter. Man skriver: En stark och tillgänglig kultur befruktar människors kreativitet och förändringsbenägenhet, fördjupar den regionala identiteten och skapar dynamik i samhällsutvecklingen. Kulturen skapar mötesplatser och goda utvecklingsmiljöer i våra kommuner. Mötesplatser och forum för ömsesidig påverkan är det sociala kitt som skapar grunden för social tillit och därmed dynamik som åstadkommer såväl tillväxt som ständig erövring av demokratins instrument. Länets kulturarbetare och kulturinstitut spelar en viktig roll i samhällets olika nätverk. Kulturarbetarna bidrar med sin professionella kunskap och institutionerna med sina ekonomiska resurser aktivt i samhällsbyggandet. (s 68-69)

Vidare skriver man att lokal och regional identitet stärks genom kunskap om kulturarv och kulturmiljö. Något som man i sin tur menar kan skapa trygghet i kontakter med ett allt mer internationaliserat samhälle. Som mål anges att stärka länets livsmiljö och attraktionskraft bland annat genom att:...lyfta fram, levandegöra, tillgängliggöra och medvetandegöra kulturarvet och kulturmiljön. I Verksamhetsplanen för den regionala biblioteksverksamheten i Västernorrland skriver man om Landstingets övergripande mål för kulturen: 14 Kulturen skall: Ha hög kvalitet och bidra till regional utveckling. Skall prioritera verksamhet för barn och ungdom. Skall stärka den västernorrländska identiteten. Skall vara tillgänglig för alla. I ovan nämnda dokument använder man sig bland annat av begreppen region och regional identitet. Dessa begrepp, liksom kultur och kulturarvsbegreppet, definieras inte i sammanhanget. Begreppet identitet har sitt ursprung i det latinska idem vilket betyder densamme. Begreppet uttrycker således en tillhörighet. Blomberg och Lindqvist skriver i sin bok Den regionala särarten att: Den territoriellt baserade identiteten är en komplicerad företeelse. Den går inte att ta för given ens i till synes etablerade eller naturliga regioner, och den går definitivt inte att skapa inom det korta tidsperspektiv som ekonomer och kulturpolitiker vanligtvis verkar. (s 105) Även begreppet region har sitt ursprung i latinet. Regio betyder riktning eller gräns, två variabler som möjliggör en avgränsning. Inom ekonomin avser man vanligtvis funktionella enheter då man pratar om regioner, inom statsvetenskapen avses politiskt administrativa enheter, kulturgeografer betraktar regioner som enheter med likartade fysiska, ekonomiska och sociala förutsättningar, medan historiker definierar regioner utifrån dominerande karaktärer (Blomberg & Lindqvist, s 7).

15

ABM-samverkan Sedan 1980-talet har ABM-samverkan debatterats i Sverige, främst på den nationella nivån. 1992 bildades den så kallade ABM-gruppen. Nedan följer en kort genomgång av ABM-samverkan i Sverige, dessutom görs utblickar mot EU, mot Resource i Storbritannien och mot ABM-utvikling i Norge. 16 I rapporten avser vi med samordning verksamheter i olika organisationer som är delvis ordnade i förhållande till varandra; man samordnar verksamheter för att kunna ta ett mer samlat grepp. Med samverkan menar vi en delvis samorganiserad verksamhet tvärs organisationsgränser. När samverkan fördjupas övergår den i samarbete, vilket innebär ett mer reellt och ömsesidigt arbets- och erfarenhetsutbyte, vilket förutsätter omfattande samplanering. ABM i Sverige Sedan flera hundra år finns i Sverige olika former av ABM-institutioner: arkiv, bibliotek och museer, men verksamheterna som vi idag känner dem utformades under senare delen av 1800-talet. Under 1800- och 1900- talen har olika yrkesprofessioner utvecklats inom dessa institutioner och verksamheterna har stärkts i samhället. Men dagens ABM-sektor står inte vid sidan om den snabba och kraftfulla samhällsförändring som sker. Det förändringstryck vilket den offentliga sektorn har varit utsatt för under de senaste decennierna, har också drabbat ABM-sektorn, även om den senare inte blivit lika hårt pressad som andra områden blivit. Men samhällsutvecklingen har inneburit ökade krav på institutionsförnyelse, och en nyorientering har blivit en nödvändighet (Losman, s 17). Arkiv, bibliotek och museer är tillsammans starka aktörer i kunskaps- och informationssamhället och i arbetet med att bevara och tillgängliggöra kulturarvet. Institutionerna är informations- och dokumentationsbanker, med samhällets uppdrag att förvalta och tillgänglighålla våra gemensamma kulturarv. Debatten om ett närmande mellan de tre aktörerna arkiv, bibliotek och museer tog fart under 1980-talet. ABM kan ses som ett sätt att skapa samordning, samverkan och samarbete mellan befintliga institutioner, inte för att skapa en ny typ av organisation eller institution, utan mer som en väg för att nå bättre resultat. ABM är inget mål i sig. ABM är ett sätt att tänka, ett verktyg för att nå bättre resultat i daglig verksamhet. Ibland kan det vara svårt att skilja på arkiv-, biblioteks- och museiverksamhet även om särdragen finns. Alla sparar och bevarar de olika uttryck för vårt kulturarv, ibland likartat material som fotografier, dokument, kartor mm. Som gemensamt samhällsuppdrag ordnar och

