DEN PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA RESOLUTION: Kampen mot fattigdom inom ramen för målen för hållbar utveckling i 2030agendan för hållbar utveckling På grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, barn- och ungdomsrelaterade frågor, mellanmänskliga förbindelser, utbildning och kultur Medföredragande: Silvia Salgado (Parlandino) Jude Kirton-Darling (Europaparlamentet) Torsdagen den 22 september 2016 Montevideo AT\1105474.docx
EUROLAT - Resolution av den 22 september 2016 Montevideo [på grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, barn- och ungdomsrelaterade frågor, mellanmänskliga förbindelser, utbildning och kultur] Kampen mot fattigdom inom ramen för målen för hållbar utveckling i 2030-agendan för hållbar utveckling Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, med beaktande av rapporten från juli 2014 från FN:s öppna arbetsgrupp om mål för hållbar utveckling, med beaktande av 2014 års rapport från FN om millennieutvecklingsmålen, med beaktande av rapporten av den 30 maj 2013 från högnivåpanelen med prominenta personer om utvecklingsagendan för perioden efter 2015 A New Global Partnership: Eradicate Poverty and Transform Economies through Sustainable Development, med beaktande av dokumentet från FN:s råd för mänskliga rättigheter Final draft of the guiding principles on extreme poverty and human rights, som den särskilda rapportören för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, Magdalena Sepúlveda Carmona, lagt fram, med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/1 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, med beaktande av resolutionen om de överenskomna slutsatserna vid kvinnokommissionens 60:e möte om kvinnors egenmakt kopplat till hållbar utveckling, som FN antog i mars 2016, med beaktande av FN:s fjärde internationella konferens om befolkning och utveckling, som antogs i Kairo 1994 samt resultaten av översynerna av dessa: Kairo+5, Kairo+10, Kairo+15 och Kairo+20, med beaktande av FN:s fjärde kvinnokonferens, som hölls i Peking 1995, och resultaten av efterföljande översyner Peking+5, Peking+10, Peking+15, Peking+20, med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som FN:s generalförsamling antog1979, med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter, som FN:s generalförsamling antog i november 1989, med beaktande av FN:s 21:a konferens om klimatförändringar, som hölls i Paris i december 2015, 2/12 AT\1105474.docx
med beaktande av Santiagodeklarationen från det första toppmötet mellan stats- och regeringschefer i Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac) den 27 och 28 januari 2013 i Chile, med beaktande av Brysselförklaringen från det andra toppmötet mellan stats- och regeringschefer i EU och Celac den 10 och 11 juni 2015, med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015 Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015, med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014 Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335), med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 oktober 2011 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637), med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 april 2010 EU:s åtgärdsplan i tolv punkter till stöd för millennieutvecklingsmålen (COM(2010)0159), med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020. En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2013 om millennieutvecklingsmålen att definiera en utvecklingsram för tiden efter 2015, med beaktande av Europaparlamentets betänkande av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015, med beaktande av det fleråriga regionala vägledande programmet för Latinamerika, med beaktande av den politiska Belénförklaringen från det tredje toppmötet mellan Celecs stats- och regeringschefer den 28 och 29 januari 2015 i Belén i Costa Rica, med beaktande av den politiska Quitoförklaringen från det fjärde toppmötet mellan Celecs statschefer den 27 januari 2016, med beaktande av den särskilda deklarationen om utvecklingsagendan efter 2015 från det andra toppmötet mellan Celecs stats- och regeringschefer den 28 och 29 januari 2014 i Kuba, med beaktande