Per Jansson, P-O Hansson & Elin Wihlborg Institutionen för Ekonomisk och Industriell utveckling Linköpings universitet

2016-12-29 Dnr LiU-2014-00147 1(12) Per Jansson, P-O Hansson & Elin Wihlborg Institutionen för Ekonomisk och Industriell utveckling Linköpings universitet LINKÖPINGS UNIVERSITET

2(12) Projektet "Fritt fall" syftar till att utveckla undervisningen på den statsvetenskapliga avdelningen genom att arbeta med fall och problem. Då ämnet statsvetenskap har en tydlig teoretisk grund och inte primärt är problemlösande utan analyserande och reflekterade kan behöver problem och fall introduceras på andra sätt än då problemlösning står i fokus. Vi ville därför utveckla arbetssätt där fall väljs fritt av studenterna för att illustrera och hantera teoretiskt grundade utmaningar för att på så sätt visa att teoretisk förståelse har betydelser för och ger kompetenser att tolka och förstå olika fall. I tre kurser på tre olika program möter studenterna idag nya pedagogiska utmaningar genom den form av case-metodik fritt fall - som vi genom projektet har utvecklat. Projektet har haft som mål att utveckla studenternas djupinlärning och förmågor att analysera och reflektera kring demokrati och offentlig förvaltning, samt nå djupare förståelse för olika tolkningar och förhållningssätt. Poängen här har varit att vi som lärare har utgått från teorier och modeller och studenterna därefter har fått välja fall fritt för att illustrera de teman i teorierna som stått i fokus. Således, utifrån kursernas respektive lärandemål, har studenterna inflytandet över det "fria fallet" för att utveckla sina förmågor och förståelser för resonemang, reflektion och analys inom Statsvetenskap. Att arbeta med fall (case) i undervisningen har även potential till att utveckla reflekterande teoretiska kompetenser hos studenterna. Casemetoder och PBL har länge använts inom LiU, särskilt i dess professionsutbildningar. Men många sådana pedagogiska metoder syftar till att hitta (specifika) lösningar på problem eller fall som designats för studenternas givna lärande situation. På så sätt handlar det ofta om en slags technekunskap. Men det statsvetenskapliga ämnet har ett mer teoretiskt fokus; episteme-kunskap. Även våra studenter måste utveckla kompetenser för att kunna reflektera kring olika teoretiska tolkningar och förhållningssätt om problem utan att lösa dem. I båda ansatserna har vi, genom projektet, sett behovet av och utvecklat kompetenser kring förfaringssätt och handlag fronesis kunskap.

3(12) Den övergripande pedagogiska ansatsen i detta projekt har varit att utveckla studenternas förmågor och förståelser för resonemang, reflektion och analys. Då är fallet i sig underordnat den förståelse och djupare kunskap som undervisningen strävar efter att utveckla hos de studerande. Fallet blir därmed fritt och målet är den djupare kunskapen och reflektionsförmågan. Genom att tillsammans med andra studenter arbeta med analyser och reflektioner av fallen utvecklas förmåga att se, tolka och nyttja teoretiska ramverk för analyserna. Utgångspunkten är att kunskaper behöver användas för att kunna fördjupas. Studenterna behöver involveras och engageras för att kunskaper ska befästas och fungera som framtida reflektionsgrunder. Att pedagogiskt arbeta med fall och praktiska exempel är ett enkelt och klassiskt knep för att väcka intresse och visa på användbarheten av den kunskap och information som förmedlas. I det här pedagogiska utvecklingsprojektet strävar vi efter att guida våra studenter mot djupare reflektionskompetens genom att de själva fritt får välja fall för att artikulera sina kompetenser fallet blir fritt. Arbetssättet är att fallet är fritt för studenterna, men den bakomliggande reflektionsprocessen är styrd av kursens lärandemål. Lärarrollen är inte att tillhandahålla ett fall utan att tydligt synliggöra den bakomliggande reflektionskompetensen som genom att flera fall ämnas integreras som en djupare förståelse hos de studerande. Vi har dock på olika sätt i kurserna styrt studenterna att välja fall inom givna områden, eller sådana som presenterats i specifik form. Projektet Fritt fall genomfördes vid avdelningen för statsvetenskap inom tre olika grundutbildningskurser på tre olika program, vid två fakulteter. De tre kurserna som deltog i projektet var: Masterskurserna: Diplomacy and Foreign Policy Analysis, 7,5 hp och International Organisations: Theory and Practice, 7,5 hp. Kurserna ges inom ramen för Mastersprogrammet i International and European Relations (MIER). Kursernas övergripande lärandemål handlar dels om utvecklingen av diplomatin som internationell institution i samspel med förändringar av det internationella samhället i stort, dels om teorier om internationella organisationer och normbildningsprocesser. Antalet studerande var ca 15. Kursansvarig: Per Jansson.

