Högsta förvaltningsdomstolen(hfd) sida 1 av 25 Stockholm

Högsta förvaltningsdomstolen(hfd) sida 1 av 25 hogstaforvaltningsdomstolen@dom.se Stockholm Denna skrivelse, komplettering i mål nr 6138-11 och svar på kommunicering från HFD av 2011-11-08, skall i laga ordning diareföras av registrator, dnr begäres med vändande e-post till voulf56@gmail.com som bevis på att HFD emottagit denna komplettering/kommunicering/inlaga. All kommunicering i målet skall ske, på undertecknads begäran, via e-post till voulf56@gmail.com då denne befinner sig ofta på resande fot och utomlands stora delar av året. Således kan det också innebära att undertecknad byter adresser, även så utomlands kan det förekomma. 2011-11-21 Angående mål 6138-11, komplettering och som svar på er kommunicering av 2011-11- 08, nu fråga om inhämtande av ytterligare utredning, anföres följande som åberopas som bevis/komplettering som helhet i målet. Förkortningar i denna inlaga Förvaltningsdomstolarna, Högsta förvaltningsdomstolen(anges som HFD), Kammarrätten i Sundsvall(anges som KIS) och Förvaltningsrätten i Härnösand(anges som FIH), kommer att anges med förkortningar i inlagan. Landstinget Västernorrland(LVN) kommer att anges som LVN. Undertecknad anges som u t(förkortning av undertecknad) Grunden till detta mål är, vilket HFD mycket särskilt skall notera, EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES så kallad gränsöverskridande vård inom EU/EES. Sakfrågan är om LVN förhindrar/har rätt att förhindra den fria rörlighet med att vägra tillämpa fullt ut EU-rätten, dvs. har LVN EU-rätten på sin sida att neka undertecknad bättre vård utanför Sveriges gräns, bättre vård inom EU/EES(uppenbart sker så då man sakligt vägrar besvarar kommunicering, kommunicerar ett icke svar som bevisar att LVN helt underlåter att åtfölja EU-rätten(artikel 41 i Rättighetsstadgan bl.a.)! HFD har att ställa utom all rimlig tvivel, att LVN icke med sitt icke beslut och underrätterna med sina beslut, som gått emot undertecknad, att dessa beslut sammantaget icke förhindrar den fria rörligheten för undertecknad utifrån att bättre vård utom Sverige är grund frågan dvs. en EU-rättighet som redan i Jelinek domen är befäst utifrån gällande EUrättspraxis i Regeringsrätten av jan. 2004. Dessutom är HFD skyldig, som eventuell inskränkare av denna direkta rättighet till fri rörlighet, bevisa att undertecknads direkta rätt icke förhindras av LVN och dessutom bevisa om eventuell inskränkning är EU-rättsligt motiverad i beslut som är överklagningsbart, dvs. ett delbeslut är i den frågan att rekommendera/begäres av HFD utifrån följande bevis; 1

Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. Dessutom utifrån följande bevis; EU-rättspraxis C-157/99, punkten 90; måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas(läs LVN, FIH och KIS, även HFD) utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol. Om HFD har för avsikt att neka prövningstillstånd, har HFD(omvänd bevisbörda gäller) att bevisa att den fria rörligheten icke förhindras utifrån att undertecknad har en suverän EU-rättighet till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES vid bl.a. bättre vård som ärendet/målen handlar om i grunden. Se bl.a. Jelinek domen och de 2 andra prejudicerande domarna av jan 2004 i Regeringsrätten. Dessa 3 prejudicerande domarna av 2004 jan. åberopas som bevis i sin helhet(de är väl kända av HFD så dessa anges icke med mål nr.) Yrkar och begär att HFD genomläser mycket nogsamt hela Rättighetsstadgan innan beslut eller delbeslut beslutas av HFD. Hela Rättighetsstadgan åberopas i sin helhet som bevis. OBS! Omvänd bevisbörda, om inskränkningar av EU-rätten för svensk unionsmedborgare, vid fri rörlighet/gränsöverskridande vård inom EU/EES(som detta mål har sin grund i utifrån sakfrågan) Bevis utifrån EU-rättspraxis 2

Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. Utöver ovanstående anföres följande 1. Svenska förvaltningsdomstolars plikt och skyldighet, utifrån EU-rätten EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan, som skall åtföljas/respekteras och icke är svenska förvaltningsdomstolar förunnad att tolka. Alltså plikten för svensk förvaltningsdomstol innefattar att EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan skall respekteras och åtföljas. EU-domstolen har tolkat EU-rätten och EU-rättspraxis skall åtföljas av svensk förvaltningsdomstol. Bevis Åberopar som bevis ur prop. 1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, citat; Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EGrättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska. Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. 3

