1.3. Ett Europa för medborgarna Prioriteringar Prioriteringar

Transkript

1 1.3. Ett Europa för medborgarna Prioriteringar Prioriteringar Projekten bör utformas i enlighet med de allmänna och särskilda målen för programmet Ett Europa för medborgarna och särskilt inriktas på de prioriteringar som fastställs av Europeiska kommissionen efter samråd med programmets intressenter i gruppen för dialog med civilsamhället och i programkommittén. Hittills har dessa prioriteringar ändrats varje år. Från och med 2016 blir de fleråriga och gäller under resten av programperioden ( ), så att sökande får mer tid att planera och förbereda sina projekt. Detta påverkar inte kommissionens möjlighet att vid behov när som helst se över, anpassa och/eller ändra prioriteringarna, efter samråd med programmets intressenter i gruppen för dialog med civilsamhället och i programkommittén. För perioden har prioriteringarna utformats för att stimulera till debatt om datum av europeisk betydelse och om teman med stark genklang i nutiden (för programområdet Europeisk hågkomst) eller teman som har att göra med den sociala, ekonomiska och politiska situationen i EU (för programområdet Demokratiskt deltagande och medborgarengagemang). Medborgarna uppmanas att delta i dessa reflexioner och debatter genom projekt som är i linje med programmets allmänna inriktning (lika tillträde, gränsöverskridande och lokal dimension, interkulturell dialog och främjande av frivilligarbete) eller genom aktivt deltagande i organisationer som deltar i programmet Ett Europa för medborgarna. Det finns en skillnad mellan de särskilda prioriteringarna för Europeisk hågkomst (programområde 1), och de särskilda prioriteringarna för Demokratiskt deltagande och medborgarengagemang (programområde 2) Särskilda prioriteringar för Europeisk hågkomst (programområde 1) 1. Minneshögtider för viktiga historiska vändpunkter i Europas nutidshistoria Ett av programmets mål är att skapa förutsättningar för en debatt om Europas historia som överbryggar nationella synsätt 1. Syftet med programområde 1 (Europeisk hågkomst) är att främja en gemensam kultur av hågkomst och ömsesidig förståelse mellan medborgare i olika EU-medlemsstater, särskilt genom att stödja projekt om viktiga historiska vändpunkter i Europas 1900-talshistoria och deras betydelse/konsekvenser för dagens Europa. Under perioden kan projekten avse följande minneshögtider, beroende på ansökningsår: Ansökningsår Minneshögtider 1 RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet Ett Europa för medborgarna för perioden (EUT L 115, , sidan 3). 1

2 1936 Början på spanska inbördeskriget Politisk och social mobilisering i Centraleuropa 1991 Början på jugoslaviska krigen 1951 Antagandet av FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning med hänsyn till flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget De sociala och politiska revolutionerna, imperiernas fall och deras inverkan på Europas politik och historia 1957 Romfördraget och början på Europeiska ekonomiska gemenskapen 1918 Första världskrigets slut nationalstaternas uppgång och misslyckandet med att skapa samarbete och fredlig samexistens i Europa 1938/1939 Början på andra världskriget Början på kalla kriget 1948 Haagkongressen och den europeiska integrationen 1968 Protest- och medborgarrättsrörelser, invasionen av Tjeckoslovakien, studentprotester och antisemitisk kampanj i Polen 1979 Europaparlamentsval även 40 år sedan det första direktvalda Europaparlamentet Demokratiska revolutioner i Central- och Östeuropa och Berlinmurens fall år sedan EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa 1950 Schumandeklarationen Tysklands återförening 2000 EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna 2. Civilsamhälle och medborgarengagemang under totalitära regimer Under totalitära regimer förlorade demokratiska begrepp som civilsamhälle, social rörelse, deltagande, engagemang, konstitution, frihet och demokrati sin innebörd. En folkdemokrati hade exempelvis mycket lite med folk och demokrati att göra. De politiska ledarna valdes i folkomröstningar (med mer än 80 procent av rösterna), utan någon verklig opposition. Politiska demonstrationer, valkampanjer, offentliga möten och debatter var endast en parodi på demokratiska former. Dessa skulle legitimera de makthavande och var i allmänhet varken spontana eller äkta, utan framtvingade. De utnyttjades för att likrikta och kontrollera befolkningen och för att visa uppslutning kring egenmäktiga politiska riktningar. Ett av de viktigaste uttrycken för demokratiskt deltagande, nämligen medlemskap i ett politiskt parti, 2

