Inventering av flodpärlmussla i Galvån
Inventering, rapport och foto: Sofie Zetterlund, Bollnäs kommun
Bakgrund Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en av våra åtta sötvattenlevande stormusslor. Den växer mycket långsamt i små bäckar till stora älvar. Musslan är en filtrerare vilket betyder att den filtrerar vatten över gälarna för att ta upp föda och syresätta blodet. Arten ställer höga krav på sin omgivning vilket gör att ett livskraftigt bestånd är ett tecken på ett välmående ekosystem (Naturvårdsverket, 2005). Flodpärlmusslan finns idag i västra och nordvästra Europa, östra USA och Kanada. Livskraftiga bestånd finns dock endast i Finland, Irland, Norge, Ryssland, Skottland och Sverige (Artdatabanken). Flodpärlmusslan känns igen på sitt avlånga, njurformade och något platta skal. Det tjocka och tunga skalet blir mellan 10-15 cm långt med en mörk brun-svart till svart-blåsvart färg. Låsapparaten har bara huvudtänder där en sitter i höger skalhalva och två i vänster. Umbo är ofta skadade och gula av inlagrat hornämne (Figur 1) (von Proschwitz et al. 2017) Figur 1. Flodpärlmussla från Galvån med karaktäristisk korroderad umbo. Flodpärlmusslans livscykel är en komplicerad historia. Musslan blir könsmogen tidigast vid 15-20 års ålder och kan sedan fortplanta sig livet ut. Parningen sker under juli-augusti då hanmusslorna släpper ut spermier i vattnet. Honorna suger sedan in spermier med andningsvattnet som befruktar hennes upp till 4 miljoner ägg. Honan bär sedan de befruktade äggen på sina gälar tills de utvecklats till ca 0,05 mm stora glochidielarver efter ca 4-6 veckor. Under några dagar på hösten släpper honan ut glochidielarverna i vattenmassan där de sedan måste lyckas haka fast på gälbladen på en värdfisk. För flodpärlmusslan fungerar lax och öring som värdarter (Artdatabanken). Endast 0,0001-0,0008 % av glochidielarverna hittar en värdfisk och av dessa kommer ca 5 % utvecklas till en mussla (Arvidsson et al. 2012). Glochidierna lever sedan som parasiter på värdfisken i 9-11 månader tills de utvecklats till en liten mussla på ca 0,4 mm. Musslan släpper då från fisken och gräver ned sig i bottensubstratet på ner till 35 cm djup. Här lever musslan och tillväxer under sakta mak i upp till åtta år (Artdatabanken). De juvenila musslornas första tid i bottensubstratet är ett kritiskt stadium. De unga musslorna är mycket känsliga för sedimentering till följd av markanvändning som skogsbruk och jordbruk, förändringar i vattenkemi och syrgastillgång. Musslan är även mycket känslig för extrema förändringar i temperatur och nederbörd (Tamario & Degerman, 2017). Flodpärlmusslan blir i genomsnitt kring 70-80 år men ett exemplar på hela 280 år har hittats i Sverige (Artdatabanken).
