NYLÄNDSKT FISKE UNDER ETT SEKEL

NYLÄNDSKT FISKE UNDER ETT SEKEL 1

2

Göran Bergman Håkan Stjernvall Nyländskt fiske under ett sekel 3

Utgivningen av Nylands Fiskarförbunds 100-årshistorik har möjliggjorts tack vare donationer av: Svenska folkskolans vänner Helene och Walter Grönqvists stiftelse Walter von Frenckells stiftelse Därtill har betydelsefulla bidrag erhållits av: Borgå fiskargille Ekenäs västra fiskargille Pellinge fiskargille Pernå fiskargille Borgånejdens fiskeområde Bromarf-Tenala fiskeområde Ekenäs-Snappertuna fiskeområde Hangö fiskeområde Ingå fiskeområde Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Lovisa fiskeområde Pernå fiskeområde Sibbo fiskeområde Strömfors fiskeområde Ankkuri Fiskelag Pellinge Fiskandelslag Centralförbundet för Fiskerihushållning Finlands Yrkesfiskarförbund Nylands TE-central Nylands Fiskeriförsäkringsförening Lokalförsäkring Östra Nyland Konstsamfundet Aktia Sparbank Ekenäs Sparbank Borgå Sparbanksstiftelse Bromarv Sparbanksstiftelse Esbo-Grankulla Sparbanksstiftelse Helsingfors Sparbanksstiftelse Ingå Sparbanksstiftelse Kyrkslätt Sparbanksstiftelse Sibbo Sparbanksstiftelse Sydkustens Andelsbanksförbund Ernst & Young FIM Group Fortum Harmångers Maskin & Marin Ab Fma Gabi Lindholm Oy Scandi Net Ab Sumaris Oy Trollböle fiskkläckning Pekka Vääräniemi Oy Björn Wahlroos Nylands Fiskarförbund r.f. och Håkan Stjernvall ISBN 978-952-92-1587-4 Layout: Håkan Stjernvall Ombrytning: Camilla Stjernvall-Malmberg Tryckning: Ekenäs Tryckeri, 2007 4

NYLANDS FISKARFÖRBUND 100 ÅR Du håller i Din hand en unik berättelse om den nyländska fiskarbefolkningen, om skärgården och om hur händelser i samhället påverkat både människor, skärgårdsnäringar och omgivningen under ett helt sekel. Nylands Fiskarförbund grundades år 1907. Skärgårdsbefolkningen och fiskarnäringens framsynta representanter insåg att fiskenäringen bäst skulle kunna föra sin talan genom att samlas i en gemensam organisation. Den stora rösträttsreformen, valdemokratins genombrott, så som John Österholm uttryckte den, satte fart på organisations- och föreningslivet i Finland. Nylands fiskarförbunds uppgift var för 100 år sedan och är än i dag i första hand att befrämja det kustnära yrkesfisket och vården av fiskestammar. Det har alltid fallit sig naturligt att man inom förbundet velat bevara en levande kulturmiljö i skärgården och en fast bosatt befolkning. Verkligheten i skärgården, i det övriga samhället och i hela landet har förändrats mycket under de gångna hundra åren. Den fasta befolkningen har minskat liksom antalet heltidsfiskare. Fiskebragderna och fiskemetoderna har förändrats, för att inte tala om fiskebåtarna. Också fiskstammarna och fångsterna av olika arter längs med vår kust har varierat mycket under årens lopp. Gäddkläckningsstationerna som i tiden var en viktig verksamhet är i dag ett minne blott, men däremot har utplanteringen av fiskyngel fortfarande en viktig roll i förbundets verksamhet. Idag utplanteras framför allt gös, sik och ål. Havsöring har tidvis varit en viktig utplanteringsart. På 1970-talet frågade man sig om den nyländska skärgården kan räddas undan miljöförstöringen. Idag kan vi konstatera att det fortfarande finns många moln vid horisonten. Under de senaste åren har övergödningen av Finska viken lett till årligen återkommande algblomningar, grumligt vatten och igenväxande vikar. Den kraftigt växande oljetransporten genom Finska viken är ett hot som inte heller kan förbises. All slags fartygs- och båttrafik har ökat och den ställer ibland till förtret för fisket. Sälstammen, framförallt gråsälen, har ökat starkt under de senaste decennierna och under de allra senaste åren har en explosionsartad ökning av skarven lett till nya bekymmer. Sälen söker sig idag ända upp i skär- Förbundsordförande Christina Gestrin. 5

gårdsvikarna där också nätfisket ofta försvårats. Då isbildningen sker sent eller uteblir innebär det att sälarna finns i skärgården så gott som hela tiden. Sedan Finland blev medlem i EU har fiskeripolitiken blivit en del av EU- politiken. Nylands fiskarförbund har aktivt jobbat för att Östersjön och det kustnära fisket i Finland skall betraktas som en egen helhet där man beaktar de lokala förhållandena som på många sätt skiljer sig från fisket i världshaven. Förbundet har allt mer betonat att det kustnära fisket som vi bedriver är ekologiskt hållbart. Det är ett selektivt fiske som inte hotar de naturliga fiskbestånden. Då man läser historiken märker man att många frågeställningar upprepats med jämna mellanrum under årens lopp. En viktig förutsättning för att fisket skall lyckas har alltid varit att hela kedjan från fiskaren till konsumenten har fungerat. För tio år sedan betonade förbundets dåvarande ordförande Sigurd Westerberg att det behövs fler landningsplatser med fiskhanteringsutrymmen. Samma sak kan vi konstatera idag. Kraven på fiskhanteringsutrymmena har ytterligare skärpts under de senaste åren och det innebär att många blivit eller kommer att bli tvungna att investera i hanteringsutrymmen. Inom förbundet har vi all orsak att uppmuntra den aktiva fiskarkåren att i mån av möjlighet utveckla sina hanteringsutrymmen, gärna i samarbete med andra aktörer. Förbundet har under hela sin historia stött utvecklingen av nya fiskmetoder och uppmanat fiskarkåren att nappa på nya fiskebragder då dessa kommit ut på marknaden. Från de senaste åren har vi också exempel på detta. En stort uppmärksammad händelse var det då en stiftelse donerade tolv nya sälsäkra pontonryssjor till förbundet år 2004. Dessa kunde förbundet överlåta till ett dussin tacksamma, unga yrkesfiskare. Då vi i styrelsen för några år sedan insåg att 100 års jubileet närmar sig var vi eniga om att en 100 års historik skall skrivas. Vi var mycket tacksamma för att Håkan Stjernvall åtog sig denna viktiga och krävande uppgift. Det har varit en glädje att få följa med den iver och det intresse med vilket Håkan Stjernvall utfört sitt arbete. Ett varmt tack vill jag rikta till författaren. Jag vill också tacka alla dem som ekonomiskt gett sitt stöd till detta projekt. Utan yttre finansiering skulle Nylands fiskarförbund inte ha kunnat genomföra historikarbetet. Denna bok är tillägnad alla de tusentals fiskare, fiskarhustrur och andra skärgårdsbor som levt och verkat i skärgården. Det kustnära yrkesfisket är en del av vår gemensamma historia men också av vår nutid och framtid. Esbo i januari 2007 Christina Gestrin Förbundsordförande 6