3 avleddes också från sitt naturliga ändamål (det vill säga att delta i och påverka samhällslivet). Det tjänade vanligtvis till att visa lojalitet mot ett mäktigt parti och ställa sig bakom den officiella sanningen och utnyttjades huvudsakligen till att få tillträde till vissa befattningar eller tjänster. Även informationen till allmänheten monopoliserades och förvrängdes av officiella organ utan någon oberoende motvikt. Äkta sociala rörelser med rötter i det civila samhället blev däremot ofta utfrysta, hotade eller undertryckta, eftersom den totalitära regimen betraktade dem som opålitliga, förrädiska eller subversiva. De var tvungna att gå under jorden, göra motstånd eller kompromissa. Alla avvikande åsikter som uttrycktes offentligt ansågs vara riktade mot staten. Det fanns ingen yttrandefrihet. Politiska beslut skulle tillämpas utan verklig diskussion eller eftertanke. På ett sätt absorberades och utnyttjades det civila samhället och de demokratiska rörelserna av enpartisystemet i de totalitära regimerna. Sökandena ska med ledning av sin erfarenhet av totalitära regimer begrunda missbruket och övertagandet av demokratiska former, särskilt genom propaganda och officiella medier. De ska rikta in sig på skillnaderna mellan en låtsasdemokrati och en verklig demokrati och betona fördelarna med ett dynamiskt, starkt och oberoende civilt samhälle. Syftet är att visa att det civila samhällets organisationer är en oumbärlig länk mellan medborgarna och myndigheterna, och att de har en viktig funktion i demokratiska samhällen, genom att de når medborgarna och förmedlar och vidarebefordrar deras hjärtefrågor till politisk nivå. Genom sina projekt ska sökandena även begrunda betydelsen av dagens demokratiska landvinningar, exempelvis rättsstaten, medborgerliga friheter och medborgerliga rättigheter, och betona hur bräckliga de medborgerliga friheterna (t.ex. yttrandefrihet och rösträtt) är utan starka motvikter. Målet är också att fundera på konkreta sätt att bevara de medborgerliga friheterna och rättigheterna och trygga dialogen med civilsamhället på europeisk och nationell nivå. 3. Utfrysning och förlust av medborgarskap under totalitära regimer: lärdomar för dagens samhälle De totalitära regimerna under 1900-talet berövade vissa medborgare deras grundläggande rättigheter och uteslöt dem till och med ur samhället: judar under nazismen, politiska avvikare under kommunismen. På grund av sitt ursprung, sin tro eller sina åsikter förhindrades dessa medborgare gradvis från att debattera, rösta, delta i samhällslivet, arbeta, bo och röra sig fritt och få tillgång till kollektiva nyttigheter. De totalitära regimerna använde utfrysning som ett sätt att neutralisera personer som upplevdes som ett hot och genom terror stärka greppet om resten av befolkningen. Dessa regimer kunde dölja massmord eller göra sig av med möjliga motståndare med hänvisning till vilseledande ideologier och med stöd av bedräglig propaganda, orättvis lagstiftning och repressiva strukturer. På grund av dess livsfarliga konsekvenser bör utfrysningen i det förflutna analyseras och debatteras för att bättre kunna förstås. Projekten ska behandla följande teman och frågor: När är en folkgrupp utfryst? Hur känner man igen en syndabock och analyserar det resonemang som leder till isolering och marginalisering? Hur hanterar man politiska resonemang som utnyttjar rädslor, fördomar och hat mot vissa folkgrupper, och hur skapar man en motbild? 3