av Montevideoöverenskommelsen, som antogs i augusti 2013 i Montevideo i Uruguay inom ramen för den första regionala konferensen om befolkning och utveckling i Latinamerika och Västindien, som anordnades av ECLAC, och av följande skäl: A. Fastställandet av millennieutvecklingsmålen, varav det första är att utrota extrem fattigdom och hunger, var ett av världssamfundets mest framgångsrika initiativ under de senaste femtio åren. I och med dessa mål gjordes människor uppmärksamma på behovet av att minska fattigdomen, en gemensam och global agenda med specifika mål fastställdes, det fastslogs att fattigdomen var ett av de mest akuta problemen som kräver ingripanden på en AT\1105474.docx 3/12
global nivå, och internationella institutioner och nationella regeringar ålades att rapportera om hur de bidrar till att dessa mål uppnås och att visa på vilket sätt de tar ansvar för att utrota fattigdomen. B. I 2030-agendan för hållbar utveckling ett dokument som ger uttryck för våra länders ideal om att skapa en rättvisare, jämlikare och fredlig värld är det första målet för hållbar utveckling att utrota all form av fattigdom i hela världen. Detta inbegriper genomförande av omfattande nationella system för social trygghet, garanterad rätt till ekonomiska resurser och tillgång till grundläggande tjänster, uppbyggnad av motståndskraften hos de fattiga och utsatta människor, resursmobilisering från olika källor, inbegripet genom internationellt samarbete, samt upprättande av bärkraftiga jämställdhetsintegrerade regelverk till stöd för ökade investeringar i åtgärder för att utrota fattigdom. C. Fattigdom kan bland annat utrotas genom tillämpandet av ett tillvägagångssätt som grundar sig på de mänskliga rättigheterna, där det framhävs att fattigdom är en fråga om mänskliga rättigheter och en orsak till, såväl som en följd av, brott mot dessa rättigheter. D. Enligt FN:s särskilda rapportör är fattigdom en företeelse som inte enbart rör överlevnad med mycket små intäkter utan omfattar en mer långtgående avsaknad av utvecklingsmöjligheter och social utestängning, vilket samhälle det än rör sig om. Den framtida strategin för att utrota fattigdom måste därför rikta in sig på att komma till rätta med ojämlikheten i syfte att skapa och främja en långsiktigt hållbar utveckling. E. Fattigdom bekämpas med en politik som på bästa sätt tillgodoser människors förhoppningar och rättmätiga krav, det vill säga krav på rätt till arbete med rättigheter liksom till en rättvis lön, och genom att främja en socialpolitik som framhäver rätten till hälsa, utbildning, kultur, idrott, social trygghet och ett värdigt liv. F. Avsevärda framsteg har gjorts vad gäller minskningen av den extrema fattigdomen på global nivå: År 2010, fem år tidigare än förutsett, hade antalet personer som lever i extrem fattigdom i utvecklingsregioner halverats, dvs. från 47 % år 1990 till 22 % år 2010. G. Främjande och skydd av och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, som är universella, odelbara och ömsesidigt sammankopplade, måste ingå i all politik och alla program för fattigdomsutrotning. Dessutom måste det vidtas åtgärder för att trygga alla människors rätt att delta i, bidra till och gagnas av den ekonomiska, sociala, kulturella och politiska utvecklingen, och lika mycket uppmärksamhet och kraft måste snarast ägnas åt att främja, skydda och till fullo förverkliga civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. H. Fortfarande lever 1,2 miljarder människor i extrem fattigdom. Dessa människor konsumerar endast 1 % av alla varor och tjänster i hela världen i jämförelse med de en miljard rikaste människorna som konsumerar 72 %. I. Kvinnor och flickor utgör en oproportionerligt stor andel av den fattiga befolkningen, närmare 70 %, och är därför oftare utsatta för våld och flera olika former av diskriminering, exempelvis vad gäller tillgång till sysselsättning, anställningsvillkor och löner, utestängning och materiell fattigdom. Fattiga flickor löper en 2,5 gånger högre risk att giftas bort som barn 4/12 AT\1105474.docx