FÖRORD Då man från Nylands fiskarförbund för ett drygt år sedan frågade om jag kunde åta mig uppdraget att skriva förbundets hundraårshistorik var det med tveksamhet jag slutligen tackade ja. Min betänklighet berodde inte på att ämnet var ointressant, tvärtom. Jag har alltid känt samhörighet med kustbygden och dess folk, kanske beroende på att en hel del skärgårdsoch fiskarblod flyter i mina ådror. Nej, min tvekan berodde på att jag var rädd för att inte kunna ge en tillräckligt åskådlig skildring över fiskarförbundets mångskiftande historia. Att beskriva sådant man inte själv varit med om är inte det lättaste. Nylands Fiskarförbund grundades således år 1907 (fram till år 1913 benämnt som Nylands Fiskareförbund) och har allt sedan dess främjat fiskerinäringen och även skärgårdsbefolkningens intressen i övrigt. Att i en historik återge vad som hänt under det sekel som gått är otvivelaktigt på sin plats. Fiskarförbundets femtio första år skildrades i en skrift som gavs ut till halvsekelsjubileet år 1957. Det var förbundets dåvarande sekreterare, docent Göran Bergman som svarade för dess tillkomst. I fråga om de tjugo första åren baserade sig Bergman i hög grad på den tillbakablick som förbundets tidigare sekreteraren Rolf Palmgren skrivit ned år 1927. Göran Bergmans femtioårshistorik ingår i denna utgåva, dock till vissa delar kompletterad. Mina tillägg är signerade med H.S., liksom de rutor jag i form av personporträtt samt olika teman placerat in här och där i texten. Även bildmaterialet är delvis nytt. I motsats till Bergman, som skrev ämnesvisa kapitel, valde jag att skildra förbundets verksamhet under de senaste femtio åren i kronologisk följd, praktiskt taget år för år. Det ger visserligen en torrare text, men det är kanske lättare att följa skeendet. Under vissa rubriksättningar beskrivs dock längre tidsperioder, såsom fiskkläckningen och utplanteringen, trålfisket, matfiskodlingen och fiskförsäkringsverksamheten. Dessutom ingår också i den här delen en del nedtecknade personporträtt, liksom intervjuer med förgrundsgestalter inom förbundet. Många skall ha tack för att bokprojektet kunnat förverkligas, inte minst de ekonomiska bidragsgivarna. De finns uppräknade på baksidan 7

av titelbladet. För rent praktiskt bistånd under historikens tillblivelse vill jag tacka alla de sagesmän som bidragit med värdefull upplysning, liksom alla som ställt bildmaterial till förfogande. Tack också för den vänliga betjäning jag fått i de arkiv och institutioner jag besökt under forskningsarbetet. Ett alldeles särskilt tack vill jag rikta till förbundets mångårige ombudsman och distriktskonsulent Rolf Lindholm. Han är något av ett levande uppslagsverk då det gäller fiskarförbundet och fiskerirelaterade frågor överhuvudtaget. Att han dessutom ställde sitt omfattande privata arkiv till mitt förfogande var särskilt värdefullt. Hans granskning av manuskriptet har rättat till fel och missförstånd. Förre distriktskonsulenten Stig Sundström har även varit mig behjälplig. För all den handräckning jag fått under historikens tillblivelse skall givetvis verksamhetsledaren Mika Kiuru ha ett stort tack, liksom förbundsordförande Christina Gestrin. Ett tack även till raden av tidigare ordförande, nämligen Pär Stenbäck, Kurt Hemnell, Per-Henrik Nyman, Sigurd Westerberg, Ruben Winberg, Astrid Thors och Klaus Berglund, vilka alla tagit del av manuskriptet för sina respektive ordförandeår. För ombrytningen skall pol.mag. Camilla Stjernvall-Malmberg ha tack. Att sammanställa Nylands fiskarförbunds 100-årshistorik har varit ett trevligt arbete. Samtidigt har jag haft förmånen att få träffa genuina skärgårdsbor i sin egen livsmiljö. Mina färder i den nyländska skärgården, den sällsynt vackra sommaren 2006, har gett bestående minnen. Jag hoppas att jag lyckats återge Nylands fiskarförbunds sekellånga verksamhet så läsaren får en verklighetstrogen helhetsbild av förbundets historia. Borgå i januari 2007 Håkan Stjernvall 8

Göran Bergman Håkan Stjernvall NYLANDS FISKARFÖRBUND 1907 1957 FÖRBUNDET GRUNDAS Ett halvsekel har förgått sedan Nylands fiskarförbund grundades, en tidsrymd som i sig rymmer en genomgripande utveckling och många avgörande händelser i vårt lands historia. En överblick av Nylands fiskarförbunds verksamhet under de gångna 50 åren är i själva verket en översikt över hur olika samhälleliga, ekonomiska och politiska tilldragelser inverkat på vår svenska skärgårdsbefolkning, dess levnadsvillkor, hur den i tider av prövningar och umbäranden gjort sitt bästa, fosterlandet och vår svenska folkstam till fromma. Men en historik över Nylands fiskarförbund visar oss också hur svårt det är för en liten yrkesgrupp som skärgårdsbefolkningen att göra sig gällande och få sina rättigheter i kombination med det vaknande samhälleliga intresset under seklets första årtionde som ledde till uppkomsten av Nylands fiskarförbund. Det var lantdagsvalet år 1907 som var den första direkta påstöten till fiskarförbundets grundande. Den 8 december 1906 samlades i Kyrkslätt ett antal mellannyländska fiskare för att dryfta frågan om en egen kandidat till det stundande lantdagsvalet. Det vittnar om vakenhet och optimistiskt sinnelag att redan detta möte med eftertryck gav uttryck för önskvärdheten att den nyländska skärgårdsbefolkningen skulle framträda med en egen man i dessa val. Vid ett nytt möte två veckor senare på samma ställe var anslutningen av fiskare, vattenägare och skärgårdsjordägare stor, denna gång var nämligen de flesta nyländska skärgårdskommuner representerade. Mötet enades om att i valet gå fram med gemensamma kandidater. Tyvärr lyckades den nyländska fiskarbefolkningen inte vid detta val förverkliga sin avsikt, skärgårdens röster räckte inte till, hur livligt valdeltagandet än var. Motgången ledde emellertid till att man fick upp blicken för nödvändigheten av gemensamt uppträdande i skärgårdens livsviktiga frågor och gav sålunda påstöten till bildandet av Nylands fiskarförbund. 9

