1 Blekinge Fiskeråd 2011-12-09 c/o Annicka Engblom Ekvägen 4 370 30 Rödeby 070 2670001 Havs- och vattenmyndigheten Box 11930 104 39 Göteborg Förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:425) om resurstillträde och kontroll på fiskets område och Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fisket i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Er remiss 2011-11-17, dnr 2206-11 Blekinge Fiskeråd, BFR, bildades hösten 2010 utifrån ide n om att samla alla intressenter kring fisket runt ett och samma bord. I rådet ingår företrädare för yrkesfisket, fisket med stöd av enskild rätt, fritidsfisket, skärgårdsföreningar, fackförbunden SFR och SYEF, riksdagsledamöter samt regionpolitiker. Dessutom ingår adjungerad ledamot från massmedia. BFR arbetar för ett livskraftiga fiskbestånd i Östersjön, ett uthålligt yrkes- och fritidsfiske samt för att på olika sätt värna om fisket som en del av Blekinges kultur-och matarv. Ledamöter i BFR: Annicka Engblom (M), Riksdagsledamot Blekinge, sammankallande Glenn Fridh, Yrkesfiskare, SFR Blekinge Bengt Larsson, Yrkesfiskare, SYEF Blekinge Thomas Höijer, Sportfiskarna Blekinge Karl-Erik Karlsson, Blekinge Kust- och Skärgårdsförening, fiske med stöd av enskild rätt och husbehovsfiske Suzanne Svensson (S) Riksdagsledamot Blekinge Bo Löfgren (FP) Region Blekinge Bert Nordgren, Yrkesfiskare Blekinge Per Månsson, Yrkesfiskare Blekinge Jan-Erik Holmberg, Yrkesfiskare
2 Lars-Erik Åstrand, Blekingefiskarenas Centralförening Adjungerad ledamot: Inga-Lena Fischer BFR får härmed lämna synpunkter på den av HaV föreslagna omlokaliseringen av det svenska laxfisket i Östersjön. Thomas Höijer har underhand meddelat att han inte delar BFR:s synpunkter. Sammanfattning av BFR:s synpunkter BFR avstyrker att en omfördelning av svenskt laxfiske genomförs enligt HaV:s förslag. BFR anser att HaV:s förslag innebär en icke tillåten diskriminering av svenska fiskare och att Sverige ensamt saknar jurisdiktion när det gäller fisket utanför 12-milen. BFR anser att Sverige ska avvakta med beslut om laxfisket tills beslut föreligger i EU och det är känt hur övriga berörda medlemsstater kommer att agera. BFR avstyrker förslaget om förbud mot laxfiske med förankrade flytnät. BFR anser att laxkvoten 2012 ska fördelas med 50% till fisket med drivlinor och ankrade linor medan resterande 50% ska fördelas till fisket med övriga redskap. BFR anser att Norrlandskustens förbud mot nätfiske innanför 3-meterskurvan ska avskaffas. BFR motsätter sig ytterligare inskränkningar i fisket med stöd av enskild rätt om inskränkningar i detta fiske inte kan motiveras med ett mycket starkt behov av beståndsvård. Enligt BFR:s mening finns inte skäl att av hänsyn till behov av beståndsvård göra ytterligare inskränkningar i kust- och skärgårdsbefolkningens fritidsfiske med traditionella passiva redskap såsom exempelvis nät, krok och ryssjor. HaV:s konsekvensutredning är ofullständig och tar inte hänsyn till de regional- och socioekonomiska effekterna. Havs- och Vattenmyndighetens förslag Förslaget innebär att svenska fiskares fiske med drivlinor i södra Östersjön begränsas under 2012 och helt förbjuds från 2013. Förslaget innebär också att fiske med förankrade flytnät efter lax förbjuds i hela Östersjön från den 1 januari 2012. HaV har i sitt förslag också föreslagit att laxkvoten fördelas mellan olika kategorier av fiskare. I förslaget anges vidare att under 2012 kommer också fritidsfisket efter lax i havet att ses över.