jämfört med de som tillhör den rikaste kvintilen, kvinnor och flickor som lever i fattigdom är mer sårbara för sexuellt utnyttjande, inbegripet människohandel, och de kvinnor och flickor som utsätts för sexuellt våld har färre chanser att ta sig ur våldsamma relationer på grund av att de saknar inkomst och resurser. J. Större ansträngningar måste göras för att minska antalet personer som lider av hunger och undernäring, trots de betydande framgångar som har gjorts under de senaste decennierna och som har lett till att andelen undernärda eller med näringsbrist har sjunkit från 23,2 % år 1990 till 14,9 % år 2012. K. Den avstannande ekonomiska tillväxten har försvårat uppnåendet av det andra målet det vill säga en full och produktiv sysselsättning och värdiga arbeten för alla vilket främst drabbat ungdomar. Trots den ekonomiska krisen fanns det över 200 miljoner arbetslösa år 2012 enligt ILO, och fattigdomen bredde ut sig även bland dem som lyckades behålla sitt arbete. L. Efter toppmötet Rio+20, vars syfte var att utvärdera vilka framsteg som hade gjorts avseende uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, ansågs det nödvändigt att fastställa nya mål på grundval av de redan genomförda framstegen, i syfte att bättre koppla samman klimatförändringar och miljöskydd i allmänhet med en hållbar produktion, och att i större utsträckning integrera de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av en hållbar utveckling. M. 2030-agendan för hållbar utveckling omfattar 17 mål, bland andra att utrota fattigdom och hunger, garantera tillgång till rent vatten och sanitet, minska ojämlikheten, med mera. N. En näringsrik kost är oumbärlig för hälsan och den fysiska och mentala utvecklingen, och människor som lever i fattigdom har ofta begränsad tillgång till näringsrik och ekonomiskt överkomlig mat eller till de resurser som krävs för att producera eller införskaffa sådan mat. O. Tillgång för alla barn, ungdomar och vuxna till offentlig och avgiftsfri utbildning av god kvalitet måste inta en framträdande ställning i de strategier som rör utrotandet av fattigdom, och fungera som ett effektivt instrument för att bryta de fattigdomscirklar som går över generationsgränserna och för att avsevärt minska ojämlikheten. P. Skapandet av nya anständiga arbetstillfällen av hög kvalitet, med full respekt för arbetstagarnas rättigheter, kollektivavtal och internationella arbetsnormer och sociala normer, är en nödvändig förutsättning för att utrota fattigdom och minska ojämlikheten. Eftersom det främst är den privata sektorn, och i synnerhet små och medelstora företag, som skapar sysselsättning bör de statliga aktörerna ta vederbörlig hänsyn till deras potential då strategier för att bekämpa fattigdomen ska utarbetas och genomföras, och samtidigt övervaka så att ingen inskränkning av arbetstagarnas rättigheter sker. Q. Den nationella resursmobiliseringen spelar en viktig roll i kampen mot fattigdomen och för att minska ojämlikheten. R. Klimatförändringar, miljöförstöring och naturkatastrofer bidrar till att öka redan befintliga sårbarheter vilket får allvarliga följder för kampen mot fattigdomen, särskilt i de AT\1105474.docx 5/12
länder och regioner som saknar den nödvändiga kapaciteten för att förebygga dessa företeelser eller anpassa sig till dem. S. Samarbete och bistånd för hållbar utveckling fortsätter att vara kraftfulla medel i kampen mot fattigdom och allt utvecklingsbistånd som syftar till detta bör ges på grundval av mänskliga rättigheter, utifrån de vägledande principerna om jämlikhet och jämställdhet, solidaritet, ömsesidig respekt och icke-diskriminering. T. Under det senaste årtiondet har den extrema fattigdomen halverats i länderna i Latinamerika och Västindien (LAC), så att 56 miljoner människor har kunnat ta sig ur denna situation. Ojämlikheten i dessa länder är emellertid fortsatt mycket stor, och ungefär 200 miljoner människor, det vill säga mer än en tredjedel av befolkningen, befinner sig fortfarande i en utsatt situation under övergången från extrem fattigdom till välstånd och löper stor risk att åter hamna under fattigdomströskeln. U. I Santiagodeklarationen från det första toppmötet mellan stats- och regeringschefer i Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac), som ägde rum den 27 och 28 januari 2013 i Chile, bekräftade