1 A. HFD går emot denna skyldighet utifrån EU-rätten, svenska unionsmedborgare har EU-rättigheter och således blir konsekvensen omvänd bevisbörda, dvs. om HFD vill inskränka EU-rättigheter har HFD bevisbördan utifrån Rättighetsstadgan/EU-rättspraxis och att motivera skälen, fullt följbara skäl, som dessutom skall vara överklagningsbart, så även delbeslut. Bestrider delbeslut från HFD av datum 2011-11-08 Undertecknad bestrider delbeslut(2011-11-08) utifrån EUrättspraxis/Rättighetsstadgan och begär nytt beslut utifrån att skälen icke är redovisade fullt ut utifrån gällande EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan och därav strider beslutet emot Rättighetsstadgan artikel 41 m.m. Begär av HFD att HFD mycket nogsamt genomläser hela Rättighetsstadgan innan beslut i denna bestridan fattas av HFD. Särskilt skall HFD, mycket nogsamt, genomläsa i Rättighetsstadgan igenom Lissabonfördraget juridiskt bindande av datum 2009-12-01, hela ingressen och artiklarna 20, 21, 35, 36, 41, 47-54. OBS skälen, i nytt delbeslut, skall vara motiverade utifrån EU-rättspraxis, icke från svensk lag, utifrån att Sverige icke har lag för mål/ärenden som i grunden, som detta mål, utgår/härrör sig till målrubriceringskod 50 Socialförsäkringsersättning på EUrättslig grund 1B. Grunden Grunden för talan i målet härrör sig till EU-rätten till fri rörlighet/ gränsöverskridande vård frågor och skyldigheten för Landstinget Västernorrland(LVN) att dels åtfölja EUrätten och dels besvara kommunicering utifrån Rättighetsstadgan artikel 41 bl.a. Icke svar som LVN levererat, bevis för att LVN vägrar/underlåter att respektera/åtfölja EU-rätten utifrån den skrivelse de är skyldiga att besvara, utifrån Rättighetsstadgan, innebär bevis för att LVN obstruerar emot Rättighetsstadgan, dvs. är EU-olagligt beslut, som är överklagningsbart utifrån EU-rättspraxis. Dels då också om LVN beslut, icke svar, är ett svar som skall vara överklagningsbart i förvaltningsdomstol, EU-rätten ger vid handen den rättighet, utifrån att i grundskrivelsen till LVN av 2010-11-25 är det begärt att beslut skall komma undertecknad till del via LVN i dessa frågor om EU-rätten till fri rörlighet. EU-rätten är en rättighet och om den skall inskränkas skall LVN(inskränkaren) bevisa sin rätt till att inskränka den fria rörligheten utifrån EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan, omvänd bevisbörda gäller utifrån att inskränkaren(lvn) är skyldig att bevisa sin rättighet till att inskränka den fria rörligheten. 4

Bevis Se här särskilt artikel 54 i Rättighetsstadgan, citat; Artikel 54 Förbud mot missbruk av rättigheter Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan. Slut citat. Mycket viktigt i detta mål, avgörande av synnerligen största vikt, följande bevis; Citat från skrivelsen till LVN av 2010-11-25, sidan 5-7, citat; Landstinget, Örnsköldsviks sjukhus skall mycket nogsamt genomläsa, innan beslut fattas i ärendet, och ävenledes via lag, stycke och paragraf motivera sitt beslut utifrån; https://lagen.nu/1994:2053 eller http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19942053.htm Förordning (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Därtill skall beslutet innefatta, vilket härmed begäres, motivering utifrån följande EU-rättspraxis; Om begärd vård ej finns inom egna Landsting kan patienten välja vård utomlands före vård i annat landsting inom Sverige Källa: http://curia.europa.eu/jurisp/cgibin/form.pl?lang=sv&newform=newform&submit=rechercher&jurcdj=jur cdj&docj=docj&docnoj=docnoj&typeord=alltyp&numaff=c- 157%2F99&ddatefs=&mdatefs=&ydatefs=&ddatefe=&mdatefe=&ydatefe= &nomusuel=&domaine=&mots=&resmax=100 EU-rättspraxis; 61999J0157, mål C-157/99, datum 010712, citat; Domstolens dom den 12 juli 2001. - B.S.M. Smits, gift Geraets, mot Stichting Ziekenfonds VGZ och H.T.M. Peerbooms mot Stichting CZ Groep Zorgverzekeringen 104 Det finns vidare anledning att i detta sammanhang påpeka att de nationella myndigheterna, vid bedömningen av om en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid vid en inrättning som har ingått ett avtal med den sjukförsäkringskassa som den försäkrade personen är ansluten till, är skyldiga att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och därvid vederbörligen beakta inte enbart patientens hälsotillstånd vid den tidpunkt när det ansöks om tillstånd, utan också dennes sjukdomshistoria. 105 Ett sådant villkor kan möjliggöra att det inom det nationella territoriet upprätthålls ett tillräckligt, väl avvägt och permanent utbud av sjukhusvård 5

av god kvalitet samt att den finansiella stabiliteten i sjukförsäkringssystemet säkerställs. 106 Om många försäkrade skulle besluta sig för att utnyttja vård i andra medlemsstater, trots att de sjukvårdsinrättningar som har ingått ett avtal med den sjukförsäkringskassa som de tillhör erbjuder lämpliga behandlingar som är identiska eller likvärdiga, skulle ett sådant utflöde av patienter kunna äventyra såväl själva syftet med avtalssystemet som - till följd av detta - alla ansträngningar att planera och rationalisera inom denna livsviktiga sektor i syfte att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård, slöseri och förluster, såväl logistiska som finansiella. 107 När det däremot har fastslagits att vård som omfattas av det inhemska sjukförsäkringssystemet inte kan utföras av en avtalsbunden inrättning, kan det inte tillåtas att inhemska sjukvårdsinrättningar med vilka den försäkrade personens sjukförsäkringskassa inte har ingått något avtal har företräde, till nackdel för sjukvårdsinrättningar belägna i andra medlemsstater. Så snart sådana behandlingar kan antas utföras utanför den planering som genomförts genom ZFW, skulle nämligen ett sådant företräde gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa upprätthållandet av de tvingande hänsyn som anges i punkt 105 i förevarande dom. Kommentar Det innebär att om patienten ej kan få begärd vård inom eget landsting kan patienten välja vård utomlands före vård i annat landsting inom Sverige. Detta skall särskilt beaktas av Örnsköldsviks sjukhus, Landstinget Västernorrland, i beslut som skall vara överklagningsbart till förvaltningsdomstol utifrån gällande Rättighetsstadga. Beslutet från Örnsköldsviks sjukhus, landstinget västernorrland, skall således innefattas av så kallad besvärshänvisning för överklagan! Beslutet skall också innehålla, om det går emot UB, hänvisning till lag stycke och pargraf som styrker landstinget västernorrland, Örnsköldsviks sjukhus, rätt till att neka UB vårdremiss till begärd instans inom EU/EES. Slut citat. 6

