Flodkräfta (Astacus astacus) i Galvån

Transkript

1 Flodkräfta (Astacus astacus) i Galvån

2 Kräftprovfiske: Sofie Zetterlund och Mathias Ahlström med sjölyftet, Bollnäs kommun Rapport: Sofie Zetterlund Foto: Sofie Zetterlund

3 Bakgrund Flodkräftan (Astacus astacus) lever på botten av sjöar och vattendrag. Det optimala bottensubstratet är fast utan för mycket vegetation. Arten är nattaktiv och spenderar helst dagarna i egengrävda hålor. Flodkräftan är omnivor vilket betyder att den äter allt från växter till insektslarver och blötdjur. Vid 3-7 års ålder når den könsmognad. Parningen sker under hösten. Hanen parar sig varje år medan honan oftast parar sig vartannat till vart tredje år. Honan lägger ägg 3-6 veckor efter parningsakten och bär dem sedan under bakkroppen i ca 6 månader innan de kläcks. Ca 20 % av de befruktade äggen kläcks till larver. Under kräftans första år byter den skal 7-8 gånger och växer till ca 2-4 cm. Flodkräftan kan bli upptill 20 cm lång och nå en ålder upp till 20 år (artdatabanken). Flodkräftan är listad som akut hotad (CR) enligt rödlistningsbedömningen De största hoten mot flodkräftan är kräftpest, försurning, predation och habitatstörningar. Kräftpest är en parasitisk svamp (Aphanomyces astaci) som kan leva på flera arter av storkräftor. Parasiten kommer ursprungligen från Nordamerika och kom till Europa i mitten av 1800-talet, förmodligen via barlastfartyg med nordamerikanska signalkräftor (Pacifastacus leniusculus). Parasiten är beroende av ett värddjur för att överleva vilket har lett till en jämvikt mellan den och signalkräftan där parasiten tär på värddjuret utan att det i normala fall dör. Signalkräftan har därför en motståndskraft mot kräftpesten även fast de allra flesta av dem bär på smittan. Våra inhemska flodkräftor som inte utvecklats tillsammans med parasiten drabbas däremot hårt av smittan. På 60-talet fick fiskeristyrelsen i uppdrag att lösa tillgången på kräftor i landet. Direktivet blev att fick man upp mindre än en flodkräfta per bur skulle signalkräftor sättas ut som kompensation. De smittbärande signalkräftorna tog snabbt över och spred sig. I många vatten slogs flodkräftebestånden helt ut. Många av våra svenska vatten är drabbade av försurning. I sura vatten finns inget fritt kalcium. Kräftor är beroende av kalcium för skalproduktion. Flodkräftan ömsar skal när de växer, mer ofta när de är yngel och ca en gång per år som vuxna. Efter ömsning bildas ett mjukt skal som kräver kalcium för att hårdna (Arnelind, 2011). Flodkräftan är utsatt för predation av flera arter. Den invasiva minken jagar längs strandkanten och äter gärna kräftor. Problematiken ökar i reglerade vatten där större ytor tillgängliggörs för minken vid lågt vattenstånd. Även rovfisk och fåglar som gråhäger och vissa andfåglar utgör ett hot (artdatabanken). Som nämnts ovan trivs kräftorna bäst i grunt vatten längs strandkanten. Stora variationer i vattennivåer orsakade av t.ex. vattenkraftsreglering kan därför ställa till stora problem. Om kräftans hålor eller födosöksområden torrläggs eller hamnar under djupt vatten förstörs kräftans möjlighet för födosök och beskydd. Andra habitatförändringar som påverkar flodkräftan inkluderar flottledsrensningar, sjösänkningar, dammar och påverkan på avrinningsområden (Arnelind, 2011). Flodkräftan fanns förr i de flesta vattendrag i främst mellersta och södra Sverige. Utbredningen i norra Sverige har alltid varit begränsad p.g.a. lägre vattentemperaturer. Efter kräftpesten kom till landet 1907 har förekomsten sjunkit dramatiskt fanns den på ca 1000 lokaler runtom i Sverige. Årligen drabbas upp till 100 svenska vatten av kräftpest (artdatabanken). Norr om Dalälven är situationen något bättre för flodkräftan än i södra Sverige. Kräftpesten spreds inte norrut i samma utsträckning under 1900-talets första hälft