länderna i regionen ånyo sitt åtagande att uppnå de internationellt överenskomna målen, inbegripet millennieutvecklingsmålen och målen för hållbar utveckling, som är fastställda sedan Rio+20. De visade också hur viktigt det är att utvecklingsagendan efter 2015 innehåller frivilliga, allmänna, tydliga och mätbara mål, som går att anpassa till alla nationers olika förutsättningar, i syfte att utrota fattigdom och främja hållbar utveckling. V. I den särskilda deklarationen om utvecklingsagendan efter 2015 från det andra toppmötet mellan stats- och regeringschefer i Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac), som hölls den 28 och 29 januari 2014 i Kuba, underströk länderna i regionen hur brådskande och viktigt det är att den nya agendan befrämjar en lösning på de strukturella problem som utvecklingsländer brottas med och att den undanröjer klyftor som finns på internationell och regional nivå samt inom samhällen, i syfte att bistå ländernas strävan efter högsta möjliga välbefinnande för hela sin befolkning och efter att säkra befolkningens mänskliga rättigheter, i synnerhet rätten till utveckling. W. I den politiska förklaringen som antogs vid Celacs tredje toppmöte, som hölls den 28 och 29 januari 2015 i Belén i Costa Rica, bekräftade LAC-länderna ånyo att de är fast beslutna att åter ta upp kampen mot den extrema fattigdomen, hungern och ojämlikheten på flera olika sätt, genom att direkt angripa de bakomliggande orsakerna, vilket är en oumbärlig förutsättning för att uppnå hållbar utveckling i regionen. X. De latinamerikanska länderna och EU har etablerat starka politiska förbindelser under de senaste åren, och EU är den främsta givaren inom utvecklingssamarbete, den största utländska investeraren och den tredje största handelspartnern i LAC-regionen. Y. Efter två årtionden med en rad framgångsrikt genomförda samarbetsprogram inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete klassificerar Världsbanken nu merparten av de latinamerikanska stater som medelinkomstländer, vilket innebär att det utöver finansieringsinstrumentet för samarbete nu måste utarbetas och genomföras nya bilaterala och biregionala program för att ta hänsyn till de nya politiska och ekonomiska 6/12 AT\1105474.docx
omständigheterna i båda regionerna. Z. EU har nyligen sjösatt ett nytt regionalt utvecklingssamarbete för LAC-länderna för perioden 2014 2020, till vilket 925 miljoner euro har avsatts i bidrag för sju års tid, och som är inriktat på följande fyra prioritetsområden: orsakssambandet mellan säkerhet och utveckling, god samhällsstyrning, ansvarighet och social jämlikhet, hållbar tillväxt för alla som förutsättning för mänsklig utveckling, miljöhållbarhet och klimatförändring, samt högre utbildning. AA. EU har avsatt 40,35 miljoner euro för samma period till programmet EUROsociAL, vars mål är att minska fattigdom, ojämlikhet och social utestängning samt främja handel och investeringar, med det slutgiltiga målet att stärka social och territoriell sammanhållning. AB. EU har i och med ALFA III och Erasmus Mundus insats 2 skapat utbytesprogram för studenter och lärare som säkrar sårbara gruppers och mindre utvecklade regioners deltagande, och har sjösatt projekt som är inriktade på att främja det akademiska samarbetet mellan europeiska och latinamerikanska institutioner. AC. 2010 inrättade EU ett nytt instrument, investeringsinstrumentet för Latinamerika, med målet att stärka förbindelserna med LAC-regionen och med beaktande av den ekonomiska och sociala utvecklingsnivån i de latinamerikanska och västindiska länderna. Detta instrument syftar till att främja utvecklingen av den privata sektorn och investeringar i projekt som avser den offentliga infrastrukturen inom områden såsom transport, energi och miljö, genom att ekonomiskt bistå de finansiella instituten i de anslutna länderna. AD. Handel är en erkänt viktig faktor för tillväxt för alla och hållbar utveckling och således ett viktigt medel för att utrota fattigdom. EU har av den anledningen integrerat hållbar utveckling ännu mer i sin handelspolitik genom att i alla sina handelsavtal med tredjeländer systematiskt inlemma bestämmelser om hållbar utveckling som tar bland