Prioriteringar i programmet för 2016 Prioriteringar Sökande uppmuntras att utforma projekt i enlighet med de allmänna och särskilda målen för programmet Ett Europa för medborgarna och särskilt fokusera på de prioriteringar som Europeiska kommissionen fastställer efter samråd med programmets intressenter som finns representerade i gruppen för civil dialog och i programkommittén. Hittills har dessa prioriteringar ändrats varje år. Från och med 2016 är de fleråriga och gäller under resten av programperioden (2016 2020), så att de sökande får mer tid för att planera och förbereda sina projekt. Det påverkar inte Europeiska kommissionens möjlighet att när som helst se över, anpassa och/eller ändra förteckningen över prioriteringar vid behov, efter samråd med programmets intressenter som är representerade i gruppen för civil dialog och i programkommittén. För perioden 2016 2020 har prioriteringarna utformats för att stimulera till debatt om datum som är av europeisk betydelse och teman som har en stark genklang i dag (för programområdet Europeisk hågkomst) eller har att göra med den sociala, ekonomiska och politiska situationen i EU (för programområdet Demokratisk delaktighet och medborgarengagemang). Medborgarna uppmanas att delta i dessa diskussioner och debatter genom projekt som är i linje med programmets allmänna inriktning (lika tillträde, gränsöverskridande och lokal dimension, interkulturell dialog och främjande av frivilligarbete) eller genom aktivt engagemang i organisationer som deltar i programmet Ett Europa för medborgarna. Det finns en skillnad mellan särskilda prioriteringar för Europeisk hågkomst (programområde 1), och särskilda prioriteringar för Demokratisk delaktighet och medborgarengagemang (programområde 2). 1. Särskilda prioriteringar för "Europeisk hågkomst" (programområde 1) 1.1. Minneshögtider för viktiga historiska vändpunkter i europeisk nutidshistoria Ett av målen i programmet Ett Europa för medborgarna är att skapa möjligheter för en debatt om europeisk historia bortom nationella perspektiv 1. Genom programområde 1 (Europeisk hågkomst) ska programmet främja en gemensam kultur av hågkomst och ömsesidig förståelse mellan medborgare från olika EU-medlemsstater, bland annat genom att stödja projekt som diskuterar stora historiska vändpunkter under 1900-talet i Europa och deras betydelse/konsekvenser för Europa i dag. Under perioden 2016 2020 kan projekt avse följande minneshögtider, beroende på ansökningsår: 1 Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet Ett Europa för medborgarna för perioden 2014 2020 (EUT L 115, 17.4.2014, s. 3).
Ansökningsår 2016 2017 2018 2019 2020 Minneshögtider som projekten kan avse 1936 Spanska inbördeskrigets början 1956 Politisk och social mobilisering i Centraleuropa 1991 Jugoslaviska krigens början 1951 Antagandet av FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning med hänsyn till flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget 1917 Sociala och politiska revolutioner, imperiers fall och deras inverkan på Europas politiska och historiska landskap 1957 Romfördraget och början på Europeiska ekonomiska gemenskapen 1918 Första världskrigets slut nationalstaternas uppgång och misslyckandet med att skapa samarbete och fredlig samexistens i Europa 1938/1939 Andra världskrigets början 1948 Kalla krigets början 1948 Haagkongressen och den europeiska integrationen 1968 Protest- och medborgarrättsrörelser, invasionen av Tjeckoslovakien, studentprotester och antisemitiska kampanjer i Polen 1979 Valen till Europaparlamentet även 40 år sedan det först direktvalda Europaparlamentet 1979 1989 Demokratiska revolutioner i Central- och Östeuropa och Berlinmurens fall 2004 Femton år av utvidgning av EU till Central- och Östeuropa 1950 Schumandeklarationen 1990 Tysklands återförening 2000 Proklamering av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 1.2. Civilsamhället och medborgarengagemang under totalitära regimer Under totalitära regimer förlorade demokratiska begrepp såsom civilsamhället, social rörelse, engagemang, delaktighet, konstitution, frihet och demokrati fullständigt sitt innehåll. En folklig demokrati var allt annat än folklig och demokratisk exempelvis. Politiska ledare valdes med folkomröstningsresultat (över 80 procent) utan någon verklig opposition. Politiska