4 vilket gjorde den legala utsättningen av signalkräfta begränsad. Både legala och illegala utsättningar har dock förekommit i Gävleborgs län och bestånd har etablerat sig på många håll fanns flodkräfta på ca 230 lokaler i länet (Arnelind, 2011). Galvån sträcker sig över ca 13,5 km mellan Galvsjön och Ljusnan. Merparten av vattendraget är skyddat som Natura 2000-område med syfte att bevara naturtypen naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ samt de arter som är knuta till denna naturtyp (Länsstyrelsen Gävleborg, 2017). Galvån är även skyddat som naturvårdsområde med anledning av vattendragets storlek, rikedom på forsar och strömmar, samt lövrikedom i strandzonen. Syftet är också att skydda värdefulla och sårbara djurarter som utter, öring, harr och flodkräfta (Länsstyrelsen Gävleborg, 1996). Galvån är fysiskt påverkad av flottledsrensningar där de forsande partierna är hårdast rensade. I Åsbacka finns två vattenkraftverk som utgör definitiva hinder för vandringsbenägna arter (Länsstyrelsen Gävleborg, 2017). Detta projekt har finansierats av Länsstyrelsens Åtgärdsprogram för hotade arter i vatten och Bollnäs kommun. Syftet med provfisket var att undersöka förekomsten av flodkräfta och den invasiva signalkräftan i Galvån. Kunskapen ska sedan kunna användas vidare för eventuella naturvårdsåtgärder, bevarandesyften och i arbetet med att förhindra spridning av invasiva arter. Metod Inventeringsfisket av kräftor i Galvån tog plats mellan 21-23/ Åtta lokaler som ansågs vara goda kräftbiotoper valdes ut (Figur 1). I huvudsak prioriterades strandnära områden med stenbotten och goda skyddsmöjligheter. Figur 1. Lokaler med koordinater (SWEREF99 TM) för kräftprovfiske i Galvån 22-23/ Åtta mjärdar sattes ut per lokal. Detta gav en provfiskeinsats på totalt 64 mjärdnätter. Mjärdarna fästes i linor för att få en jämn fördelning. Linorna fästes sedan över åbredden eller längs med strandlinjen beroende på lokalens utformning (Figur 2). Mjärdarna riggades med

5 betesfisk från uppströmsliggande Galvsjön. På lokal 1-3 och 5 sattes mjärdarna ut 21/8 och vittjades 22/8. På lokal 4 och 6-8 sattes mjärdarna ut 22/8 och vittjades 23/8. Vid vittjning bestämdes art, kön och längd på kräftorna. Efter informationen protokollförts återsattes kräftorna på fångstlokalen. Figur 2. Utplacering av mjärdar vid Gåsboforsen (lokal 5) 21/ Resultat Totalt fångades 22 flodkräftor under inventeringsfisket (Figur 3). Ingen signalkräfta fångades. Figur 3. Flodkräfta upptagen för mätning och könsbestämning vid Nyfors (Lokal 3) 22/ till vänster. Flodkräfta i Galvån skådad genom vattenkikare under musselinventering 26/ till höger.

6 Kräftor fångades på tre av de åtta lokalerna. På lokal 3 fångades 7 kräftor, på lokal 6 fångades 5 kräftor och på lokal 8 fångades 10 kräftor. Könsfördelning bland samtliga kräftor var 45 % honor och 55 % hanar (Tabell 1). Tabell 1. Resultat av kräftprovfiske i lokal 1-8 i Galvån 22-23/ Samtliga fångade kräftor var flodkräftor. Kryss i tabellen innebär att inga kräftor fångades på lokalen. Lokal Datum Kön Längd (mm) 1 22/ X X 2 22/ X X 3 22/ Hane / Hona / Hane / Hane / Hane / Hane / Hona / X X 5 22/ X X 6 23/ Hane / Hane / Hane / Hona / Hane / X X 8 23/ Hona / Hona / Hona / Hona / Hona / Hona / Hane / Hona / Hane / Hane 100 Samtliga kräftor hade en längd mellan mm (Figur 4). Störst och även flest kräftor fångades på lokal 8. Yttemperaturen under fisket var 17 C.