annat arbets- och miljöaspekter i beaktande. AE. På handelsområdet har EU och länderna i Latinamerika och Västindien genomfört ensidiga instrument som syftar till att främja hållbar utveckling i sårbara ekonomier genom ensidiga handelsmedgivanden, i synnerhet det allmänna preferenssystemet och den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre. AF. Av den totala befolkningen i EU (120 miljoner människor) löper 24 %, vilket omfattar ungefär 27 % av alla barn i Europa, en risk att hamna i fattigdom och social utestängning. Av alla européer lider 9 % av allvarlig materiell fattigdom och 17 % lever på mindre än 60 % av medelinkomsten för hushållen i sina länder. Dessa omständigheter är ett resultat av den åtstramningspolitik som olika regeringar i medlemsstaterna har genomfört. AG. I EU lever 12 miljoner fler kvinnor än män under fattiga förhållanden. Kvinnor har lägre löner, lägre pensioner och längre arbetsdagar, riskerar i större utsträckning otrygghet, utsätts för diskriminering på arbetsplatsen och saknar mödrastöd. Alla dessa diskrimineringar är orsaker till den fattigdom som de är drabbade av. AH. Kampen mot fattigdom och social utestängning intar en central position i Europa AT\1105474.docx 7/12
2020-strategin, eftersom den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning är ett av flaggskeppsinitiativen som fungerar som en grund för ett gemensamt åtagande mellan de nationella regeringarna, EU-institutionerna och de viktigaste berörda parterna såsom ickestatliga organisationer, arbetsmarknadsparter, företag, aktörer inom social ekonomi och akademiska organisationer. 1. Den parlamentariska församlingen välkomnar de uppnådda resultaten i fråga om minskad extrem fattigdom världen över, men påminner om att man måste fördubbla sina ansträngningar inom ramen för 2030-agendan för hållbar utveckling genom att fastställa en tydlig koppling mellan utrotandet av fattigdom och hållbar utveckling i syfte att minska ojämlikheterna såväl inom som mellan länder. 2. Den parlamentariska församlingen erinrar om att fattigdom måste betraktas som ett problem med flera dimensioner, att det inte enbart rör sig om en brist på inkomst utan även omfattar en stark social dimension, och att indikatorer för välfärd och mänsklig utveckling därför bör användas för att bedöma fattigdom och för att mäta hur den utvecklas. 3. Den parlamentariska församlingen anser att alla åtgärder som tillämpas i syfte att bekämpa de bakomliggande orsakerna till fattigdom, social utestängning och ojämlikhet måste ske på grundval av mänskliga rättigheter, utesluta alla former av diskriminering och lägga särskild vikt vid kvinnors, flickors och äldres rättigheter. Församlingen framhäver kopplingen mellan jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt och utrotandet av fattigdom, och behovet av att säkerställa att kvinnor och flickor kan leva ett värdigt liv på alla plan under livets alla faser, och rättigheterna för sårbara grupper, i synnerhet för migranter, hbt-barn och hbt-ungdomar, minoriteter, ursprungsbefolkningar och personer av afrikansk härkomst såväl som personer med funktionsnedsättning. 4. Den parlamentariska församlingen anser att utrotandet av den extrema materiella, sociala och andliga fattigdomen, med hänsyn till allt vad innebär att vara en allsidig människa. Detta betyder att befolkningen ska garanteras de allmänna grundläggande rättigheterna liksom tillräckliga inkomster för en allsidig utveckling. 5. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att intensifiera kampen mot korruption och straffriheten, att säkra en jämlik tillgång till ett oberoende och opartiskt rättsväsende och att bidra till att maktbalansen respekteras fullt ut, vilket krävs för att stärka demokratin, styret och rättsstaten och för att uppnå en hållbar utveckling. Församlingen slår återigen fast att en allsidig kamp mot fattigdom kräver att demokratin, rättsstaten och alla de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut, inbegripet rätten till hållbar utveckling där människan sätts i centrum för den offentliga politiken, vilket alltid ska ske i överensstämmelse med, och med respekt för, moder jord och ekosystemets balans. Församlingen framhäver vikten av att främja alla medborgares mångsidiga, utbredda och fulla deltagande. 6. Den parlamentariska församlingen understryker den viktiga kopplingen som finns mellan gott styre, en hållbar resursanvändning och utvecklingens fortskridning; en rimlig och rättvis resursfördelning å ena sidan och minskad ojämlikhet å andra sidan. Församlingen anser att en hållbar utveckling endast kan uppnås om en jämlik fördelning kan säkerställas och om hänsyn tas till alla grupper, med större fokus på sårbara sektorer. 8/12 AT\1105474.docx