Man hade redan länge haft behov av samarbete bland fiskarna, men först vid de ovannämnda mötena väcktes definitivt tanken på en organiserad sammanslutning för tillvaratagandet av gemensamma intressen. Ett möte sammankallades den 1 februari 1907 i Borgå på initiativ av redaktör Ossian Reuter, varvid en femmannakommitté tillsattes för att utarbeta förslag till stadgar. Vid ett nytt möte den 7 april 1907 i Helsingfors konstituerade sig det nya förbundet och sålunda tillkom landets första lokala sammanslutning av yrkesfiskare, Nylands fiskarförbund. I interimsstyrelsen invaldes redaktör Ossian Reuter, lärare Johan Emil Sundqvist, fiskare Emil Wahrman, godsägare Herman Saurén, fiskare Fredrik Forsell, sjökapten Alfred Gustaf Mannelin, fiskare Wilhelm Boström och agronom Bertel Bockström. Den 9 juli 1907 stadfästes stadgarna, varefter förbundet kunde inleda sin verksamhet. Samarbete upptogs genast med Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap samt med Fiskeriföreningen i Finland. Under förbundets första verksamhetstid företog lantbrukssällskapets instruktör Emil Wahrman resor i den nyländska skärgården och förvärvade medlemmar åt den nya sammanslutningen. Emil Wahrman (1871 1913), stiftande medlem och fiskeriinstruktör. Här är några förtydliganden på sin plats. Sammankomsten i Borgå hölls inte den 1 februari utan den 18 januari i Arbetets Vänners lokal. Det upplyser ett referat i Borgåbladet (23.1.1907) om, där det inledningsvis omnämns att ett halvt hundratal fiskare hade infunnit sig och hälsades välkommen af fiskaren Emil Wahrman, som äfven sammankallat mötet. Förutom det förestående lantdagsvalet diskuterades många aktuella fiskefrågor, vilka även hade varit uppe vid de nämnda mötena i Kyrkslätt. Bbl-referatet avslutades med texten: Sist föreslog ordf. E. Wahrman bildandet af ett hela Nyland omfattande fiskarförbund och redogjorde i korthet för förbundets uppgift och den stora betydelse detsamma skulle hafva för fiskarena och fiskerinäringen i vår skärgård. Förslaget vann enhälligt understöd och beslöts att förbundet skulle omfatta hela svenska Nyland. En kommitté bestående af fiskarna Emil Wahrman, J.F. Blomqvist, Emil Andersson, redaktör Ossian Reuter och agronomen Bertel Bockström tillsattes och fick i uppdrag att snarast möjligt uppgöra förslag till stadgar och utlysa ett allmänt möte, helst i Helsingfors med representanter från alla skärgårdstrakter af det svenska Nyland. Enligt tidningsreferatet var det alltså Emil Wahrman, fiskare vid Kuggsundet i Tolkis, som var en av de verkligt drivande krafterna vid bildandet av Nylands fiskarförbund, om än mera skolat folk utsågs till de ledande posterna då förbundet grundades. Emil Wahrman dog redan våren 1913, endast 42 år gammal. I en nekrolog sägs bl.a. att han ifrade för fiskarnas bästa och begåfvad med snart sagt glänsande förmåga, verkade han genom föredrag och 10

Ossian Reuter Redaktör Ossian Reuter (1844 1908) hade en avgörande roll under bildandet av Nylands fiskarförbund och valdes till dess vice ordförande. Insatsen blev dock kortvarig eftersom han plötsligt avled redan året därpå, sommaren 1908. Reuter hade år 1898 kommit till Lovisa, där han övertog redigeringen av tidningen Östra Nyland. Han hade därförinnan tjänstgjort som tidningsman på många olika håll, förutom i födelsestaden Ekenäs, i Tammerfors, Viborg och Helsingfors. Skolrådet John Österholm, som också var född i Ekenäs och kom att bli ordförande för det nyländska fiskarförbundet, beskrev Ossian Reuter som en idérik och stridbar tidningsman. Hans tidning var därför någonting annat än de slätstrukna och torftiga tryckalster som i förra seklets senare del presenterades som finlandssvensk tidningspress. Han var svensk först som sist. Hans kärlek till det svenska rätts- och kulturarvet var starkt framträdande i hans journalistik, tyckte Österholm. Ossian Reuter hade en stark känsla för den nyländska hembygden och framför allt skärgården. Han uppställdes som fiskarbefolkningens kandidat i lantdagsvalet 1907, på samma lista som Kristian von Alfthan, som blev invald och även valdes att leda det nybildade nyländska fiskarförbundet. Ossian Reuter var aktivt med om att starta Östra Nylands folkhögskola i Pernå år 1905 och valdes till direktionsordförande i dess Ossian Reuter (1844 1908), stiftande medlem och viceordförande 1907 08. garantiförening. Skolan fick en särskild fiskeriavdelning år 1911. Nya Pressen avslutade sina minnesord över sin tidigare medarbetare så här: Under ett skiftesrikt långt liv glömde han aldrig de band, som förenade honom med den svenska allmogen och särskilt med skärens bebyggare. Hans bortgång skall väcka sorg hos många hans vänner, äldre och yngre, och minst skall den icke vara bland vår härdiga fiskarbefolkning, som lärt sig känna, att hans hjärta klappade varmt för densamma. (H.S.) andraganden i skärgården Det är därför inte att undra på att han valdes till fiskeriinstruktör och ersattes därvid i fiskarförbundets styrelse av hemmansägaren Hugo Sundbäck från Pellinge (Sundö). Nylands och Tavastehus läns lantbruksällskap hade för övrigt redan på 1800-talet riktat en viss uppmärksamhet mot fiskerinäringen. Exempelvis beviljades år 1887 stipendier åt två nyländska fiskare för att under ett par månaders tid kunna vistas i den åländska skärgården och bekanta sig med fisket där. Särskilt var det fångstens saltnings- och konserveringsmetoder man ville ta del av för att stipendiaterna vid hemkomsten kunde dela med sig av lärdomarna åt sina yrkesbröder. Efter 11

12 att Nylands fiskarförbund bildats inleddes det fruktbringande samarbetet med lantbrukssällskapet, vilket kom att fortgå till år 1918. Bland annat delades kostnaderna mellan de två organisationerna för instruktörsverksamheten i skärgården. Den första reseinstruktören i fiskefrågor var nämnda Emil Wahrman. Om än vi går händelserna litet i förväg kan den berättelse Wahrman skrev över sin verksamhet för år 1908 återges här i samma veva. Han skrev så här: Från början har min sträfvan gått ut på att genom sammanträden och föredrag hos fiskarbefolkningen väcka intresse för gemen-