7 Figur 4. Längdfördelning av flodkräftor som fångades under provfiske i Galvån 22-23/ Diskussion Samtliga kräftor som fångades under provfisket var flodkräftor vilket får ses som mycket positivt. Dock kammades det noll på fem av åtta lokaler och ingen kräfta över 11 cm fångades. För att säkerställa ett livskraftigt bestånd i Galvån kommer åtgärder att krävas. Enligt Havs- och vattenmyndighetens Åtgärder och rekommendationer inom åtgärdsprogrammet för flodkräfta (2017) behövs flera nationella åtgärder för att öka förutsättningarna för att bevara flodkräftan: Information och rådgivning dels om kräftpest och risker med illegal utsättning av signalkräfta men även om bevarande åtgärder för flodkräftan och vikten av biologisk mångfald. Här är det viktigt att nå ut till fiskerättsägare. Ny kunskap i form av t.ex. teknisk utveckling och utveckling av den befintliga kräftdatabasen. Inventering med prioritering av områden med hög potential för ett långsiktigt bevarande där även potentiella skyddsområden pekas ut. Förhindra illegal verksamhet och utrota illegalt utplanterade signalkräftor. Omprövning av gällande bestämmelser när det kommer till fångst, transport och försäljning av signalkräftor. Skötsel, restaurering och nyskapande av livsmiljöer. Det kommer att krävas förvaltningsplaner, bildande av skyddsområden och fysisk restaurering i form av t.ex. flottledsåterställning och utplacering av bomaterial som sten och död ved. Försurade vatten kan kalkbehandlas och i vatten där signalkräfta riskerar att nå ett flodkräftsbestånd kan hinder som ej hindrar andra vandrande arter hjälpa. Direkta populationsförstärkande åtgärder med återetablering/nyetablering av flodkräfta från lokal härstamning. Övervakning med regelbundna provfisken i ett nationellt övervakningsprogram. Uppföljning av utförda åtgärder.

8 Galvån är kraftigt fysiskt påverkad av flottledsrensningar och vattenkraftsverken i Åsbacka som orsakar uppdämda strömmiljöer och vandringshinder. Med tanke på att flodkräftor påvisats både uppströms och nedströms Åsbacka och inga fynd av signalkräfta påvisats i Galvån eller under kräftprovfisken i Bollnäsströmmarna, Vågen och Varpen (Ljusnan) torde borttagning av vandringshinder inte riskera introducering av signalkräfta utan få positiva effekter genom ökad konnektivitet och strömmiljöer. Genom biotopåterställande åtgärder efter flottledsrensningarna kan man sedan återskapa livsmiljöer som ger plats och skydd för fler kräftor. Grovt räknat ger varje ilagd sten rum för en till kräfta. I ett flottledsrensat vattendrag är strandområdet, där kräftan helst uppehåller sig, fullpackat av sten. Genom att flytta tillbaka dessa ut i vattendraget återfås de ovärderliga strandhabitaten samtidigt som man möjliggör för skydd och gömslen i åfåran. För maximal effekt av biotopvården bör man prioritera områden med hårdbotten - fast botten och viss vegetation. Skydds- och bomaterial av varierande slag behövs då juvenila kräftor kräver ris, kvistar, grenar, grus och sten på 0,1-0,5 m djup medan större kräftor vill ha större stenar på djupare vatten. Skydd och gömslen är väsentligt för kräftans försvar mot rovdjur (Jansson, 2015). För att ytterligare decimera påverkan från rovdjur bör man hålla efter minkbeståndet längs ån med fällor. För att öka kunskapen om Galvåns flodkräftbestånd bör fler kvantitativa provfisken utföras för att uppskatta populationens storlek. En utredning för att undersöka behovet och möjligheten för beståndsstärkande utplanteringar av flodkräftor skulle också bidra till ett fortsatt arbete. Referenser Arnelind, C. (2011). Flodkräftan: Förvaltningsplan för Gävleborgs län. Länsstyrelsen Gävleborg. Artdatabanken SLU. (2016). Flodkräfta. Hämtad , från Havs- och vattenmyndigheten. (2017). Åtgärder och rekommendationer (bilaga 1) Åtgärdsprogrammet för flodkräfta. Jansson, T. (2015). Biotopvårdsmanual för flodkräfta. En vägledning till hur man på ett enkelt sätt skapar bra miljöer för ett fiskbart bestånd med flodkräftor. Länsstyrelsen i Värmlands län, publikationsnummer, 38. Länsstyrelsen Gävleborg. (1996). Galvåns naturvårdsområde, Beslut. Länsstyrelsen Gävleborg. (2017). Bevarandeplan för Natura 2000-området SE Galvån.