Kommentar Därutöver av mycket stor vikt är att Landstinget Västernorrland(LVN) vägrat bevisa om de har den kompetens som erbjudes inom annat EU/EES- land, trots att detta begärts av undertecknad Att svensk läkare skrivit remiss åt undertecknad, läkare från annat Landsting, till sådan behandling/utredning(se inlagan till LVN i sin helhet av datum 2010-11-25) i annat EU/EES-land Att därigenom, för att skydda sin egen verksamhet inom LVN, pga. ekonomiska incitament, egna ekonomiska incitament inom LVN, förhindra den fria rörligheten kan endast vara att anse utifrån lagen som grovt uppsåtligt tjänstefel och därtill korrupt utifrån att FIH och KIS åtföljer detta tillväga gångsätt(kartell bevisad) Att skälen till detta icke finnes i vederbörlig mening, utifrån Rättighetsstadgan artikel 41, redovisade och följbart motiverade utifrån EUrätten styrker tillvägagångssätten och strider mot EU-rättspraxis därtill påvisar att kartell bildning mellan parterna LVN, FIH och KIS icke kan ställas utom all rimlig tvivel. Att kartell bildning enligt lag är förbjuden torde HFD sedan tidigare innehava kunskaper om, det kan och är icke heller utifrån EU-rätten, utifrån fri rörlighet, vara EU-lagligt och då konstateras EU-olagligt förfarande i sådan kartell, kan icke ställas utom all rimlig tvivel. Alla parterna, LVN, FIH och KIS bevisligen förhindrar den fria rörligheten unisont men icke på EU-laglig grund utan på EU-olaglig grund vilket bevisas i denna inlaga. 1C. Domvilla, grova rättegångsfel dessutom brott begångna, EU-olagligt Här har HFD att säkerställa rättstillämpningen generellt för alla svenska unionsmedborgare och därmed synnerligen allvarliga skäl till att bevilja prövningstillstånd utifrån domvilla och att det är av största vikt att rättstillämpningen klargöres generellt för alla svenska unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet. Åberopar/bevisar härmed domvilla i underrätterna Förvaltningsrätten i Härnösand(FIH) och Kammarrätten i Sundsvall(KIS). Lika inför lagen, artikel 20 Rättighetsstadgan, underlåts och förhindras undertecknad (u t) av KIS och FIH, dvs. här tillämpas felaktigt lagrum, Sverige har ingen lag för gränsöverskridande vård och därmed skall målet prövas utifrån EU-rätten/EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan.(se Folke Wistrand domen under domskäl, RR dom av jan 2004) FIH och KIS underlåter denna EU-rättighet(prövning skall ske utifrån EUrätten inte svenskt lagrum) och därmed är domvilla bevisad. Bevisen finnes i respektive avslagsbeslut som åberopas som bevis i sin helhet, dvs. beslutet från FIH och beslutet från KIS 7

Dessutom konstateras utifrån artikel 54 i Rättighetsstadgan att LVN, FIH och KIS(även HFD i beslut av 2011-11-08) unisont alla i sin handläggning, precis som i en kartell, grovt uppsåtligt underlåter EU-rättigheter för u t. Dvs. alla dessa ovannämnda påvisar sammantaget och tillsammans att de icke vill och kan, utifrån skyldigheten att följa EU-rätten, skydda svensk unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet. Inskränkaren är skyldig till att bevisa sin inskränkning via EU-rätten/EUrättspraxis om inskränkningen skall vara EU-laglig, omvänd bevisbörda. Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. Kommentar Varken LVN, FIH eller KIS har tillnärmelsevis åtföljt skyldigheten i EU-rättspraxis, utifrån fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad, vilket här med är bevisat och HFD är skyldig att bevilja prövningstillstånd. Ingen inskränkare har bevisat sin rätt till inskränkning av undertecknad EU-rätt till fri rörlighet, domvilla är bevisad och därtill EU-olagliga beslut från LVN, FIH och KIS utifrån Rättighetsstadgan artikel 54! 1 D. OM HFD HAR ANNAN UPPFATTNING Om HFD har för avsikt att följa underrätternas exempel(uppenbart EU-olagligt) och avslå begäran om prövningstillstånd är HFD skyldig att motivera skälen(artikel 41, följbara skäl) utifrån EU-rättspraxis(omvänd bevisbörda) och därtill i ett delbeslut som är överklagningsbart, bevis här nedan; Utifrån följande EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan. Rättighetsstadgan och skyldighet för domstol respektera EU-praxis vid utövande av EU-rätt. I ingressen av Rättighetsstadgan framhålles att ett unionsmedborgarskap inrättats. Detta innebär att individen har en direkt rätt eller skyldighet till de sakfrågor som ingår i stadgan. (D.v.s. inte ett indirekt medlemskap via att staten Sverige är medlem i EU) Konsekvensen blir således att individen har en direkt rättighet till EU:s vårdmarknad. En vårdmarknad dit varje land kan leverera utifrån sin egen lagstiftning. 8

