Merlobäckens biologiska förhållanden

2017-11-27 Merlobäckens biologiska förhållanden Överst en öring fångad i Merlobäcken 2017-10-24, därunder ett vuxet flodnejonöga i samband med lek och underst larver av flodnejonöga Erik Sjölander Fisk o Vattenvård i Norrland AB Säte i Timrå VAT nr 556418-6723 Köpenhamnvägen 8 Bg 423-6089 860 32 FAGERVIK Innehar F-skattebevis Pg 605 59 40-8 Telefon 070-62 82 110 www.fiskochvattenvard.se erik@fiskochvattenvard.se

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 2 (8) Innehåll Bakgrund... 2 Elfisken i Merlobäcken... 3 Kvantitativa elfisken... 3 Kvalitativa elfisken... 4 Fiskbestånd... 5 Flodnejonöga... 5 Öring... 6 Harr... 6 Övriga arter... 6 Risker med projektet för Merlobäckens biologi... 7 Förbättringsbehov för Merlobäckens fiskbestånd... 8 Bakgrund SCA har planer på att eventuellt anlägga en anläggning för att tillverka förnybar diesel vid Östrandsfabriken. Under samrådsprocessen har vissa frågor ställs över hur detta skulle kunna tänkas påverka Merlobäcken och dess biologiska liv. I första hand har flodnejonöga och öring angetts som arter som skulle kunna påverkas.

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 3 (8) Elfisken i Merlobäcken Merlobäcken har elfiskats kvantitativt vid fem tillfällen på fyra lokaler (Tab 1 & Fig 1). Dessutom har vi genomfört uppemot 20 stycken kvalitativa elfisken 1996-2009 i främst den nedre delen av bäcken. Kvantitativa elfisken Elfiskena 2011 genomfördes under sommarförhållanden (början av augusti) och 1998-års elfisken sen höst (början av oktober). För en liten kustmynnande bäck kan detta ha avgörande betydelse. Flera fiskarter använder bäcken under den varmare delen av året för reproduktion och födosök, men återvänder till havet när vattentemperaturen blir för låg. För Merlobäcken är det extra tydligt för stäm, benlöja, harr, stor- och småspigg samt gädda. Tabell 1. Samtliga elfisken från Merlobäcken registrerade i SLU:s elfiskeregister (SERS) 2017-10-24. Bokstäverna efter lokalnamnet hänvisar till figur 1. Lokal Fiskedatum Art Täthet årsungar Täthet äldre än årsungar Totalt antal/100 m 2 Övre A 1998-10-04 Gädda 4,7 4,7 Nedstr spång B 2011-08-04 Gädda 1,2 1,2 Öring 0 1,2 1,2 Mellersta C 1998-10-04 Harr 1,4 2,6 4,0 2011-08-04 Elritsa 0,7 0,7 Löja 21,5 21,5 Mört 0,7 0,7 Nejonöga obestämd 0,9 0,9 Ruda 0,7 0,7 Spigg obestämd 27,2 27,2 Öring 0,7 0,8 1,5 Nedre D 1998-10-04 Bäcknejonöga 2,9 2,9 Figur 1. Elfiskelokalerna i Merlobäcken som finns redovisade i SERS (jmfr. Tab 1) Den övre delen av Merlobäcken har karaktär av ett lugnflytande och kanaliserad mindre vattendrag som rinner genom odlingsmark. Den Övre lokalens fångst av fyra gäddor (99-209 mm) 1998 är vad som kan förväntas. Tidigare på året hade säkert dessa kompletterats av en del mört och abborre, vilka även dessa härstammar från Hamstasjön.