7. Den parlamentariska församlingen påminner om att det framför allt är regeringarna som ansvarar för att utarbeta och genomföra en hållbar ekonomisk politik och för att på ett effektivt och hållbart sätt uppbåda och använda offentliga medel, särskilt de som härrör från ett hållbart och rimligt utnyttjande av naturresurser, vars rikedomar bör komma folket och respektive lands utveckling till gagn. Församlingen anser också att offentlig-privata partnerskap kan spela en viktig roll i uppbådandet av ytterligare medel för utveckling genom att utbytet av erfarenheter och kunskaper inom dessa partnerskap främjas inom en solid ram för ansvarighet och socialt ansvar, det vill säga den sociala balans som säkrar en omfördelning av resurserna. På så sätt kan de bidra till att uppfylla den sociala agendan i regeringarnas nationella utvecklingsplaner. 8. Den parlamentariska församlingen betonar vilken viktig roll det civila samhället spelar i ländernas ekonomiska och sociala utveckling. Därför lovar församlingen att alla grupper i större utsträckning ska inkluderas, i synnerhet vad gäller delaktigheten i beslutsprocesser för de grupper som riskerar att hamna under fattigdomsgränsen, för att de ska kunna ta del av tillväxten för alla. 9. Den parlamentariska församlingen understryker behovet av att säkra allmän tillgång till offentlig och avgiftsfri utbildning av god kvalitet. Särskilt fokus ska läggas på elever med särskilda behov, migranter, ursprungsbefolkningar, personer med afrikansk härkomst och personer med funktionsnedsättning. Likaså ska strategier för att bekämpa social ojämlikhet i skolorna utarbetas som instrument för att avhjälpa kunskapsbristen och främja hållbar utveckling, utrotande av fattigdom samt jämställdhet. 10. Den parlamentariska församlingen erinrar om hur viktigt det är att ha tillgång till yrkesutbildad arbetskraft för att säkra en hållbar utveckling. För detta ändamål uppmanar församlingen regeringarna att inrätta utbildningsprogram för alla åldersgrupper, som särskilt riktar sig mot sårbara grupper, socialt utestängda och alla andra som löper risk för att hamna i fattigdom. 11. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja skapandet av värdiga och stabila arbetstillfällen, eftersom den konstaterar att otrygga anställningar försvagar arbetsmarknaden och ökar risken för fattigdom bland de mest sårbara grupperna. Mer specifikt uppmanar församlingen till inrättandet av instrument som ska förhindra att arbetstagare blir och förblir otrygga och fattiga, för att säkerställa att personer som har arbete inte fastnar i fattigdom. 12. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att utarbeta en offentlig politik och trygghetsinstrument för att alla unga yrkesverksamma ska kunna ha ett stabilt och värdigt arbete. 13. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att säkra en jämlik tillgång till allmän, offentlig och avgiftsfri vård av god kvalitet, vilket är en oumbärlig förutsättning för utrotandet av fattigdom och för en hållbar utveckling, med särskilt fokus på att förebygga och undanröja alla former av diskriminering och att undanröja alla hinder som försvårar tillgången till vård. AT\1105474.docx 9/12