3 BFR:s synpunkter Allmänna synpunkter BFR avstyrker att en omfördelning av svenskt laxfiske genomförs enligt HaV:s förslag. De samlade effekterna av regleringarna av det svenska laxfisket i södra Östersjön blir i så fall helt orimliga eftersom fisket med drivlinor utgör en mycket betydelsefull del av intäkterna i det småskaliga fiske som ett antal fiskefartyg i Blekinge bedriver. EU-rättens förbud mot diskriminering och Sveriges rätt att fatta beslut rörande fisket i EU-zonen, EEZ. Det svenska fisket med laxlinor bedrivs i allt väsentligt på vatten utanför den svenska 12- milen d v s på vatten där utländska fiskare också bedriver sitt fiske med laxlinor. Trots ett svenskt förbud skulle utländska fiskare kunna fortsätta med sitt fiske medan svenska fiskare tvingas upphöra med sitt fiske. BFR anser att ett ensidigt svenskt förbud mot fiske med laxlinor strider mot EU.s diskrimineringsförbud. Enligt diskrimineringsförbudet i artikel 12.1 i EG-fördraget ska alla som har hemvist i ett EU-land ha samma rätt. Ett ensidigt svenskt förbud skulle därmed strida mot EU-rätten. BFR anser också att den gemensamma fiskepolitiken, GFP, inte ger HaV jurisdiktion att reglera svenska fiskares redskapsanvändning utanför territorialhavsgränsen. Enligt BFR:s mening lägger både EU-rättens diskrimineringsförbud och GFP hinder i vägen för ett ensidigt svenskt förbud mot fiske med drivlinor i EEZ. EU-kommissionens förslag till förvaltningsplan för lax HaV:s förslag om fördelning av den svenska laxkvoten synes bygga på en värdering av ICES råd och en tolkning av EU-kommissionens förslag till förvaltningsplan. Även fiskare från andra EU-länder bedriver fiske med drivlinor i Östersjön. Kommissionens förslag är för närvarande endast ett förslag och något beslut om förvaltningsplanen har ännu inte tagits av ministerrådet eller EU-parlamentet. Andra EU-länder kan komma att påverka det slutliga beslut som kommer att fattas. Det råder därför tills vidare en oklarhet om hur EU:s beslut om förvaltningsplan kan komma att se ut. Mot bakgrund av att det i EU ännu inte föreligger något beslut med anledning av EUkommissionens förslag till förvaltningsplan anser BFR att HaV ska avvakta med sitt beslut om fisket med drivlinor tills man har tillgång till EU:s beslut om förvaltningsplanen och dessutom kan överblicka vilka åtgärder som övriga berörda EU-länder vidtager. Fiske med förankrade flytnät efter lax HaV föreslår att fisket efter lax med förankrade flytnät ska förbjudas från den 1 januari 2012. Enl HaV bedrivs fiske efter lax inte med svajgarn idag men det finns, enl Hav, en risk att ett utvecklande av ett sådant fiske skulle kunna innebära att det fångas lax i ett blandfiske i Östersjön. Enl BFR:s kännedom förekommer det ett obetydligt fiske efter lax med svajgarn. Detta fiske är av så obetydlig omfattning att det inte utgör något hot mot beståndsvården.
4 Anledningen till att fisket är så obetydligt är att det är ytterst svårt att få någon ekonomi i fisket och att det inte finns så många platser längs kusten som är lämpliga för fiske med svajgarn. Den rikliga förekomsten av säl utgör också ett hinder för fiske med svajgarn. Fisket med svajgarn är inte och kan inte bli av sådan omfattning att det utgör ett hot mot laxbeståndet. Det finns därför inget tillräckligt bärande skäl ur beståndsvårdssynpunkt att förbjuda laxfiske med svajgarn. Fisket med svajgarn är ett mycket strandnära fiske och ingår i det fiske som omfattas av den enskilda rätten. Fiske med stöd av enskild rätt kan bedrivas som näring utan stöd av yrkesfiskelicens eller som renodlat fritidsfiske. När fisket bedrivs som näring utgör fisket oftast en integrerad del av den övriga näringsverksamheten på en kust- eller skärgårdsfastighet. Varje begränsning av den enskilda rätten till fiske innebär en kränkning av den enskilda rätten och kan därför inte accepteras av BFR om begränsningen inte är mycket starkt motiverad med hänsyn till beståndsvården. Fördelning av laxkvoten 2012 Den halverade laxkvoten innebär en risk för att största delen av laxkvoten kan komma att i början av året ha fiskats upp av de fiskare som bedriver sitt fiske med drivlinor i södra Östersjön. Eftersom de fiskare som fiskar med fasta fällor kan komma igång med sitt fiske först senare på året måste en fördelning av kvoten göras mellan drivlinefisket och fisket med fasta redskap. Fördelningen ska göras för att tillförsäkra de som fiskar med fasta fällor en rimlig andel av den totala kvoten. HaV har i sitt förslag redovisat antalet laxar som under 2011 har fångats med drivlinor och förankrade linor resp fångats med andra redskap och man har fördelat kvoten för 2012 på så sätt att 40% av kvoten ska fördelas till fisket med drivlinor och övriga redskap medan resterande 60% fördelas till fisket med fasta redskap. När det gäller laxfisket under 2011 har HaV rimligen inte kunnat beakta fångsterna i laxfisket under årets sista månader då drivlinefisket fortfarande pågår medan laxfisket med fasta redskap har upphört. Den för 2011 totala laxfångsten och drivlinefiskets relativa andel av den totala laxfångsten blir, så vitt kan bedömas, större än vad HaV:s siffror visar. Det framgår inte klart hur HaV har räknat när man har kommit fram till den föreslagna fördelningen. Det saknas ett fullständigt