De inledande paragraferna i protokollet från Nylands fiskarförbunds konstituerande möte i Helsingfors den 7 april 1907. Lägg märke till förslaget av fiskaren Hillman om att ett förbund borde bildas med enbart obesuttna fiskare, men avslogs men rösterna 37 mot 8. Frågan om motsatsförhållandet i vissa frågor mellan de obesuttna och besuttna skärgårdsborna kom ett flertal gånger upp under de närmaste åren efter att Nylands fiskarförbund bildades. Vid höstmötet år 1909 föreslogs exempelvis ett förtydligande i stadgarna så vardera parten skulle garanteras ett jämbördigt inflytande. Man enades dock om att broderligt dela på styrelseplatserna utan att för den skull göra en stadgeändring. Det beslöts i alla fall att ordförande kan utses bland förbundets passiva medlemmar, något som även varit mera regel än undantag under fiskarförbundets hundraåriga tillvaro. Att Kristian von Alfthan vid mötet den 3 oktober 1907 valdes till fiskarförbundets ordförande berodde på att han var den enda som blev invald i lantdagen av de tre kandidater som fanns på listan Nylands skärgård Helsingfors. I den ovan delvis avbildade urkundshandlingen står det längre fram i 7 så här: Emedan af de å den förenade fiskare och sjömanslistan uppställda landtdagskandidaterna endast frih. v. Alfthan blifvit invald till instundande landtdag, förklarar denne sig så väl villig som skyldig att framföra fiskarenas önskningsmål, uttalande tillika den tillförsikt att fiskarena oaktadt det kunde hysa obetingadt förtroende till hans goda vilja i detta avseende. Kristian von Alfthan hade också varit en aktiv kraft i den år 1891 bildade Fiskeriföreningen i Finland r.f.. (H.S.) samma sträfvanden. Glädjande nog ha dessa mina bemödanden krönts med den framgång att särskilda fiskare- och fiskevattenägareföreningar bildats uti Pyttis, Strömfors, Pernå, Borgå, Sibbo, Helsinge, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå, Degerby, Ingå, Snappertuna, Ekenäs och Bromarf. Utom denna verksamhet har jag ägnat Skärgårdsfiskarenas Andelslag m.b.t. en stor del af min tid, i det jag icke mindre än 191 dagar såsom ledare och rådgifvare bistått detsamma. Som naturligt är har min verksamhet under det första året icke att uppvisa några synnerligen lysande resultat, men dömer man af de vinningar som gjorts, så finner man att de uppoffringar Sällskapet gjort för fiskarebefolkningens höjande icke varit förgäfves. 13

Strömmingsfiske med skötar vid tiden för bildandet av Nylands fiskarförbund. Bilden är tagen i Ekenäs skärgård, Jussarö år 1910. Efter den här beskrivningen av det banbrytande arbete Emil Wahrman stod för återgår vi i följande stycke till Göran Bergmans text. (H.S.) Vid fiskarförbundets första ordinarie möte den 3 oktober 1907 valdes till ordförande Kristian von Alfthan, till viceordförande redaktör Ossian Reuter samt till sekreterare och ekonom agronom Emil Blåfield. På hösten 1908 drabbades förbundet av en svår förlust, i det att dess insiktsfulla och högt uppskattade viceordförande Ossian Reuter avled. I hans ställe valdes läraren J.E. Sundqvist, vilken sedan förbundets ledande kraft under det första decenniet, dr Kristian von Alfthan av andra göromål tvungits lämna ordförandeskapet, utsågs till denna förtroendepost. Till viceordförande valdes sekreteraren i Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap agronom A. Sixtus Lindholm. Emil Blåfield (1846 1930), förbundets sekreterare åren 1907 1918. Han kallades till hedersledamot år 1919. Den oroliga tiden efter vårt lands självständighetsförklaring kom att få betydande efterdyningar också inom Nylands fiskarförbund. I verksamhetsberättelsen för år 1918 står det nämligen så här: Förbundets vårmöte, som inte kunde hållas på föreskriven tid, försiggick i H:fors den 15 juni och var enastående i Förbundets hävder. Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap som under många år samarbetet med Nylands fiskarförbund meddelade att det avbrutit alla förbindelser med förbundet 14

Kristian von Alfthan Friherre Kristian von Alfthan föddes i Uleåborg år 1864, var läkare och inom sitt yrke huvudsakligen verksam vid badanstalten i Nådendal. Men han var samtidigt politiker och deltog redan i de sista ståndslantdagarna. Han invaldes sedan i den första enkammarlantdagen år 1907 som representant för Svenska folkpartiet. Med anledning av von Alfthans 50-årsdag den 1 mars 1914 skrev Hufvudstadsbladet bl.a. så här: Med sitt lifliga temperament, sin entusiasm och stora arbetsförmåga är K. v. Alfthan den som till stor del organiserat hela partiet. [ ] Han har aldrig försummat de otaliga möten som av partiets krets- och lokalstyrelser hållits, politiken och partiet har helt upptagit hans tid från höst till vår, och om sommaren har han lika intensivt ägnat sig åt Nådendal, där han för badorten under ett par decennier varit allt i allo. von Alfthan hörde även till Svenska kulturfondens främsta tillskyndare. I Åbo underrättelser påpekas därtill att Af hans öfriga verksamhet bör här speciellt nämnas hvad han gjort för fiskarbefolkningens väl. Hur kom det sig då att en friherre och medicine och kirurgiedoktor intresserade sig för skärgårdsbornas väl och ve? Inför lantdagsvalet 1907 omnämns han som en försvarare af de fria näringarnas intressen och kan genom sin erfarenhet i landtdagsarbetet vara ifrågavarande yrkesrepresentanter till en synnerligen värdefull hjälp. Som det nämnts försökte fiskarbefolkningen få en egen representant invald i lantdagen, men det misslyckades. På deras vallista fanns emellertid också Kristian von Alfthan uppställd. Ett svar på frågan om hans engagemang för fiskarbefolkningen ges i protokollet från Nylands fiskarförbunds konstituerande möte den 7 april 1907. Där står det nämligen i 7 så här: Emedan de af de å den förenade fiskare och sjömanslistan uppställda landtdagskandidaterna endast frih. v. Alfthan blifvit invald till Kristian von Alfthan (1864 1919), fiskarförbundets första ordförande. instundande landtdag, förklarar sig denne sig så väl villig som skyldig att framföra fiskarenas önskningsmål uttalande tillika den tillförsikt att fiskarena oaktadt allt kunde hysa obetingadt förtroende till hans goda vilja i detta afseende. Kristian von Alfthan kvarstod som förbundsordförande till år 1914, men från år 1912 vistades han långa tider utomlands varför vice ordföranden J.F. Sundqvist ledde förbundet i praktiken. von Alfthan var även under några år engagerad i Fiskeriföreningen i Finland, bl.a. som dess vice ordförande. Kristian von Alfthan deltog aktivt i kriget 1918, bl.a. i Skärgårdens frikår. Han anmälde sig även genast som läkare (till graden sanitetsmajor) då Estlands frihetskrig utbröt. Där ådrog han sig en lunginflammation som till slut ändade hans liv på Eira sjukhus i Helsingfors den 13 mars 1919. I Nådendal avtäcktes år 1927 en porträttbyst i brons till minne av badanstaltens mångårige överläkare och havsbadets grundläggare. (H.S.) 15

