~ Architecture is basically a container of something. I hope they will enjoy not so much the teacup, but the tea. ~ - Yoshio Taniguchi, arkitekt RESERAPPORT ~ TOKYO, JAPAN Text och bild: WILLIAM GUSTAVSSON http://william-gustavsson-foto.format.com/
JAPANSK ARKITEKTUR EN UNIK BLANDNING AV INTERNATIONELLT OCH INHEMSKT Jag spenderade två veckor i Tokyo i slutet av oktober till början av november. Eftersom jag vid sidan av arkitektutbildningen också studerar och jobbar med fotografi ville jag ta vara på tiden och genomföra ett fotoprojekt i Tokyo. Idén bakom projektet var att skildra den japanska arkitekturens koppling till historien och försöka gräva i varför den har en sådan framträdande roll på den internationella arkitekturscenen. I denna reserapport har jag med ett urval av bilder från projektet. Japan är ett land för extremer. Husbyggandet präglas av minimala tomter, starka koncept och experimenterande med gränserna för boendet. Minimalism, detaljfixering och respekt för materialen är typiska drag inom den moderna japanska arkitekturen som stämmer väl med den bild många har av landets invånare; japanerna som disciplinerade, traditionstyngda, hierarkiska och välordnade. Samtidigt skapar de arkitektur som är nytänkande, radikal och gränslös. Det är viktigt att se den japanska arkitekturen i sin kontext. Japanskt husbyggande har historiskt skiljt sig enormt från husbyggande i väst. Den kan ses vara en blanding av modernistiskt västerländskt tänkande och inhemska traditioner. Fram till slutet av 1800-talet var Japan helt och håller slutet mot världen. Under Meijikejsarna öppnades dock landet upp och en industrialisering utan motstycke tog fart. På ett halvt århundrade var Japan ikapp den europeiska och amerikanska industrin. Öppnandet mot omvärlden betydde också att japanska arkitekter kunde resa utomlands. Den tyska bauhausskolans idéer kom att få stor påverkan på den tidigmoderna japanska arkitekturen. Fortfarande idag är modernismens ideal mycket viktiga, både när det gäller stil och funktion. Berömda arkitekter som exempelvis Frank Llojd Wright reste under långa perioder till Japan och det kanske mest berömda exemplet på japanska influenser är Fallingwater i USA. Mies van der Rohes "less is more" devis har också tydliga kopplingar till det traditionella japanska tänkandet.
Det råder knappast någon brist på intressanta byggnader i Tokyo. Övan ses taket till Yoyogi National Gymnasium ritad av Kenzō Tange, arkitekten bakom kyrkan på nästa uppslag. Det är de moderna monumenten som tycks ta störst plats i staden. Tokyo har en mycket speciell arkitektonisk stämning. Eftersom i stort sett alla byggnader i staden förstördes av amerikanska bomber under andra världskriget finns nästan inga byggnader kvar som är äldre än 1950-talet. Avsaknaden av historiska byggnader i kombination med de enorma tomtpriserna har skapat ett mycket speciellt förhållande till den byggda miljön. Stora mängder av Tokyos byggnadsbestånd förnyas varje år och staden genomgår en konstant förändring. Som europé känns det märkligt att vistas i en enorm huvudstad helt utan äldre historisk bebyggelse. Det blir en ganska artificiell känsla och också en likriktighet som gör att de olika delarna av staden mentalt tycks smälta ihop. Det finns dock en stor mängd moderna monument, som moderna muséet till höger.
Tokyo skytree
I Japan har en blandning uppstått mellan den västerländska modernismen och den inhemska traditionella arkitekturen som skapat en unik japansk arkitektur. Blandingen har varit nödvändig för den japanska arkitekturens överlevnad och även för de förutsättningar som råder i Japan. På samma sätt kommer radikaliteten ur förutsättningar som ligger utanför det arkitektoniska. Den har sitt ursprung i de speciella praktiska förutsättningarna hos landets bostadsmarknad. Som tidigare nämnts är bostadsmarknaden helt annorlunda jämfört med i Europa och USA och husen ses som en förbrukningsvara. Alla vill helt enkelt bygga ett eget hus för att passa deras egna önskemål och förutsättningar. Detta har skapat en enorm marknad för arkitekter som kan testa nya idéer mer fritt eftersom huset ändå ska rivas om 15 år och ge plats åt ett nytt. Det innebär självklart ett enormt slöseri med material men för arkitekterna skapas en mycket fri och kreativ miljö.