tillhandahåller de resultatet av samlarmödan. Skillnaden dem emellan kan också vara en positiv resurs i samarbetet, samverkan och samordningen. Av olikheterna kan man lära av varandra. (Olsson, s 5) I Sverige har frågan om ABM-samarbete på allvar diskuterats på nationell nivå sedan 1992, då den så kallade ABM-gruppen bildades med representanter från Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Kulturrådet och Kungliga biblioteket. Den primära uppgiften för gruppen var att följa det pågående samarbetet, uppmärksamma nya idéer samt att initiera samverkan (www.kb.se/bibsam/abm). I oktober 2001 fick Kulturrådet, Riksarkivet och Kungliga biblioteket ett samlat uppdrag från Kulturdepartementet. Uppdraget var att göra en kartläggning av de åtgärder som hittills har vidtagits då det gäller samverkan inom ABM-området, såväl mellan de tre områdena som inom vart och ett av dem. Vidare fick gruppen i uppdrag att göra en utvärdering av hittills gjorda insatser och vunna erfarenheter. Dessutom ingick i uppdraget att redovisa erfarenheter av internationellt arbete på området. Uppdraget skulle, enligt regeringen, genomföras i samverkan med andra berörda institutioner. I regeringsbeslutet hänvisas till Kulturutskottets betänkande 2001/01:KrU5 där det står att det är: dags att närmare analysera förutsättningarna för en vidare utveckling av främst de statligt stödda ABM-institutionernas möjligheter att samverka sinsemellan. 17 I mars 2002 presenterade gruppen sitt arbete och sina resultat i lägesrapporten ABM samverkan mellan arkiv, bibliotek och museer. I denna rapport pekas bland annat samverkan kring digitalisering ut som ett viktigt fält (Gram, s 5). Rapporten sändes under hösten 2002 ut på remiss till 79 instanser. Av dessa svarade 48 med synpunkter, dock ej i alla frågor. Därutöver har fyra instanser yttrat sig. Rapportens inledning behandlade ABM som begrepp och fält och det har kommenterats av flera. Några anser att ABM-frågan fått en för starkt teknisk och IT-orienterad vinkling. Ett flertal efterfrågar i stället brukarperspektiv, t ex Stockholms universitet, Statens historiska museum och Jönköpings och Karlskrona kommuner. Rapporten diskuterade huruvida en ny samordnande funktion bör inrättas. Flertalet instanser (23 av 38) är för inrättandet av en central institution, elva är emot och fyra uttrycker vacklande åsikter om på vilken nivå utvecklingsfrågorna ska drivas. Bland dem som argumenterar för en central enhet finns både centrala och lokala ABM-institutioner. Länsmuseernas samarbetsråd föreslår däremot att Riksantikvarieämbetet, Kungl. biblioteket, Riksarkivet och Kulturrådet ska ansvara för detta arbete. Å andra sidan hävdar flera instanser att ett samordnande krävs då de ovan föreslagna inte klarat att driva dessa frågor hittills. I rapporten föreslås en fortsatt utveckling av både utbildning och forskning med inriktning på ABM-frågor. Många av

