Program för Samhällsvetenskapliga fakultetens doktorandråd Reviderat jan 2015 Inledning Samhällsvetenskapliga fakultetens doktorandråd (SDR) samlar doktorander vid fakulteten och tillsammans verkar vi för att driva och granska frågor av betydelse för doktoranderna vid samhällsvetenskapliga fakulteten på Göteborgs universitet. I Vision 2020, det universitetsgemensamma strategidokumentet, står det att spetsutbildning på forskarnivå är avgörande för att rekrytera framtidens kvalificerade forskare, men också för att Göteborgs universitet ska kunna förse samhället med avancerad kompetens. För att leva upp till en sådan vision är också inflytande avgörande. Det handlar dels om att få inflytande i vår utbildning men också att bevaka och arbeta för en god arbetsmiljö. Vi driver frågor såsom forskarutbildningens kvalitet, arbetsmiljö, rättssäkerhet, samverkan, internationalisering, jämställdhet och likabehandling. SDR är en del av Göta studentkår. SDR utgörs av representanter från våra sju olika institutioner samt de doktorander som är representanter i något av de beslutande organ som finns på fakulteten. SDR verkar för att alla doktorandgrupper ska finnas representerade i de gemensamma organen och har som avsikt att alltid sträva efter en transparent och demokratisk beslutsordning. Vi träffas oftast i anslutning till fakultetens möten och diskuterar vid dessa möten hur vi ställer oss till de förslag och förändringar som genomförs på fakultetsnivå. Den främsta anledningen till att samordna arbetet med doktorandfrågorna i SDR är att kunna få största möjliga genomslag i de frågor som fakultetens doktorander har gemensamma intressen. Detta dokument har tagits fram av SDR:s styrelse under hösten 2014 och bygger på tidigare SDR program som reviderades 2009. Vår ansats med detta dokument är att samla de frågor som vi avser att betona i vårt kommande arbete inom SDR samt i förhållande till fakulteten och dess institutioner. Likabehandling, transparens, delaktighet och inflytande I linje med Göteborgs Universitets likabehandlingsplan vill SDR motverka alla former av diskriminering och därigenom stärka doktoranders inflytande och möjligheter oberoende av grupptillhörighet. SDR vill även motverka alla former av särbehandling som kan påverka forskarutbildningens kvalitet negativt. Tillgång till informella nätverk eller handledarens position inom universitetets hierarki kan ge doktorander tillgång till både värdefulla kontakter och resurser som kan göra en stor skillnad. SDR värnar för att samtliga doktorander erbjuds samma goda möjligheter och resurser för att genomföra sin forskarutbildning. Målet är att förbättra samtliga doktoranders förutsättningar istället för att begränsa ett fåtal doktoranders fördelar genom att verka för ökad transparens och jämlikhet. Tillgång till information är en vital del för delaktighet men även grundläggande för både transparens och jämlikhet. En ökad internationalisering ställer nya krav på både institutionerna men även fakultetens förhållningssätt till språkbruk. SDR rekommenderar att all gemensam kommunikation riktad till doktorander som grupp sker på engelska samt att stöd till att lära sig grundläggande svenska ges på institutionerna. Universitet kan idag uppfattas som en institution som inte alltid är tillfredsställande ur demokratiska ögon då många beslutsprocesser är okända och oklara på grund av bland annat ovan nämnda brister.