4(12) Masterskursen: Offentlig ledning och styrning 7, 5 hp. Kursens övergripande lärandemål handlar om teorier styrning och ledning av offentliga verksamheter i en alltmer nätverksbetonad kontext. Kursen ges inom ramen för Mastersprogrammet i statsvetenskap. Antalet studerande var 21 (2014) och 17 (2015). Kursansvariga: Elin Wihlborg och Lisa Hansson (2014), Elin Wihlborg med andra medverkande lärare (2015). Ämneslärarprogrammet: Samhällskunskap 4 7, 5 hp. Kursen är valbar på sista året på ämneslärarprogrammet. Övergripande lärandemål handlar om analysförmåga och samhällsvetenskapliga teorier samt bedömningsaspekter. 2014 var det 14 studenter och 2015 var det 4 studenter som gick kursen. Anledning till betydligt färre studenter 2015 är skiftet mellan det nya och gamla ämneslärarprogrammet (intagning 01 och 11). Kommande år ges kursen för normalstora grupper vilket är 20-30 studenter. Kursansvarig: P-O Hansson. På samtliga kurser har vi, med anledning av det aktuella projektet, kontinuerligt utvärderat kurserna. Studenternas lärande och kunskapsutveckling under kurserna har dels utvärderats formativt (under kursernas gång), dels summativt (efter kurserna). De summativa utvärderingar var både muntliga och skriftliga efter avslutad kurs. De formativa utvärderingarna har även använts för mindre justeringar under pågående kurser, vilket beskrivs nedan för respektive kurs. I detta avsnitt presenterar vi arbetet inom respektive kurs utifrån de övergripande ambitioner som satts upp för projektet. Först presenteras de två kurserna inom MIER programmet där detta projekt använts för att stödja en studenternas utveckling av praktiska erfarenheter. Därefter presenteras arbetet inom kursen Offentlig ledning och styrning, som särskilt betonat anställningsbarhet och att synliggöra potentiella arbetsgivare. Avslutningsvis presenteras vad som gjorts inom kursen Samhällskunskap 4 på lärarutbildningen som är en tydlig professionsutbildning. Erfarenheter från detta projekt har även presenterats vid flera tillfällen för kollegor lokalt samt vid en svensk och en internationell forskningskonferens, vilka presenteras sist i detta avsnitt.