remissvaren stödjer detta och understryker behovet av särskild ABM-kompetens. Allmänt är remissinstanserna för att ABM-frågorna lyfts fram och gärna behandlas utifrån flera vinklar. Ett centralt ABM-organ bör enligt flera arbeta med stöd, gärna bidragsgivning till regionala och lokala ABM-verksamheter. ABM-organet ska även syssla med forskning och utveckling inom området. Några talar om en struktur så som den utvecklats i Storbritannien, med en central myndighet och en mindre enhet i nio regioner i England som har direktkontakt med varje regional och lokal ABM-institution, se http:// www.resource.gov.uk/action/regional/regionsmap.asp. (Regeringskansliet, remissammanställning 2003-04-25). 18 I början av 2001 startade vidare ett samverkansprojekt kring bilddatabaser och digitalisering mellan Kungliga biblioteket, Nationalmuseum, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet. Även denna grupp redovisade sitt arbete i rapportform. I denna föreslås, bland annat ett inrättande av en nationell samordnande funktion kring digitaliseringsverksamhet (http://abm.kb.se). Även inom SACO-förbundet DIK har man arbetat med ABM. Förbundet har formulerat utgångspunkter och arbetat med ABM-frågor i seminarieform och i projekt, dessutom har förbundet drivit ABM frågan i olika debatter och skrifter. Under några år har förbundet anordnat så kallade ABM-forum, där bland annat så kallade idésamtal har förts (Olsson, s 5-6 samt www.dik.se). ABM i Europa, några exempel ABM-debatten har i Storbritannien resulterat i tillskapandet av Resource, och i Norge ABM-utvikling. Båda exempel på statlig samorganisering av ABM-institutionerna på nationell nivå, med främsta syfte att förbättra tillgängligheten till kulturarvet och bedriva nödvändigt förnyelsearbete. I Storbritannien startade ABMarbetet som ett förnyelseprogram för ABM-institutionerna inför 2000-talet. Detta resulterade i tillskapandet av Resource: the Council for Museums, Libraries and Archives. Statens målsättning med Resource är att tillhandahålla strategiskt ledarskap, stödja förändringsarbete, verka som pådrivare, och att ha en rådgivande funktion. (Manifesto Resource april 2000, www.resuorce.gov.uk) I Norge satsar staten cirka 400 mkr under åren 2000-2005 på att etablera ABM-projekt runt om i landet. Norska staten vill genom ABM-samverkan bättre utnyttja den tekniska potentialen, bättre hantera gemensamma bevarandeproblem, hitta uppgifter och mål för verksamheterna utanför traditionella sektorsgränser, samordna verksamheter såväl nationellt som regionalt och lokalt, dokumentera det så snabbt föränderliga

samhället, samt förmedla det historiska skeendet till så många som möjligt på ett pedagogiskt vis. (Stortingsmelding nr 22 1999-2000, kapitel 8.2.4, http://www.abm-utvikling.no) Argument för ABM-samverkan i Norge är exempelvis: att man förvaltar överlappande material, att alla arbetar med systematisk dokumentation, att informationsbehandlingen är gemensam, att man har lika starka kopplingar till utbildnings- och forskningssektorerna, att alla tre arbetar utifrån samma folkbildningsideologi och att det ur brukarsynpunkt är viktigare att man får den information man söker, än att man får en den från en viss institution. I många fall är det nödvändigt att sammanställa informationen från arkiv, bibliotek och museer, för att på så sätt kunna skapa en så fullständig förståelse kring en problematik som möjligt. (http://www.abm-utvikling.no) 19 Även inom EU pågår strävanden mot ABM-samarbete. Inom femte ramprogrammet, Key Action III/Digital Content and Cultural Heritage behandlas ABM-institutionerna tillsammans. Och i den rapport som sammanställdes efter den internationella kulturpolitiska konferensen The power of Culture, som hölls i Stockholm 1998, skrev man följande: Fastställa handlingsplaner för bevarande och utveckling av arkiv, museer, bibliotek och information som skapats och/eller insamlats av statliga och andra institutioner, där så är möjligt genom utnyttjande av ADB-teknik och skapa kanaler för att göra innehållet tillgängligt inbegripet åtgärder för att dessa institutioner skall användas som centra för information, utbildning och livslångt lärande. (http://www.dik.se, ABC för ABM) Varför ABM-samverkan? På sätt och vis kan ABM-samverkan ses som en typ av organisering utanför de befintliga institutionerna eller organisationerna. Man går samman i olika projekt, man organiserar sig för att göra nya saker tillsammans lösa gemensamma eller likartade problem eller för att åstadkomma nödvändig förändring. Benny Hjern, professor i statskunskap, menar att : produktiv verksamhet fordrar idag allt mer samarbete mellan specialister från flera olika organisationer. Han skriver vidare att: myten om ensamma organisationers effektivitet utvecklats under industrisamhällets framväxt, och att dessa organisationer i vissa fall kan fungera som järnburar, och att de kan ha problem med att möta det moderna samhällets problem. Hjern fortsätter: Ändå fordrar problemet allt oftare organisering tvärs flera organisationers specialiserade kompetens- och ansvarsområden. (s 11).