SDR skall därför verka för: Att upprätthålla universitetets likabehandlingsplan och att alla doktorander, oavsett grupptillhörighet, därmed ges samma goda möjligheter att genomföra sin forskarutbildning utan riskera negativ (så väl som positiv) särbehandling. Att utjämna skillnader mellan doktoranders många gånger ojämlika möjligheter till att upprätthålla en god kvalitet i forskarutbildningen genom att förbättra villkoren för samtliga istället för att försämra för de gynnade. Att beslut på fakulteten fattas i demokratiska processer som kännetecknas av tydlighet om vilket beslut som fattas var och av vem, samt att dessa beslutsprocesser planeras och genomförs så att de beslutande har tillgång till ett gott underlag. Att åtminstone en merpart av gemensam kommunikation på institutioner med utländska doktorander, samt på fakultetsnivå vid behov, sker på engelska samt att utländska doktorander får stöd i att lära sig svenska om så önskas. Att institutionerna fördelar resurser och möjligheter mellan doktorander i öppen konkurrens. Forskarutbildningens organisation En högkvalitativ forskarutbildning ställer särskilda krav på en välorganiserad, transparent och tydlig organisering av densamma. Ansvaret för forskarutbildningen vilar på flera olika aktörer med bäring på forskarutbildningens planering och genomförande såsom, Göteborgs universitets utbildningsnämnd, utskottet för utbildning på forskarnivå, beredningen för utbildning på forskarnivå samt institutionernas egna forskarutbildningsansvariga organ. SDR har identifierat ett antal områden i forskarutbildningens organisering, av särskild betydelse för utbildningens kvalité och genomförande som kan utvecklas ytterligare; handledning, kursutbud och kursorganisering, forsknings- och seminariemiljö, stödsystem för doktoranders forskningsnätverkande nationellt och/eller internationellt. Handledning Handledning utgör en central aspekt av forskarutbildningen och SDR menar att det är av yttersta vikt att information och rutiner kring handledning är tydliga både för handledare och doktorander för att säkerställa kvalitén på forskarutbildningen och avhandlingens fortskridande. Mot ovanstående vill SDR verka för att: Tydliga riktlinjer för doktorandhandledare och vad som ingår i dennes uppdrag i relation till doktoranden bör finnas nedskrivna och vara lättillgängliga för samtliga handledare och doktorander. Samtliga doktorandhandledare skall ingå i ett handledarkollegium. Samtliga handledare skall ha genomgått handledarutbildning. Tydlighet kring hur handledningstimmar räknas och rapporteras förmedlas till både handledare och doktorand vid anställningens start. Att minimiantalet handledningstimmar höjs till 400 klocktimmar.
Införandet av den nya funktionen doktorandexaminator ska följas upp av fakulteten under 2015, med avseende på hur funktionen fungerar som stöd för doktorander som har problem med handledare. Kursutbud och kursorganisering Kurser utgör en betydande del av forskarutbildningen och skall också utgöra ett stöd för doktorandens fortskridande med avhandlingen. Ett visst antal poäng (detta varierar mellan institutionerna) av forskarutbildningens kurser är obligatoriska kurser. Mot ovanstående vill SDR verka för att: Obligatoriska kurser ska hålla hög kvalitet och tydligt redovisas för doktoranden vid dennes anställnings början. De skall erbjudas på engelska då doktorander med annat modersmål än svenska antagits till forskarutbildningen. Obligatoriska kurser bör erbjudas doktorander i grupp, även vid s.k. läskurser. Dessa bör då finnas tillgängliga på den egna institutionen eller fakulteten. Kurser som erbjuds inom forskarutbildningen skall vara forskarutbildningskurser. Masterkurser bör endast ersätta forskarutbildningskurser i undantagsfall. Samordningen av doktorandkurser på Samhällsvetenskapliga fakulteten utökas. Forskarutbildningskurser som ges på fakultetens institutioner skall anslås på fakultetens gemensamma hemsida för forskarutbildning i god tid före kursstart. Utbud av forskarutbildningskurser vid fakulteten utökas, såväl fakultetsgemensamma som på institutionsnivå. Forsknings och seminariemiljö En väl fungerande forsknings- och seminariemiljö är viktig för att stimulera och utveckla en god kvalité och kreativitet i forskningen likväl som för doktorandens lärande om akademin och forskning ur ett bredare perspektiv. Mot denna förståelse menar SDR att: Alla doktorander bör beredas möjlighet till aktivt deltagande i sina institutioners (och möjligen även andra institutioners) seminarieserier/seminariemiljöer. Introduktion till seminarieverksamhet och seminariedeltagande som specifikt kan tänkas gynna doktoranden är en självklar del av handledning. Doktoranden skall erbjudas möjlighet att lägga fram artiklar, konferensbidrag, kapitel i avhandling eller dyl. i forum bestående av andra doktorander och seniora forskare. Stödsystem för doktorandens forskningsnätverkande nationellt och internationellt. Vikten av konferens och nätverksdeltagande under forskarutbildningen och för den egna karriärplaneringen är av betydande vikt för den enskilde doktoranden och dennes möjligheter till fortsatt forskning efter disputation. SDR menar att specifika stödsystem bör finnas på Samfak och dess institutioner för att främja doktoranders möjlighet till nätverkande nationellt och internationellt.