5(12) Den särskilda utmaningen för detta program på avancerad nivå är att både erbjuda utbildning som är direkt forskningsförberedande, och följaktligen måste svara upp mot högt ställda akademiska krav, och att lägga en grund för utveckling av praktiska färdigheter för arbetslivet utanför universitetet. Det senare handlar inte om praktisk professionskunskap utan förmågor och förhållningssätt som ger de studerande beredskap att gripa sig an analytiska arbetsuppgifter med hög komplexitet på en internationell arbetsmarknad. Ett sätt att hantera de dubbla kraven är att erbjuda handledd praktik som ett valbart alternativ under programmets tredje termin. Ett annat sätt är att bygga in olika typer av tillämpade moment i de annars huvudsakligen teoretiska och forskningsinriktade kurserna. I detta sammanhang gav Fritt fall möjlighet att utveckla en metodik för problembaserade fallstudier. Syftet var att skapa moduler inom vissa kurser som ger studenterna möjlighet att med hög grad av självständighet fokusera och bearbeta specifika problem. Metoden är alltså att kombinera ett relativt konventionellt PBLupplägg med analytisk fokusering på ett förelagt fall. En ledande tanke har varit att modulerna ska vara variabla i den meningen att de kan syfta både till praktisk problemlösning och teoretisk/begreppslig fördjupning. Inledningsvis valdes en kurs på programtermin 3, International Organisations: Theory and Practice (7,5 hp), ut som lämplig för försöksverksamhet, men i ett senare skede inkluderades den närmast föregående kursen Diplomacy and Foreign Policy Analysis (7,5 hp) i projektet. Under den förstnämnda kursen vara uppgiften teoretisk/begreppslig; de studerande skulle då reflektera över innebörd och betydelse av diplomatisk kultur. I den senare kursen ställdes de studerande inför den mer handfasta uppgiften att reformera FN:s säkerhetsråd. De studerande ägnade ungefär en vecka på respektive kurs åt en problembaserad fallstudie. Fallet presenterades under ett inledande seminarium i form av en sida text, menad att ge associationer till ett underliggande problem. Därefter vidtog en PBL-process i mindre grupper (7-10 studerande). I anslutning till introduktionen identifierades diskuterades oklara termer och begrepp samt tolkningen av själva problemet. Brainstorming för att generera idéer och hypoteser ledde via en summerande och ordnande diskussion fram till formulering av övningens lärandemål. Två till tre dagar ägnades åt individuell forskning och författande av en rapport som presenterades och diskuterades vid ett avslutande

6(12) seminarium. Under det andra kurstillfället, hösten 2015, kompletterades processen med ett gruppmöte under arbetet med individuella rapporter. Verksamheten har utvärderats dels genom ordinarie kursutvärderingar, dels genom kontinuerlig dialog med studerandegrupperna under kursernas gång. Erfarenheterna är i huvudsak goda. Båda fallen upplevdes av de flesta deltagare som både utmanande och inspirerande. Uppgiftens fria form och det autonoma arbetssättet uppfattades också av de flesta som relevanta med tanke på utbildningsnivån och programmets uppdrag: Very interesting process that allows academic and vocational skills to be developed and the broadness of the learning objectives gives each student the opportunity to be creative and focus more on his/her own interests. Studerandegruppens internationella sammansättning innebär dock delvis stora skillnader i akademisk bakgrund och olika förutsättningar för studiemetoder som kräver mycket hög grad av självständighet och omdömesförmåga. Från lärarens perspektiv kan det finnas en problematik i att helt enkelt lämna över så mycket ansvar till de studerande, både när det gäller arbetsorganisation och tolkning av uppgiften. Slutsatsen måste dock bli att problembaserade fallstudier har förutsättningar för att utvecklas till ett dynamiskt inslag i utbildningen, som väl svarar mot kraven på vetenskaplig kompetens och professionella färdigheter. Mastersprogrammet i Statsvetenskap är både forskningsförberedande och syftar till att förbereda studenterna för professionella utredande och analyserande roller i offentliga och andra