Den 14 Juni stod en förväntansfull samling seniorresenärer, utanför Näckrosen i Ingelstad och väntade på Åsedabussen som skulle ta oss till Ven, denna ö som också kallas Öresunds Pärla. Ingvar, från Ingvars Restjänst, hälsade välkomna och vi var snart i Växjö för att hämta upp nya resenärer. Vi var på väg! Det kommenterades om kända platser som vi passerade. Vi kom till Ljungby, och då kom diskussionen om Sven Ljungbergs konst och personlighet i gång. Var han en argsint man eller var han i själva verket väldigt snäll? Kristina Nilsson som upptäcktes på Ljungby marknad 1857. Vilka vägar trampade hon som trettonåring för att komma dit och sjunga. "Ingvars" presstjänst (tv) med bussens chaufför serverar 11 kaffe Med påtår Halvvägs till Landskrona stannade vi för bussfika och mången försök att få Ingvar att avslöja var han beställt de goda frallorna ifrån, lyckades inte särskilt bra. Bäckvikens hamnområde
Självklart blev det allsång, ledd av Christer Hultqvist en resa till Ven utan Flickan från Backafall är väl näst intill otänkbar. Dialektal solosång stod Ingvar för. Så var vi framme vid hamnen i Landskrona, vädret var helt okey och utan någon väntetid fick vi gå ombord på färjan. Bussen fick snällt stanna kvar i Landskrona. Snart var vi på Ven. Vi möttes av Tommy Lilja som driver företaget Vens Lilja och då förstod vi att det var fler blomster än Malvan som kännetecknar ön!? Vens Lilja!, som hans namnskylt upplyste om, får inte förknippas med personligt namn. Med fel glasögon kanske man inte ser undertexten -Tommy. Själv undrade jag vid en första blick på namnskylten Kan man heta Vens?, Ja kanske, man kan ju heta Jens! Småningom blev det klart, --Tommy Lilja med företaget Vens Lilja blev en av våra utomordentligt kunnande guider. Vy från kyrkan mot Backafall Rundturen på denna vår vackra ö, lyckades Ingvar få en aning förlängd. På stigliknande väg, som knappast rymde Venbussen, fick vi en extra runda runt golfbanan. De har en sådan på Ven! Många av oss som åkt på slingriga vägar i Schweitz, Österrike o.s v.- mindes fasan av smala, branta vägar med förskräckande stup alldeles intill. Det är bra mycket säkrare med golfbanor! Denna extrarunda gav upphov till socialt höjande gemenskap i form av olika berättelser om de slingriga vägar vi har minnen av från våra resor. Det finns ju ingenting man inte kan tala om.
"Vens Lilja" vår guide i öns 1200 tals kyrka intill Tycho Brahes kyrkbänk Så klart att vi besökte St. Ibbs Gamla Kyrka belägen på Vens högsta punkt. I utsikten från miljön utanför denna, fick vi se hur Backafall ser ut från ovan- backen där flickan väntade på sin käresta som befann sig i Karibiska sjön och som så innerligt beskrev sin kärlek till flickan-okänd. Inne i kyrkan möttes vi av en fantastisk målning, som åtminstone hos undertecknad, väckte omvälvande känslor. Den Konserverade Änkan som stod i centrum av målningen, gav symboliska upplysningar om hennes liv som prästänka, hur hon togs om hand av en ny präst när hennes egen prästmake dog, och vad som hände i hennes familj. Så mycken symbolisk kunskap i en enda bild! Jag tror, att väldigt få mer än Tommy Lilja kan berätta den historian med mer inlevelse. Den stora altartavlan som Brahe låtit måla, kanske för att blidka prästerskapet då han så starkt bröt mot dåtidens konventioner och levde med en kvinna utan att vara gift med henne, var trots sina femhundra år som nymålad. Andra utsmyckningar och inredning från 1200-talet då kyrkan byggdes, bl.a. en dopfunt i täljsten vittnade om tider som förflutit sedan mycket länge. Vi fick också känna av hur det var att sitta på Tyko Brahes egen bänk. Kyrkan togs ur bruk och en ny pampig kyrka byggdes mitt i byn. Den kyrkan är numera bara kyrka i fysisk mening, den invigdes som Tyko Brahe- Museum av kronprinsessan Viktoria år 2005. Den gamla kyrkan togs åter i bruk och används än i dag.
Tycho Brahes museum Tycho Brahe I museet, Tyko Brahes Museum, fick vi, frånen målning möta hans kära syster Sofi. En syster som med de mest ödmjuka ögon blickar ut mot oss besökare, århundranden efter hennes livstid. En syster som skapade en fantastisk trädgård på Tyko Brahes ägor. I dag kan trädgården, förutom dess forntida renässansiska utformning, ge de allra minsta besökarna en nutida lekupplevelse med gamla medel. Vem visste att de pyttesmå tulpaner hon planterade, egentligen var upphov till våra dagars tulpaner, de har haft en utomordentlig spridning. Och så tekniken! Tänk er en egotrippad, skärpt och nyfiken uppfinnare som gav sig själve den på, att lösa universums mysterium. Hur han hittade en nyckel som gav fart och upphov till dagens rymdforskning. I observatoriets dunkel fick vi med hjälp av ljus och ljud tänka oss in i hans tankeprocesser.
Utanför Tycho Brahes Observatorium En av oss som, fångade en del av storheten i sin hand, var Leif, vår lotteriexpert, som tryckte Tommys hand precis som att få ett avtryck av honom. Tommy- en celebritet som berättade att han var med var med om öppningen av Tyko Brahes grav i Prag, han som fick möta den förste månfararen, Neil Armstrong och många flera kända personligheter. Tänkvärt är också att kanske det första samboförhållandet i historien som verifierats, långt, långt före Jonas Love Almqvist Det går an? är just Tyko Brahes samboförhållande med Kirstin, de levde som gifta men var inte prästvigda. Nu knyts vår resas tankar till en annan riktning av kulturen. På ön fanns två symboliska skrivarstugor. Detektivförfattarinnan Maj Sjövall, hon som skrev om brott och straff och Alice Lyttkens, hon som skrev om Längtans blå blomma. Kanske kan man förknippa Ven med än mer blomster än Malvan. En blå blomma kanske en pytteliten blå tulpan med doft av längtan. Eller en skir liten blå förgätmigej med betydelsen -glöm mig inte. Vi glömmer inte Venresan, och Ven glömmer inte historian