4 Hur bekämpar man hatpropaganda i sociala medier och på internet? Vilka utbildningsverktyg och rättsliga instrument på europeisk och nationell nivå kan användas för att bekämpa rasism och främlingshat (t.ex. antisemitism, hat mot romer, hat mot muslimer och liknande), samt homofobi och utfrysning av andra minoriteter? 4. Övergång till demokrati och anslutning till Europeiska unionen För många medlemsstater som nyligen har övergått till demokrati spelade EU-anslutningen en viktig roll för att stödja och befästa demokratiseringen. Genom systemet med demokratiska villkor främjade exempelvis föranslutningen politiska förändringar och strukturreformer, ökade den administrativa kapaciteten och stärkte skyddet för minoriteter. Projekt som finansieras av programmet Ett Europa för medborgarna ska analysera hur utsikterna till EU-medlemskap påverkade demokratiska standarder och seder i tidigare diktaturer eller auktoritära regimer. De ska även begrunda EU-medlemskapets roll i demokratiseringsprocessen. Projekten ska särskilt vara inriktade på historiska händelser, vändpunkter eller åtgärder som kännetecknade denna långsamma förändringsprocess, och lyfta fram hur de bidrog till att man kunde lägga det förflutna bakom sig, uppnå slutmålet att åter bli en del av Europa och bygga upp framtiden. Projekten ska belysa de huvudsakliga drivkrafterna i denna process och framhäva de bemästrade eller bestående svårigheterna, särskilt efter avlägsnandet av föranslutningens villkor och anslutningen till EU. Projekten ska bedöma utvidgningarna under de senaste årtiondena och deras resultat ur demokratiseringssynpunkt och inleda en debatt om huruvida det är önskvärt med framtida utvidgningar eller om andra typer av partnerskap med länder i EU:s grannskap Särskilda prioriteringar för Demokratiskt deltagande och medborgarengagemang (programområde 2) 1. Förstå och diskutera euroskepsis Euroskepsisen har vunnit sådan utbredning i medlemsstaterna att de politiska kartorna har fått ritas om och traditionella politiska skiljelinjer har brutits upp. Termen i sig avser mycket olika attityder gentemot det europeiska bygget, från ren kritik av de nuvarande integrationsformerna (eurokritik) till direkt fientlighet mot Europeiska unionen i sig (eurofobi). Euroskepsisen påverkar i allt högre grad politiken i medlemsstaterna och Europaparlamentet och får allt större utbredning bland vissa väljare. Därmed har den blivit en realitet som kräver ytterligare undersökning, debatt och förståelse. Genom att förespråka ett alternativ till en allt fastare sammanslutning utmanar den sättet på vilket man har föreställt sig, lett och genomfört det europeiska bygget från första början. Som ett verkligt demokratiskt offentligt rum bör EU ta hänsyn till denna politiska realitet utan förutfattade meningar och uppmana EU-medborgare som inte är helt övertygade om unionens värde eller som är besvikna över dess resultat/nuvarande inriktning att göra sina röster hörda. Mot denna bakgrund uppmuntras sökandena att utforma projekt som rör förståelsen av euroskepsis och främjar debatt om dess konsekvenser för EU:s framtid. Samtidigt uppmanas de att förklara fördelarna med EU:s politik, erkänna svårigheterna och de kommande utmaningarna och framhäva EU:s insatser och vad det skulle kosta om EU inte fanns. 4

5 I sådana debatter kan följande teman och frågor tas upp: Hur kan euroskepsis definieras? Är det en ny politisk företeelse, som har förvärrats av den finansiella krisen, eller en äldre trend? Varför uppstår euroskepsis? Vad är euroskepsis liktydigt med? Ifrågasätter euroskepsisen den europeiska integrationen i sig eller endast dess nuvarande former? Innebär den en bestående, växande och oåterkallelig brytning mellan medborgarna och EU? Vad får euroskepsisen för konsekvenser för medborgarengagemanget och det demokratiska deltagandet på europeisk och nationell nivå? Är euroskeptiker en homogen grupp, eller finns det olika typer av euroskeptiker? Hur sprider de sina idéer? Vilka faktorer är avgörande för ett starkt stöd/motstånd till den europeiska integrationen (social ställning, inställning till globaliseringen, ekonomiskt intresse, känsla av samhörighet, värderingar, inverkan av politiska kulturer, socialförsäkring osv.)? Kan EU påverka dessa faktorer? I vilken utsträckning bör euroskeptiska EU-medborgares hjärtefrågor tas upp och beaktas i EU:s politik? På vilket sätt skulle detta kunna föra EU och dess medborgare närmare varandra? Vilka är farorna med euroskepsis för den europeiska integrationen och dess framtid? Hur kan kritik mot EU göras till en användbar och positiv drivkraft för det europeiska bygget på lång sikt? 2. Solidaritet i kristider Begreppet solidaritet avser vanligtvis ömsesidigt stöd inom en grupp som förenas av en intressegemenskap eller gemensamma värderingar. Det är nära kopplat till begreppet generositet, men även ömsesidighet och ansvar. Vad innebär solidaritet för en politisk enhet bestående av nationalstater som EU, särskilt i kristider? Vilka är de rättsliga, politiska, ekonomiska och till och med etiska gränserna för den europeiska solidariteten? Frågan om solidaritet kontra ansvar uppstår även allt oftare inom andra politikområden, exempelvis migrationsområdet. På lång sikt kan solidaritetsfrågan äventyra EU:s inre sammanhållning och kräver därför allmän debatt. Projekten ska lyfta fram och bedöma EU:s nuvarande solidaritetsmekanismer. De ska begrunda politikområden där sådana gemensamma mekanismer kan vara användbara och tas fram. De ska även reflektera över andra möjliga kanaler för europeisk solidaritet, som frivilligarbete, donationer, stiftelser, det civila samhällets organisationer, välgörenhetsorganisationer, gräsrotsfinansiering och så vidare. Genom dessa projekt får medborgarna möjlighet att bättre förstå och diskutera mervärdet av EU:s insatser i kristider då de nationella åtgärderna tycks vara otillräckliga, och samtidigt framhäva sådana solidaritetsmekanismers motsvarigheter/begränsningar när det gäller ansvar och ekonomisk kostnad. Genom att främja en ömsesidig förståelse av situationen och skapa forum där gemensamma lösningar kan diskuteras på ett konstruktivt sätt kommer de att bidra till att nationella synsätt på krisen överbryggas. 3. Bekämpa stigmatiseringen av invandrare och skapa motbilder som främjar interkulturell dialog och ömsesidig förståelse I den nuvarande politiska debatten utnyttjar regelbundet extremister eller populistiska rörelser stigmatisering riktad mot andra, främlingar, invandrare eller minoriteter. 5

