Datum/Date 2013-07-12. Vitbok. SSAB och koldioxidutsläppen

Datum/Date 2013-07-12 Vitbok SSAB och koldioxidutsläppen

2 Innehållsförteckning 1 SSAB OCH MILJÖN... 3 1.1 SSABs produkter ger lägre utsläpp... 3 1.2 Nya satsningar för att minska utsläppen från produktionen... 3 1.2.1 Kort sikt - minska koldioxidutsläppen med ständiga förbättringar... 3 1.2.2 Lång sikt - skapa förutsättningar för ny stålframställningsteknik med kraftig minskning av CO2 utsläpp... 4 1.2.3 Lång sikt undersöka möjligheterna för lagring av koldioxid... 4 2 BAKGRUND... 4 2.1 Varför behövs stål?... 4 2.2 Varför släpper SSAB ut koldioxid?... 4 2.3 Går det att minska koldioxidutsläppen från masugnen?... 5 2.3.1 Andra tillverkningsprocesser... 5 2.3.2 Vår position jämfört med andra... 6 2.4 Varför används inte bara skrot?... 7 3 SSABs PÅGÅENDE MILJÖARBETE MED KOLDIOXIDUTSLÄPP... 7 3.1 SSABs produkter... 8 3.2 SSABs investeringar... 9 3.3 SSABs produktion... 9 3.3.1 Exempel på åtgärder för effektivare produktion... 9 3.4 Forskning och satsningar för att minska utsläpp av koldioxid... 10 3.4.1 ULCOS (Ultra Low Carbon dioxide Steelmaking)... 10 3.4.2 CCS-projektet... 10 3.4.3 Stålkretsloppet... 10 3.5 Transporter... 10 3.6 Återvinning... 11 3.7 Biprodukter... 11 3.8 Elförsörjning och fjärrvärme... 11 4 UTSLÄPPSHANDELN OCH UTSLÄPPSRÄTTER... 11

3 1 SSAB OCH MILJÖN SSABs vision är en starkare, lättare och mer hållbar värld. Visionen bygger på strategin att vara ledande inom höghållfasta stål. Med höghållfasta stål blir det möjligt att tillverka produkter som väger mindre och är hållbarare än produkter av ordinärt stål. SSAB ska tillhöra de bästa företagen i stålbranschen i miljöfrågor. Trots höga utsläpp av koldioxid (CO 2)är SSAB ändå bland världens främsta när det gäller att begränsa utsläppen från produktionen. De totala utsläppen från SSABs produktion av stål är 6-7 miljoner ton per år. I det här dokumentet beskriver vi hur vi arbetar idag och hur vi på kort och lång sikt ska bidra till ytterligare förbättringar. 1.1 SSABs produkter ger lägre utsläpp SSABs satsning på höghållfasta stål är en satsning på bättre miljö. Lätta och höghållfasta stålkonstruktioner spar material och energi både i produktionen och hos slutanvändaren. Höghållfasta stål är starkare än ordinära stål. Det leder till att det går åt mindre stål i tillverkningen, vilket minskar utsläppen. Fordon, grävmaskiner och lyftkranar av SSABs stål minskar sin bränsleförbrukning och produkterna håller längre, vilket i sin tur också minskar utsläppen. Några exempel från Swedish Steel Prize: En av finalisterna från 2012 års Swedish Steel Prize var det tjeckiska företaget Borcad CZ s.r.o. som har omkonstruerat ett redan lätt pendeltågssäte med hjälp av SSABs höghållfasta stål Docol 1200 M, vilket minskat vikten med 25 % eller 12 kg per säte. Det ger markant lägre energiåtgången för just pendeltåg som behöver bromsa och accelerera många gånger. En annan finalist från 2012 års Swedish Steel Prize var det svenska företaget Gremo AB som har utnyttjat SSABs höghållfasta stål Domex 700, Weldox 700, samt Hardox 450 för att tillverka en s.k. skotare som transporterar virke från avverkningsplatsen till vägen. Konstruktionen har medgett minskad plåttjocklek till 10 mm och chassiets vikt har minskats med 15 %, vilket minskat bränsleförbrukningen i förhållande till nyttolasten. Vinnaren av 2010 års Swedish Steel Prize var det sydafrikanska företaget Van Reenen Steel Ltd som har konstruerat ett nytt dumperflak avsett för transport av malm i dagbrott med hjälp av SSABs höghållfasta stål Hardox 400, Hardox 450, Hardox 500 och Weldox 700. Genom konstruktionen har de sänkt vikten med 8 ton (från 43 ton till 35 ton) samt ökat flakets livslängd betydligt. SSAB levererade 1 585 tusen ton höghållfasta stål under 2012 1, vilket var 38% av företagets leveranser. SSABs strategi är att öka leveranserna av höghållfasta stål till 50% av de totala volymerna år 2015. 