Emil Blåfield var en mycket omsorgsfull förbundssekreterare. Här ses ett stilprov från ett protokoll den 12 mars 1914. J.E. Sundqvist (1872 1948), stiftande medlem och ordförande åren 1914 1918. och dess mångåriga vice ordförande agronom A. Sixtus Lindholm hade avsagt sig sitt uppdrag. Likaså hade sekreteraren, agronom Blåfield, som i 11 års tid stått i Förbundets tjänst vägrat att kvarstå, allt detta av den anledning att det icke var utredt i vilket förhållande Förbundets ordförande J.E. Sundqvist stått till de röda i Kyrkslätt, erkannerligen deras livsmedelsnämnd. Av denna orsak anhöll herr Sundqvist att bli befriad från ordförandeskapet, vilket även blev mötets beslut. Till följd av klander från fiskargillet i Helsingfors mot förbundets styrelse i dess helhet avgick även styrelseledamoten Wilhelm Boström. Styrelsen kompletterades tillfälligt fram till höstmötet den 17 oktober. En fullständig förteckningen över såväl förtroende- som tjänstemän finns baktill i boken. Emil Sundqvists skuld år 1918 debatterades livligt, också i tidningspressen. Hur som helst var han åtminstone lite längre fram igen en betrodd bygdegestalt och kulturpersonlighet i sin hemkommun. Särskilt engagerade han sig i ungdomsarbete och i andelsrörelsen. Han var även ordförande för Svenska folkpartiets lokalavdelning i Kyrkslätt och satt med i kommunalfullmäktige. Sundqvist var lärare i sin födelsebygd under hela sitt verksamma liv, först i Porkala folkskola 1895 1914 och därefter i Ingels folkskola fram till sin pensionering. Det var under tiden i Porkala som han kraftigt engagerade sig för fiskarbefolkningens väl och ve. Han var en av de drivande krafterna vid de tidigare nämnda mötena i Kyrkslätt inför lantdagsvalet år 1907. Då fiskarförbundet firade 25-årsjubileum år 1932 hörde Emil Sundqvist till den inbjudna skaran av hedersgäster. Vid det här laget hade även lantbrukssällskapets förhållande till fiskarförbundet normaliserats. Emil Sundqvist, som var född år 1872, levde fram till år 1948. (H.S.) 16

Storryssja telnas på Haxalö i Borgå skärgård av Hanna och Artur Wahrman samt dottern Brita. Bilden är tagen år 1913. Artur var för övrigt bror till Emil Wahrman. De var födda som fyrvaktarsöner på Söderskär. JOHN ÖSTERHOLM FÖRBUNDSORDFÖRANDE År 1918, som i så många avseenden omgestaltade landets öden, medförde även stora förändringar i förbundets ledning. Dåvarande föreståndaren för Östra Nylands folkhögskola John Österholm valdes till förbundets ordförande. På denna post har han ända sedan dess utfört ett synnerligen uppskattat arbete förbundet och skärgårdsbefolkningen till fromma. Till viceordförande valdes folkskolläraren Alarik Boström. Vid denna tidpunkt avgick agronom Blåfield, som allt från förbundets tillkomst fungerat som dess sekreterare, och efterträddes av mag. Rolf Palmgren. År 1928 lämnade denne initiativrike och intresserade man sekreterarbefattningen; till hans efterträdare utsågs fiskerirådet Gunnar Gottberg. Under John Österholms ordförandeskap och Gunnar Gottbergs sekreterarskap inriktades förbundets verksamhet som följd av krigen på uppgifter av helt annat slag och annan storleksordning än de som 17

Rolf Palmgren (1890 1944), förbundets sekreterare åren 1918 1928. förbundet tidigare kommit i kontakt med. Hangöområdets temporära överlåtelse till Sovjetunionen, det svåra försörjningsläget under krigsåren och slutligen Porkalaområdets arrendering och dess återlämnande hade genomgripande följder. Förbundets verksamhet koncentrerades under en lång följd av år mer eller mindre fullständigt på problem som hade direkt anknytning till de stora händelserna i landets historia. I förbundets ledning har även skett förändringar. Dess viceordförande, läraren Alarik Boström avled och efterträddes år 1938 av konsulent Fredrik Forsell, en av förbundets stiftare och under många år dess instruktör. Viceordförandeposten övergick år 1954 till bankdirektör Karl Ekman, som inträtt i förbundets styrelse föregående år. Konsulent Forsell kvarstår fortfarande som en bärande kraft i förbundets styrelse. Fiskerirådet Gunnar Gottberg, förbundets uppskattade sekreterare sedan år 1928, såg sig vid årsskiftet 1956 57 tvungen att av hälsoskäl anhålla om befrielse från sin befattning inom förbundet. Hans flitiga och insiktsfulla verksamhet på sekreterarposten bevaras av förbundet i tacksam hågkomst. Till hans efterträdare utsågs fil.dr Göran Bergman. Marinmotorernas intåg underlättade skärgårdsbornas vardag på ett revolutionerande sätt. Det blev lätt att färdas, samtidigt som fisket kunde utsträckas till områden som varit besvärliga eller omöjliga att nå med rodd- eller segelbåtar. Maskindriften innebar dessutom att färsk fisk behändigt kunde transporteras till konsumenterna. Nylands fiskarförbund hängde genast med i utvecklingen och beställde en motorbåt från Wickströms motorfabrik i Vasa våren 1911 (se kontraktet här invid). På hösten sägs i en protokollsanteckning: Instruktör Forsell, som haft hand om och använt båten vid sina tjänsteresor under hela sommaren, intygar att motorn funktionerat till full belåtenhet. Båten, som var försedd med elektrisk tändning och strålkastare, underlättade instruktörens resor och var samtidigt avsedd som modellbåt för fiskarna. Redan samma år beställde två av förbundets medlemmar båtmotorer. Det var Pernåfiskarna Isak Lindholm på Kämpholmen och Emil Blomqvist i Vårdösund. De monterades in i gamla skötbåtar. Några andra fiskare i trakten hade visserligen något tidigare skaffat sig s.k. kultändningsmotorer, men de hade visat sig ha många fel och brister. På tal om instruktörens resor stadgades det i Fredrik Forsells tjänsteinstruktion från år 1908 att Resekostnaderna skola godtgöras instruktören enligt III klass å järnväg och II klass å ångbåt. Rekvirent bör skjutsa till närmaste järnvägsstation, ångbåtsbrygga eller gästgifveri. (H.S.) 18

