STÄMNINGSANSÖKAN Till: Lunds Tingsrätt Datum: 2017-04-19 Kärande Anna Nilsson Ombud för kärande Gustav Björklund, Astrid Bendixen Kettis, Sofia Wedin, Gustav Persson Grupp 2a1 Svarande Johan Persson Ombud för svarande Christoffer Tolf, Jakob Lundberg, Joanna Guardado, Elfie Ekegren Grupp 2a3 Yrkande 1. Käranden yrkar i första hand på ensam vårdnad av parternas gemensamma barn, Ebba och Hugo samt underhållsbidrag 2. Käranden yrkar i andra hand på gemensam vårdnad av parternas gemensamma barn Ebba och Hugo med kärande som boendeförälder samt underhållsbidrag från svaranden. 3. Käranden yrkar i tredje hand på gemensam vårdnad av parternas gemensamma barn Ebba och Hugo med växelvist boende. 4. Käranden yrkar i sista hand på umgängesrätt med parternas gemensamma barn Ebba och Hugo samt vid vite föreläggas att följa beslut om umgängesrätt. 5. Käranden yrkar vidare ersättning för rättegångskostnader. Omständigheter Anna Nilsson och Johan Persson har två gemensamma barn, sonen Hugo 12 år och dottern Ebba 7 år. Johan har även ett barn från ett tidigare förhållande, sonen Björn 12 år. Efter sju års äktenskap bestämde sig paret för att skilja sig och det har numera gått 5 år sedan skilsmässan trädde i kraft. Direkt efter skilsmässan flyttade paret isär, Johan gifte om sig med sin nuvarande fru, Carla Bengtsson och flyttade till ett villaområde. Anna flyttade in i en lägenhet i närheten av Johans och Carlas bostadsområde. I samband med skilsmässan upprättade Anna och Johan ett avtal där de kom överens om att Johan skulle ha ensam vårdnad över barnen och att Anna skulle ha umgängesrätt. Anledning till denna uppdelning var att Johan annars skulle få det svårt att träffa barnen pga av att han jobbade oregelbundna tider som läkare. Anna hade lättare att anpassa sitt liv och hon valde därför att sätta sina egna behov åt sidan. Anna gick med på överenskommelsen med villkor att hon skulle få umgänge med barnen under varannan helg, fredag kväll till måndag morgon, samt vid storhelger och lov. 1
Överenskommelsen gick inte som förväntat. Att Johan fick vårdnaden av barnen har lett till att Anna har fått det väldigt svårt att träffa sina barn. Under de senaste tre åren har Hugo och Ebba bara fått tillfälle att träffa Anna en söndag i månaden. De helger som Anna skulle ha träffat barnen har Anna varit hos svarandes hem för att hämta barnen. Flertalet gånger under de senaste tre åren har varken Johan, Carla, Ebba, Hugo eller Björn varit hemma när Anna har kommit för att hämta barnen. Hon har heller aldrig fått något meddelande om vart de befinner sig och det har inte gått att kontakta varken Johan eller Carla. Dessa omständigheter har medfört att det varit omöjligt för barnen att få tillfälle att umgås med Anna under de helger som varit hennes. Johan och Carla har inte varit tillgängliga för att underlätta och bereda umgänget mellan barnen och Anna. Umgängessabotage råder och barnets bästa har blivit åsidosatt. Grunder för yrkanden Barnets bästa Avgörandet av vårdnaden bör bygga på en individuell bedömning av vad som i det enskilda fallet verkligen är bäst för barnet. Av 6 kap 2 a Föräldrabalken (FB) följer att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Med utgångspunkt för barnets bästa ska grundläggande rättigheter enligt 6 kap 1 FB, såsom rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran, vägas in (prop 1997/98:7 s. 47 och NJA 1998 s.657). Även barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling ska så långt som möjligt beaktas, såväl kortsiktiga och långsiktiga effekter för barnet. Därmed följer av förarbeten och praxis att för att dessa behov ska tillgodoses så har man ansett att en avgörande faktor för barnets bästa är att barnet har en nära och god kontakt med båda föräldrarna, i detta fall Johan och Anna (se NJA 1989 s. 335 och prop 1981/82:168 s 66). Barnens vilja