1.2 Nya satsningar för att minska utsläppen från produktionen SSAB tillhör de stålföretag som kommit längst i världen med att begränsa utsläppen från produktionen. Med den teknik som är känd idag går det inte att komma så mycket längre med att begränsa utsläppen från järnmalmsbaserad ståltillverkning. Ändå vidtar SSAB åtgärder för att på kort sikt få ner utsläppen från produktionen ytterligare. Dessutom görs satsningar i långsiktiga projekt för att radikalt minska utsläppen. 1.2.1 Kort sikt - minska koldioxidutsläppen med ständiga förbättringar SSAB har redan en väl utvecklad process för att minimera koldioxidutsläpp. Genom att fortsätta väga in koldioxidminskningar i det dagliga förbättringsarbetet är det möjligt att på några års sikt minska utsläppen av koldioxid som härrör från fossila bränslen och reduktionsmedel med upp mot 100 000 ton räknat på ett års utsläpp, men större minskningar kräver helt ny teknik. 1SSABs Årsredovisning 2012

4 Några jämförelser vad 100 000 ton koldioxid motsvarar: Personbilar det ger samma miljövinst som byte till 50 000 tusen elbilar skulle ge. Enligt Transportstyrelsen släpper nyregistrerade bensin och dieseldrivna personbilar från 2012 ut i genomsnitt 135 gram koldioxid per km. Om man byter ut 50 000 av dessa bilar mot elbilar som kör 1 500 mil per år så skulle koldioxidutsläppen minska med 100 000 ton. Semesterresa det motsvarar samma utsläpp som 88 100 personers flygresor till Thailand Enligt ICAO (International Civil Aviation Organization) så medför en tur och returresa till Bangkok i Thailand utsläpp av 1,13507 ton koldioxid. 100 000 ton koldioxid motsvarar därför 88 100 personers flygresor från Stockholm till Bangkok tur och retur. 1.2.2 Lång sikt - skapa förutsättningar för ny stålframställningsteknik med kraftig minskning av CO2 utsläpp Tillsammans med övrig stålindustri i världen driver SSAB ett långsiktigt utvecklingsarbete för att ta fram ny tillämpbar genombrottsteknik för framställning av stål. Detta sker i det europeiska forskningsprojektet ULCOS (Ultra Low Carbon dioxide Steelmaking). Målet är att utveckla ny teknik för stålframställning med minst 50% mindre utsläpp av koldioxid. Den nya tekniken för stålframställning kan börja tillämpas kommersiellt tidigast efter år 2020. Förutom detta stödjer SSAB motsvarande program i USA, det så kallade CO 2 breakthrough program inom AISI (American Iron and Steel Institute). 1.2.3 Lång sikt undersöka möjligheterna för lagring av koldioxid SSAB har en aktiv roll för att undersöka möjligheten att lagra koldioxid i södra Östersjön, vilket är en del av den s.k. CCS-tekniken 2. Tillsammans med övrig svensk tung industri undersöks de geologiska formationerna ca 1000 meter under havsnivån angående lämpligheten för lagring. Eftersom södra Östersjön berör flera länder så har projektet även kontakt med dem. Dessutom ingår bl.a. infrastukturfrågor och acceptansfrågor i det här projektet som går under benämningen Bastor och stöds av bl.a. den svenska Energimyndigheten 2 BAKGRUND 2.1 Varför behövs stål? Stål är en av grunderna för ett modernt och fungerande samhälle. Det utgör stommen i byggnader, broar och järnvägar och används i många olika maskiner och fordon. Därför ökar efterfrågan på stål i takt med att samhällen utvecklas och efterfrågan ökar snabbast i tillväxtländer. Världsproduktionen av råstål uppgick enligt World Steel Association 2012 till 1 510 miljoner ton och Kina svarade för 47% av produktionen. (2012 tillverkade SSAB 5 miljoner ton råstål.) 