19

Sikryssja stenas hos lotsen Karl Karlsson i Söderby, Strömfors. Bilden tagen våren 1922. FISKARGILLENA Nylands fiskarförbund fungerade enligt stadgarna såsom en på frivillighetens grund vilande ideell sammanslutning för tillvaratagande av de nyländska fiskarnas intressen. Antalet till förbundet slutna fiskarorganisationer, fiskargillen, har under årens lopp varierat rätt betydligt. Det föll sig nämligen genast i början av förbundets verksamhet naturligt att fiskarbefolkningen inom bestämda distrikt skulle bilda lokala sammanslutningar. Dessa gillen har sedan i stort sett bestått under hela den tid förbundet funnits till. En uppspjälkning av geografiskt allt för splittrade gillen har dock skett och ett par fiskargillen har på grund av sitt ringa medlemsantal närmast en tillvaro till namnet. På grund av Hangöområdets utarrendering åren 1940 41 avbröts Hangö fiskargilles verksamhet temporärt, och Porkalaområdets utarrendering medförde att fiskargillena i Kyrkslätt, Sjundeå och Degerby upphörde med sin verksamhet. Antalet fiskargillen som för närvarande är anslutna till förbundet är 19 och deras sammanlagda medlemsantal ca 1 000. Detta innebär att den manliga svenskspråkiga fiskarbefolkningen i den nyländska skärgården 20

Fiskargillenas utveckling under åren Som det tidigare framgått bildades det genast fiskargillen (eller fiskar- och fiskevattenägarföreningar som de vanligen hette till en början) längs hela den nyländska kusten. År 1919 hade någon av dem redan upphört, medan andra kommit till. Vid det här laget var fiskargillena fjorton till antalet, d.v.s. Hangö fiskargille med 65 medlemmar, Ekenäs skärgårds västra f.g. (33), Ekenäs skärgårds östra f.g. (38), Snappertuna f.g. (35), Ingå f.g. (62), Degerby f.g. (30), Sjundeå f.g. (31), Kyrkslätt f.g. (32), Helsingfors f.g. (107), Sibbo f.g. (28), Pörtö f.g. (37), Pellinge f.g. (22), Sarfsalö f.g. (20) och Östra Nylands f.g. med 60 medlemmar. En del av medlemmarna i Östra Nylands fiskargille bildade år 1921 Strömfors fiskargille, medan resten av dem kom att ansluta sig till Sarfsalögillet, som dock redan året därpå fick namnet Pernå fiskargille. År 1931 bildades ytterligare ett gille i Borgå skärgård, nämligen Borgå fiskargille. År 1935 bildades Bromarf fiskargille (eller kanske återuppstod). Ingågillet delades upp år 1943. Det nya gillet fick namnet Ingå östra fiskargille. Som det framgår i texten här intill avbröts verksamheten till följd av Porkala- områdets utarrendering för fiskargillena i Degerby, Sjundeå och Kyrkslätt år 1944. En del av de evakuerade fiskarna var initiativtagare till att ett nytt gille bildades i Helsinge samma år. Gillena var nu femton till antalet och hade sammanlagt cirka 700 medlemmar. Porkalafiskare som kom till Borgåtrakten trädde år 1946 ut ur ortens gille och bildade Borgå västra fiskargille. Nästan samtidigt blev det en ytterligare splittring då även ett östra gille tillkom. Nu fanns det således Borgå västra f.g., Borgå f.g. och Borgå östra f.g. År 1946 upptas dessutom igen Sarfsalö fiskargille bland förbundets medlemsföreningar. År 1947 delades också Bromarfgillet då Bromarf västra fiskargille bildades. Förändringar inträffade inte under de närmaste åren framöver. Anslutna till Nylands fiskarförbund vid dess femtioårsjubileum var således 19 fiskargillen, men tre av dem, Helsinge, Borgå östra och Sarfsalö förde en tynande tillvaro. Uppgifterna baserar sig på fiskarförbundets årsberättelser, inte på fiskargillenas urkunder, varför en viss inexakthet vad årtalen beträffar kan förekomma. (H.S.) från Bromarf i väster till Strömfors i öster praktiskt taget hundraprocentigt är ansluten till fiskargillen och därigenom till förbundet. Förbundets kontakt med gillena har upprätthållits på många olika sätt. Förbundets funktionärer och instruktörer har besökt gillena, hållit föredrag vid gillenas sammankomster och samlat dem till fiskardagar. Gillena å sin sida deltar i förbundets sammankomster. Samarbetet har ständigt varit det bästa vilket bådar gott för framtida verksamhet. 21

22

Fiskargillenas rapporter Fiskarförbundets medlemsföreningar fiskargillena gav årligen berättelser eller rapporter till förbundet över sin verksamhet. För att lättare få in dem lät man småningom trycka särskilda blanketter. Här invid ses framsidan av den rapport Pernå fiskargille gav för år 1938. Svaren på frågorna i blanketten sammanställdes och kom till synes i förbundets årsberättelse. Vad beträffar fisket lyder den för år 1937 så här: Fjällfisket har varit ganska växlande och i genomsnitt utfallit medelmåttligt. Från Pellinge rapporteras att fångsten av abborre varit ovanligt rik, enligt vad man antager beroende på den varma sommaren. Även gäddfisket har i en del trakter givit ett tillfredsställande utbyte, såsom i Ingå under sommaren och hösten samt i Snappertuna särskilt under hösten. Strömmingsfisket har i allmänhet utfallit medelmåttligt i östra Nyland, men i den västra delen av länet från Porkala västerut mindre tillfredsställande. I trakten av Helsingfors gav fisket om våren och sommaren ringa fångster, men förbättrades något på hösten. Vassbuksfångsten kan betecknas som ansenligt under medelmåttan. Sålunda rapporteras från den västra och mellersta kuststräckan att vassbuksfisket där givit ett mycket klent resultat eller rentav felslagit, såsom t.ex. i trakten av Helsingfors, Sjundeå, Snappertuna m.fl. I Porkalatrakten erhölls stora mängder vassbuk om våren och sommaren, men fisken försvann senare nästan helt och hållet ur nämnda kustvatten. I östliga Nyland har vassbuken likasom föregående år uppträtt ovanligt talrikt, varför man där lyckats göra ansenliga fångster. Det förefaller således som om vassbuken särskilt mot hösten årligen begynt draga sig längre in i Finska viken, där utbytet varit gott under de två senaste åren. Torsk- och flundrefisket har idkats i mindre utsträckning, främst i västliga Nyland. Kring Pörtö har även med framgång bedrivits fiske av torsk. Lax- och sikfisket har utfallit under medelmåttan. Från östra Nyland rapporteras att fångsterna varit jämförelsevis ringa. Sikfiske har dock bedrivits längs hela kuststräckan, ehuru mångenstädes i begränsad omfattning. Från Sjundeå meddelas att ålfisket med långrev givit ovanligt goda resultat. FISKODLING OCH FISKEVÅRD Den nyländska skärgården är i långt högre grad än våra andra skärgårdsbygder utsatt för kulturens inflytande på gott och ont, för inflyttning av stadsbor, för villabebyggelse. Den gamla bofasta fiskarbefolkningen som förr intog en dominerande ställning till bygden löper risk att allt mera förlora denna ställning. Samtidigt har fisket blivit mindre lönande, vilket lockat mången att övergå till de förtjänstmöjligheter som de närbelägna kuststäderna erbjuder, eller också till att endast bedriva fiske som binäring. Fiskevattnen i vår skärgård är till en del utsatta för en ytterst hård press. Där man för ett halvsekel sedan endast såg fiskare röra sig i rodd- eller skötbåtar ser man nu stadsbornas snabba motorbåtar, sportfiskande villabor och friluftsälskande turister. Fiskarbefolkningen håller på att bli en minoritet i sin egen hembygd. För att trygga den gamla huvudnäringen i skärgården är det ett första 23