I 6 kap 2 a 3 st. FB framkommer det att barnets vilja ska tas i beaktande gällande vart de vill bo med hänsyn till barnets ålder och mognad. Barnen har, vilket framkommer i socialnämndens utredning, inte uttryckt någon specifik önskan om att bo hos Johan. De har inte heller uttryckt någon motvilja mot att umgås med sin mamma. Johans påstående om att barnen har uttalat att de inte vill umgås med Anna eller att de inte trivs i Annas lägenhet kan därför anses sakna grund och ska inte beaktas vid en bedömning av ovanstående yrkanden. Umgängesrätt och sabotage 6 kap. 15 FB stadgar att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att umgänget kommer till stånd i den mån det är möjligt. Om en förälder utan godtagbara skäl hindrar, begränsar, eller på olika sätt försvårar för barnet att träffa den andra föräldern, föreligger umgängessabotage. Det kan till exempel vara att inför umgängestillfällen hävda att barnet är sjuk, inte bereda tillfälle att träffa barnet och att detta är av återkommande karaktär. Begreppet är alltså vitt tolkat och får bedömas från fall till fall (Prop. 1990/91:8, Vårdnad och umgänge, s. 39). Genom att neka Anna ett stabilt umgänge med barnen under nästan tre år, har Johan visat brist på ansvar och förståelse för barnens behov av umgänge med sin mamma och har satt sitt eget intresse av umgänge med barnen framför barnens behov. Barnens behov har med andra ord inte blivit tillgodosedda. Att förhindra umgänge mellan barnen och Anna kan därför anses strida mot barnens bästa. 2
De nuvarande reglerna som bygger på att vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med umgängesföräldern ska tillgodoses, innebär att Johan har ett större ansvar för att umgänge kommer till stånd mellan Anna och barnen (prop. 1990/91:8 s. 39). Det kan exempelvis vara fråga om att genom olika praktiska arrangemang underlätta för barnen att hålla kontakt med den andre föräldern. Också benägenhet att bidra i sådana avseenden bör beaktas (jmf 1981/82:168 s. 66). Av omständigheterna framgår dock att Johan medvetet har förhindrat umgänge mellan Anna och barnen genom att resa bort under flertalet helger, underlåtit att underrätta Anna om väsentlig information samt motiverat barnen att stanna kvar hos Johan. Det finns med tanke på ovannämnda omständigheter anledning att befara att Johan efter tre år kommer att fortsätta att begränsa umgänget mellan Anna och barnen. I de fall då vårdnaden om ett barn skall anförtros en av föräldrarna, skall utgångspunkten vara att den som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern ska förordnas till vårdnadshavare. (se bla NJA 1989 s. 335). Kontinuitetsprincipen kontra umgängessabotage Principer om barnets bästa vid en vårdnads- eller boendeövergång har även utvecklats genom praxis, bland annat genom kontinuitetsprincipen. Som grund till kontinuitetsprincipen ligger idén om att en förflyttning av ett barn till en annan miljö kan inverka negativt på barnet och vara till skada för barnets utveckling och att ett barn därför inte i onödan skall skiljas från sin invanda och trygga miljö (SOU 2005:43 s. 103 och s. 273). Vid en bedömning om vem som är mest lämpad som vårdnadshavare är det inte ovanligt att kontinuitetsprincipen ställs mot rätten till umgänge med den andra föräldern. Vidare är det inte ovanligt att materiella tillgångar åberopas betydelse i bedömningen. Enligt prop. 1990/91:8 är det viktigt att kontinuitetsprincipen inte ges företräde framför rätten till umgänge med båda föräldrarna. Barnens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är en viktigare princip att tillgodose än den eventuellt jobbiga omställning som en flytt från en vårdnadshavare till en annan kan innebära. Det är vidare av ytterst vikt att materiella tillgångar inte ges företräde framför en god kontakt med båda föräldrarna (prop. 1990/91:8 s. 61). (jmf