Flodpärlmusslan har minskat dramatiskt i Europa och Nordamerika med rekrytering i en mycket liten andel av kvarvarande bestånd (Österling & Högberg, 2014). Idag är den nästan helt försvunnen från Europa (Länsstyrelsen Gävleborg). 2016 fanns förekomst av flodpärlmussla rapporterat i 630 vattendrag i Sverige. Ungefär hälften av dessa var föryngrande bestånd. Med föryngring menas ett bestånd med förekomst av musslor som är under 50 mm. (Tamario & Degerman, 2017). I Gävleborg finns fortfarande en del livskraftiga bestånd kvar vilket gör att länet har ett särskilt ansvar för artens bevarande både nationellt och globalt (Länsstyrelsen Gävleborg). Flodpärlmusslan är listad som Starkt hotad (EN) både nationellt och globalt (IUCN Red List). Den är även upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv Natura 2000 samt är fridlyst i Sverige (von Proschwitz et al. 2017). De främsta hoten mot flodpärlmusslan är igenslamning av bottnar, oaktsamt jordbruk och skogsbruk, vattenkraftsutbyggnad, försurning och övergödning (Artdatabanken). Galvån sträcker sig över ca 13,5 km mellan Galvsjön och Ljusnan (Figur 2). Merparten av vattendraget är skyddat som Natura 2000-område med syfte att bevara naturtypen naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ samt de arter som är knuta till denna naturtyp. I bevarandeplanen för Natura 2000-området finns bevarandemålet att flodpärlmussla ska finnas i livskraftiga och föryngrande bestånd vid lämpliga sträckor. Värdarten öring ska också finnas i livskraftiga och reproducerande bestånd (Länsstyrelsen Gävleborg, 2017). Galvån är även skyddat som naturvårdsområde med anledning av vattendragets storlek, rikedom på forsar och strömmar, samt lövrikedom i strandzonen. Syftet är också att skydda värdefulla och sårbara djurarter som utter, öring, harr och flodkräfta (Länsstyrelsen Gävleborg, 1996). Galvån är fysiskt påverkad av flottledsrensningar där de forsande partierna är hårdast rensade. I Åsbacka finns två vattenkraftverk som utgör definitiva hinder för vandringsbenägna arter (Länsstyrelsen Gävleborg, 2017). I samband med en dammutrivning i Galvån 18 augusti, 2017 rapporterades förekomst av 17 flodpärlmusslor men någon utförlig inventering har aldrig gjorts i området. Figur 2. Galvån är belägen i Bollnäs kommun och rinner mellan Galvsjön och Ljusnan.
Detta projekt har finansierats av Länsstyrelsens Åtgärdsprogram för hotade arter i vatten och Bollnäs kommun. Syftet med inventeringen var att kartlägga beståndet av flodpärlmussla i Galvån. Metod Inventeringen av flodpärlmussla i Galvån utfördes genom vadning med vattenkikare. Då det tidigare saknats kunskap om Galvåns flodpärlmusselbestånd inventerades hela vattendraget. Sträckor som på grund av djup eller mjuk botten ej kunde vadas genomsöktes från land (Figur 3). Vadningen skedde från utloppet i Ljusnan uppströms till Galvsjön för att undvika grumling av vattnet och medföljande slutning av musslor. Bottensubstratet avsöktes metodiskt och alla flodpärlmusslor räknades. Vattendraget delades under inventeringen av praktiska skäl upp i elva delsträckor. De musselförande delsträckorna var kortare än de icke musselförande då fler arbetsmoment krävdes. Femton flodpärlmusslor per musselförande delsträcka mättes. På en delsträcka observerades endast åtta musslor, där mättes samtliga. Figur 3. Galvån bjuder på en variation av biotoper. De lugnflytande partierna med mjukbotten som ses bland annat vid Näsbacken (t.v.) är mindre attraktiva för musslor medan strömsatta sträckor med sten och grusbotten som på bilden till höger (nedströms Sandbergs) är mer passande. Resultat Under inventeringen i Galvån hittades flodpärlmusslor längs en sträcka av 981 meter. Medelbredden på denna sträcka var 13,5 meter vilket ger ett utbredningsområde på 13 243,5 m² (Figur 4).