underlag för beräkning och HaV:s statistik synes vara ofullständig och icke tillräckligt detaljerad när det gäller uppgifter om fördelningen av laxfångsterna mellan samtliga typer av redskap som fångat lax under hela året 2011. BFR anser därför att en fördelning innebärande att 50% av kvoten ska fördelas till fisket med drivlinor och ankrade linor medan 50% ska fördelas till fisket med övriga redskap är mera skälig. Den typ av fiske med nät från fasta laxsätt som bedrives vid Blekingekusten ska ingå i fisket med övriga redskap. Norrlandskustens förbud mot nätfiske innanför 3-meters djupkurva Fiskeriverket har sedan 2006 ensidigt vidtagit åtgärder mot det nätfiske som i Bottenviken är riktat mot nätfiske där målarten är sik men där öring också har bedömts kunna utgöra bifångst. Förbudet mot att sätta nät på grundare vatten än tre meter har fått till följd att nätfisket efter sik har i praktiken omöjliggjorts för många fiskare som använder nät eftersom
5 siken söker sig till de grunda vattnen under lektiden. Möjligheten att fånga siken på djupare vatten saknas under denna tidsperiod. Sik är en mycket viktig fisk för yrkesfisket och den viktigaste fisken för husbehovsfisket. Fiskeriverkets beslut om nätfiskeförbud har inneburit att både yrkes- och husbehovsfiskets möjligheter att fiska har beskurits kraftigt. Yrkesfisket kan visserligen få dispens för fiske innanför tre-meterskurvan men förbudet innebär ett onödigt administrativt hinder. Den som fiskar med stöd av enskild rätt och saknar yrkesfiskelicens kan inte få dispens. Fiskeriverkets statistik visar att öringstammen ökar i Bottenviken och statistiken visar också att huvuddelen av öringfångsten görs med handredskap. Den lokala kust- och skärgårdsbefolkningen som bedriver fiske efter sik och öring antingen som yrke eller för husbehov är beroende av dessa fångster på ett helt annat sätt än sportfiskare som inte har samma anknytning till den miljö där de verkar. Fiskeriverkets åtgärd att under vissa tider förbjuda nätfiske på grundare vatten än tre meter drabbar lokalbefolkningens traditionella fiske hårt. Eftersom en mycket stor del av fisket sker på enskilt vatten kränker nätfiskeförbudet också den enskilda rätten. BFR anser därför att förbudet mot yrkes- och fritidsfiske med nät innanför tremeterskurvan måste upphöra. Fisket med stöd av enskild rätt Fisket med stöd av enskild rätt är kopplat till ägande eller annan form av disposition av fast egendom. För en fastighet som är belägen vid kusten eller i skärgården fisket ett av de produktionsmedel som kan utnyttjas för att skapa intäkter i den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. Övriga intäkter kan bestå av jord- och skogsbruk för att nämna några exempel. Fisket utgör en integrerad del av den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. Rätten till fiske är värdehöjande för en fastighet. Den enskilda rätten att bedriva fiske på en fastighet ger också fiskerättsinnehavaren möjlighet till fritidsfiske. HaV:s förslag kan, om förslaget genomförs, komma att ytterligare inskränka den enskilda rätten till fiske eftersom det kan komma nya förbud som riktas mot fisket i det kustnära vatten som omfattas av den enskilda rätten. BFR motsätter sig varje ytterligare inskränkning i den enskilda rätten om inskränkningarna inte är betingade av mycket starka fiskevårdsskäl. Fritidsfisket efter lax HaV anger i sitt förslag att även fritidsfisket efter lax i havet kommer att ses över. BFR erinrar om att kust-och skärgårdsbefolkningens fritidsfiske med traditionella passiva redskap såsom nät, krok, ryssjor m fl har begränsats i fråga både om antal redskap, redskapslängd och vilka redskap som är tillåtna vid fritidsfiske. Kust- och skärgårdsbefolkningens fritidsfiske med de traditionella redskapen har minskat kraftigt till följd av begränsningarna och är nu av så förhållandevis liten omfattning att det, av beståndsvårdsskäl avseende laxen, inte finns skäl att ytterligare begränsa detta fiske. Konsekvensutredning HaV har gjort en konsekvensutredning i sitt förslag. Konsekvensutredningen är ofullständig eftersom den inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn också till de regional- och
6 socioekonomiska konsekvenserna. Det småskaliga fisket ger levande fiskehamnar. Verksamheten i en fiskehamn har stor betydelse också för andra än de som fiskar. Som exempel kan nämnas att turister och bofasta besöker hamnen på grund av den verksamhet som bedrivs där. En död hamn saknar attraktionskraft. Verksamheten i en levande fiskehamn har också betydelse för infrastrukturen runt fisket såsom leverantörer av utrustning, transportörer företag som utför servicetjänster åt fisket m fl. HaV har i sitt förslag enbart sett till de konsekvenser som kan drabba fiskare som en följd av att fisket efter lax blir förbjudet. Man har förbisett att ett fungerande fiske utgör en integrerad del av en bygds ekonomi och att fisket ger positiva effekter också för andra verksamheter på orten. HaV:s förslag innebär också att generationsväxlingar inom det småskaliga fisket försvåras eller förhindras. Den ofullständiga konsekvensutredningen är, enligt BFR, ytterligare ett skäl att avvakta med ett beslut om att förbjuda fisket med drivlinor, förankrade laxlinor och svajgarn. För BFR Annicka Engblom