Trots att olika aktörer driver ABM-frågan, så är de argument för ABM-samverkan man använder sig av likartade. Nedan följer en sammanställning av de vanligaste argumenten: Med en ökad samordning mellan arkiv, bibliotek och museer antas möjligheterna för kunskapsuppbyggande och undersökande arbetssätt hos brukarna öka, vilket till stora delar kännetecknar det livslåga lärande som idag allt mer betonas. Sammanhang och översikt kan bättre erhållas genom samordning. Vidare antas samordning få betydelse för de nödvändiga institutionella förnyelseprocesserna. 20 I vårt demokratiska samhälle har institutionerna även en viktig uppgift i att tillhandahålla och tillgängliggöra den information som människor behöver för att utöva ett aktivt medborgarskap. ABM-samarbete förväntas medverka till att skapa mötesplatser för människor och därigenom förbättra möjligheterna för demokratiutvecklingen. Förutom omedelbar brukarnytt kan ABM-samverkan därigenom komma att få betydelse även för samhället i stort. ABM-samverkan kan även innebära förbättrade möjligheter att möta det ökande trycket, eller den ökade efterfrågan på kulturarvsinformation som finns i dag. ABM-samverkan innebär alltså inte bara att gemensamt tillhandahålla produkter för brukarna, utan det står även för sådant som utveckling, förnyelse, gemensamt resursutnyttjande, kompetensutbyte, erfarenhetsutbyte, samverkan, samplanering, samarbete och samordning. Från flera håll betonas att ett framgångsrikt samarbete måste bygga på respekt och kunskap om varandra, och att ett framgångsrikt samarbete bör ta sin början där likheterna mellan institutionerna är som störst. Dessutom betonas den moderna teknikens möjligheter till nya och gränsöverskridande samarbetsformer. Inför Agenda Kulturarvs Majmöte i Västerås 2003, formulerades följande: Det offentliga kulturarvarbetets nuvarande organisation skapar en klyfta mellan dem som arbetar med den fysiska miljön (kulturmiljön) och dem som arbetar med övrigt kulturarv (arkiv, föremål, utställningar etc.). Eftersom både miljöerna och föremålen skapades i samma samhälle är uppdelningen inte självklar, i synnerhet som den frikopplar kulturmiljön från historieberättandet. Ett helhetsperspektiv är nödvändigt.

Berättelserna som kulturmiljön omges av eller skapar, och kulturmiljön i sig går inte att skilja åt. Det ena existerar inte utan det andra. Från fackligt håll menar man att ABM-samverkan ger vinster som: institutionerna får ökad slagkraft. tillgängligheten till samlingarna ökar. de traditionella gränserna mellan institutionerna blir mindre viktiga. de befintliga resurserna utnyttjas effektivare genom gemensamma satsningar. gemensamma utbildningar leder till att man också bygger upp breda kontaktytor mellan de olika institutionerna vilket i sin tur underlättar för samarbete. (http://www.dik.se: Ett fördjupat ABM-samarbete är en demokratifråga) 21 Genom att betona brukarperspektivet så har det i Sverige skapats en bild av ABM som något som vuxit fram mer eller mindre underifrån. Det finns dock röster i ABM-debatten, som menar att ABM-tanken uteslutande är skapad av byråkratin och inte sprungen ur institutionernas egna behov. Sven Nilsson, docent i litteraturvetenskap, skriver följande: Drömmen om ett sammanhållet ABM-område har inte drömts i biblioteken, museerna eller arkiven. Den har drömts på något departement, någon myndighet eller i långa myndighetskorridorer i en internationell byråkrati. Jag har aldrig träffat några företrädare för arkiv, bibliotek eller museer som sagt: vi har så mycket att gemensamt att det bör finnas gemensamma ABM-planer, ABM-råd, ABM-myndigheter, ABM-budgetar eller ABM-projekt. Det hindrar inte att det mycket väl kan finnas (och finns!) spännande samarbetsprojekt. (http://www.futurum.polyvalent.se/abm.html) Synen på ABM varierar sålunda, från något sprunget ur institutionernas behov, till något sprunget ur byråkratin. ABM-samverkan i Västernorrland I Västernorrland har det pågått och pågår det samarbetsprojekt och diskussioner kring ABM-samverkan. I Västernorrlands län finns i mångt och mycket unika förutsättningar för ett jämbördigt ABM-samarbete. På många håll i landet är styrkeförhållanden mellan A, B och M ojämna, men i Västernorrland är bilden en annan. Arkivsektorn i länet sysselsätter cirka 450 personer, bibliotek och museer har omkring 550 anställda. Tillsammans utgör därmed