demonstrationer, valkampanjer, politiska sammankomster och debatter utgjorde enbart en parodi på demokratiska former. De var avsedda att legitimera den sittande makten och var i allmänhet varken spontana eller äkta, utan möjliggjordes genom tvång. De användes för att organisera människor och kontrollera dem, men också för att skapa stöd kring egenmäktiga politiska inriktningar. Ett av de viktigast uttrycken för demokratiskt engagemang medlemskap i ett politiskt parti styrdes också bort från sitt naturliga syfte (dvs. att delta i och påverka samhällslivet). Det användes vanligtvis för att visa lojalitet med ett mäktigt parti och efterlevnad av officiella sanningar, och utnyttjades huvudsakligen för att få tillgång till
vissa positioner eller tjänster. Offentlig information monopoliserades och förvrängdes också av officiella organ utan någon oberoende motvikt. Äkta sociala rörelser inom det civila samhället uteslöts, hotades eller undertrycktes däremot ofta eftersom de ansågs opålitliga, förrädiska eller socialt farliga av den totalitära makten. De var tvungna att gå under jorden, gör motstånd eller kompromissa. Alla avvikande uppfattningar som uttrycktes offentligt behandlades som dissidens. Det fanns ingen yttrandefrihet. Politiska beslut skulle tillämpas utan någon verklig diskussion eller debatt. På ett sätt absorberades och utnyttjades civilsamhället och demokratiska rörelser av enpartisystemet som kännetecknade totalitära regimer. Mot bakgrund av totalitära erfarenheter ska sökande reflektera över hur demokratiska former har missbrukats och kapats, bland annat genom propaganda och officiella medier. De ska fokusera på skillnaderna mellan fingerad och verklig demokrati, och understryka fördelarna med ett levande, starkt och oberoende civilsamhälle. Syftet är att visa att civilsamhällets organisationer är en nödvändig länk mellan medborgare och myndigheter, och att de verkligen spelar en viktig roll i demokratiska samhällen för att nå ut till medborgarna och göra deras intressen kända och uppmärksammade på politisk nivå. I sina projekt ska de sökande också reflektera över betydelsen av nutida demokratiska landvinningar såsom rättsstaten, medborgerliga friheter och medborgerliga rättigheter, och betona hur bräckliga medborgerliga rättigheter (yttrandefrihet, rösträtt osv.) är utan starka motvikter. Målet är också att diskutera konkreta vägar och mekanismer för hur medborgerliga friheter och medborgerliga rättigheter kan upprätthållas och den civila dialogen upprätthållas inom EU och på nationell nivå. 1.3. Uteslutning och förlust av medborgarskap under totalitära regimer: utnyttja lärdomar i dag Diktaturerna under 1900-talet berövade några av sina medborgare deras grundläggande rättigheter så att de till och med uteslöts ur samhället: judar under nazistregimen och politiska avvikare under kommunistregimer. Dessa medborgare hindrades successivt från att diskutera, rösta, delta i offentliga angelägenheter, bo och resa fritt och få tillgång till kollektiva nyttigheter på grund av sitt ursprung, sin tro eller sina åsikter. Uteslutning användes av totalitära regimer som ett sätt att neutralisera personer som man uppfattade som ett hot och som ett sätt att stärka sitt grepp om resten av befolkningen genom terror. Den motiverades med vilseledande ideologier och stöddes av en bedräglig propaganda, orättvis lagstiftning och repressiva system och gjorde att dessa regimer kunde dölja massmord eller se till att potentiella opponenter försvann. På grund av sina dödliga konsekvenser bör tidigare uteslutningsprocesser analyseras och diskuteras för att vi ska kunna dra lärdom i dag. De sökande ska genom sina projekt ta upp följande teman och frågor: När blir en befolkningsgrupp utesluten? Hur känner man igen en syndabock och analyserar det resonemang som leder till att han eller hon isoleras eller marginaliseras? Hur kan vi hantera politiska resonemang som använder rädsla, fördomar och hat mot vissa grupper av befolkningen, och hur kan vi bygga upp motbilder? Hur kan vi bekämpa hatiska yttranden som sprids via sociala medier och internet? Vilka utbildningsverktyg och rättsliga instrument finns på EU-nivå och nationell nivå för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet (exempelvis antisemitism, antiziganism, antimuslimska känslor) liksom homofobi och uteslutning av andra minoriteter?