Därför anser SDR att: Respektive institution bör avsätta en särskild summa pengar för varje antagen doktorand för att stödja nätverkande genom deltagande i nationella eller internationella konferenser. Skrivandet av stipendie-och bidragsansökningar, för exempelvis fältarbete, konferensdeltagande och post-dok medel, bör vara en del av handledning och/eller ett tema för gemensamma doktorandseminarier på institutions- eller fakultetsnivå. Bevaka frågan om forskarutbildningens längd SDR ska även fortsätta vara aktiva i bevakningen av den nyligen uppkomna frågan om forskarutbildningens längd. Bakgrunden är att GU centralt såväl som Samfak har tillsatt arbetsgrupper där längden på forskarutbildningen har diskuterats och som har haft uppdraget att se över möjligheterna med att slå samman kurserna på avancerad nivå med delar av forskarutbildningen i syfte att förbereda en övergång till Bolognaprocessens 3-2-3-system. En sådan utveckling är problematisk av flera skäl. Göteborgs universitets doktorandkommitté (GUDK) skriver i sitt remissvar till arbetsgruppen centralt att forskningsansatsen, analysdjupet, självständigheten, den empiriska bredden, den akademiska erfarenheten, den pedagogiska kompetensen, möjligheten till att utföra den tredje uppgiften samt doktorandens del i den kollegiala strukturen riskerar att försämras avsevärt om man laborerar med en forskarutbildning som kortas ner i tid. SDR lämnade också in en remiss där vi redogjorde för ytterligare anledningar till varför denna utveckling inte varken är ändamålsenlig eller önskvärd. Bland annat lyfte vi ämnens olika karaktär, mot bakgrund av att Samfaks utbildningsutbud består till hälften av professionsutbildningar. För vilka en sammanslagning av nivåer riskerar att äventyra den yrkesrelaterade kunskapen till förmån för en mer forskningsförberedande ansats på mastersnivå. Vidare skapas en tidigarelagd valsituation för den enskilde studenten, som redan under sin masterutbildning riskerar att behöva välja karriärinriktning, forskningsinriktning, teoretiska perspektiv och så vidare. Det lägger också grunden för ett ytterligare stärkt beroende mellan handledare och doktorand som kan leda till sneda rekryteringsvägar. Detta är också en fråga som rör anställningstrygghet, ersättningsnivåer (lönen) samt arbetsmiljön för doktorander. Arbetet med att fasa ut utbildningsbidraget har precis avslutats vid fakulteten, varpå en tidsförkortning återigen gör den enskilde studenten betalningsansvarig för delar av sin forskarutbildning om kurserna ska läsas redan på avancerad nivå. En minskning av utbildningens längd riskerar även att äventyra den psykosociala arbetsmiljön och leda till högre stress för doktorander. Slutligen är forskarutbildningens kvalitet beroende av tillgången till doktorandkurser som håller en hög nivå och är specialanpassade efter doktorandernas särskilda behov och situation. Forskarutbildningskurser ska vara på forskarnivå och kan inte ersättas med kurser från masterutbildningen. SDR skall således: verka för att en fyraårig forskarutbildning bevaras, där möjligheterna för den enskilde doktoranden att tillgodoräkna sig kurser från avancerad nivå kvarstår, men bygger på den enskilde doktorandens eget önskemål. delta i och bevaka de diskussioner och arbetsgrupper som tillsätts i denna fråga på fakulteten och på GU centralt.