Dock, ifrån denna huvudlinje kan länderna undanta rättigheter, men undantagen ska då motiveras utifrån en av EU-domstolen godkänd agenda. Därutöver ska framkomna motiv överprövas utifrån principen, nödvändighet och proportionalitet. Rättighetsstadgan artikel 51 anger att institutionerna (domstol) skall följa EGfördraget när de tillämpar Unionsrätten. Rättighetsstadgan artikel 52 slår fast att varje begränsning av individens rättigheter ska vara föreskriven i lag. (D.v.s. för domstol, svensk lag) Eftersom individen har en grundläggande unionsrätt, så är det ostridigt att begränsaren, d.v.s. domstolen HFD skall bära bevisbördan. Alltså om HFD har för avsikt att förhindra den fria röligheten i beslut eller delbeslut! Således, den enda EU-legala begränsningen, enligt rättighetsstadgan artikel 52 är medlemslandets lagstiftning.( se återigen RR dom av jan 2004 Folke Widstrand i domskälen) Sveriges Regering garanterar att Sverige saknar lagstiftning för gränsöverskridande vård. Då saknar därigenom domstolen, HFD, EUjuridiskt stöd för avslag för att avslå prövningstillstånd utifrån svensk lag Rättighetsstadgan artikel 52.7 ålägger domstolar att bevaka den enskildes rätt och är även satt att bevaka så inte förvaltningsdomstol/domare inskränker rättigheterna i större utsträckning än vad som medges i stadgan (artikel 54) Eftersom stadgan bygger på tidigare EU-domar, så är det klargjort sedan länge, domstolars skyldighet att säkerställa unionsrätten för den enskilde och underlåta nationell lagstiftning som strider emot gemenskapsrätten. ( se EU-rättspraxis Elchinov, punkt 31) Denna skyldighet framgår mycket tydligt redan i Mål C-224/97 Ciola punkt 26-33, åberopas som bevis, hela domen. Hela denna EU-rättspraxis åberopas som bevis. Hela beviset om att Sverige icke har lag för gränsöverskridande vård delges härmed HFD på sidan 10 i denna inlaga. Del av beviset här nedan; Sveriges Regering har till EU-kommissionen 21 juli 2010, S2010/3209 HS(Av Sveriges svar till EU-kommissionen på sidan 1 under rubriken 2) Ersättning för planerad vård utomlands, skrivs citat; Sverige har ingen nationell lagstiftning som reglerar den gränsöverskridande vården slut citat. 9

10

1E. Skyldigheter utifrån EU-rätten och fri rörlighet Skyldigheterna finns utifrån EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan är påvisade till alla parterna, LVN, FIH och KIS(även HFD i denna inlaga), men alla envar går emot dessa skyldigheter, vilken annan konklusion kan då vara rimlig förutom att de samverkar i en kartell? Alla kan sammantaget icke tillsammans besitta läs och skrivsvårigheter! Det grova uppsåtet finns då utifrån ekonomiska intressen utifrån att förhindra att LVN skall konkurrensutsättas på den fria hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES om LVN är skyldiga att vid remissbegäran även bevilja EU-rättigheten till fri rölighet/gränsöverskridande vård. Alltså när svenska unionsmedborgare så begär, utifrån bättre vård inom EU/EES eller snabbare vård inom EU/EES, då utifrån vårdköer som icke uppfyllt de lagliga krav som lagstiftaren redan angett, tidsfrister/köer med mera. Således konstateras följande; En kartell mellan förvaltningsdomstolarna FIH/KIS och LVN(nu även HFD i beslut av 2011-11-08) kan icke ställas utom all rimlig tvivel dessutom i mål/syfte att förhindra den fria rörligheten för att värna den svenska inhemska hälso- och sjukvårdsmarknaden(kan icke ställas utom all rimlig tvivel utifrån alla inblandade går emot EU-rätten i bl.a. Rättighetsstadgan artikel 41 m.m.) 2. Kan LVN remittera utomlands? Svar ja. Bevis Med medlemsstat menas inte bara regeringen utan alla delar av det allmänna såsom myndigheter, kommuner och landsting (Se sidan 4 i inlagan till FIH av datum 2011-02-09) Dessutom följande bevis ur Rättighetsstadgan, citat; Artikel 35 Hälsoskydd Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Dessutom följande bevis, citat hämtat från inlagan till FIH sidan 4 av datum 2011-02-09; Mot vilka myndigheter kan den enskilde hävda sina rättigheter? När det gäller vad som är att betrakta som en nationell myndighet har EU-domstolen gått långt i sina resonemang. Det avgörande är inte hur ett organ fungerar juridiskt, till exempel som offentlig myndighet eller bolag. Det avgörande är om organet har ansvar för att under statens kontroll utföra tjänster och därför har större befogenheter än vad som gäller mellan enskilda. Kriterierna kontroll respektive makt eller befogenhet behöver inte vara närvarande samtidigt, det räcker med att ett av dem kan påvisas. Rättighetskrav utifrån en EU-rättslig regel som har direkt effekt 11

kan därför riktas mot en nationell myndighet, oavsett om myndigheten har agerat som arbetsgivare eller offentlig myndighet. EU-domstolen har slagit fast att ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelser i ett direktiv kan åberopas av enskilda gentemot organ eller enheter som: - är underställda staten - står under tillsyn av staten - har fått särskilda befogenheter av staten. Dessutom följande bevis; Citat ur http://www.sjukhuslakaren.se/2010/06/07/ -forsakringskassan-bryter-mot-egratten/ Med motiveringar att patienter behandlats med vårdmetoder som inte stämmer överens med de som används i Sverige eller att vårdmetoden inte skulle utförts i patientens hemlandsting nekas patienter ersättning för vård i andra EU-länder. Det finns inga krav på att vårdmetoden måste finnas i Sverige. Det avgjorde Jelinek-domen, säger Mats Melin, som var en av domarna i Jelinek-målet, numera chefs-jo. Han får stöd bland annat av Bodil Hulgaard, också domare i Jelinek-målet, samt Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt, Lotta Vahlne Westerhäll, professor i offentlig rätt, samt Eva Edwardsson, universitetslektor i offentlig rätt med EG-rätt som specialområde. Alla menar de att det inte går att neka patienter ersättning med motivet att vårdmetoden inte finns i Sverige eller att vården inte skulle givits i hemlandstinget. Det krav som ska uppfyllas för att patienten ska få ersättning för vård i andra länder enligt EG-fördraget är att vården utomlands till sin typ är en sådan behandling som täcks av det allmänna sjukförsäkringssystemet i Sverige. Men det krävs inte att en sådan behandling också faktiskt utförs här hos oss. I Jelinek-domen fann vi att det var tillräckligt att behandlingsmetoden under flera års tid använts vid en universitetsklinik och publicerats i vetenskaplig medicinsk litteratur. Det får alltså inte, lite vårdslöst uttryckt, vara fråga om hokus pokus, säger Mats Melin. Eva Edwardsson håller med Mats Melin: Man kan inte neka patienter ersättning för vård grundat på att det är metoder som inte används i Sverige. Det är inte relevant. Det som är avgörande är om behandlingen utomlands skett enligt vetenskap och beprövad erfarenhet med internationell måttstock. Patienter nekas regelbundet ersättning Men en granskning som Sjukhusläkaren genomfört visar att Försäkringskassan, idag sex år efter Jelinek-domen, i praktiken, regelmässigt nekar patienter ersättning med motiveringen att vårdmetoden inte finns i Sverige och inte skulle givits patienten i hemlandstinget. Slut citat. Dessutom följande bevis 6.4.2 Remiss från landstinget Försäkringskassan beslutar inte i dessa ärenden. Ansvar och kostnader ligger helt på 12