Figur 4. Utbredningsområde för flodpärlmussla i Galvån under inventering i juli 2017. Totalt noterades 132 flodpärlmusslor under inventeringsperioden. Detta innebär en medeltäthet av 0,01 musslor/m². Den minsta funna musslan var 85 mm lång och den största var 132 mm lång (Figur 5). Medellängden för musslorna var 104,3 mm. Figur 5. Fördelning av längdbestämda flodpärlmusslor i Galvån under inventering i juli 2017. Bedömning av skyddsklass Skyddsvärdet på en population flodpärlmusslor bestäms utifrån sex kriterier enligt handledning för miljöövervakning, undersökningstyp: Stormusslor (Figur 6). Galvåns bestånd får en poäng för populationsstorlek (132 individer), en poäng för medeltäthet (0,01 individer/m²), en poäng för utbredning (knappt en kilometer) och en poäng för minsta funna mussla (85 mm). Inga musslor under 50 mm observerades vilket ger noll poäng för kriterium 5 och 6. Enligt bedömning av skyddsvärde uppgår Galvåns flodpärlmusselbestånd till skyddsvärdesklass I, Skyddsvärd med sammanlagt fyra poäng.
Figur 6. Kriterier och klassindelning för bedömning av skyddsvärde av flodpärlmusslor enligt handledning för miljöövervakning, undersökningstyp: Stormusslor. Diskussion I Galvån finns ett litet men skyddsvärt bestånd av flodpärlmussla (Figur 7). Den minsta funna musslan var 85 mm. När den minsta musslan är över 50 mm har det inte skett någon föryngring på 15-20 år. I Galvåns fall är det alltså med största sannolikhet ännu längre sedan. Att beståndet är litet och saknar föryngring kan ha många bidragande orsaker. Flodpärlmusslans komplicerade livscykel som inkluderar flera olika livsstadier och två olika arter gör det svårt att fastställa vilka faktorer som bidrar med störst negativ påverkan. Med tanke på artens beroende av värdfisk räcker det heller inte att enbart kolla på faktorer som direkt påverkar musslan utan att ta faktorer med negativ påverkan på värdfiskbeståndet i beaktning (Österling & Högberg, 2014). Figur 7. Ett stort exemplar av flodpärlmussla från Galvån.
I en studie av Tamario och Degerman (2017) användes en förekomstmodell för att förklara utbredning av musselförekomster i Sverige. Modellen används för att hitta mönster och ledtrådar om vilka krav arter har på sin omgivning. Den överlägset viktigaste förklaringsvariabeln för flodpärlmusslans förekomst i ett vattendrag var öringtäthet. Sannolikheten för förekomst av flodpärlmussla ökade med en öringtäthet upp till 15 individer per 100 m². En värdfisk som förflyttar sig och vandrar är flodpärlmusslans huvudsakliga medel för spridning. I Galvån är denna värdfisk öring. Hos öringen skiljer sig rörelsemängd och mönster stort beroende på ålder och storlek. Årsungar (0+ öring) rör sig ofta mycket begränsat och uppehåller sig enbart i sin hemälv medan äldre individer kan röra sig över stora områden inom vattendraget och även vandra långa sträckor mellan älv och sjö eller hav. Olika öringpopulationer och även olika åldersklasser har visat sig vara olika motståndskraftiga mot flodpärlmusslans glochidielarver. Larverna har visat sig ha högre överlevnad och tillväxt hos 0+ än äldre öring. Förekomst av 0+ öring kan därför spela en stor roll i en musselpopulations nyrekrytering medan den äldre mer rörliga öringen är viktig för spridning och genetiskt utbyte mellan subpopulationer. För ett livskraftigt och reproducerande bestånd av flodpärlmussla krävs en öringpopulation med varierande åldersklasser. Åtgärder som stärker Galvåns öringpopulation kommer således också att gynna flodpärlmusslan (Österling, 2015). Både täthet av öring och musslor har positiv effekt på rekrytering av musslor. Enligt studier verkar musseltätheten vara av särskilt stor vikt. I små musselpopulationer som Galvåns kan en bra bevarandeåtgärd