God arbetsmiljö- trygghet, delaktighet och inflytande För att skapa förutsättningar för att doktoranders forskarutbildningar ska bli så bra som möjligt krävs det god arbetsmiljö på fakultetens institutioner. Endast doktorander med säkra finansiella villkor, god psykosocial och fysisk arbetsmiljö har möjlighet att prestera avhandlingar i världsklass. Målet är att SDR skall vara med och belysa olika problemområden som berör doktoranderna på SamFak i deras utbildning, anställning och arbetsmiljö, samt arbeta för att dessa ska lösas snarast möjligt. Doktorandtjänst Universitetets mål (Styrdokument V 2013/370- Doktorandreglerna) är att samtliga doktorander ska vara anställda efter 1 juli 2015. Detta innebär utökade ekonomiska resurser för individen, men framförallt en trygghet kopplat till sjukförsäkring, tjänstepension, semesterersättning och statens personskadeförsäkring. Dessa förmåner är man inte berättigad med utbildningsbidrag. För att se hur detta har fungerat i praktiken ska SDR tillsammans med sina samarbetspartners i GUDK och fackliga företrädare fortsätta följa upp målen ett år efter implementeringen av doktorandanställning från första dagen. Detta är ett viktigt steg i positiv riktning för doktorandernas arbetsvillkor på universitetet. Däremot ser SDR att det finns en potentiell risk för att andelen skuggdoktorander kvarstår eller ökar som ett led i att universitetet, och i förlängningen, institutionerna måste ta ökat ekonomiskt ansvar för doktoranders försörjning. Detta kommer därför SDR och företrädare för doktoranderna att bevaka. Den 25 juni 2014 tecknades ett nytt omställningsavtal för den statliga sektorn. Till skillnad från reglerna om doktorandanställning har detta inneburit två steg tillbaka gällande doktoranders trygghet på arbetsmarknaden. Avtalet innebär stora försämringar för tidsbegränsat anställda och doktorander som i princip ställs utan rätt till ekonomiskt stöd vid arbetslöshet. Denna ekonomiska försämring och osäkerhet ökar den psykosociala pressen på doktoranden. Förutom SULF (Sveriges Universitetslärarförbund) reserverade sig också Läkarförbundet mot avtalet inom SACO-S. Samfaks doktorandråd ser det som en självklarhet att samarbeta med fackliga organisationer. Dessa förväntas också driva och bevaka doktorandernas intressen gällande arbetsmiljö och anställningstrygghet. Doktorander ska ses som fullvärdigt anställda i likhet med sina kollegor med samma möjligheter till trygghet, delaktighet och inflytande. Ett aktuellt problem är att doktorander som grupp tenderar att hamna med en fot i varje läger genom att i vissa fall kategoriseras som studenter och i andra fall som anställda. Detta riskerar att leda till att doktorander ibland utestängs eller glöms bort i viktiga sammanhang, inte minst i frågor som rör doktoranders arbetssituation. För att kunna klassas som fullvärdigt anställda är det därmed en förutsättning att doktorander skall vara delaktiga och ha inflytande över frågor som rör anställda på universitet, för att därmed kunna påverka vår arbetssituation. En god fysisk och psykosocial arbetsmiljö (utan negativ stress) En god arbetsmiljö omfattar en rad olika områden och såväl fysiska som psykosociala faktorer. För att arbeta som doktorand vid samhällsvetenskapliga fakulteten krävs därför att man har möjlighet att jobba ostört eftersom en stor del av jobbet består av att läsa och skriva. Tillgång till en individuellt anpassad arbetsmiljö med egen dator och plats för material som används i arbetet är därmed en förutsättning, likaså att inte dela rum med fler än ytterligare en person. SDR verkar för en god arbetsmiljö genom att: Vartannat år genomföra en undersökning av arbetsmiljön på de olika institutionerna.