landstinget. Eftersom reglerna vid remiss inom Sverige utanför det egna landstinget är att remitterande landsting även står för kost, logi och reskostnader med avdrag för patientkostnader gäller att landstinget betalar reskostnaden även när patienten remitterats till ett annat EU/EES-land Citatet, det sista beviset på sidan 12, är hämtat från/via denna länk http://www.jus.umu.se/digitalassets/13/13640_lina-stode.pdf sidan 46. Lina Stodes examensarbete, hela Lina Stodes examens arbete åberopas som bevis. Kommentar Uppenbart kan landstingen i Sverige remittera för vård. Gäller samma EU-lag för Försäkringskassan och dels för LVN utifrån EU-rättspraxis och EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad för svenska EU-medborgare? Självklart, vilket också bevisats i denna inlaga och även till FIH i inlagan till FIH!! LVN vill uppenbart helt komma ifrån sitt ansvar, utifrån EU-rätten/Rättighetsstadgan, att remittera för vård utomlands, vid bättre vård utanför Sverige men inom EU/EES, som detta mål handlar om. Alltså utifrån att LVN har egna ekonomiska incitament och dessa ekonomiska incitament skyddas uppenbart och nu bevisat även av FIH och KIS(även HFD utifrån beslut av 2011-11-08 som går emot Rättighetsstadgan) som underlåter vad artikel 47 ger vid handen i Rättighetsstadgan, citat; Artikel 47 Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol Slut citat Dessutom Artiklarna 51-54 underlåts av förvaltningsdomstolarna FIH och KIS och då i maskopi med LVN för att uppenbart skydda LVN från att konkurrens utsättas av hela vårdmarknaden inom EU/EES, vilket strider mot den fria rörligheten och ingånget avtal av staten Sverige som fullvärdigt EUmedlemsland utan undantag på området! Sverige blev medlemsland år 1995 och RR domarna kom 2004(Jelinek med flera, 3 st. sammanlagt av samma datum) men rättstillämpning är icke utifrån vad EU-rätten föreskriver. Sverige är fullständigt EU-orättssäkert för svenska unionsmedborgare trots att EU-rätten befäster motsatsen och t.o.m. förvaltningsdomstolar underlåter EU-rätten! Därav är det av största vikt för att säkerställa EU-rättssäkerheten generellt för alla svenska unionsmedborgare och rättstillämpningen i Sverige utifrån EUrätten och Rättighetsstadgan, vänligen men bestämt, begär därför av HFD att förhandsavgörande nu inhämtas från EUdomstolen utifrån att inom svensk förvaltningsdomstol kan icke uteslutas till 100 % att generellt kåranda råder inom domarkåren i förvaltningsdomstolarna(alla kan inte ha läs och skrivsvårigheter ). Dessutom konstateras att ingen svensk förvaltningsdomstol, inom området gränsöverskridandevård/fri rörlighet, inhämtat förhandsavgörande från EUdomstolen i fråga om tillgången till denna EU-rätt till fri rörlighet på hälsooch sjukvårdens marknad inom EU/EES!(däremot har bl.a. tingsrätten i Luleå inhämtat i vattenskotermålet, återigen Lika inför lagen principen) 13

T.o.m. HFD mörkar skälen, vilket är bevisat( finner inte skäl ) i beslut av 2011-11-08, vilket bevisar att EU-rätten inom domarkåren i svensk förvaltningsdomstol, att EU-rätten användes som det passar domarkåren i svensk förvaltningsdomstol utifrån ändamålet att värna uppenbart den inhemska svenska vårdmarknaden i Sverige(tvärtemot skyldigheten utifrån EU-rätten, där domstolarna är skyldiga att skydda EU-rätten för svenska unionsmedborgare)! Yrkar och begär att HFD mycket nogsamt genomläser inlagan till FIH av datum 2011-02-09 innan beslut/avgörande fattas av HFD i fråga om prövningstillstånd. Dessutom all tidigare bevisning åberopas även bevisning som gjorts till LVN dvs. de som också är skrivelser under de 2 år som förelåg innan skrivelsen till LVN och begäran om beslut. Har HFD annan uppfattning begäres delbeslut som är motiverat utifrån vad som delgetts HFD i denna inlaga! 3. Har Landstinget Västernorrland kunnat missförstå grundskrivelsen av 2010-11- 25? Citat ur denna skrivelse av 2010-11-25; Sammanfattning. Landstinget Västernorrland, Örnsköldsviks sjukhus har icke kunnat prestera och leverera vilken kompetens exakt de besitter, UB har begärt av sjukhuset men icke fått bevis för att så är fallet(man har vägrat kommunicerat i den delen från er sida) att man besitter kompetens som remiss från doktor Ericsson förordat/remitterat till 2008-11-04. Därutöver har UB begärt, efter remissens utfärdanden, bättre behandling i Finland och även nekats rätten till second opinion/andra bedömning på icke laga grund av sjukhuset i Örnsköldsvik anställd personal. Därutöver har UB kränkts åtskilliga gånger, utifrån de rättigheter som ges vid handen i skrivelsen här ovan, vilket påpekats även i tidigare kommuniceringar och därtill också finns inspelat på band, av bl.a. chefsläkaren vid Örnsköldsviks sjukhus 2010-03-05. Landstinget och Örnsköldsviks sjukhus har att pröva och besluta utifrån EUrättspraxis då ärendet/remissen utgår från vård inom EU/EES. Därtill motivera sina beslut utifrån gällande EU-rättspraxis som Rättighetsstadgan så väl beskriver! Därtill utifrån den nya lag som åberopats av datum 2010-07-01. Beviset/citatet härovan om att LVN icke på något sätt kan missuppfatta att beslut begäres utifrån EU-rätten är hämtat från sidan17 i skrivelsen till LVN av 2010-11-25. 14