därför vara att samla musslorna på ett ställe där man vet att öringtätheten är hög. För störst effekt bör det finnas en hög närvaro av 0+ öring (Arvidsson et al. 2012). En studie av musselförande vattendrag i Västernorrland visade att det i områden med föryngrande bestånd fanns minst 5 stycken 0+ öringar per 100 m² (Tamario & Degerman, 2017). De senaste elfiskena hämtade från elfiskeregistret (SERS) från Galvån (2016-09-13) gav en täthet på 10,7 öringar (samtliga 0+) per 100 m² på lokalen Nyfors och 7,8 öringar per 100 m² på lokalen Brännvården där 6,3 individer per 100 m² var 0+. Gränsen på minst 5 stycken 0+ öringar uppnås därmed på båda lokalerna. Då sannolikheten för musselrekrytering ökar med högre öringtätheter bör sådana åtgärder utföras. Galvån är idag kraftigt flottledsrensad vilket missgynnar öringbeståndet genom bl.a. förlorade lek- och uppväxtområden, försämrad insektproduktion och färre ståndplatser. En flottledsåterställning av Galvån skulle gynna både öringen och flodpärlmusslan. Vid ett sådant arbete måste stor hänsyn tas till musslorna så dem inte skadas. Detta kan vara ett bra tillfälle att lyfta musslorna och samla dem i en passande biotop med god tillgång på öringungar. En annan faktor med stor negativ påverkan på både öringen och flodpärlmusslan i Galvån är kraftverksdammarna i Åsbacka och regleringsdammen i Galvsjöns utlopp. Dammar har enligt Tamario & Degerman (2017) negativ påverkan på nedströmsliggande musselbestånd. Denna påverkan är kopplad till den fysiska barriären och vattenreglering inte själva lugnvattnet då naturliga sjöar uppströms ett musselbestånd har positiva effekter. I ett outbyggt vattendrag finns spridningskorridorer där organismer kan förflytta sig mellan lämpliga habitat. Det betyder att om musslor utsätts för störningar som t.ex. extrema flödesförhållanden eller oaktsam reglering kan de förflytta sig nedströms till ett mer gynnsamt
habitat. Barriärer som dammar hindrar detta vilket kan leda till försvagning eller till och med lokala utrotningar av musselbestånd. Den största påverkan från dammarna kommer dock indirekt genom den stora negativa påverkan dem har på öringen. I ett fragmenterat vattendrag förloras möjligheten för inflyttning av nya individer från andra habitat samt genflöde mellan olika populationer. Detta är viktiga funktioner för ett livskraftigt öringbestånd. Vandrande öring har visat sig vara mer passande värd för glochidielarver då de ger fler infekteringar och bättre tillväxt än stationär öring. Vandrande öring visar i regel även högre täthet av individer. Rekrytering av flodpärlmussla har visat sig fungera bäst under våta år. I reglerade vatten blir effekterna av ett torrår mer påtagliga. När vattenflödet minskar blir de juvenila musslorna i bottensubstratet tvungna att förflytta sig uppåt för att få tillgång till föda och syre. Om vatten då plötsligt släpps till förmån för elproduktion kommer många av de unga musslorna att spolas bort. En återkommande reglering kan på så sätt tömma vattendraget på unga musslor. De höga flödena som naturligt kommer under våta år är däremot viktiga processer för att spola bort sediment ur bottnarna vilket gynnar unga musslor. Även naturligt höga flöden kan spola ner musslor till mindre lämpliga habitat. Det är då viktigt att det finns öring med fria vandringsvägar i vattendraget som genom glochidielarver kan sprida beståndet tillbaka till lämpliga habitat (Tamario & Degerman, 2017). En studie av flera musselälvar i Norge indikerar att reglering även har negativa effekter på flodpärlmusslans skaltillväxt. Musslor i älven Mossa påvisade en försämrad skaltillväxt och sämre nyrekrytering av juvenila musslor efter att vattenkraftsutbyggnad påbörjades på 80-talet. Musslor