2.2 Varför släpper SSAB ut koldioxid? Stålproduktion omfattar flera moment som är kritiska i miljöhänseende. SSABs miljöarbete syftar till att ständigt utveckla mer effektiva processer för att reducera påverkan på miljön. Två olika processmetoder används i framställningen av SSABs stål. I Sverige tillverkas malmbaserat råjärn av järnmalmspellets i SSABs tre masugnar som finns i Luleå och Oxelösund. Framställningen av järn sker genom att järnmalm reduceras med hjälp av kol och koks i masugnarna. Processen ger upphov till koldioxid. Med nuvarande teknik går det inte att producera stål utan att det bildas koldioxid. Processen, som använts i hundratals år, har kontinuerligt utvecklats och förbättrats till att bli mycket effektiv, där restenergi tillvaratas i form av fjärrvärme och tillverkning av elektricitet. För att ta tillvara så mycket material som möjligt produceras också en mängd användbara biprodukter. Internationella jämförelser visar att SSABs masugnar ligger i täten när det gäller låga utsläpp av koldioxid per ton råjärn. Det 2 CCS står för Carbon Capture and Storage och är ett projekt som bedrivs för att avskilja och lagra koldioxid.

5 har flera orsaker: högvärdiga råvaror i form av järnmalmspellets, högkvalitativt koks, och effektiva processer. Det är också viktigt att masugnarna kan producera utan avbrott. SSABs anläggningar i USA tillverkar stål baserat på återvunnen skrotråvara i ljusbågsugnar. En viss mängd kol och naturgas används i tillverkningsprocessen, men främst används elektricitet för smältning av stålskrotet. Sammantaget blir det bara en tiondel så mycket utsläpp av koldioxid än som vid produktion av stål från järnmalm. Våra skrotbaserade anläggningar släpper ut drygt 0,3 ton koldioxid per ton färdig plåt, jämfört med drygt 2 ton för de malmbaserade verken, utan att räkna utsläpp för tillverkning av elektricitet. SSABs totala produktion 2012 av råstål baserade sig till 54% på järnmalm och masugnar, och till 46% av återvunnen skrotråvara och ljusbågsugnar. (I råstålet från den järnmalmsbaserade produktionen ingår omkring 20% internt fallande skrot och tar man med det i beräkningarna blir förhållandena i stort sett det omvända, 43% respektive 57%.) Det kan jämföras med det internationella genomsnittet där 29% av producerat stål tillverkades via ljusbågsugnar och 69% via masugnar 2011 enligt World Steel Association.. Det flytande stålet som framställts i de ovan beskrivna processmetoderna raffineras och legeras i olika efterbehandlingssteg innan det gjuts i stränggjutningsmaskiner. De ämnen som tillverkas i stränggjutningsmaskiner vidareförädlas i valsverken till olika former av plåt. Idag tillverkar SSAB både tunnplåt och grovplåt i Sverige och grovplåt i USA. Förutom stål genererar processerna betydande mängder värme, gas, slagg och stoft som i stor utsträckning tas till vara i form av biprodukter. Det har också en positiv effekt på koldioxidutsläppen i stort. Till exempel utgör koksugnsgasen energiråvara i våra olika ugnar. 2.3 Går det att minska koldioxidutsläppen från masugnen? 