verksamheter. Den kurs ges som den sista gemensamma kursen på programmet. På så sätt har studenterna goda kunskaper, men de har i låg grad reflekterat kring kompetenser inom kommande professionella roller. Många av studenterna har under den andra terminen gjort praktik i olika verksamheter hos potentiell arbetsgivare, därför passar denna kurs väl in i programmets progression, för att reflektera kring och utveckla även kompetenser kring den egna professionaliteten och hur kunskaper där översätts. Kursen har tre övergripande mål som alla adresseras genom arbetssättet med fall. Dessa mål, som inte ändrats med anledning av projektet, handlar först om att mer teoretiskt kunna redogöra för och kritiskt granska

7(12) olika perspektiv kring ledarskap och styrning i offentliga organisationer och nätverkssammanhang. Det andra målet om att analysera offentligt ledarskap i relation till policyprocesser på olika nivåer i det politiska systemet, hanteras här genom att studenterna valde fall från olika politiska nivåer. Det tredje lärandemålet kring värderingsförmågor och förhållningssätt att hantera och förstå värdegrundsfrågor utifrån ett ledarskapsperspektiv på policyprocesser var det som främst kom att adresseras och diskuteras genom det pedagogiska utvecklingsarbetet. När kursen genomfördes 2014 arbetade studenterna med ett fall per vecka i relation till fem teman inom kursen. Utifrån olika fokuseringar i teorier kring offentlig styrning och ledarskap fick studenterna fritt välja fall inom olika kategorier. Det första fallet skulle hämtas från nyhetsmedia, för att illustrera relationen mellan ledarskap i politik och förvaltning. Studenterna skulle visa och diskutera fallet på ett seminarium och därefter skriva en reflektionstext om det samma. Denna övning fungerade bra. Därefter arbetade vi med snarlika upplägg då studenterna fick välja en utvärdering av offentliga verksamheter, en person att intervjua, en politisk biografi att granska samt en vetenskaplig studie (främst lic-avhandlingar) att reviewa. Granskningen av utvärderingen fungerade bra, men de andra tre typerna av fall visade sig för omfattande för att studenterna skulle hinna/kunna få fram någon form av mer djupinlärning. Här hade vi som lärare en för hög ambitionsnivå och studenternas återkopplingar gav tidigt indikationer på detta. En övning exkluderas därför redan under kursens gång för att möta studenternas kritik. Även den sista skriftliga uppgiften (fallet från lic-avhandlingar) reducerades i omfattning. Här var det således tydligt att vi som lärare inte hade förstått studenternas behov av att smälta och hantera hur de fogade samman teorier och fall. Summativa utvärderingar genomfördes vid två tillfällen. Först i anslutning till kursens sista seminarium (oktober 2014) då studenterna presenterat sina reviews av de vetenskapliga arbetena. Sedan även efter drygt ett halvår i samband med framläggningen av mastersuppsatser (maj 2015), då studentgruppen åter var samlad. Vid det senare tillfället pekade studenterna på mer djupinlärningseffekter, de framhöll att kunskaperna hade landat. Men samtidigt vidhöll de att det varit för mycket stoff och för många olika uppgifter i kursen. Mot bakgrund av erfarenheterna av kursen under hösten 2014 revideras kursens upplägg när den återigen genomfördes 2015. För det första gavs studenterna möjligheter att komma in i litteraturen på ett mer övergripande sätt genom att den första veckan avsattes för mer klassiska teoretiska föreläsningar. Den första övningen, med ett fall från nyhetsmedier

8(12) genomfördes mindre strukturerat som en träningsuppgift och var inte ett längre ett examinerande moment. På så sätt gavs istället möjligheter att resonera om ansatsen att hitta fall fritt, det vill säga vi kunde stödja och motivera studenterna i hur fall kan väljas utifrån ett teoretiskt stoff. Därefter genomfördes övningarna kring fall med utvärdering och intervju på samma sätt som tidigare. Därtill utformades en fallstudie kring en implementeringsprocess (delvis på uppdrag av länsstyrelsen), där studenterna inom uppdraget i grupp fick välja fall utifrån en matrismodell som korsade kommuner med olika politikområden. Här