Mera bevis EU-rättspraxis, som dessa ovanstående(lvn, FIH och KIS, även HFD) är skyldiga att åtfölja; Bevis, citat 47., Elchinov domen mål C-173/09; 47. Lagstiftningen är således inte motiverad av dessa tvingande skäl och uppfyller under alla omständigheter inte proportionalitetskravet i punkt 44 ovan. Lagstiftningen utgör därmed en oberättigad inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. Hela Elchinov domen åberopas som bevis och begär att HFD mycket nogsamt genomläser denna EU-rättspraxis. Kommentar; Bägge domstolarna, förvaltningsdomstolarna FIH och KIS förhindrar den fria rörligheten med sina beslut, vilket i denna inlaga bevisas! Mera Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. Kommentar; Att förvaltningsdomstolarna underlåter grovt EU-rättigheter utifrån vad som bevisas i denna inlaga är uppenbart, att två underinstanser gör det tillsammans gör det ännu grövre(kis stöder FIH beslut och nekar prövningstillstånd) och EU-rättssäkerheten för svenska EU-medborgare existerar således icke i dess 2 instanser! Det går icke utesluta till 100 % att kåranda inom domarkåren existerar och därför är det högst rimligt att u t begär av HFD att HFD inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen(EU-domstolen är opartiska och har inget intresse i att skydda landstinget Västernorrland/svenska domarkåren inom förvaltningsdomstolarna, som uppenbart och bevisligen FIH och KIS gjort, även HFD i beslut av 2011-11-08, konklusion av HFD agerande och beslut av 2011-11-08), Begär av HFD att sakkunnighetsutlåtande från svensk spetspecialistkompetens på EU-rätt och jävsfrågor inhämtas(samma grund som ovan, oberoende från förvaltningsdomstolarna)! 15

Om HFD har annan uppfattning bevisa den(omvänd bevisbörda gäller) utifrån EU-rätten i separat delbeslut som skall vara väl motiverat och följbart dessutom överklagningsbart! Det är bevisat att bägge underinstanserna(fih och KIS) underlåter deras skyldigheter gentemot svensk unionsmedborgares EU-rättigheter och dessutom icke motiverar sina skäl utifrån de givna förutsättningarna i Rättighetsstadgan och dessutom då utifrån artikel 54 i Rättighetsstadgan. Bevisligen förhindras den fria rörligheten av parterna LVN, FIH och KIS(det kan icke ställas utom all rimlig tvivel). Då med att underlåta att pröva utifrån EU-rätten rätten till fri rörlighet, vilket alla dessa parter LVN, FIH och KIS är skyldiga till(se EU-rättspraxis i denna inlaga som bevisar myndigheters skyldigheter och således även domstols skyldighet att skydda svenska unionsmedborgares EU-rättigheter)! Det är också bevisat att svensk unionsmedborgare diskrimineras utifrån Rättighetsstadgan artikel 21, pga., av just svensk nationalitet, av LVN, FIH, KIS och nu även HFD i beslut av 2011-11-08(strider emot Rättighetsstadgan)! Att svensk unionsmedborgare underlåts lika inför lagen principen dels av LVN, FIH, KIS och även nu HFD, utifrån att sakskälen avsiktligt mörkas/döljs (beslut från HFD av datum 2011-11-08), dvs. dessa är icke fullt följbara och därtill icke utifrån gällande lagrum(eurätt/rättighetsstadgan och EU-rättspraxis, där domstolen(hfd) är skyldig att bevisa sina eventuella inskränkningar utifrån om svensk domstol skall inskränka, omvänd bevisbörda, EU-rättigheter) Tjänstefel, grova uppsåtliga tjänstefel är påvisade, misstanke om brott finns, dessa skall direkt av HFD anmälas till myndighet som utreder brott. Begär av HFD och domstolschefen Mats Melin(undertecknat juridiskt/rättsligt bindande beslut), separat delbeslut i den frågan, dvs. om/när det finns misstanke om grova brott inom tidigare domar/beslut, om det är HFD skyldighet att anmäla dessa misstankar om brott. Fullt motiverat beslut/delbeslut begäres utifrån EU-rätten och beslutet skall vara överklagningsbart! Begär således samma sak utifrån HFD beslut av 2011-11-08, av domstolschefen Mats Melin, undertecknat juridiskt/rättsligt bindande beslut/delbeslut, utifrån om brott är begånget, EU-olagligt beslut, om HFD är skyldig att anmäla misstanke om brott till myndighet som utreder brott. Fullt motiverat delbeslut begäres utifrån EU-rätten och beslutet skall vara överklagningsbart! Bevis som bevisar att HFD och domstols chef Mats Melin är skyldig att kommunicera delbeslut(grunden är fråga om fri rörlighet) utifrån fråga om brottsmisstanke enligt nedan EU-rättspraxis C-157/99, punkten 90; måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas(läs LVN, FIH och KIS, även HFD) utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra 16