2.3.1 Andra tillverkningsprocesser I mindre skala framställs järn med hjälp av naturgas. Även den innehåller kol men också väte som reduktionsmedel. Själva reduktionen från malm (=järnoxid) till järn sker då i fast form till DRI (Direct Reduced Iron) som på svenska kallas järnsvamp. Det på detta sätt framställda järnet måste sedan smältas för att kunna vidareförädlas till önskvärd stålkvalitet och gjutas till önskvärd form. Smältningen sker normalt med elektricitet i ljusbågsugnar. Försök har genomförts med att reducera järnmalm med ren vätgas. Vätgasen kan framställas med hjälp av elektricitet, men världens framställning av elektricitet är i dag till stor del baserad på kol även om vi i Sverige får det mesta från vatten- och kärnkraft. I laboratoriemiljö har reduktion av järnmalm även gjorts med elektrolys, det vill säga med enbart elektricitet. Ett teknikbyte där ren el används för råjärnsframställning kan vara en framtid, men innan sådan el finns tillgänglig i stor skala och innan den nya tekniken med själva reduktionen av järnmalm är anpassad för detta, krävs ytterligare några decenniers utveckling. SSAB anser att en säkrare och snabbare utveckling av stålframställningsteknik är att satsa på att avskilja koldioxid som bildas i stålframställningsprocessen och lagra denna på säkert djup under marken, den så kallade CCS-tekniken. Utveckling av CCS-tekniken pågår och avskiljning av koldioxid har testats i LKABs experimentmasugn i Luleå inom den europeiska stålindustrins forskningsprogram ULCOS. Syftet är att utveckla stålframställningsprocesser som minskar koldioxidutsläppen med 50% där CCS-tekniken ingår som en del. En första kommersiell anläggning av denna typ torde inte vara i drift före år 2020. I Naturvårdsverkets färdplan för att nå nollutsläpp av koldioxid för Sverige 2050 anges avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) från industrin som en viktig del. SSAB har en central roll i projekt där svensk industri undersöker möjligheten och lämpligheten att lagra koldioxid djupt under botten i södra Östersjön. Det lär emellertid dröja till efter 2020 innan en lagringsplats kan tas i drift, även om det anses vara en realistisk väg.

6 2.3.2 Vår position jämfört med andra SSAB har i många år arbetat hårt med att få ner utsläppen av koldioxid från vår tillverkning. Idag tillhör SSAB de mest effektiva stålföretagen i världen när det gäller att hålla nere utsläppen av koldioxid. Inför EU:s handelsperiod för koldioxid 2013 2020 sammanställde Eurofer riktmärken eller benchmark-värden för masugnsbaserade koldioxidutsläpp. I den sammanställningen rankas SSABs masugn i Luleå som den med lägst utsläpp, se nedanstående graf från Eurofer som är kompletterad med markering för SSABs masugnar SSABs utsläpp bland de lägsta i världen Källa:Eurofer Skillnaden i prestanda beror delvis på vilka förutsättningar som finns med avseende på järnmalmskvalitet och kokskvalitet samt i vissa fall även vilken råjärnskvalitet som eftersträvas. SSABs masugnar använder LKABs järnmalmspellets med mycket hög järnhalt. Tack vare användningen av järnmalmspellets från LKAB har belastningen på miljön minskat med mer än 200 kg koldioxid per ton stål jämfört med ett normalstålverk som använder andra järnråvaror. Källa: www.lkab.com (omritat) Jämförelser över tiden visar att det har skett en dramatisk minskning vad gäller användandet av kol och koks. Masugnstekniken idag ligger mycket nära den teoretiska gränsen för vad som är möjligt att uppnå när det gäller minskningen av koldioxidutsläpp, se nedanstående figur från Jernkontoret.