De historiska byggnader som finns är i stor utsträckning moderna återskapningar. Tempel som ser ut att ha stått i tusen år är själva verket byggda i betong på 1960-talet. På grund av detta var det en stor kontrast att besöka staden Nikko, 2 timmar med tåg norr om Tokyo. På bilden ser man ett exempel på ett tradionellt japansk tempel i tempelstaden Nikko (bild till vänster), norr om Tokyo (bild ovan). Här begravdes flera japanska shoguns och de enorma tempelområdena är mycket välbesökta, främst av japanska turister. När jag var där var jag i stort sett den enda europén och det kändes på något sätt som man gjort en tidsresa. Ensam utlänning i den uråldriga tempelstaden i de japanska bergen. Det saknas knappast intresse för den inhemska historien i Japan. "Never say 'kekkou' until you've seen Nikko" -japanskt ordspråk (Kekkou kan översättas till vackert.)
Trots detta har även den västerländska historien fått genomslag i Tokyo. Den högra bilden är från köpcentrumet Venus Fort på ön Odaiba i Tokyos hamn. Detta enorma komplex är utformat som en pastisch på en italiensk renässansstad. Torgen och fontänerna är döpta efter italienska förlagor, exempelvis Fontana di Trevi. Pilar pekar ut gator och torg namngivna efter italienska renässansstäder som Florens och Venedig. Det är en ganska märklig och synnerligen onaturligt koncept, långt ifrån de inhemska traditionerna. Men på något sätt ändå kännetecknande för stämningen i Tokyo. Det är en slags kommersialisering av historien och en ganska lekfull efterapning av en helt främmande kultur. Det krävs ofta som turist i Tokyo att man helt enkelt inte ifrågasätter vissa märkligheter utan uppskattar de för vad de är. Samma sak gäller med Tokyo Tower (bild ovan), en kopia på Eiffeltornet i centrala Tokyo byggt på 1950-talet. Det kan tyckas vansinnigt att Japan bygger ett eget Eiffeltorn men det verkar uppskattat av besökarna. Nedanför tornet har man upprättat en drive-in bio. Den kvällen som jag besöker tornet visar de en japanskdubbad version av Tillbaka till Framtiden. Japanerna som tittar sitter i sina bilar och äter hamburgare. Det kan såklart kännas märkligt att de har placerat en tydlig amerikansk kulturform, drive-in bion, under en kopia av Eiffeltornet men det är också signifikativt för det moderna Japan att välja och vraka bland andra kulturer. Det vittnar också om den intressanta tiden efter andra världskriget när Japan var ockuperat av den amerikanska armén och arvet efter detta. Det kan också tilläggas att baseboll är en av de största sporterna i Japan och matcherna visas på i stort sätt alla barer i Tokyo.
OM ATT RESA TILL JAPAN Jag hyrde ett rum hos den japanska arkitekten Hiroshi i området Bunkyo i Tokyo via hemsidan AirBnB. Det var ovärderligt att få bo hemma hos en japan som dessutom sysslade med arkitektur och han gav mig mycket tips på intressanta byggnader och platser i staden. Han tog också med mig på en utställning om Zaha Hadid och en annan utställning om Toyo Ito, två utställningar som jag aldrig hade hittat annars. Det kan vara väldigt krångligt att hitta i Tokyo, dels på grund av deras kaotiska adressystem, dels den enorma storleken och japanernas begränsade kunskap i engelska. Men mina fördomar om att japaner är väldigt hjälpsamma stämde verkligen, även om de inte kunde svara med ord så visade de med hjälp av kartor och att fysisk följa mig till olika platser. Dock så är det nödvändigt att planera sina utflykter I förväg. Det finns nästan aldrig wifi på caféer och restauranger och även om japanerna är väldigt hjälpsamma är Tokyo så stort att de ofta inte känner till det du letar efter, så om du vet exakt var du ska på förhand kan det vara mycket svårt att hitta dit. Jag hade läst på en hel del innan om intressanta byggnader och projekt men kände självklart till långt ifrån allt. Tokyo är så sprängfyllt med ikoniska byggnader att man ofta bara snubblar över dem om man rör sig genom staden. Det är också omöjligt att se allt på grund av storleken och många projekt kan vara svåra att hitta på grund av oklara adressuppgifter. Som utlänning kände man sig ganska speciell i Tokyo. Jag blev intervjuad två gånger av japansk tv, första gången när jag precis landat på Naritaflygplatsen och andra gången när jag besökte en turistbyrå för att boka en resa till Nikko. Jag hade förväntat mig fler utlänningar i Tokyo. Om man bortser från det allra centralaste Tokyo var det oftast endast japaner på gatorna. Jag var där i början av november och det är garanterat fler turister exempelvis under körsbärsblomningen under våren som är mycket populär. Detta bidrog till en känsla av att ha hamnat på en helt främmande plats i en ofta mycket annorlunda kultur. Det är inte helt enkelt att som europé komma in i kulturen och lära känna människorna närmare. Samtidigt finns det självklart mycket likheter också och japanerna är otroligt vänliga och hjälpsamma.
Kenzō Tange: Yoyogi National Gymnasium