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 4 (8) Lokalerna B och C, vilka representerar den mellersta delen av Merlobäcken, är fortfarande en liten bäck men med betydligt mer varierad bottenstruktur och lutning. Dessutom med ordentlig lövskogsbarriär, mest al, längs med större delen av sträckan. Inom detta område förekommer en del öring, men betydligt färre än vad som kan förväntas av biotop och konkurrerande arter. Vid tre elfisketillfällen inom detta område har endast en årsunge av öring fångats och 2 äldre öringar ((153-185 mm). En larv av nejonöga fångades 2011 och det är den enda individ förutom öring som kan betecknas som att höra hemma inom området, övriga fångade fiskarter är tillfälliga besökare. Den nedre delen av Merlobäcken är ganska flack med en hel del skog vid stränderna i sin övre del, men med tydlig mänsklig påverkan i den nedre delen med passager under vägar och järnvägar. Det typiska för denna delen är att botten består av väldigt mycket finsediment (Fig 2), ibland ända upp till 0,5 m djupt, samt att bäver bygger dammar här ibland. Bäverdammarna förhindrar fiskvandring, men skapar även ogynnsamma biotoper för all reproduktion av fisk i denna delen av bäcken. För nejonögon däms deras lekområden in så att larverna inte överlever sitt nedgrävda stadium och för vårlekande fiskar grumlar bävern bottnarna ordentligt vid sina tätningsarbeten med finsediment. Vid elfisket i början av oktober 1998 fångades bara två larver av bäcknejonöga, Lampetra planeri, vilket inte är en lika ovanlig art som flodnejonöga. Figur 2. Exempel på botten i Merlobäcken som täcks av finsediment (2017-10-24). Kvalitativa elfisken Merlobäcken har elfiskats översiktligt/kvalitativt av oss vid ett flertal tillfällen under perioden 1996-2009. Endast 1996 fångades flodnejonöga. Det är påtagligt mer fisk och fler arter i den nedre delen av bäcken under vår och försommar, arter som kommer upp från havet. Stäm och benlöja kommer upp för att leka, varefter de flesta individerna återvänder direkt till havet. Små- och storspigg, vilka är typiska för vattendrag med höga näringstal, uppehåller sig i bäcken även efter leken, vilket bl.a. beror på att hanen tar ansvar för sin avkomma. Liksom andra kustmynnande vattendrag förekommer ibland fiskar som bara vandrat fel. Det gäller t.ex. elritsa vid kvantitativa elfisket 2011 och lax vid översiktliga elfisket 2002. Det är inte omöjligt att vissa av öringarna i nedre delen också har vandrat fel. Under våren 1997 fångades enstaka vuxna bäcknejonögon under lek i den nedre delen, men inga larver av bäck- eller flodnejonöga kunde observeras. 1996 fångades 3 stycken