att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol. 4. FIH och KIS, även LVN underlåter sina skyldigheter LVN ingår i staten Sverige och lyder under hälso- och sjukvårdslagen, är skyldig att erbjuda vård och därtill skyldiga, att motivera deras beslut utifrån Rättighetsstadgan, EU-rätten/EU-rättspraxis, bevisats i denna inlaga (då det gäller gränsöverskridande vård beslut, som i detta ärende/mål). Därtill ange följbara skäl, som i sin tur skall vara överklagningsbart i frågor som berör härrör sig till gränsöverskridande vård, där Sverige icke har någon lag för gränsöverskridande vård. Målet och överklagan(ansökan om prövningstillstånd) härrör sig i grunden till fri rörlighet inom EU/EES på hälso- och sjukvårdens marknad så kallad gränsöverskridande vård/fri rörlighet. Sverige har inge lag för gränsöverskridande vård, vilket är bevisat i inlagan. LVN skyldighet utifrån EU-rättspraxis EU-rättsliga principer skall gälla även i svensk förvaltningsdomstol (FIH och KIS, även HFD) där man handlägger, i detta fall och mål, LVN:s skyldigheter annars föreligger diskriminering av svenska unionsmedborgare generellt(dvs. om LVN fattar sådana beslut gentemot generellt alla svenska unionsmedborgare i gränsöverskridande vård handläggning). Citat EU-rättspraxis C-157/99, punkten 90, citat; att en sådan grundläggande frihet därigenom inskränks måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol. Slut citat. 5. HFD skriver och delger undertecknad (u t) i kommunicering av 2011-11-08, citat; Slut citat. 17

HFD finner inte skäl? Vilka skäl? Begär i separat undertecknat delbeslut från HFD domstolens chef Mats Melin utifrån vilken EU-rättsliggrund anställd personal inom HFD icke motiverar beslut/skäl utifrån Rättighetsstadgan och EU-rättspraxis. Finner inte skäl kan icke juridiskt/rättsligt vara att konstateras som att skälen är öppet följbart redovisade och därtill heller icke som delbeslut anges vara överklagningsbart utifrån EUrättspraxis(besvärshänvisning skall tydligt referera till vad som gäller utifrån EU-rätten/EU-rättspraxis). Bevis Rättighetsstadgan i sin helhet och EU-rättspraxis(HFD har bevisbördan och således även domstolschefen och skyldigheten att motivera beslut i begärda delbeslut utifrån bl.a. artikel 41 i Rättighetsstadgan) EU-rättspraxis C-157/99, punkten 90; måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas(läs HFD)utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol. Yrkar och begär att HFD genomläser mycket nogsamt inlagan/skrivelsen till LVN av datum 2010-11-25 och svaret från LVN på denna skrivelse, LVN:s svar av datum 2010-12-27 dnr 10LS4254-4. Dessa bifogas som bifogad fil. Yrkar och begär av HFD att HFD mycket nogsamt genomläser hela inlagan till Förvaltningsrätten i Härnösand av datum 2011-02-09, denna inlaga bifogas som bifogad fil. Yrkar och begär att HFD inhämtar journaler/skrivelser till LVN(som berör detta ärende/mål) som bevisar hur LVN övertid har underlåtit på EU-olaglig grund EU-rättigheter, det är av största vikt att HFD ser till helheten utifrån att LVN sammantaget och systematiskt över mycket lång tid missbrukat och underlåtit EU-rättigheter för svensk unionsmedborgare, skrivelser/journaler är bevis som är avgörande för målets utgång. 18

Om HFD har annan uppfattning vänligen men bestäm i mycket följbart beslut, delbeslut(som dessutom är överklagningsbart utifrån EU-rättspraxis, som bevisats till HFD denna dag), utifrån EU-rätten och EU-rättspraxis ange fullt följbara skäl motiverade utifrån bl.a. Rättighetsstadgan 41 och utifrån vad som angetts i denna inlaga. 6. HFD ansvar att skydda EU-rätten för svensk unionsmedborgare Utredningsplikten ålägger HFD till att grundligt, för att ställa utom all rimlig tvivel, dessutom opartiskt, rättvist och sakligt erbjuda vad artikel 47 i Rättighetsstadgan anger. Dessutom artikel 54 i samma Rättighetsstadga är av största vikt då LVN missbrukat och uppenbart vilseleder svensk unionsmedborgare avsiktligt. Det är avgörande för att HFD skall rättssäkert erbjuda en rättvis prövning utifrån artikel 47 i Rättighetsstadgan utifrån EU-rätten till fri rörlighet för generellt alla svenska unionsmedborgare så även undertecknad! Påminner om att det är HFD som skall skydda svensk unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet och har HFD annan uppfattning är HFD skyldig utifrån EU-rätten att bevisa denna inskränkning(omvänd bevisbörda) av den fria rörligheten, då utifrån vad som upprepats/bevisats i denna inlaga sammantaget! Yrkar och begär att HFD inhämtar sakkunnighetsutlåtande från, oberoende från förvaltningsdomstolarna, spetsspecialist expert/kompetens på EU-rätten och den fria rörligheten. Begär här särskilt separat beslut/delbeslut, om HFD har annan uppfattning, som skall vara väl motiverat och därtill även överklagningsbart utifrån EU-rättspraxis som angetts i denna inlaga. Motivet till denna begäran om sakkunnig är av mycket stor vikt för att säkerställa rättstillämpningen och därtill utesluta domarjäv. Dvs. oberoende expert på området med spetsspecialistkompetens som icke påverkas av situation internt inom förvaltningsdomstols leden. Alltså uppenbart är att grova rättegångsfel/domvilla är påvisade/bevisade, som icke kan uteslutas vara grova uppsåtliga tjänstefel(går icke att ställas utom all rimlig tvivel) av domarna i KIS och FIH föreligger prövning av domarkollegor i HFD utifrån detta mål. För att säkerställa att kårandan inom svenska förvaltningsdomstolarna icke skall påverka/skydda utgången i målet är det HFD skyldighet utifrån EU-rätten att säkerställa att det erbjudes EU-rättsäkerhet utifrån vad Rättighetesstadgan i sin helhet ger vid handen! Om HFD har annan uppfattning skall denna delges undertecknad i separat delbeslut där sakskälen skall vara motiverade utifrån EU-rätten och därtill vara fulltföljbara argument, godtycke och skönsmässiga bedömningar är EU-olagliga. Därtill skall delbeslutet vara överklagningsbart utifrån EU-rätten. 19