ABM-sektorn i Västernorrland en arbetsmarknad för drygt 1000 personer, och den samlade erfarenheten och kompetensen är därför relativt stor. Det är dock viktigt att komma ihåg att det på kommunal nivå i länet finns en hel del obalanser i styrkeförhållandet mellan A, B och M. Ett nätverk med intresserade av ABM-frågor och ABM-samverkan finns idag samlat i ABM-Y, en gruppering vilken vuxit fram dels utifrån institutionernas egna insikter om vikten av samverkan och behovet av institutionsförnyelse; med framförallt den besökande eller brukaren i centrum, dels utifrån den allmänna debatt som förts i landet på temat ABM-samverkan. 22 Nätverket ABM-Y växte fram under 1990-talet, initialt som ett organ för att ansöka om, planera och genomföra en ABM-utbildning med hjälp av medel från KK-stiftelsen. Gruppen etablerades medvetet för att i någon mån vara representativ för de tre sektorerna, även om arkivsektorn fick viss dominans i antalet deltagare. Inriktningen för nätverket är att framförallt arbeta med sektorsövergripande frågor. Samordning av verksamhet och strukturfrågor inom respektive sektor drivs på annan plats. Nätverket ABM-Y är inte ett representantskap för alla ABM-institutioner i länet, utan bör istället ses som ett formaliserat nätverk, där personer och institutioner samordnar och driver sektorsövergripande frågor. Institutioner med regionalt ansvar bör enligt nätverket vara självskrivna och aktivt ta sektorsövergripande initiativ. ABM-sektorn är dessutom väl manifesterad i länet genom en rad viktiga, och i några fall prisbelönta byggnader. I Sundsvall finns till exempel Kulturmagasinet, i Härnösand Sambiblioteket och Länsmuseet Västernorrland, i Örnsköldsvik finns Arkenbiblioteket och i Ramsele finns SVAR Forskarcentrum, för att nämna några av de större byggnaderna. (http://abm.ylm.se) Länets tillväxtavtal, vilket gällde till och med 2002, fick enligt ett regeringsbeslut inom ramen för regionalpolitiken, i december 2002 en förlängning på ett år. I det förlängda tillväxtavtalet för Västernorrlands län skriver man, under rubriken Näringslivsutveckling: Länets prioriterade satsningar på arkivområdet kan behöva kompletteras med hänsyn till ändrade omgivningsfaktorer, men står fortsatt fast som inriktning. Ett resurscentrum bör inrättas för att samordna frågor rörande forskning inom den s k ABM-sektorn (arkiv, bibliotek, museer). Förstudie för ett nordiskt arkivcentrum bör aktualiseras. I Verksamhetsplanen för den regionala biblioteksverksamheten i Västernorrland skriver man under rubriken Utvecklingsarbete att man skall: fördjupa ABM-samarbetet. Vidare under rubriken Arbetsformer skriver man att man bör inrikta verksamheten på: ABM-samverkan i länet och utanför.