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 5 (8) flodnejonögon i mitt i leken på det område som året efter utgjorde en bäverdamm, vilket förklarade varför flodnejonögats lek misslyckats. Under 1998 genomfördes ett flertal översiktliga elfisken från tidig vår till sen höst. I de nedre delarna fångades endast enstaka larver av bäcknejonöga, Lampetra planeri, vilket var sämre än beräknat. Under vår och sommar fångades stor- och småspigg, benlöja, mört, abborre, gädda och lake i den nedre delen av Merlobäcken. 2001-05-29 genomfördes översiktliga elfisken på sträckan upp till vägen till Laggarberg, men inga flodnejonögon fångades 2002-05-23 genomfördes översiktligt elfiske i bäckens nedre delar. Storspigg, stäm, benlöja och mört dominerade, men även en 2-årig lax, en 2-årig harr och några öringar (1- och 2-åriga) fångades. Under 2003 genomfördes 3 stycken översiktliga elfisken på området upp till Laggarbergsvägen 16/6, 28/7 och 2/8, men inget flodnejonöga kunde observeras 2004 genomfördes två översiktliga elfisken 8/7 och 1/10. Vid första tillfället dominerade i de nedre delarna benlöja och mört, med inslag av enstaka öringar (12-17 cm). Nedströms vägtrumman vid Laggarbergsvägen fångads även enstaka harr och gädda. Vid det andra tillfället dominerade benlöja i de nedre delarna, men nu var även förekomsten av mört lite påtagligare Under 2007 vecka 27, samt 2008 och 2009 vecka 25 genomfördes två översiktliga elfisken per år under i de nedre delarna, men vid inget av tillfällena fångades något flodnejonöga 2017-10-24 genomfördes ett översiktligt elfiske från mynningen i Skönviken och nästan upp till Hamstasjön. I den nedersta delen fångades en öring (foto på framsidan), enstaka storspigg. För övrig var bäcken förvånansvärt fisktom, men det är ju även vad de kvantitativa elfiskena från senhöst visat. Fiskbestånd Till fiskar räknas här även flodnejonöga, Lampetra fluviatilis. Trots att det är en rundmun som tillhör gruppen chordata eller ryggsträngsdjur. Flodnejonöga Flodnejonöga, Lampetra fluviatilis, leker i rinnande sötvatten under våren försommaren, men vandringen upp i vattendrag sker i allmänhet redan under hösten före. Lekperioden under våren är den enda period av sitt liv då den inte är direkt ljusskyende (man kan t.o.m. döda ungarna/larverna genom att utsätta dem för ljus). Efter ett par veckor kläcks rommen och larverna börjar sitt liv som filtrerar nedgrävda i botten. Under denna period kallas de linål p.g.a. att de lever på områden med vattenhastigheter där man förr rötade lin. Substratet ska inte vara vare sig för grovt eller för fint, eftersom larverna ska kunna gräva sig ned utan att bli klämda, man brukar säga att området ska kunna ha allöv och kottar som kan ligga här. Linålarna är dåliga filtrerare och lever egentligen av den film av bakterier plankton som kan bildas i dessa lugnare partier. Efter några år (antagligen upp till 5-6 år) vid ungefär 10 cm längd genomgår larverna en metamorfos och övergår från filtrerare till att livnära sig som parasit på fiskar. Med sugkoppen (munnen) suger den sig fast på sidan av en fisk (oftast ovan sidolinjen), gnager hål på fiskens skinn med sina tänder och omvandlar sin munhåla till magsäck.

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 6 (8) Flodnejonöga anses inte längre ha samma hotbild som tidigare. Artdatabanken definierats som allt mindre hotad. År 2000 betecknades arten som starkt hotad, 2005 betecknades arten som nära hotad, 2010 och 2015 som livskraftig 1. Trots omfattande försök att finna flodnejonöga i Merlobäcken har dessa endast kunnat fångas vid ett tillfälle, 1996, varför flodnejonöga inte kan anses ha något bestånd i Merlobäcken. Öring Öring, Salmo trutta, uppträder i olika former utifrån sina lekvandringar. De kan var strömstationära och leva hela sitt liv i ett vattendrag. De är oftast relativt småväxta. Öringen kan också leva i en sjö och vandra nedströms för lek, s.k. nedströmslekare, vilka oftast vandrar ganska kort sträcka ned i vattendraget för sin lek. Ungarna är här genetiskt betingade att vandra uppströms efter en relativt kort tid i vattendraget. Denna form brukar kunna bli storväxta. Den tredje varianten är uppströmslekande, från sjö, större vattendrag eller hav. Dessa kan vandra ganska långt och bli stora. I kustmynnande vattendrag är det inte ovanligt med blandningar av uppströmsvandrande och stationära bestånd där i allmänhet näringstillgång 2 och storlek på vattendrag avgör vilken variant som dominerar. För Merlobäcken finns det inget som tyder på att det förekommer något stationärt öringbestånd eller att det skulle förekomma nedströmslekande öring från Hamstasjön. Sannolikt är de fångade öringarna havsöring, där lekfiskar någon gång ibland besöker bäcken för reproduktion. Bäverdammarna i den nedre delen utgör helt säkert det dominerande hotet för havsöring i Merlobäcken, både genom att förhindra vandring upp till de lämpligaste reproduktionsområdena i den mellersta delen och för att de genom sitt grävande kväver eventuell öringrom i de nedre delarna av bäcken. Något bestånd av havsöring i Merlobäcken går inte att vidimera utifrån genomförda elfisken. Harr Harr, Thymallus thymallus, kan uppträda i samma varianter som öring baserat på sin lekvandring. För Merlobäckens del utgör harren helt säkert den variant som kallas kustharr, vilka lever i Bottenhavet och leker vanligtvis i kustmynnande vattendrag på våren. Kustharren har visat sig ha stora problem och trots uppenbara brister i kunskapsunderlag har den utpekats som tydligt minskande 3. Beteckning som akut hotad för Östersjön förekommer 4. För Merlobäcken utgör helt säkert bävern med sina dammar och bidrag till sedimentdrift avgörande skäl för att harren endast sporadiskt verkar kunna reproducera sig i bäcken. Större gäddor i bäckens nedre del kan naturligtvis också decimera beståndet i form av predator. Övriga arter Stäm, Leuciscus leuciscus, förekommer tämligen rikligt i bäckens nedre delar under sommaren. Sannolikt är det individer som lekt tidigare under våren. Detta är en fiskart vi inte 1 https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/102127 2 H Olofsson. 1999. Reproductive pattern and offspring performance in brown trout (Salmo trutta). Doktorsavhandling Uppsala universitet 3 Havs- och vattenmyndigheten. 2017. Harr i Bottniska viken en kunskapssammanställning. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2017:30 4 HELCOM, 2013. HELCOM Red List of Baltic Sea species in danger of becoming extinct. Baltic Sea Environmental Proceedings No. 140