7 Källa: Jernkontoret För att minska utsläppen av koldioxid från masugnen väsentligt, jämfört med det som redan är gjort, krävs därför, som nämnts ovan, ett teknikskifte och uppfångning och lagring av koldioxid. Innan teknikskiftet är genomfört är det oundvikligt att utsläppen ökar om produktionen ökar. 2.4 Varför används inte bara skrot? Som nämnts ovan är koldioxidutsläppen nästan bara en tiondel från ett skrotbaserat verk jämfört med ett masugnsbaserat verk. SSAB i Sverige har bara masugnar men använder i alla fall omkring 20 procent skrot vid tillverkningen av stål. SSAB i USA har ljusbågsugnar och är baserat på 100% skrot. Av hela världens stålproduktion är ca 29% helt skrotbaserat på samma sätt som SSAB i USA. Även om stål kan återanvändas i stort sett hur många gånger som helst så räcker idag inte skrotet till. Skrot är idag en bristvara, eftersom stålproduktionen i världen ökar där Kina står för den största ökningen. Om SSAB skulle gå över till skotbased ståltillverkning i Sverige, så skulle den produktion behöva ersättas av malmbaserad produktion någon annan stans, vilket inte skulle gagna utsläppen av koldioxid, särskilt som SSAB har Europas och troligen världens mest effektiva masugn. 3 SSABs PÅGÅENDE MILJÖARBETE MED KOLDIOXIDUTSLÄPP SSABs vision är En starkare, lättare och mer hållbar värld. Till den texten hör följande rader: Tillsammans med våra kunder kommer vi att gå längre än någon annan för att förverkliga det fulla värdet av lättare, starkare och mer hållbara produkter av stål. I den andan har vi har satt upp ett mål att våra leveranser av höghållfasta stål ska öka och utgöra 50% år 2015. Att kunna tillverka både starkare, lättare och mer hållbara produkter är det överlägset effektivaste sättet för SSAB att hjälpa till att minska koldioxidutsläppen på global nivå. SSAB arbetar också för att sprida kunskapen om hur användning av avancerade höghållfasta stål kan ske så att kundernas produkter blir än mer energieffektiva och miljöanpassade. I SSABs Miljö- och Hållbarhetspolicy står det vidare bl.a. när det gäller vår användning av resurser: Vi utnyttjar råmaterial och energi effektivt i vår verksamhet samtidigt som vi minimerar uppkomsten av avfall. Det innebär att SSAB tillverkar produkter och använder anläggningar som på ett effektivt sätt hushållar med råvaror, energi och andra naturresurser. SSAB har också som mål att återvinna så mycket som möjligt genom att återföra material och energi till processerna samt att tillverka eftertraktade biprodukter. Miljöarbetet bedrivs på ett systematiskt, målstyrt och förebyggande sätt för att ständigt minska miljöpåverkan.

8 3.1 SSABs produkter Globalt fokus på klimatfrågan och en ökad medvetenhet kring miljö på samtliga marknader gör SSABs höghållfasta stål attraktiva. En konstruktion med slitstarkt och höghållfast stål kräver mindre mängder stål än att använda traditionellt stål. Reducerad materialåtgång reducerar miljöpåverkan. Ett höghållfast stål gör det möjligt att skapa konstruktioner för fordon som väger betydligt mindre, det ökar lasteffektiviteten och reducerar utsläppen från transporter. Jämfört med ordinärt stål ger de höghållfasta stålen mycket lägre koldioxidutsläpp ur ett livscykelperspektiv. I forskningsprojektet Stålkretsloppet togs data i tabellen nedan fram för att visa effekten ur ett livscykelperspektiv då 1,3 ton ordinärt stål ersätts med 1,0 ton höghållfast stål; skillnaden i mängd är för att man kan göra lättare konstruktioner. Det framgår att den stora vinsten uppkommer vid användningen och inte vid tillverkningen, även om man behöver mindre mängd råvaror och energi. Ett exempel på miljöanpassade produkter är det sydafrikanska företaget Van Reenen Steel Ltd:s vinnande bidrag till Swedish Steel Prize 2010. De har utvecklat ett dumperflak avsett för transport av malm i dagbrott med betydligt längre livslängd än med en traditionell utformning. Flakets golv och sidor byggs i Hardox slitstål med sidostag, underbyggnad och skyddsskärm i Weldox. För användarna minskas fordonets vikt med åtta ton, eller 19% och bränsleförbrukningen minskas med 10%. Källa: Swedish Steel Prize 2010 Dumperflak från Van Reenen Steel Ltd - Sydafrika Ett annat exempel är hämtat från finalisterna i Swedish Steel Prize 2012. Lätta tågsäten från Regio och Regio+ Borcad CZ s.r.o i Tjeckien. Borcad, som har en stark marknadsposition för lätta tågsäten, har med smart design med hjälp av Docol 1200 M, ett höghållfast stål från SSAB, utvecklat nästa generations tågsäten för pendeltåg. De slimmade men ändå robusta sätena är 25 procent lättare än sina föregångare. Den minskade vikten är speciellt viktigt för pendeltåg som bromsar och accelererar många gånger. Resultatet bilr både lägre energiåtgång och snabbare acceleration. Samtidigt uppfyller de med hög marginal etablerade krav på styrka och krocksäkerhet. Den höga hållfastheten i stålet innebär också att förstörelse genom vandalism försvåras.