I kulturmiljöprogramment Utsikt mot framtiden nya perspektiv, vilket utarbetats av Länsmuseet Västernorrland och Länsstyrelsen Västernorrland, skriver man följande om ABM: Vi har också tydligare försökt betona de områden där vi tror att kulturmiljöarbetet kan bidra aktivt till den regionala utvecklingen. Med detta program vill vi vidga perspektivet och bredda kulturarvsbegreppet till att inbegripa även ABM-sektorn, det vill säga samverkan mellan arkiv, bibliotek och museer. (s 8) Arbetet med att få till stånd en fördjupad samverkan mellan Arkiv, Bibliotek och Museer (ABM) pågår sedan ett par år i Västernorrland. En ambition är att tillskapa ett resurscenter med representanter för de tre institutionskategorierna för att utveckla samverkansformer som stimulerar till forskning inom detta område. Härigenom kan ABM-institutionernas samlingar göras mer tillgängliga och sammankopplade samt personalens kunskaper om de övriga institutionernas uppbyggnad, kompetens och samlingarna breddas. Projektet avser söka stöd för sitt genomförande i det regionala tillväxtavtalet. (s 36) 23 Även på andra håll i landet pågår olika former av lokalt utformad ABM-samverkan. KK-stiftelsens medel för IT-utbildning inom ABM-området gav en rad regionala effekter. I Skåne resulterade det ibland annat i projektet Att resa i Skåne förr. I Västra Götaland resulterade ett utbildningsprojekt bland annat i rapporten ABM - det fjärde rummet, och detta har i sin tur startat en rad samverkansprojekt mellan ABM-institutionerna i regionen. I Västerbotten startade ABM-samverkan med fortbildningsprojektet Minnets nätverk, även det med stöd från KK-stiftelsen. Detta i sin tur ledde till projektet Informationsöar i kommunbiblioteken (Västerbottens museum, s 55). Ovanstående är exempel på län där samverkansprojekt pågår eller pågått. I många fall är dock arkivsektorn relativt sett svagt representerad i samarbetet, och i många fall är arkiven minst kända av allmänheten. I Västernorrland är situationen alltså en annan. Arkivens relativa styrka skapar därför troligtvis speciellt goda förutsättningar för ett långsiktigt ABM-samarbete i Västernorrlands län. Resurscenter för ABM i Västernorrlands län Planerna på ett resurscenter för ABM-sektorn i Västernorrland har framförallt vuxit fram inom nätverket ABM-Y. Planerna har främst sitt ursprung i behovet av sektorsövergripande eller horisontellt utvecklingsarbete. Tanken är att inrätta ett strategiskt organ och att knyta samman arkiv, bibliotek och museer i länet, så att de tillsammans bättre kan fungera som en motor för kultur- och tillväxtarbetet i länet.

Projekt Det är vanligt att förnyelse- och utvecklingsarbete bedrivs i projektform, precis som i det beskrivna fallet. Att organisera arbetet i projektform innebär en rad fördelar, men är inte fritt från nackdelar. Projekt kan tendera att hamna för på sidan om den ordinarie verksamheten och därför bli svår att införliva i linjeorganisationen efter avslutad projekttid. Nedan följer en mycket kort genomgång av synpunkter på att organisera arbete i projektform. 24 Den direkta översättningen av ordet projekt är kasta fram. Enligt Svenska Akademins ordlista är ett projekt planerat arbete av större omfattning. Jesper Blomberg definierar i sin bok Myter om projekt ordet projekt enligt följande: Ett projekt är en tidsbegränsad och från övrig verksamhet avgränsad arbetsuppgift som genom styrning av tilldelade resurser skall uppnå uppställda mål. (s 17). Utöver denna definition finns en rad andra liknande definitioner vilka det råder stor konsensus kring. Enligt Blomberg är dessa definitioner mer eller mindre mytiska. Han menar istället att alla projekt har någon typ av förhistoria och att de ger upphov till långsiktiga konsekvenser. Han menar vidare att projekt inte har några absoluta tidpunkter när de startas eller avslutas, utan menar istället att projekt intimt hänger samman med mer kontinuerliga händelseförlopp. Blomberg skriver vidare: projekt har inte heller några självklara gränser gentemot annan verksamhet. Projektets gränser är flytande och föränderliga, i den mån de överhuvudtaget kan existera. (s 30) Martalla och Karlsson skriver i sin bok Metod och styrning för lyckade projekt: Det som kallas projekt är inte unika händelser, välavgränsade från övrig verksamhet. Ett projekt har alltid gränsytor mot den övriga verksamheten; samma människor arbetar i projektet och i övrig verksamhet, ibland samtidigt. Projekt hänger också samman med den övriga verksamheten, finansiellt och materiellt. De resurser som förbrukas i ett projekt tas alltid från annan verksamhet. Projektets resultat lever vidare långt efter det att alla projektkonton avslutats. Underhåll och förändringar pågår under lång tid. (s 10) Projekt är alltså begrepp med skiftande innehåll och det är viktigt att studera eller reflektera över de relationer som finns och som uppstår mellan projektet och den ordinarie verksamheten. Projekt har dessutom nästan alltid en förhistoria och den är viktig att beakta då man studerar resultaten av ett projekt. Blomberg menar att