Gunnar Gottberg, förbundets sekreterare åren 1928 1956 och kallades sistnämnda år till hedersledamot. Gunnar Gottberg Fiskerirådet Gunnar Gottberg (1883 1967) verkade som sekreterare vid Nylands fiskarförbund under nästan 28 års tid, från den första mars 1928 fram till utgången av år 1956. Strax efteråt, då förbundet firade 50-årsjubileum, kallades han till hedersledamot i förbundet. Gunnar Gottberg var filosofie magister till utbildningen och tjänstgjorde som fiskeriråd vid fiskeristyrelsen. Då det här verket indrogs överflyttades han till lantbruksstyrelsens avdelning för fiskerihushållning. Gottberg utförde vid sidan av sin tjänst ett omfattande arbete till förmån för fiskerinäringen och skärgårdsbefolkningen. Så här skrev tidningen Nyland bl.a. i samband med hans 50-årsdag 1933: Det är dock framför allt som sekreterare i Nylands fiskarförbund som Gottberg gjort sin stora fackkunskap och sitt aldrig sinande intresse för saken gällande, och på denna post har han givetvis i hög grad genom sin kunskap och initiativrikedom kunnat stöda och leda förbundets strävanden. Hans mest betydande insats står att finna inom arbetet för främjandet av fiskodlingen i öppna skärgårdsvatten, och det var på hans initiativ som Nylands fiskarförbund upptog arbetet för gäddstammens ökning, vilket numera tillerkännes stor betydelse. Gunnar Gottberg ägnade även frågan om fågelfredningen i skärgården ett stort intresse. Han var en flitig skribent, inte minst i egenskap av redaktör på Fiskeritidskrift i Finland. (H.S.) rangens intresse att bibehålla fiskevattnen i gott skick. Det var därför naturligt att vården av fiskevattnen redan då förbundet grundades framstod som en av huvuduppgifterna. Vi finner att det tack vare förbundets initiativ redan under dess första verksamhetsår grundades privata fredningsområden, tillsattes fisketillsyningsmän och utfärdades bestämmelser om fiskfredning. Även minimimåtten på fisk har i olika sammanhang varit föremål för förbundets intresse. Framställningar i dessa frågor har gjorts ett flertal gånger. Hårdast drabbades gäddan av det allt mera tilltagande intresset för sportfiske även i de mest avlägsna delar av skärgården. År 1919 väckte fiskerirådet Gottberg förslag att förbundet skulle sätta igång gäddodlingsverksamhet, som man hoppades även skulle häva den utveckling mot allt svagare gäddbestånd, som redan vid denna tid kunde förmärkas i skärgården. Man hoppades t.o.m. genom gäddodlingsverksamhet kunna öka gäddfiskets avkastning utan att bestånden äventyrades. Genom myn- 24

digheternas tillmötesgående kunde gäddodlingsverksamheten inledas redan år 1920. Det var ett nästan okänt arbetsområde som fiskerikonsulent Fredrik Forsell härmed fick sig anförtrott. Verksamheten förlades på Småholmarna i Pernå, en trakt där tack vare ett intensivt fiske tillräckligt med lekgäddor under lämplig tid kunde påräknas. Redan det första året gav kläckningssumparna ett så gott resultat att vidpass 200 000 st. gäddyngel kunde planteras ut. Med beaktande av att inga tidigare erfarenheter av gäddodling i öppna skärgårdsvatten fanns måste det betraktas som ett mycket gott resultat att under de fem år försöksverksamheten i Pernå pågick en miljon gäddyngel kunde släppas ut. Genom privata donationer kunde förbundet åren 1927 och 1928 utvidga sin gäddodlingsverksamhet. Kläckningsstationer för gäddyngel anlades på Löparö i Sibbo och vid Svartviken i Degerby. Också genom sin instruktionsverksamhet har förbundet strävat att få till stånd gäddodling och på många håll i skärgården har det även skett. År 1930 upptogs för första gången ett särskilt anslag för gäddodling i statsbudgeten. Detta var av stor betydelse för fiskodlingsarbetet i landet. Anslaget utvidgades de följande åren till att omfatta alla viktigare vårlekande fiskslag. Det ökade statsunderstödet satte förbundet i tillfälle att utöver sin ordinarie instruktör anställa en särskild instruktör i gäddodling; samtidigt begynte förbundet anordna tävlingar i gäddkläckning. I dessa tävlingar, som under 1930-talet varje år regelbundet anordnats längs hela den nyländska kuststräckan, utdelades betydande summor i premier. Tack vare dessa åtgärder tog arbetet på gäddstammens förökande alltmer fart och ytterligare bidrog den under åren vunna erfarenheten till att göra gäddkläckningen till ett enkelt och som man hoppades verksamt medel att förbättra de hårt ansatta gäddvattnen. I överensstämmelse härmed ökades antalet deltagare i förbundets gäddodlingstävlingar år från år, då blott tillräckligt avelsfisk kunde uppbringas i skärgården. Även antalet gäddkläckningssumpar, över vilka förbundet hade uppsikt, tilltog ansenligt: år 1930 fanns det blott 60 stycken, år 1936 inalles 163 stycken. Medräknas ytterligare de sumpar, vilka sportfiskare m.fl. hållit utsatta, torde totalantalet vid den nyländska kusten årligen utsatta gäddkläckningssumpar kunna uppskattas till cirka 200 stycken. I dessa har enligt låg beräkning årligen utkläckts cirka en halv miljon gäddyngel, vilka utplanterats i de nyländska skärgårdsvattnen. Vid sidan av den praktiska handledningen i gäddkläckning i sump har även kläckning i glas företagits. År 1939 anskaffades i försökssyfte sex kläckningsglas, vilka utplacerades i Snappertuna, Ingå och Strömfors, där lämpliga platser med rinnande vatten förefanns. Yngelmängden uppskattades detta första år drygt 200 000. Redan följande år anskaffades ytterligare några glas, vilka placerades i Sarvlax (Pernå) och Seitlax (Borgå lk.), och något senare anlades i Påvalsby (Pernå) en kläcknings- 25