14. Den parlamentariska församlingen betonar regeringarnas skyldighet att säkerställa att kvinnor åtnjuter samma politiska, sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet den lagliga rätten att äga och förvalta privat egendom, att de i praktiken har en jämlik tillgång till ekonomiska möjligheter, i synnerhet vad gäller arbete och näringsliv, såväl som till samma offentliga tjänster, inbegripet vård, tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, utbildning och sociala trygghetsförmåner. Likaså anser församlingen att staterna bör utarbeta instrument som säkerställer att alla kvinnor ges möjlighet att delta i beslutsprocesser, för att på så sätt stärka deras ställning i samhället. 15. Den parlamentariska församlingen konstaterar att småskaliga familjejordbruk, där jorden brukas traditionsenligt och med konventionella jordbruksmetoder, direkt bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning, utveckling av den lokala ekonomin, hållbar tillväxt och en mångfald av jordbrukssorter. Församlingen betonar i synnerhet den roll som småskaliga jordbruk spelar för utrotandet av hunger, dold hunger och näringsbrist. 16. Den parlamentariska församlingen erinrar om vikten av att införa integrerade system för vattenförvaltning i syfte att säkra en jämlik och allmän tillgång till dricksvatten, sanitet och adekvata system för rening av avloppsvatten, med särskilt fokus på de länder och regioner som drabbas av torka. Församlingen uppmanar regeringarna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att vatten förorenas av farliga kemikalier eller andra föroreningar som påverkar miljön och människors hälsa. Församlingen vill att vatten och tillgång till vatten ska fortsätta att förvaltas inom den offentliga sektorn, eftersom det är en omistlig rättighet som är nödvändig för människors överlevnad. 17. Den parlamentariska församlingen betonar den roll som idrott, kroppsövningar och rekreation spelar i kampen mot fattigdom och ojämlikhet, samt för främjandet av delaktighet och som ett instrument för social integration i de olika länderna. Församlingen uppmanar regeringarna att tillhandahålla fler idrottsmöjligheter, särskilt till barn och ungdomar. 18. Den parlamentariska församlingen understryker att de latinamerikanska och västindiska länderna har gjort stora ekonomiska och sociala framsteg under de senaste åren, som har bidragit till flera politiska och ekonomiska förändringar på en global nivå. Församlingen noterar att stora utmaningar vad gäller social ojämlikhet kvarstår, trots att Latinamerika och Västindien har upplevt en snabb ekonomisk tillväxt. Församlingen anser därför att det framtida biregionala samarbetet till stor del bör inriktas på en sammanhängande politik för hållbar utveckling. 19. Den parlamentariska församlingen framhåller den roll som kulturen spelar i kampen mot fattigdom eftersom tillgången till och skapandet och upplevelsen av kultur bidrar till befolkningens egenmakt och utveckling. 20. Den parlamentariska församlingen erinrar om vikten av att staterna i regionen utarbetar en offentlig politik och regelverk som syftar till att minska ojämlikheten och sociala orättvisor, samt att de inrättar strategier och program som gör det möjligt att säkra en rimlig och rättvis fördelning av rikedomar bland befolkningen och att öka den sociala investeringen, vilket krävs för att minska fattigdomsnivån som präglar Latinamerika och Västindien. 21. Den parlamentariska församlingen påminner om att klimatförändringar, naturkatastrofer och miljöförstöring är stora utmaningar för mänskligheten och 10/12 AT\1105474.docx
bakomliggande orsaker till fattigdom och hunger samt faktorer som försvårar det arbete som har påbörjats för att uppnå hållbar utveckling i våra länder och regioner. I detta sammanhang rekommenderar församlingen å det starkaste att det biregionala samarbetet kring förebyggande och begränsning av klimatförändringar och naturkatastrofer samt anpassning till dessa företeelser vidareutvecklas genom biregionala samarbetsprogram. Församlingen framhåller att båda regionerna även måste förstärka synergieffekterna och samordningen av de gemensamma ståndpunkterna vid multilaterala forum för att få globalt gehör för dessa utmaningar. 22. Den parlamentariska församlingen betonar att de framväxande ekonomierna har gått till att bli den viktigaste motorn för den globala ekonomiska tillväxten. För första gången i historien är det utvecklingsländerna som tillsammans står för mer än hälften av världshandeln, vilket till stor del har bidragit till att hundratals miljoner människor har lyfts ur fattigdom. 