1.4. Demokratisk övergång och anslutning till Europeiska unionen För många medlemsstater som nyligen upplevt en övergång till demokrati, spelade anslutningen till Europeiska unionen en viktig roll för att stödja och stärka demokratiseringen. Genom systemet med demokratiska villkor uppmuntrade föranslutningen politiska förändringar och strukturreformer, stärkte den administrativa förmågan och förbättrade skyddet för minoriteter. Projekt som finansieras inom programmet Ett Europa för medborgarna ska analysera hur utsikterna till EU-medlemskap påverkade demokratiska normer och praxis inom tidigare diktaturer eller auktoritära regimer. De ska också reflektera över EU-medlemskapets roll i demokratiseringsprocessen. Projekten ska särskilt fokusera på historiska händelser, vändpunkter eller steg som kännetecknade denna långsamma förändringsprocess och understryka på vilket sätt de bidrog till att övervinna det förflutna, för att uppnå slutmålet att åter bli en del av Europa och bygga upp en framtid. Projekten ska belysa de huvudsakliga drivkrafterna i processen och understryka upplevda eller kvarstående svårigheter, särskilt efter att föranslutningens villkor avlägsnats och efter EU-medlemskapet. Genom att granska de utvidgningar som genomförts de senaste decennierna och deras resultat i form av demokratisering ska projekten inleda diskussionen om huruvida det är önskvärt med framtida utvidgningar och om andra slags partnerskap med EU:s grannländer. 2. Särskilda prioriteringar för "Demokratisk delaktighet och medborgarengagemang" (programområde 2) 2.1. Förstå och diskutera euroskepticism Euroskepticismen har vunnit mark i medlemsstaterna i en sådan utsträckning att politiska kartor ritas om och traditionella politiska uppdelningar splittras. Själva begreppet omfattar många olika attityder gentemot det europeiska bygget, alltifrån enbart kritik mot de nuvarande integrationsvillkoren (eurokritik) till en direkt fientlighet gentemot Europeiska unionen i sig (eurofobi). Euroskepticismen påverkar i allt högre grad den politiska agendan i medlemsstaterna och Europaparlamentet och får en allt större utbredning bland vissa väljare. Den har därmed blivit en realitet som kräver ytterligare granskning, diskussion och förståelse. Genom att föreslå ett alternativ till en allt fastare sammanslutning utmanar den det sätt som det europeiska bygget är tänkt, har bedrivits och genomförts från första början. Som ett verkligt demokratiskt offentligt utrymme bör EU överväga denna politiska realitet utan några förutfattade meningar, och uppmana EU-medborgare som inte är helt övertygade om dess förtjänster eller besvikna på resultaten/den nuvarande inriktningen att göra sin röst hörd. Mot den bakgrunden uppmuntras de sökande att utforma projekt som rör förståelsen av euroskepticism och främjar debatt om hur den påverkar Europeiska unionens framtid. Samtidigt uppmanas de att förklara fördelarna med EU:s politik, tillstå upplevda svårigheter och framtida utmaningar, och lyfta fram sådant som EU uppnått samt kostnaden för ett Europa utan EU. I dessa debatter kan följande teman och frågor tas upp: Hur kan vi definiera euroskepticism? Är det ett nytt politiskt fenomen som förvärrats av finanskrisen, eller en äldre trend? Varför växer den fram? Vad är euroskepticism synonymt med? Ifrågasätter euroskepticismen den europeiska integrationen i sig, eller endast de aktuella villkoren? Representerar den en fortsatt, växande och oåterkallelig separation mellan medborgare och EU? Vilka