9 Källa: Swedish Steel Prize 2012: Lätta tågsäten från Bocad CZ s.r.o. - Tjeckien 3.2 SSABs investeringar Fokuseringen på nischprodukter är varit viktig för SSABs resultatutveckling. Det är för att bygga vidare på denna strategi som SSAB nyligen har investerat för att utveckla produktionen av höghållfasta stål. Senast i raden var en ny härdlinje som invigdes hösten 2012 i Mobile. Där kan man nu producera två av våra allra mest kvalificerade höghållfasta stålsorter Hardox och Weldox i en anläggning som säkerligen är den bästa i USA, förmodligen i hela världen. Detta tillsammans med tillverkningen av grovplåt i Oxelösund och den nya härdlinjen i Borlänge, där vi producerar de tunnare materialen, gör att vi kan erbjuda marknaden en världsunik bredd av höghållfast stål. 3.3 SSABs produktion 3.3.1 Exempel på åtgärder för effektivare produktion I början av 2012 kunde SSAB se den fulla effekten av investeringen i varmapparaterna vid den mindre masugnen i Oxelösund som gjordes 2010. De gör att den varma blästerluften som blåses in i masugnen blir hetare och då kräver råjärnsprocessen mindre injektionskol och koks per ton producerat järn, vilket sänker koldioxidutsläppen. Vinsterna är betydande både ur miljö- och ekonomiskt perspektiv. Under 2011 och 2012 har ett intensivt arbete pågått för att öka återvinning av skrot som följer med olika slagger som bildas i processerna. Skrotet återvinns i våra masugnar i form av briketter och i styckeform, vilket minskar behovet av både järnmalm och koks, vilket i sin tur minskar utsläppen av koldioxid. I slutet av 2012 invigdes den nya energiåtervinningsanläggningen i Finspång. Genom att ta tillvara på rökavgaserna från färgbeläggningslinjen kan 1 500 villor (motsvarande 10 M]) i Finspång förses med fjärrvärme, vilket minskar koldioxidutsläppen sett på kommunal nivå. I Kunshan har SSAB APAC installerat en utrustning för regenerativ termisk oxidation (RTO) som används för att bryta ner de organiska kolväten som härrör från lösningsmedel vid målningslinjen. RTO medför att värmen från brännarna i utrustningen återanvänds, genom att gasen med de organiska kolvätena förvärms innan den förbränns. På så sätt går det åt mycket mindre energi till själva brännarna. Effektivare brännare för värmning av stål har installerats i flera anläggningar inom SSABs verksamhet. Att öka fyllnadsgraden vid transporter är något som bland annat Tibnor arbetar med. Det ger färre transporter och därmed mindre utsläpp av koldioxid. Möjligheten att ersätta olja med naturgas i värmningsungarna i Borlänge undersöks. Möjligheten att ersätta en viss mängd av fossil energi med biobaserad energi undersöks i olika samarbetsprojekt.