6 Invandrare görs ansvariga för alla missförhållanden i samhället eller framställs som möjliga hot mot den nationella levnadsstandarden, sociala sammanhållningen och inre säkerheten. Grogrunden är hög arbetslöshet och social otrygghet bland väljarna och rädslan för globalisering och terrorism. Stigmatiseringen sker genom politisk propaganda, hatpropaganda och avsiktligt vilseledande resonemang, som förenar olika begrepp (kris och migration, terrorism och migration) för att ena samhället mot utpekade syndabockar. Sådana politiska resonemang ökar främlingshatet, intoleransen och diskrimineringen och hotar sammanhållningen i det europeiska samhället. De kan leda till att minoriteters grundläggande rättigheter begränsas, nya gränser uppförs, integrationen och den ömsesidiga förståelsen hämmas och lagstiftning antas som strider mot EU:s grundläggande värden. Samtidigt kan de leda till ytterligare marginalisering av de mest utsatta eller utestängda grupperna i det europeiska samhället (sämre lottade och missgynnade grupper, ofta ungdomar och personer från länder utanför EU), och kan i vissa fall även utlösa en radikalisering. Mot denna bakgrund ska programmet Ett Europa för medborgarna finansiera projekt som främjar interkulturell dialog och ömsesidig förståelse genom deltagande av EU-medborgare och eventuellt tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU. Projekten ska bidra till att man får bukt med stereotyper om invandrare genom att analysera tidigare och nuvarande stigmatiseringsprocesser. De ska även främja tolerans och respekt för gemensamma värderingar och genom motbilder främja en riktigare syn på tredjelandsmedborgare bland EUmedborgarna. Eftersom integrationen är en dubbelriktad process ska man även begrunda hur medborgarengagemanget bland tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU kan främjas. 4. Debatt om Europas framtid Med tanke på att medborgarna inte nödvändigtvis anser att den nuvarande unionen leder till positiva förändringar bör de få yttra sig om hur de vill att Europa ska se ut. Det krävs en långsiktig vision och ett nytt sätt att tänka för Europa som kan vara mer engagerande för särskilt den yngre generationen och som är framåtblickande och positivt. Debatten bör naturligtvis utgå från historiska lärdomar och särskilt de konkreta landvinningarna med EU. Den bör dock även ha nya budskap och ta upp möjliga åtgärder från EU:s sida, både inom unionen för att stärka EU:s sociala, ekonomiska och politiska sammanhållning, och internationellt för att bevara EU:s ledande roll i en alltmer globaliserad värld med globala problem. I sitt meddelande om Europaparlamentsvalet 2014 betonade kommissionen, med tanke på valet 2019, vikten av att hitta sätt att ytterligare stärka den europeiska dimensionen och den demokratiska legitimiteten i EU:s beslutsprocess, och ytterligare undersöka och försöka ta itu med orsakerna till det fortsatt låga valdeltagandet i vissa medlemsstater. Detta tyder på att det finns ett behov av att hitta ytterligare sätt att öka deltagandet i nästa val, särskilt genom lämpligt stöd till nationella, regionala och lokala informationskampanjer 2. I detta sammanhang bör medborgarna även få yttra sig om och debattera konkreta sätt att skapa en mer demokratisk union, så att de på nytt blir engagerade i EU-projektet. Utöver valdeltagande och andra kanaler för representativ demokrati bör särskild uppmärksamhet 2 s. 17 (på engelska). 6

7 ägnas instrument för medborgarengagemang (som EU:s medborgarinitiativ) och innovativa kanaler för deltagande över nätet, som sociala medier och informations- och kommunikationsteknik. Medborgarna uppmanas att delta i denna debatt genom projekt eller genom eget aktivt engagemang i organisationer som deltar i programmet Ett Europa för medborgarna. Debatten bör inte begränsas till personer som redan stöder idén med EU, utan även omfatta medborgare som förkastar eller ifrågasätter EU och dess landvinningar eller struntar i EU. 7