konsekvenser får euroskepticismen för förutsättningarna för medborgarengagemang och demokratisk delaktighet på EU-nivå och nationell nivå? Utgör euroskeptikerna en homogen grupp eller kan vi hitta olika typer av euroskeptiker? Hur sprider de sina idéer? Vilka faktorer förebådar starkt stöd/invändning mot den europeiska integrationen (social ställning, inställning till globalisering, ekonomiskt intresse, känsla av samhörighet, värderingar, inverkan på politiska kulturer, intresse av social trygghet osv.)? Kan EU påverka dessa faktorer? I vilken utsträckning bör de euroskeptiska EU-medborgarnas viktigaste frågor tas upp och beaktas i EU:s politik? På vilka sätt kan det bidra till att EU kommer närmare sina medborgare? Vilka är farorna med euroskepticismen för den europeiska integrationen och dess framtid? Hur kan kritik mot EU bli till en användbar och positiv drivkraft för det europeiska bygget på längre sikt? 2.2. Solidaritet i kristider Begreppet solidaritet avser vanligtvis till ömsesidigt stöd inom en grupp som enas kring ett gemensamt intresse eller gemensamma värderingar. Det är nära förbundet med begreppet generositet, men även med ömsesidighet och ansvar. Vad innebär solidaritet för en politisk grupp som består av nationsstater som Europeiska unionen, särskilt i kristider? Vilka är de rättsliga, politiska, ekonomiska och till och med etiska gränserna för den europeiska solidariteten? Frågan om solidaritet kontra ansvar tas också alltmer upp i samband med andra politiska områden, exempelvis migration. På längre sikt kan frågan om solidaritet hota EU:s inre sammanhållning och den kräver därför en bred diskussion. De sökande ska genom sina projekt belysa och bedöma de befintliga solidaritetsmekanismerna inom EU. De ska reflektera över politikområden där sådana gemensamma mekanismer kan vara användbara och utvecklas som sådana. De ska också överväga andra möjliga kanaler för europeisk solidaritet såsom frivilligarbete, gåvor, stiftelser, organisationer i civilsamhället, välgörenhet, gräsrotsfinansiering osv. I dessa projekt får medborgare möjlighet att bättre förstå och diskutera mervärdet av EU:s delaktighet i kristider när nationella lösningar förefaller otillräckliga, samtidigt som motparterna/gränserna för dessa solidaritetsmekanismer understryks när det gäller ansvar och finansiella kostnader. De bidrar till att övervinna nationella uppfattningar om krisen genom att främja en ömsesidig förståelse av situationen och genom att skapa forum där gemensamma lösningar kan diskuteras på ett konstruktivt sätt. 2.3. Bekämpa stigmatisering av invandrare och bygga upp motbilder för att främja interkulturell dialog och ömsesidig förståelse I dag används stigmatisering regelbundet av extremistiska eller populistiska rörelser mot andra, främlingar, invandrare eller minoriteter i det aktuella politiska samtalet. Invandrare hålls ansvariga för allt ont eller presenteras som potentiella hot mot att bevara nationell levnadsstandard, social sammanhållning och inre säkerhet. Grogrunden är hög arbetslöshet och social otrygghet bland väljarna, liksom rädslan för globalisering och terrorism. Stigmatiseringen sker genom politisk propaganda, hatiska uttalanden och medvetet bedräglig retorik, som kombinerar separata begrepp (kris och migration respektive terrorism och migration) för att ena nationella samhällen mot utsedda syndabockar.