gavs de ett konkret uppdrag att agera som konsulter för att betona träningen av praktiska kunskaper. I tillägg, men utanför de obligatoriska examinationsuppgifterna, genomfördes ett rollspel kring implementeringsprocesser där en gäst från SKL deltog. Detta öppnade för studenternas förmågor att reflektera kring kommande utmaningar i möten mellan olika professioner. De studenter som deltog i denna endags-övning uppskattade den mycket och sa att de hade väldigt skoj. Men det känns svårt att motivera den som en obligatorisk del av kursen, då lärandet är oförutsägbart i spelsituationen. Men vi jobbar i lärargruppen på hur detta skulle kunna göras hösten 2016. Formativa utvärderingar genomfördes i Lisam vid två tillfällen under kursen och gav stöd för de förändringar som gjorts jämfört med föregående år samt mindre justeringar kring gruppindelningar. En mer summativ, reflekterade skriftlig utvärdering bekräftade detta. Då fångade en student sitt eget förändrade förhållningssätt genom denna beskrivning: [jag] har ännu en gång fått erfara hur viktig den sociala dimensionen är angående gemensamt arbete och ledarskap. / / Jag ska inte sticka under stolen med att den sociala sidan inte alltid är min starkaste. Efter snart fem års studier tragglar jag effektivt och självständigt igenom kurslitteratur, oftast ackompanjerad av en laptop och kaffetermos, för att fem veckor senare skriva tentamen eller lämna in ett paper. Jag vet själv att jag är väldigt analytiskt lagd, vilket ibland kan vara en nackdel. Men denna kurs har dock påmint mig om en sak: man kan oftast inte gömma sig bakom en bok och dator i arbetslivet. Jag vågar nog påstå att det hos de flesta yrkena är mycket viktigt att kunna hantera sociala situationer. Man behöver samarbeta, planera, genomföra och kompromissa med andra medarbetare. Den här studenten fångar hur analytiska kompetenser måste kunna översättas och förstås i praktiska sammanhang i arbetslivet. Det kan ses som ett uttryck för att djupinlärningen tränger in i reflektioner om det egna

9(12) förhållningssättet där kunskapen formas. Detta och snarlika återkopplingar från studenter motiverar oss att fortsätta med pedagogiskt utvecklingsarbete inom kurserna på den inslagna vägen. Lärarstudenterna i Samhällskunskap formulerade initialt två personliga lärandemål; ett innehållsligt mål och ett metodmål. En reflektion kring det personliga lärandet i förhållande till dessa mål utgjorde en del av examinationen och utvärderingen av kursen. Kursansvarig hade därefter seminarium om case-metodik (mål, syfte, bakomliggande teorier osv) vilket var ny kunskap för studenterna. I det här projektet fick studenterna möjlighet att jobba med autentiska fall. Studenterna blev placerade på Ånestadsskolan i Linköping och undervisade eleverna i årskurs 7-9 under sex veckor. Där fick lärarstudenterna praktisera case-metodik och fallen konstruerades utifrån skolans kursplaner. Undervisningen behandlade ämnesområden som demokrati, svensk politik, kommunen och globalisering. Förutom att undervisa i olika klasser var studenterna ansvariga att kommunicera bedömning av elevernas lärande och kunskapsutveckling. En annan väsentlig aspekt för studenterna var att integrerar pedagogiken med mobilteknologi. Efter att ha genomfört workshops på LiU om IKT-verktyg i undervisningen så fick studenterna låna med sig lärplattor till sin kommande undervisning i grundskolan. Således designade lärarstudenterna fall som hade tekniska inslag dels i syfte att utveckla elevernas informationskompetens (digital literacy), dels elevernas analytiska och reflektiva färdigheter och förmågor. Studenternas insikter och erfarenheter sammanställdes i en projektrapport som var examinationsgrundande för kursen. Resultat från kursutvärderingarna visar att studenterna var positiva till att få planera och undervisa utifrån case-metodik. Det gav värdefulla erfarenheter och tillskott till den egna didaktiska verktygslådan, även om det upplevdes som svårt med case-metodik. Det var också av stor betydelse att studenterna själva fick genomföra autentisk undervisning i grundskolan. I projektet fick lärarstudenterna möjlighet till extra VFU utöver ordinarie VFU-perioder, vilket var mycket uppskattat. Lärarstudenterna mötte dock en del hinder och främst var skolelevernas ovana om att arbeta utifrån olika fall och att svar inte behöver ha ett (1) rätt svar utan att det kan finnas flera rätta svar. Det medförde en längre startsträcka för lärarstudenterna än vad de upplevt under tidigare VFU. Ytterligare en hindrande aspekt upplevdes mobil-teknik vara. Det var svårt att integrera mobilteknik, då både studenter och elever hade bristande kunskaper och