NJA 1992 s. 666) I detta fall kommer barnen att flytta till mamman som bor i ett avgränsande villaområde till pappan vilket kommer att innebära att barnen kommer att kunna gå kvar i samma skola som förut, de kommer att kunna fortsätta med sina fritidsintressen och ha kvar deras vänner. Att barnen har lite längre till kompisarna kan inte anses vara en skälig grund eller väga tyngre än umgänge med mamman. Därav kan det anses att rätten till umgänge med mamman är det mest gynnande för barnens utveckling. Relationen till halvbrodern Björn kommer inte i någon större utsträckning att rivas upp. Detta då barnen fortfarande kommer gå i samma skola samt att de kommer träffas under den tid Johan har umgänge med barnen. Anna inser vikten av en god relation mellan Björn samt Hugo och Ebba och kommer arbeta för att främja detta. Annas lämplighet I propositionen till 1983 års lagstiftning framkommer det gällande frågan om valet av vårdnadshavare att rätten bör förordna vårdnaden till den av föräldern som bäst kan antas främja ett när och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern, om inte andra omständigheter talar däremot (se NJA 1986 s. 338). Härtill är Anna inställd på att verka för att barnen och fadern får en bra kontakt med varandra. Eftersom att Johan och Carla påtagliga gånger motverkar möjligheten till umgänge, det vill säga umgängessabotage, mellan Anna och barnen bör vårdnaden därför flyttas över till Anna. Anna kommer i själva verket att stödja och uppmuntra kontakt och umgänge med Johan, Carla och halvbrodern Björn med vilken barnen har bra relation med. 3
Anna bor i en barnanpassad lägenhet, placerad i en lugn och trygg villaförort med gångavstånd till barnens nuvarande skola, faderns boende, fritidsaktiviteter och vänner. Vidare har Anna regelbundna arbetstider vilket möjliggör en mer stabil vardag för barnen, till skillnad från Johan och Carlas skiftande arbetstider som läkare. Det finns således inget som talar emot att Anna inte skulle vara den bäst lämpade vårdnadshavare. Det finns inget som tyder på att Anna, om hon tilldelas vårdnaden, i framtiden skulle sabotera umgänge mellan barnen och fadern. Om rätten inte anser att Anna som ensam vårdnadshavare är det bästa alternativet, yrkar kärande på gemensam vårdnad med Anna som boendeförälder. Detta förutsatt att Johan kan sätta sina personliga intressen åt sidan och arbeta för att främja barnens bästa. Anna är samarbetsvillig och sätter barnen i det främsta rummet och kan bäst tillgodose barnens behov av umgänge och kontakt med båda föräldrarna. I annat fall förordar kärande att boendet ska ske växelvis då umgängesrätten bättre kan tillgodoses vid växelvist boende. Ett rutinmässigt växelvis boende innebär att Johan inte ges samma möjligheter att neka eller försvåra barnens umgänge med Anna. I sista hand bör rätten fastställa barnens umgängesrätt med Anna förelagt med vite. Bevisning Muntlig bevisning: Anna kallas till partsförhör för att måste styrka händelseförloppet rörande umgängessabotage samt hennes inställning i övrigt. Utredare från socialnämnden i syfte att klargöra utredningen samt hennes bild av förhållandet och barnens inställning. 4
Skriftlig bevisning: Avtal om vårdnad Efter skilsmässa mellan Johan Persson och Anna Nilsson ska Johan erhålla ensam vårdnad av Hugo och Ebba. Barnen ska tillsammans med Björn bo hos Johan. Anna har rätt till umgänge med Hugo, Ebba och Björn varannan helg, från fredag kväll till måndag morgon samt storhelgsumgänge. Anna ska inte åläggas underhållsskyldighet. Johan Persson Anna Nilsson --------------------------------- ------------------------------- Johan Persson Anna Nilsson 2012-04-19 2012-04-19 Lund Lund 5
Karta som fastställer avståndet mellan Johans villa (markerat på Tunavägen 8, 223 63, Lund) och Annas lägenhet (markerat på Östra Vallgatan 59, 223 61, Lund). 6