Dessa typer av politiska diskurser förvärrar främlingsfientlighet, intolerans och diskriminering och hotar sammanhållningen i EU:s samhällen. De kan leda till att grundläggande rättigheter för minoriteter begränsas, nya gränser inrättas, integration och ömsesidig förståelse försvåras och att lagstiftning antas som strider mot de kärnvärden som Europeiska unionen bygger på. De kan samtidigt bidra till ytterligare marginalisering bland de mest sårbara och utestängda människorna inom EU:s samhällen (underprivilegierade och missgynnade befolkningar, som ofta innefattar ungdomar och människor från länder utanför EU), och kan under vissa omständigheter till och med utlösa en radikaliserad hållning. Mot den bakgrunden ska programmet Ett Europa för medborgarna finansiera projekt som uppmuntrar interkulturell dialog och ömsesidig förståelse genom deltagande av EUmedborgare och eventuellt tredjelandsmedborgare som lagligen är bosatta i EU. Projekten ska bidra till att övervinna stereotyper om invandrare genom att analysera tidigare och aktuella stigmatiseringsprocesser. De ska även främja tolerans och respekt för gemensamma värderingar, och genom motbilder främja en korrektare syn på tredjelandsmedborgare bland EU:s medborgare. Eftersom integration är en tvåvägsprocess ska reflexionen även omfatta sätt att främja medborgarengagemang bland tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU. 2.4. Debatt om Europas framtid Med tanke på att medborgarna inte nödvändigtvis uppfattar dagens Europeiska union som ett verktyg för positiva förändringar bör de tillfrågas om det slag av Europa som de vill ha. En långsiktig vision och en ny bild av Europa behövs som är mer engagerande framför allt för den yngre generationen, samt framåtblickande och positiv. Debatten bör självfallet baseras på historiska erfarenheter och framför allt på Europeiska unionens konkreta landvinningar. Men den ska också erbjuda nya budskap och diskutera möjliga åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit både internt för att stärka sin sociala, ekonomiska och politiska sammanhållning och internationellt, för att bevara sin ledande roll i en alltmer globaliserad värld med globala problem. I sitt meddelande om 2014 års val till Europaparlamentet betonade kommissionen att det inför 2019 års val är viktigt att hitta sätt att ytterligare stärka den europeiska dimensionen och den demokratiska legitimiteten i EU:s beslutsprocess. Det fortsatt låga valdeltagandet i en del medlemsstaterna är en fråga som kräver närmare analys och lösningar. Detta visar i sin tur på ett behov av att hitta nya sätt att främja deltagandet i nästa val. Stöd i rätt tid till nationella, regionala och lokala informationskampanjer är en viktig faktor i detta sammanhang 2. I detta sammanhang bör medborgarna också tillfrågas om och diskutera konkreta sätt att skapa en mer demokratisk union, så att de återigen kan engagera sig i det europeiska projektet. Tillsammans med valdeltagande och andra kanaler för representativ demokrati bör särskild uppmärksamhet ägnas åt instrument för medborgarengagemang (exempelvis EU:s medborgarinitiativ) liksom åt innovativa kanaler för delaktighet på nätet, såsom sociala medier och informations- och kommunikationsteknik. Medborgarna uppmanas att delta i diskussionen via projekt eller att aktivt engagera sig i organisationer som deltar i programmet Ett Europa för medborgarna. Diskussionen bör inte begränsas till dem som redan stöder idén om Europeiska unionen, utan även nå ut till 2 http://ec.europa.eu/justice/citizen/files/report_european_parliament_elections_2014_sv.pdf, s. 17.
medborgare som förkastar eller ifrågasätter EU och dess landvinningar, eller som är ointresserade av EU.