10(12) skolan hade ett för dåligt nätverk (dåliga uppkoppling, tekniska brister mm) för att det skulle kunna fungera bra. Det var dock en stor skillnad mellan studentgruppen år 2014 och 2015. Till den senare kursen hade kursansvarig lärt sig av de tidigare studenternas erfarenheter och studentgruppen hade det lättare med att integrera tekniken i fallen. Elevernas tekniska brister kvarstod dock, men studenterna lyckades i hög grad kombinera teknik, såsom podcast, blogg, flippat klassrum mm, med lärande av relevant ämnesinnehåll. Studentgruppen år 2015 var överlag mycket positiva till case-metodik och inte minst att få möjlighet att pröva att undervisa utifrån metodiken. Så här beskriver gruppmedlemmarna sina erfarenheter från undervisning i skolan: Även om eleverna fick testa på nya arbetssätt så gjorde eleverna stora framsteg under arbetet där de visade att de kunde ta sig till ett innehåll samt visa prov på förmågor som att se samband, analysera och dra slutsatser utifrån det innehåll de tagit till sig. Eleverna var överlag mycket nöjda med undervisningssekvenserna då ansåg lära sig mycket även fast de hade roligt. Lärarstudenterna efterfrågade mer ämnesundervisning i projektet och det är en stor utmaning för kursansvarig att förändra synen på kunskap. Dvs att gå från föreläsningar och passivt lärande till studentcentrerat förhållningssätt och aktivt lärande student. Vi som arbetat med projektet, genom rollerna som kursansvarig för de ingående kurserna, har kontinuerligt träffats och diskuterat erfarenheter och utvecklingsmöjligheter inom respektive kurs. Det har varit givande och vi har stöttat varandra. Men samtidigt har varje kurs haft sina unika utmaningar och behov, kontakterna med skolorna och mångfalden bland internationella studenter. Här borde vi dock finna än mer möjligheter att utveckla sätt att lära av varandra. Våra gemensamma diskussioner har lett till att projektet presenterats internt på avdelningen vid flera tillfällen. Projektet har även presenterats vid det nationella Statsvetarmötet och i ett konferenspapper vid konferensen EDU-Learn i Barcelona i juli 2015. Just nu arbetar vi med att utveckla konferenspappret för att skicka in det till en tidskrift. Vi har även presenterat och diskuterat projektet i flera ämnesrelaterade sammanhang och i IEI:s pedagogiska lunchseminarier.

11(12) Övergripande är både vi som lärare och studenterna som deltagit positiva till de nya arbetsformerna. Det kräver stöd och utveckling, men det övergripande intrycket är att nyttan är större än kostnaderna. Vi vill här avslutningsvis diskutera en del utmaningar och tankar som projektet väckt. Att arbeta med modellen kring Fritt fall har betytt olika saker i de olika programmen. För lärarstudenterna var det särskilt positivt att få mer verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och här gavs dubbla möjligheter att både arbeta själv med fall och skapa fall för eleverna. För studenterna på kursen om ledarskap och styrning kom frågor om det personliga ledarskapet mer i fokus än väntat. Vi har således inte arbetat med en modell, även om vi har varit inspirerade av olika arbetssätt kring PBL. Men då alla kurserna var på avancerad nivå, så har vi dock kunna bygga på med avancerade analyser och utgå från att studenterna har en grundläggande förståelse kring de utmaningar som fallen öppnar för. Här skulle vi kunna arbeta vidare med att söka modeller som kan inspirera och öppna än mer för kritiska förhållningssätt utan att skapa en (1) modell för undervisning och lärande. I alla kurser har vi strävat mot förståelseinriktad professionsträning. Men kursernas innehåll har lett till att fokus hamnat