Från år 1920 bedrevs gäddkläckning i förbundets regi. Det skedde i gäddkläckningssumpar av det här slaget. anstalt, som ger eleverna i Pernå fiskarskola praktiska erfarenheter i gäddkläckning. Kläckningsresultaten har i allmänhet varit medelmåttliga och visat relativt stora variationer från år till år. Vanligen har det erbjudit svårigheter att erhålla lekmogen avelsgädda i kusttrakterna, där förbundets kläckningsanstalter är belägna då leken här pågår under en långt utdragen tid. Denna olägenhet vid gäddodlingsverksamheten synes kunna avlägsnas endast om romanskaffningen sker vid insjöar där leken förlöper snabbt, vilket i hög grad underlättar uppsamlingen av rom och mjölke. Under 1940- och 1950-talet har intresset för gäddodling mattats av. En av orsakerna till detta var varmansfisket, som man allmänt ansåg spolierade resultatet av den möda som nedlagts på gäddbeståndets förkovran. Svårigheterna att under vissa av de senare åren erhålla rom bidrog även till att gäddutplanteringarna minskade. Trots detta intensiva gäddodlingsarbete under 1930-talet har gäddstammen i den nyländska skärgården under samma tid knappast i någon enda trakt visat ökning. Tvärtom ser det ut som om gäddstammen överallt skulle ha gått tillbaka. Frågan om gäddodlingens betydelse är tydligen inte ännu slutgiltigt avgjord. Men även om gäddodlingen eventuellt inte har den direkta betydelse som man hoppats, så har det arbete som inom vårt förbund nedlagts på gäddodlingen ingalunda gått till spillo. Arbetet på gäddstammens förkovran i våra skärgårdsvatten har riktat såväl yrkesfiskarnas som andra kretsars ögon på det problem, som skärgårdsvattnens utfiskande hotar att bli. Den betydelsen får inte underskattas. 26

Varje år premierades de fiskare som på ett framgångsrikt sätt lyckades med gäddkläckningen. Upp till ett trettiotal penningpris, i tre olika prisklasser, kunde delas ut. De som fick första pris tilldelades dessutom fiskarförbundets hedersdiplom, som Fredrik Tillman på Pellinge år 1936. 27

Fullt påtagliga ehuru av mindre ekonomisk betydelse är däremot de framgångar utplanteringen av sutare lett till på olika håll i Nyland. I Löparö odlingsvik (Sibbo) utsattes sålunda åren 1931 33 cirka 300 sutare, där de förökade sig starkt och gav upphov till en livskraftig stam, som spritt sig till angränsande vatten. De gynnsamma resultaten sporrade förbundet att utvidga denna planteringsverksamhet. Sålunda har flere hundra kilogram sutare utsatts i en del skärgårdsvatten i Snappertuna, Degerby, Sjundeå, Kyrkslätt samt Pernå, ävensom mindre mängder i insjövatten i västliga Nyland. Sutaren är numera fullt hemmastadd i stora delar av de innersta skärgårdsvattnen och kustvikarna både i östra och västra Nyland. ÖVERPRODUKTION AV VÅRSTRÖMMING Storryssjefisket som särskilt efter kriget blivit vanligt leder oundvikligt till överproduktion av strömming med åtföljande kraftigt prisfall under våren och försommaren. Det vore av största vikt att även denna vårströmming skulle finna tillfredställande avsättning antingen inom eller utom landet, eller också utbudet på våren minskas. Stämningarna inom förbundet i fråga om storryssjefisket och överproduktionen av strömming framgår ur ett uttalande som förbundet godkände vid ett möte den 23 oktober 1949. I uttalandet heter det bl.a.: Fiskerinäringens största aktuella problem i vårt land är det år efter år uppkommande överskottet av strömming, som trycker ned priset på marknaden och försätter havsfiskets utövare i de största svårigheter. Om inte åtgärder från statsmaktens sida vidtas för att råda bot på denna olägenhet kan havsfisket inte längre skänka sina utövare en skälig utkomst, vilket leder till att den yttre skärgårdens avfolkning tar allt större omfattning. Enär en av orsakerna till strömmingsfiskets kris är att antalet strömmingsryssjor starkt ökats och att fisket med detta redskap utövas av andra än egentliga yrkesfiskare, är det nödvändigt, att genom lagstiftningsåtgärder genomföra en inskränkning av fisket med strömmingsryssjor och överhuvud i tillförseln av strömming till marknaden. Detta kan ske endast genom att handeln med färsk strömming ordnas enligt i huvudsak samma system som i Sverige, nämligen att fiskarbefolkningen själv genom sina organisationer får ta hand om denna handel. Vi ser sålunda att förbundet varmt stöder tanken på strömmingshandelns auktorisering. Denna inställning från 1949 har även blivit bestående. Förbundet som sådant är dock inte direkt intressent i det nyländska fiskandelslag, som bildades år 1955 och som så snart nödig anslutning vunnits hoppas kunna inleda sin verksamhet. Redan under 1930-talet skymtar problemet med överskottsfisken, 28

Storryssjan var ett effektivt, men omdiskuterat redskap. Den här bilden är tagen vid Kamsholmen i Sibbo försommaren 1926. men under kriget och de närmaste efterkrigsåren rådde på grund av rådande knapphet på livsmedel inga avsättningssvårigheter för fisk. Angående 1930-talet förtjänar nämnas att förbundet på grund av den i landet rådande överproduktionen på billig havsfisk och bristen på förmånliga avsättningsmarknader i utlandet våren 1933 vände sig till statsrådet med anhållan om införande av exportpremier på fisk. Denna vädjan till statsmyndigheterna vann även understöd bland andra fiskarorganisationer, vilka i sina framställningar betonade vikten av att fiskexporten upphjälps medels exportpremier. På grund av en motion togs frågan upp i riksdagen och anslag beviljades för ändamålet. Sedan år 1934 erlades under ett antal år exportpremier för saltströmming och fiskkonserver, tillverkad av strömming eller vassbuk. Problemet med överskottsströmmingen har emellertid under åren efter andra världskriget fortgående intagit en central ställning i fiskarbefolkningens näringsliv. Redan under slutet av 1930-talet kunde, delvis genom förbundets verksamhet, ett visst intresse väckas för anskaffande av torkmaskiner för fiskmjölsfabrikation i större skala. Under 1940-talet och även under de senaste sju åren har fiskmjölsfabrikation i viss utsträckning förekommit i landet, men inte tillnärmelsevis i sådan omfattning att den 29

30 Nylands fiskarförbund lyckönskade sin värderade ordförande John Österholm på 50- årsdagen den 5 oktober 1932 med en vackert utformad hyllningsadress, textad och tecknad av ingen mindre än Lennart Segerstråle. Vid den här tiden var medlemsgillena femton till antalet.