Hänvisar och åberopar till följande bevis; NJA 2010 s. 274https://lagen.nu/dom/nja/2010s274 Om jäv Bestämmelser om domarjäv finns i 4 kap. 13 RB. Paragrafen innehåller dels en uppräkning av särskilt angivna förhållanden - t.ex. släktskap till part eller domarens eventuella privata ekonomiska intresse i ett mål - som medför att en domare är jävig att handlägga ett mål (punkterna 1-9), dels en allmänt hållen bestämmelse - en generalklausul - om att en domare är jävig om det annars föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet (punkten 10). Det är den sistnämnda bestämmelsen som är aktuell vid prövningen av förevarande fråga. Av betydelse för tolkningen av generalklausulen är artikel 6.1 i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se t.ex. NJA 1998 s. 228). Europadomstolen har i sin rättspraxis urskiljt två element - krav på subjektiv opartiskhet, nämligen att varje domare faktiskt ska döma opartiskt, samt krav på objektiv opartiskhet, som innebär att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet. Domstolen ska med andra ord också upplevas som opartisk. Dessutom följande bevis; Europakonventionens krav på domstolsprövning inom skälig tid och tillgång till effektivt nationellt rättsmedel Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) är införlivad i svensk rätt. Europakonventionen innehåller bl.a. ett krav på att rättegång i mål rörande civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse för brott skall hållas inom skälig tid (artikel 6.1). Den vars konventionsrättigheter kränkts skall också ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet (artikel 13). Uttrycket rättsmedel i Europakonventionens mening har en vidare innebörd än att enskilda skall ha rätt till en förnyad prövning av beslut eller domar. Yrkar och begär att HFD inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen utifrån att underrätterna FIH och KIS grovt förbisett/domvilla EU-rätten och hänvisat till svensk lag, då målet icke är lagligt prövningsbart utifrån svensk rätt, vilket bevisats i denna inlaga(grunden till målet och sakfrågan är den fria rörligheten inom EU/EES på hälso- och sjukvårdens marknad, där LVN uppenbart vill skydda sina egna intressen av ekonomisk natur och uppenbart gillas detta av de förvaltningsdomstolarna FIH och KIS). Dessutom att LVN icke kommunicerat rättsäkert beslut utifrån Rättighetsstadgan. Sammantaget har svensk myndighet och 2 svenska domstolar gått emot EU-rätten för svensk unionsmedborgare, vilket är synnerligen mycket allvarligt då dessa parter förhindrar grovt uppsåtligt den fria rörligheten i kartell (kan icke uteslutas att LVN, FIH och KIS i kartell värnar om svensk inre hälso- och sjukvårdsmarknad). 20

7. HFD fråga till EU-domstolen i förhandsavgörande Således torde frågan vara till EU-domstolen(förhandsavgörande) om LVN(alla landsting i Sverige) är skyldig utifrån den fria rörligheten(gränsöverskridande vård) att dels kommunicera svar utifrån frågeställningarna från svensk unionsmedborgare utifrån Rättighetsstadgan då bl.a. artik41 och 54(frågor som berör gränsöverskridande vård) och om svensk förvaltningsdomstol är skyldig att pröva målet utifrån EU-rätten/EUrättspraxis(överklagningsbart beslut utifrån EU-rätten vid gränsöverskridande vård mål/fråga) och Rättighetsstadgan. Dvs. om HFD är skyldig i slutänden att erbjuda vad bl.a. artikel 47 och 54 i Rättighetsstadgan lagstadgar, dvs. bevilja dels prövningstillstånd och dels opartiskt sakkunnighetsutlåtande(för att säkerställa EU-rättsäkerheten för generellt alla svenska unionsmedborgare vid gränsöverskridande vård frågor till landstingen i Sverige). Har HFD annan uppfattning begäres separat delbeslut som i sin tur är mycket väl motiverat och därtill fullt följbart och dessutom skall vara överklagningsbart allt utifrån vad som delgivits i denna inlaga till HFD denna dag och all bevisning som åberopas sedan tidigare. Yrkar och begär att HFD tillåter/beviljar, i separat beslut/delbeslut, för att säkerställa rättssäkerheten/rättstillämpningen att all tidigare bevisning beaktas, även alla skrivelser till LVN som berör ärendet som begärts skall ingå i målet och att journaler/skrivelser inhämtas av HFD för att säkerställa rättsäker handläggning/rättstillämpningen och därtill erbjuda svensk unionsmedborgare fullständig EU-rättssäkerhet utifrån vad Rättighetsstadgan ger vid handen! Har HFD annan uppfattning begäres separat beslut/delbeslut som skall vara fullt följbart motiverat och därtill överklagningsbart. 8. Misstankar om brott kan icke uteslutas Yrkar och begär av HFD domstols chef Mats Melin i separat beslut/delbeslut, som skall vara överklagningsbart och dessutom fullt följbart och motiverat utifrån Rättighetsstadgan. Utifrån dennes ansvar, HFD:s högste chef i slut instans inom förvaltningsdomstolsprocesskedjan i Sverige, om att säkerställa EU-rättssäkerheten för generellt alla svenska unionsmedborgare, då som högst ansvarig chef i HFD(slutlig svensk prövningsinstans i förvaltningsdomstolsprocessen i Sverige)i separat delbeslut/ beslut utifrån vad som delgivits i denna bevisning, då utifrån EU-olagliga beslut(kan icke uteslutas och ställas utom all rimlig tvivel), som uppenbart beslutats utifrån svensk lag, om dessa är EU-lagliga? Om så icke är(underrätternas beslut är då EU-olagliga, även delbeslut av 2011-11-08 i HFD till undertecknad) har HFD och domstolschefen skyldighet att anmäla misstanke om grova brott till myndighet som utreder brott? Omvänd bevis börda gäller, är dessa beslut som beslutats sedan tidigare i LVN, FIH, och HFD EU-lagliga? Om de är EU-olagliga/ alternativt misstanke om brott finnes av anställda inom förvaltningsdomstolskedjan, från lägsta instans till högsta instans, har då HFD och domstols 21