som samlades in 1984 innan kraftverket byggdes visade betydligt lägre frekvens av allvarliga tillväxtsstörningar än de som samlades in 2010 från samma lokal efter att reglering av vattendraget påbörjats. Liknande resultat är beskrivet från flera norska vattendrag (Dunca & Larsen, 2012). Reglering av vattendrag kan också orsaka s.k. stenpäls vilket är en kompaktering av bottensubstratet som försvårar nedgrävning av såväl unga musslor som öringrom (Tamario & Degerman, 2017). Ett naturligt habitat för en flodpärlmussla inkluderar förutom själva vattenmiljön omgivande skog med övervägande lövträd längs strandkanten och dominerande barrträd i övrigt. Ofta syns också myrmark, sjöar och naturliga dammar i området. Idag har jordbruk och skogsbruk med kalhyggen dramatiskt förändrat landskapet kring många av våra musselbärande vattendrag. Kalhyggen kan direkt påverka musselbestånd genom att öka ljusinsläpp och således höja vattentemperaturen samt öka grumlighet, sedimentation och näringstillförsel. Kalhyggen är den faktorn i landmiljön med störst negativ påverkan på rekrytering i flodpärlmusselbestånd (Österling & Högberg, 2014). Att undvika kalhyggen och bevara kantzoner är mycket viktigt vid vatten med flodpärlmussla. För att flodpärlmusslan i Galvån ska ha någon chans att överleva krävs åtgärder. Att återställa vattendraget efter flottning, skapa fria vandringsvägar och samla musslorna i ett mer passande habitat med god öringförekomst är åtgärder som kan göra stor nytta. Dagens utbredningsområde domineras av jordbrukslandskap vilket inte är optimalt för musslan. Det ligger även utanför gränsen för Galvåns Natura 2000-område och naturvårdsområde. För ett långsiktigt skydd borde musslorna flyttas och gränserna för naturvårdsområdena utökas. Med tanke på att det i dag inte sker någon nyrekrytering av musslor kommer beståndet att dö ut förr eller senare om inte åtgärder vidtas.
Referenser Artdatabanken SLU. Flodpärlmussla. Hämtad 2018-01-17, från https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101268 Arvidsson, B. L., Karlsson, J., & Österling, M. E. (2012). Recruitment of the threatened mussel Margaritifera margaritifera in relation to mussel population size, mussel density and host density. Aquatic Conservation: Marine and Freshwater Ecosystems, 22(4), 526-532. Dunca, E., & Larsen, B. M. (2013). Skillnader i skaltillväxt hos flodpärlmusslor från reglerade och icke-reglerade vattendrag i Norge. Havs- och vattenmyndigheten. (2016). Handledning för miljöövervakning, undersökningstyp: Stormusslor Version 1:3: 2016-11-01. Länsstyrelsen Gävleborg. Flodpärlmussla. Hämtad 2018-01-17, från http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/sv/miljo-och-klimat/sa-mar-miljon/sjoar-ochvattendrag/pages/flodparlmussla.aspx Länsstyrelsen Gävleborg. (1996). Galvåns naturvårdsområde, Beslut. Länsstyrelsen Gävleborg. (2017). Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0630206 Galvån. Naturvårdsverket. (2005). Åtgärdsprogram för bevarande av flodpärlmussla. Rapport 5429. Tamario, C. & Degerman, E. (2017). Flodpärlmusslan i landskapet. Spatiala faktorers inverkan på utbredning och rekrytering. Aqua reports 2017:14. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, Drottningholm Lysekil Öregrund. 50 s. Von Proschwitz, T., Lundberg, S., & Bergengren, J. 2017. Flodpärlmussla. Guide till Sveriges stormusslor. Österling, M., & Högberg, J. O. (2014). The impact of land use on the mussel Margaritifera margaritifera and its host fish Salmo trutta. Hydrobiologia, 735(1), 213-220. Österling, E. M. (2015). Influence of host fish age on a mussel parasite differs among rivers: Implications for conservation. Limnologica-Ecology and Management of Inland Waters, 50, 75-79.