Samarbeta med GUS som med jämna mellanrum genomför en individuell undersökning av doktorandernas arbetssituation på hela universitetet. Bevaka så att samtliga doktorander vid fakulteten har tillgång till en egen individuellt anpassad arbetsplats med tillgång till dator och skrivare/kopieringsmaskin/telefon och annan nödvändig utrustning för att genomföra sin forskning, samt inte delar rum med fler än ytterligare en person. Sprida information om arbetsmiljölagstiftning, fackligt och studentfackligt arbete till samtliga doktorander vid antagning bl.a. genom introduktionsdagen för nyantagna doktorander på GU. Undervisning Det finns ett stort intresse för att anställa disputerade för undervisning. Undervisningserfarenhet under forskarutbildningen är därför mycket viktigt för att ge den nydisputerade en stark position på arbetsmarknaden. Därtill kan undervisning vara värdefull för den egna forskningen, om man får möjligheten att formulera sig om sin forskning inför en publik utanför forskarvärlden i snävare mening. Samtidigt är det av stor vikt att man som doktorand har den tid man behöver för att koncentrera sig på sitt avhandlingsarbete. Doktoranders undervisning av andra studenter ska aldrig ske på bekostnad av den egna utbildningens kvalitet. Det är inte heller alla doktorander som ser undervisning som en framtida karriärväg, utan snarare som något som försenar examen och saknar relevans efter disputation. Följande principer bör prägla doktorandernas deltagande i undervisningen: En doktorand ska alltid ha möjlighet att välja bort undervisning av andra studenter. I den mån undervisningsskyldighet ändå föreligger ska den enskilde doktoranden alltid själv få avgöra när under utbildningen hen vill hålla i undervisning. I lägen när det råder brist på undervisningspersonal på en institution ska detta inte vara något som läggs på doktorandernas axlar, utan ett ansvar för hela institutionen. Mängden undervisning en doktorand får ha under sin utbildning ska ha en övre gräns. Denna övre gräns skall vara densamma för alla doktorander på institutionen, och gränsen skall vara icke förhandlingsbar. Syftet med den övre gränsen är tvåfaldigt: 1. Att skydda doktoranden från att undervisningen går ut över avhandlingsarbetet. 2. Att skapa utrymme för fler doktorander att få undervisningserfarenhet, då det på vissa institutioner finns stor konkurrens om undervisningstimmarna. Detta kan till exempel fastställas genom taket för institutionstjänstgöring, men på institutioner där det råder konkurrens om undervisningstimmarna bör det maximala antalet timmar vara lägre. Varje institution ska ha tydliga principer för hur undervisningsuppdrag utlyses och tillsätts. Doktoranderna ska informeras om dessa vid sin introduktion. Utlysningarna ska gå ut till alla doktorander vid institutionen. Principerna för tillsättning ska vara utformade så att de ger alla doktorander möjlighet att undervisa, men i övrigt präglas av meritokrati (kunnighet inom ämnet och pedagogisk kompetens och skicklighet). När mängden undervisning inom institutionen inte räcker till alla doktorander skall institutionen underlätta för doktoranderna att tillskansa sig undervisningserfarenhet vid andra institutioner och lärosäten. T.ex. genom rutiner och samarbeten kring hur
ersättning, tillsättning och utlysning av undervisningstimmar vid andra institutioner och lärosäten ska hanteras. Arbetet med att hitta sätt att tydliggöra och uppvärdera pedagogiska meriter vid anställningar i akademin bör fortgå. Internationaliseringen medför antagning av många doktorander som har närmare till engelska än svenska. Dessa doktorander ska ges samma möjligheter till en stark position på arbetsmarknaden efter disputation och ska ha samma möjligheter att undervisa som övriga doktorander. Att erbjuda internationella doktorander undervisning är dessutom ett sätt att göra tjänsterna mer attraktiva i internationell jämförelse. För att möjliggöra detta krävs att mer undervisning hålls på engelska. SDR anser därför att all undervisning från fortsättningsnivån (andra terminens studier) och uppåt skall vara möjlig att hålla på engelska för de doktorander som så önskar. Det enda undantaget från detta är undervisning där ämnet gör behandling av texter på svenska till ett måste. Ett exempel på detta är kurser som behandlar svenska lagar och förordningar. Externt finansierade doktorander ska ha samma möjligheter till ersättning för undervisning som andra. Idag är det ett problem att doktorander som befinner sig i Sverige på studentvisum inte kan anställas och få ersättning direkt från universitetet. Universitetet ska därför kräva utrymme för ersättning för undervisning när avtal med externa finansiärer sluts. Ersättningen för undervisning (antalet timmar) är idag generellt för låg. Framförallt bör det skapas tydligare ersättningsnormer för moment som inkluderar bedömning av inlämningsuppgifter.