projekt som lyckas ofta är mindre projekt, vilka inte alltid är så välplanerade och detaljstyrda. Vidare anser han att misslyckade projekt otvetydigt kännetecknas av rigorös planering. Lyckade projekt kännetecknas dessutom ofta av en absolut deadline, och av att projektdeltagarna funnit projektet positivt och därför kanske bidragit med mer än vad man annars skulle ha gjort i normal verksamhet (s. 51 f.). Förankrings- och analysprojektet 2003 I januari 2003 startade Landsarkivet Härnösand, Länsmuseet Västernorrland och Länsbiblioteket Västernorrland, med ekonomiskt stöd av Landstinget och Länsstyrelsen i Västernorrland, samt från Statens kulturråd, ett ABM-projekt, vars inledande fas var ett förankrings- och analysprojekt. Initiativ till projektet togs inom ABM-Y nätverket. Projektgruppen har bestått av företrädare för Landsarkivet i Härnösand: Astrid Forsberg, avdelningschef, för Länsbiblioteket Västernorrland: Per-Erik Wik, bibliotekskonsulent och för Länsmuseet Västernorrland: Bengt Wittgren, avdelningschef, samtliga med 25 % tjänst i projektet, samt projektsekreterare Märta Molin, kulturgeograf, med 100 % tjänst i projektet. 25 I projektets styrgrupp har landsantikvarie Bengt Edgren, landsarkivarie Carina Strömberg och länsbibliotekschef Roland Tiger ingått, tillsammans med kulturchef Christer Rytterskog, Landstinget Västernorrland. Syftet med projektet var att: 1. Etablera lokal ABM-samverkan i länets alla kommuner. 2. Genomföra fortbildningsinsatser för personer i de lokala ABM-institutionerna. 3. Att i form av en förstudie beskriva förutsättningarna för ett långsiktigt ABMsamarbete i länet. 4. Att utarbeta ett dokument vilket kan ligga till grund för att söka medel till fortsatt projektverksamhet. För att sammanställa förstudien, se 3 ovan, genomfördes träffar med ABM-företrädare i länets samtliga kommuner. Det främsta syftet med dessa träffar var att inventera länet vad det gäller förutsättningarna för, och synen på samverkan inom, och etablerandet av ett resurscenter för ABM-sektorn i Västernorrlands län. Ytterligare ett syfte med träffarna var att de skulle stimulera till lokal ABM-samverkan, se 1 ovan. Ytterligare en tanke med förstudien var att den ska kunna utgöra bas för utformandet av ett regionalt resurscenter för ABM-sektorn i länet; och att verksamheterna inom det planerade resurscentret ska ta sin utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts under förankrings- och analysfasen. Rent generellt föreslår dock de samarbetande

institutionerna samt ABM-Y att ett resurscenter i Västernorrland bör vila på fyra ben: 1. förankring/nätverksskapande 2. utbildning/fortbildning 3. analys/forskning/metodutveckling 4. professions-stöd. 26 ABM-samarbetet förväntas bidra till att institutionerna ytterligare närmar sig varandra. Utbildning och fortbildning ses som viktigt i ett nödvändigt förnyelse- och förändringsarbete. Analys, forskning och metodutveckling krävs bland annat för att förändringsarbetet ska ske så effektivt som möjligt, samt för att skapa ett kontinuerligt lärande under processen. Professionerna inom ABM kompletterar varandra i ett förändringsarbete. Ett resurscenter förväntas bidra till att man i sektorn erhåller utblick/omvärldsbevakning, ökad medvetenhet och stärkta kontaktnät vilket förväntas skärpa ABM-sektorns roll i länet. Det övergripande syftet med resurscentret, är att det ska fungera som en resurs och ett stöd för ABM-sektorn i länet, såväl på ett regionalt plan, såväl som på ett lokalt plan (http://abm.ylm.se). Delsyfte 2, att genomföra fortbildningsinsatser för personer på de lokala ABM-institutionerna, har genomförts som ett antal studiedagar. Dessa arrangemang presenteras under rubriken Andra aktiviteter under förankringsoch analysfasen. Studiedagarna eller seminarierna lockade tillsammans cirka 200 personer. Synpunkter som framkom under och efter dessa arrangemang kommenteras också i rapporten. Resultat av förankrings- och analysprojektet Under denna rubrik presenteras resultatet av de genomförda aktiviteterna under projektets förankrings- och analysfas. Här presenteras resultat av de förankrings- och analysträffar som hållits i länets samtliga kommuner, samt resultaten av övriga aktiviteter inom ramen för projektets första fas. Skapandet av ett regionalt resurscenter för ABM-sektorn i Västernorrland förutsätter visst förarbete. För att veta hur centret ska utformas krävs visst arbete med att dels förankra planer, men framförallt med att analysera behov. En viktig uppgift för förankrings- och analysprojektet var då att inhämta synpunkter från ABM-sektorn och utifrån dessa utarbeta en strategi för resurscentret. I detta avsnitt presenteras synen och förväntningarna på ett resurscenter för ABMsektorn i länet. Dessutom beskriva det pågående ABM-samarbetet i länet.