10 3.4 Forskning och satsningar för att minska utsläpp av koldioxid 3.4.1 ULCOS (Ultra Low Carbon dioxide Steelmaking) Tillsammans med övrig stålindustri i världen bedriver SSAB ett långsiktigt utvecklingsarbete för att ta fram ny tillämpbar genombrottsteknik för framställning av stål. Detta sker i det europeiska forskningsprojektet ULCOS (Ultra Low Carbon dioxide Steelmaking). Målet är att utveckla ny teknik för stålframställning med minst 50% mindre utsläpp av koldioxid. Den nya tekniken för stålframställning kan börja tillämpas på kommersiell basis tidigast efter år 2020. 3.4.2 CCS-projektet Ett sätt att minska utsläppen i stålframställningsprocessen är att avskilja och lagra koldioxid djupt under marken. Denna teknik kallas CCS (Carbon Capture and Storage). När det gäller avskiljningstekniken så är den en del av ULCOS-projektet som nämnts i kapitlet ovanför. När det gäller lagringsmöjligheter för koldioxid så har SSAB, tillsammans med ett antal andra svenska industriföretag, tagit en aktiv roll i ett projekt som kallas BASTOR. för att undersöka om koldioxid kan lagras i de djupa sandstensformationerna som finns långt under södra Östersjöns botten. Projektet tar ett helhetsgrepp och ska även beskriva konsekvenser ur såväl miljö- som samhällsperspektiv samt legala aspekter. Dessutom undersöks behov av eventuell infrastruktur för transporter av koldioxid. Eftersom tänkta lagringsplatser berör våra grannländer runt Östersjön så har projektet även kontakt med dem. Projektet stöds av Energimyndigheten och Global CCS Institute. 3.4.3 Stålkretsloppet SSAB har deltagit i det av svenska stålindustrin och Mistra (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning) gemensamt finansierade forskningsprogrammet Stålkretsloppet som nyligen avslutats. Programmet pågick i åtta år mellan 2004 och 2012. Fokus i programmet har varit hushållning med naturresurser, energi och återvinning. Visionen var En sluten tillverkning och användning av stål i samhället. SSAB har varit särskilt aktiva inom områdena: att ta till vara vanadin ur slagg och samtidigt få återanvändbar slagg, att vidareutveckla höghållfasta stål på ett energieffektivt sätt och att rena skrot från beläggning av zink, så att det går att återanvända både skrot och zink. Plåt rostskyddsbehandlas ofta med zink, men sådant skrot försvårar dagens processer. Att ta till vara de goda rön som togs fram i programmet och implementera i produktionen sker nu utan medel från Mistra. 3.5 Transporter Transporter sker först och främst på järnväg och med fartyg, men även med lastbil. SSABs logistikavdelningar har målsättningen att göra transporterna så effektiva och ekonomiska som möjligt. Inget annat företag i Sverige transporterar så mycket gods på järnväg som SSAB. Råvaror transporteras till Luleå och Oxelösund med tåg eller fartyg. Stålämnen transporteras med tåg till Borlänge både från Luleå men också Oxelösund. Returfrakterna utnyttjas för transport av tunnplåt till exporthamnen i Oxelösund och kunder i norr. Skrot som uppkommer i Borlänge går till största delen i retur till Luleå där det återvinns i stålverket. Gods till och från SSAB utgör det största enskilda järnvägstonnaget i Sverige. Belastningen på järnvägssystemet i Sverige är högt och är ibland en trång sektor. Ett sätt att öka kapaciteten på infrastrukturen är att förbättra lastförmågan på vagnarna. SSAB har medverkat i flera projekt där nyttolasten har ökat väsentligt bl.a. genom sänkt egenvikt på vagnen. Ett exempel är pelletstågen mellan LKAB i Kiruna och SSAB i Luleå som tillverkas av höghållfasta stål. Dessa har ökat lastkapaciteten med 25%. SSAB i Sverige har under flera år fått Green Cargos Klimatintyg för transporter, vilket innebär att företaget klarar Svenska Naturskyddsföreningens kriterier för Bra Miljöval för transporter. Aktiviteter pågår för att minska stoft- och kväveoxidutsläppen från transporterna.