23. Den parlamentariska församlingen betonar den mycket viktiga roll som den privata sektorn spelar i främjandet av ekonomisk tillväxt, skapandet av välstånd och minskningen av fattigdom genom att den skapar nya sysselsättningsmöjligheter som är anständiga och stabila. I detta hänseende stöder församlingen de initiativ vars syfte är att främja samarbete mellan små och medelstora företag i EU och LAC-länderna. Församlingen erinrar i detta sammanhang om att den privata sektorns verksamhet bör utföras inom en rättslig ram som är öppen och förutsägbar och till fullo respekterar nationella och internationella arbetsnormer och sociala normer. 24. Den parlamentariska församlingen framhåller att den offentliga sektorns roll är av central betydelse för att målen för hållbar utveckling ska uppnås. Den privata sektorn är en motor för skapande av välstånd och ekonomisk tillväxt i alla marknadsekonomier och svarar för 90 % av sysselsättningen och inkomsterna i utvecklingsländerna. Enligt FN står den privata sektorn för 84 % av utvecklingsländernas BNP och kan utgöra en hållbar grund för inhemsk resursmobilisering, vilket leder till ett minskat bidragsberoende så länge sektorn regleras ordentligt, följer principerna för mänskliga rättigheter och miljöstandarder och är kopplad till konkreta långsiktiga förbättringar för den inhemska ekonomin, en hållbar utveckling och minskad ojämlikhet. 25. Den parlamentariska församlingen framhåller att mikroföretag och små och medelstora företag, vilka utgör ryggraden i alla marknadsekonomier, åläggs mycket större regleringsbördor i utvecklingsländer än inom EU. I utvecklingsländerna verkar de flesta av dem inom den informella ekonomin, som präglas av osäkerhet och inom vilken de saknar rättsligt skydd, arbetsrättigheter och tillgång till finansiering. Enligt Världsbankens rapport Doing Business från 2014 är regleringsbördan i själva verket störst i de fattigaste länderna. 26. Den parlamentariska församlingen understryker att handeln kan fylla en viktig funktion för utveckling och vara ett användbart instrument i kampen mot fattigdom eftersom den gör det möjligt för länder att införlivas i regionala och globala värdekedjor, diversifiera sin produktion och maximera den ekonomiska och sociala nyttan. Därför uppmanar församlingen EU och LAC-länderna att arbeta för att ett heltäckande handelsområde, som omfattar EU och Celac, upprättas för främjandet av hållbar utveckling på grundval av mänskliga rättigheter, sociala normer och arbetsnormer, som till fullo ska respekteras, och med hänsyn till alla relevanta miljöaspekter. AT\1105474.docx 11/12
27. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att undersöka vilka möjligheter som står till buds genom vetenskap, teknik och innovation för att befrämja en hållbar utveckling för alla som hjälper medborgarna att komma ur fattigdom, bli oberoende, få en bättre livskvalitet, skapa sysselsättningsmöjligheter av god kvalitet, främja en hållbar konsumtion och hållbara konsumtionsmönster, minska sårbarheten vid naturkatastrofer samt främja en effektiv användning av knappa resurser. Församlingen anser att överföringen av teknik och samarbete inom vetenskap, innovation och teknik bör utvecklas inom ett öppet regelverk där det civila samhället aktivt deltar och inta en framträdande plats i framtida bilaterala och biregionala samarbetsprogram mellan EU och LAC. 28. Den parlamentariska församlingen uppmanar EU och länderna i Latinamerika och Västindien att dela med sig av vetenskap och teknik till varandra för att utrota fattigdomen. *** 29. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina medordförande att översända denna resolution till Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, parlamenten i Europeiska unionens medlemsstater och i länderna i Latinamerika och Västindien, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet, Mercosurs parlament, Andinska gemenskapens sekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté, Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater, det latinamerikanska ekonomiska systemets ständiga sekretariat samt till generalsekreterarna för Amerikanska samarbetsorganisationen, Sydamerikanska nationernas union respektive FN. 12/12 AT\1105474.docx