Förankrings- och analysträffarna i länet Kommunernas ABM-verksamheter besöktes under perioden mars maj 2003. Resultaten av dessa träffar presenteras nedan i kronologisk ordning. Västernorrlands län Västernorrlands län består av landskapen Ångermanland och Medelpad. Landskapet domineras av skogen (75 % av ytan), av Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens dalgångar och av den långa kusten mot Bottenhavet, varav en stor del utgörs av det dramatiska världsarvet Höga Kusten. Länet har drygt 244 000 invånare fördelade på cirka 21 700 kvadratkilometer. I länet finns sju kommuner: 27 Härnösand 25 193 invånare (stifts- och residensstad) Kramfors 20 711 invånare Sollefteå 21 384 invånare Sundsvall 93 252 invånare Timrå 17 784 invånare Ånge 10 948 invånare Örnsköldsvik 55 047 invånare. Basnäringarna skog, massa och vattenkraft spelar fortfarande en mycket stor roll för länet, även om näringsstrukturerna för närvarande genomgår en fas av intensiv förnyelse och differentiering. I länet har man valt att satsa på kulturen, och länet satsar mest offentliga medel per invånare jämfört med övriga län. (www.y.lst.se) Totalt har cirka 50 personer deltagit i förankringsträffarna, det vill säga omkring 5 procent av sektorns cirka 1000 anställda. Deltagarantalet har varierat mellan 6 och 15 personer. Inbjudan har gått ut till chefer för bibliotek, arkiv respektive museer i varje kommun. Dessutom har inbjudan ställts till förvaltningschefer för kommunernas kulturförvaltningar, samt till ordföranden för varje kommuns kulturnämnd. I inbjudan uppmanas adressaterna att informera och bjuda in andra inom respektive verksamhet. Vi finner det något vanskligt att uttala oss om huruvida respondenterna eller uppgiftslämnarna kan sägas vara representativa för ABM-sektorn i Västernorrland. Detta då flera av de inbjudna som deltagit i samtalen finns med i nätverket ABM-Y, och därför kan antas vara mer positivt inställda till ABM-samverkan än genomsnittet, och därigenom ha ett intresse för ett etablerande av ett resurscenter.

28 Varje träff har tagit omkring två timmar. Träffarna har genomgående kännetecknats av en öppen atmosfär, där deltagarna visat stort engagemang i ABM-frågan. Diskussionerna har genomgående varit konstruktiva. Samtliga träffar har i princip följt samma upplägg, och minnesanteckningar har förts av samma person (Märta Molin). Innan mötena har avslutats har mötessekreteraren läst upp de anteckningar som förts under mötet för att förvissa sig om att ingen information gått förlorad eller att något missuppfattats. Mötena har således haft möjlighet att korrigera referaten vid sittande bord. Efter att anteckningarna renskrivits och sammanfattats, har de per e-post sänts åter till representanter som fanns närvarande på förankringsträffarna för att de skulle kunna kommentera resultaten. De enstaka synpunkter som då kommit fram har tagits med i resultatet. (Anteckningar från de kommunvisa träffarna förvaras hos ABM Resurs för i Västernorrland.) Tanken innan kommunträffarna genomfördes var att träffarna eller samtalen skulle hållas koncentrerat under mars månad, och att dessa skulle följas upp med den så kallade Inspirationsdagen vilken hölls den 9 april. Av olika anledningar följdes inte detta upplägg och eventuellt har de som vi träffat efter den 9 april haft en något annorlunda syn på ABM-samverkan jämfört med de vi träffade innan. Upplägg av träffarna 1.) Presentationsrunda av dagens mötesdeltagare. 2.) Presentation av det pågående analys- och förankringsprojektet. 3.) Syn och/eller förväntningar på, och behov av ett Resurscenter för ABM-frågor i Västernorrland. (I samband med denna punkt har de fyra så kallade benen, som ABM-Y och projektgruppen anser att ett resurscenter kan och bör vila på, presenterats.) 4. ) Inventering: vilken ABM-samverkan har pågått, pågår idag och är planerad i kommunen? Projekt Nätverk Samverkansformer Finansieringsformer Problem/hinder Utvecklingsmöjligheter