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 7 (8) har så stor kunskap om avseende bestånd och dess utveckling, men de är mycket goda simmare. Spigg, både småspigg, Pungitius pungitius, och storspigg, Gasterosteus aculeatus, förekommer rikligt i nedre delen av Merlobäcken. Dessa är inte så goda simmare, men finns typiskt i riklig mängd under övergödningssituationer. Risker med projektet för Merlobäckens biologi Vid anläggningen av bioraffinaderiet kommer delar av marken norr om Merlobäckens mynning att fyllas ut. Stålspont föreslås att användas för att stabilisera stranden (Fig 3). Eftersom utloppet ur Merlobäcken går tydligt åt söder efter motsatt strand till den planerade utfyllningen och spontningen, så torde detta medföra endast mindre störningar för fiskvandring. Den period då flest fiskvandring till Merlobäcken sker, april-juni, kan det vara lämpligt att undvika arbete allra närmast bäckmynningen. I vart fall om det inte föreligger hög vattenföring, för då blir påverkan också mindre av potentiellt grumlande arbeten på vandrande fiskar. Alternativt kan siltskärm användas vid arbetet närmast bäckmynningen. Längre ut spelar det inte någon roll för det förekommande fisksamhället, eftersom marken i alla fall ska fyllas ut och skarven så tydligt decimerat de flesta rovfiskarna i området. Figur 3. Merlobäckens mynning med en del av Skönviken. Stålspontens ungefärliga placering i förhållande till Merlobäckens mynning och med röd pil det dominerande utflödet ur Merlobäcken.

Fisk- o Vattenvård 2017-11-27 8 (8) Förbättringsbehov för Merlobäckens fiskbestånd I sin nedre del passerar Merlobäcken både vägar och järnväg. Passagen under E4 går i form av bro, vilket inte ställer till några som helst problem. Under gamla riksvägen och järnvägen är stora kulvertar nedlagda (Fig 4). Dessa utgör inga vandringshinder vid normala flöden, men vid riktigt låg vattenföring kan problem uppstå, men då är det å andra sidan sällsynt att fiskar vandrar uppströms i vilket fall som helst. För att underlätta vandring, i synnerhet om flodnejonöga ska få maximala möjligheter, kan sten/block läggas i den nedre trumman (Fig 4). Figur 4. Den nedre kulverten (under järnvägen) sedd nedifrån. Botten är väldigt jämn och med tanke på dess längd kan det utgöra vandringsunderlättnader med lite ojämnare botten, t.ex. genom lämplig placering av större sten/block eller att bulta fast klackar. Den allra viktigaste åtgärden för Merlobäcken är att hålla bort bäver från denna. Bäverns dammar skapar både vandringshinder och förstör lek- och uppväxtområden för de i bäcken förekommande fiskarterna och rundmunnarna.