på olika delar. I lärarutbildningen har möjligheterna till att se och delta i nya arbetssätt i skolvardagen varit mycket viktigt, men här finns potential för ytterligare reflektion och diskussion. Det gäller inte minst integration av teknik och pedagogik. I kursen om ledarskap och styrning har möten med aktörer i offentliga verksamheter genom studiebesök, gäster och intervjuer framhållits av studenterna som extra värdefullt. Dessa möten utgör en slags förebilder för studenterna, vilket pekar på möjliga professionsroller. En övergripande, och för oss vardaglig, restriktion kring all undervisning är den begränsade timtilldelningen per kurs. Dessa kurser genomförs på program som drivs inom området för utbildningsvetenskap och filosofisk fakultet och med relativt små studentgrupper. Därför har vi få timmar att arbeta med, totalt har vi haft ca 80 klocktimmar per kurs för förberedelser, genomförande, examination och uppföljning. Vi är egentligen vana vid liten timtilldelning, men dessa mer studentaktiva arbetsformer visar sig också kräva mer lärartid. Vi har genom projektet kunna frigöra tid för att tänka lite nytt och arbeta om designen på kurserna. Men vi har inte haft mer tid tillsammans med studenterna. Vi valde att lägga tiden ur projektet på kursutveckling och gemensam kunskapsutveckling, snarare än tid i klassrummet. Detta var ett strategiskt val för att inte skapa

12(12) allt för stora skillnader nu när projektet är slutet och kurserna skall drivas vidare. Men, givet våra förutsättningar, för undervisning är det lätt att falla tillbaka till gamla enkla mönster med föreläsningar och tentamen. Ytterligare en erfarenhet är att vi borde arbetat än mer aktivt med att lära oss att hantera de IT-verktyg och stöd som vi integrerat i kurserna. Sammanfattningsvis konstaterade vi lärare på kurserna att vi inte alls är så IT-kompetenta som vi tror. I ledarskapskursen användes en smartboard för redovisningar och diskussioner. I lärarutbildningskursen fick studenterna låna lärplattor (ipads) som de tog med till skolorna för att använda i möten med eleverna. Analyserna presenteras i flera steg och studenterna uppmuntrades att använda IT-stöd på olika sätt. Ambitionen var att genom aktivt och kreativt nyttjande av ny teknik involveras studenterna aktivt under hela kursen. Men här måste vi erkänna att vi inte nådde upp till våra ambitioner. En grundläggande begränsning var nog att lärartiden är begränsad. Vi hade behövt mer tid att jobba med och organisera dessa delar av kurserna samt haft bättre stöd av tekniker på LiU, och för lärarutbildningskursen även på skolan där studenterna hade VFU. En utmaning, som inte på något sätt är specifik för detta projekt, är att få studenterna aktiva även mellan de få undervisningstillfällena. Vi har här jobbat explicit för att ge regi för studenterna under mer tid än det som är direkt undervisningstid. Men studenterna reagerar olika på detta och tar tillvara möjligheterna på olika sätt. Genomgående kan vi dock konstatera att jämfört med vanliga undervisningsformer har studenterna verkat mer engagerade och enligt dem själva även lagt ner med tid på studierna. Men här finns en potential att än mer utveckla studentaktiva arbetsformer. Examinationsformerna i de aktuella kurserna har varierat. Vi har dock i hög grad återkommit till traditionella sätt att visa upp kunskapsinhämtning genom skriftliga uppgifter som papers, rapporter och hemtentor samt seminarier. Vid seminarierna har vi dock alla på olika sätt iakttagit att studenterna talar mer och fler deltar i samtalen. Det är positivt, men kan sannolikt inte enbart sägas bero på detta projekt. I några fall har mer reflekterade diskussioner efterfrågats i studenternas skriftliga examinationsuppgifter. Det leder dock till svårare bedömning, som kan hamna i bedömningar av personliga egenskaper snarare än kunskaper. Våra sammantagna erfarenheter pekar trots dessa utmaningar mot att vi kommer att fortsätta arbeta på de inslagna vägarna och även pröva dem i flera kurser. Projektet har gett oss möjligheter att våga pröva lite nya arbetsformer och det kommer vi nu att sprida till fler kollegor och fortsätta arbeta med själva.