11 Ljusbågsstålverken i Montpelier och Mobile lokaliserades med hänsyn till den potentiella marknaden och tillgången på skrotråvara. Denna strategi minimerar transporternas miljöpåverkan eftersom samtliga anläggningar har tillgång till järnväg. I Nordamerika utnyttjas dessutom insjösystemets vattenvägar. 3.6 Återvinning SSAB använder idag ca 20% skrot vid stålframställningen i Sverige och 100% i USA. I och med att vi är baserade på masugnstekniken i Sverige så finns det endast små möjligheter att öka skrotandelen. När vi återcirkulerar skrot i stålprocessen så minskas koldioxidutsläppet, detta eftersom vi behöver göra mindre råjärn. Inom SSAB pågår ett antal utbytesprojekt där mängden färdigt stål i förhållande till råjärn ökar. Ett ständigt arbete för att minimera avfall pågår genom att återföra så mycket som möjligt till processerna eller skapa eftertraktade biprodukter. Vissa material som innehåller kol, till exempel hyttsot från masugnarna och uttjänta bildäck i USA, kan återföras till masugnarna respektive ljusbågsugnarna. På så sätt kan SSAB minska båda avfall och inköp av kol för framställningen av nytt stål. 3.7 Biprodukter SSABs produktionsprocesser skapar också biprodukter som säljs vidare till olika ändamål. Ståltillverkningens noggranna processtyrning resulterar i värdefulla biprodukter som är väl definierade och kvalitetsanpassade. I Sverige har SSAB ett helägt dotterbolag Merox med huvuduppdrag att hantera och utveckla SSABs kretslopp för våra svenska anläggningar i Oxelösund, Luleå och Borlänge. Arbetet syftar i första hand till att återföra restprodukter till våra processer där de delvis ersätter järnmalm, kol, koks, kalk och legeringar. Om inte det är lämpligt, så sker extern försäljning i form av kundanpassade biprodukter som t.ex. Hyttsten till vägbyggnad, Merit 5000 som tillsatsmedel i betong, Paddex till ridbanor, M-kalk för jordförbättring, Ammoniumsulfat som gödselmedel och Merox Ferric Oxide som används i ferrimagneter som finns i all modern elektronik från mobiltelefoner till bilar och dessutom som pigment i Swedish Match tändstickor - över hela världen! Genom att rätt utnyttja Merox biprodukter finns en potential att minska de globala koldioxidutsläppen med ca 400 000 ton per år enbart genom att slaggprodukter kan ersätta bränd kalk. SSAB bedriver ett aktivt forskningsarbete tillsammans med andra för att hitta nya områden där restprodukterna kan användas som råvara och på så sätt minimera avfallet från ståltillverkningen. 3.8 Elförsörjning och fjärrvärme De energirika koksugns-, masugns- och stålkonvertergaser (LD-gas) som inte förbrukas i stålproduktionen används i kraftvärmeverk bland annat för att försörja SSAB med cirka 50% av elkraftsbehovet i den svenska rörelsen. Dessutom levereras fjärrvärme till över 70% av befolkningen i Oxelösunds och Luleås tätorter samt till 15% av befolkningen i Borlänge tätort. I slutet av 2012 invigdes den nya energiåtervinningsanläggningen i Finspång. Genom att ta tillvara på rökavgaserna från färgbeläggningslinjen kan även 1 500 villor (motsvarande 10 M]) i Finspång förses med fjärrvärme. 4 UTSLÄPPSHANDELN OCH UTSLÄPPSRÄTTER EU:s utsläppshandel inleddes i januari 2005 och omfattar idag cirka 12 000 anläggningar, varav ca 800 i Sverige, inom främst industri- och energiproduktion. För SSAB har anläggningarna i Oxelösund, Luleå och Borlänge ingått från början, medan Finspång kom med från och med 2013. Handeln regleras genom ett särskilt direktiv som omfattar alla EU:s medlemsländer. Handel med utsläppsrätter är ett viktigt verktyg för att nå EU:s åtagande om minskade utsläpp av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet. Målet är att skapa en effektiv europeisk marknad för utsläppsrätter med minsta möjliga negativa påverkan på ekonomisk utveckling och sysselsättning inom unionen.

Handelssystemets första fas löpte under perioden 2005-2007. För handelsperioden 2008-2012 gällde att minst 90 procent av utsläppsrätterna skulle fördelas gratis till de berörda anläggningarna. För handelsperioden 2013-2020 förändrades systemet. Ett lägre tak är satt för tillgängliga utsläppsrätter så att EU garanterat uppfyller sitt mål om 20 procents minskade utsläpp till 2020 jämfört med 1990. Dessutom omfattas nya sektorer som flyget av handelssystemet. Branscher som verkar på den globala marknaden, och riskerar att flytta produktionen utanför EU om kostnaderna blir för höga, kan liksom tidigare få fri tilldelning av utsläppsrätter. Tilldelningsprincipen har även ändrats på så att de som når upp till bästa europeiska prestandanivå ska få mest fri tilldelning. Stålindustrin, och därmed SSAB, tillhör dessa s.k. läckageutsatta branscher. 12